Teknisk Rapport ftsis-tr

Transkript

1 Teknisk Rapport ftsis-tr Version Utgåva 1 Naturvärdesinventering (NVI) Komplement till SS ICS Språk: Publicerad: Copyright SIS. Reproduction in any form without permission is prohibited.

2 Innehåll Sida 1 Omfattning Termer och definitioner Sällsynta och hotade biotoper Sällsynta biotoper Hotade biotoper Underlag för naturvärdesbedömning och beskrivning av de olika terrestra biotopgrupperna Allmänt Bebyggelse, infrastruktur och hårdgjorda ytor Park, trädgård, gårdsmiljö och anlagda grönytor Åkermark Ängs- och betesmark Skog och träd Myr Fjäll Berg och sten Sandmiljö Täkt och upplag Underlag för naturvärdesbedömning och beskrivning av de olika marina biotopgrupperna Allmänt Grund mjukbotten Grund hårdbotten Djup mjukbotten Djup hårdbotten Biogent rev Antropogen botten Havsstrand Underlag för naturvärdesbedömning och beskrivning av de olika limniska biotopgrupperna Allmänt Sjö Småvatten och dammar Vattendrag Limnisk strand

3 1 Omfattning Denna tekniska rapport är ett komplement till SS , Naturvärdesinventering (NVI) Genomförande, naturvärdesbedömning och redovisning. Här redovisas material som kan fungera som stöd vid beskrivning och naturvärdesbedömning av olika biotopgrupper. Den tekniska rapporten är ett komplement till SS för att naturvärdesbedömningen innebär i de olika biotopgrupperna. tydligare konkretisera vad Den tekniska rapporten ger även rekommendationer för indelning och benämning av biotoper och innehåller bakgrundsinformation, vägledning i kunskapsunderlagen, källhänvisningar och referenser för de olika biotopgrupperna samt en sammanställning över sällsynta och hotade biotoper. 2 Termer och definitioner För tillämpning av detta dokument gäller de termer och definitioner som anges i SS Sällsynta och hotade biotoper 3.1 Sällsynta biotoper Sällsynta biotoper har större betydelse för biologisk mångfald än vanligare biotoper. Detta gäller så väl globalt och nationellt som regionalt och lokalt. Det finns ingen allmänt accepterad metod för att bedöma hur sällsynt en biotop är. Dock finns det för Natura 2000-naturtyper uppskattningar om hur stora arealer av olika naturtyper som förekommer i Sverige. Med utgångspunkt i denna kan bedömning av sällsynthet göras. I tabell 1 listas Natura 2000-naturtyper som har en uppskattad areal under 1000 km 2. För andra biotoper som inte finns förtecknade kan de redovisade biotoperna tjäna som jämförelsematerial. Tabell 1 Naturtyper som har en uppskattad areal under 1000 km 2 i Sverige (Naturvårdsverket 2008). Benämning och sifferkod anges enligt Natura 2000-systemet Natura 2000-Naturtyp 7240 * Alpina rikkärrsamhällen med brokstarr/svedstarr 2170 Kustnära sanddyner med sandvide 6120 * Sandstäpp 8310 Grottor 7220 * Källor med kalktuffbildning 2140 Kustnära urkalkade permanenta sanddyner med kråkbär 6520 Höglänta slåtterängar 2190 Kustnära dynvåtmarker 91F0 Svämädellövskog 1310 Ler- och sandsediment med glasört och andra annueller 8240 * Karsthällmarker 6110 * Basiska berghällar 6530 * Lövängar 4010 Fukthed med klockljung 3

4 Natura 2000-Naturtyp 1610 Rullstensåsöar i Östersjön med littoral och sublittoral vegetation 1210 Annuell vegetation på driftvallar 7120 Degenererade högmossar 2110 Kustnära embryonala vandrande sanddyner 2120 Kustnära vandrande sanddyner med sandrör (vita dyner) 2130 * Kustnära permanenta sanddyner med örtvegetation (grå dyner) 2320 Torra sandhedar med ljung och kråkbär i inlandet 9170 Ek-avenbokskog av måra-typ 6510 Slåtterängar i låglandet 2330 Inlandssanddyner med öppna gräsmarker med borsttåtel eller andra pionjärgräs 1330 Salta strandängar 9180 * Ädellövskog i branter 7130 Terrängtäckande mossar (* aktiva) 1220 Perenn vegetation på sten och grusvallar 6230 * Artrika stagg-gräsmarker nedanför trädgränsen 9020 * Boreonemoral ädellövskog 8230 Pionjärvegetation på silikatrika bergytor 7160 Mineralrika källor och källkärr av fennoskandisk typ 9190 Näringsfattig ekskog 1630 * Havsstrandängar av Östersjötyp 1620 Skär och små öar i Östersjön 2180 Kustnära trädklädda sanddyner 7210 * Kalkkärr med ag 9110 Näringsfattig bokskog 6430 Högörtssamhällen 5130 Enbuskmarker nedanför trädgränsen 6450 Nordliga översvämningsängar 9130 Näringsrik bokskog 3210 Naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ 9030 * Skogar på landhöjningskust 1230 Vegetationsklädda havsklippor 1150 * Laguner 1650 Smala vikar i Östersjön 4030 Ris- och gräshedar nedanför trädgränsen 91E0 * Svämlövskog 6210 Kalkgräsmarker (* viktiga orkidélokaler) nedanför trädgränsen 9160 Näringsrik ek eller ek-avenbokskog 9060 Åsbarrskog 8120 Kalkrasmarker 4

5 Natura 2000-Naturtyp 1640 Sandstränder med perenn vegetation i Östersjön 6280 * Kalkhällmarker 1130 Estuarier 7320 * Palsmyrar 1140 Ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten 6270 * Artrika silikatgräsmarker nedanför trädgränsen 6410 Fuktängar med blåtåtel eller starr 3140 Kalkrika oligotrofa och mesotrofa vatten med bentiska kransalger 8210 Klippvegetation på kalkrika bergsluttningar 8110 Silikatrasmarker 9080 * Lövsumpskog 3220 Alpina vattendrag med örtrik strandvegetation 9070 Trädklädd betesmark 1160 Stora grunda vikar och sund 3260 Vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor 8340 Permanenta glaciärer 7230 Rikkärr 3110 Oligotrofa mineralfattiga sjöar i slättområden * Prioriterad naturtyp i Sverige. 3.2 Hotade biotoper Olika biotoper är utsatta för hot i olika grad. I en jämförelse mellan två olika biotoper där den ena biotopen i ett nationellt perspektiv minskar snabbare än den andra innebär varje ytterligare förlust av den snabbast minskande biotopen en större påverkan på biologisk mångfald. 5

