JBT BRÄNNBART MATERIAL I DJURSTALLAR. Bengt Svennerstedt. Specialmeddelande 239 Special Report Alnarp 2002

Transkript

1 JBT Specialmeddelande 239 Special Report Alnarp 2002 BRÄNNBART MATERIAL I DJURSTALLAR COMBUSTIBLE MATERIALS IN LIVESTOCK BUILDINGS Bengt Svennerstedt ISSN ISRN SLU-JBT-SPM SE Sveriges lantbruksuniversitet Institutionen för jordbrukets biosystem och teknologi (JBT) Box ALNARP Tel: Telefax: Swedish University of Agricultural Sciences Department of Agricultural Biosystems and Technology P.O. Box 43 S ALNARP SWEDEN Phone: Fax:

2

3 FÖRORD I all djurproduktion hanteras idag stora mängder brännbart material såsom grovfoder och strömaterial av varierande slag. Det är därför viktigt att kunna lagra sådant material på ett brandsäkert och bekvämt sätt. Målsättningen med denna utredning har varit att analysera hur mycket brännbart material, som kan lagras i ett djurstall med hänsyn till en eventuell brand i stallet. Utredningen har genomförts vid JBT som litteraturstudier, datorberäkningar, intervjuer med sakkunniga personer och besiktningar. Docent Bengt Svennerstedt har ansvarat för utredningen, genomfört litteraturstudierna, intervjuerna, besiktningarna samt författat denna rapport. Brandingenjör Mats Streer vid Lunds Brandförsvar har genomfört de brandtekniska beräkningarna. Lantbrukets Brandskyddskommittes Ag 3 har fungerat som referensgrupp. Utredningen har genomförts med finansiering från Jordbruksverket, Räddningsverket samt Brandforsk. Alnarp i september 2002 Christer Nilsson, Professor

4

5 INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING SUMMARY INLEDNING Bakgrund Syfte RISKBEDÖMNING Riskparametrar Brännbart material Brandstiftare Djurslag Planlösning och konstruktionsmaterial i stallet Brandceller Djurens utrymningsmöjligheter Släckutrustning och skyddsavstånd TYPSTALLAR Beskrivning Enkelt stall med öppen långsida - ligghall Enplans stallbyggnad med oisolerade eller värmeisolerade väggar - låghus Tvåplans stallbyggnad med värmeisolerade väggar - höghus Mängduppskattning av strömedel och grovfoder Analyser av brännbart material i typstallar med hänsyn till riskparametrar Analyser av brännbart material i ligghall med öppen långsida Analyser av brännbart material i enplans stallbyggnad med oisolerade eller värmeisolerade väggar Analyser av brännbart material i tvåplans stallbyggnad med värmeisolerade väggar Sammanfattning BRANDTEKNISKA BERÄKNINGAR Teori och metodik Beräkningsfall Beräkningsresultat Sammanfattning

6 5 INTERVJUER BESIKTNINGAR Gård med uppbundna mjölkkor och lösgående köttdjur i Uppland Gård med mjölkkor i lösdriftsstall i Skåne SAMMANFATTANDE SLUTSATSER REFERENSER BILAGA 1 RESULTATDIAGRAM ÖVER DE BRANDTEKNISKA BERÄKNINGARNA- 37 -

7 - 7 - SAMMANFATTNING Det är vanligt att stora mängder strömaterial och foder förvaras såväl i särskilda lagerutrymmen som i det fria och i närheten av lantbrukets produktionsbyggnader. Detta innebär främst en brandspridningsrisk. I lösdriftsstallar med nötkreatursbesättningar utnyttjar lantbrukare inte sällan möjligheten att lagra strömaterial t.ex. på ett enkelt uppbyggt mellanbjälklag inne i lösdriftsstallet eller på en del av golvytan i stallet. Andra lagringssätt i och kring stallet kan också förekomma. Sådana lösningar ställer stora krav på brandsäkerheten i stallet på grund av strömaterialets och grovfodrets lättantändlighet, snabba förbränningshastighet samt stora flamhöjder och höga flamtemperaturer. Utredningen har visat att i stallar och i enklare byggnader för lösgående djur där utrymning möjliggörs via fritt tillträde till det fria eller via fritt tillträde till avskild uppsamlingsfålla bör inga ytterligare krav på sektioneringsåtgärder eller andra avskiljningar från djurskyddssynpunkt ställas. I stallar i form av en enplans stallbyggnad (låghus) med oisolerade eller värmeisolerade väggar torde en lösning med fristående enkla halmlager med tillräckligt skyddsavstånd till lösdriftsstallet vara det mest rationella. I lösdriftsstallar med höskulle (höghus) kan man klara brandsäkerheten genom sektioneringsåtgärder mellan djurstall och foder- eller strölager. I dessa fall kan enkla, väl avgränsade mellanlager inrättas för att underlätta transportarbetet av hö och halm. De brandtekniska kontrollberäkningarna visar att ingen övertändning kommer att ske med de antagna brandbelastningarna i dessa typstallar. Brandventilationen i taknivå bidrar effektivt till att begränsa brandgasskiktets höjd men man behöver ändå vara uppmärksam och utrymma djuren vid en eventuell brand inne i djurstallet.

8 - 8 - SUMMARY There are usually great amounts of straw and straw feed in special storages or outdoors close to the livestock buildings. This means principally a risk of fire spread. In loose-housing cattle barns farmers often use the possibility to store straw on a simple system of joist or on a part of the floor surface inside the barn. Other ways to store the material may als o be found. Such solutions make great demands upon the fire security of the barn because of the easy ignition of straw and cattle-feed, fast combustion velocity and big flash heights and high flash temperatures. The investigation has shown that no further demands on fire sectioning measures or other separation measures have to be made in barns or in buildings for loose-housing animals where there are free admission for the animals to the outside area of the livestock building. For one storey livestock buildings insulated or uninsulated detached simple straw storages might be the most rational solution. For two storey livestock buildings the fire security may be resolved by sectioning measures between the animal house and the cattle feed storage. In the later case small storages of hay and straw may be used to make the transportation work easy. The fire calculations showed that no over ignition will occur with the assumed fire loads in these barns. The fire ventilation of the roofs contributes efficiently to limit the height of the fire gas layer but there is still a need for evacuation of the animals in case of fire inside the barn.

