Dammsäkerhet i avgöranden

Transkript

1 Dammsäkerhet i avgöranden Avgöranden i miljööverdomstolen och mark- och miljööverdomstolen Författare: Lars Hydén, VEM Konsult

2

3 Förord Länsstyrelserna arbetar kontinuerligt med dammsäkerhetsfrågor. Svenska kraftnät har uppdragit åt VEM Konsult AB: Vatten, Energi och Miljö att utarbeta denna rapport för att förse Svenska kraftnät med ett underlag som kan underlätta länsstyrelsernas arbete. Högsta domstolen tar mycket sällan upp miljömål till prövning. Därför blir Mark- och miljööverdomstolens, och tidigare Miljööverdomstolens, avgöranden nästan alltid prejudicerande. I denna rapport redogörs för 25 avgöranden åren , vari dammsäkerhetsfrågor behandlats. Ibland har målet gällt ansökning om tillstånd att utföra dammsäkerhetshöjande åtgärder, ibland har Miljööverdomstolen själv tagit upp frågor om dammsäkerhet i överklagade miljömål. I sak har Miljööverdomstolen nästan aldrig haft några invändningar mot de ansökta dammsäkerhetsåtgärderna, även om de dammsäkerhetshöjande åtgärderna kommit att kompletteras genom domstolens agerande. Juridiska frågor har dock ibland gjort att någon prövning av de dammsäkerhetshöjande åtgärderna inte kommit till stånd i Miljööverdomstolen. Juridiken, d.v.s. tillämpningen av lagar och förordningar, är en levande materia, allteftersom synen på dammsäkerhet förändras. Nya lagar och förordningar kommer till, ibland på initiativ av EU. Därför utvecklas Miljööverdomstolens praxis i dammsäkerhetsfrågor kontinuerligt. Miljööverdomstolen avgör målen med tre lagfarna domare och ett tekniskt råd i olika s.k. sitsar. Olika sitsar kan bedöma liknande frågor olika så att praxis kommer att spreta något, även om domstolen genom internt arbete försöker motverka detta. De flesta av de 25 avgörandena rör befintliga dammar, de flesta av dessa ganska små. Miljööverdomstolen har tagit ställning i såväl juridiska som tekniska frågor som rör dammsäkerhet. De åsikter som framförs är helt författarens egna Stockholm i december 2013 Lars Hydén

4

5 Innehåll Sammanfattning Inledning Juridiska frågor Tillåtlighet Tillstånd eller omprövning Prövningens omfattning Officialprövning Samordning av 24 kap. 5 och 24 kap. 8 miljöbalken Verkställighetstillstånd Utrivning Minskad dammsäkerhet Nej till dammsäkerhet Godkännande i efterhand Lagligförklaring av dammsäkerhetshöjande åtgärder Några tekniska frågor Avbördning Användning av nytt utskov Avbördningskapacitet Klimatförändring Nedströmsvattenstånd RIDAS Dammar Fribord Grundläggning Tätkärna Gruvdammar Funktionsrapportering Inre erosion... 25

6 3.3.3 Jordbävningslast Släntstabilitet Bilaga 1 Avgöranden om dammsäkerhet i Miljööverdomstolen och Mark- och Miljööverdomstolen

7 Sammanfattning Åren har dammsäkerhetsfrågor behandlats i 25 avgöranden av Miljööverdomstolen och Mark- och miljööverdomstolen. En analys av dessa avgöranden har sammanfattningsvis lett till följande slutsatser. Juridiska frågor Tillåtligheten av dammsäkerhetshöjande åtgärder är som regel given med hänsyn till den stora nyttan av att undvika dammras. Om dammägaren vill höja dammsäkerheten, finns med nuvarande regelverk endast möjligheten att söka tillstånd därtill. Prövningens omfattning har av Miljööverdomstolen i de flesta fall ansetts vara begränsad: i ett mål om tillstånd till dammsäkerhetshöjande åtgärder kan inte hela tillståndet till dammen omprövas. Officialprövning får ske i miljödomstolarna enligt vissa lagrum i miljöbalken. Dessa lagrum gäller inte för processen i Miljööverdomstolen, som trots detta i en del mål tillämpat officialprövning. Verkställighetstillstånd beviljas som regel för angelägna dammsäkerhetshöjande åtgärder. Utrivning av osäkra dammar kan komma till stånd i de mål där detta är aktuellt genom aktiv materiell processledning från domstolarna. Yrkanden om dammsäkerhetshöjande åtgärder kan ibland bli oprövade i Miljööverdomstolen till följd av processuella, juridiska skäl. Detta kan ibland undvikas genom en aktiv, materiell processledning. Godkännande i efterhand, lagligförklaring av dammsäkerhetshöjande åtgärder och prövning av dammsäkerhetshöjande åtgärder sedan verkställighetstillstånd tagits i anspråk kan förknippas med villkor. Tekniska frågor Dammsäkerhetshöjande åtgärder omfattar ofta anläggandet av helt nya utskov. Hur nya utskov ska användas regleras sällan specifikt av Miljööverdomstolen. Miljööverdomstolen utgår från RIDAS och GruvRIDAS när det gäller behovet av avbördningskapacitet. 7/119

8 Miljööverdomstolen har i två avgöranden prövat vilken hänsyn som ska tas till framtida klimatförändringar när det gäller dimensionerande flöde. Miljööverdomstolen har uppmärksammat nedströmsvattenståndets inverkan på utskovens avbördningskapacitet i några avgöranden. Miljööverdomstolen accepterar inte överströmning av dammar, vare sig jorddammar eller betong/sten dammar. Miljööverdomstolen har i gruvdammsmål föreskrivet att lera i grunden ska bortschaktas i erforderlig omfattning för att undvika glidning. Miljööverdomstolen kräver att tätkärnans överkant i fyllningsdammar måste ligga på tillräckligt avstånd över högsta uppströmsvattenstånd. Gruvdammar Miljööverdomstolen har föreskrivit en 30-årig funktionsrapportering för gruvdammar som byggs upp successivt och som ska vara långtidsstabila. Miljööverdomstolen har föreskrivit att portryckslinjen inte får ha större lutning än halva friktionsvinkeln i dammaterialet för att undvika inre erosion. Miljööverdomstolen har föreskrivit att hänsyn ska tas till jordbävningslast på så sätt att dammarna beräknas för full förvätskning av anrikningssanden. Miljööverdomstolen har krävt att beräkningarna för släntstabilitet redovisas eftersom de bygger på många komplicerade antaganden. 8/119

