Kör- och vilotider Färdskrivare. Promemoria

Transkript

1 Kör- och vilotider Färdskrivare Promemoria RättsPM 2007:12 Utvecklingscentrum Malmö Juni 2007

2 Innehållsförteckning 1 Inledning Aktuella förordningar samt EG- förordningar och direktiv Förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare m.m. (allmänt kallad 865:an ) Förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter (AETR-regler) Förordningen (1994:1297) om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet Rådets resolution(85/c 348/01) av den 20 december 1985 om underlättande av genomförandet av de sociala förordningarna om vägtransporter Rådets direktiv 88/599/EEG av den 23 november 1988 om enhetligt förfarande vid kontroll av tillämpningen av förordning (EEG) nr 3820/85 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter och av förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare för vägtransporter (det s. k. kontrolldirektivet) Rådets direktiv 2006/22/EG (det nya kontrolldirektivet, som ersätter det under p 2.5 angivna direktivet) Fordonslagen (2002:574) och Fordonsförordningen (2002:925) En introduktion av regelverkets giltighetsområden Vägverkets hemsida och annan info om regelverket Rådets förordning (EEG) nr 3820/ Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/ Rådets förordning (EEG) nr 3821/ Förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare m.m; den s k 865:an Förordningen (1994:1297) om vilotider vid vissa väg transporter inom landet Rådets resolution(85/c 348/01) av den 20 december 1985 om underlättande av genomförandet av de sociala förordningarna om vägtransporter Rådets direktiv 88/599/EEG av den 23 november 1988 om enhetligt förfarande vid kontroll av tillämpningen av förordning (EEG) nr 3820/85 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter och av förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare f ör vägtransporter (det s k kontrolldirektivet) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG av den 15 mars 2006 om minimivillkor för genomförande av rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 om sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av rådets direktiv 88/599/EG (det nya kontrolldirektivet)...19

3 13 Fordonslagen (2002:574) och Fordonsförordningen (2002:925) Domar av intresse Göteborgs tingsrätts dom i mål B (rör bl.a. antal förseelser) Göteborgs tingsrätts dom i mål B ( rör bl.a. antal förseelser) Umeå tingsrätts dom i mål B (förfalskning av färdskrivarblad) Mora tingsrätts dom i mål B (förfalskning av diagramblad) Hovrättens för Västra Sverige dom i mål B (tolkning av artikel 15.7 i förordningen (EEG) nr 3821/85 i dess lydelse före den 1 maj 2006) Önskas utbildning? Fortsatt utveckling

4 4 1 Inledning Denna promemoria ersätter RättsPM 2006:10. Skälet till att en ny promemoria utarbetats är att en ny förordning, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006, trätt i kraft och kommit att i huvudsak ersätta rådets förordning (EEG) nr 3820/85. Den nya förordningen innehåller också ändringar i rådets förordning (EEG) 3821/85. Nämnda ändringar har i sin tur föranlett ändringar i den svenska förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare m.m. I promemorian aktuell lagstiftning syftar till att säkerställa en sund konkurrens mellan aktörerna inom vägtransportsektorn, en trafiksäker miljö på vägarna och en socialt acceptabel situation för vägtrafikpersonal. Det är företagens skyldighet att planera transporterna så att bestämmelserna kan följas. Företagen skall kontrollera att bestämmelserna efterlevs och agera för att eventuella överträdelser inte upprepas. Även förarna har ett ansvar för att reglerna efterlevs. Såväl förare som arbetsgivare eller annan som har möjlighet att påverka transportupplägget kan ställas till ansvar. Inledningsvis redogörs för vilket regelverk som finns på området (avsnitt 2 och 3) och var man kan hämta ytterligare information om detta (avsnitt 4). Därefter följer en redogörelse för de olika lagarna, förordningarna och direktiven (avsnitt 5-13). I avsnitt 14 redogörs i korthet för några svenska domar av intresse. 2 Aktuella förordningar samt EG- förordningar och direktiv 2.1 Förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare m.m. (allmänt kallad 865:an ) I kap 1 i denna förordning stadgas följande: Bestämmelser om kör- och vilotider samt färdskrivare vid vägtransporter finns i 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85, och 2. Rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter. 1 kap 2 i sagda förordning innehåller vidare följande: Denna förordning innehåller kompletterande (kursiverat här) bestämmelser till de rättsakter som anges i 1. Detta betyder att de under 1. och 2. nämnda förordningarna gäller här i landet med kompletterande regler i den ovan angivna svenska förordningen.

5 5 2.2 Förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter (AETR-regler) 2.3 Förordningen (1994:1297) om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet 2.4 Rådets resolution(85/c 348/01) av den 20 december 1985 om underlättande av genomförandet av de sociala förordningarna om vägtransporter 2.5 Rådets direktiv 88/599/EEG av den 23 november 1988 om enhetligt förfarande vid kontroll av tillämpningen av förordning (EEG) nr 3820/85 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter och av förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare för vägtransporter (det s. k. kontrolldirektivet) 2.6 Rådets direktiv 2006/22/EG (det nya kontrolldirektivet, som ersätter det under p 2.5 angivna direktivet). 2.7 Fordonslagen (2002:574) och Fordonsförordningen (2002:925) 3 En introduktion av regelverkets giltighetsområden EU-regler om kör- och vilotider samt EU:s krav på färdskrivare skall med vissa specificerade undantag som redovisas längre fram i denna promemoria - tillämpas på alla vägtransporter som utförs inom EU och länder anslutna till EES-avtalet. Ett fordon som normalt brukas för transporter för vilka undantag gäller kan omfattas av bestämmelserna när det används för andra transporter. För vissa transporter som inte lyder under EU:s kör- och vilotidsbestämmelser gäller förordningen (1994:1297) om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet. För transporter som inte omfattas av vare sig EU:s kör- och vilotider eller den nämnda förordningen om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet gäller inga regler för kör- och vilotider. Dock måste man ju fortfarande följa regler i arbetstidslagen samt eventuella kollektivavtalsregler. För transporter till, från eller igenom ett land som omfattas av AETR-överenskommelsen skall dessa bestämmelser tillämpas i stället för EU-regler om köroch vilotider (se artikel 2 i förordningen (EG) nr 651/2006). AETR-reglerna har i stort sett samma innehåll som EU-reglerna före den 11 april Reglerna återfinns i AETR-överenskommelsen samt med kompletterande bestämmelser i förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter. Vid körning inom ett land som inte är med i EU, EES eller AETR (t.ex. Armenien) gäller det landets egna bestämmelser. På transport till eller från eller igenom ett sådant land gäller AETR-reglerna. EU-länderna är: Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. EES-länderna är: Island, Lichtenstein och Norge

