spikrakt Livet är inte

Transkript

1 Vetekornet Nummer Livet är inte spikrakt Tappade kilon gav Lena ny livsglädje s. 3 De har kämpat för att visa att de duger s år och inte döpt? Då stryks du ur kyrkoboken s. 9

2 Kyrkoherden på kornet Livet är inte spikrakt och i detta nummer av Vetekornet kan du läsa om olika människors krokiga och brokiga livsvandringar. Det finns så mycket som kan få oss ur kurs och att tappa målet med livet ur sikte. Det är emellertid aldrig kört. I skrivande stund har vi fått förtroendet att konfirmera en stor mängd ungdomar i Vetlanda, Ekenässjön och Björkö. Ibland behöver vi påminna oss om det grundläggande målet med vår konfirmationsverksamhet. Det finns en gammal lustig historia om hur man skulle bli av med fladdermusproblemet i en kyrka. Prästen fick då rådet att konfirmera fladdermössen, för sedan ser man dem aldrig mer i kyrkan. En rolig historia, som samtidigt andas en viss bitterhet över resultatet av konfirmationsverksamheten. Nu är emellertid inte det grundläggande målet med konfirmationsverksamheten att varje konfirmand nödvändigtvis måste bli mer kyrklig med en gång. Nej, det viktigaste är att ungdomarna får hjälp med att våga vara mänskliga. Konfirmationsverksamheten är inte till för kyrkans skull, utan för världens skull, för att ungdomarna ska hitta sina inre verktyg till att bygga goda relationer och god gemenskap i alla sina sammanhang. Det resultatet är kanske svårare för oss att mäta, än hur många som fortsätter att fira gudstjänst och engagera sig i kyrkans verksamhet. Nu bör jag väl tillägga att många av ungdomarna som konfirmeras faktiskt fortsätter att engagera sig i kyrkans liv och verksamhet och det gläder oss mycket. Det är en riktig bonus för kyrkans gemenskap. Där har de också möjlighet att på ett unikt vis hålla medmänsklighetens verktyg i gott skick. Men, som sagt, kyrkan och kyrkans verksamhet är inte till för sin egen skull, utan för att samhället och hela vår värld ska få rymma mer omsorg, mer glädje, fler människor med respekt för sig själva och andra och som vill ta ansvar för varandras välbefinnande. Mer av Gud, helt enkelt. Peter Åström Kyrkoherde och kontraktsprost Omslagsbild: Marita Lindwall Vetekornet 2/2013, Livet är inte spikrakt Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. (Joh 12:24) Ansvarig utgivare Peter Åström Text & bild: Marita Lindwall Lindwalls Text & Bild marita@lindwallstext.se Formgivning: Pierre Klasson Klassons Mediabyrå Redaktionsgrupp: Maj Karlsson Ellinor Gillisson Jan-Erik Ericsson Yvonne Svensson Marianne Dahlberg Anette Madeland Tryck: Prinfo Bergs, 8000 ex 2

3 Då hade vi inte haft semester på 30 år Lena Söderberg har utkämpat många kamper och lyckats. Det senaste är att hon har klarat av att gå ner drygt 50 kilo på två år. Men så ligger det många gympapass och bättre kosthållning bakom. Nu orkar jag leka med barnbarnen. Ingen spikrak väg för Lena Livet har verkligen inte varit spikrakt för trebarnsmamman Lena Söderberg. När hon var 21 år och skulle föda sitt andra barn fick hon ett telefonsamtal från barnmorskan som skulle vända upp och ner på hela hennes tillvaro. I slutet på 90-talet drabbades hon av cancer och strax därefter astma. Under flera år hade hon dragit på sig överkilo. Med 66 i syresättning mot normala 100 orkade hon knappt gå mellan köksbordet och kylskåpet. Jag vet att jag tänkte att nu är jag nere under golvlisten, säger Lena. Men Lena lyckades komma upp igen och har utkämpat många kamper. Den sista är att hon har lyckats att gå ner hela 