Förvaltningsplan för vildsvin i Örebro län

Transkript

1 1(6) Förvaltningsplan för vildsvin i Örebro län Syftet med denna plan är främst att ge jägare, markägare, lantbrukare och deras organisationer vägledning för förvaltningen av vildsvin i Örebro län. Planen innehåller även riktlinjer för länsstyrelsen inom vårt ansvar för viltförvaltning. Planen antogs av viltförvaltningsdelegationen i Örebro län den XXXX. Mål Det nationella övergripande målet för vildsvin är att få till stånd en livskraftig, frisk och kontrollerad population av vildsvin, anpassad till regionala och lokala förutsättningar. Eftersom dagens situation på många håll är okontrollerad finns ett generellt förvaltningsmål att reducera vildsvinspopulationerna och minska skadeverkningarna av för mycket vildsvin. Kortsiktiga mål för Örebro län: - Att snarast reducera populationen av vildsvin för att kraftigt minska skadeverkningarna i lantbruk och naturområden. - Att vildsvinsolyckorna i trafiken minimeras. - Att stimulera till ökad kunskap och samverkan mellan lantbrukare, markägare och jägare. Vildsvinen i Örebro län Vildsvin förekommer nu i alla länets kommuner. Inom länets sydöstra delar har vildsvinen funnits i flertal år medan populationen på andra håll i länet är under expansion. Enligt lokala samråden för klövviltsförvaltning 2011 ökar populationen i princip i alla delar av länet. Under perioden 1 juli juni 2011 fälldes ca 1400 vildsvin i Örebro län (Jägareförbundets avskjutningsstatistik). Det är framförallt det blandade jord- och skogsbrukslandskapet som utgör lämpliga vildsvinsbiotoper. Expansionen väntas fortsätta, dels genom förtätning av befintlig population, dels genom ökad geografisk utbredning till områden där vildsvin ännu inte förekommer. Vildsvinsstammens etablering och den ökade populationstätheten beror på flera faktorer såsom lämpliga habitat, lågt jakttryck under etableringsfasen, tid för markägare, jordbruksarrendatorer och jägare att lära sig vildsvinens vanor och anpassa jaktmetoderna samt stödutfodring/åtling. Skador av vildsvin i jordbruket Vildsvinen kan orsaka stora skador på framförallt jordbruksgrödor. Att skadorna kan bli omfattande har bl a Jordbruksverket och POSTADRESS GATUADRESS TELEFON E-POST INTERNET ORG NR ÖREBRO Stortorget orebro@lansstyrelsen.se

2 2(6) Viltskadecenter visat i en intervjustudie respektive en studie där skador besiktigades och värderades. I Örebro län förekommer skador på framförallt vallar och betesmark men även på spannmål och andra grödor. Framförallt lockas vildsvinen av energirika grödor. Även om det finns tillräckligt med foder för vildsvin i skog och på mark som inte odlas har många grödor en stark attraktionskraft på vildsvin. Den mest effektiva förebyggande åtgärden är troligen att stängsla kring attraktiva grödor. Tillfälliga stängsel kan på vissa håll vara att föredra eftersom permanenta stängsel kan bli dyrbara att underhålla och dessutom hindra allmänheten att vistas i naturen. I ett småbrutet landskap kan stängsling dock bli dyr och arbetskrävande. Begränsad avhållande utfodring långt från åkermark är en metod som kan fungera förebyggande mot skador i gröda. En annan lösning kan vara att röja en kantzon mellan åker och skogsmark. Vildsvinen kan då skygga för att ge sig ut i den öppna marken. Ett avröjt område underlättar också jakten. Skyddsjakt på vildsvin i växande gröda, gärna med hjälp av flyttbara jakttorn, är ytterligare en skadeförebyggande metod. Vildsvin och trafik Antalet trafikolyckor orsakade av vildsvin inblandade i Örebro län har utjämnats efter flera års ökning. (År 2010 registrerades 52 vildsvinsolyckor i länet). En sammanstötning med bl a vildsvin ska anmälas till polisen (telnr 112), även om inte djuret ser ut att ha skadats. Platsen för sammanstötningen ska märkas ut. Om vildsvinet ligger kvar på platsen bör man inte gå fram till djuret utan istället markera 100 meter längre fram. I områden kring vägavsnitt med ett stort antal olyckor med vildsvin finns det behov av ökad avskjutning. Foder- eller åtelplatser bör inte placeras närmare än 200 m från allmänna vägar. Andra förebyggande åtgärder kan vara val av gröda och anpassad skogsskötsel. Övriga skador av vildsvin Skador kan även orsakas på skog, värdefulla natur- och kulturmiljöer, trädgårdar och offentliga grönytor. Vid problem av vildsvin i tätortsnära miljöer bör boende i området informeras om att avstå från utfodring av fåglar m m och hägna in komposter eller annat som lockar djuren. Jakträttshavare på marker intill samhället bör informeras och vara behjälpliga i att minska antalet djur mot tätorten och ta hänsyn till eventuella problem vid placering av åtelplatser. Vid uppkomna problem med vildsvin i detaljplanerat område kontaktas kommunen. I övriga fall kontaktas jakträttshavaren och/eller markägaren. Detsamma gäller vid skador i trädgårdar på landsbygden. Stängsling av trädgårdar på landsbygden kan ibland vara enda lösningen för att hålla vildsvinen utanför.