6 6 AETR-länderna är: Albanien, Andorra, Azerbajdzjan, Bosnien-Hercegovina, Bulgarien, Kazakstan, Kroatien, Makedonien, Moldavien, Montenegro, Ryssland, Schweiz, Serbien, Turkiet, Turkmenistan, Ukraina, Uzbekistan och Vitryssland. 4 Vägverkets hemsida och annan info om regelverket På detta relativt komplicerade ämnesområde har Vägverket en hemsida ( från vilken man enkelt kan nå de regelverk som gäller. Man kan i det elektroniska dokumentet använda denna länk: Regler Vägverket. På/via hemsidan finner man bl.a. Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter (svensk text), Rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter (svensk text), Rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 (trädde i huvudsak i kraft den 11 april 2007, dock att vissa artiklar trädde i kraft den 1 maj 2006), Förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare m.m. Vägverkets författningssamling (VVFS), Sammanställning av vägledande rättsfall från EG-domstolen med kommentarer (samling av domar med kommentarer från Vägverket avseende EG-domstolens förhandsutlåtanden avseende kör- och vilotider samt färdskrivare). Förhandsutlåtandena har begärts i vid nationella domstolar anhängiga brottmål), AETR-överenskommelsen (endast tillgänglig på engelska), Förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter, Kortfattat om vad som gäller för brukande av inmonterad färdskrivare, ifyllning av diagramblad, kör- och vilotid, körtider, raster och vilotider, Förordningen (1994:1297) om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet. Åkeribranschen har en uppslagsbok Åkerihandboken, som utges uppdaterad varje år. Den innehåller bl.a. en sammanfattning av gällande regler avseende kör- och vilotider samt färdskrivare, farligt gods, last och vikter m.m. Handboken kan beställas genom Åkeriföreningen Syd, Box 4088, Stora Nygatan 36, Malmö.

7 5 Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 OBS Denna förordning upphävdes per den 11 april 2007 då den ersattes av Rådets förordning (EG)nr 561/2006 (se nedan under 6). Dock skall artikel 5.1 fortsätta att gälla fram till den 10 september 2009 och artiklarna 5.2 och 5.4 fortsättningsvis gälla fram till den 10 september Vissa artiklar i den nya förordningen trädde i kraft redan den 1 maj För förseelser begångna före den 1 maj 2006 resp. den 11 april 2007 har den gamla förordningen aktualitet. Observera att tillämpningsområde och omfattning för artiklarna 5.1, 5.2 och 5.4 saknas i och med att övriga delar av förordningen upphört att gälla. Regelverket motsvarar i sak de regler som tillsvidare ingår i AETR-överenskommelsen. Förordningens bestämmelser skall enligt artikel 2 gälla sådana vägtransporter enligt artikel 1, punkt 1 som utförs inom gemenskapen. Enligt artikel 1, punkt 1, är vägtransport all körning på en för allmän samfärdsel upplåten väg med ett lastat eller olastat fordon som används för transport av personer eller gods. Detta innebär att bestämmelserna gäller för fordon registrerade i ett EU-land vid körning inom EU eller i ett EES-land. Förordningens innehåll i korthet: Artikel 1 innehåller definitioner av bl.a. följande beteckningar i förordningen: Vägtransport, fordon, förare, vecka, vila, högsta tillåtna vikt och linjetrafik. Artikel 2 reglerar i vilka fall förordningen är tillämplig. Artikel 3 innehåller bestämmelser om förhandlingar mellan gemenskapen och tredjeländer. Artikel 4 anger undantag d v s i vilka fall förordningen inte skall tillämpas, nämligen transporter med följande: a/ fordon som används för godstransporter, om fordonets högsta tillåtna vikt, inklusive släpvagn eller påhängsvagn, inte överstiger 3,5 ton, b/ fordon som används för persontransporter, om fordonen på grund av sin konstruktion och utrustning är lämpliga för transport av högst nio personer, inklusive föraren, och avsedda för detta ändamål, c/ fordon som används för persontransporter i linjetrafik, om linjens längd inte överstiger 50 kilometer, d/ fordon vars högsta tillåtna hastighet inte överstiger 30 kilometer i timmen, e/ fordon som används av eller står under kontroll av väpnade styrkor, civilförsvar, brandförsvar eller styrkor som är ansvariga för upprätthållande av allmän ordning, f/ fordon som används i samband med avloppsunderhåll, översvämningsskydd, vatten- gas- och elförsörjning, underhåll och kontroll av allmänna vä- 7