50 kilo på egen hand. Det fanns inget val. Jag hade inte överlevt om jag inte gått ner i vikt, säger Lena. Vi träffas i ett vårvackert Åhult där hon bor med maken Stig, även kallad Stickan. Vi sitter vid köksbordet och Lena berättar: Jag har alltid varit överviktig, men det var i mellanstadiet som det tog fart. Mamma var överbeskyddande och när jag kom hem och kanske var ledsen muntrade hon upp mig med en bulle och ett glas saft. Det blev grunden till den kraftiga övervikten. Så blev hon mamma till Mattias redan när hon var 19 år. Två år senare föddes Micael. Två dagar före förlossningen fick jag ett telefonsamtal från barnmorskan och besked att vi skulle till sjukhuset i Jönköping. Allt var inte som det skulle. Jag grät hela dagen och kastades mellan hopp och förtvivlan. Micael föddes med vattenskalle, som gett mycket handikapp. I dag bor han i egen lägenhet i Vetlanda, berättar Lena. Hon vet vad det vill säga att bli utsatt för människor som inte alltid är snälla. De säger det inte till mig utan om mig. Men jag har hört hur barn säger: Du ser ut som en elefant. Och våra grabbar har många gånger blivit retade för att de har Micael som bror. Trots allt har det varit självklart för Lena och Stig att Micael skulle bo hemma när han växte upp och blev storbror till Daniel när han var fyra år. Efter varje förlossning tappade Lena många kilo, men som snart kom tillbaka. Jag åt helt enkelt fel. Jag var en godisgris och jag gillade chips och Coca Cola. Krämporna började redan på 1980-talet och jag började få svårare att röra på mig och fick ont i lederna. När Lena äntligen kom till doktorn fick hon veta att hon riskerat hjärnblödning, hjärtinfarkt och borde ligga i respirator. För i så dåligt skick var hon med bara 66 i syresättning mot normala 100. Det var så illa att jag knappt orkade gå mellan köksbordet och kylskåpet, berättar Lena. I dag mår hon mycket bättre. Hon gläds över att Micael har fått en egen lägenhet och att Stig och hon har kunnat resa på semester ihop. Det var förra året som vi kunde resa bort en vecka. Då hade vi inte haft någon semester på 30 år. Det var fantastiskt. 3

4 Samira Abdelsalam och Salah Ali Ahmed kom till Sverige från Irak 1999 och har kämpat hårt för att komma in i det svenska samhället, och de har lyckats. Här är Salah och Samira tillsammans med sina tre söner Shady, Rami och Fadi hemma i sin villa i Bäckseda. Tre spännande livsöden möttes i Vetlanda Vi vill visa att vi duger När Salah och Samira lämnade Irak för att bygga upp en framtid i Sverige tillsammans med sina barn anade de aldrig hur krokig vägen skulle bli. Och när Emma Åverling, som lever med en cp-skada sedan födseln, flyttade från Virserum till Vetlanda visste hon inte vad som väntade henne. Vetekornet har sammanfört de tre som har det gemensamt att de känt sig tvungna att bevisa att de duger. Det är söndag eftermiddag när Salah Ali Ahmed och Samira Abdelsalam träffar Emma Åverling för första gången i hennes hem på Häststigen i Vetlanda. Emma strålar av glädje när hon hälsar välkommen. Så fint ni bor. Vi var faktiskt här och tittade när huset var till salu en gång, säger Salah. Emma och hennes gäster finner snabbt varandra. Salah och Samira lyssnar intresserat när Emma berättar om hur hon fick sin cp-skada vid förlossningen. Jag var en tvilling och fick syrebrist vid födseln, min tvillingsyster överlevde inte. Min cp-skada innebär att jag har besvär med balansen och gången. Annars klarar jag mig bra, säger Emma, som alltid känt att hon måste bevisa så mycket för