9 1 Inledning Denna utredning behandlar 25 avgöranden från Miljööverdomstolen och Mark- och miljööverdomstolen som rör dammsäkerhet. I många mål har dammägaren ansökt om tillstånd till dammsäkerhetshöjande åtgärder. I några mål har Miljööverdomstolen officialprövningsvis tagit upp dammsäkerhetsfrågor. De flesta av de 25 avgörandena var kända för författaren, eftersom han själv deltagit i avgörandena. Förhoppningsvis finns alla avgöranden om dammsäkerhet med bland de 25, även om det inte kan garanteras. Sökandet har gått till på följande vis. På domstolsverkets hemsida finns vägledande avgöranden från ett flertal domstolar, däribland Miljööverdomstolen. Där har för tiden till augusti 2013 sökts med olika sökord som knyter an till dammsäkerhet. Dessutom har Mark- och miljööverdomstolens pappersbaserade arkiv genomletats för motsvarande tid, eftersom alla avgöranden där dammsäkerhetsfrågor behandlas inte refererats som vägledande avgöranden. Därutöver har ett knappt 30-tal mål som handlar om dammar och kraftverk i Miljööverdomstolen analyserats men visat sig inte innehålla något om dammsäkerhet. Utredningen handlar om Miljööverdomstolens praxis i dammsäkerhetsfrågor. Många dammsäkerhetsfrågor har inte överklagats till Miljööverdomstolen. Men ofta är det näst intill omöjligt att förstå de överklagade frågorna utan en genomgång av den överklagade domen. Därför har även domarna från miljödomstolarna och mark- och miljödomstolarna analyserats och försetts med nyckelord, även sådana nyckelord som inte överklagats. Analysen nedan är uppdelad i juridiska och tekniska frågor. Dessutom behandlas gruvdammar, för vilka vissa speciella krav uppställs. Den som vill finna vilka mål som behandlat en viss fråga kan leta bland de 46 nyckelorden i Tabell 2 som anger vilka mål som behandlar ett visst nyckelord. 2 Juridiska frågor 2.1 Tillåtlighet När målet om dammsäkerhetshöjande åtgärder utformats som en ansökan om tillstånd enligt miljöbalken, ska tillåtligheten prövas enligt 11 kap. 6 första stycket miljöbalken: 9/119

10 En vattenverksamhet får bedrivas endast om dess fördelar från allmän och enskild synpunkt överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av den. Vattenverksamhet definieras i 11 kap. 2 punkt 1 miljöbalken: Med vattenverksamhet avses 1. Uppförande, ändring, lagning och utrivning av dammar eller andra anläggningar i vattenområden Som regel kan dammsäkerhetshöjande åtgärder ses som ändring och/eller lagning av dammar, varför 11 kap. 6 miljöbalken ska tillämpas vid tillåtlighetsprövningen. Det kan noteras att 3 kap års vattenlag hade nästan exakt samma utformning: Ett vattenföretag får komma till stånd endast om fördelarna från allmän och enskild synpunkt av företaget överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av det. Det talades då om vattenföretag istället för miljöbalkens vattenverksamhet. Vattenföretag definierades i 1 kap års vattenlag sålunda: Vattenföretag är 1. Uppförande, ändring, lagning och utrivning av dammar eller andra anläggningar i vattendrag, sjöar och andra vattenområden, Det har från en del håll framförts kritik mot 11 kap. 6 miljöbalken och krav på att lagrummet borde utgå eller åtminstone moderniseras. Resonemanget bakom tillåtlighetsprövningen är dock som framgår ovan etablerat sedan 1983 års vattenlag kom till, d.v.s. under de senaste 30 åren. Fördelarna från allmän och enskild synpunkt, att minska riskerna för ett dammras med åtföljande stora skador, torde kunna betraktas som nästan självklara. Miljööverdomstolen berör frågan bl.a. i målet om Abelvattnets regleringsdamm (nr 16 i Bilaga 1): Med de preciseringar och åtaganden som sökanden gjort i Miljööverdomstolen är det således en fördel från allmän synpunkt att dammen byggs i enlighet med ansökan. Fördelen har inte preciserats i ekonomiska termer, men det torde ligga i sakens natur att en minsk- 10/119

11 ning av risken före ett förödande dammras har ett mycket stort värde. P.g.a. de stora fördelarna med dammsäkerhetshöjande åtgärder från allmän och enskild synpunkt är redovisningen av kostnader, skador och olägenheter ibland ganska summarisk, sökanden anser att tillåtligheten är mer eller mindre given. Kostnaderna ska dock redovisas enligt lagrummet och detta brukar för sökanden vara relativt enkelt. De kan vara blygsamma eller som i fallet Abelvattnet uppgå till 40 miljoner kronor. När det gäller skador och olägenheter, uppträder sådana t.ex. när de dammsäkerhetshöjande åtgärderna innebär att utskoven i dammen ska åtgärdas eller byggas nya, åtgärder som enligt Bilaga 1 är ganska vanliga. Ofta måste man då anlägga och riva fångdammar för att kunna arbeta i torrhet med dammen. Därvidlag kan grumlingar uppkomma med åtföljande skador på fisket. Det blir då viktigt att föreskriva att grumlande arbeten inte ska utföras under de delar av året när fisket kan skadas. Andra skador och olägenheter kan uppkomma om ett nytt utskov anläggs och används regelbundet, inte bara vid extremt höga flöden. Nedströms det nya utskovet kan det då uppstå t.ex. erosionsskador och skador på fiskens lekbottnar. Om sådana risker föreligger, blir det angeläget att reglera när det nya utskovet får användas. Se vidare under tekniska frågor 2.2 Tillstånd eller omprövning Som framgår av Bilaga 1 är det vanligt att sökanden ansöker om tillstånd att bygga om dammen med dammsäkerhetshöjande åtgärder, i enlighet med bestämmelserna i 11 kap. 2 punkt 1 och 11 kap. 6 miljöbalken, jfr ovan. Som regel beviljas också det ansökta tillståndet. Detta innebär att sökanden har ett antal år på sig i enlighet med förskrifterna om arbetstidens längd att ta tillståndet i anspråk. Därvidlag ska noteras att det givetvis står tillståndsinnehavaren fritt att ta tillståndet i anspråk eller inte. Som regel torde detta komma att ske, eftersom sökanden ofta investerat stora belopp i ansökan och i tillståndsprocessen. Men det är dock inte givet att de dammsäkerhetshöjande åtgärderna kommer till stånd till följd av ett tillstånd medelats. Om sökanden är en privatperson, kan sökanden drabbas av personliga motgångar såsom sjukdom, arbetslöshet, konkurs etc som gör att förutsättningarna för att vidta de tillståndsgivna, dammsäkerhetshöjanden åtgärderna faller bort. Om sökanden är till exempel ett bolag, kan dess förutsättningar för att ta tillståndet i anspråk inom arbetstiden förändras genom att bolaget säljs till en ny ägare eller drabbas av konkurs. 11/119