9 - 9-1 INLEDNING 1.1 Bakgrund Brandriskerna i lantbruket är stora och kräver särskild uppmärksamhet. För år 2000 har de totala brandkostnaderna uppskattats till ca 200 Mkr, varav ca 40 Mkr härrör från ca 10 storskador med belopp på mer än 1.5 Mkr. Det inträffar ca bränder per år i lantgårdar, där den kommunala räddningstjänsten tillkallas. De vanligaste brandorsakerna är bristfälliga elsystem, åsköverspänningar samt brister hos maskinella utrustningar och olika former av uppvärmnings- och torkningsanordningar. Brand börjar oftast i angränsande lokaler till djurstall som t.ex. foderutrymmen, skullar, torkar, pannrum och gårdsverkstäder. En allvarlig konsekvens är att alltför många djur brinner inne. Det är vanligt att stora mängder strömaterial och foder förvaras såväl i särskilda lagerutrymmen som i det fria och i närheten av lantbrukets produktionsbyggnader. Detta innebär främst en brandspridningsrisk. Lösdriftsstallar utnyttjas framförallt för mjölk- och köttdjursproduktion. Inhysningssystemet kan kräva lagring av brännbart material i direkt anslutning till djurutrymmena. I lösdriftsstallar med nötkreatursbesättningar utnyttjar lantbrukare inte sällan möjligheten att lagra strömaterial t.ex. på ett enkelt uppbyggt mellanbjälklag inne i lösdriftsstallet eller på en del av golvytan i stallet. Andra lagringssätt i och kring stallet kan också förekomma. Sådana lösningar ställer stora krav på brandsäkerheten i stallet på grund av strömaterialets och grovfodrets lättantändlighet, snabba förbränningshastighet samt stora flamhöjder och höga flamtemperaturer. Brandförloppet i stallbyggnader blir på grund av den lättantändliga halmen mycket intensivt med även kraftig rökutveckling. Lantbrukets Brandskyddskommitte (LBK) är ett samarbetsorgan mellan lantbruket, myndigheter, institutioner och försäkringsbolag. LBK s rekommendationer ligger till grund för enhetliga brandförsäkrings- och brandförsvarsbestämmelser. Utöver gällande lagstiftning om skydd och säkerhetsåtgärder mot brand grundar sig LBK s rekommendationer på Jordbruksverkets ByggRåd, JBR, kap 5 Brandskydd och i tillämpliga delar på djurskyddslagstiftningen. Det innebär att djurstallar skall utformas så att det går att rädda djur vid brand. 1.2 Syfte Projektet har syftat till att analysera hur mycket brännbart material, som under olika förutsättningar kan lagras i lösdriftsstallar med djurproduktion med hänsyn till en eventuell brand i stallet.

10 RISKBEDÖMNING 2.1 Riskparametrar De parametrar, som framförallt bör beaktas vid bedömning av riskerna för brand och därtill hörande skador i djurstallar med lösdrift är mängden och typ av brännbart material, möjliga brandstiftare, antal och slag av djur i stallet, stallets planlösning och dess utnyttjande av konstruktionsmaterial, indelning i brandceller, djurens utrymningsmöjligheter, släckutrustning och skyddsavstånd Brännbart material I djurstallar med lösdrift kan det förekomma stora mängder brännbart material i form av halm och träspån som strömedel för boxar och gångar samt hö, ensilage och specialfoder såsom foder. Halm och hö lagras normalt med en vattenhalt på ca 14 %. Densiteten varierar men i allmänhet lagras halm med en volymvikt på kg/m 3 och hö mellan kg/m 3 Erfarenheter från reella bränder visar att det föreligger stor risk för övertändnig vid brand i byggnad med stora mängder halm och hö. Orienterande försök har visat att de maximala flamhöjderna vid antändning av lös halm kan variera mellan 3 och 4 m kort tid efter antändning. Vid proveldning av ca 125 kg halm utspridd på en yta av 5 m i diameter uppmättes ca 3 m höga flammor endast 2 minuter efter antändningen. Ett annat försök visade att två minuter efter antändning av 6.3 ton lös halm var flammorna ca 4 m höga. Försöksresultaten visar att när halm brinner i det fria blir flamfasen kort och flamhöjden liten. Ytterligare orienterande försök har visat att halmens beskaffenhet har stor betydelse för brandförloppet. Brandförsök med hårdpressad storbal har visat att elden sprider sig långsamt längs sidorna utvecklande endast ringa mängd rök och liten temperaturstegring. Om halmen däremot luckras upp och strös ut i djurboxar blir den mycket lättantändlig. Vid antändning av lös halm sker en snabb stegring av temperaturen i taknivå. Temperaturen antar snart samma värde i hela brandrummet som intill taket. Den höga temperatur, som snabbt uppnås intill taket medför risk att andra lättantändliga material, tex plaster också antänds. Det utvecklas dessutom så mycket rök att det är svårt att vistas i byggnaden (Garmer, 1988). Ytskiktet hos halm brinner snabbt upp. Därefter övergår branden till en glödbrand, som till stor del täcks av ett askskikt. Flammornas temperatur ligger under denna korta intensiva brandfas mellan C. Massförlusten i förhållande till halmens yta mot det fria under flamfasen varierar mellan 1.4 och 2.6 kg/min, m 2 (Ventorp, 1985).

11 Man kan på basis av gjorda försök grovt uppskatta strålningsintensiteten på ett visst avstånd från en brinnande halmstack med utgångspunkt från halmstackens storlek. I figur 2.1 visas strålningsintensiteten på olika avstånd från en halmstack i brand som funktion av halmstackens yta (Ventorp, 1985). Figur 2.1. Skattad strålningsintensitet på olika avstånd från en halmstack i brand som funktion av halmstackens yta (Ventorp, 1985). Figure 2.1. Estimated radiation intensity in different distances from a straw stack as a function of the area of the straw stack (Ventorp, 1985).

12 Brandstiftare De vanligaste orsakerna till brand, brandstiftarna, är brister i elinstallationer samt maskinell utrustning. Det är främst brister i underhållet av elinstallationerna, som orsakar brandtillbuden. Hökanoner, halmhackar, varmluftstorkar, värmelampor samt motordrivna fordon kan bli mycket brandfarliga på grund av den miljö de står i Djurslag Det är framförallt lösdriftsstallar för nötkreatur; mjökkor och köttdjur, som har de största brandriskerna med brännbart material inne i eller i närheten av stallet. Häststallar och fårstallar är också riskfyllda stallar Planlösning och konstruktionsmaterial i stallet Lösdriftsstallar för nötkreatur kännetecknas av ett stort antal liggbås och långa gångvägar, som djuren utnyttjar för att ta sig mellan liggbås, utfodringsplats och mjölkningsavdelning. Liggbåsens komfort är beroende av hur ofta och hur mycket strömedel, som används. För att minska djurskötarnas arbetsbelastning vill man gärna hålla lager av de brännbara strömedlen så nära djuren som möjligt. Planlösningen spelar därför en avgörande roll för brandriskerna. Moderna enkla lösdriftsstallar har oftast en trästomme med väggbeklädnad av gipseller spånskivor. I enkla lösdriftsstallar kan takytorna omslutas av brännbara plastmaterial, som kan antändas och förstöras under brandförloppet Brandceller Moderna stallbyggnader skall vara indelade i brandceller, vilket betyder att stallrummen skall vara avskärmade eller sektionerade så att brandspridning inte kan ske. Oftast utformas brandceller som tättslutande rum med höga krav på brandmotståndsförmåga.

