Motion till riksdagen 1985/86:142

Transkript

1 Motion till riksdagen 1985/86:142 Ulf Adelsohn m. fl. Förbud mot införsel av jordbruksvaror från Sydafrika, m. m. (prop. 1985/86:52) l. Inledning Den vita minoritetens apartheidpolitik i Sydafrika strider mot grundläggande mänskliga och demokratiska fri- och rättigheter. Apartheidpolitiken är omoralisk och oförenlig med västerländsk syn på den enskilda människans rättigheter och skyldigheter. Genom apartheidpolitiken bryter Sydafrika mot FN-stadgans stadgande om likabehandling av människor, oavsett ras och etniskt ursprung. Situationen i Sydafrika har under 1985 allvarligt försämrats. Konfrontationen mellan den vita minoritetsregimen och motståndarna till apartheid har tilltagit i styrka och brutalitet. Omvärlden har nåtts av allt fler tragiska rapporter om övergrepp från sydafrikansk polis och militär på värnlösa människor. Antalet döda vid dessa oroligheter under det senaste året uppskattas till ca 700 personer. 2. Svensk sydafrikapolitik Det råder bred enighet i Sverige kring avståndstagandet från apartheidsystemet. Sverige har, liksom varje annan FN-medlem, rätt och plikt att reagera mot förhållandena i Sydafrika och söka bidra till att det omänskliga och ohållbara apartheidsystemet avskaffas. Svensk sydafrikapolitik har utifrån den breda enighet som råder i avståndstagandet från apartheid syftat till att påverka den vita minoriteten till att avskaffa apartheidsystemet, respektera FN-stadgan och införa ett demokratiskt styrelseskick. Sverige bör medverka till att den förändring som är ofrånkomlig sker på fredlig väg och inom sådan tid att en våldsam, väpnad omvälvning med ofantliga lidanden för alla sydafrikaner undviks. Sverige strävar efter att påverka den sydafrikanska regeringen utifrån främst följande tre handlingslinjer: - Inom ramen för FN arbetar Sverige för att säkerhetsrådet skall besluta om bindande sanktioner gentemot Sydafrika. - Sverige strävar efter att upprätthålla goda kontakter med och stödja grupper och enskilda personer i Sydafrika som arbetar för apartheidsystemets avskaffande och en demokratisk samhällsutveckling. s

2 - Sverige har för Sydafrikas regering och medborgare genom uttalanden och skilda isoleringsåtgärder klart markerat vårt lands avståndstagande från apartheidpolitiken. Mot. 1985/86: Apartheid- hot mot frihet och fred Den sydafrikanska regimen demonstrerar dagligen hur diktatur skiljer sig från demokrati, hur våld och rasförtryck skiljer sig från medmänsklighet och mänsklig etik. Diktatur och förtryck är ett hot mot freden. Sammandrabbningarna i Sydafrika illustrerar på ett klart sätt det faktum att frihet är en förutsättning för fred. Sydafrika kan aldrig omvandlas till en fri och öppen demokrati på apartheidregimens villkor. De som i dag bär upp det sydafrikanska samhällssystemet måste fås att inse hur överlägsna frihetens ideer är varje annat samhällssystem. De måste fås att inse att vägen till fred och civilisation går över respekten för medmänniskan, oavsett hudfärg. Det senaste decenniet har vi i Europa bevittnat hur diktaturer fallit när icke minst den unga generationen konfronteras med frihetens och demokratins ideer. Därför är det angeläget att särskilt den unga generationen i Sydafrika genom kontakter med omvärlden tvingas välja i stället för att isoleras. Arbetet för en fredlig omvandling av det sydafrikanska samhället i riktning mot de västerländska frihetsideal vi företräder kan aldrig främjas av en total isolering av Sydafrika. I ett längre perspektiv är det utvidgade snarare än inskränkta kontakter mellan Sydafrika och de västeuropeiska och nordamerikanska demokratierna som skapar de bästa förutsättningarna för en demokratisk utveckling. Rätten för sydafrikanska medborgare att fritt resa utomlands är därvid av central betydelse. Omvärldens ekonomiska förbindelser med Sydafrika är betydelsefulla. Det är ingen tillfällighet att det är företrädare för det sydafrikanska näringslivet som varit ledande när det gällt att kräva apartheidsystemets avskaffande. Kontakterna mellan ledande företrädare för det sydafrikanska näringslivet och ANC har lett till stora spänningar mellan näringslivet och den nuvarande regimen i landet. Kontakterna gentemot omvärlden är självfallet också av stor betydelse för de olika organisationer och individer som, ofta under svåra förhållanden, verkar för ett avskaffande av apartheid. Stödet från omvärlden i olika former, icke minst moraliskt, är för dem av avgörande betydelse. En viktig del av kontakterna mellan Sydafrika och omvärlden är det fria informationsflödet. Det är utomordentligt angeläget att massmedia kan verka i Sydafrika och rapportera om händelseutvecklingen. De av den sydafrikanska regimen nyligen proklamerade inskränkningarna i utländska massmedias arbetsmöjligheter är därför ytterligare ett steg i fel riktning. Begränsningen av informations- och nyhetsförmedling gynnar de styrande och missgynnar dem som bekämpar apartheidsystemet och bör aktivt motarbetas. 6