12 Från det allmännas synpunkt vore det mot denna bakgrund bättre om de dammsäkerhetshöjande åtgärderna istället föreskrevs som villkor som ska uppfyllas inom en viss tid. Det förutsätter att det finns ett befintligt tillstånd till vilket villkor om dammsäkerhet kan knytas. Detta skulle kunna vara möjligt genom att tillståndshavaren ansöker om omprövning enligt 24 kap. 8 första meningen miljöbalken. Detta lagrum lyder: Efter ansökan av tillståndshavaren får tillståndsmyndigheten upphäva eller ändra andra bestämmelser och villkor i en tillstånddom eller ett tillståndsbeslut än som avser storleken av ersättningens belopp. I mål nr 6 om Torpshammars kraftverk gjorde Miljööverdomstolen dock en snäv tolkning av detta lagrum, när Vattenfall ansökt om att få utföra dammsäkerhetshöjande åtgärder: Eftersom den begärda ändringen inte avser något befintligt villkor eller någon annan bestämmelse i det för verksamheten gällande tillståndet kan åtgärden inte prövas inom ramen för stadgandet i 24 kap. 8 miljöbalken. I mål nr 10 om dammsäkerhetshöjande åtgärder i Vässinkoski dammen hade miljödomstolen bifallit Kammarkollegiets yrkande om dammsäkerhetshöjande åtgärder utan att det klart framgick att åläggandet utgjorde villkor för gällande tillstånd. Miljööverdomstolen ändrade miljödomstolens dom så att det klart framgick att åläggandet utgjorde ett villkor för det i målet aktuella tillståndet. Förhållandena är helt annorlunda om det är någon annan än tillståndshavaren som söker omprövning. Enligt 24 kap. 5 första stycket miljöbalken får tillståndsmyndigheten i fråga om vattenverksamhet meddela nya bestämmelser för att förbättra en anläggnings säkerhet. En sådan ansökan får enligt 24 kap. 7 miljöbalken göras av Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet och länsstyrelsen. Mot ovanstående bakgrund är en dammägare hänvisad till att söka tillstånd till dammsäkerhetshöjande åtgärder istället för omprövning av ett befintligt tillstånd. 2.3 Prövningens omfattning I många mål har Kammarkollegiet hävdat att en ansökan om tillstånd till dammsäkerhetshöjande åtgärder kräver att hela det befintliga tillståndet omprövas. Kammarkollegiet har därvid yrkat på miljöfrämjande åtgärder som minimitappning och fiskvägar. 12/119

13 Miljööverdomstolen har i flera avgöranden ogillat Kammarkollegiets talan om utvidgad prövning. I mål nr 25 om Klinte kraftverk rörde det sig om en läckande damm. Läckaget hade betydelse för ett nedströms beläget Natura 2000 område. Genom de dammsäkerhetshöjande åtgärderna skulle dammen tätas, läckaget upphöra och Natura 2000 området skadas. Därför fann Miljööverdomstolen i detta mål att ansökan skulle avslås om inte villkor kunde föreskrivas som skyddade Natura 2000 området. Miljööverdomstolen föreskrev en viss minimitappning och biföll ansökan. Miljööverdomstolens praxis visar att prövningen kan utvidgas utöver dammsäkerhetsfrågorna om speciella skäl föreligger. 2.4 Officialprövning Enligt 22 kap. 11 andra meningen miljöbalken ska mark- och miljödomstolen under förberedelsen av målet se till att utredningen i målet får den omfattning och inriktning som krävs. Enligt Bengtsson m.fl. Miljöbalken. En kommentar är utgångspunkten för domstolen att den ska bedriva en aktiv materiell processledning, domstolen har full utredningsskyldighet. Detta brukar kallas officialprövning. I 23 kap. 7 miljöbalken anges vilka regler som gäller för målet i Mark- och miljööverdomstolen; 22 kap. 11 miljöbalken gäller inte. Av Bilaga 1 framgår dock att Miljööverdomstolen i många avgöranden tillämpat officialprövning t.ex. genom att göra förelägganden till sökanden angående dammsäkerhet, detta utan stöd i lag. Det kan dock noteras att det förefaller som om sökandena aldrig invänt häremot. I många mål har sökanden ändrat sin ansökan i Miljööverdomstolen så att dammsäkerheten ytterligare höjts. 2.5 Samordning av 24 kap. 5 och 24 kap. 8 miljöbalken I mål nr 4 om Bodens kraftverk lämnade miljödomstolen i Luleå tillstånd till Vattenfall AB enligt 15 kap års vattenlag att bygga om regleringsdammen vid Bodens kraftverk genom att utföra vissa dammsäkerhetshöjande åtgärder. Samtidigt biföll domstolen Kammarkollegiets ansökan enligt 15 kap års vattenlag att förplikta Vattenfall AB att utföra de dammsäkerhetshöjande åtgärder vartill hade lämnats tillstånd samma dag. Vissa frågor överklagades till Miljööverdomstolen som ogillade överklagandena. 15 kap års vattenlag löd: 13/119

14 Efter ansökan av tillståndshavaren får vattendomstolen upphäva eller ändra andra bestämmelser i en tillståndsdom än som avser storleken av ersättningens belopp. Detta lagrum motsvaras i miljöbalken av 24 kap. 8 första meningen: Efter ansökan av tillståndshavaren får tillståndsmyndigheten upphäva eller ändra andra bestämmelser och villkor i en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut än som avser storleken av ersättningens belopp. 15 kap. 3 första meningen 1983 års vattenlag löd: För att tillgodose allmänna intressen får vattendomstolen företa omprövning av villkoren för ett tillstånd och därvid föreskriva ändrade eller nya villkor. Detta lagrum motsvaras i detta sammanhang av miljöbalken 24 kap. 5 första stycket punkt 10: I fråga om miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet får tillståndsmyndigheten ompröva tillstånd när det gäller en bestämmelse om tillåten produktionsmängd eller annan liknande bestämmelse om verksamhetens omfattning, samt ändra eller upphäva villkor eller andra bestämmelser eller meddela nya sådana. 10. för att förbättra en anläggnings säkerhet. Denna modell, att tillståndshavaren söker om tillstånd till dammsäkerhetshöjande åtgärder, samtidigt som Kammarkollegiet ansöker om omprövning av gällande tillstånd för att få till stånd samma dammsäkerhetshöjande åtgärder, har fördelen att tillståndshavaren och Kammarkollegiet är överens om vad som ska göras, vilket förkortar de bägge processerna. Genom att Kammarkollegiet söker omprövning får det allmänna igenom bindande villkor rörande dammsäkerhetshöjande åtgärder, villkor som tillståndshavaren måste uppfylla för fortsatt drift. Att modellen inte blivit så allmänt tillämpad kan bero på reglerna för rättegångskostnader. När tillståndshavaren söker tillstånd till dammsäkerhetshöjande åtgärder, blir de han som står för alla rättegångskostnader i första instans. När Kammarkollegiet 14/119

15 ansöker om omprövning av villkor, blir det Kammarkollegiet som blir sökande och får stå för alla rättegångskostnader i första instans. 2.6 Verkställighetstillstånd Enligt 22 kap. 28 första meningen miljöbalken får mark- och miljödomstolen, när det finns skäl till det, förordna att tillståndet till en verksamhet får tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft. Enligt 23 kap. 7 miljöbalken får även Mark- och miljööverdomstolen förordna att tillståndet till en verksamhet som meddelats av mark- och miljödomstolen får tas i anspråk trots att domen inte vunnit laga kraft. Det ovan beskrivna tillståndet brukar kallas verkställighetstillstånd eller verkställighetsförordnande. När bör sådant meddelas? Bengtsson m.fl. skriver härom i Miljöbalken, en kommentar, Supplement 11, juni 2012 : Praxis under miljöskyddslagens tid kan sägas vara sträng. Bestreds tillåtligheten av en remissmyndighet eller en sakägare förordnade Koncessionsnämnden som regel inte om omedelbar verkställighet, såvida inte bestridandet framstod som klart obefogat. Praxis enligt miljöbalken tycks anse, att det finns skäl i de flesta fall när tillståndshavaren begär det. Denna praxis kan ifrågasättas med hänsyn till hur motsvarande bestämmelse i miljöskyddslagen tillämpades. Något skäl till varför bestämmelsen om verkställighetsförordnande skulle tillämpas mindre restriktivt enligt miljöbalken finns inte. Utgångspunkten är fortfarande att ett ianspråktagande får ske först när tillståndsbeslutet har vunnit laga kraft. I mål om dammsäkerhet är det ovanligt att en remissmyndighet eller en sakägare bestrider tillåtligheten av ansökan. Ansökan är som regel okontroversiell och verkställighetstillstånd bör som regel kunna beviljas. Trots det förekommer det att Miljööverdomstolen inte beviljat verkställighetstillstånd, utan att närmare utveckla skälen härför. Det torde ligga i sakens natur att det är angeläget att dammsäkerhetshöjande åtgärder alltid kommer tillstånd så fort som möjligt mot bakgrund av de stora skador som ett dammras kan åstadkomma. Därför bör verkställighetstillstånd som regel beviljas. Om det inte beviljas, bör skäl härför anges. 15/119

16 2.7 Utrivning I mål nr 15 om Stackmora kraftverk ansökte Stockholm Fortum Kraft AB om tillstånd att riva ut den befintliga dammen, som hade en bristfällig dammsäkerhet, och ersätta den med en ny damm något längre nedströms med ett nytt vattenkraftverk. Yrkandet om utrivning av den gamla dammen var dock enligt sökanden inte ett självständigt yrkande. Båda instanserna ogillade ansökan p.g.a. inverkan på harrens lekområden inom det område som sökanden ville rensa nedströms den nya dammen. Följden blev att den gamla dammen med bristfällig dammsäkerhet blev kvar och sedermera rasade. I mål nr 18 sökte Mälarenergi Vattenkraft AB tillstånd till utrivning av dammanläggningar vid Bruksfallet och Bultfallet i Kolbäcksån, dammanläggningar med bristande dammsäkerhet. Sökanden åberopade därvidlag en ovillkorlig rätt till utrivning enligt 11 kap. 19 miljöbalken. Tillstånd till utrivning lämnades av mark- och miljödomstolen. Mark- och miljööverdomstolen ogillade ansökan eftersom de bägge aktuella anläggningarna ingick som skadeförebyggande åtgärder för Hallstahammars kraftverk. Följden blev att de bägge dammarna med bristande dammsäkerhet blev kvar. Ur dammsäkerhetssynpunkt är utgången av dessa bägge mål otillfredsställande. Det är domstolen som ytterst bestämmer prövningens omfattning. Detta torde omfatta befogenhet att bestämma vilka yrkanden som är självständiga och inte. Yrkanden om utrivning av en damm som har en bristande dammsäkerhet bör regelmässigt behandlas som självständigt. Länsstyrelserna som är tillsynsmyndigheter för dammsäkerhet och var parter i bägge målen fick dock genom att de fick Miljööverdomstolens domar kännedom om utgången och bereddes därigenom möjlighet att ingripa tillsynsvägen mot den bristande dammsäkerheten. 2.8 Minskad dammsäkerhet Mål nr 14 handlade om reparation av en befintlig damm vid Åflo kvarn. Några sakägare överklagade till Miljööverdomstolen och yrkade vissa åtgärder för att underlätta fiskens uppvandring till dess en fiskväg hade byggts. Miljööverdomstolen ogillade överklagandena med hänvisning till att de yrkade åtgärderna skulle minska dammens stabilitet och därmed minska dammsäkerheten. Det kan förefalla självklart att domstolarna inte ska bifalla yrkanden som minskar dammsäkerheten. Härvidlag är dock att betänka att dammsäkerhetsfrågorna kan vara så pass komplicerade tekniskt att det inte alltid är enkelt att förstå huruvida en åtgärd 16/119

17 minskar dammsäkerheten eller inte. I sådana mål är det särskilt angeläget att domstolarna utnyttjar sin tekniska kompetens i form av de tekniska råden. I princip kan man också tänka sig att en damm har så hög dammsäkerhet att en viss liten minskning av dammsäkerheten av något angeläget skäl skulle kunna vara tillåtlig. Självfallet blir det dock en synnerligen grannlaga uppgift att visa att även den reducerade dammsäkerheten är tillfyllest. 2.9 Nej till dammsäkerhet Vid en ytlig betraktelse kan det förefalla helt osannolikt att domstolarna skulle säga nej till yrkanden som skulle leda till ökad dammsäkerhet. Tyvärr framgår det av Bilaga 1 att processuella skäl kan leda till ett slut som innebär nej till dammsäkerhet. I mål nr 6 om dammsäkerhetshöjande åtgärder vid Torpshammars kraftverk ansökte Vattenfall AB om omprövning enligt 24 kap. 8 miljöbalken för att få öppna ett tidigare igengjutet bottenutskov. Ansökan avvisades av miljödomstolen. Vattenfall överklagade men Miljööverdomstolen fann att den begärda ändringen inte avsåg något befintligt villkor eller någon annan bestämmelse i det för verksamheten gällande tillståndet, varför åtgärden inte kunde prövas inom ramen för stadgandet i 24 kap. 8 miljöbalken. Därför ogillades överklagandet. Det innebar att bägge instansernas prövning ledde till ett nej till en dammsäkerhetshöjande åtgärd. I mål nr 21 om dammsäkerhetshöjande åtgärder vid Fridafors Övre kraftverk och byggandet av ett nytt kraftverk fann miljödomstolen de ansökta byggnadsåtgärderna tillåtliga. Sedan Kammarkollegiet, länsstyrelsen och Tingsryds kommun överklagat till Miljööverdomstolen och yrkat bl.a. att frågan om fiskväg skulle prövas inom ramen för ansökningsmålet, fann Miljööverdomstolen att hela målet skulle återförvisas till miljödomstolen med bl.a. följande skäl: Till följd av miljödomstolens handläggning är nu samma fråga anhängig i olika mål i olika instanser och risk finns att domstolarna gör olika bedömningar i denna fråga (frågan om fiskväg). Miljödomstolens underlåtenhet att uttryckligen ta ställning till Fiskeriverkets i ansökningsmålet gjorda framställning måste anses utgöra ett rättegångsfel Det anförda leder till slutsatsen att miljödomstolens dom bör undanröjas och att målet i sin helhet bör återförvisas för fortsatt handläggning i miljödomstolen. Även om frågan om tillåtligheten av de dammsäkerhetshöjande åtgärderna inte prövades i Miljööverdomstolen utan endast återförvisades till miljödomstolen på juridiska 17/119