13 Djurens utrymningsmöjligheter Djurens utrymningsmöjligheter är en viktig riskparameter, som man måste ta hänsyn till vid planeringen av lagringsmöjligheter för hö och halm. Utrymningsmöjligheterna varierar från byggnad till byggnad men de bör säkerställas enligt befintliga rekommendationer. Enligt djurskyddslagstiftningen skall djurstallar utformas så att det finns godtagbara förutsättningar att rädda djuren vid brand Släckutrustning och skyddsavstånd Enligt gällande rekommendationer (LBK) utgör egen släckutrustning på lämpliga platser i lösdriftsstallet en förutsättning för att man skall kunna bekämpa brand och rädda såväl djur som ekonomiska värden. Enligt Jordbruksverkets Byggråd (JBR, 1995) föreskrivs bl.a. att i djurstall skall finnas lämplig släckutrustning. För att hindra brandspridning mellan byggnader krävs skyddsavstånd eller en kombination av skyddsavstånd och brandisolerade väggar. Enligt LBK s gällande rekommendationer får brännbara upplag och dylikt ej placeras närmare byggnad än 15 m.

14 TYPSTALLAR 3.1 Beskrivning För att kunna analysera riskerna för brand och därtill hörande skador i djurstallar med lösdrift har tre olika typstallar tagits fram. Dessa typstallar är 1) ligghall-ett enkelt stall med öppen långsida, 2) en enplans stallbyggnad (låghus) med oisolerade eller värmeisolerade väggar och 3) en tvåplans stallbyggnad (höghus) med värmeisolerade väggar. Typfallen representerar olika kategorier av lösdriftsstallar från det allra enklaste till det mest komplicerade lösdriftsstallet Enkelt stall med öppen långsida - ligghall Det första typfallet representerar en enkel ligghall, vilket är en stallbyggnad, som endast ger djuren skydd för regn och vind, Stallet är framförallt avsett för utegångsdjur. Enligt djurskyddsföreskrifterna skall utegångsdjur ha tillgång till ligghall, hydda eller motsvarande byggnad, som ger dem skydd mot väder och vind samt en torr och ren liggplats. Byggnaden har endast ett plan med tre slutna väggar och en öppen långsida. Väggarna kan vara regelväggar utan värmeisolering, enkla plankväggar eller väggar gjorda av halmbalar. Taket kan vara ett pulpettak eller ett sadeltak med plåt eller träskivor som takbeläggningsmaterial. Golvet är oftast ett jordgolv med utlagt strömaterial för djurens trivsel och välbefinnande. Inne i stallets liggavdelning kan djuren dricka vatten och vila på ströbädd. I Figur 3.1 visas plan och sektion av typfall 1.

15 Figur 3.1 Planlösning för typfall 1; Enkelt stall med en öppen långsida. Figure 3.1. Plan of case 1. Simple livestock building with one open side Enplans stallbyggnad med oisolerade eller värmeisolerade väggar - låghus Det andra typfallet är en enplans stallbyggnad med oisolerade eller värmeisolerade väggar. Stallet är avsett såväl för lösgående mjölkkor och utegångsdjur som för får och hästar i boxar. Stallbyggnaden är sluten med fyra väggar. Ytterväggarna innehåller fönster och dörröppningar. Dörröppningarna är tillräckligt stora för att medge utrymning av djuren vid eventuell brand. Taket är ett ordinärt sadeltak med plåt eller träskivor som innertaksbeklädnad. Bjälklaget kan vara isolerat eller oisolerat. Golvet är oftast ett helt betonggolv eller ett betongspaltgolv i gödselgångarna och ett helt betonggolv för liggbåsen. Liggbåsen och eventuellt gångvägarna är ströade med halm eller spån. I Figur 3.2 visas plan och sektion av typfall 2.

16 Figur 3.2 Planlösning för typfall 2 Enplans stallbyggnad med oisolerade eller värmeisolerade väggar. Figure 3.2 Plan of case 2. One storey livestock building with uninsulated or thermal insulated walls Tvåplans stallbyggnad med värmeisolerade väggar - höghus Det tredje typstallet är en tvåplans stallbyggnad med värmeisolerade väggar. Detta typfall är den mest avancerade stallbyggnaden och den motsvarar i princip ett mindre lösdriftsstall med höskulle. Stallet kan inrymma såväl lösgående mjölkkor som hästar i boxar. Stallbyggnaden har ett avgränsat djurutrymme och ett bredvidliggande foderrum. Ytterväggarna är oftast murade väggar eller betongväggar, som innehåller fönster och dörröppningar. Dörröppningarna är tillräckligt stora för att medge utrymning av djuren vid eventuell brand. Ytterväggar och mellanbjälklag är utförda som brandsektionerade konstruktioner för att avgränsa djurutrymmet till en egen brandcell. Taket är ett ordinärt sadeltak med plåt eller träskivor som innertaksbeklädnad. Golvet är oftast ett helt betonggolv eller ett betongspaltgolv i gödselgångarna och ett helt betonggolv för liggbåsen. Liggbåsen och eventuellt gångarna är ströade med halm eller spån. I Figur 3.3 visas plan och sektion av typfall 3.

17 Figur 3.3 Planlösning för typfall 3; Tvåplans stallbyggnad med värmeisolerade väggar. Figure 3.3 Plan of case 3. Two storey livestock building with thermal insulated walls.

18 Mängduppskattning av strömedel och grovfoder I tabell 3.1 visas resultatet av en uppskattning av de mängder strömedel och grovfoder, som man kan behöva lagra för djurproduktionen i ett lösdriftsstall. Tabell 3.1. Uppskattade mängder av strömedel och foder i lösdrift, ton/djur och år ( SJV, 1995 ). Table 3.1. Estimated amounts of straw and feed in animal loose-housing, ton/animal and year (SJV, 1995). Inhysningssytem/ Lösdrift för Strömedel, totalt kg/djur o dag resp ton/djur o år Grovfoder, hö kg/djur o dag resp ton/djur o år Mjölkko, 8000kg 1.2 resp resp 2.35 Liggbås 1) Mjölkko, 8000kg 8.8 resp resp 2.35 Djupströbädd 1) Diko, 0.8 resp resp ) Liggbås, 1) Diko, 4.3 resp resp ) djupströbädd 1) Kviga/Stut, 0.6 resp resp ) Liggbås 1) Kviga/Stut, 2.6 resp resp ) Djupströbädd 1) Betestjur, 3.7 resp resp ) 2-18 mån Häst 2) 8.0 resp resp ) Får o Getter 3) 0.2 resp. 0, resp ) 1) Stallperiod 9 mån = 270 dagar, 2) I häststallar kan man räkna med en effektiv lagringsvolym för hö och halm på 3.5 m 3 per häst och månad., 3) Lagring av strö för djupströbädd kan ske i stallets förlängning, 4) Uppskattade mängder.

19 Analyser av brännbart material i typstallar med hänsyn till riskparametrar Analyser av brännbart material i ligghall med öppen långsida Analys I - Betesdjur I analys I utgås ifrån den ligghall med öppen långsida, som är beskriven i avsnitt 3.1. Stallet antas ha planmåtten 12 * 25 m och antas utnyttjas för 50 betesdjur (tjurar). Med uppgifter i tabell 3.1 behövs en lagringsvolym av halm på 50 * 0.78 ton/år = 39 ton/år eller 3.25 ton/månad. Med en lagringshöjd på 6 m kan densiteten för löst lagrad halm uppskattas till 60 kg/m 3. Det skulle innebära en lagringsyta på 3 250* 1/60 *1/6 = 9 m 2. Vid lagring av hårt pressade halmbalar kan man räkna med en densitet på 100 kg/m 3. Med lagringshöjd på 6 m innebär det en lagringsyta på 3 250* 1/100 *1/6 = 5 m 2. Eftersom ligghallar med strölagd golvyta är öppna mot ena långsidan är utrymningsmöjligheterna för djuren vid en brand i halmlagret mycket goda. Vid lagring av ett månadsbehov skulle därför detta kunna ske i direkt anslutning till ligghallen. Månadsbehovet av löst lagrad halm kan lagras t.ex. längs med kortsidan på en yta av 3*3 m 2. Lagringsvolymen kan avgränsas mot kortsidan med en brandsektioneringsvägg, som tål minst 60 minuters brandpåverkan. Eventuellt bör halmlagret avgränsas på sidorna med väggar. Om man väljer att lagra samma månadsbehov i form av pressade balar behövs en yta på 5 * 1 m 2. Vid lagring av månadsbehovet i närheten av byggnaden utan någon brandsektioneringsvägg mellan lager och byggnad måste tillräckligt skyddsavstånd utnyttjas. Enligt figur 2.1 kan skyddsavståndet till en intilliggande byggnad med obehandlad träpanel uppskattas till ca 10 m. LBK rekommenderar 15 m skyddsavstånd. Vid brand i halmlagret ovan kommer det troligen att bli ett snabbt brandförlopp. Fullskaleförsök visar att övertändning kan ske efter 3.5 till 4.5 minuter och brandtemperaturen stiger snabbt till ca 800 C.

20 Analys II Får Analys II utgår liksom analys I från en enkel ligghall med öppen långsida, som är beskriven i avsnitt 3.1. Ligghallen antas ha planmåtten 10 * 15 m och utnyttjas för 50 får. Med uppgifter i tabell 3.1 behövs en lagringsvolym av halm på 50 * 0.06 ton/år = 3 ton/år eller 0.25 ton/månad. Det innebär en lagringsyta på 250 * 1/60 * 1/3 = ca 1 m 2 vid lagring av lös halm med lagringshöjd 3 m. Vid lagring av hårt pressade halmbalar kan man räkna med en densitet på 100 kg/m 3. Med lagringshöjd på 3 m innebär det en lagringsyta på 250* 1/100 *1/3 =ca1 m 2. Eftersom ligghallar med golvyta av djupströ oftast är öppna mot ena långsidan är utrymningsmöjligheterna för djuren vid en brand i halmlagret mycket goda. Vid lagring av ett månadsbehov skulle därför detta kunna ske i direkt anslutning till byggnaden. Månadsbehovet av löst lagrad halm kan lagras längs med kortsidan på en yta av 1 * 1 m 2. Lagringsvolymen kan avgränsas mot gavelsidan med en brandsektioneringsvägg, som tål minst 60 minuters brandpåverkan. Om man väljer att lagra samma månadsbehov i form av pressade balar behövs en yta på 1 * 1 m 2. Enligt avsnitt 2.1 blir det ett mycket snabbt brandförlopp, om brand uppstår i halmlagret Analyser av brännbart material i enplans stallbyggnad med oisolerade eller värmeisolerade väggar Analys III Mjölkkor i liggbås Analys III utgår från en enplans stallbyggnad (låghus) med oisolerade väggar av obehandlad träpanel, som är beskriven i avsnitt Stallet antas vara dimensionerat för 50 mjölkkor plus rekrytering i liggbås och antas ha yttermåtten 16 * 48 m. Med uppgifter i tabell 3.1 behövs en lagringsvolym av halm på 50 * 0.32 ton/år = 16 ton/år eller 1.3 ton/månad eller 0.33 ton/vecka. Lagringsvolymen för hö blir 50 * 2.35 ton/år = ton/år eller 9.8 ton/månad eller 2,4 ton/vecka. Totalt behövs ca 135 ton halm och hö per år. För att kunna lagra hela årsbehovet av hö och halm behövs det ett lager med minsta höjd 6 m. Vid lagring av hårt pressade hö- och halmbalar kan man räkna med en densitet på 100 kg/m 3. Med lagringshöjd på 6 m innebär det en lagringsyta på * 1/100 * 1/6 = 225 m 2. Det behövs alltså ett hö- och halmlager med yttermåtten ca 10 * 23 m. Ett öppet lager bör placeras på visst skyddsavstånd från lösdriftsstallet. Om halmlagrets strålningsyta uppskattas till 6 * 23 m kan man enligt figur 2.1 uppskatta skyddsavståndet till ca 17 m, om flamfasen vid brand i stacken är < 20 minuter. LBK rekommenderar 15 m skyddsavstånd. Hö- och halmlager bör vara utförda som taktäckta öppna byggnader.

21 Vid en brand i hö- och halmlagret kommer det att bli ett snabbt brandförlopp. Lagring av hö och halm i form av balar dämpar emellertid brandförloppet. Uppskattningsvis kommer lagret ändå att vara övertänt inom loppet av mellan 5-10 minuter. Det snabba brandförloppet motiverar därför ett fristående hö- och halmlager. Om man väljer att lagra hö och halm i en täckt loge, så kan den placeras i direkt kontakt med lösdriftsstallet, om de anslutande ytterväggarna och takkonstruktionerna brandsektioneras, så att de tål minst 60 minuters brandpåverkan. Vid ett storskaleförsök av en oisolerad lagerbyggnad med stora mängder brännbart material inträffade övertändning efter 7 minuter och maximala brandtemperaturen 900 C uppnåddes efter 13 minuter. Byggnaden kollapsade efter 20 minuter. Lösdriftstallet måste förses med tillräckligt stora dörröppningar enligt LBK s byggnadstekniska rekommendation för att tillåta utrymning av djuren vid en eventuell brand. Inne i stalldelen kan ett mindre lager av löst hö och halm utföras, som räcker för en veckas behov. Detta mellanlager kan placeras i stalldelen på insidan av mellanväggen mot logen. Mellanlagrets yta kan beräknas till 2730 * 1/60 * 1/3 = ca 15 m 2, om man räknar med en höjd på 3 m och en densitet på 60 kg/m 3. Mellanlagret bör vara väl avgränsat och måste vara helt fritt från brandstiftare. Eventuell nödvändig belysningsinstallation skall vara anpassad till brandfarlig miljö och hård mekanisk åverkan. Något mellanlager av hö och halm på ett provisoriskt mellanbjälklag rekommenderas ej (LBK, 2001). Analys IV Dikor på djupströbädd Analys IV utgår liksom analys III från en enplans stallbyggnad med oisolerade väggar, som är beskriven i avsnitt Stallet antas vara dimensionerat för 200 dikor på djupströbädd och antas ha yttermåtten 15 * 45 m. Med uppgifter i tabell 3.1 behövs en lagringsvolym av halm på 200 * 1.57 ton/år = 314 ton/år eller 26.2 ton/månad eller 6.5 ton/vecka. Lagringsvolymen för hö blir 200 * 1.62 ton/år = 324 ton/år eller 27 ton/månad eller 6.8 ton/vecka. Totalt behövs ca 638 ton halm och hö per år. För att kunna lagra hela årsbehovet av halm och hö behövs det en lager med minsta höjd 6 m. Lagret bör ha ett tak men kan ha öppna sidor. Vid lagring av hårt pressade hö- och halmbalar kan man räkna med en medeldensitet på 100 kg/m 3. Med lagringshöjd på 6 m innebär det en lagringsyta på * 1/100 * 1/6 = ca 1060 m 2. Det behövs alltså ett lager med yttermåtten ca 22 * 50 m för att täcka hela årsbehovet. Med tanke på utbyte av djupströbädden två gånger per år kan ett hälften så stort halmlager rekommenderas med måtten 22 * 25 m. Ett friliggande lager bör placeras på visst skyddsavstånd från lösdriftsstallet. Om hö- och halmlagrets strålningsyta uppskattas till 6 * 25 m kan man enligt figur 2.1 uppskatta skyddsavståndet till ca 17 m, om flamfasen vid brand i stacken är < 20 minuter. LBK rekommenderar 15 m skyddsavstånd. Lagring av hö och halm i ett friliggande lager bör genomföras med en taktäckt öppen lagringsbyggnad. Om utrymmena på gården inte tillåter ett minsta skyddsavstånd på 15 m måste halmlagret avskärmas med en brandsäker vägg, som tål minst 60 minuters brandpåverkan.

22 För att underlätta transportarbetet kan ett mellanlager av packad hö och halm utföras, som räcker för en veckas produktion. Mellanlagrets yta kan beräknas till * 1/90 * 1/6 = ca 25 m 2, om man räknar med en höjd på 6 m och en densitet på 90 kg/m 3. För att kunna placera mellanlagret i direkt anslutning till djupströstallet måste det vara väl avgränsat och helt fritt från brandstiftare såsom elkablar och lysrör i taket. Mellanlagring av halm och stråfoder får inte ske i djurutrymmen med djupströ. Vid en brand i hö- och halmlagret kommer det att bli ett snabbt brandförlopp. Lagring av hö och halm i form av balar dämpar emellertid brandförloppet. Uppskattningsvis kommer lagret ändå att vara övertänt inom loppet av mellan 5-10 minuter. Det snabba brandförloppet motiverar därför ett fristående hö- och halmlager. Analys V Hästar Analys V utgår liksom analys IV från en enplans stallbyggnad med oisolerade väggar, som är beskriven i avsnitt 3.2. Stallet antas vara dimensionerat för 10 hästar i boxar och antas ha yttermåtten 12*25 m. Med uppgifter i tabell 3.1 behövs en lagringsvolym av halm på 10 * 2.16 ton/år = 21.6 ton/år eller 1.8 ton/månad eller 0.45 ton/vecka. Lagringsvolymen för hö blir 10 * 1.62 ton/år = 16.2 ton/år eller 1.35 ton/månad eller 0.3 ton/vecka. Totalt behövs ca 40 ton halm och hö per år. För att kunna lagra hela årsbehovet av hö och halm behövs det ett lager med minsta höjd 3 m. Vid lagring av hårt pressade hö- och halmbalar kan man räkna med en densitet på 100 kg/m 3. Med lagringshöjd på 3m innebär det en lagringsyta på * 1/100 * 1/3 = ca 130 m 2. Det behövs alltså ett lager med yttermåtten ca 10 * 13 m. Om hö- och halmlagrets strålningsyta uppskattas till 3*10 m kan man enligt figur 2.1 uppskatta skyddsavståndet till ca 9 m, om flamfasen vid brand i stacken är < 20 minuter. LBK rekommenderar 15 m skyddsavstånd. Friliggande hö- och halmlager bör utföras som taktäckta öppna byggnader. Om utrymmena på gården inte tillåter ett minsta skyddsavstånd på 15 m kan halmlagret läggas i en loge. Logen kan placeras i direkt kontakt med häststallet, om de mellanliggande ytterväggarna brandsektioneras, så att de tål minst 60 minuters brandpåverkan. För att underlätta transportarbetet kan ett mellanlager av löst hö och halm utföras, som räcker för en veckas produktion. Mellanlagrets yta kan beräknas till 750 * 1/60 * 1/3 = ca 4 m 2, om man räknar med en höjd på 3 m och en densitet på 60 kg/ m 3. För att kunna placera mellanlagret i häststallet måste det vara väl avgränsat och helt fritt från brandstiftare. Eventuell nödvändig belysningsinstallation skall vara anpassad till brandfarlig miljö och hård mekanisk åverkan. Vid en brand i hö- och halmlagret kommer det att bli ett snabbt brandförlopp. Lagring av hö och halm i form av balar dämpar emellertid brandförloppet. Uppskattningsvis kommer lagret ändå att vara övertänt inom loppet av mellan 5-10 minuter. Det snabba brandförloppet motiverar därför ett fristående hö- och halmlager.

23 Analyser av brännbart material i tvåplans stallbyggnad med värmeisolerade väggar Analys VI Mjölkkor i liggbås Analys VI utgår från en tvåplans stallbyggnad med värmeisolerade väggar, som är beskriven i avsnitt Stallet antas vara dimensionerat för 50 mjölkkor plus rekrytering i liggbås och antas ha yttermåtten 16 * 48 m. Med uppgifter i tabell 3.1 behövs en lagringsvolym av halm på 50 * 0.32 ton/år = 16 ton/år eller 1.3 ton/månad eller 0.33 ton/vecka. Lagringsvolymen för hö blir 50 * 2.35 ton/år = ton/år eller 9.8 ton/månad eller 2,4 ton/vecka. Totalt behövs ca 135 ton halm och hö per år. För att kunna lagra hela årsbehovet av hö och halm behövs det en loge med minsta höjd 6 m. Vid lagring av hårt pressade hö- och halmbalar kan man räkna med en densitet på 100 kg/m 3. Med lagringshöjd på 6 m innebär det en lagringsyta på * 1/100 * 1/6 = 225 m 2. Det behövs alltså en loge med yttermåtten ca 10 * 23 m. Logen kan placeras i direkt kontakt med lösdriftsstallet, om de mellanliggande ytterväggarna brandsektioneras, så att de tål minst 60 minuters brandpåverkan. Om lösdriftsstallet betraktas som en egen brandcell måste ytterväggarna och mellanbjälklaget utformas, så att de tål minst 60 minuters brandpåverkan. Lösdriftstallet måste förses med tillräckligt stora dörröppningar enligt LBK s byggnadstekniska rekommendation för att tillåta utrymning av djuren vid en eventuell brand. Inne i brandcellen kan ett mindre lager av löst hö och halm utföras, som räcker för en veckas behov. Detta mellanlager kan placeras i stalldelen på insidan av mellanväggen mot logdelen. Mellanlagret bör dimensioneras för den totala hö och halm mängden och bör vara väl avgränsat samt måste vara helt fritt från brandstiftare. Mellanlagrets yta kan beräknas till 2730 * 1/60 * 1/3 = ca 15 m 2, om man räknar med en höjd på 3 m och en densitet på 60 kg/m 3. Eventuell nödvändig belysningsinstallation skall vara anpassad till brandfarlig miljö och hård mekanisk åverkan. Mellanlagret kan även placeras ovanpå mellanbjälklaget, eftersom mellanbjälklaget utförs, så att det tål minst 60 minuters brandpåverkan Sammanfattning Analyserna ovan har inriktats på en bedömning av riskerna med att lagra brännbart material i tre typstallar. De visar att det oftast rör sig om stora mängder lättantändligt material framförallt i form av hö och halm. För att säkerställa en god brandsäkerhet måste lagringen ske antingen med tillräckligt stora skyddsavstånd till produktionsbyggnaderna eller att man säkerställer brandsäkerheten genom brandsektionering.

24 Lagring av hö och halm i en lagerbyggnad ställer stora krav på brandsäkerheten på grund av det snabba brandförloppet i händelse av en brand i lagret. Det har visat sig att brandens intensitet och varaktighet är mest beroende av det brännbara materialets exponerande yta och densitet. Man kan därför förvänta sig en mer intensiv brand om en viss mängd material lagras på en stor yta jämfört med om materialet koncentreras till en del av byggnaden. I fallet med typstall 1 ställs inga ytterligare krav på sektioneringsåtgärder eller andra avskiljningar från djurskyddssynpunkt. I fallet med typstall 2 torde en lösning med fristående enkla halmlager med tillräckligt skyddsavstånd till produktionsbyggnaden lösdriftsstallet - vara det mest rationella. I fallet med typstall 3 kan man klara brandsäkerheten genom sektioneringsåtgärder. I de båda fallen med typstall 2 och 3 kan enkla väl avgränsade mellanlager inrättas för att underlätta transportarbetet av hö och halm.

25 BRANDTEKNISKA BERÄKNINGAR 4.1 Teori och metodik Ett vedertaget sätt att skydda sig mot spridning av brandgaser i stallbyggnader är att förse byggnaderna med brandventilation i taket. Brandventilation innebär att takmaterialet är av sådant material att det öppnar sig tidigt vid brand och brandröken kan ventileras ut. Risken för spridning av rök till stallet minskar därmed kraftigt. För att studera hur brandförloppet utvecklar sig vid ett antaget mellanlager av hö och halm i djurstallet tillsammans med brandventilation i taket har datorberäkningar genomförts för att fastställa genomsnittliga temperaturer i brandgaserna för givna brandstorlekar och ventilationsförutsättningar. Datorberäkningarna har genomförts med programmet FAST version från National Institute of Standards and Technology i USA. Programmet förutsätter två homogena gasskikt i rummen, ett varmt övre brandgasskikt och ett kallt undre skikt. Allteftersom branden fortskrider kommer temperaturen i det övre gasskiktet att stiga och skiktets tjocklek att öka. För given brandstorlek beräknar programmen brandgasskiktens tjocklek samt medeltemperaturen i brandgaserna. Beräknade data beskriver det tidiga skedet av brandförloppet i stallrummen. Beräkningsdata avser tiden till dess övertändning av rummen kan ske. Man brukar räkna med att övertändning sker när brandgasernas temperatur i övre delen av ett brinnande rum blir ca C. I alla redovisade beräkningar förutsätts att branden initieras av luckrad halm. Höjden på den luckrade halmen är ca 0.5 m. Den avgivna effekten per kvadratmeter horisontell bränslearea antages till 400 kw. Detta antagna effektvärde stöds av resultat från fullskaliga försöksbränder på lantbruksbyggnader (Ventorp, 1985). I beräkningarna antas att branden tillväxer enligt NFPA s tillväxtkurva (SFPE, 1994). Sambandet mellan brandens effekt och tiden ges av följande uttryck: Q (t) = a t 2 där Q (t) = brandens effekt, kw a = koefficient, som beskriver brandens utveckling, kw/s 2 t = tiden, s. På basis av försöksbränder har a bestämts till

26 Beräkningsfall De två typfall, som har brandberäknats har utgått från LBK s rekommendation nr 9.3 Lagring av foder och strö i djurstallar. Det ena typfallet är ett kostall (låghus) med måtten 16 * 48 meter och en medelhöjd av ca 4 meter, se figur 4.1. Mellanlagring av halm sker i öppna balar och antas uppgå till max 10 m 3, vilket motsvarar 20 m 2 med 0.5 m höjd. Den avgivna effekten blir 8 MW. Beräkningar har även genomförts med den dubbla effekten 16 MW. Det andra typfallet är ett stall för lösgående nötkreatur, som har måtten 20 * 55 meter med en medelhöjd av 7.5 meter. Inne i byggnaden finns en brygga 5 m ovan golvet på vilken man kan förvara halm balar, se figur 4.2. Den avgivna effekten från halmbalarna har antagits till 4.8 MW resp 9.6 MW. I samtliga fall har det räknats med otätheter längs med väggarna, som har bestått av en 1 cm slits vid fotändan och en 1 cm slits vid takfoten. Brandgasventileringen har antagits till 20 m 2 öppningsarea i taket. I tabell 4.1 redovisas de 8 beräkningsfallen med brandbelastning, otätheter och brandventilationsarea. Tabell 4.1 Beräkningsfall med brandbelastning, otätheter och brandventilationsarea. Table 4.1 Calculation cases with fire load, untightnesses and fire ventilation area. Beräkningsfall Stall 1 Stall 2 8 MW, läckageytor 4.8 MW, läckageytor 16 MW, läckageytor 9.6 MW, läckageytor 16 MW, läckageytor, brandvent. 20 m MW, läckageytor, brandvent. 20 m 2 8 MW, läckageytor, brandvent. 20 m MW, läckageytor, brandvent. 20 m 2

27 Figur 4.1. Stall 1. Kostall med lösdrift (LBK, 2001). Figure 4.1. Livestock building 1. Livestock building with cow loose housing (LBK, 2001). Figur 4.2. Stall 2. Stall för lösgående nötkreatur (LBK, 2001). Figure 4.2. Livestock building 2. Livestock building for loose housing cattle (LBK, 2001).

28 Beräkningsresultat Beräkningsresultaten ges i form av diagram över temperaturutvecklingen och utvecklingen av brandgasskiktets höjd. Resultatdiagrammen för de olika beräkningsfallen återfinns i bilaga 1. Beräkningsfallen för stall 1 visade att ingen övertändning kommer att ske. Den maximala temperaturen i brandgaslagret beräknades till 329 C, vilket inträffade i beräkningsfall 1:2. Lågor slog i taket redan efter 90 sekunder. Beroende på brandventileringen kommer brandgaslagret att lägga sig på en höjd över golvet, som varierar mellan 0.63 och 2.50 m. I verkligheten ser det emellertid något annorlunda ut, då brandgaser, som kylts ner och drivit en bit från brandhärden, kommer att blanda sig med friskluften i det nedre luftlagret. Detta innebär att giftiga brandgaser kan nå djuren, varför utrymning av djuren är nödvändig. Även beräkningsfallen för stall 2 visade att ingen övertändning kommer att ske. Den maximala temperaturen i brandgaslagret beräknades till 304 C, vilket inträffade i beräkningsfall 2:2. Lågor slog i taket redan efter 90 sekunder. Datamodellen tillåter inte att brandgaslagret sjunker under bränslenivån. Därför visar beräkningarna att brandgasskiktet kommer att ligga på en höjd över brandhärden, som varierar mellan 0.32 m och 2.67 m beroende på om brandventilation finns eller ej. Verkligheten ser emellertid annorlunda ut, då brandgaser, som kylts ner och drivit en bit från brandhärden, kommer att blanda sig med friskluften i det nedre luftlagret. 4.4 Sammanfattning De brandtekniska beräkningarna visar att ingen övertändning kommer att ske med de antagna brandbelastningarna i dessa typstallar. Brandventilationen i taknivå bidrar effektivt till att begränsa brandgasskiktets höjd men man behöver ändå vara uppmärksam och utrymma djuren vid en eventuell brand inne i djurstallet.

29 INTERVJUER Intervjuerna genomfördes som telefonintervjuer och koncentrerades kring följande frågor: 1. Hur ser Du på den allmänna frågeställningen om brandriskerna vid lagring av foder och strö i djurstallar? 2. Vilka riskparametrar är viktigast att ta hänsyn till, anser Du? 3. Hur stort skall ett mellanlager vara ur arbetssynpunkt/brandsynpunkt, tycker Du? 4. Hur kan man underlätta utrymningen av djuren, tycker Du? Intervju 1. Intervjupersonen är lantbruksrådgivare vid länsstyrelsens lantbruksenhet i Skåne. Den intervjuade konstaterade inledningsvis att foder och strö lagras ofta inne i lösdriftsstallar i direkt anslutning till stallets gavelsida. Lagring sker även utanför stallet. Det finns behov av brandsektionering men det är ofta svårt att kräva sådana åtgärder. Vad är egentligen godtagbart brandskydd, frågar sig intervjupersonen. De största brandriskerna berör elanläggningar samt start och varmkörning av traktorer och andra maskiner. Enligt intervjupersonen kan det finnas lagringsbehov av foder och strö i lösdriftsstallar för en tidsperiod upp till 6-8 veckor. Det är viktigt att utrymningsmöjligheterna för djuren beaktas vid planeringen av stallarna, säger den intervjuade. Det är som regel lättare att föra ut kor och hästar jämfört med svin, eftersom de förra djurslagen lättare kan ledas ut vid en brand. I svinstallar behövs det principiellt därför större sektioneringsåtgärder än i kostallar. Intervju 2. Intervjupersonen är lantbruksrådgivare vid länsstyrelsens lantbruksenhet i Värmland. Den intervjuade har i sin rådgivningsverksamhet granskat flera fall, där man har lagrat foder och strö på ett tveksamt sätt. Ett fall gällde ett oisolerat stall för travhästar i Årjäng, där man hade placerat höförrådet i direkt anslutning till ena långväggen utan något brandskydd mot stallet. Vissa av hästboxarna hade utrymningsmöjligheter mot det fria men inte alla. I flera fall kan man finna att brännbart material lagras mot lösdriftsstallets gavelsida. Intervjupersonen anser att den viktigaste riskparametern är utrymningsvägarna. Det är svårast att ordna säkra utrymningsvägar i svinstallar men det är något enklare i kostallar. Det är viktigt att anordna mellanlager i lösdriftsstallar för köttdjur och dikor. Mellanlager av foder och strö bör kunna ordnas som ett avgränsat förråd mot gavelsidan i denna typ av stallar.

30 Intervju 3. Intervjupersonen är byggnadsrådgivare vid hushållningssällskapet i Halland. Den intervjuade har liksom den förra intervjupersonen granskat många nybyggnads- och ombyggnadsprojekt i sitt distrikt. Hon efterlyser tydligare rekommendationer för halmlagring i lösdriftsstallar. Det förekommer t.ex. flera gårdar med mjölkkobesättningar, som går på djupströbädd. I dessa fall behövs det goda råd för säker halmlagring. Motordrivna fordon och andra maskiner hör till de största riskfaktorerna inne i lösdriftsstallarna. Man måste försöka minska risken för brandspridning genom brandsektionering. Det finns oftast för lite plats runt omkring stallarna för att rekommenderat skyddsavtånd skall kunna tillämpas. Brandsäkra mellanlager för foder och strömedel bör kunna ordnas i stallet. Ett sådant mellanlager bör omfatta ca en månadsproduktion av hö och halm. Säker djurutrymning skall ha hög prioritet vid all planering av lösdriftsstallar. Detta är särskilt viktigt vid användandet av plasthallar för djurproduktion. I äldre stallbyggnader bör man utföra fler sektioneringsåtgärder för att utöka antalet säkra utrymningsvägar.

31 BESIKTNINGAR 6.1 Gård med uppbundna mjölkkor och lösgående köttdjur i Uppland Denna gård har flera stallbyggnader med plats för inhysning av nötboskap. Huvudbyggnaden innehåller ett kostall för uppbundna mjökkor och i direkt anslutning ligger en utbyggd loge med plats för ungdjur och kalvar. Mellan kostallet och logen ligger ett foderberedningsrum. Vid sidan om huvudbyggnaden finns en maskinhall, som används för inhysning av betesdjur och kalvar. Den intressantaste byggnaden för brandbesiktning är i detta fall logen. Logen är utbyggd på båda längssidorna med två utrymmen, som är inredda för kalvar. I logens mittdel finns ytterligare boxar för ungdjur/betesdjur. Något vid sidan om mitten finns en transportbana för rundbalar utbyggd. Transportbanan ligger på ca 3 m höjd och används för att sprida halm ned till underliggande boxar. Halmbalarna lyfts upp på banan med lastare och rullas för hand fram till spridningsplatsen. Det konstaterades vid besiktningen att transportbanan fungerar i detta fall som ett mellanlager. Transportbanan kan rymma ungefär 3-4 balar. Varje bal väger ca 500 kg, vilket innebär ett mellanlager för ca 2 ton halm. Övrig halm lagras i ett separat utomhuslager skilt från logen. Vid besiktningen uppmärksammades bristen på brandsektionering mellan foderberedning och loge men även mellan foderberedning och kostall. I den bredvidliggande maskinhallen inhystes både kalvar och betesdjur. Vid gavelväggen finns det goda möjligheter att utforma ett mellanlager av hö och halm. Mellanlagret skulle kunna utformas som en spilta i ett hörn, där en sida är öppen och de andra sidorna avgränsar lagret.

32 Figur 6.1. Situationsplan för gård i Uppland Figure 6.1. Plan of farm in Uppland. 6.2 Gård med mjölkkor i lösdriftsstall i Skåne Gården har ett nybyggt kostall med plats för ca 100 mjölkkor. Korna mjölkas 2-3 gånger per dag med hjälp av robotmjölkning. Stallet är ett lösdriftsstall med liggbås och spaltgolv för lösdrift. Ytterväggarna är av betong och taket består av stålramar med plåttäckning. Liggbåsen strös med sågspån. Sågspånen förvaras i ett lager i hallens ena ända, som är avskilt från övriga stallet vid en av inkörsportarna. På grund av den begränsade mängden träspån utgör strömedlet ingen större brandfara i detta fall.

33 Figur 6.2. Planlösning för mjölkgård i Skåne. Figure 6.2. Plan of cow farm in Skåne

34 - 34 -

35 SAMMANFATTANDE SLUTSATSER I stallar och enklare byggnader för lösgående djur, där utrymning möjliggörs via fritt tillträde till det fria eller via fritt tillträde till avskild uppsamlingsfålla ställs inga ytterligare krav på sektioneringsåtgärder eller andra avskiljningar från djurskyddssynpunkt. I stallar i form av en enplans stallbyggnad (låghus) med oisolerade eller värmeisolerade väggar torde en lösning med fristående enkla halmlager med tillräckligt skyddsavstånd till produktionsbyggnaden, lösdriftsstallet, vara det mest rationella. I stallar med höskulle (höghus) kan man klara brandsäkerheten genom sektioneringsåtgärder. I både låghus och höghus kan enkla väl avgränsade mellanlager inrättas för att underlätta transportarbetet av hö och halm. De brandtekniska kontrollberäkningarna visar att ingen övertändning kommer att ske med de antagna brandbelastningarna i dessa typstallar. Brandventilationen i taknivå bidrar effektivt till att begränsa brandgasskiktets höjd men man behöver ändå vara uppmärksam och utrymma djuren vid en eventuell brand inne i djurstallet.

36 REFERENSER Garmer, H Bränder i lantbruksbyggnader. Inst för lantbrukets byggnadsteknik (LBT), Sveriges lantbruksuniversitet. Specialmeddelande 151. Lund. JBR, Jordbruksverkets byggråd Ekonomibyggnader. Jordbruksverket. Jönköping. LBK, Lagring av foder och strö i djurstallar. LBK s rekommendation 9.3, okt SFPE, Handbook of Fire Protection Engineering. Second Edition. SJV, Gödselproduktion, lagringsbehov och djurtäthet vid nötkreaturshållning. Jordbruksverket. Rapport 1995:10. Jönköping. SJV, Utedrift med nötkreatur. Jordbruksverket. Jordbruksinformation Jönköping. SJV, Flyttbara ligghallar Nytt system vid utedrift. Jordbruksverket. Jordbruksinformation Jönköping. Ventorp, M Brandrisker i Lantbruket Lantbruksbyggnaders brandbeteende och brandmotstånd. Inst för lantbrukets byggnadsteknik (LBT), Sveriges lantbruksuniversitet. Specialmeddelande 143. Lund.

37 BILAGA 1 RESULTATDIAGRAM ÖVER DE BRANDTEKNISKA BERÄKNINGARNA Figur B1.1. Figure B1.1 Brandgasernas medeltemperatur och brandgasfri höjd för beräkningsfall 1:1. Average temperature of fire gases and fire gas free height at calculation case 1:1 Figur B1.2. Figure B1.2 Brandgasernas medeltemperatur och brandgasfri höjd för beräkningsfall 1:2 Average temperature of fire gases and fire gas free height at calculation case 1:2.

38 Figur B1.3. Figure B1.3. Brandgasernas medeltemperatur och brandgasfri höjd för beräkningsfall 1:3. Average temperature of fire gases and fire gas free height at calculation case 1:1 Figur B1.4. Figure B1.4. Brandgasernas medeltemperatur och brandgasfri höjd för beräkningsfall 1:4. Average temperature of fire gases and fire gas free height at calculation case 1:4.

39 Figur B1.5. Figure B1.5. Brandgasernas medeltemperatur och brandgasfri höjd för beräkningsfall 2:1. Average temperature of fire gases and fire gas free height at calculation case 2:1. Figur B1.6. Figure B1.6. Brandgasernas medeltemperatur och brandgasfri höjd för beräkningsfall 2:2. Average temperature of fire gases and fire gas free height at calculation case 2:2.

40 Figur B1.7. Figure B1.7. Brandgasernas medeltemperatur och brandgasfri höjd för beräkningsfall 2:3. Average temperature of fire gases and fire gas free height at calculation case 2:3. Figur B1.8. Figure B1.8. Brandgasernas medeltemperatur och brandgasfri höjd för beräkningsfall 2:4. Average temperature of fire gases and fire gas free height at calculation case 2:4.