3 4. Riktlinjer för svensk sydafrikapolitik Mot. 1985/86:142 Moderata samlingspartiet hyser sedan lång tid tillbaka föga tilltro till effektiviteten i bojkott- och blockadaktioner från enskilda länder. Historiskt sett finns inget exempel på att sådana varit framgångsrika. Det är mot denna bakgrund som vi hävdat och hävdar att sanktioner och blockader mot Sydafrika för att ha utsikt till framgång måste vara beslutade av FN :s säkerhetsråd. För att säkerhetsrådet skall kunna enas om verkningsfulla åtgärder krävs att några av Sydafrikas viktigaste handelspartner modifierar sin inställning till sanktioner gentemot Sydafrika i FN:s regi. Det har under 1985 glädjande nog skett en viss attitydförskjutning hos flera av dessa länder. l motion 1984/85:1018 presenterade vi huvuddragen i en svensk sydafrikapolitik, vilken skulle kunna lämna ett konstruktivt bidrag till utvecklingen i Sydafrika bort från apartheid och mot demokrati, frihet och respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Vi framhöll i reservation nr 8, UU 1984/85:6, bl. a. följande: Sverige ger ett omfattande bistånd till länderna i Södra Afrika. I dag ges ett bistånd på 160 miljoner till sydafrikanska befrielserörelser, flyktinghjälp och stöd till apartheidpolitikens offer. Uppskattningsvis en fjärdedel av detta bistånd går till hjälp inom Sydafrikas gräns. Det begränsade stödet till olika ändamål i Sydafrika motiverar enligt utskottet att detta, i enlighet med vad som föreslås i motion 166, ökar. Den sydafrikanska regeringens ekonomiska anslag till utbildning för den icke vita befolkningen är ytterligt begränsat. Sverige bör ekonomiskt stödja högre utbildning. Detta stöd kan utgå t. ex. i form av stipendier för studier vid sydafrikanska högskolor eller för studier utomlands. Sverige bör ge bistånd till apartheidpolitikens offer. De svartas organisationer spelar en stor roll för omvandlingen av Sydafrika. Sverige bör därför ge de svartas organisationer ekonomiskt stöd. Stödet bör t. ex. utgå till medborgarrätts-, kyrkliga och fackliga organisationer. Världskyrkorådet driver en rad angelägna projekt i Sydafrika. Sverige bör stödja dessa hjälpprogram. Stora delar av den svarta befolkningen lider av undernäring och akut brist på sjukvård. Sverige bör undersöka möjligheterna att ge medicinsk och humanitär hjälp åt den svarta befolkningen i Sydafrika. Vi betonade också att en ny "Codex Ethicus" för de svenska företagens verksamhet i Sydafrika bör införas. 5. Händelseutvecklingen under 1985 Den dramatiska händelseutvecklingen i Sydafrika under 1985 är ett resultat av ett flertal faktorer, som t. ex.det utbredda missnöjet med arbetslösheten och försämrade levnadsvillkor. Men bakom dessa orsaker finns den stora befolkningsmajoritetens hat och förbittring mot apartheidsystemet i sig. Den svenska lagstiftningen om förbud mot nyinvestering har saknat betydelse för det senaste årets händelseutveckling i Sydafrika. Den sydafrikanska regimens ökade brutalitet och fängslaodet av en rad framträdande företrädare för sydafrikanska organisationer inger stor oro. 7