8 gar, avfallshantering, teleservice, posttransporter, radio- och televisionssändning samt pejling av sändare eller mottagare av radio- eller televisionssignaler, g/ fordon som används i nödsituationer eller räddningsarbete, h/ specialfordon som används för sjukvårdsändamål, i/ fordon som transporterar cirkus- och nöjesfältsutrustning, j/ specialfordon för bärgning, k/ fordon som provas på väg i samband med tekniskt utvecklingsarbete, reparation eller underhåll och nya eller ombyggda fordon som ännu inte tagits i drift, l/ fordon som används för icke yrkesmässig transport av gods för personligt bruk, m/ fordon som används för transport av mjölk från lantgårdar och för återtransport av mjölkkärl eller mjölkprodukter för utfordring av djur (se även artikel 13 nedan). Artikel 5 innehåller villkor angående besättning d v s vissa ålders-, erfarenhets- och utbildningskrav. Som inledningsvis nämnts gäller artikel 5.1, 5.2 och 5.4 ytterligare en tid. Artikel 6 innehåller regler för körtider. Artikel 7 innehåller regler om raster. Artikel 8 innehåller regler om viloperioder. Artikel 9 innehåller regler om avbruten dygnsvila. Artikel 10 innehåller bestämmelse om betalning till förare som är löntagare. Artikel anger möjlighet för medlemsstat resp. förare att avvika från bestämmelserna i förordningen. Artikel 13 ger varje enskild medlemsstat rätt att inom sitt eget territorium, eller efter överenskommelse med en annan medlemsstat inom dess territorium, medge undantag från bestämmelser i förordningen om transporter som utförs med vissa i artikel 13 angivna fordon. Artikel 14 ges en valmöjlighet till att använda färdskrivare för nationell linjetrafik för persontransporter och vissa kortare internationell linjetrafik. Här kan i stället användas en tidtabell och tjänstgöringslista. Det går inte att använda både färdskrivare och tjänstgöringslista. Artikel 15 anger bl.a. transportföretagets skyldighet att kontrollera att EUförordningarna följs. 8

9 Artikel innehåller vissa skyldigheter för kommissionen och medlemsstater med avseende på förordningen; bl.a. informations- och rapporteringsskyldighet, skyldighet att anta lagar och författningar som är nödvändiga för att följa förordningen. Avslutningsvis stadgas att förordningen till alla delar är bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. 9 6 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 OBS. Förordningen trädde i kraft den 11 april 2007 med undantag för artiklarna 10.5, 26.3, 26.4 och artikel 27, vilka trädde i kraft den 1 maj Genom förordningen upphävdes Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och ersattes med den nya förordningen. Artiklarna 5.1, 5.2 och 5.4 i den gamla förordningen gäller dock ännu en tid (se härom ovan under 5). Den nya förordningen innebär bl.a. följande: Körtid: Maxantalet körtimmar per vecka minskas med 18 timmar från 74 till 56 timmar. Under en tvåveckorsperiod får körtiden vara totalt 90 timmar. Den maximala veckoarbetstiden på 60 timmar får inte överskridas. Rasten skall fortfarande vara minst 45 minuter. Den kan tas ut i sin helhet eller delas i två delar. Den första delen måste vara minst 15 minuter och den andra delen, som måste ligga sist, måste vara minst 30 minuter. Efter totalt minst 45 minuters rast påbörjas alltid en ny körperiod på högst 4,5 timmar. Dygnsvilan är fortfarande 11 timmar, men den får minskas till som lägst 9 timmar tre gånger per vecka utan kompensation. Dygnsvilan kan delas i två delar. Den första perioden måste bestå av minst 3 timmars sammanhängande vila och den andra perioden av minst 9 timmars sammanhängande vila. En normal dygnsvila (11 eller 3+9 timmar) kan avbrytas högst två gånger för att köra ombord eller av tåg eller färja. Sådana avbrott får dock inte vara längre än en timme sammanlagt. Sedan kompletterar man vilan så att den totala vilotiden är 11 eller 12 timmars total vila beroende på vilken normal vila man tar. Veckovila: Den normala veckovilan är en viloperiod på minst 45 timmar, men den kan minskas till som minst 24 timmar varannan gång. Minskningen skall dock kompenseras genom att motsvarande vila tas tillsammans med en vila på minst 9 timmar före utgången av den tredje veckan efter veckan ifråga. Veckovilan kan minskas till 24 timmar även vid vistelse på hemorten. En veckovila skall inledas senast efter sex 24-timmarsperioder (6x24 timmar=144 timmar) räknat från slutet av föregående veckovila. Multibemanning: Vid multibemanning (minst två förare i fordonet) skall varje förare ha en ny dygnsvila på minst 9 timmar inom en 30-timmarsperiod, räknat från den föregående dygns- eller veckovilan. Närvaron av minst två förare är frivillig under första timmen av multibemanning, men obligatorisk under

10 den återstående perioden. Att sitta bredvid den förare som kör registreras som tillgänglighet och kvalificerar för rast. Genom förordningen införs också, för introduktion av den digitala färdskrivaren, tillägg i förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare (artikel 26). Ansvaret för att transporttidsscheman är förenliga med kör- och vilotidsförordningen utökas till att omfatta företag, befraktare, speditörer, researrangörer, huvudentreprenörer, underentreprenörer och uthyrningsföretag. Sanktioner skall kunna vidtas för företag och/eller förare för överträdelser mot kör- och vilotidsreglerna som begåtts i annat land om ingen sanktion tidigare beslutats. Medlemsstaterna har dock möjlighet att fram till den 1 januari 2009 istället rapportera omständigheterna kring överträdelsen till den behöriga myndigheten i det land där företaget är etablerat eller där föraren har sin anställningsort. Förordningens innehåll i korthet: Artikel 1 anger syftet med förordningen. Artikel 2 anger på vilka vägtransporter förordningen är tillämplig. Artikel 3 anger generella undantag d v s i vilka fall förordningen inte skall tilllämpas, nämligen transporter med följande: a/ fordon som används för persontransporter i linjetrafik, om linjens längd inte överstiger 50 kilometer, b/ fordon vars högsta tillåtna hastighet inte överstiger 40 kilometer i timmen, c/ fordon som ägs eller hyrs, utan förare, av försvarsmakten, räddningstjänsten, brandförsvaret och styrkor som är ansvariga för upprätthållande av allmän ordning, om transporten utförs till följd av de uppgifter som ålagts dessa yrkeskårer och genomförs under deras kontroll, d/ fordon som används i nödsituationer eller för räddningsarbete, inbegripet fordon som används för icke-kommersiella transporter av humanitärt bistånd, e/ specialfordon som används för sjukvårdsändamål, f/ specialfordon för bärgning som används inom en radie av 100 km från den ort där fordonet är stationerat, g/ fordon som provas på väg i samband med tekniskt utvecklingsarbete, reparation, eller underhåll och nya eller ombyggda fordon som ännu inte tagits i drift, h/ fordon eller en kombination av fordon med en högsta tillåtna vikt som inte överstiger 7,5 ton, vilka används för icke-kommersiell transport av gods, i/ kommersiella fordon som betraktas som veteranfordon enligt lagstiftningen i den medlemsstat där de körs och som används för icke-kommersiell transport av personer eller gods. 10

11 Artikel 4 innehåller definitioner av vissa begrepp i förordningen bl.a. av vägtransport, fordon, förare, rast, annat arbete, vila, dygnsvila, normal och reducerad dygnsvila, veckovila, normal och reducerad veckovila, vecka, körtid, daglig körtid, körtid per vecka, högsta tillåtna vikt, multibemanning, transportföretag och körperiod. Artikel 5 innehåller bestämmelser om lägsta ålder för konduktörer och förarbiträden (betr. lägsta ålder för förare se artikel 5.1 och 5.2 i förordningen (EEG) nr 3820/85 som fortsättningsvis gäller) Artikel 6 innehåller regler för körtider. Artikel 7 innehåller regler om raster. Artikel 8 innehåller regler om dygns- och veckovilo.r Artikel 9 innehåller bl.a. undantag från artikel 8, vad som inte skall räknas som vila eller rast samt om s k annat arbete. Artikel 10 innehåller bestämmelser om transportföretagens ansvar för bl.a. betalning till förare, arbetets organisering, överträdelser som begåtts av förare, att transportscheman är förenliga med förordningen samt fullgörande av viss tillsyn (10.5). Artikel 11 ger medlemsstat rätt att föreskriva högre minimigränser för raster och viloperioder och lägre maximigränser för körtid än dem som anges i artiklarna 6 till 9 för vägtransporter som utförs helt på dess territorium. Artikel 12 ger förare rätt att i visst fall avvika från artiklarna 6 till 9. Artikel 13 ger varje medlemsstat rätt att i vissa fall dels medge undantag från föreskrifterna i artiklarna 5 till 9 och förena sådana undantag med vissa angivna villkor för transporten (13.1), dels medge mindre betydande undantag för fordon som används i på förhand fastställda områden med en viss befolkningstäthet (13.3). Artikel 14 ger varje medlemsstat rätt att medge undantag från tillämpningen av artiklarna 6 till 9 dels för transporter som genomförs under vissa extraordinära omständigheter, dels i brådskande fall under högst 30 dagar. Artikel 15 innehåller skyldighet för medlemsstaterna att se till att de fordon som enligt artikel 3 inte omfattas av förordningen omfattas av nationella regler som ger tillräckligt skydd vad gäller tillåtna körtider, obligatoriska raster och viloperioder. Artikel 16 innehåller bestämmelser om vad som skall gälla om fordon i nationell eller viss internationell linjetrafik för persontransporter inte är utrustat med färdskrivare i enlighet med Rådets förordning (EEG) nr 3821/85 (tidtabell och tjänstgöringslista för varje enskild förare). Artikel 17 innehåller skyldighet för medlemsstaterna att tillställa kommissionen nödvändig information. 11

12 Artikel 18 innehåller skyldighet för medlemsstaterna att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra förordningen. Artikel 19 innehåller skyldighet för medlemsstaterna att dels fastställa sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i förordningen och Rådets förordning (EEG) nr 3821/85 samt vidta åtgärder som är nödvändiga för att se till att de genomförs, dels göra det möjligt för behöriga myndigheter att besluta om sanktioner för företag och/eller förare för sådana överträdelser som upptäcks inom den berörda medlemsstatens territorium, om ingen sanktion tidigare har beslutats för överträdelsen, även om överträdelsen har begåtts i annan medlemsstat eller i ett tredje land. Dock ges möjlighet att fram till den 1 januari 2009 istället för att besluta om sanktion rapportera omständigheterna kring händelsen på visst sätt. Artikel 20 innehåller skyldighet för föraren att bevara alla bevis på sanktioner eller inledda förfaranden som lagts fram av medlemsstat. Artikel 21 innehåller skyldighet för medlemsstat att ge lämpliga myndigheter rätt att hindra fortsatt färd med berört fordon, tvinga förare att ta ut en dygnsvila, återkalla ett företags trafiktillstånd och förares körkort. Artikel 22 innehåller skyldighet för dels medlemsstaterna att bistå varandra vid förordningens tillämpning och kontroll av efterlevnad, dels behöriga myndigheter att till varandra översända information om överträdelser och sanktioner, dels informationsskyldighet till kommissionen. Artikel 23 innehåller bestämmelse om nödvändiga förhandlingar med tredjeland. Artikel 24 säger att kommissionen skall biträdas av en kommitté. Artikel 25 säger att kommissionen har rätt att dels granska ärenden där tilllämpningen av bestämmelserna i förordningen skiljer sig åt, särskilt i fråga om körtider, raster och vilotider, dels förtydliga bestämmelser i förordningen. Artikel 26 innehåller ändringar av Rådets förordning (EEG) nr 3821/85 (se närmare om dessa ändringar under 7. nedan). Artikel 27 innehåller ändringar av Rådets förordning (EG) nr 2135/98, vilka ändringar trädde ikraft den 1 maj 2006 (utdrag ur nämnda förordning finns intagen i början av Rådets förordning nr 3821/85). Artikel 28 säger att förordningen (EEG) nr 3820/85 skall upphöra att gälla och ersättas med denna förordning, dock att artiklarna 5.1, 5.2 och 5.4 skall gälla fram till de datum som anges i artikel 15.1 i direktiv 2003/59/EG d v s till den 10 september 2009 (5.1) resp. till den 10/ (5.2 och 5.4). Artikel 29 innehåller bestämmelser om ikraftträdandet av förordningen (i huvudsak den 11 april 2007) och vissa artiklar i denna (redan den 1 maj 2006). I slutmeningen i förordningen sägs att den är bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. 12

13 13 7 Rådets förordning (EEG) nr 3821/85 OBS. Artiklarna 14.2 och 15 ändrades per den 1 maj Artiklarna 2, 3.1, 3.2 och 3.3 ändrades per den 11 april 2007 (se härom i artiklarna 26 och 29 i förordningen (EG) nr 561/2006). Förordningen innehåller föreskrifter/regler för färdskrivares konstruktion, installation, användning, besiktning och provning (artikel 1). Vid tillämpningen av förordningen skall definitionerna i artikel 1 i förordningen (EEG) nr 3820/85 resp. efter den 11 april 2007 artikel 4 i förordningen (EG) nr 561/2006 (artikel 2) gälla. Artikel 3 innehåller regler om i vilka fordon färdskrivare skall vara installerade och användas samt regler om vilka fordon medlemsstaterna får undanta från förordningens tillämpningsområde. I förordningen (EEG) nr 3821/85 finns ytterligare definitioner bl.a. om färdskrivare, diagramblad, färdskrivarkort, företagskort, förarkort, kalenderdag, sammanhängande körtid, sammanhängande avbrottstid, händelse, fel, hastighetsöverträdelse m.fl. Artikel 21 stadgar att förordningen till alla delar är bindande och direkt tilllämplig i alla medlemsstater. I denna förordning finns även inledningsvis intaget utdrag ur Rådets förordning (EG) nr 2135/98, som rör digitala färdskrivare. En kortfattad beskrivning av de viktigaste reglerna i förordningen: Varje fordon, som omfattas av EU:s bestämmelser, skall vara utrustad med en färdskrivare. Det finns analoga och digitala färdskrivare. I en analog färdskrivare registreras kör- och vilotider på diagramblad. I en digital färdskrivare registreras kör- och vilotider digitalt på ett förarkort. Ett diagramblad/förarkort skall användas för varje period som föraren kör. Om föraren byter fordon skall han ta diagrambladet/förarkortet med sig och göra noteringar om fordonsbytet. Tider som kontrolleras är körtider, annat arbete, tillgänglighet samt raster och vilotid. All annan arbetstid och all annan tid då föraren är tillgänglig som t.ex. väntetid, den tid som tillbringas som andreförare medan fordonet är i rörelse och den tid som tillbringas på sovbrits när fordonet är i rörelse, räknas inte som körtid. All nämnd tid skall dock registreras. Föraren skall alltid för kontrolltjänsteman kunna visa upp vissa handlingar bl.a. diagramblad för den innevarande veckan och för viss föregående tid (se artikel 15.7 som har ändrad lydelse per den 1 maj 2006). Fr.o.m den 1 maj 2006 skall, enligt vår nationella lagstiftning, digitala färdskrivare finnas i alla nytillverkade tunga lastbilar och bussar som omfattas av regelverket. För övriga länder inom EU kan gälla olika datum. Äldre fordon får lov att behålla sina tidigare analoga färdskrivare så länge som de fungerar och går att reparera. Införandet av den digitala färdskrivaren innebär inte att dagens kör- och vilotidsbestämmelser ändras. Det finns fyra olika typer av färdskrivarkort för digitala färdskrivare; förarkort, företagskort, verkstadskort och kontrollkort. Samtliga kort har ett chip där informationen lagras. I Sverige är det Vägverket som tillhandahåller dessa kort.

14 14 Förarkortet är personligt och innehåller bl.a. förarens namn, bild, födelsedatum, körkorts- och förarkortsnummer. Förarkortet sätts in i färdskrivaren och registreringen av körinformationen kan börja. Information lagras både i färdskrivaren och i chipet. Med hjälp av förarkortet markeras att körinformationen tillhör en särskild förare. När föraren tar ut sitt kort ur färdskrivaren upphör lagringen av körinformation på färdskrivarkortet. Körning utan ett förarkort är möjlig och i vissa fall tillåtet t.ex. vid ett stulet, förkommet, trasigt kort eller undantagen körning. Företagskortet används för att markera till vilket företag körinformationen tillhör. Företagskortet sätts in i kortläsaren och en registrering sker därmed i färdskrivaren. Den körinformation som därefter lagras tillhör företaget. När företagskortet sätts in igen och avregistreras avslutas markeringen för företaget. Huvuduppgiften för företagskortet är dock att låsa upp färdskrivaren och möjliggöra kopiering av kördata. Verkstadskortet används när färdskrivaren aktiveras och kalibreras. Bara verkstäder som är ackrediterade kan få verkstadskort. Kontrollkortet används av polismyndigheten för att få tillgång till och kontrollera den lagrade körinformationen på förarkortet och i färdskrivaren. 8 Förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare m.m; den s k 865:an OBS. Lagen ändrades per den 23 maj (SFS 2007: 216) samt den 19 juni (SFS 2007:306) Lagen i dess äldre lydelse har aktualitet för förseelser före ikraftträdandet. 1 kap 1 i denna förordning stadgas efter lagändringen följande: Bestämmelser om kör- och vilotider samt färdskrivare vid vägtransporter finns i 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85, och 2. Rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter. 1 kap 2 i sagda förordning innehåller vidare följande: Denna förordning innehåller kompletterande (kursiverat här) bestämmelser till de rättsakter som anges i 1. Detta betyder att de under 1. och 2. nämnda förordningarna gäller här i landet med kompletterande regler i den ovan angivna svenska förordningen. 865:an trädde ursprungligen i kraft den 1 januari 2005, då förordningen (1995:521) om behöriga myndigheter m.m. i fråga om kör- och vilotider samt färdskrivare vid vägtransporter upphörde att gälla. Äldre föreskrifter gäller

15 fortfarande för förelägganden som före ikraftträdandet har meddelats med stöd av 12 i den gamla förordningen (1995:521). 865:an ändrades som inledningsvis angivits den 23 maj och den 19 juni 2007 (se SFS 2007:216 och 2007:306) huvudsakligen som en följd av att Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter ersattes av förordningen (EG) nr 561/2006. Tidigare hänvisning under p.1 till förordningen (EEG) nr 3820/85 ersattes då med hänvisningen till förordningen (EG) 561/2006. Några få artiklar i förordningen (EEG) nr 3820/85 (artiklarna 5.1, 5.2 och 5.4) har dock viss fortsatt giltighet. Följande skall särskilt anmärkas: Ändringarna i 865:an som gjordes den 23 maj 2007 innehåller inte några övergångsbestämmelser. Eftersom förordningen (EG) nr 561/2006 trädde i kraft den 11 april 2007 men ändringarna i 865:an trädde i kraft först den 23 maj 2007 kom det att bli ett glapp i lagstiftningen. Riksåklagaren har i ett meddelande på Rånet den 15 maj 2007 förklarat ställa sig bakom UC Malmö:s uppfattning att det inte finns någon rättslig grund för att lagföra förseelser mot bestämmelserna i förordningen (EG) nr 561/2006 som begåtts under tiden den 11 april den 22 maj Observera att brott mot reglerna om färdskrivare, förordningen (EEG) nr 3821/85, hela tiden har kunnat lagföras. En kort beskrivning av de förändringar som gjordes genom lagändringarna den 23 maj och den 19 juni 2007: Sverige ändrar något de nationella undantag som tidigare gjordes från kör- och vilotidsreglerna. Det innebär att några fordon som tidigare i 2 kap 2 varit undantagna nu kommer att omfattas av kör- och vilotidsreglerna. Några nya undantag tillkommer, som framgår nedan. Vissa nya ansvarsbestämmelser införs, bl.a. vad gäller näringsidkare som underlåter att tillse att transporttidsscheman är förenliga med kör- och vilotidsförordningen. Lagens innehåll i korthet efter ändringen den 23 maj 2007: 1 kap 1 och 2 - se vad ovan inledningsvis angivits. 2 kap 2 anger ytterligare undantag som Sverige har beslutat om utöver de undantag som finns reglerade i förordningen (EEG) nr 3820/85 resp. förordningen (EG) nr 561/2006 samt förordningen (EEG) 3821/85. Undantagen i 2 kap 2 är nationellt undantagna och gäller transporter som utförs på svenskt territorium av svenska eller utländska förare/fordon. Nedan redovisas de elva (11) undantagen: 1. fordon som används eller hyrs utan förare av jordbruks-, trädgårds-, skogs-, uppfödnings- eller fiskeriföretag för godstransporter inom ramen för företagets egen verksamhet inom en radie av högst 100 kilometer från den plats där företaget är beläget, 15