18 grunder ledde Miljööverdomstolens dom ändock till att förverkligandet av de dammsäkerhetshöjande åtgärderna försenades. Mål nr 21 visar på vikten av materiell processledning på ett tidigt stadium så att dammsäkerhetsfrågorna kan prövas för sig i en ansökan som omfattar ytterligare åtgärder. För att underlätta detta skulle sökanden, eventuellt med domstolens handledning, kunna utforma yrkandet om dammsäkerhetshöjande åtgärder som ett självständigt yrkande i mål där fler yrkanden förekommer Godkännande i efterhand Leksand-Rättvik Produktion AB ansökte enligt 4 kap års vattenlag om godkännande i efterhand av reparationsarbeten som utförts 1995 och erhöll sådant godkännande. Det aktuella lagrummet löd: Om det till följd av en skada eller för att förebygga en skada är nödvändigt att tillståndspliktiga ändrings- eller lagningsarbeten utförs utan dröjsmål, får arbetena utföras utan föregående tillstånd. Ansökan om godkännande av arbetena skall dock göras snarast möjligt. Detta lagrum motsvaras av 11 kap. 16 första stycket miljöbalken: Arbeten får utföras utan föregående tillstånd, om det till följd av skada eller för att förebygga skada är nödvändigt att tillståndspliktiga ändrings- eller lagningsarbeten utförs genast. Ansökan om godkännande av arbetena ska dock göras snarast möjligt. Sedan en fiskevårdsområdesförening överklagat till Miljööverdomstolen och yrkat att arbetena inte skulle godkännas, fastställde Miljööverdomstolen vattendomstolens dom. Därvidlag är att märka att Miljööverdomstolen dels bedömde vilken riskklass enligt Flödeskommitténs riktlinjer som dammen borde tillhöra, dels bedömde överdämningens storlek i förhållande till avståndet mellan dämningsgränsen och tätkärnans överkant. Även risken för tjälnedträngning i tätkärnan bedömdes av Miljööverdomstolen. I alla dessa tre frågor fann Miljööverdomstolen att reparationsarbetena kunde godkännas. Ett godkännande i efterhand är inte givet. Ansökan behandlas som ett ansökningsmål. Godkännandet kan därför förknippas med villkor som leder till en acceptabel dammsäkerhet. 18/119

19 2.11 Lagligförklaring av dammsäkerhetshöjande åtgärder Mål nr 7 handlade huvudsakligen om att sökandena ville få reparationsarbeten på dammen i Rappens utlopp som utförts 1982 och 1991 lagligförklarade, liksom rensningar nedströms dammen som utförts av underhålls- och säkerhetsskäl. Genom rensningarna minskade förekomsten av isdämmor och ökades dammens avbördningskapacitet med 50 % så att den överensstämde med aktuella krav. Rensningarna var alltså en dammsäkerhetshöjande åtgärd. Miljödomstolen ansåg att den skadeförebyggande effekten av rensningarna var ytterst begränsad och fann vid en tillåtlighetsprövning enligt 3 kap års vattenlag att rensningarna inte kunde tillåtas. Miljööverdomstolen däremot fann att rensningarna skulle minska risken för skador vid höga flöden. Bara därigenom övervägde nyttan av åtgärderna kostnaderna och olägenheterna, varför rensningarna fanns tillåtliga. Målet visar att dammsäkerhetshöjande åtgärder kan komma upp till prövning vid lagligförklaring av redan vidtagna åtgärder. Om domstolarna skulle finna vidtagna dammsäkerhetshöjande åtgärder otillåtna, leder detta till att dammen, i det aktuella fallet rensningarna, skulle återställas till ursprungligt skick. En sådan utgång förefaller rent praktiskt olämplig. Dammsäkerhetshöjanden åtgärder som vidtagits bör generellt kunna lagligförklaras, om det inte är uppenbart att åtgärderna är rent kontraproduktiva och minskar dammsäkerheten. Å andra sidan bör noteras att en ansökan om lagligförklaring av vidtagna dammsäkerhetshöjande åtgärder mycket väl kan åtföljas av krav från domstolarna på ytterligare dammsäkerhetshöjande åtgärder. När en sökande tagit ett verkställighetstillstånd i anspråk och domen sedan överklagas, blir situationen i Miljööverdomstolen likartad som vid lagligförklaring. Miljööverdomstolen har i praktiken att ta ställning till dammsäkerhetshöjande åtgärder som redan vidtagits. I mål nr 22 om ombyggnaden av Balungens regleringsdamm var detta just fallet. Sökanden hade tagit verkställighetstillståndet från miljödomstolen i anspråk. Miljööverdomstolen prövade miljödomstolens dom och fann sig föranlåten att göra två ändringar i domslutet vad gällde de tillståndsgivna dammsäkerhetshöjande åtgärderna. 19/119

20 3 Några tekniska frågor 3.1 Avbördning Användning av nytt utskov Ganska ofta omfattar dammsäkerhetshöjande åtgärder anäggandet av ett helt nytt utskov. När ett sådant nytt utskov används, kan det bli fråga om skador genom grumling och genom erosion. Fisket nedströms kan komma att skadas, exempelvis genom att lekbottnar skadas. I mål nr 4 om Bodens kraftverk var det bl.a. fråga om ett nytt utskov. Sakägare nedströms förutsåg skador just av den typ som nyss nämnts. Både miljödomstolen och Miljööverdomstolen gjorde dock en snäv tolkning av lagen och fann att endast skador som var en direkt följd av byggnadsarbetena kunde prövas i målet, inte eventuella skador till följd av det nya utskovets användning. Tyvärr är det vanligt att det inte regleras specifikt hur ett nytt utskov ska användas. Ska det användas regelbundet för avbördning genom dammen när vattenföringen överstiger kraftverkets slukförmåga? Eller ska det bara användas vid avbördning av t.ex. en 100-årsflod? Om inget sägs explicit härom, torde man få utgå från att tillståndshavaren får fritt använda det nya utskovet. Då borde också skador till följd av det nya utskovets användning regleras inom målet om dammsäkerhetshöjande åtgärder Avbördningskapacitet I många mål tar Miljööverdomstolen ställning till behovet av avbördningskapacitet. Domstolen accepterar de riktlinjer som återfinns i Flödeskommitténs riktlinjer, RIDAS och GruvRIDAS. I mål nr 1 om Hökebrohammars kraftverk delar domstolen sökandens uppfattning att dammen tillhör riskklass II. Domstolen gör dock en detaljerad bedömning därvidlag av storleken av en flodvåg vid dammras, bebyggelsegraden i älvdalen nedströms dammen och flodvågens dämpning i nedanförliggande kraftverksmagasin Klimatförändring I mål nr 11 om lagligförklaring av en vägbro över Silverån hade vägtrummorna dimensionerats för 30 m 3 /s. SMHI yttrade sig i Miljööverdomstolen och ansåg att vägtrummorna borde dimensioneras för en vattenföring som var 10 % högre, detta med hänsyn till en framtida klimatförändring. Miljööverdomstolen fann detta motiverat och fann att en sådan dimensionering skulle utföras. 20/119