4 Med stöd av arbetet inom ramen för IDU (International Democrat Union) har moderata samlingspartiet tillsammans med våra nordiska broderpartier bl. a. verkat för ytterligare, av FN:s säkerhetsråd beslutade, åtgärder gentemot Sydafrika. Ett viktigt resultat av detta arbete var det uttalande som IDU:s partiledarmöte gjorde i Washington i år. I uttalandet från partiledarmötet, vilket representerade moderata, konservativa, liberala och kristdemokratiska partier, sades: Mot. 1985/86:142 The Party Leaders condemo apartheid, and call upon the South African Government to open a national dialogue with all racial groups with a view to introducing major reforms guaranteering the equal participation of all South Africans in political life. They al so call on South Africa to implement Security Council Resolution 435, which remains the internationally agreed basis for achieving the independence of Namibia. Diskussionerna om utformningen av uttalandet inför partiledarmötet var ett verksamt bidrag till att säkerhetsrådet den 26 juli, för första gången sedan 1977, uppmanade medlemsstaterna att vidta vissa åtgärder mot Sydafrika. Säkerhetsrådets behandling av Sydafrika utmynnade bl. a. i en rekommendation, vari det heter: säkerhetsrådet, som känner djup oro över den allt allvarligare situationen i Sydafrika och över att apartheidsystemet, som rådet kraftigt fördömer, fortsättningsvis förorsakar svårt lidande i landet---anmodar organisationens medlemsstater att vidta åtgärder mot Sydafrika såsom följande: a) inställande av alla nyinvesteringar i Sydafrika, b) förbud mot försäljning av kriigerrand och alla andra mynt som präglats i Sydafrika, c) restriktioner i fråga om idrottsliga och kulturella förbindelser, d) inställande av exportgarantilån, e) förbud mot all försäljning av datautrustning som kan komma att användas av sydafrikanska armen och polis. Det nordiska handlingsprogrammet mot Sydafrika innehåller, förutom ett antal punkter vilka återfinns i säkerhetsrådets resolution, också bl. a. en "rekommendation till nordiska företag som exporterar eller importerar från Sydafrika att söka sig andra marknader och leverantörer i syfte att minska handeln mellan de nordiska länderna och Sydafrika". 6. Lagen om förbud för nyinvesteringar Vid behandlingen av lagförslag om förbud för svenskägda företag i Sydafrika att genomföra nyinvesteringar anförde vi att lagen bröt mot den huvudlinje i svensk utrikespolitik som anger att om Sverige skall delta i sanktioner eller sanktionsliknande åtgärder mot ett annat land, skall våra åtgärder föregås av beslut av FN:s säkerhetsråd. Genom Sveriges avsteg från sin grundläggande uppfattning i detta fall kan det hävdas att vi indirekt - från folkrättslig synpunkt-erkänner det rättfärdiga i de sanktioner som stormakterna, utan beslut i FN:s säkerhetsråd, använder som ett led i utrikespolitiken. FN skall svara för upprätthållandet av internationell fred och säkerhet. Om den rättsordning som är beslutad i FN sätts ur spel genom staters ensidiga 8

5 handlande ökar påtagligt riskerna för internationella konflikter. Samtidigt försvagas i motsvarande mån världsorganisationens prestige och möjligheter att verkningsfullt bidra till att upprätthålla fred och säkerhet i världen. Sverige har som liten nation ett alldeles särskilt intresse av att det internationella regelsystemet fungerar i enlighet med FN-stadgan. Detta har också sedan lång tid tillbaka varit en framträdande linje i svensk utrikespolitik. Därigenom har de mindre staternas ställning successivt kunnat förbättras. De svenska företag som är verksamma i Sydafrika kan inte ses som ett stöd för apartheidsystemet. I ett längre perspektiv utgör de i stället del i en ekonomisk utveckling och en öppning mot omvärlden som bäddar för en förändring av förhållandena i landet. I frågor som t. ex. anställningsvillkor och fackliga rättigheter bidrar de till att driva utvecklingen framåt. Därtill skall läggas att det borde finnas ett klart intresse av att även svenska företag finns representerade och verksamma i Sydafrika den dag apartheid avskaffas. Svenska rederier bedriver i dag trafik på södra Afrika, vilket även inkluderar trafik på Sydafrika. Denna trafik bör även fortsättningsvis äga rum. I nuvarande läge skulle ett avskaffande av lagstiftningen mot nyinvesteringar innebära att Sverige skulle sända fel signaler till omvärlden. Då FN:s deklaration från den 26 juli 1985 nu dessutom ger visst stöd för de svenska åtgärderna bör lagen tills vidare fortsätta att gälla. Mot.l985/86: Regeringens förslag Regeringen föreslår -att en särskild straffskala för grova brott införs i lagen (1971: 176) om vissa internationella sanktioner (2.6). Vi biträder förslaget. -att riksdagen bör godkänna regeringens beslut att, till följd av FN:s rekommendation från den 26 juli 1985, sätta 3 lagen om vissa internationella sanktioner i tillämpning för ett förbud mot införsel av det sydafrikanska guldmyntet kriigerrand till Sverige. Vi biträder förslaget. - att riksdagen skall stifta en lag om generellt förbud mot införsel av jordbruksprodukter från Sydafrika. Vi delar regeringens inställning om vikten av att vidta åtgärder mot användningen av fångar i det sydafrikanska jordbruket. Det är angeläget att Sverige utformar ett sanktionssystem gentemot Sydafrika, som är förenligt med våra internationella åtaganden. Vi föreslår därför ett bättre system, som bl. a. är förenligt med Sveriges åtaganden gentemot GA Tf. Tvångsarbete och användning av fångar i produktion är i de flesta fall ett resultat av avsaknaden av demokrati och mänskliga fri- och rättigheter i en stor del av världens länder. Sydafrika och dess apartheidsystem är inget undantag. Sydafrika har bl. a. till följd av främst passlagarna ett i jämförelse 9

6 med andra länder stort antal fångar. Enligt olika uppgifter utnyttjades år Mot. 1985/86: minst fångar i det sydafrikanska lantbruket. Det är nödvändigt att Sverige på olika sätt agerar mot detta. Detta är en naturlig konsekvens av att det är Sveriges rätt och plikt att reagera mot förtryck, tvångsarbete och användning av fångar i produktion varhelst det än förekommer. Moderata samlingspartiet har därför kritiserat att tvångsarbete t. o. m. förekommer vid svenska biståndsprojekt, såsom vid Vinh-Phu-projektet i Vietnam. USA har sedan 1930-talet ett generellt förbud för import till USA av varor tillverkade av fångar. Ett system med intyg, vilka garanterar att vissa jordbruksprodukter från Sydafrika inte har producerats av fångar eller tvångskommenderad arbetskraft, har enligt uppgift använts under lång tid vid import till USA. För att markera Sveriges fördömande av användningen av fångarbetskraft och tvångsarbete i det sydafrikanska jordbruket bör ett system med intyg införas. l dessa intyg skall producenterna under allsidig insyn garantera att fångarbetskraft eller tvångsarbete ej utnyttjas i produktionen. Om sådant intyg inte kan uppvisas skall import till Sverige av de aktuella jordbruksprodukterna inte få ske. Härigenom skulle Sverige öka trycket på de sydafrikanska producenterna att avskaffa systemet med tvångsarbetskraft och utnyttjandet av fångar i produktionen. Ett sådant system med intyg skulle, som nämnts, vara förenligt med Sveriges åtaganden gentemot GA TI. Det bör ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext baserad på valda delar av den av regeringen föreslagna lagen. Innan lagen träder i kraft bör konsultationer ske med bl. a. de nordiska länderna. Sverige bör också utifrån den i motionen föreslagna lagstiftningen om Sydafrika i skilda internationella fora aktualisera frågan om förekomsten av fångar och tvångsarbete i produktion av varor och tjänster i andra länder. Utgångspukten för Sveriges agerande bör vara internationella åtgärder gentemot även sådana missförhållanden. -rätt för kommuner och landstingskommuner att under 1986 vid upphandling vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika. Sveriges utrikes-, säkerhets- och biståndspolitik skall utformas av riksdag och regering. Vi kan därför inte biträda förslaget. Den övervägande delen av kommunernas och landstingskommunernas import från Sydafrika utgörs dessutom av lantbru.ksprodukter, för vilka vi föreslår ett intygsförfarande. 8. Hemställan Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs l. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om riktlinjer för svensk Sydafrikapolitik, 2. att riksdagen beslutar införa en lag om intyg som villkor för import av sydafrikanska jordbruksprodukter i enlighet med vad som i motionen anförs, 3. att riksdagen därmed avslår regeringens förslag till lag om förbud mot införsel av jordbruksvaror från Sydafrika, lo

7 4. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om rätt för Mot.l985/86:142 kommuner och landstings kommuner att vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika. Stockholm den 19 november 1985 Ulf Adelsohn (m) Lars Tobisson (m) Anders Björck (m) Carl Bildt (m) Nils Carlshamre (m) Rolf Dahlberg (m) L. Arne Andersson (m) i Ljung Ingegerd Troedsson (m) Staffan Burenstam Linder (m) Rolf Clarkson (m) Sonja Rembo (m) Per-Olof Strindberg (m) Ingrid Sundberg (m) Il