6 En biotop anses hotad när något av nedanstående är uppfyllt: Dess utbredningsområde minskar. Den totala arealen av biotopen minskar. De strukturer och funktioner som är viktiga för biotoptypen sannolikt inte kommer att finnas kvar på lång sikt eller bevarandestatusen hos biotopens typiska arter inte är gynnsam. För de i Sverige förekommande Natura 2000-naturtyperna har en bedömning av hotbilden gjorts (Naturvårdsverket 2008). De naturtyper som där bedöms ha dålig bevarandestatus, dvs är hotade listas nedan i tabell 2. För övriga biotoper som inte ingår i Natura 2000 kan de redovisade biotoperna tjäna som jämförelsematerial. Tabell 2 Hotade Natura 2000-naturtyper, dvs naturtyper som bedöms ha en dålig bevarandestatus i en viss biogeografisk region (Naturvårdsverket 2008). Benämning och sifferkod anges enligt Natura 2000-systemet Alpin region 6520 Höglänta slåtterängar Natura 2000-Naturtyper 6230 Artrika stagg-gräsmarker nedanför trädgränsen 6450 Nordliga översvämningsmarker 6210 Kalkgräsmarker (viktiga orkidélokaler) nedanför trädgränsen Alpina region 7320 * Palsmyrar 6410 Fuktängar med blåtåtel eller starr 9070 Trädklädd betesmark 8340 Permanenta glaciärer 9010 * Västlig taiga Boreal / Baltisk region 9050 Näringsrik granskog 6520 Höglänta slåtterängar 6230 * Artrika stagg-gräsmarker nedanför trädgränsen 6450 Nordliga översvämningsmarker 6210 Kalkgräsmarker (viktiga orkidélokaler) nedanför trädgränsen 6410 Fuktängar med blåtåtel eller starr 9070 Trädklädd betesmark 9010 * Västlig taiga 6120 * Sandstäpp 2190 Kustnära dynvåtmarker 91F0 Svämädellövskog 1310 Ler- och sandsediment med glasört och andra anueller 6110 * Basiska berghällar 6530 * Lövängar 4010 Fukthed med klockljung 2120 * Kustnära vandrande sanddyner med sandrör (vita dyner) 2320 Torra sandhedar med ljung och kråkbär i inlandet 6

7 Natura 2000-Naturtyper 6510 Slåtterängar i låglandet 2330 Inlandssanddyner med öppna gräsmarker med borsttåtel eller andra pionjärgräs 1330 Salta strandängar 9180 * Ädellövskog i branter 9020 * Boreonemoral ädellövskog 1630 * Havsstrandängar av Östersjötyp 9110 Näringsfattig bokskog 9130 Näringsrik bokskog 1150 * Laguner 4030 Ris- och gräshedar nedanför trädgränsen 9160 Näringsrik ek eller ek-avenbokskog 9060 Åsbarrskog 6280 * Kalkhällmarker 6270 * Artrika silikatgräsmarker nedanför trädgränsen 1170 Rev Nemoral / Atlantisk region 2140 * Kustnära urkalkade permanenta sanddyner med kråkbär 9080 * Lövsumpskog 7160 Mineralrika källor och källkärr av fennoskandisk typ 90E0 * Svämlövskog 7230 Rikkärr 9191 Näringsfattig ekskog 2180 Kustnära trädklädda sanddyner 7110 * Högmossar 6230 * Artrika stagg-gräsmarker nedanför trädgränsen 6210 Kalkgräsmarker (viktiga orkidélokaler) nedanför trädgränsen 6410 Fuktängar med blåtåtel eller starr 9070 Trädklädd betesmark 9010 * Västlig taiga 6120 * Sandstäpp 2190 Kustnära dynvåtmarker 1310 Ler- och sandsediment med glasört och andra annueller 6530 * Lövängar 4010 Fukthed med klockljung 7120 Degenererade högmossar 2120 Kustnära vandrande sanddyner med sandrör (vita dyner) 2130 * Kustnära permanenta sanddyner med örtvegetation (grå dyner) 2320 Torra sandhedar med ljung och kråkbär i inlandet 6510 Slåtterängar i låglandet 7

8 Natura 2000-Naturtyper 2330 Inlandssanddyner med öppna gräsmarker med borsttåtel eller andra pionjärgräs 1330 Salta strandängar 9180 * Ädellövskog i branter 9020 * Boreonemoral ädellövskog 1630 * Havsstrandängar av Östersjötyp 9110 Näringsfattig bokskog 9130 Näringsrik bokskog 1150 * Laguner 4030 Ris- och gräshedar nedanför trädgränsen 9160 Näringsrik ek eller ek-avenbokskog 6270 * Artrika silikatgräsmarker nedanför trädgränsen 1170 Rev 9170 Ek-avenbokskog av måra-typ * Prioriterad hotade naturtyp i Sverige. Referenser Naturvårdsverket, Arter och naturtyper i habitatdirektivet tillståndet i Sverige Underlag för naturvärdesbedömning och beskrivning av de olika terrestra biotopgrupperna Terrestra biotoper omfattar alla landmiljöer som inte permanent påverkas av salt, bräckt eller sött vatten, (utom nederbörd). 4.1 Allmänt I det här avsnittet redovisas material som kan fungera som stöd vid beskrivning och naturvärdesbedömning av de terrestra biotopgrupperna. SIS-TR är ett komplement till huvuddokumentet för att tydligare konkretisera vad naturvärdesbedömningen innebär i de olika biotopgrupperna. Varje biotopgupp redovisas enligt följande: Definition Här ges en definition till vad som avses med respektive biotopgrupp. Denna definition återfinns även i huvuddokumentet. Kunskapsunderlaget Här redogörs kort för hur kunskapsläget ser ut för respektive biotopgrupp. Stöd vid naturvärdesbedömning Här redogörs för vilka parametrar som är viktiga vid naturvärdesbedömningen för respektive biotopgrupp och en vägledning till vilken typ av objekt som motsvaras av de olika naturvärdesklasserna. Observera att det är exempel som presenteras och att för naturvärdesbedömning av det specifika naturvärdesobjektet ska bedömningsgrunder och matris i huvuddokumentet följas. 8

9 Stöd vid benämning av biotoper Här ges rekommendationer till vilken biotopindelning som bör följas och hur olika biotoper bör benämnas. Underlag för beskrivning och naturvärdesbedömning För varje biotopgrupp redovisas en lista på referenser som kan användas som stöd vid beskrivning och naturvärdesbedömning. Observera att referenserna snarast ska ses som bakgrundsläsning för förståelse av den aktuella biotopgruppen, dess ekologiska förutsättningar och biologisk mångfald knuten till den. För själva naturvärdesbedömningen är det standarden för naturvärdesinventering (NVI) som ska följas. 4.2 Bebyggelse, infrastruktur och hårdgjorda ytor Definition Mark som främst är präglad av bebyggelse, infrastruktur och hårdgjorda ytor. ANM. Utgörs i första hand av hårdgjorda ytor men även vägkanter och liknande ingår här. Biotopgruppen innefattar bl a vägar, banvallar, bangårdar, flygplatser, hamnar, industriområden och annan bebyggelse Kunskapsunderlaget För de flesta biotoper tillhörande biotopgruppen bebyggelse, infrastruktur och hårdgjorda ytor har det inte gjorts några nationella inventeringar vad gäller naturvärde. Ett undantag är vägkanter där ett stort antal vägsträckor i delar av landet har inventerats i projektet artrika vägkanter. Det saknas underlag för ekologisk indelning av bebyggelse, infrastruktur och hårdgjorda ytor i olika biotoper Stöd vid naturvärdesbedömning Normalt bidrar bebyggelse, infrastruktur och hårdgjorda ytor inte till biologisk mångfald. Vägkanter och bangårdar med stor artrikedom är viktiga undantag. Byggnader kan vara viktiga för fladdermöss och fåglar och med stigande ålder för mossor och lavar. Jordtyp, marklutning, orientering och skötsel är viktiga ekologiska förutsättningar. Förekomst av naturvårdsarter är avgörande vid bedömning av naturvärdet. Särskilt viktiga naturvårdsarter är rödlistade arter, typiska arter i Natura 2000-systemets sandmiljöer samt arter som använts som indikatorarter i ängs- och hagmarksinventeringen och i ängs- och betesmarksinventeringen. De inventeringar av artrika vägkanter som utförts i delar av landet bör användas som ett underlag vid naturvärdesbedömning av vägkanter. Naturvärdesklass 1a Högsta naturvärde Biotopgruppen bebyggelse, infrastruktur och hårdgjorda ytor kommer sällan upp i naturvärdesklass 1a. Naturvärdesklass 1b Högt naturvärde Till naturvärdesklass 1b förs exempelvis: Vägkanter med sandblottor, eller andra viktiga ekologiska förutsättningar, som sköts genom slåtter eller på annat lämpligt sätt och har en rik förekomst av olika naturvårdsarter. Extensivt nyttjade bangårdar på sandmark med hög solinstrålning och stor artrikedom vad gäller kärlväxter och insekter, samt förekomst av naturvårdsarter. Naturvärdesklass 2 Påtagligt naturvärde Till naturvärdesklass 2 förs exempelvis: Vägkanter som sköts med slåtter eller på annat lämpligt sätt och hyser vissa förekomster av naturvårdsarter. Rivningstomter eller liknande med rik förekomst av rödlistade arter. Äldre hus med fladdermöss. Byggnadsverk med häckande pilgrimsfalk. 9