3 3(6) Vildsvinens positiva sidor Vildsvinen utgör en stor jaktlig resurs och kan ge inkomster i form av t ex handel och distribution av kött och jakt och handel med utrustning för jakt. Genom vildsvinens bökande kan de även vara effektiva markberedare och gynna störningsgynnade växtarter. Vildsvinen utgör även ett viktigt inslag i den svenska faunan, inte minst som ett upplevelsevärde för naturintresserade. Vildsvin kan även utgöra en viktig bytesresurs för rovdjur. Utfodring och åtling av vildsvin Utfodring kan vara en stark påverkande faktor på vildsvinets utbredning. Vilket syfte en enskild jakträttsinnehavare än har med sin utfodring/ åtling (komma åt att skjuta, öka stammen eller hålla vildsvinen borta från attraktiva grödor) leder den till att den totala tillgängliga fodermängden ökar. Utfodringen kan i vissa områden vara så omfattande att den starkt påverkar vildsvinens reproduktionstakt och även deras naturliga årscykel. Eftersom målet är att reducera populationerna och minska skadeverkningarna av vildsvin rekommenderas att avstå helt från utfodring i annat syfte än skadeförebyggande. Åtling av vildsvin utförs i syfte att underlätta jakten. Åtling är inte detsamma som utfodring utan kan tillåtas i begränsad omfattning för att underlätta jakten. Den nationella rekommendationen är att åtelplatser inte bör arrangeras tätare än en spridare per 50 hektar. Foderspridare bör inte placeras närmre än 200 meter från annans jordbruksmark eller jaktområde om inte berörda parter kommit överens om något annat. Detsamma gäller i närheten av allmänna vägar eller allmänna rekreationsytor såsom golfbanor och fotbollsplaner. Fodermedel - Använd endast naturliga obearbetade fodermedel som majs, ärtor, oförädlat spannmål, grönsaker, rotfrukter samt hö och ensilage. - Använd inte livsmedel eller sötsaker. - Det är förbjudet att använda obearbetade animaliska biprodukter och matavfall. - Använd helst foderautomater som begränsar till små givor som förbrukas under några dygn. Förvaltning och jakt Eftersom vildsvinen rör sig över relativt stora arealer och kan påverka näringar i hög grad måste förvaltningen av vildsvin planeras samfällt över större arealer om den ska vara framgångsrik. Jägare och markägare bör gemensamt ta fram mål och riktlinjer för t ex avskjutning, åtling,

4 4(6) skadeförebyggande utfodring, jaktinsatser, skyddsjaktsåtgärder och eftersök. Lämpliga områden kan vara befintliga älgskötselområden eller större licensområden för älg där en befintlig samarbetsform redan finns. Riktlinjer skulle även kunna diskuteras av älgförvaltningsgrupperna inom älgförvaltningsområdena. Hur samarbetet än sker är det viktigt att en tydlig markägarförankring finns. Jordbrukaren måste bidra med information kring eventuella skadeområden. Jägarna är verktyget i förvaltningen och bör åta sig att verkställa de planer som tagits fram i samverkan med markägare/brukare. Jakt vid skadekänsliga områden bör prioriteras. Det omedelbara nationella målet är att reducera vildsvinspopulationerna och jakten är då en central åtgärd. Om syftet är att bromsa tillväxten är det mest effektivt att inrikta jakten på yngre hondjur och gyltor. För att vildsvinspopulationen inom ett område ska vara stabil (varken ökning eller minskning) måste troligen % av årsreproduktionen tas bort. Det är därför viktigt att jaktlagen och berörda organisationer stimulerar fler jägare att jaga vildsvin. Flertalet jaktmetoder finns och vad som är lämpligt får lokala förutsättningar styra. Utbildade eftersöksekipage ska finnas tillgängliga vid varje jaktsituation. När det gäller användning av fällor får endast godkända sådana användas. Trots att en hög avskjutning krävs får avkall aldrig göras på etik eller säkerhet. Arrendeavtal Markägaren har ett huvudansvar för viltvård, jakt och skador som uppstår på dennes mark. I det fall mark eller jakt utarrenderas är det därför viktigt att reglera sådana frågor i skriftliga jordbruksarrendekontrakt och jakträttsupplåtelseavtal för att undvika konfliktsituationer. I avtal kan riktlinjer för åtling och toleransnivå och ersättning för skador avtalas. Man bör som markägare eller jordbruksarrendator ha möjlighet till skyddsjakt eller att vidta skadebegränsande åtgärder om skador blir oacceptabla. Bl a har LRF och Svenska Jägareförbundet tagit fram mallar för arrendeavtal mellan markägare, jakt och jordbruksarrendatorer. Riktlinjer för tvångsjakt Vid oacceptabla skadenivåer kan det bli fråga om skyddsjakt på myndighets initiativ (tvångsjakt) som beslutas av Länsstyrelsen. Tvångsjakt ska normalt inte behöva bli aktuell på enskilda marker och bör endast komma ifråga inom områden där det finns påtagliga risker för trafikolyckor eller allvarlig skada av vilt, samt där stora konflikter uppstått och skadesituationen blivit ohanterbar för t ex lantbrukare.