21 I mål nr 17 om Fäbodlidens gruvdamm hänvisade bolaget till SMHI:s utredningar i samband med klimat- och sårbarhetsutredningen. Enligt dessa kommer 100-årsflödet troligen att minska under perioden jämfört med Detta ledde dock inte till något avsteg från ordinarie dimensioneringsprinciper. Detta godtog Miljööverdomstolen. När en sökande i domstolarna redovisar ett dimensionerande vattenflöde i samband med bestämmande av erforderlig avbördningskapacitet, borde det regelmässigt framgå huruvida hänsyn därvid tagits till framtida klimatförändringar. Ibland har sökanden själv beräknat den dimensionerande vattenföringen utgående från vattenföringsdata från SMHI. Behovet av att få en kvalificerad bedömning av klimatförändringarnas inverkan gör dock detta mindre lämpligt; domstolarna bör genom materiell processledning se till att den dimensionerande vattenföringen beräknas av SMHI och att det klart framgår vilken hänsyn som därvid tagits till framtida klimatförändringar, vare sig dessa innebär en ökning eller minskning av dimensionerande vattenföring, beräknad enligt nuvarande dimensioneringsprinciper Nedströmsvattenstånd Om avbördningskapaciteten i en damm ökas, kan det finnas bestämmande sektioner nedströms utskoven, sektioner som gör att vattenståndet nedströms stiger så högt att det påverkar avbördningen genom utskoven. Därför kan rensningar behöva utföras av vattendraget nedströms utskoven. Mål nr 7, 10 och 22 handlar i Miljööverdomstolen delvis om rensningar nedströms utskoven. Sådana rensningar är alltså dammsäkerhetshöjande men kan också ha en negativ miljöpåverkan om lekbottnar för fisk rensas bort. Som regel leder utförandet av rensningarna till ökad grumling, som i sin tur är skadlig för fisket. Det är inte alltid dessa problem uppmärksammas i domstolarna. Dessa bör regelmässigt kontrollera nedströmsförhållanden, antingen genom förelägganden till sökanden eller genom observationer vid synen eller bådadera RIDAS I många mål förekommer hänvisningar till RIDAS, både i första och andra instans. Miljööverdomstolen har tydligt accepterat RIDAS som en utgångspunkt i prövningen. Särskilt tydligt gjordes det i målet nr 16 om dammsäkerhetshöjande åtgärder i Abelvattnets regleringsdamm. Miljööverdomstolen skrev i sina domskäl: 21/119

22 Det ansökta företaget syftar till att höja dammsäkerheten. Denna bör bedömas med ledning av Riktlinjer för bestämning av dimensionerande flöden för dammanläggningar, nyutgåva 2007 (RIDAS). Efter en utförlig prövning av flera dammsäkerhetsfrågor fann Miljööverdomstolen följande: Mot bakgrund av det ovan sagda gör Miljööverdomstolen den bedömningen att det ansökta företaget har utformats i enlighet med RI- DAS riktlinjer. 3.2 Dammar Fribord Med fribord förstås det vertikala avståndet mellan dammkrönet och högsta uppströmsvattenstånd. Det är synnerligen viktigt för jorddammar att fribordet är så stort att dammkrönet inte överspolas, eftersom detta är en av de vanligaste orsakerna till dammras. Fribordet ska minst vara så stort som summan av överdämningen vid dimensionerande flöde, vattenytans snedställning av vinden och vågornas uppspolningshöjd. I mål nr 22 om Balungens regleringsdamm, en jorddamm, utgick Miljööverdomstolen från att fribordet skulle beräknas enligt RIDAS riktlinjer. Utgående från sökandens uppgifter fann Miljööverdomstolen att det högsta vattenståndet vid maximal snedställning, 0,54 m, och våguppspolning, 0,99 m, skulle bli +200,18 m. Samtidigt konstaterade domstolen att det fanns ritningar över dammen som angav kröndammens höjd till +199,50 m. Domstolen fann detta oacceptabelt och skrev i sina domskäl: Kröndammen måste ha en sådan höjd att ingen del av jorddammsslänten i anslutningen till höger jorddamm kan överspolas. Miljööverdomstolen, som noterar att Fortum byggt en parapet som uppfyller detta krav, finner att det kan föreskrivas ett villkor med den lydelse som framgår under C.4 i Miljööverdomstolens domslut. När det gäller dammar av sten eller betong har man tidigare ibland accepterat att dessa ibland kan få överströmmas, om det inte finns risk för sådan erosion nedströms genom överströmningen så att dammens stabilitet minskar. Miljööverdomstolen har dock i två mål intagit en strängare hållning och funnit att överströmning av sådana dammar inte är förenligt med modernt dammsäkerhetstänkande. 22/119

23 I mål nr 8 om bl.a. lagligförklaring av dammen vid Karlshed konstaterar Miljööverdomstolen inledningsvis att Karlshedsdammen i gången tid må ha tålt viss överströmning men att detta är något som bör förebyggas. Miljööverdomstolen utredde därefter själv följande: Miljööverdomstolen utgår från vissa dimensionerande vindstyrkor, dels när vattenståndet ligger vid dämningsgränsen, dels vid dimensionerande flöde och överdämning. De dimensionerande vågorna kan som högst nå nivån +22,10 m, vilket sker vid avbördning av det dimensionerande flödet genom den befintliga dammen. Av dammsäkerhetsskäl finner Miljööverdomstolen mot denna bakgrund att de tre ovan nämnda dammdelarna skall förses med en betongmur med krönhöjden +22,20 m och att detta villkor lämpligen skall knytas till den lagligförklarade dammen. I mål nr 12 om Forsane kvarn skulle vänster landfäste mot berg och ett magasin vid kraftverket komma att överspolas vid 100-årsflödet. Miljööverdomstolen fann detta oacceptabelt och skrev i sina domskäl: Vid avbördning av 100-årsflödet genom den befintliga dammens beräknas vattenståndet i Kvarndammen stiga till +62,90 m. Vid Miljööverdomstolens syn kunde konstateras att dammens vänstra landfäste ansluter mot en bergslänt. För att vid 100-årsflödet hindra överströmning över denna slänt och genom kraftverket och det intilliggande magasinet bör skyddsmur anläggas. För det fall att vattenståndet skulle stiga till +62,50 m föreslog sökanden att befintlig mur mellan skibord och kraftverk och mellan kraftverk och magasin skulle höjas till nivån +62,70 m och att en ny mur skulle byggas till samma höjd uppströms magasinet. Mot denna bakgrund finner Miljööverdomstolen det lämpligt att föreskriva att dessa åtgärder vidtas, men att murarnas krön förläggs på nivån ((62,90 + (62,70-62,50=) +63,10 m. Även på vänster strand bör en betongmur anläggas med samma krönnivå, allt i enlighet med domslutet Grundläggning För alla typer av dammar är grundläggningen väsentlig för dammsäkerheten. Som regel utförs vissa geotekniska undersökningar inför ansökan som antyder vilka grundförhållanden man kan förvänta sig. Undersökningarna består som regel i jordborrningar och/eller grävande av ett antal provgropar. Dessa undersökningar ger dock bara upplysningar stickprovsvis av grundförhållandena. Man kan aldrig vara helt säker 23/119

24 på grundförhållanden förrän grunden frilagts längs hela dammens utsträckning i plan. I mål nr 13 om Hötjärns gruvdamm och mål nr 17 om Fäbodlidens gruvdamm uppmärksammade Miljööverdomstolen dessa frågor, sannolikt mot bakgrund av raset av en gruvdamm i Spanien Gruvdammen rasade genom att lera i grunden överbelastades så att en del av gruvdammen gled iväg i horisontalled. Miljööverdomstolen föreskrev i de bägge gruvdammsmålen ett villkor som löd sålunda: Där dammarna skulle komma att underlagras av lera, ska lerlagret bortschaktas i den omfattning lerans skjuvhållfasthet bedöms vara otillräcklig. (Mål nr 17 Fäbodliden) Ett sådant villkor kan tyckas vara en självklarhet och utgår från det enkla faktum att inga grundundersökningar av kostnadsskäl kan vara heltäckande. I efterhand, efter gruvdammraset i Spanien, bör ett sådant villkor vara standard för alla nya dammar, vare sig det rör sig om gruvdammar eller kraftverksdammar eller regleringsdammar Tätkärna I mål nr 2 om Sågkvarns kraftverk fann Miljööverdomstolen att det var tillfyllest att tätkärnans överkant låg 0,5 m över dämningsgränsen. I mål nr 16 om Abelvattnets regleringsdamm fann Miljööverdomstolen att avståndet 0,72 m mellan det maximala vattenståndet och tätkärnans överkant var betryggande. I mål nr 25 om Klinte kraftverk höjdes tätkärnan 0,85 m, vilket godtogs. Miljööverdomstolens utgångspunkt i dessa mål måste ha varit att tätkärnan måste ligga så högt över vattenytan uppströms att vatten inte rinner över tätkärnan. 3.3 Gruvdammar Funktionsrapportering I mål nr 13 om Hötjärns gruvdamm och mål nr 17 om Fäbodlidens gruvdamm föreskrev Miljööverdomstolen villkor om funktionsrapportering. I mål nr 17 formulerades villkoret sålunda: Verifiering av sandmagasinets dammars konstruktion efter avslutad deponering ska delrapporteras till tillsynsmyndigheten vart femte år och slutrapporteras efter 30 år. Delrapporterna ska innehålla en prognostisering av dammarnas möjlighet att efter 30 år kunna betraktas som långtidsstabila konstruktioner. I delrapporterna ska dessutom redogöras för behov och planerat utförande av eventuella korrigerande åtgärder för att uppnå det långsiktiga målet. Samtliga rapporter ska tas fram av oberoende experter. Samråd ska ske mel- 24/119

25 lan bolaget och de oberoende experterna angående vilka åtgärder som ska vidtas. De korrigerande åtgärderna ska vidtas i enlighet med vad som beslutas vid samrådet. Vid oenighet får tillsynsmyndigheten avgöra frågan. Bakgrunden till detta villkor är dels att gruvdammarna byggs upp successivt, dels gruvdammarna när gruvdriften upphört kommer att överges och då måste vara långtidsstabila Inre erosion Näst efter överspolning av dammkrönet torde inre erosion vara den vanligaste orsaken till ras av jorddammar. En jorddamm kommer alltid att läcka något, i mycket begränsad omfattning. Läckaget övervakas genom mätningar av läckvattenmängden i avskärande diken nedströms dammen. Den inre erosionen uppkommer om portryckslinjen genom dammen lutar alltför brant i förhållande till materialegenskaparna i dammkroppen. I jorddammar består tätkärnan som regel av morän med täta materialegenskaper. Gruvdammar däremot byggs ju ofta av anrikningssand med betydligt sämre täthetsegenskaper. Därför blir det särskilt viktigt att portryckslinjen inte blir alltför brant i gruvdammar. Miljööverdomstolen har behandlat frågan om portrycklinjens maximalt tillåtna lutning i tre mål om gruvdammar: mål nr 9 om Svartlidens gruva, mål nr 13 om Hötjärns gruvdamm och mål nr 17 om Fäbodlidens gruva. Miljööverdomstolens ståndpunkt uttrycks tydligast i målet om Svartlidens gruva. I målet om Svartlidens gruva överklagade bl.a. Naturvårdsverket till Miljööverdomstolen och åberopat det s.k. BREF-dokumentet om gruvavfall och vad där anges om utformning av avfallsdammar, Draft Reference Document of Best Available Techniques for Management of Tailings and Waste Rock Mining Activities, BREF on Mining Waste. För att svara mot kravet på bästa tillgängliga teknik bör den hydrauliska gradienten inte överstiga halva friktionsvinkeln hos materialet. Sökanden däremot åberopade ICOLD Bulletin 103 (1996) som rekommenderar att tryckgradientens lutning är måttlig utan att ange något specifikt värde på den maximala lutningen. Miljööverdomstolen skrev i sina domskäl: Det finns än så länge endast begränsade erfarenheter av deponering under vatten under lång tid. Även om risken för ett dammbrott i det nu aktuella fallet får anses i stort sett försumbar finns det risk att läckage uppstår till följd av inre erosion i vallen. Det kan inte uteslutas att ett sådant läckage skulle kunna få allvarliga följder för miljön. 25/119