10 Naturvärdesklass 3 Visst naturvärde Till naturvärdesklass 3 förs exempelvis: Vägkanter och banvallar med enstaka för trakten ovanliga arter. Rivningstomter med förekomst av sällsynta eller rödlistade kärlväxtarter Stöd vid benämning av biotoper Benämning av biotoper görs lämpligen efter vilken användning marken har Underlag för beskrivning och naturvärdesbedömning Datakällor som bör användas vid NVI Artportalen Länsstyrelsernas GIS-tjänster Nationella inventeringar av ängs- och betesmarker Naturvårdsverket 1987: Inventering av ängs- och hagmarker. Handbok. Persson, K. 2005: Ängs- och betesinventeringen inventeringsmetod. Jordbruksverket Rapport 2005:2. Användning: Inventeringsmanualerna ger stöd vid naturvärdesbedömning av områden där inslaget av gräsmarksväxter är påtagligt. I manualerna finns också förteckningar över arter som indikerar god hävd och värdefulla gräsmarker. Regionala inventeringar Alinvi, O.& Olsson, M. 2012: Jordlöpar- och myrsamhällen i vägarnas sidoområden en litteraturstudie. Trafikverket Rapport: 2012:079. Blomqvist M. 2010: Inventering av dagaktiva fjärilar i artrika vägkanter utefter allmänna vägar i Västra Götalands län och Hallands län.- Trafikverket Rapport 2010:104. Vägverket Region Väst 2001: Vägkantsvegetation. Metoder för inventering och uppföljning. Vägverket. Region Väst. Publikation 2001:48. Användning: Kan användas som stöd vid naturvärdesbedömning av vägkanter vad gäller ekologiska förutsättningar och naturvårdsarter. Rödlistan Gärdenfors, U. (Ed.). 2010: Rödlistade arter i Sverige The 2010 Red List of Swedish Species. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Användning: Grundreferens för rödlistade arter. 4.3 Park, trädgård, gårdsmiljö och anlagda grönytor Definition Mark som främst är präglad av trädgårdsodling, parkanläggning, anlagda grönytor eller verksamhet kring gårdsmiljö. ANM. De miljöer som avses är anpassade för rekreation eller skapade med estetiska, religiösa eller kulturella aspekter snarare än för produktion. Biotopgruppen innefattar trädgårdar, koloniområden, tomtmark, gårdsmiljöer, parker, kyrkogårdar, golfbanor, fotbollsplaner m m. Till biotopgruppen förs även mindre ytor plöjd mark för köksväxtodling och liknande. 10

11 Med gårdsmiljöer avses ekonomibyggnaderna på en jordbruksfastighet och de ytor som närmast omger dessa och som inte hör hemma i andra biotopgrupper. Gårdsmiljöer kan ibland ha karaktär av hårdgjorda ytor utan påtagliga inslag av vegetationstäckt mark Kunskapsunderlaget Det har inte gjorts några nationella inventeringar av naturvärde i biotoper tillhörande biotopgruppen park, trädgård, gårdsmiljö och anlagda grönytor. Den biologiska mångfald som dessa miljöer hyser har dock uppmärksammats under senare decennier. Det finns därför ett relativt bra underlag som stöd för naturvärdesbedömning, t ex har Jordbruksverket tagit fram ett flertal skrifter som beskriver biologisk mångfald knuten till biotopgruppen. Det saknas underlag för ekologisk indelning av park, trädgård och anlagda grönytor i olika biotoper Stöd vid naturvärdesbedömning Viktiga ekologiska förutsättningar i park, trädgård, gårdsmiljö och anlagda grönytor är kontinuitet, ålder, förekomst av strukturer och element. Exempel på värdeelement är gamla vårdträd, stenmurar, vattensamlingar, vedbackar, gamla gödselstackar, äldre exponerad död ved och äldre byggnader. Byggnader kan vara viktiga för fåglar och fladdermöss och med stigande ålder för mossor och lavar. Gamla träd är viktiga för lavar, mossor, vedsvampar och insekter. Stenmurar är viktiga främst för mossor, lavar och smådjur. Ett stort antal kärlväxtarter är knutna till biotopgruppen. I gårdsmiljöer är djurhållning och den störning det medför i form av tramp, slitage, foder- och gödselhantering en viktig ekologisk förutsättning. Förekomst av naturvårdsarter och rödlistade arter är avgörande vid bedömning av naturvärdet. De skrifter som Jordbruksverket och andra organisationer tagit fram om biologisk mångfald knuten till park, trädgård och anlagda grönytor bör användas som underlag vid naturvärdesbedömning av biotopgruppen. Naturvärdesklass 1a Högsta naturvärde Biotopgruppen park, trädgård, gårdsmiljö och anlagda grönytor kommer sällan upp i den här naturvärdesklassen. Enstaka stora parker med stor mängd skyddsvärda träd och gott om rödlistade arter kan dock nå upp. Naturvärdesklass 1b Högt naturvärde Till naturvärdesklass 1b förs exempelvis: Större parker eller kyrkogårdar med många gamla ädellövträd med rik epifytflora och stor blomrikedom. Gårdsmiljöer med äldre tiders djurhållning, en mångfald småbiotoper och stor artrikedom. Naturvärdesklass 2 Påtagligt naturvärde Till naturvärdesklass 2 förs exempelvis: Parker eller kyrkogårdar med gamla ädellövträd och naturvårdsarter knutna till dessa. Gårdsmiljöer med djurhållning och en mångfald småbiotoper. Mångformiga trädgårdar med gamla fruktträd och stor blomrikedom. Naturvärdesklass 3 Visst naturvärde Till naturvärdesklass 3 förs exempelvis: De flesta parker i tätbebyggt område. Gårdsmiljöer med förekomst av numera ovanliga gårdsväxter (inte odlade). Övergivna trädgårdar och ödetomter med stor blomrikedom Stöd vid benämning av biotoper Benämning av biotoper görs lämpligen efter vilken användning marken har, t ex tomtmark, park, kyrkogård, idrottsplan, golfbana och gårdsmiljö. 11