andra. Det händer att folk ställer sig och pekar, eller går som jag. Och jag hatar när folk talar bebisspråk med mig. Tyvärr blir jag ibland klassad som om jag är dum i huvudet, säger Emma. Hon bodde med sin familj i Virserum fram till hon var tolv år. Den tiden minns hon som bra. I skolan var det inga problem. Det tog lite längre tid för mig att lära in saker, men jag hade en förstående lärare som såg till att jag fick extra stöd när jag behövde. Kamraterna var snälla och jag kände mig inte särskilt annorlunda. I Virserum fick jag också vara med på gymnastiken. Men när hon kom till Vetlanda blev mycket annorlunda. Födde utan problem Jag blev retad i skolan och när det var dags för gymnastik fick jag inte delta utan stå bredvid. Några killar härmade hur jag gick och sa elaka saker. Det gjorde mig mycket ledsen. Men en dag när hon blev ensam i klassrummet med en av 4

5 Emma Åverling tog emot Salah och Samira i sitt hem i Vetlanda och de fann att de hade mycket gemensamt. När Salah Ali Ahmed lyssnat på Emma Åverlings levnadshistoria var han mycket imponerad och utbrast: Du är en fantastisk kvinna. de här killarna passade hon på att direkt fråga varför han deltog i mobbningen. Jag får inte vara med i gänget annars, svarade han. Men att vuxna människor beter sig illa mot Emma har Salah och Samira svårt att förstå. Min man Per hade också först svårt att förstå innan han såg verkligheten, säger Emma. Per som just kommit in i rummet och bjuder på kaffe och paj med glass, nickar instämmande. När Emma var 26 år födde hon dottern Hanna på naturlig väg. Och allt gick jättebra, säger hon och tittar ömt på sin dotter. Så berättar Emma om sitt arbete på Second Hand på Erikshjälpen och hur hon hela tiden försöker att vara igång med något. Första tiden i Sverige en prövning Salah och Samira lyssnar intensivt och tittar beundrande på Emma. De är mycket imponerade av hur bra hon klarar sitt handikapp. Man måste vara mycket stolt över dig, säger Salah. Att vara tvungen att bevisa så mycket mer än andra behöver har även Samira och Salah erfarenhet av. Salah kom till Sverige i november 1999, ett år och fyra månader före Samira, som då kom tillsammans med deras två pojkar Fadi och Rami, som i dag är sjutton och fjorton år. Elvaårige Shady är född i Sverige. Vi hamnade i Hultsfred. Det var jättesvårt i början. Jag kände ingen, säger Samira. Den första tiden i Sverige var en prövning och många gånger senare också. Jag vet att livet inte är något paradis, men jag har känt av främlingsfientlighet väldigt ofta, säger Salah. Men vid ankomsten till Hultsfred blev barnen väl mottagna och Samira började på SFI-undervisning. Värre var det när det blev dags för henne att söka arbete. Då blev det kallla handen. Hon var ivrig och tog kontakt med flera företag, men fick alltid beskedet att de inte behövde någon arbetskraft. Samtidigt såg hon hur flera av Salahs manliga släktingar fick jobb. Då gick jag in och påtalade detta, säger Salah och fortsätter: Det var så uppenbart att de trodde att hon som kvinna i sjal inte skulle klara jobbet. Men Samira har bevisat att hon gjorde det. Och i dag har hon arbetat på A-lack i Sävsjö i sju år. Kommer från Gud Både Salah och Samira är mycket målmedvetna. Att läsa mycket för att lära det svenska språket ser de som angeläget. Jag har klarat svenska A, säger Samira stolt. Gemensamt för Emma, Samira och Salah är att de är inställda på att kämpa. Och när jag frågar Salah och Samira var de hämtar kraften till detta, svarar de: Den kommer från Gud. Han har varit med oss hela vägen och vi känner att han hjälper oss hela tiden. Det är så viktigt för oss att kämpa för att våra barn ska få en bra framtid. Vi har ett stort ansvar. När Emma får frågan var hon får sin styrka ifrån, svarar hon: Jag hämtar kraften från vänner och familjen, och min tro på Gud, som hjälper mig. 5

6 När ungdomarna anordnar disco i Vetlanda Folkets Park finns både polis, väktare och fältare på plats. Den här kvällen var ovanligt lugn, med bara en ambulansfärd till Jönköping för avgiftning, men flera blev omhändertagna av fältsekreterarna. Vetlandas unga i riskgrupp I dag vet var och varannan unge var de kan ringa och få tag i sprit. Det hävdar Marie Wannerö och Kenneth Lönnroth som arbetar som fältsekreterare i Vetlanda kommun. De har sett en stor attitydförändring till alkoholen hos ungdomar de senaste månaderna. Mörkret har fallit, klockan närmar sig tio på kvällen och musiken hörs från Folkets Park. Det är discokväll för eleverna som går på högstadiet i Vetlanda. Några bilar kör upp framför ingången och ett par flickor, som fått skjuts av föräldrarna, stiger ur och hejar på Marie Wannerö och Kenneth Lönnroth. Lite längre bort kommer tre killar upp från grönområdet och riktar stegen in i parken. Där inne får en ung man, klädd i vit skjorta och fluga och med en grogg i handen, just beskedet av en vakt att han inte är välkommen in på discoteket. En kvart senare åker en ambulans in på området. En kille på väg in i parken har fått för mycket alkohol i sig och ligger utslagen på marken. Det blir transport till Ryhov i Jönköping för avgiftning. Ja, så här ser verkligheten ut, men i kväll är det ändå ovanligt lugnt, säger fältsekreterare Marie Wannerö. För 20 år sedan talade man om att det fanns tio till femton ungdomar i riskgruppen. I dag är de så många att vi inte kan räkna dem. Det har förändrats jättemycket, säger Marie. Hon menar att skillnaden är att ungdomarna förr samlades till fest, huvudsakligen vid de större högtiderna, såsom Valborg, examen och midsommar. Nu har vi många av dem ute varje helg, säger Marie och Kenneth som arbetat som fältare i Vetlanda kommun i snart 20 år och vet vad de talar om. I dag dricker många ungdomar vodka blandat med energidryck och blir då snabbt berusade. Det händer att de får åka till Ryhov i Jönköping för avgiftning då de har jättehöga alkoholhalter i blodet. Marie och Kenneth funderar på hur det ska gå för de ungdomar i framtiden som i dag ofta dricker stora mängder alkohol. Vår uppfattning är att vi kommer att få fler som har problem med alkoholen i framtiden, säger de. För att mota Olle i grind har Marie och Kenneth under våren varit med på föräldramöten för de elever som går i årskurs 8 och 9. Vi har också talat med alla elever i årskurs 8 på Mogärde och Withalaskolan. Vi försöker att lägga mer arbete i skolan och ska också träffa niorna nu framöver, säger Marie. Efter Marie och Kennets närvaro på föräldramöten kan de se en förändring. Skillnaden är nu att föräldrar oftare kör sina barn när de ska på disco och tycker att det är bra att Marie och Kenneth talar med deras barn. Jag tror att föräldrarna har blivit omskakade och fått klart för sig att det finns ett stort grupptryck. De som vill vara nyktra känner det jättejobbigt. Marie är mån om att påpeka att det är viktigt att se att samhället har förändrats. Vi ska inte fördöma utan istället hjälpa ungdomarna. Fältsekreterarna Marie Wannerö och Kenneth Lönnroth arbetar förebyggande för tonåringarna i Vetlanda kommun. 6

7 Sven försvann med tryggheten När Barbro Liljedahl var 17 år träffade hon Sven, sitt livs stora kärlek. Han hade en AJS 500 kubikare som hon älskade att åka på. De gifte sig en novemberdag och tre år senare kom dottern Lena till världen. Både Barbro och Sven jobbade länge i Vetlanda kommun och fick guldklockan. De levde ett lugnt och stillsamt liv tillsammans fram till december 2011 då Sven dog på Barbrodagen. Det blev tyst där hemma och därför har torsdagarna i Församlingsgården i Vetlanda fått stor betydelse för Barbro. När jag möter Barbro i diakon Nina Wickströms café, Byta ett ord eller två i Församlingsgården i Vetlanda, och frågar henne om hon kan tänka sig att vara med på en intervju i Vetekornet, svarar hon: Jag, är ju bara en liten människa och är väl inte så mycket att skriva om. Men den glädje hon känner över att hon har kunnat vara med i den fina gemenskap, som diakon Nina Wickström har skapat i Församlingsgården, vill hon gärna förmedla. Eftersom mycket av min trygghet försvann när Sven gick bort har det betytt väldigt mycket för mig att komma hit på torsdagarna, säger Barbro. Och visst har hon också mycket annat att berätta. Hon föddes i ett litet utehus på Kullgatan i Vetlanda, men flyttade snart med familjen till Södra Esplanaden. Där åkte vi kälke ner för backen på vintern och spelade fotboll på sommaren. Det är fina barndomsminnen jag har från den tiden, säger Barbro. Året var 1952 då hon mötte Sven, som var uppväxt i Södra Solberga. Han hade en stor och fin AJS motorcykel, en 500 kubikare. Den älskade jag att åka på. Året efter mötet med Sven tog Barbro realexamen i Vetlanda, och gick sedan handelsskola i Kalmar. Fick plats på kontor i Vetlanda innan hon blev anställd på Vetlanda kommuns drätselkontor. Några år senare fick även Sven arbete inom kommunen och båda var trogna sin arbetsgivare i många år och belönades med guldklocka. Barbro är sedan många år med i IOGT-NTO. När hon blickar tillbaka och minns så är det mötet med Sven som haft stor betydelse i hennes liv. Jag är så tacksam att jag fick en nykter och humoristisk man. En sådan vän träffar jag aldrig mer. Barbro Liljedahl har mycket att berätta om sin tid när hon mötte sin blivande man Sven. Ett foto från ungdomens dagar på Barbro och Sven. För Barbro Liljedahl betyder träffarna med diakon Nina Wickström i Församlingsgården mycket. 7

8 Tack Karin - välkommen Åsa! Nu har Karin Thuresson lämnat sin tjänst som förvaltningsassistent på pastorsexpeditionen i Vetlanda efter många år. Åsa Silfversten Elmersson har tagit över. Inte nog med att Åsa har det gemensamt med Karin att hon axlar hennes arbetsuppgifter. De har också det gemensamt att de är gifta med var sin bonde. Så visst har det blivit lite prat om just detta också mitt i övertagandet av arbetsuppgifterna. Åsa kommer ursprungligen från Göteborg. Träffade sin nuvarande man för några år sedan och trivs mycket bra med lantlivet i Nye. Hon är glad att ha fått arbete på pastorsexpeditionen och kommer nu att sköta bokningar av dop, bröllop och begravningar. Tack Karin, som nu får koppla av från nära 13 års trogen tjänst på pastorsexpeditionen. Karin Thuresson har funnits bredvid Åsa Silfversten Elmersson några veckor innan hon lämnade över verksamheten på pastorsexpeditionen i Vetlanda till sin efterträdare. Britt tar avsked från Vildvinet I samband med semestern lämnar Britt Eriksson sin tjänst som diakoniassistent på Vildvinet i Vetlanda. Det är åtskilliga personer som hon har hjälpt med både kläder, mat och sociala kontakter. Verksamheten på Vildvinet började först som ett litet café Då var det några pensionärer som kom för att prata bort en stund. Sedan har det undan för undan utvecklats till att bli en plats dit människor kommer som är i behov av hjälp. Och Britt har alltid funnits till hands för dessa människor. Inlämningen av kläder startade egentligen med att det var en kille som kom direkt från fängelset. Han hade bara kortbyxor och sandaler. Jag åkte hem och fixade lite kläder till honom, berättar Britt. Och på den vägen är det. Klädinsamlingar har gjorts och många har sedan kommit och fått både kläder och matpaket på Vildvinet. Men det är också sociala kontakter som Britt och hennes medhjälpare Anneli fått vara med och hjälpa till med. För att klara finansieringen av verksamheten får man hjälp av kontraktets syföreningskassa varje år. Det är också kollekter och bidrag från bland annat Frimurarna. Pengarna går till mat så att vi kan dela ut matkassar, berättar Britt. Hon har märkt att klimatet i samhället har hårdnat under åren som hon har varit på Vildvinet. Det verkar som det blir svårare och svårare i samhäl- Britt Eriksson har sett hur samhället förändrats under de 16 år hon arbetat på Vildvinet. Nu lämnar hon sin tjänst som husmor. let med arbete och kontakter. Många blir utförsäkrade och står i skarven och har inte kommit in på socialen. Så står de utan mat och det är då som vi hjälper till. Tack Britt för trogen tjänst i sammanlagt sexton år, som tog sin början som husmor i Församlingsgården i Vetlanda. 8

9 Fyller du 18 och inte är döpt? Då stryks du i kyrkboken Sedan 1996 är dopet medlemsgrundande i Svenska kyrkan. Det betyder att från och med 2014 behöver du som ännu inte är döpt göra ett aktivt val innan du fyller 18 år, för att tillhöra Svenska kyrkan. Du som har en förälder som är medlem i Svenska kyrkan finns med i kyrkobokföringen från din födelse. Du står som antecknad i avvaktan på dop. För att vara tillhörig eller medlem fullt ut behöver du döpas. De flesta medlemmar låter fortfarande döpa sina barn, men om detta inte har skett innan du fyller 18 år, så kommer anteckningen i avvaktan på dop automatiskt att tas bort och du finns inte längre med i kyrkobokföringen. Många som inte döpts som barn får vi döpa när de väljer att vara konfirmander under ett år, men även om man missat konfirmationen, så är man välkommen till en komprimerad förberedelse för att bli både döpt och konfirmerad i en och samma gudstjänst, avslutar kyrkoherde Peter Åström. Vi vill gärna behålla våra ungdomar, säger Peter Åström. Men att hålla kvar Sanna Sundberg behöver han inte. Det är självklart för mig att vara med i Svenska kyrkan. Vi är alla medlemmar både på mammas och pappas sida, säger Sanna. För Jimmy växte en längtan fram att konfirmeras Det är aldrig försent För fyra år sedan när Jimmy Johanssons jämnåriga konfirmerades var han fast besluten att det där inte var något han kände för. Men så kom han med i Kyrkans Unga och en längtan växte fram. Med stolthet gick han fram för altaret söndagen den 5 maj och lät sig konfirmeras inför högmässans besökare. Jag känner mig väldigt glad att det blev gjort. Det här gjorde jag av min innersta vilja, säger Jimmy några dagar efter konfirmationen. Och att konfirmeras ensam kändes inte som något problem. Nej, jag var trygg. Jag hade ju Anette (ungdomsdiakon) och mina vänner där som assisterade. Jag är väldigt glad att jag valde att konfirmera mig nu när jag är lite äldre, säger Jimmy Johansson. Foto: Göran Madeland 9

10 Vid pastoratshögmässan i Björkö kyrka tjänstgjorde ungdomsdiakon Anette Madeland, komminister Runo Bengtsson, kyrkoherde Peter Åström, kyrkvärdarna Carin Henrysson och Kerstin Antonsson samt gudstjänstvärd Marika Andersson. Björkö och Nävelsjö kyrkokörer lyfte pastoratshögmässan med sin medverkan. Pastoratshögmässa gav mersmak Ungdomsdiakon Anette Madeland läste evangeliet. På Heliga Trefaldighets Dag eller Missionsdagen, som den tidigare kallades, firades pastoratshögmässa i Björkö kyrka enligt försöksordningen. Det var underbart, lättsamt. Det är första gången jag besöker Björkö kyrka, men inte den sista, sa Lillian Klingborg från Vetlanda. Det var fint och musiken lätt att ta till sig, sa Anne Adolfsson. Ingrid Nordlund och Lillian Klingborg tog en kopp kaffe efter gudstjänsten och konstaterade att det hade varit en fin upplevelse. I förra numret av Vetekornet berättade vi att Björkö församling är en av de 35 församlingar i Växjö stift som får pröva ett nytt handboksförslag när det gäller musik och texter i gudstjänsterna. Och på Heliga Trefaldighets Dag var det dags att fira den första pastoratshögmässan. Det var fint och musiken lätt att ta till sig, sa Anne Adolfsson, som kom från Näsby församling. Vally Cehlin från Vetlanda sa att hon vill se mer av detta. Det var så vackert och rogivande. Ingrid Nordlund, kyrkorådets ordförande i Vetlanda, tyckte att det var roligt att vara med och få den här upplevelsen. Liturgiska sången är annorlunda, men jag är inte helt säker på att det blir så mycket nytt i Vetlanda kyrka. Men visst behöver det förnyas, sa Ingrid. Komminister Runo Bengtsson var mycket belåten efter gudstjänsten. Det kändes så bra att få dela den här dagen tillsammans med mina medarbetare och när vi har kören med känns det fulländat, sa Runo Bengtsson. Han framhöll även kyrkoherde Peter Åströms medverkan. Eftersom Peter är en så duktig sångare kom de musikaliska partierna till sin rätt. Lillian Klingborg från Vetlanda besökte Björkö kyrka för första gången. Det här var underbart, lättsamt. Det är inte sista gången jag kommer hit. Du glömmer väl inte bort att det är Kyrkoval söndagen den 15 september. 10

11 Orgeldagar på Höglandet juni juni är det dags igen för Orgeldagar på Småländska Höglandet, ett område där det är tätt mellan värdefulla och intressanta orglar, större och mindre, äldre och nyare! Det är trettonde gången som arrangemanget går av stapeln. Det blir konserter, föredrag, orgelhögmässa, utfärd och orgeldemonstrationer. Dessutom de tidigare så uppskattade gemensamma måltiderna och fikapauserna, notutställning med mera. Välkommen till härliga orglar och dagar i sommarskrud! Fredag 14/ Vetlanda kyrka Konsert, Alseda vokalensemble, Fredrik Albertsson (orgel), Jarri Ederth (dirigent). Kaffeservering. Lördag 15/ Hässleby kyrka Mariannelund: Nysaklighet inom nordeuropeisk orgelmusik, föredrag av Marcus Torén, därefter förmiddagskaffe Hässleby kyrka Konsert, Marcus Torén Lunch Kråkshults kyrka Konsert, Mats Larsson. Ståfika Karlstorps kyrka Konsert, Bo Ingelberg Middag Skirö kyrka Konsert, Karin Nelson. Kvällskaffe. Söndag 16/ Eksjö kyrka Orgelhögmässa, Mats Åberg. Lunch i Jönköping Kristine kyrka Jönköping. Demonstration av Wegscheiders nya kororgel och konsert: David Muhl Kaffeservering Nässjö församlingsgård Nässjö kyrka Konsert, Annica Sjöstrand. Orglarna Eksjö och Nässjö kyrkors orglar byggdes på talen av då ledande Hammarbergs Orgelbyggeri i Göteborg medan danska Frobeniusorgeln i Hässleby kyrka i Mariannelund är ett fint och modernt pionjärinstrument från