B 2/2014 rd. riksdagens justitieombudsmans berättelse år

Transkript

1 B 2/2014 rd riksdagens justitieombudsmans berättelse år 2013

2 berättelse år 2013 ISSN Tryckeri: Vammalan kirjapaino Oy, Sastamala 2014 Layout: Anssi Kähärä / Werklig Oy Brytning: Päivi Ahola 2

3 till riksdagen Till riksdagen Justitieombudsmannen ger årligen till riksdagen en berättelse om sin verksamhet samt om rättskipningens tillstånd och om de brister i lagstiftningen som justitieombudsmannen har observerat (grundlagens mom.). I berättelsen uppmärksammas också tillståndet inom den offentliga förvaltningen och skötseln av offentliga uppdrag. Justitieombudsmannen skall härvid fästa särskild uppmärksamhet vid tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna (12 1 mom. i lagen om riksdagens justitieombudsman). Undertecknad, juris doktor, vicehäradshövding Petri Jääskeläinen har fungerat som riksdagens justitieombudsman. Min mandatperiod sträcker sig från till Uppdraget som biträdande justitieombudsmän har handhats av juris doktor Jussi Pajuoja ( ) och juris licentiat Maija Sakslin ( ). Under min mandatperiod är jag tjänstledig från min tjänst som statsåklagare vid Riksåklagarämbetet, Pajuoja från tjänsten som biträdande avdelningschef vid justitieministeriet och Sakslin från tjänsten som ansvarig forskare vid Folkpensionsanstalten. Till ställföreträdare för de biträdande justitieombudsmännen har valts juris doktor, referendarierådet Pasi Pölönen för mandatperioden Under verksamhetsåret har Pölönen skött denna uppgift i sammanlagt 50 arbetsdagar. Verksamhetsberättelsen innehåller anföranden av justitieombudsmannen och biträdande justitieombudsmän, en allmän översikt över justitieombudsmannainstitutionen under år 2013 samt avsnitt som gäller tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna och laglighetskontrollen inom olika sektorer. I enlighet med mom. i grundlagen överlämnar jag vördsamt till riksdagen berättelsen över justitieombudsmannens verksamhet år Helsingfors den 3 april 2014 Justitieombudsman Petri Jääskeläinen Kanslichef Päivi Romanov 3

4 berättelse år

5 innehåll Innehåll Till riksdagen 3 1 Justitieombudsmännen har ordet 20 Petri Jääskeläinen 22 Justitieombudsmannen blir tillsynsorgan till förebyggande av tortyr 22 Jussi Pajuoja 27 Vad är situationen beträffande lagligheten i förvaltningen? 27 Maija Sakslin 32 Att förverkliga rättigheter med anslutning till boende 32 2 JO-institutionen år Översikt av institutionen Värderingar och målsättningar för verksamheten vid JO:s kansli Verksamhetsformer och tyngdpunktsområden Högst ett års behandlingstid för klagomål Klagomål och övriga laglighetsövervakningsärenden Åtgärder Inspektioner Nya övervakningsuppgifter 50 Övervakning av FN:s konvention mot tortyr 50 FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning Nationellt och internationellt samarbete Tilldragelser inom landet Internationella kontakter 52 Internationella gäster 52 Utländska tillställningar JO-skulpturen 54 5

6 innehåll 2.6 Serviceverksamhet Kundbetjäning Kommunikation Kansliet och personalen Kansliets ekonomi 59 3 De grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna JO:s mandat i fråga om de grundläggande och mänskliga rättigheterna Människorättscentret Människorättscentrets uppgifter Människorättsdelegation Verksamhet Information 65 Fostran och utbildningen 66 Initiativ, utlåtanden och ställningstaganden 66 Internationellt samarbete 67 Övervakning av hur grundläggande och mänskliga rättigheter förverkligas Brister och förbättringar i fråga om respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna Utvecklingen har inte alltid varit tillräckligt god 69 Brister i åldringars förhållanden och i hur de bemöts 70 Brister i barnskyddet och i handläggningen av barnärenden 70 Brister i tillgodoseendet av rättigheter för personer med funktionsnedsättning 70 Förfaranden inom anstaltsvården som kränker självbestämmanderätten 70 Problem vid tagande i förvar av utlänningar och s.k. papperslösa personers otrygghet 71 Dåliga förhållanden och brister i behandlingen av fångar och häktade personer 71 Brister i tillgången på tillräckliga hälso- och sjukvårdstjänster 71 Otrygg läromiljö inom den grundläggande utbildningen 71 Långa behandlingstider i rättsprocesser och brister avseende domstolars strukturellt oberoende ställning 72 Kränkningar av de grundläggande och mänskliga rättigheterna förebyggs och gottgörs inte i tillräcklig grad Exempel på positiv utveckling 72 Polisen 72 Fångvården 73 Utlänningsärenden 73 Militära ärenden och försvarsförvaltningen 73 Hälso- och sjukvården 74 Socialvården 74 Utbildningsärenden 75 Språkärenden 75 Övriga ärenden 75 6

7 innehåll 3.4 JO:s framställningar om gottgörelse och ärenden vilka lett till uppgörelse i godo Framställningar om gottgörelse 77 Gottgörelse av kränkningar av grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter 77 Gottgörelse av skada som orsakats av annat lagstridigt förfarande Ärenden vilka lett till uppgörelse i godo 83 Fångvården 84 Socialvården 84 Hälso- och sjukvården 85 Intressebevakningen 86 Socialförsäkringen 86 Allmänna kommunärenden 86 Språkärenden 87 Beskattningen 87 Jord- och skogsbruk Särskilt tema år 2013: jämlikhet och jämställdhet Inledning Servicens tillgänglighet på det egna modersmålet eller på ett språk som förstås Kundservice Jämlikt bemötande Bemötande av grupper med särskilda behov samt servicens tillgänglighet och kvalitet 93 Äldre 93 Barn och unga 94 Personer med funktionsnedsättning 94 Psykiatriska patienter Ställningstaganden som gäller de grundläggande rättigheterna De grundläggande fri- och rättigheterna inom laglighetsövervakningen Jämlikheten 6 96 Diskrimineringsförbudet 96 Barnens rätt till jämlikt bemötande Rätten till liv, personlig frihet och integritet 7 98 Rätten till personlig integritet och trygghet 98 Förbudet mot behandling som kränker människovärdet 99 Förhållandena för frihetsberövade personer Den straffrättsliga legalitetsprincipen Rörelsefriheten Privatlivsskyddet Hemfridsskyddet 101 Familjelivsskyddet 102 Skyddet för förtroliga meddelanden 102 Privatlivsskyddet och skyddet för personuppgifter 102 7