12 4.3.5 Underlag för beskrivning och naturvärdesbedömning Datakällor som bör användas vid NVI Artportalen Trädportalen POM, Programmet för odlad mångfald Länsstyrelsernas GIS-tjänster Skrifter som behandlar naturvärde i parker, tomtmarker, gårdsmiljöer och andra anlagda gröna ytor Arup, U., Ekman, S., Kärnefält, I. & Mattsson, J-E. 1997: Skyddsvärda lavar i sydvästra Sverige. Lund. Carlsson, Å. & Hultengren, S. 2009: Kyrkogården en Noas ark. Naturcentrum Höök Patriksson K. (red.) 1998: Skötselhandbok för gårdens natur- och kulturvärden. Jordbruksverket Ingelög, T. (red.) (1993). Floravård i jordbrukslandskapet: skyddsvärda växter. Svensk botanisk tidskrift. Jansson, E., Bengtsson, R., Emanuelsson, U., Hammer, M., Gyllin, M., Williams, L.-E. & Wirén M. 2002: Trädgårdar och parker i odlingslandskapet. Jordbruksverket. Jordbruksverket 2008: Åkrar, småbiotoper och gårdsmiljöer: biologisk mångfald och variation i odlingslandskapet. Lundin, J. & Ståhl, P. 1998: Bondens flora. Länsstyrelsen i Gävleborgs län 1998:8. Användning: Skrifterna ger information om ekologiska förutsättningar som bidrar till dessa biotopers naturvärde samt om den biologiska mångfald som är knutna till dem. Nyckelbiotopsinventeringen Larsson, A. (red). 2005: Handbok för inventering av nyckelbiotoper. Skogsstyrelsen. Nitare, J. 2010: Signalarter indikatorer på skyddsvärd skog. Skogsstyrelsens förlag. Jönköping. Användning: Nyckelbiotopsinventeringens manualer och signalarter är viktiga underlag vid naturvärdesbedömning av trädklädda marker, t ex parker, tomtmarker, gårdsmiljöer och andra anlagda gröna ytor. Åtgärdsprogram Hultengren, S. 2006: Åtgärdsprogram för bevarande av dvärgrosettlav (Hyperphyscia adglutinata). Naturvårdsverket Rapport Höjer, O. & Hultengren, S. 2004: Åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet. Naturvårdsverket Rapport Användning: Åtgärdsprogrammen beskriver hotade arter och deras krav på livsmiljö. Beskrivningen av dessa miljökrav kan underlätta vid naturvärdesbedömningen och vid eftersök av arter. Rödlistan 12

13 Gärdenfors, U. (Ed.). 2010: Rödlistade arter i Sverige The 2010 Red List of Swedish Species. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Användning: Grundreferens för rödlistade arter. Ekologiska kataloger Hallingbäck, T. 1995: Ekologisk katalog över lavar. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Hallingbäck, T. 1996: Ekologisk katalog över mossor. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Hallingbäck, T. & Aronsson, G. (Eds.) 1998: Ekologisk katalog över storsvampar och myxomyceter. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Användning: I dessa listor finns uppgifter om arters ekologi. Arter som indikerar högt naturvärde har en särskild markering. Dessa indikatorarter kan användas tillsammans med rödlistan som naturvårdsarter. Åtgärdsprogram Ahlén, I. 2006: Handlingsprogram för skydd av fladdermusfaunan. Naturvårdsverket Rapport Arup, U Åtgärdsprogram för bevarande av skorpdagglav. Naturvårdsverket Rapport Antonsson, K Läderbaggen ekologi och skötsel av livsmiljön. Naturvårdsverket. Antonsson, K Åtgärdsprogram för bevarande av läderbagge. Åtgärdsprogram nr. 19. Naturvårdsverket. Ehnström, B. 2005: Åtgärdsprogram för bredbandad ekbarkbock (Plagionotus detritus). Naturvårdsverket Rapport Ehnström, B. 2006: Åtgärdsprogram för skalbaggar på skogslind. Mesosa curculionoides (EN), ögonfläcksbock Chlorophorus herbstii (VU), lindfläckbock Dromaeolus barnabita (CR), en halvknäpparart Pseudoptilinus fissicollis (VU), lindgrengnagare Laemophloeus monilis (VU), en plattbaggeart Synchita separanda (EN), en barkbaggeart Enicmus brevicornis (VU), en mögelbaggeart Diplocoelus fagi (NT), enfärgad brandsvampbagge Ennearthron pruinosulum (EN), lindsvampborrare. Naturvårdsverket Rapport Ehrlén, J Tillämpning av ekologisk teori i åtgärdsprogram för hotade kärlväxter. Naturvårdsverket Rapport Hermansson, J. & Jonsson, F Åtgärdsprogram för bevarande av hotade lavar på kulturved i odlingslandskapet Naturvårdsverket Rapport Höjer, O. & Hultengren, S. 2004: Åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet. Naturvårdsverket Rapport Kloth, J-H Åtgärdsprogram för bevarande av hotade åkerogräs. Naturvårdsverket Rapport Malmgren, J Åtgärdsprogram för bevarande av större vattensalamander och dess livsmiljöer. Naturvårdsverket Rapport Malmqvist, A., Andersson, R., Arup, U., Nilsson S.-G. & Svensson, S. 2006: Åtgärdsprogram för bevarande av sex hotade bokskogsarter. Röd ögonknäppare Denticollis rubens (EN), rombjätte-knäppare Stenagostus rhombeus (VU), Gropig blombagge Ischnomera sanguinicollis (EN), Bokblombock Anoplodera scutellata (VU), Igelkottstaggsvamp Hericium erinaceus (CR), Bokporlav Pertusaria velata (CR). Naturvårdsverket Rapport