Även Vetlanda har en högklassig dansk orgel, en P G Andersen från I fjol byggde Wegscheiders orgelbyggeri från Dresden sin första orgel i Sverige, en stor kororgel till Kristine kyrka i Jönköping. Av de historiska orglarna är nog Johannes Magnussons verk i Skirö kyrka från 1857 bland de charmigaste, den som bygger en orgel låter sin gård förfalla diktade för övrigt en gång Hjalmar Gullberg om denna originelle och självlärde byggare. Pehr Schiörlins klassiska orgel från 1811 i Kråkshults kyrka och Erik Nordströms från 1876 i Karlstorps kyrka, instrument med både poesi och kraft, hör också till Smålands fantastiska kulturarv. Mat, kommunikationer och logi Gemensamma måltider, till rimliga priser, beställs bindande hos undertecknade senast en vecka innan. Betalning sker på plats. Under orgeldagarna tillämpar vi samåkning i bilar. Behöver Du skjuts, kontakta undertecknade! Ytterligare information Fredrik Albertsson fredrik.albertsson@svenskakyrkan.se, tel Jarri Ederth jarri.ederth@svenskakyrkan.se, tel Orgelgruppen på Småländska Höglandet Arrangörer: Svenska Orgelsällskapet, respektive församlingar och Sensus Studieförbund 11

12 FÖRSAMLINGSGÅRDEN SKEPPET Storgatan 58, Vetlanda PASTORSEXPEDITIONEN Åsa Silfversten Elmersson , PRÄSTER Kyrkoherde Peter Åström , Komminister Runo Bengtsson , Komminister Alf Westergren , Komminister Katarina Niklasson , Komminister Tomas Fransson DIAKON Nina Wickström UNGDOMSDIAKON Anette Madeland , , Charlotte Waldo Eriksson och Charlotta och Gustav Wigelius deltar i musikandakten i Näsby den 4 juli. Sommarkyrkan i Näsby Måndag 1 juli kl Musikandakt. Elin Gillisson, Anna-Sara Andersson, Ellinor Hörberg och Hanna Gunnardo, sång, flöjt och piano. Tisdag 2 juli kl Musikandakt. Anna Thorstensson, cello och sång. Onsdag 3 juli kl Program ej klart. Torsdag 4 juli kl Musikandakt. Charlotta och Gustav Wigelius samt Charlotte Waldo Eriksson, sång, flöjt och piano, grillkväll. Fredag 5 juli kl.19 Program ej klart. Lördag 6 juli kl Musikandakt. Matilda och Mikael Bremer, blockflöjt och gitarr. Söndag 7 juli kl Mässa med musik. Pär Nilsén, sång. Avslutning på Sommarkyrkan med kaffe och tårta. BARN OCH UNGDOM Ewa Willberg Daniel H. Hjärtberg Magnus Svensson KYRKOMUSIKER Organist Fredrik Albertsson Kantor Charlotte Waldo Eriksson Kantor Ingabrith Appelberg Kantor Heléna Svenson Musiker Ulla Bengtsson KAMERALA AVDELNINGEN Kyrkokamrer Annika Magnusson Ekonomiassistent Ulla Herdin FÖRSAMLINGSGÅRDEN SKEPPET Kök Vaktmästare Inger Lindberg Husmor Bodil Lövgren KYRKOGÅRDSFÖRVALTNING Kyrkogårdsexpedition , ewa.willberg@svenskakyrkan.se , daniel.hjartberg@svenskakyrkan.se , magnus.e.svensson@svenskakyrkan.se , fredrik.albertsson@svenskakyrkan.se , charlotte.waldo@svenskakyrkan.se , ingabrith.appelberg@svenskakyrkan.se , helena.svenson@svenskakyrkan.se , ulla.m.bengtsson@svenskakyrkan.se , annika.e.magnusson@svenskakyrkan.se , ulla.herdin@svenskakyrkan.se , inger.lindberg@svenskakyrkan.se , bodil.lovgren@svenskakyrkan.se Exp.tid måndag-fredag Roger Ljungqvist, kyrkogårdschef , roger.ljungqvist@svenskakyrkan.se Jan-Olof Albihn, bitr. kyrkogårdschef Bo Lindgren Daniel Hildorsson Johnny Hillström UPPSTÅNDELSEKAPELLET Begravningskapellet KYRKOVAKTMÄSTARE Vetlanda: Inger Lindberg Ekenässjön: Per Jonsson Ekenässjöns församlingshem Näsby: Ellinor Gillisson Nävelsjö: Roger Johansson Nävelsjö kyrkstuga Björkö: Agneta Holm Björkö prästgård VILDVINET Anneli Josefsson LÄTTEBO FÖRSKOLA Förskolechef Anna-Lena Karlsson Förskolan , lattebo.forskola@svenskakyrkan.se 12