8 innehåll Religions- och samvetsfriheten Yttrandefriheten och offentligheten Yttrandefriheten 104 Offentligheten Mötes- och föreningsfriheten Rösträtten och rätten till inflytande Egendomsskyddet Kulturella rättigheter Rätten till eget språk och egen kultur Näringsfriheten och rätten till arbete Rätten till social trygghet Rätten till oundgänglig försörjning och omsorg 108 Rätten till grundläggande försörjning 109 Rätten till tillräckliga social- och hälsovårdstjänster 109 Rätten till en bostad Ansvaret för miljön Rättsskyddet Rätten att få sin sak behandlad och rätten till effektiva rättsmedel 110 Rätten att få sin sak behandlad utan dröjsmål 111 Behandlingens offentlighet 113 Hörandet av parterna 113 Skyldigheten att ge motiverade beslut 113 Skyldigheten att behandla ärendena korrekt 114 Övriga förutsättningar för god förvaltning 114 Straffprocessuella rättsskyddsgarantier 114 Myndigheternas opartiskhet och allmänna trovärdighet 115 Tjänstemäns uppträdande Respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna Klagomål mot Finland som behandlades vid Europadomstolen år Europarådets ministerkommittés övervakning av att domarna verkställs Domar och beslut under berättelseåret 119 Två domar om tiden för väckande av talan enligt faderskapslagen 119 Yttrandefrihetsdom 119 Klagomål som genom kammarbeslut lämnades utan prövning 119 Ersättningsbeloppen 121 Yttranden som regeringen ombetts avge 121 8

9 innehåll 4 Laglighetsövervakningen enligt sakområden Domstolarna och justitieförvaltningen Verksamhetsmiljön 124 Rättssäkerhetsprogrammet Laglighetsövervakning 127 Inspektioner Utlåtanden Avgöranden 129 Vårdslöshet av tingsdomare 130 Besvärsanvisning i anslutning till ett beslut om beslag 130 Motiveringen av ett avgörande om rättegångskostnader i ett besöksförbudsärende 130 Besvarande av förfrågan 130 Försenad handläggning av ett ärende hos rättshjälpsbyrån Åklagarväsendet Verksamhetsmiljön Laglighetsövervakning Inspektioner 133 Inspektionsiakttagelser 133 Samarbete med polisen 134 Samarbete med domstolar 134 Arbetsbrottsärenden Avgöranden 135 Åtal väcktes efter otillräcklig förundersökning 135 Åtalsrätten preskriberades i tingsrätten 136 Övriga avgöranden Polisen Verksamhetsmiljön 137 Polisorganisationen 137 Allmänna utvecklingstrender 137 Stora reformer Laglighetsövervakning Inspektioner Polisfängelserna Husrannsakan Förfarandet vid förundersökning Information och offentlighetslagen 147 Undersökningsledarens sak är att besluta on information Tillståndsförvaltningen 148 Tillståndstjänsten hos polisen måste kunna skötas även utan tidsbeställning 149 Alltjämt rum för förbättringar i polisens tillståndstjänster 149 9

10 innehåll Avgöranden 150 Det är skäl att justera bestämmelserna om temporärt körförbud 150 Klander mot polis för övervakning med narkotikahund 150 Polisen borde förbättra sina anvisningar om förhindrande av barnkapning 151 Gottgörelse för omotiverat frihetsberövande Nödcentralerna Militära ärenden och försvarsförvaltningen Försvarsmaktsreformen 154 Allmänt 154 Inspektionsiakttagelser för reformens del Övrigt om verksamhetsmiljön Laglighetsövervakning 156 Klagomål och egna initiativ 156 Inspektioner Avgöranden som berör försvarsmakten 160 Försvarsmaktens kyrkliga aktiviteter och kyrkliga undervisning behöver klargöras 160 Procedurfel i utnämningsärende Gränsbevakningsväsendet Tullen Verksamhetsmiljön Laglighetsövervakning 163 Förtullningsförfarandet 163 Bilbeskattningen 164 Förundersökning 165 Acciser Inspektioner Hemliga metoder för inhämtande av information Teletvångsmedel, bevisprovokation genom köp och andra hemliga metoder för inhämtande av information Förnyandet av tvångsmedelslagen och polislagen Teletvångsmedel 168 Laglighetsövervakningen av teletvångsmedel 169 Teletvångsmedlens särdrag Avgöranden om teletvångsmedel 170 Teleavlyssningens förutsättningar vid ekonomiska brottmål 170 Hantering av rättegångsbiträdens inspelningar 171 Brister i anmälan om teletvångsmedel Inspektioner

11 innehåll Övervakningsuppgifter 173 Teleavlyssning enligt tvångsmedelslagen 173 Teleövervakning enligt tvångsmedelslagen 174 Fördelningen av teleavlyssning och teleövervakning mellan olika brottstyper 175 Teleavlyssning och teleövervakning enligt polislagen 175 Teleövervakning enligt tullagen 175 Teknisk avlyssning 176 Avslag på ansökningar 176 Underrättelse om användning av tvångsmedel Utvärdering Täckoperationer, bevisprovokation genom köp och förhindrande av att informationshämtning avslöjas 178 Övervakning 179 Uppgifter om övervakningen 180 Bedömning 180 Satsningar på intern övervakning behövs Fångvården Verksamhetsmiljön Inspektioner Framställningar och egna initiativ 187 Kameraövervakning i ett fängelses besökslokaler 187 Informationsgången mellan polishäkte och rannsakningshäkte 188 Bruket att belägga rannsakningsfångar med bojor 188 Brevväxling mellan en fånge och en rättshjälpsbyrå hade lästs i strid med lagen 188 Brister har konstaterats i hanteringen av fångars urinprov 189 Meddelande till åklagaren om en fånges besök 190 Givandet av läkemedel som substitution för opioider i fängelser 190 Åtgärdsbegäran 191 Användningen av elchockvapen inom Brottspåföljdsverket 191 Fångars tillgång till banktjänster 192 Observation i isolering ger inte rätt att förbjuda utomhusvistelse 192 Bestämmelse om korrigering av strafftidsberäkningen bör intas i lagen 193 Fångars möjligheter att använda telefon i slutna fängelser Övriga avgöranden 194 Anstaltsordningen och bemötandet av fångar 194 Korrespondens och kontakter med världen utanför fängelset 199 Rättssäkerhet och god förvaltning 201 Hälso- och sjukvård 201 Övriga fall