26 För att förhindra läckage från dammen och medföljande störningar finns det därför anledning att vid dammens konstruktion eftersträva en så hög säkerhet som möjligt. Mot denna bakgrund får de eventuella ökade krav som kan bli följden av en utformning av dammen i enlighet med det av Naturvårdsverket åberopade BREF-dokumentet anses motiverade. Den eventuella merkostnad som bolaget har angett skulle kunna uppkomma till följd härav framstår inte som orimlig och några olägenheter i övrigt av betydelse för bolaget av att ett sådant villkor föreskrivs har inte heller framkommit. Med hänsyn till det anförda anser Miljööverdomstolen att tillståndet bör förenas med ett särskilt villkor i enlighet med Naturvårdsverkets yrkande. Miljööverdomstolen stödde sig således på Naturvårdsverket och BREF-dokumentet för gruvavfall och föreskrev i alla tre målen ungefär samma villkor, vilket för den senaste av de tre domarna, domen om Fäbodliden, lyder: Lutningen av portrycklinjen genom sanddammarna och stranden ska vara mindre än halva friktionsvinkeln för material i dammen respektive stranden. I mål nr 1 om lagligförklaring av Hökebrohammars damm och tillstånd till anläggandet av ett vattenkraftverk noterade Miljööverdomstolen att det troligen gått 30 år sedan vattenståndet vid jorddammen stått vid den nu yrkade dämningsgränsen. Därför föreskrev Miljööverdomstolen att observationsrör för vattenståndet ska placeras i jorddammen i strömningsriktningen, detta för att kunna kontrollera utvecklingen av portrycket och därmed risken för inre erosion Jordbävningslast Miljööverdomstolens inställning till jordbävningslast framkom tydligast i mål nr 17 om Fäbodlidens gruvdamm, när domstolen i sina domskäl skrev: Enligt GruvRIDAS är en grundläggande princip att om ett jordmaterial i en given anläggning under inverkan av laster som kan förekomma kan förvätskas, så kommer det att ske. Bolaget har i Miljööverdomstolen kompletterat sina beräkningar och beräknat släntstabiliteten både under drifttiden och under långtidsfasen med igensatta filter. I det senare fallet blir en säkerhetsfaktor mot utglidning 0,74. Enligt GruvRIDAS rekommenderas en säkerhetsfaktor 1,1 vid extrema och osannolika omständigheter som kan vara di- 26/119

27 mensionerande vid vissa speciella förhållande/lastfall. För att klara säkerhetsfaktorn 1,1, krävs därför att en stödbank av gråberg läggs ut på den norra dammens nedströmsslänt. Behovet av denna stödbank kommer bolaget att följa upp vartefter dammen höjs och en stödbank kommer enligt bolaget att läggas ut när så erfordras under drifttiden. Miljööverdomstolen finner att det redan i denna dom bör föreskrivas ett villkor om att en sådan stödbank ska anläggas i enlighet med de principer som ligger bakom stödbankens utformning enligt den ritning som givits in. I domslutet föreskrevs: En stödbank av lämpligt gråberg ska anläggas mot norra sanddammens nedströmslänt. Miljööverdomstolens praxis för gruvdammar är att de ska beräknas för jordbävningslast som yttrar sig på så sätt att anrikningssanden på uppströmssidan förvätskas helt Släntstabilitet I mål 13 om Hötjärnsmagasinet och mål 17 om Fäbodliden som båda rör gruvdammar har Naturvårdsverket påpekat att en säkerhetsfaktor på lägst 1,5 krävs för stabilitet i dammvallarna, detta enligt Reference Document on Best Available Techniques for Management of Tailings and Waste Rock Mining Activities, July 2004 (BREF). Detta krav godtogs av respektive sökande även med igensatt horisontalfilter. I målet om Fäbodliden skrev Miljööverdomstolen följande villkor: Dammarna ska dimensioneras med en säkerhetsfaktor på minst 1,5 från stabilitetssynpunkt, även för belastningsfallet med igensatt filter. Liksom i frågan om inre erosion och portyckslinjens maximala lutning har Miljööverdomstolen valt att gå på Naturvårdsverkets linje som stöder sig på BREF dokument. Man får anta att Miljööverdomstolens ståndpunkt främst vilat på det faktum att det fanns stöd i BREF, inte på det faktum att bolagen medgivit Naturvårdsverkets yrkanden. I bägge målen redovisades stabilitetsberäkningarna i Miljööverdomstolen. Detta är viktigt eftersom de är komplicerade och bygger på många antaganden som det är viktigt att gå igenom och pröva. 27/119

28 Bilaga 1 Avgöranden om dammsäkerhet i Miljööverdomstolen och Markoch Miljööverdomstolen /119

29 Tabell 1. Avgöranden om dammsäkerhet i Miljööverdomstolen/Mark- och miljööverdomstolen med nyckelord Nr Avgörande i Miljööverdomstolen/Mark- och miljööverdomstolen Nyckelord i första instans Nyckelord i Miljööverdomstolen/Mark- och miljööverdomstolen 1 Hökebrohammar, , M , MÖD 2000:34 - automatisk lucköppning, dämningsupptagning, riskklass 2 Sågkvarn, , M 63-99, DS godkännande i efterhand riskklass, tätkärna 3 Digerön, , M , MÖD 2001:27 4 Boden, , M , DS, MÖD 2002:22 Fribord användning av nytt utskov, samordning 24 kap. 5 och 24 kap. 8 miljöbalken, tätkärna, överspolning fribord användning av nytt utskov, prövningens omfattning, samordning 24 kap. 5 och 24 kap 8 miljöbalken 5 Midskog, , M , DS brohöjning, dammtå, energidödare, fribord, tätkärna tillstånd eller omprövning 6 Torpshammar, , M , MÖD 2004:1 7 Rappens utlopp, , M , DS, MÖD 2004:49 tillstånd eller omprövning lagligförklaring av dammsäkerhetshöjande åtgärder, nedströmsvattenstånd tillstånd eller omprövning lagligförklaring av dammsäkerhetshöjande åtgärder, nedströmsvattenstånd 8 Karlshed, , M lagligförklaring av damm fribord, lagligförklaring av damm, officialprövning, RIDAS 9 Svartlidens gruva, , M , MÖD 2005:24 10 Vässinkoski, , M , DS, MÖD 2005:43 gruvdamm, moräntäckning, vattentäckning dammtå, erosionskydd, fribord, ledmur, nytt utskov gruvdamm, inre erosion, funktionsrapportering nedströmsvattenstånd, tillstånd eller omprövning 11 Silverån, , M klimatförändring klimatförändring 12 Forsane kvarn, , M , MÖD 2005:72 13 Hötjärns gruvdamm, , M , MÖD 2006:54 fasta gåtar, gångbrygga, sättar gruvdamm, psykisk immission erosion vid utskov, fasta gåtar, fribord, gångbrygga, länsar, officialprövning, sättar dammtå, fribord, gruvdamm, inre erosion, jordbävning, lera i grund, RIDAS, släntstabilitet, våguppspolning 14 Åflo kvarn, , M minskad dammsäkerhet 15 Stackmora, , M Utrivning utrivning 16 Abelvattnet, , M dammtå, erosionsskydd, nytt utskov dammtå, reservelverk, RIDAS, tillåtlighet, tätkärna 17 Fäbodlidens gruvdamm, , M , MÖD 2008:24 besiktningar, GruvRIDAS, RIDAS dammtå, fribord, funktionsrapport, gruvdamm, inre erosion, jordbävning, klimatförändring, lera i grund, släntstabilitet 18 Hallstahammar, , M utrivning utrivning 29/119