14 Naturvårdsverket En analys för åtgärdsprogram för hotade arter i jordbrukslandskapet. Naturvårdsverket Rapport Ohlsson, K-A Åtgärdsprogram för stinkmålla Naturvårdsverket Rapport Struwe, I. 2008: Åtgärdsprogram för knubblårsbarkfluga (Solva marginata). Naturvårdsverket Rapport Användning: Åtgärdsprogrammen beskriver hotade arter och deras krav på livsmiljö. Beskrivningen av dessa miljökrav kan underlätta vid naturvärdesbedömningen och vid eftersök av arter. 4.4 Åkermark Definition Mark som främst är präglad av plöjning. ANM. Vegetationen ska visa tydliga tecken på att marken regelbundet plöjs eller tidigare har plöjts. Åkermarker som inte plöjts under en längre tid och som betats eller slagits övergår med tiden till ängs- och betesmark. Det är då vegetationen som avgör om marken ska föras till åkermark eller ängs- och betesmark Kunskapsunderlaget Någon nationell naturvärdesinventering av åkermark har inte gjorts. Därför har nationella riktlinjer för naturvärdesbedömning av åkermark tidigare saknats. Indelning av åkermark i olika typer görs normalt ur ett brukarperspektiv. Det saknas underlag för ekologisk indelning av åkermark i olika biotoper Stöd vid naturvärdesbedömning Hur marken brukas är den viktigaste ekologiska förutsättningen vid naturvärdesbedömning av åkermark. Marker som under längre tid brukats ekologiskt eller där bekämpningsmedel eller konstgödsel inte använts på lång tid kan hysa sällsynta åkerogräs och annan biologisk mångfald. Äldre vallodlingar som inte plöjts på länge, gärna i kombination med att konstgödsel inte tillförts, kan hysa förekomst av naturvårdsarter. Jordarter som ger särskilda förutsättningar, t ex sandiga eller kalkrika jordar bidrar ofta till högre biologisk mångfald. Flikiga och svårbrukade åkermarker med extensivt brukade ytor ger utrymme för förekomst av naturvårdsarter. Förekomst av åkerholmar, odlingsrösen, stenmurar och artrika åkerkanter bidrar till åkerns naturvärde om de inte utgör egna naturvärdesobjekt. När dessa småbiotoper hanteras som egna naturvärdesobjekt kommer de tillsammans med åkern ofta att utgöra ett landskapsobjekt. Förekomst av naturvårdsarter såsom rödlistade eller regionalt ovanliga åkerogräs är viktiga vid naturvärdesbedömningen av åkermark. Äldre vallodlingar kan ha utvecklat en flora som liknar slåtterängar och då bör hävdgynnade arter användas i naturvärdesbedömningen. Åkermarker är ibland av stort värde för fågellivet på landskapsnivå. Åkermark kan ibland vara en viktig komponent i landskapsobjekt utan att vara naturvärdesobjekt. Naturvärdesklass 1a Högsta naturvärde Biotopgruppen åkermark kommer sällan upp i den här naturvärdesklassen. Enstaka ogräsrika åkermarker på sand eller lätt kalkjord med förekomst av hotade arter utgör undantag. 14

15 Naturvärdesklass 1b Högt naturvärde Till naturvärdesklass 1b förs exempelvis: Åkermarker där det bedrivs kemikaliefri odling och där marken inte övergödslats, ofta på lätta jordar, med förekomst av flera rödlistade åkerogräs. Äldre vallodlingar där flera rödlistade arter eller andra naturvårdsarter etablerat sig. Naturvärdesklass 2 Påtagligt naturvärde Till naturvärdesklass 2 förs exempelvis: Åkermarker med förekomst av flera regionalt ovanliga ogräsarter. Äldre vallodlingar där ett antal hävdgynnade arter etablerat sig. Regelbundet översvämmade åkermarker med häckande eller rastande fåglar. Naturvärdesklass 3 Visst naturvärde Till naturvärdesklass 3 förs exempelvis: Åkermarker med förekomst av enstaka regionalt ovanliga ogräsarter. Äldre vallodlingar där enstaka hävdgynnade arter etablerat sig Stöd vid benämning av biotoper Vid benämning av åkermark bör tre faktorer användas. Den första är vilken typ av jord som åkern är belägen på; morän, sand, mo, lera, torv eller mull. Den andra är hur marken brukas; äldre vallodling (lång tid sedan plöjning), ekologisk odling eller konventionellt brukad åker. Den tredje faktorn är jordens surhet vilket hör ihop med kalkinnehåll Underlag för beskrivning och naturvärdesbedömning Datakällor som bör användas vid NVI Länsstyrelsernas GIS-tjänster Artportalen Benämning av jordarter Karlsson, R. & Hansbo, S. 1982: Jordarternas indelning och benämning. Byggforskningsrådet T21:1982. Reviderad utgåva Svenska Geotekniska Föreningens laboratoriekommittés förslag till anvisningar Larsson, R. 2008: Jords egenskaper. - Statens Geotekniska Institut. Information 1. SIS 1989: Geotekniska provningsmetoder - Jords uppbyggnad - Beteckningar, benämningar och definitioner. SIS 2002: Geoteknisk undersökning och provning - Benämning och indelning av jord - Del 1: Benämning och beskrivning (ISO :2002) SIS 2004: Geoteknisk undersökning och provning - Identifiering och klassificering av jord - Del 2: Klassificeringsprinciper (ISO :2004). Användning: Skrifterna ger information om termer för beskrivning av jordar och jordars egenskaper. Nationella inventeringar av ängs- och betesmarker Naturvårdsverket 1987: Inventering av ängs- och hagmarker. Handbok. Persson, K. 2005: Ängs- och betesinventeringen inventeringsmetod. Jordbruksverket Rapport 2005:2. Användning: Inventeringsmanualerna ger stöd vid naturvärdesbedömning av områden där inslaget av gräsmarksväxter är påtagligt. I manualerna finns också förteckningar över arter som indikerar god hävd och värdefulla gräsmarker. 15

16 Åtgärdsprogram Ivarsson, K. 2005: Åtgärdsprogram för bevarande av kornsparv (Emberiza calandra). Naturvårdsverket Rapport Kloth, J.-H Åtgärdsprogram för bevarande av hotade åkerogräs. Naturvårdsverket Rapport Mattiasson, G. 2009: Åtgärdsprogram för sandnörel (Minuartia viscosa). Naturvårdsverket Rapport Användning: Åtgärdsprogrammen beskriver hotade arter och deras krav på livsmiljö. Beskrivningen av dessa miljökrav kan underlätta vid naturvärdesbedömningen och vid eftersök av arter. Rödlistan Gärdenfors, U. (Ed.). 2010: Rödlistade arter i Sverige The 2010 Red List of Swedish Species. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Användning: Grundreferens för rödlistade arter. 4.5 Ängs- och betesmark Definition Mark som främst är präglad av hävd i form av bete eller slåtter. ANM. Hit förs även marker där hävden upphört men som fortfarande hyser arter eller strukturer som är knutna till densamma. Innefattar förutom äng och betesmark även seminaturliga gräsmarker, hedar och alvarmarker samt gödslade gräsmarker som inte faller in under åkermark. Ängs- och betesmarker kan även innefatta busksnår på hävdad eller tidigare hävdad mark. Renbetesmarker ovanför trädgränsen förs till biotopgruppen fjäll Kunskapsunderlaget Två nationella inventeringar av ängs- och betesmarker har genomförts; Ängs- och betesmarksinventeringen (år ) och Ängs- och hagmarksinventeringen (år ). Indelningen i naturvärdesklasser och biotoper skiljer sig lite dem emellan men i huvudsak är grunden för naturvärdesbedömning densamma. Riktlinjer för gynnsam bevarandestatus har tagits fram och flera arter i ängs- och betesmark har fått egna åtgärdsprogram. Indelningen av ängs- och betesmarker i biotoper har stöd i omfattande dokumentation. Nordiska Ministerrådets Vegetationstyper i Norden baseras på ett omfattande underlag vad gäller ängs- och betesmarker Stöd vid naturvärdesbedömning De viktigaste ekologiska förutsättningarna för ängs- och betesmark är hävden och hur lång tid denna pågått samt frånvaron av gödselpåverkan. De kompletteras med förekomst av strukturer och element samt naturgivna förutsättningar. Viktiga värdeelement är gamla träd, grova träd och hålträd liksom stenmiljöer som rösen och stenmurar samt mindre vattensamlingar. De hävdade markernas flora och fauna berikas av ett småskaligt landskap med många olika biotoper. Kalkrikedom ger ofta högre artrikedom. I trädbärande marker är ljusinsläppet på mark och trädstammar viktigt. 16