12 innehåll 4.8 Utsökning och andra förfaranden vid betalningsoförmåga Betydelsefulla observationer ur laglighetstillsynens synvinkel 207 Betalningsstörningar och överskuldsättning 207 Indrivning av offentligrättsliga avgifter 209 Ekonomi- och skuldrådgivning 210 Rättvis rättegång Inspektioner Utlänningsärenden Verksamhetsmiljön Laglighetsövervakning Inspektioner Avgöranden 214 Polisens vägrade att ta emot en ny asylansökan 214 Polisens bruk av maktmedel vid avvisning Socialvård Laglighetsövervakning 216 Utkomststöd 218 Service för personer med funktionsnedsättning 220 Äldreomsorg och närståendevård 224 Boendeservice 226 God förvaltning Inspektioner Hälso- och sjukvård Laglighetsövervakning Framställningar och egna initiativ 232 En patient hade behandlats mot sin vilja 233 Operation utfördes utan patientens samtycke 234 Människovärdigt bemötande av en isolerad patient 234 Mattinsvepning i psykiatrisk sjukhusvård 235 Handräckning av polis kunde inte beviljas för transporten av en patient i öppen vård till ett vårdhem 235 Skillnader i tandvård inom den institutionella vården 236 Kommuner har i strid med lagen begränsat distributionen av vårdtillbehör 237 Sjukvårdsdistrikten använder cancermedicin i behandlingen av ögonsjukdom 238 Maskinell dosdispensering av läkemedel får inte medföra tilläggskostnader för patienterna 238 Fortfarande ingen tandläkarjour 239 Väktarnas ställning i mentalvårdssjukhus bör preciseras 240 Det finns inga bestämmelser om permissionsvillkor för psykiatriska patienter 240 Rättspsykiatriska patienter bör ha rätt att skaffa personliga tillbehör 241 Rättsskyddet för personer som genomgår övervakade narkotikatest

13 innehåll Brister i lagstiftningen som gäller skadestånd för skador orsakade av produkter och utrustning inom hälso- och sjukvården 242 Behov av reglementering beträffande alternativa vårdformer 242 Rätten för HIV-positiva och deras makar/makor att få assisterad befruktning 243 SHM:s förfaringssätt vid handläggningen av begäran om dokument Inspektioner Avgöranden 246 Tillräckliga hälso- och sjukvårdstjänster 246 Rätten till god vård 247 Rätten till information och självbestämmanderätten 249 Patientjournaler 250 Sekretessplikten och privatlivsskyddet 251 Kraven på god förvaltning Barnets rättigheter Verksamhetsmiljön Laglighetsövervakning 256 Avgörandepraxis gällande vård utom hemmet 256 Barnets rättigheter och individuella behov i övervakningen av vården utom hemmet 257 Begränsningsåtgärder i barnhem 258 Post och telefon vid barnskyddsanstalter 260 Begränsningar av kontakter Avgöranden 263 Tilltron till barnskyddsarbetarens opartiskhet 263 Utlämnande av spärrmarkerad adress åt gemensam vårdnadshavare Inspektioner Intressebevakning Allmänt Lagstiftningsreformer Laglighetsövervakning Avgöranden 269 Arvode till en ställföreträdande intressebevakare för barn som förhörs som vittne 269 Magistraten underlät att iaktta offentlighetslagens tidsfrister 270 Intressebevakarens lämplighet borde ha utretts 270 Övriga avgöranden Socialförsäkring Verksamhetsmiljön och lagstiftningsreformer Antalet klagomål och åtgärdsprocent Inspektioner 276 Keva utredde orsakerna till anhopningen av ansökningar 276 Besök vid FPA:s byråer

14 innehåll Avgöranden 277 FPA fick förbjuda namninsamling för ett cannabisinitiativ 277 En anhopning av ansökningar i internationella ärenden hos FPA 278 FPA försummade att iaktta omsorgsfullhet 278 FPA gav felaktiga råd 278 Ett barns rätt till rehabilitering vid rätt tid äventyrades Arbetskraften och utkomstskyddet för arbetslösa Verksamhetsmiljön Antalet klagomål och andelen åtgärdsavgöranden Inspektioner Avgöranden 282 Återhållsamhet krävs i intressentgruppssamarbetet med arbetarskyddsmyndigheterna 282 Försummelse att korrekt handlägga en arbetarskyddsanmälan 283 Ett ansvarsområde för arbetarskydd hade feltolkat arbetstidslagen 283 Handläggningen av arbetstillståndsärenden försenad 283 Försenad handläggning av ärenden och feldaterade beslut vid en arbetslöshetskassa Allmänna kommunärenden Kommunalförvaltningens grunder Laglighetsövervakning Avgöranden 290 Valmyndigheternas förfarande vid kommunalvalet år Centralvalnämndens försummelse att sörja för hinderfritt tillträde äventyrade valhemligheten 291 Församlingens lokaler kunde användas som röstningsställen 291 Museichefens i Helsingfors opartiskhet äventyrad vid beredningen av Guggenheimprojektet 293 Förbud mot snusanvändning på Kouvola stads arbetsplatser baserade sig inte på lag Utbildnings- oh kultursektorn Verksamhetsmiljön och lagstiftningsreformer Laglighetsövervakning Inspektioner Utlåtanden Avgöranden 299 Åtgärderna för förhindrande av mobbning i skolorna har varit otillräckliga 299 Det kommunala utbildningsväsendet ansvarar för hanteringen av besvärliga situationer 300 Det var tillåtet att ställa in en lägerskolresa till utlandet av orsaker som gällde en elev 300 Esbo har förfarit diskriminerande i grundskoleutbildning för utvecklingshämmade elever 300 Utbildningen av specialisttandläkare har genomförts på oenhetligt sätt vid olika universitet 301 Risken för jäv måste beaktas när styrelsen för Finlands filmstiftelse tillsätts 301 Eleven hade rätt till avgiftsfri skoltransport