16 2. jordbruks- och skogsbrukstraktorer som används i jordbruks- och skogsbruksverksamhet, inom en radie av högst 100 kilometer från den plats där företaget som äger, hyr eller leasar fordonet är beläget, 3. fordon eller en kombination av fordon med en högsta tillåten vikt som inte överstiger 7,5 ton och som inom en radie av 50 kilometer från den plats där företaget är beläget transporterar material, utrustning eller maskiner som föraren använder i sitt arbete, förutsatt att körningen av fordonet inte utgör förarens huvudsakliga uppgift, 4. fordon som uteslutande används på öar som har en areal av högst kvadratkilometer och som inte är förenade med landet i övrigt med broar, vadställen eller tunnlar öppna för motorfordon, 5. fordon som används för övningskörning och förarprov för erhållande av körkort eller yrkeskompetensbevis, förutsatt att fordonet inte används för kommersiell transport av gods eller passagerare, 6. fordon som används i samband med underhåll av avlopps-, översvämningsskydds-, vatten-, gas-, och elanläggningar, underhåll och kontroll av vägar, insamling och bortskaffande av hushållsavfall, telekommunikationstjänster, radio- och TV-sändningar och pejling efter radio- och TV-sändare eller mottagare, 7. fordon med mellan 10 och 17 sittplatser vilka uteslutande används för icke-kommersiell persontransport, 8. fordon som används för uppsamling av mjölk från bondgårdar och för återlämning till bondgårdar av mjölkbehållare eller mjölkprodukter avsedda för djurfoder, 9. fordon som används för transport av djuravfall eller djurkadaver som inte är avsedda som människoföda, 10. fordon som används för transport av levande djur från bondgårdar till lokala marknader och omvänt eller från marknader till lokala slakterier inom en radie på 50 km, samt 11. specialfordon som transporterar cirkus- och nöjesfältsutrustning. 3 kap anger kompetenskrav bl.a. yrkeskompetens avseende förare (gäller oförändrat). 4 kap innehåller kompletterande regler för färdskrivarutrustning; bl.a. typgodkännande, installation och besiktning (gäller oförändrat). 5 kap innehåller kompletterande regler för färdskrivarkort d v s förarkort, företagskort, verkstadskort och kontrollkort (gäller oförändrat). 6 kap innehåller kompletterande regler avseende företagens kopiering och lagring av uppgifter samt förvaring av diagramblad (1 2 st har ändrats). 16

17 7 kap innehåller kompletterande regler för kontroller d v s vägkontroller och kontroller i företags lokaler (flera nya och ändrade bestämmelser; genom lagändringarna har kontrollkravet ökat). 8 kap innehåller kompletterande regler för utbyte av information (1-3 har ändrats). 9 kap innehåller ansvarsbestämmelser för den som bryter mot vissa angivna bestämmelser i förordningarna (EEG) nr 3820/85 och nr 3821/85 resp. - efter lagändringen - förordningen (EG) nr 561/2006. Här finns också ansvarsbestämmelser för den som bryter mot vissa bestämmelser i 865:an. 9 kap 1-3 stadgar straff för den som bl.a. hindrar eller försvårar en kontroll, förfalskar, utplånar eller förstör uppgifter på diagramblad m.m., lämnar oriktig uppgift i vissa handlingar eller utan lov avlägsnar plomberingar av färdskrivarutrustning (gäller oförändrat). 9 kap 4 stadgar ansvar för den medlem av en fordonsbesättning som bryter mot bestämmelser om lägsta ålder för förare, konduktörer och förarbiträden (lydelsen ändrad). 9 kap 5 stadgar ansvar för den förare som bl.a. bryter mot bestämmelser om körtid, rast, dygns- och veckovila, skyldighet att medföra utdrag ur tjänstgöringslista och kopia av tidtabell, vissa skyldigheter avseende färdskrivare, förarkort och diagramblad samt förbud att med vissa undantag bruka fordon vars färdskrivarutrustning ej genomgått föreskriven besiktning eller har brister (endast p 1 har ändrad lydelse). 9 kap 6 stadgar ansvar för arbetsgivare som bryter mot förbud mot skyldigheter avseende utlämnande av diagramblad och reparation av färdskrivarutrustning (punkten 1 har tagits bort). 9 kap 7 stadgar ansvar för näringsidkare. Genom lagändringen har p 1 har ändrats och innehåller nu bl.a. ansvar för näringsidkare som bryter mot förbud mot vissa typer av betalning, skyldigheter avseende organisation av arbetet, skyldigheter avseende information till och kontroll av förare, skyldighet se till att transporttidsscheman är förenliga med förordningen, skyldigheter avseende fordon som är utrustade med färdskrivare, skyldighet att upprätta tidtabell och tjänstgöringslista samt vissa skyldigheter avseende tjänstgöringslistan. P 2 kvarstår oförändrad medan p 3 tagits bort. 9 kap 8 stadgar straff för den som bryter mot vissa bestämmelser i förordningen (gäller oförändrat). 9 kap 9 stadgar i de fall som anges i 4 eller 5 straff även för arbetsgivaren om denne uppsåtligen eller av oaktsamhet inte har gjort vad som har ankommit på honom eller henne för att hindra förseelsen (1 st). Vad som sägs om arbetsgivare skall istället gälla annan näringsidkare om brottet har begåtts i dennes transportverksamhet (2 st). 17

18 Genom lagändringen görs det tillägget till 1 st att arbetsgivarens ansvar även gäller om vissa av förseelserna har begåtts i en annan medlemsstat eller i ett tredje land. 9 kap 10 stadgar att ansvar enligt förordningen inte skall inträda om straff kan utdömas enligt brottsbalken eller enligt lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (gäller oförändrat). 10 kap innehåller bestämmelser om polismans hindrande av fortsatt färd, överklaganden, Rikspolisstyrelsens skyldighet att underrätta Tullverket och Vägverket om domar m.m., domstols skyldighet att i visst fall sända dom till Vägverket samt Vägverkets rätt att meddela föreskrifter. Genom lagändringen görs det tillägget till 1 att polisman skall hindra fortsatt färd med ett fordon i fall då förordningen (EG) 561/2006 har överträtts på ett sätt som uppenbart kan utgöra ett hot mot trafiksäkerheten. Den fortsatta färden skall hindras till dess att orsaken till en överträdelse har åtgärdats. Även lydelsen av 5 har ändrats. Övriga bestämmelser är oförändrade Förordningen (1994:1297) om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet Förordningen gäller enligt 1 sådana vägtransporter av personer eller gods som utförs i förvärvsverksamhet inom landet med sådana i Sverige registrerade fordon som anges i 2. Enligt 2 gäller förordningen för transporter med bil som: 1. används för godstransporter, dock inte posttransporter, om bilens högstatillåtna vikt, inklusive släpvagn eller påhängsvagn, inte överstiger 3,5 ton, 2. används i taxitrafik enligt yrkestrafiklagen, 3. används för skolskjutsning enligt förordningen (1970:340) om skolskjutsning om bilen på grund av sin konstruktion och utrustning är lämplig för transport av högst nio personer, inklusive föraren, och är avsedd för detta ändamål, 4. används för transport av mjölk från lantgårdar och för återtransport av mjölkkärl eller mjölkprodukter eller för utfodring av djur. Förordningen innehåller huvudsakligen bestämmelser om dygnsvila och tidbok. Straffbestämmelser finns i 12. För de nämnda transporterna gäller även Vägverkets föreskrift om användande av personlig tidbok, VVFS 1994:40. VVFS 1995:788 medger ett generellt undantag att föra personlig tidbok vid vissa godstransporter.