17 Ängar och betesmarker med pågående hävd är starkt minskande och utgör ofta både sällsynta och hotade biotoper. Vad gäller förekomst av naturvårdsarter är det främst hävdgynnade arter som avses, såsom kärlväxter, ängssvampar och insekter, men även arter knutna till gamla solbelysta träd och stenmiljöer i kulturlandskap bör ingå i naturvärdesbedömningen. Naturvärdesklass 1a Högsta naturvärde Till naturvärdesklass 1a förs exempelvis: Slåttermarker och naturbetesmarker som fortfarande hävdas och som har en rik förekomst av hävdgynnade arter och förekomst av rödlistade arter. Hävdade strandängar med trivial flora men med ett rikt fågelliv. Naturvärdesklass 1b Högt naturvärde Till naturvärdesklass 1b förs alla naturbetesmarker och ängar med pågående hävd. Välutvecklade bryn med flera arter blommande träd och buskar. Sällsynta biotoper som sandstäpp, slåtterängar, lövängar och nordliga översvämningsängar förs hit även om hävden upphört. Naturvärdesklassen motsvaras ungefär av ängs- och betesmarksinventeringens klass Aktivt ängs- och betesobjekt. Naturvärdesklass 2 Påtagligt naturvärde Till naturvärdesklass 2 förs gräsmarker och buskmarker med upphörd hävd men med en karaktäristisk hävdgynnad flora och fauna. Naturvärdesklassen motsvaras ungefär av ängs- och betesmarksinventeringens klass Restaurerbar ängs- och betesmark. Naturvärdesklass 3 Visst naturvärde Till naturvärdesklass 3 förs exempelvis: Gräsmarker med förekomst av utvecklad grässvål och enstaka naturvårdsarter, även tydligt gödselpåverkade marker Stöd vid benämning av biotoper Benämning av biotoper görs lämpligen enligt Vegetationstyper i Norden med en detaljeringsgrad av minst nivå 3. Starkt påverkade gräsmarker i jordbruksmiljöer benämns som kultiverad gräsmark. Bryn anges separat. Vid NVI på förstudienivå kan biotoper benämnas enligt Naturvårdsverkets flygbildstolkningsmanual om inte mer detaljerad information finns att tillgå Underlag för beskrivning och naturvärdesbedömning Datakällor som bör användas vid NVI Artportalen TUVA Trädportalen Länsstyrelsernas GIS-tjänster Nationella inventeringar av ängs- och betesmarker Naturvårdsverket 1987: Inventering av ängs- och hagmarker. Handbok. Persson, K. 2005: Ängs- och betesinventeringen inventeringsmetod. Jordbruksverket Rapport 2005:2. 17

18 Användning: Inventeringsmanualerna ger stöd vid naturvärdesbedömning av områden där inslaget av gräsmarksväxter är påtagligt. I manualerna finns också förteckningar över arter som indikerar god hävd och värdefulla gräsmarker. Andra inventeringar och inventeringsmanulaer Naturvårdsverket, 2011: Flygbildstolkningsmanual för uppföljning i skyddade områden. Användning: Kan användas vid avgränsning av hävdade marker vid förstudienivå. Skånes, H. 2007: Flygbildstolkningsmanual för Basinventeringen Natura 2000 Naturvårdsverket. Användning: Kan användas vid avgränsning av hävdade marker vid förstudienivå. Arup, U., Ekman, S., Kärnefält, I. & Mattsson, J-E. 1997: Skyddsvärda lavar i sydvästra Sverige. Lund. Användning: Ger en utförlig beskrivning av skyddsvärda lavar, deras förekomst och ekologi. Johannesson, J. & Ek, T 2006: Eklänet Östergötland naturinventering av ekmiljöer. Länsstyrelsen i Östergötlands län. Användning: Beskriver naturvärde knutet till ekmiljöer och kan användas som ett stöd vid naturvärdesbedömning av dessa miljöer. Övrigt om ängs- och betesmarker Ekstam, U. & Forshed, N. 2000: Svenska naturbetesmarker: historia och ekologi. Naturvårdsverket. Användning: Ger en ekologisk och kulturhistorisk bakgrund till hävdade marker. Ekstam, U. & Forshed, N. 2002: Svenska alvarmarker: historia och ekologi. Naturvårdsverket. Användning: Ger en ekologisk bakgrund till alvarmarker. Ekstam, U. & Forshed, N. 1992: Om hävden upphör. Kärlväxter som indikatorarter i ängs- och hagmarker. Naturvårdsverket. Användning: Ger information om kärlväxters ekologiska krav avseende markfuktighet, ljus, mark-ph, kvävetolerans och behov av hävd. Höök Patriksson K. (red.) 1998: Skötselhandbok för gårdens natur- och kulturvärden. Jordbruksverket. Användning: Anger indikatorarter för högt naturvärde bland kärlväxter, insekter, fåglar och däggdjur. Kan användas som stöd vid naturvärdesbedömning av kulturspår av olika slag. Hultengren, S. 2003: Indikatorarter för övervakning av biologisk mångfald i ängs- och betesmarker. Naturcentrum AB. Användning: Listar arter som indikerar högt naturvärde. Stenström, J. & Forshed, N.2004: Ljunghedar - historia, ekologi och arter. Naturcentrum AB. Användning: Ger en historisk bakgrund och redovisar indikatorarter användbara på ljunghedar. Jordbruksverket 2005: Indikatorsystem för ängs- och betesmarker metodutveckling för nationell övervakning av biologisk mångfald. Jordbruksverket Rapport 2005:8. Användning: Listar arter som indikerar god hävd (endast kärlväxter). 18

19 Nyckelbiotopsinventeringen Norén, M., Nitare, J., Larsson, A., Hultgren, B. & Bergengren, I. 2002: Handbok för inventering av nyckelbiotoper. Skogsstyrelsen, Jönköping. Nitare, J. (ed.) 2010: Signalarter. Indikatorer på skyddsvärd skog. Flora över kryptogamer. 4:e rev uppl. Skogsstyrelsen, Jönköping. Användning: Nyckelbiotopsinventeringens manualer och signalarter är viktiga underlag vid naturvärdesbedömning av trädklädda marker. Sydsvenska lövskogar och andra lövbärande marker Löfgren, R. & Andersson, L. 2000: Sydsvenska lövskogar och andra lövbärande marker. Kriterier för naturvärdering, skydd och skötsel. Naturvårdsverket Rapport Användning: Beskriver element, signalarter och rödlistade arter (även insekter) knutna till lövdominerade gräsmarker i södra Sverige och kan användas som stöd vid naturvärdesbedömning av dessa miljöer. Natura 2000 Löfroth, M. 1997: Svenska naturtyper i det europeiska nätverket Natura Naturvårdsverket. Naturvårdsverket 2011: Svenska tolkningar Natura 2000 naturtyper: Gräsmarker , Naturvårdsverket 2012: Vägledning för svenska naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1: Fukthedar. Nordatlantiska fukthedar med klockljung (4010). Naturvårdsverket 2012: Vägledning för svenska naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1: Torra hedar. Torra hedar (alla typer) (4030). Naturvårdsverket 2012: Vägledning för svenska naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1: Enbuskmarker. Enbuskmarker på hedar och kalkgräsmarker (5130). Naturvårdsverket 2012: Vägledning för svenska naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1: Sandstäpp. Sandstäpp (6120). Naturvårdsverket 2012: Vägledning för svenska naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1: Kalkgräsmarker. Kalkgräsmarker (viktiga orkidélokaler) (6210). Naturvårdsverket 2012: Vägledning för svenska naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1: Stagg-gräsmarker. Artrika stagg-gräsmarker på silikatsubstrat (6230). Naturvårdsverket 2012: Vägledning för svenska naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1: Silikatgräsmarker. Artrika torra-friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ (6270). Naturvårdsverket 2012: Vägledning för svenska naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1: Alvar. Nordiskt alvar och prekambriska kalkhällmarker (6280). Naturvårdsverket 2012: Vägledning för svenska naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1: Fuktängar. Fuktängar med blåtåtel och starr (6410). Naturvårdsverket 2012: Vägledning för svenska naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1: Högörtängar. Högörtängar (6430). Naturvårdsverket 2012: Vägledning för svenska naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1: Svämängar. Nordliga, boreala alluviala ängar (6450). 19

20 Naturvårdsverket 2012: Vägledning för svenska naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1: Slåtterängar i låglandet. Slåtterängar i låglandet (6510). Naturvårdsverket 2012: Vägledning för svenska naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1: Höglänta slåtterängar. Höglänta slåtterängar (6520) Naturvårdsverket 2012: Vägledning för svenska naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1: Lövängar. Lövängar av fennoskandisk typ (6530). Användning: Natura 2000-vägledningar och andra dokument om Natura 2000-naturtyper kan användas för att avgöra om ett område utgörs av en Natura 2000-naturtyp samt om det uppfyller gynnsam bevarandestatus. Denna information ligger till grund för naturvärdesbedömningen. Nordiska ministerrådets Naturtyper i Norden Påhlsson, L. 1998: Vegetationstyper i Norden. TemaNord Användning: Kan användas som stöd vid beskrivning av ängs- och betesmarker samt indelning i olika biotoper. Åtgärdsprogram Andersson, S. 2006: Åtgärdsprogram för bevarande av flikstånds (Senecio erucifolius). Naturvårdsverket Rapport Appelqvist, T. & Bengtsson, O. 2007: Åtgärdsprogram för alkonblåvinge och klockgentiana (Maculinea alcon och Gentiana pneumonanthe). Naturvårdsverket Rapport Appelqvist, T., Fasth, T. & Bengtson, O. 2009: Åtgärdsprogram för finnögontröst (Euphrasia rostkoviana ssp. fennica). Naturvårdsverket Rapport Astholm, F. 2005: Åtgärdsprogram för bevarande av spädlosta (Bromus pseudosecalinus). Naturvårdsverket Rapport Bertilsson, A. 2006: Åtgärdsprogram för bevarande av stor ögontröst (Euphrasia rostkoviana ssp. rostkoviana). Naturvårdsverket Rapport Betzholtz, P.-E. 2005: Åtgärdsprogram för bevarande av lavdagsvärmare (Dysauxes ancilla). Naturvårdsverket Rapport Björklund, J.-O. 2005: Åtgärdsprogram för bevarande av klöversobermal (Anacampsis fuscella). Naturvårdsverket Rapport Björklund, J.-O. 2009: Åtgärdsprogram för gotlandssäfferotplattmal (Depressaria nemolella). Naturvårdsverket Rapport Björklund, J.-O. 2010: Åtgärdsprogram för ängsskäreplattmal (Agonopterix bipunctosa). Naturvårdsverket Rapport Björklund, J.-O. & Palmqvist, G. 2007: Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng (Coleophora albella, Digitivalva arnicella och Eucosma scorzonerana). Naturvårdsverket Rapport Cederberg, B., Larsson, K. & Nilsson, L.A. 2010: Åtgärdsprogram för havsmurarbi (Osmia maritima). Naturvårdsverket Rapport Ekblom, R. 2007: Åtgärdsprogram för dubbelbeckasin (Gallinago media). Naturvårdsverket Rapport

21 Eliasson, C.U. & Björklund, J.-O. 2009: Åtgärdsprogram för väddnätfjäril Väddnätfjäril (Euphydryas aurinia) med bilaga för: Kärrantennmal (Nemophora minimella), Ängsväddantennmal (Nemophora cupriacella), Rosenmott (Eurodope rosella). Naturvårdsverket Rapport Eliasson, C.U. 2010: Åtgärdsprogram för veronikanätfjäril (Melitaea britomartis). Naturvårdsverket Rapport Elmquist, H. 2007: Åtgärdsprogram för bevarande av blodtoppblomvecklare (Eupoecilia sanguisorbana). Naturvårdsverket Rapport Elmqvist, H. 2008: Åtgärdsprogram för prickig stenfrömal (Ethmia dodecea). Naturvårdsverket Rapport Elmquist, H. 2010: Åtgärdsprogram för gulfläckig igelkottspinnare (Hyphoraia aulica). Naturvårdsverket Rapport Elmquist, H. 2011: Åtgärdsprogram för fetörtsblåvinge, (Scolitantides orion). Naturvårdsverket Rapport Elmquist, H. & Stadel Nielsen, P. 2007: Åtgärdsprogram för bevarande av svartfläckig blåvinge (Maculinea arion). Naturvårdsverket Rapport Flodin, L.-Å., Larsson M. & Ottvall, R. 2010: Åtgärdsprogram för sydlig kärrsnäppa (Calidris alpina schinzii). Naturvårdsverket Rapport Franzén, M. 2007: Åtgärdsprogram för bevarande av vitt stråfly (Chortodes morrisii). Naturvårdsverket Rapport Franzén, M. & Imby, L. 2008: Åtgärdsprogram för mnemosynefjäril (Parnassius mnemosyne). Naturvårdsverket Rapport Gerell Lundberg, K. & Gerell, R. 2005: Åtgärdsprogram för bevarande av nyckelpigespindel (Eresus sandaliatus). Naturvårdsverket Rapport Gerell Lundberg, K. & Rune Gerell, R. 2010: Åtgärdsprogram för nyckelpigespindel (Eresus sandaliatus). Naturvårdsverket Rapport Hermansson, J. & Jonsson, F. 2011: Åtgärdsprogram för bevarande av hotade lavar på kulturved i odlingslandskapet Vedorangelav Caloplaca furfuracea (EN), Sydlig ladlav Cyphelium notarisii (CR), Grå ladlav Cyphelium trachylioides (CR), Ladparasitspik Sphinctrina anglica (EN). Naturvårdsverket Rapport Höjer, O. & Hultengren, S. 2004: Åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet. Naturvårdsverket Rapport Jeppson, M. 2005: Åtgärdsprogram för bevarande av vit stjälkröksvamp (Tulostoma niveum). Naturvårdsverket Rapport Johansson, P. 2006: Åtgärdsprogram för bevarande av gotlandsranunkel (Ranunculus ophioglossifolius). Naturvårdsverket Rapport Johansson, P. 2008: Åtgärdsprogram för svensk ögontröst (Euphrasia stricta var. suecica). Naturvårdsverket Rapport Jordal, J.B. 2011: Åtgärdsprogram för svampar i ängs- och betesmarker Blårödling (Entoloma bloxamii), Fager vaxskivling (Hygrocybe aurantiosplendens), Praktvaxskivling (Hygrocybe splendidissima). Naturvårdsverket Rapport