15 innehåll 4.18 Språkärenden Allmänt Laglighetsövervakning och övrig verksamhet Avgöranden 304 EU:s officiella språk behandlas olika när europeiska standarder offentliggörs 304 Rätten att få en översättning tillgodosågs inte på tillbörligt sätt 305 Förkortningen ELY-central är osaklig 305 Åländska ortnamn på kartor 306 Övriga avgöranden Beskattning Verksamhetsmiljön Laglighetsövervakning Miljöärenden Lagstiftningsreformer och nya verksamhetsformer Laglighetsövervakning Avgöranden 318 Tjänstemäns tjänstledigheter för arbete i gruvbolag kan äventyra förtroendet för opartiskheten 318 Stadsjurist överskred sina befogenheter 319 Med påbörjat kommunalt grävningsarbete gjordes intrång i egendomsskyddet 320 Ärende som återsänts från förvaltningsdomstolen behandlades felaktigt genom att endast antecknas för kännedom 320 Utredning begärdes om ordnandet av invalidparkering 321 Den som söker byggnadstillstånd har rätt att få avgörandet av sin ansökan i ansökt form 321 Olovlig strandbastu på grannens vägservitut 322 Förfarandet i byggnadstillsynsärenden gällande utan tillstånd verkställda rörrenoveringar Jord- och skogsbruk Verksamhetsmiljön och lagstiftningsreformer 325 Jordbruk 325 Skogar 325 Fiske och viltvård 326 Lantmäteri och fastighetsinskrivningsärenden 326 Djurens välbefinnande Laglighetsövervakning Avgöranden 329 Kompetenskrav för besiktningsveterinärs vikarie 329 Utsändning av handlingar från förrättning

16 innehåll 4.22 Kommunikationer Verksamhetsmiljön och författningsändringar 331 Trafik 331 Övrig kommunikation Laglighetsövervakning Avgöranden 334 Lagstiftning behövs om säkerheten inom metrotrafiken 334 Trafikverket handlade i strid med principen om tillitsskydd 335 Post hade utdelats till fel adress eller inte kommit fram alls Kyrkliga ärenden Laglighetsövervakningen av religionssamfunden Verksamhetsmiljön och lagstiftningsreformer Klagomål Avgöranden 339 Sommarpsalm på skolornas sommarfest Övriga ärenden 340 Yttrandefrihet för tjänstemän 340 Varningar var delvis berättigade, delvis kränkningar av yttrandefriheten 342 Demonstrationer framför riksdagen 345 Ministerns tal på Folkmissionsdagarna föranledde inga åtgärder

17 innehåll 5 Bilagor 348 Bilaga Bestämmelser i Finlands grundlag gällande justitieombudsmannen ( / Lag om riksdagens justitieombudsman ( /197) 352 Lag om fördelningen av åligganden mellan justitiekanslern i statsrådet och riksdagens justitieombudsman ( /1224) 360 Instruktion för riksdagens justitieombudsman ( /209) 361 Bilaga Arbetsfördelningen mellan riksdagens justitieombudsman och biträdande justitieombudsmän 362 Bilaga Utlåtaden och sakkunniguppdrag Utlåtanden 363 Sakkunniguppdrag i riksdagens utskott 365 Övriga sakkunniguppdrag 367 Bilaga Statistiska uppgifter om justitieombudsmannens verksamhet 368 Behandlade laglighetsövervakningsärenden 368 De avgjorda ärendena myndighetsvis 369 Åtgärder föranledda av avgjorda ärenden 371 De inkomna klagomålen myndighetsvis 372 Bilaga Inspektioner 373 Bilaga Personalen vid riksdagens justitieombudsmans kansli 376 Personalen vid Människorättscentret 377 Sakregister

18 innehåll Använda förkortningar ANM närings- och arbetsministeriet BJO biträdande justitieombudsman CKP centralkriminalpolisen CPT Europeiska kommittén mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning Europadomstolen Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna FM finansministeriet FPA Folkpensionsanstalten HNS Helsingfors- och Nylands sjukvårdsdistrikt HUCS Helsingfors universitets centralsjukhus HFD högsta förvaltningsdomstolen HST Helsingfors stads trafikverk IM inrikesministeriet JM justitieministeriet JO justitieombudsman JSM jord- och skogsbruksministeriet KM kommunikationsministeriet MarkByggL markanvändnings- och bygglagen Migri Migrationsverket MM miljöministeriet NTMcentralen närings-, trafik- och miljöcentralen OPCAT Optional Protocol to the Convention against Torture RFT regionförvaltningsverken RÅÄ Riksåklagarämbetet SHM social- och hälsovårdsministeriet TE-byrå arbets- och näringsbyrå THL Institutet för hälsa och välfärd UBS Utbildningsstyrelsen UKM undervisnings- och kulturministeriet UM utrikesministeriet Valvira Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården 18

19 innehåll I verksamhetsberättelsen används förkortningarna JO (justitieombudsman), BJO (biträdande justitieombudsman) och ställföreträdande BJO (ställföreträdaren för biträdande justitieombudsmännen) när hänvisningen gäller dem personligen. Ordet justitieombudsmannen används då för att beteckna myndigheten eller institutionen. De avgöranden som markerat med * refereras i anonym form på justitieombudsmannens internetsidor Foton Bilderna på uppslagen visar delar av konstnären Aimo Katajamäkis verk Skogens folk (2006), som finns i Lilla Parlamentets entré, bilder Anssi Kähärä / Werklig Oy Tomas Whitehouse / Tomas Whitehouse Photography Tmi s. 22, 27, 32 och 39 Riksdagens fotoarkiv s. 51 JO-kansliets fotoarkiv s. 53, 55, 67, 143, 185, 186, 231, 245 och 265 Ombudsman of Ireland s. 55 (underst bild) Försvarsmakten s. 158 Tidningen Vantaan Sanomat / Riikka Jokinen s

20 1 Justitieombudsmännen har ordet

21

22 justitieombudsmännen har ordet petri jääskeläinen Petri Jääskeläinen Justitieombudsmannen blir tillsynsorgan till förebyggande av tortyr Fakultativt protokoll Riksdagen antog den 5 april 2013 en lag genom vilken det fakultativa protokollet till Förenta Nationernas (FN) konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (OPCAT, Optional Protocol to the Convention against Torture) implementeras i vårt rättssystem. Samtidigt antog riksdagen en ändring av lagen om riksdagens justitieombudsman som innebär att justitieombudsmannen utses till nationellt besöksorgan enligt protokollet (NPM, National Preventive Mechanism). Själva konventionen har varit i kraft i Finland sedan FN:s kommitté mot tortyr (CAT, Committee against Torture) övervakar att konventionen tillämpas och konventionsstaterna ska lämna periodiska rapporter till kommittén om hur konventionen genomförs nationellt. Kommittén har dock inte behörighet att utföra inspektionsbesök i en konventionsstats område. Istället har man genom det fakultativa protokollet skapat ett system där den för ändamålet inrättade underkommittén till kommittén mot tortyr (SPT, Subcommittee on Prevention of Torture) och ett nationellt besöksorgan kan besöka sådana platser under konventionsstatens jurisdiktion där personer är frihetsberövade. Det kan handla om fångar men också om barn, äldre personer, psykiatriska patienter, utlänningar eller personer med funktionshinder som tagits in på anstalt, vårdplats eller boendeenhet. Europarådet har antagit en motsvarande konvention, konventionen till förhindrande av tortyr och annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. För Finlands del trädde konventionen i kraft Konventionen har blivit känd särskilt genom dess tillsynsorgan, Europeiska kommittén mot tortyr (CPT, Committee for the Prevention of Torture). En konventionsstat ska tillåta besök av CPT på alla platser där personer är frihetsberövade. CPT har besökt Finland fyra gånger: 1992, 1998, 2003 och I Europarådets konvention mot tortyr ingår inget nationellt tillsynssystem. 22

23 justitieombudsmännen har ordet petri jääskeläinen Ratificering och ikraftträdande FN:s generalförsamling antog OPCAT 2002 och Finland undertecknade det År 2006 tillsatte utrikesministeriet en arbetsgrupp med uppgift att förbereda ratificeringen av protokollet och inrättandet av den nationella förebyggande mekanism som avses i protokollet. Arbetsgruppen gav sitt betänkande 2011 och regeringen lämnade sin proposition till riksdagen I regeringens proposition konstateras att redan när Finland ratificerade den europeiska konventionen åtog sig landet i betydande utsträckning likartade internationella förpliktelser som dem som ratificeringen av det fakultativa protokollet förutsätter. Utifrån erfarenheterna från bestämmelserna i den europeiska konventionen och tillämpningen av dem verkar det inte finnas några särskilda problem förknippade med ratificeringen av det aktuella protokollet, enligt propositionens lydelse. Endast frågan om det nationella besöksorganet måste avgöras skilt. Det har dock stått klart från första början att det är justitieombudsmannen som kommer att utses till nationellt besöksorgan. Från det att protokollet undertecknades tog det alltnog runt 10 år att få ett riksdagsbeslut om saken. I skrivande stund har lagarna godkända av riksdagen väntat i ca ett år på att träda i kraft. Detta beror på att Ålands landsting ännu inte har godkänt lagen om införande av det fakultativa protokollet på det sätt som självstyrelselagen föreskriver. En följd av det fakultativa protokollet är att det internationella tillsynsorganet och det nationella besöksorganet kan besöka platser där verksamheten omfattas av landskapet Ålands lagstiftningsbehörighet enligt självstyrelselagen för Åland. Därför krävs landstingets godkännande för att protokollet ska träda i kraft även i landskapet Åland. Allt som allt har det dröjt orimligt länge att införa OPCAT. De utdragna ratificeringsprocesserna för internationella människorättskonventioner är ett generellt problem i Finland. Då ratificeringen dröjer fördröjs också inrättandet av de mekanismer och förfaranden som behövs för att trygga de rättigheter som konventionerna garanterar. Det som har fördröjts i detta fall är justitieombudsmannens möjlighet att använda de nya medel som OPCAT för med sig, och Finland har delvis blivit utanför det internationella samarbetet i anslutning till OPCAT. Syfte och tillämpningsområde Syftet med protokollet är att förstärka skyddet för frihetsberövade personer mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Enligt protokollet ska detta mål uppnås genom förebyggande åtgärder av annan än rättslig natur, baserade på regelbundna besök på verksamhetsställen där personer är frihetsberövade. I praktiken kan det till exempel handla om besök på vårdinrättningar för äldre personer med minnessjukdom, i syfte att förebygga att dessa personer behandlas illa eller att deras självbestämmanderätt kränks. Avsikten har varit att ge protokollet ett mycket brett tillämpningsområde. Med verksamhetsställe avses alla de platser under konventionsstatens jurisdiktion där personer är eller kan hållas frihetsberövade antingen med stöd av ett beslut av en myndighet eller på dess uppmaning eller med dess samtycke eller medgivande. Med termen frihetsberövande avses varje form av kvarhållande, fängslande eller placering av en person i ett offentligt eller privat förvar, som denna person inte har tillåtelse att lämna frivilligt, genom beslut av en rättsskipningsmyndighet, administrativ eller annan myndighet. Tillämpningsområdet omfattar alltså inte bara fängelser, polisinrättningar och häkten, utan även exempelvis förläggningar för utlänningar, psykiatriska sjukhus, skolhem, barnskyddsanstalter samt vårdinrättningar och boendeenheter för äldre personer och utvecklingsstörda. Med verksamhetsställe avses också de olika slags fortskaffningsmedel som används för att transportera frihetsberövade personer. Totalt omfattas tusentals verksamhetsställen av protokollet. 23

24 justitieombudsmännen har ordet petri jääskeläinen Inspektionsbesök utförs både av den internationella underkommittén och av det nationella besöksorganet. Båda har obegränsad tillgång till alla verksamhetsställen och till information om hur de som hålls i förvar behandlas och under vilka förhållanden de hålls i förvar. Båda har också rätt att föra konfidentiella samtal med de personer som är intagna på dessa platser. Underkommittén ger konventionsstaterna rekommendationer i syfte att förbättra behandlingen av frihetsberövade personer och förhållandena under vilka de hålls i förvar. Underkommittén ger dessutom de nationella besöksorganen råd och assistans och samarbetar med dem. De nationella besöksorganen har rätt att undersöka hur frihetsberövade personer behandlas och under vilka förhållanden de hålls i förvar, och ge rekommendationer till de behöriga myndigheterna om dessa frågor. Ett nationellt besöksorgan kan också ge förslag och utlåtanden om existerande eller planerad lagstiftning. Enligt protokollet ska det nationella besöksorganet vara oberoende och de sakkunniga som ingår i det ska ha det yrkeskunnande och den kompetens som krävs. Konventionsstaterna ska dessutom sträva efter att uppnå jämvikt mellan könen och att etniska grupper och minoritetsgrupper i landet är nöjaktigt företrädda. När nationella besöksorgan inrättas ska konventionsstaterna vederbörligen beakta Parisprinciperna som ställer krav på nationella institutioner för mänskliga rättigheter. För att uppfylla Parisprinciperna inrättades Människorättscentret i anslutning till justitieombudsmannens kansli. Centret har en människorättsdelegation bestående av en bred representation av aktörer som arbetar för att främja och trygga de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Också med hänsyn till detta är justitieombudsmannen synnerligen lämplig som nationellt besöksorgan. Vad är nytt? Enligt lagen om riksdagens justitieombudsman har justitieombudsmannen redan tidigare haft till särskild uppgift att inspektera slutna inrättningar för att övervaka hur de intagna behandlas. OPCAT medför dock flera nya aspekter och ställer nya krav på inspektionerna. Eftersom det har varit känt att justitieombudsmannen blir det nationella besöksorgan som protokollet avser, har det varit möjligt att utveckla inspektionsverksamheten på förhand med beaktande av de nya kraven. Från de internationella tillsynsorganens sida har kravet ställts att slutna inrättningar också ska besökas oanmält. Detta krav har iakttagits i flera år. På senaste tid har grovt taget hälften av alla besök av slutna inrättningar utförts oanmält, det vill säga som överraskningsbesök. De internationella tillsynsorganen betonar också att besöksverksamheten ska vara periodisk och tät. Justitieombudsmannen har beaktat även detta krav, och ökat antalet besök i den mån den kontinuerligt ökande mängden klagomål har tillåtit. En principiellt viktig nyhet är att justitieombudsmannen i egenskap av nationellt besöksorgan har en bredare behörighet än i den övriga laglighetskontrollen. Enligt grundlagen har justitieombudsmannen behörighet över en privat aktör bara i det fallet att denna sköter ett offentligt uppdrag. Behörigheten som nationellt besöksorgan däremot omfattar också andra privata aktörer som driver verksamhetsställen där personer är eller kan hållas frihetsberövade, antingen med stöd av ett beslut av en myndighet eller på dess uppmaning eller med dess samtycke eller medgivande. I denna definition ingår till exempel förvarsplatser för frihetsberövade personer ombord på fartyg eller i anslutning till vissa publikevenemang, och flygplan eller andra fortskaffningsmedel i privata personers besittning eller ägo som används för att transportera frihetsberövade personer. 24

25 justitieombudsmännen har ordet petri jääskeläinen Helt nytt är också att justitieombudsmannen för att sköta sitt uppdrag som nationellt besöksorgan kan anlita sakkunniga. I praktiken betyder detta att justitieombudsmannen kan utse sakkunniga inom olika områden, till exempel läkare, att delta i inspektionsbesöken. Värdefull information och hjälp kan också fås av olika erfarenhetsexperter, till exempel av personer som själva har varit intagna på ett sådant verksamhetsställe som avses i protokollet, till exempel en barnskyddsanstalt. Möjligheten att använda experter är måhända det viktigaste mervärdet av OPCAT i justitieombudsmannens inspektionsarbete. En principiellt viktig sak är att personer som överlämnar information åt det nationella besöksorganet får en viss grad av immunitet. Enligt lagen får den som har lämnat uppgifter inte påföras straff eller andra påföljder på grund av detta. Enligt protokollet gäller detta förbud oberoende av om uppgifterna är sanna eller osanna. Den berörda personens personuppgifter får inte avslöjas utan hans eller hennes uttryckliga samtycke. Genom dessa bestämmelser förbättras och tryggas det nationella besöksorganets möjligheter att i bredaste möjliga omfattning få information om hur frihetsberövade personer behandlas och under vilka förhållanden de hålls i förvar. Bestämmelserna skyddar personer som lämnar information och uppmuntrar således till att dela iakttagelser och uppgifter utan fruktan av negativa konsekvenser. Uppdraget som nationellt besöksorgan innebär nya rapporteringsplikter för justitieombudsmannen. Enligt regeringens proposition kan justitieombudsmannen antingen innefatta ett avsnitt om verksamheten som nationellt besöksorgan i den befintliga berättelsen eller ge en särskild berättelse. Uppdraget kräver dessutom samarbete på det internationella planet, med såväl underkommittén som nationella besöksorgan i andra länder. Specifika frågor Rekommendationen från de internationella organen är att det nationella besöksorganet organiseras som en egen fristående enhet. På justitieombudsmannens kansli verkar det emellertid lämpligare att integrera besöksorganets uppgifter med hela kansliets arbete. De verksamhetsställen som protokollet avser finns utspridda inom många olika förvaltningsområden, de är av mycket olika karaktär, de personer som är frihetsberövade utgör en heterogen grupp och lagstiftningen är olika för olika ställen. Detta gör att också den sakkunskap som krävs för olika inspektionsbesök är olika från fall till fall. En eventuell fristående enhet skulle i varje fall bli mycket liten, och i praktiken skulle det inte vara möjligt att få ihop all den sakkunskap som krävs. Inspektionsverksamheten och justitieombudsmannens övriga uppgifter, i synnerhet behandlingen av klagomål, stöder varandra. Den information och erfarenhet som inspektionerna ger kan tas till vara och utnyttjas när man behandlar klagomål, och vice versa. Med detta i åtanke är det viktigt att så många som möjligt i kanslipersonalen deltar i uppgifterna för det nationella besöksorganet, åtminstone de vars uppgiftsområde omfattar verksamhetsställen enligt tillämpningsområdet för OPCAT i praktiken majoriteten av kansliets föredraganden. En annan fråga är huruvida det nationella besöksorganets och justitieombudsmannens uppgifter bör hållas separata. Det nationella besöksorganets verksamhet har en markant förebyggande karaktär. Med detta avses regelbundna besök på verksamhetsställena och konstruktiv dialog med de personer som är ansvariga för dem, inte att man ingriper i upptäckta missförhållanden med rättsliga medel och på rättsliga grunder. Justitieombudsmannens verksamhet har av hävd bestått av just den sistnämnda typen av laglighetskontroll, som utförs i efterhand. Denna skillnad mellan det nationella besöksorganets och justitieombudsmannens traditionella tillvägagångssätt kunde i vissa situationer vara 25

26 justitieombudsmännen har ordet petri jääskeläinen ett problem, och ett argument för att uppgifterna och rollerna bör hållas åtskilda. Detta kunde innebära att inspektioner utförs som antingen nationellt besöksorgan eller justitieombudsman. Detta åtskiljande av uppgifter och roller verkar emellertid inte möjligt. I lagen fastställs att det nationella besöksorganet i Finland är justitieombudsmannen, och i det uppdraget kan inte denne avsäga sig från sina uppgifter och skyldigheter som justitieombudsman. Utgångspunkten i regeringens proposition har varit att justitieombudsmannen ska ha alla de befogenheter som normalt tillhör ämbetet, också när ombudsmannen sköter sina uppgifter som nationellt besöksorgan. Det nämnda åtskiljandet förefaller dessutom inte nödvändigt eftersom tonvikten i justitieombudsmannens arbete allt mer har förflyttats från laglighetskontroll av myndigheters förfarande i efterhand till vägledning, utveckling av rättsläget och främjande av de grundläggande och mänskliga rättigheterna. I justitieombudsmannens inspektionsverksamhet har det också i allt större omfattning varit fråga om vägledande insatser med framtiden i åtanke, inte om att söka efter fel. Uppdraget som nationellt besöksorgan enligt OPCAT har stor principiell relevans, i det avseende att detta är enligt min uppfattning den första gången som justitieombudsmannen är förpliktad att sköta ett uppdrag som är finska statens förpliktelse enligt ett internationellt avtal. Den underkommitté som inrättats genom det fakultativa protokollet kan bland annat ge rekommendationer och utlåtanden åt staten, och dessa kan bland annat gälla nationella besöksorganet. Jag ser det dock inte som en möjlighet att regeringsmakten i Finland, till exempel något ministerium, skulle ge justitieombudsmannen vägledning, och ännu mindre uppmaningar eller föreskrifter om hur uppdraget som nationellt tillsynsorgan bör skötas. I min uppfattning skulle detta stå i uppenbar strid med justitieombudsmannens konstitutionella ställning. I OPCAT krävs att konventionsstaten ställer behövliga resurser till det nationella tillsynsorganets förfogande. Detta är en fråga som de internationella tillsynsorganen eventuellt kan fästa upp- märksamhet på i framtiden. Redan 2011, i slutsatserna om Finlands femte och sjätte periodiska rapport, fäste FN:s kommitté mot tortyr uppmärksamhet vid frågan om resursernas tillräcklighet hos justitieombudsmannen. Kommittén rekommenderade att Finland garanterar tillräckliga ekonomiska resurser och personalresurser åt justitieombudsmannen så att denne kan utföra tillräckligt frekventa oanmälda besök på slutna inrättningar. Under riksdagsbehandlingen betonade både grundlagsutskottet och lagutskottet vikten av att justitieombudsmannen har tillräckliga resurser för att sköta sina förpliktelser enligt protokollet. De framhöll också att det nya uppdraget inte får innebära sämre förutsättningar för justitieombudsmannen att sköta och utveckla sina nuvarande uppgifter. Ett nytt steg Uppdraget som nationellt tillsynsorgan innebär ett nytt steg framåt i utvecklingen av justitieombudsmannens uppgiftsprofil och befogenheter, som blir allt mer mångfacetterade. De medföljande nya verksamhetsformerna, i synnerhet användningen av utomstående sakkunniga, är ett mervärde i övervakningen av hur frihetsberövade personer behandlas, ett uppdrag som traditionellt har hört till justitieombudsmannen. Uppdraget som nationellt tillsynsorgan stöder också det uppdrag som sköts av Finlands nationella människorättsinstitution, det vill säga av justitieombudsmannen, Människorättscentret och människorättsdelegationen. Nästa steg i denna utveckling är redan inom synhåll: Den arbetsgrupp som haft i uppdrag att bereda ratificeringen av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har föreslagit att Finlands nationella människorättsinstitution ska fungera som den mekanism som avses i konventionen för att främja, skydda och övervaka genomförandet av konventionen. Justitieombudsmannens OPCAT-uppdrag är en faktor som stöder detta föreslagna nya uppdrag. 26

27 justitieombudsmännen har ordet jussi pajuoja Jussi Pajuoja Vad är situationen beträffande lagligheten i förvaltningen? Justitieombudsmannen får ofta frågan vad vi anser om den offentliga förvaltningen och dess laglighet. Svaret varierar beroende på förvaltningsområde. Justitieombudsmannen har en tydlig helhetsbild av vissa områden, medan andra är ofullständiga. Bilden påverkas bland annat av hur stort förvaltningsområdet är, hur intensivt det övervakas och de särskilda skyldigheter som justitieombudsmannen har. Inom vissa förvaltningsområden är justitieombudsmannen den enda utomstående laglighetsövervakaren. Framför allt försvarsmakten och fångvården är föremål för särskild övervakning. Justitieombudsmannen ska uttryckligen ha en klar uppfattning om lagligheten i denna verksamhet eftersom lagligheten inte granskas av andra utomstående övervakare. Justitieombudsmannens kansli gör betydande satsningar på övervakningen av försvarsmakten och fängelser. Målet är att justitieombudsmannen eller biträdande justitieombudsmannen, som ansvarar för övervakningen, under sin fyråriga mandatperiod inspekterar alla truppförband som ger beväringsutbildning och fängelser. Båda sektorerna har sådana inspektionsobjekt. Detta är dock ovanligt. I regel övervakas lagligheten inom förvaltningen av flera olika laglighetsövervakare. Det är inte bara en aktör som ser helhetsbilden av situationen beträffande förvaltningen, utan den skapas av många olika övervakares observationer. Den kritiska frågan är hur man ska sammanställa de olika övervakarnas observationer till en helhet. Vem ska jag vända mig till med klagomål? I Finland har klaganden stor valfrihet. Klagomål kan anföras till flera olika laglighetsövervakare enligt ens enskilda val. I social- och hälsofrågor, till exempel, finns det fyra olika myndigheter som kontrollerar lagligheten: justitiekanslersämbetet, riksdagens justitieombudsman, tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira och regionförvaltningsverken (RFV). 27

28 justitieombudsmännen har ordet jussi pajuoja På motsvarande sätt utgör de högsta laglighetsövervakarna och regionförvaltningsverken de utomstående övervakarna för undervisnings- och bildningsväsendet. Därtill kan klagomål inom förvaltningen om bland annat statens skolor anföras till Utbildningsstyrelsen. Valfriheten är därmed stor, men dess baksida är svårigheten att välja rätt. Vem är det bäst att vända sig till när klagomål i samma ärende kan göras till flera olika instanser? När man funderar över vem man ska sända sin skrivelse till, torde ens personliga uppfattningar och preferenser vara avgörande. Bilden av laglighetsövervakarna skapas bland annat av deras auktoritet i samhället, synlighet i media och klagandens erfarenheter av eventuella tidigare klagomål. Valet kan även påverkas av ett förväntningsvärde baserat på statistik: hur länge räcker behandlingen av klagomål vid olika verk och hur många klagomål leder till åtgärder? Hur många klagomål görs? I Finland görs över klagomål varje år. Flest klagomål samlas till de laglighetsövervakare som administrativt sett har det bredaste uppgiftsområdet. Dessa är de högsta laglighetsövervakarna och regionförvaltningsverken. År 2013 gjordes över klagomål till justitieombudsmannen, till regionförvaltningsverken och nästan till justitiekanslern. Inom de enskilda förvaltningsområdena gjordes flest klagomål till Polisstyrelsen och Valvira, som tog emot 700 respektive 400 klagomål. När klagomålen fördelar sig mellan olika instanser blir helhetsbilden av laglighetskontrollen mycket splittrad och kan också leda till överlappande arbete. Risken är att samma ärende eller ärendehelhet behandlas samtidigt på flera platser. Finns det överlappning i vårt arbete? För att kartlägga huruvida olika laglighetsövervakare behandlar samma ärenden utan att vara medvetna om det jämfördes uppgifter från justitieombudsmannens kansli och regionförvaltningsverket i Södra Finland. Man gick igenom klagomål som inkommit till regionförvaltningsverket under 2013 och som pågick i slutet av året. Samplet omfattade över 700 klagomål. I materialet förekom endast ett fåtal fall där regionförvaltningsverket och justitieombudsmannen behandlade samma klients ärende samtidigt. När en sådan situation upptäcks, är det upp till laglighetsövervakarna att avgöra vilken instans som ska behandla klagomålet. Ett faktum som gör det svårare att lägga märke till dessa överlappningar är att det endast finns en direkt diarieförbindelse mellan justitieombudsmannen och justitiekanslern med hjälp av vilken man kan kontrollera att ett klagomål inte inletts vid båda instanserna samtidigt. Mellan övriga övervakare saknas direktförbindelse. När granskningen utvidgades från enskilda ärenden till ärendehelheter kunde man observera fler fall av överlappning. Av de klagomål som gjorts till regionförvaltningsverket ingick ungefär 20 % i sådana ärendehelheter som justitieombudsmannens kansli också behandlade eller hade behandlat. Utgångspunkten var i allmänhet klagandens svåra livssituation. Under långvariga processer har klagomål ofta gjorts till olika laglighetsövervakare. Man hade till exempel vänt sig till en myndighet med klagomål om barnets svårigheter i skolgången och barnskyddets åtgärder, medan man vänt sig till en annan om problem med den egna psykiska hälsan. Samma problemhärva kunde också nystas upp som polisklagomål. Eftersom klagomålen sprids ut till olika laglighetsövervakare har ingen nödvändigtvis en helhetsbild av en individs eller familjs problem och myndighetsåtgärderna i anslutning till dessa. 28

29 justitieombudsmännen har ordet jussi pajuoja Denna observation medför en utmaning att utveckla samarbetet mellan laglighetsövervakarna och deras arbetssätt. På grund av bestämmelserna om sekretess får myndigheterna inom fältet ofta inte kännedom om varandras åtgärder, medan laglighetsövervakaren däremot har en omfattande rätt att få uppgifter. Till exempel föreskrivs de högsta laglighetsövervakarnas rätt att få uppgifter redan i grundlagen. Det är endast inom laglighetskontrollen man ser alla myndighetsåtgärder som gäller en och samma klient. Därför bör målet vara att ingripa i en situation som leder till många klagomål med hjälp av åtgärder som centraliserats till en laglighetsövervakare, inte genom att enskilda klagomål avgörs vid olika instanser. Bildningsväsendet under granskning I början av 2014 ordnade de högsta laglighetsövervakarna justitiekanslern och justitieombudsmannen samt Utbildningsstyrelsen och regionförvaltningsverken ett gemensamt möte där man gick igenom situationen beträffande laglighetsövervakningen inom bildningsväsendet. Bildningsväsendet omfattar all undervisning och utbildning, från daghem till universitet och vuxenläroanstalter. Därför ingår även biblioteks-, motions- och ungdomsverksamhet samt uppförande av läroanstalter i bildningsväsendet. En utmaning för laglighetskontrollen inom bildningsväsendet är fältets enorma storlek. Enligt offentlig statistik finns över läroanstalter i Finland med ungefär 2 miljoner studerande. Därtill ges småbarnsfostran, som hör till bildningsväsendet, i över fyra tusen kommunala och privata daghem och i gruppdaghem. Hur ser bildningsväsendet ut från laglighetskontrollens perspektiv? År 2013 inkom ungefär 210 klagomål om bildningsväsendet till justitieombudsmannen, 70 till justitiekanslern och 190 till regionförvaltningsverken. Detta sampel på sammanlagt under 500 klagomål är med tanke på fältets omfattning mycket litet. Därför kan man inte utifrån antalet klagomål, deras omfattning och föremålen för klagomålen dra några slutsatser om situationen beträffande bildningsväsendet på en viss ort eller i hela landet. Ett annat problem är att det görs mycket få inspektioner inom bildningsväsendet. Ifjol gjorde justitieombudsmannen ett tiotal inspektioner. Föremålen för dessa var undervisnings- och kulturministeriet, två regionförvaltningsverk, bildningsväsendet i en viss storstad, några grundskolor och en specialläroanstalt. Justitiekanslern inspekterade ett par objekt. Däremot inspekterade inte regionförvaltningsverken alls bildningsväsendet längre. Emellertid har bildningsväsendets rättsskydd blivit mer effektivt de senaste åren. Det söks oftare ändring i viktiga beslut för elever och studerande hos regionförvaltningsverken, och vidare söks ändring i verkens beslut hos förvaltningsdomstolen. Till exempel kan man överklaga beslut om elevantagning och särskilt stöd, som till exempel placering i specialklass. Därtill kan man hos regionförvaltningsverket söka rättelse i beslut om bland annat kvarstannande och betyg. Bildningsväsendets rättsskydd har också i allt högre grad blivit viktigare i just besvärs- och rättelseärenden. Klagomål gällande bildningsväsendet utreddes I slutet av februari 2014 fanns ungefär 100 angängiga klagomål gällande bildningsväsendet hos regionförvaltningsverken, 70 hos justitieombudsmannen och 50 hos justitiekanslern, dvs. sammanlagt drygt 200 klagomål. Från ärendehanteringssystemet fick man uppgifter om klagandenas identitet, föremålet för klagomålet och tidpunkten för när ärendet inletts. Klagomålen gällde bland annat problem med inomhusluften i skolbyggnader, nedläggning av skolor, skolmobbning, skolskjutsar, användningen av sociala medier och elevernas egna datorer i undervisningen samt religionsundervisningen 29