19 10 Rådets resolution(85/c 348/01) av den 20 december 1985 om underlättande av genomförandet av de sociala förordningarna om vägtransporter Resolutionen anger vilka åtgärder medlemsländerna bör vidta för att genomföra artiklarna i Rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och 3821/85 ; bl.a. hur kontroller av förare, företag och fordon bör ske, att lämpliga åtgärder bör vidtas för att säkerställa att påföljderna har en avskräckande verkan och att överträdelser inte leder till ekonomisk vinst. Punkten 1. j/ behandlar det s k arbetsgivarintyget vid avsaknad av diagramblad Rådets direktiv 88/599/EEG av den 23 november 1988 om enhetligt förfarande vid kontroll av tillämpningen av förordning (EEG) nr 3820/85 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter och av förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare för vägtransporter (det s k kontrolldirektivet) Syftet med direktivet anges vara att fastställa minimivillkor för att kontrollen av förordningarna (EEG) nr 3820/85 och (EEG) 3821/85 tillämpas på ett korrekt och enhetligt sätt. Direktivet innehåller bl.a. föreskrifter om kontroller (artikel 1), kontrollsystem (artikel 2), kontroller på vägarna (artikel 3), kontroller i företags lokaler (artikel 4), samordnade kontroller (artikel 5) och utbyte av information (artikel 6). Direktivet har genomförts i svensk lagstiftning genom förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare m.m. Direktivet upphörde att gälla den 1 maj 2006 då det ersattes av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG av den 15 mars 2006 om minimivillkor för genomförande av rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 om sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av rådets direktiv 88/599/EG (se nedan under 12). 12 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG av den 15 mars 2006 om minimivillkor för genomförande av rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 om sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av rådets direktiv 88/599/EG (det nya kontrolldirektivet) Medlemsländerna skall ha satt ikraft den lagstiftning som är nödvändig för att följa direktivet senast den 1 april Till följd av det nya direktivet har förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare m.m. ändrats/kompletterats. I förhållande till det tidigare kontrolldirektivet innebär det nya i stort följande förändringar: Andelen kontrollerade arbetsdagar ökas. Skyldigheten för Sverige att genomföra samordnade vägkontroller med andra medlemsländer utökas. Medlemsländerna ska utse ett samordnande tillsynsorgan med uppgift bl.a. att samordna kontrollerna med andra medlemsländer.

20 Ett riksvärderingssystem ska införas av medlemsländerna. Systemet bygger på att företag med hög riskvärdering ska följas mer ingående och kontrolleras oftare än skötsamma företag. Riskvärdering ska göras utifrån antalet överträdelser och dessas allvarlighetsgrad. En förteckning av vilka överträdelser som av medlemsländerna ska bedömas utgöra allvarliga överträdelser ska utarbetas Fordonslagen (2002:574) och Fordonsförordningen (2002:925) Här finns bl.a. bestämmelser om kontroller och rätten att som kontrollant bereda sig tillträde till fordon och lokaler. 14 Domar av intresse 14.1 Göteborgs tingsrätts dom i mål B (rör bl.a. antal förseelser) Domen har vunnit laga kraft. Den tilltalade benämns här NN. NN var åtalad för följande: Ej iakttagit regler om rast, ej använt personligt diagramblad till färdskrivare, ej fört in föreskriven uppgift på diagramblad, ej registrerat tidskategorier på föreskrivet sätt. Gärningsbeskrivning: NN har under april 2005 fört tung lastbil vid vägtransport vid bl.a. Nordatlanten i Göteborg och därvid uppsåtligen eller av oaktsamhet vid tre tillfällen underlåtit at ta föreskriven rast under 4 ½ timmars körtid, vid två tillfällen underlåtit att på färdskrivardiagrammet lämna uppgift om slutdatum, vid två tillfällen underlåtit att förse fordonets färdskrivare med personligt diagramblad, vid fem tillfällen underlåtit att på föreskrivet sätt använda reglagen för tydlig registrering av tidskategorier, samt vid ett tillfälle underlåtit att redovisa de tidsperioder på diagrambladet då föraren lämnat fordonet och inte kunnat använda färdskrivaren Åberopade lagrum: Artikel 7.1 i förordningen (EEG) nr 3820/85, Artikel 15.2, artikel 15.3 och artikel 15.5 i förordningen (EEG) nr 3821/85, 9 kap 5 1 p och 2 p förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare m.m. Tingsrätten uttalade under rubriken Påföljd följande: En sammanräkning av antalet förseelser som NN har gjort sig skyldig till ger vid handen att förseelserna är elva till antalet fördelade på fem olika diagramblad. En fråga som aktualiserats i målet är huruvida gärningarna skall ses som ett enda brott så länge fråga är om förseelser knutna till ett och samma dia-