22 Karlsson, T. 2011: Åtgärdsprogram för spindelörtskinnbagge (Canthophorus impressus). Naturvårdsverket Rapport Karlsson, T. & Larsson, K. 2011: Åtgärdsprogram för vildbin på ängsmark Slåttersandbi (Andrena humilis), guldsandbi (Andrena marginata), pärlbi (Biastes truncatus), klocksolbi (Dufourea inermis), storbandbi (Halictus quadricinctus), storblomsterbi (Melitta melanura), silvergökbi (Nomada argentata), väddgökbi (Nomada armata), fibblegökbi (Nomada facilis), slåttergökbi (Nomada integra). Naturvårdsverket Rapport Karlsson, T., Larsson, K. & Björklund, J.-O. 2011: Åtgärdsprogram för vildbin och småfjärilar på torräng Väpplingsandbi (Andrena gelriae), märgelsandbi (Andrena labialis), monkesolbi (Dufourea halictula), stäppbandbi (Halictus leucaheneus), rödtoppebi (Melitta tricincta), mörkgökbi (Nomada fuscicornis), ölandsgökbi (Nomada similis), fransgökbi (Nomada stigma), storfibblebi (Panurgus banksianus), kölblodbi (Sphecodes cristatus), knytlingsäckmal (Coleophora scrabida), vitribbat strandfly (Conisania leineri), mjölfly (Eublemma minutata). Naturvårdsverkt Rapport Kindvall, O. 2011: Åtgärdsprogram för Trumgräshoppa (Psophus stridulus). Naturvårdsverket Rapport Knutsson, T. 2009: Åtgärdsprogram för Svampar i kalkrika ädellövbärande fodermarker Djävulssopp (Boletus satanas), Sötdoftande spindling (Cortinarius suaveolens), Blomspindling (Cortinarius odoratus). Naturvårdsverket Rapport Larsson, K. 2007: Åtgärdsprogram för nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar (Genista anglica, Genista germanica, Agonopterix atomella, Chesias rufata, Coleophora genistae, Mirificarma lentiginosella, Phyllonorycter staintoniella, Prolita solutella, Pseudoterpna pruinata, Scythris crypta, Synvopacma suecicella, Scotopteryx luridata och Scotopteryx mucronata). Naturvårdsverket Rapport Lennartsson, S. 2010: Åtgärdsprogram för stäppspolvivel (Pseudocleonus grammicus). Naturvårdsverket Rapport Lennartsson, T. & Björklund, J-O. 2007: Åtgärdsprogram för hotade insekter på krisslor. Atralata albofascialis, Coleophora conyzae, Digitivalva valeriella, Oidaematophorus vafradactylus, Scopula virgulata, Tebenna bjerkandrella, Cassida ferruginea, Cassida murraea. Naturvårdsverket. Ljungberg, H. 2007: Åtgärdsprogram för dynglevande skalbaggar Månhornsbagge (Copris lunaris), Oxhorndyvel (Onthophagus illyricus), Köldyngbagge (Aphodius arenarius), Fyrfläckig dyngbagge (Aphodius quadriguttatus), Streckdyngbagge (Aphodius merdarius), Ribbdyngbagge (Heptaulacus sus), Humlekortvinge (Emus hirtus). Naturvårdsverket Rapport Naturvårdsverket 2012: Åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd. Mål och åtgärder Naturvårdsverket Rapport Nilsson, L.A. 2010: Åtgärdsprogram för stortapetserarbi, storkägelbi och thomsonkägelbi (Megachile lagopoda, Coelioxys conoidea och C. obtusispina). Naturvårdsverket Rapport Nilsson, L. A. & Andersson, H. 2007: Åtgärdsprogram för svartpälsbi (Anthophora retusa). Naturvårdsverket Rapport Nilsson, S. G. 2012: Åtgärdsprogram skalbaggar i eklågor Blanksvart rödrock (Ampedus nigerrimus). Brunoxe (Aesalus scarabaeoides). Svart guldbagge (Gnorimus variabilis). Plattkäkbagge (Prostomis mandibularis). Naturvårdsverket Rapport Nitare, J. 2007: Åtgärdsprogram för sumpjordtunga (Geoglossum uliginosum). Naturvårdsverket Rapport Pettersson, T. 2007: Åtgärdsprogram för kornknarr, (Crex crex). Naturvårdsverket Rapport

23 Reinhammar, L. G. 2007: Åtgärdsprogram för bevarande av vityxne i södra Sverige (Pseudorchis albida ssp. albida). Naturvårdsverket Rapport Snogerup, S. 2006: Åtgärdsprogram för bevarande av svarttåg (Juncus anceps). Naturvårdsverket Rapport Sundh, L. 2011: Åtgärdsprogram för stäppartade torrängar i Västsverige samt arterna fjädergräs Stipa pennata (VU), drakblomma Dracocephalum ruyschiana (EN) och smalbladig lungört Pulmonaria angustifolia (EN). Naturvårdsverket Rapport Svenson, A. 2006: Åtgärdsprogram för bevarande av dvärglåsbräken (Botrychium simplex). Naturvårdsverket Rapport Sörensson, M. & Mårtensson, B. 2007: Åtgärdsprogram för bevarande av korthalsad majbagge (Meloe brevicollis). Naturvårdsverket Rapport Sörensson, M. & Mårtensson, B. 2006: Åtgärdsprogram för bevarande av spansk fluga (Lytta vesicatoria). Naturvårdsverket Rapport Wanntorp, H-E. 2011: Åtgärdsprogram för älvängslöpare, (Platynus longiventris). Naturvårdsverket Rapport Westberg, M., Fröberg, L. & Arup, U. 2007: Åtgärdsprogram för bevarande av öländsk tegellav (Psora vallesiaca). Naturvårdsverket Rapport Widén, B. 2011: Åtgärdsprogram för storviol (Viola elatior). Naturvårdsverket Rapport Widén, B. & Wetterin, M. 1999: Åtgärdsprogram för bevarande av fältnocka (Tephroseris integrifolia). Naturvårdsverket. Wigermo, C. & Håkansson, C. 2005: Åtgärdsprogram för bevarande av kärrnocka (Tephroseris palustris). Naturvårdsverket Rapport Användning: Åtgärdsprogrammen beskriver hotade arter och deras krav på livsmiljö. Beskrivningen av dessa miljökrav kan underlätta vid naturvärdesbedömningen och vid eftersök av arter. Rödlistan Gärdenfors, U. (Ed.). 2010: Rödlistade arter i Sverige The 2010 Red List of Swedish Species. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Användning: Grundreferens för rödlistade arter. Ekologiska kataloger Hallingbäck, T. 1995: Ekologisk katalog över lavar. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Hallingbäck, T. 1996: Ekologisk katalog över mossor. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Hallingbäck, T. & Aronsson, G. (Eds.) 1998: Ekologisk katalog över storsvampar och myxomyceter. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Användning: I dessa listor finns uppgifter om arters ekologi. Arter som indikerar högt naturvärde har en särskild markering. Dessa indikatorarter kan användas i kombination med nyckelbiotopsinventeringens signalarter och rödlistan. 23