5 5(6) Riktlinjer för användning av särskilda jaktmedel Det är tillåtet att vid åtel för vildsvin sätta upp fast belysning i syfte att underlätta jakten efter vildsvin. Jakt får även ske efter vildsvin vid belysning som satts upp vid väg eller byggnad i annat syfte än jakt. Länsstyrelsen kan därutöver lämna personliga tillstånd till användning av rörlig belysning eller elektronisk bildförstärkare. Förutsättningar för sådana tillstånd bör vara att allvarliga skador i t ex grödor eller i närheten av trafikerade vägar befaras. I områden med särskilt stora problem att kontrollera populationen kan Länsstyrelsen ge generella tillstånd till särskilda jaktmedel under en begränsad tid. Länsstyrelsen har även möjlighet att lämna tillstånd till jakt från motorfordon. Sådant tillstånd bör endast lämnas vid påtagliga risker för allvarliga skador, t ex i samband med tvångsjakt. För uppsättning av kamera som övervakar plats där allmänheten har tillträde, t ex övervakning av åtel, kräver också Länsstyrelsens tillstånd. Inventering och avskjutningsrapportering Överlag råder ett stort behov av bra övervakning av vildsvin. Alla jägare/jaktlag bör rapportera avskjutning i Viltdata.se, Jägareförbundets webbaserade avskjutningsdatabas. På lokal nivå kan mer detaljerad statistik insamlas. Det kan ske genom t ex viltobservationer vid särskilda förutbestämda platser. Med hjälp av viltkameror kan man också få en bild av vilka grupper av djur som rör sig på t ex en åtel. För att få sätta upp en kamera på allmän plats, krävs länsstyrelsens tillstånd. I takt med att nya inventeringsmetoder för inventering eventuellt tas fram bör dessa implementeras i förvaltningen. Kunskap och utbildning För en framgångsrik skötsel av vildsvinsstammen och för att minska skadorna krävs ökad kunskap hos alla inblandade. Det behövs utbildning och information för främst lantbrukare, jägare och markägare. En hel del informationsinsatser görs redan idag i länet. De olika intresseorganisationerna rekommenderas att även fortsättningsvis ordna t ex studiecirklar för såväl teoretisk som praktisk kunskap. Lyhördhet för initiativ och intresse till samverkan är av stor vikt. Sammanfattande råd och riktlinjer - Vildsvinsstammen ska vara livskraftig, frisk och kontrollerad och anpassad till regionala och lokala förutsättningar. - Skadeverkningar av vildsvin ska reduceras i Örebro län. - För att förvaltningen ska vara framgångsrik bör samverkan ske mellan jägare, markägare och jordbrukare över större arealer, förslagsvis älgskötselområden eller annan förekommande jaktsamverkan. - Utfodring av vildsvin i annat än skadeförebyggande syfte bör undvikas.

6 6(6) - Eventuella foder- eller åtelplatser bör inte placeras närmare än 200 m från annan jordbruksmark, jaktområde eller allmän väg. - Endast obearbetade fodermedel bör användas. - Tvångsjakt bör endast bli aktuell på områden med påtagliga risker för allvarliga skador eller trafikolyckor. - Tillstånd till användning av rörlig belysning eller elektronisk bildförstärkare kan lämnas av Länsstyrelsen vid risk för allvarliga skador. - Fällda vildsvin ska rapporteras i databasen Viltdata.se - Intresseorganisationerna bör fortsätta arbetet med utbildning och information och spridning av kunskap. Läs mer: Nationella förvaltningsplanen för vildsvin: in/1/n-fplan-vildsvin.pdf Naturvårdsverket: Jordbruksverket: Nationella viltolycksrådet: Viltskadecenter Skriften Vildsvinsförvaltning i samverkan: kan.pdf Ytterligare information finns på Länsstyrelsens hemsida: