Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier

Transkript

1 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier Rapport 2016:84 Arkeologisk undersökning genom schaktkontroll 2015 samt Översiktlig arkeologisk förundersökning 2016 Skåne, Helsingborgs kommun, Helsingborgs socken, Gamla Staden 8:1, fornlämning Helsingborg 42 Adam Bolander med bidrag av Pär Karlsson, Annika Knarrström och Immo Trinks

2

3 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier Rapport 2016:84 Arkeologisk undersökning genom schaktkontroll 2015 samt översiktlig arkeologisk förundersökning 2016 Skåne, Helsingborgs kommun, Helsinborgs socken, Gamla Staden 8:1, fornlämning Helsingborg 42 Dnr Adam Bolander med bidrag av Pär Karlsson, Annika Knarrström och Immo Trinks

4 Arkeologerna Statens historiska museer Våra kontor Linköping Lund Mölndal Stockholm Uppsala Kontakt Arkeologerna Statens historiska museer Rapport 2016:84 Upphovsrätt, där inget annat anges, enligt Creative Commons licens CC BY. Villkor på Bildredigering: Henrik Pihl Layout: Henrik Pihl Omslag framsida: Vy över Billeplatsen med Rådhustornet i bakgrunden. Foto: Adam Bolander. Omslag baksida: Georadarundersökning på Billeplatsen. Foto: Adam Bolander. Tryck/utskrift: Arkitektkopia AB, 2016

5 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier 3 Innehåll Sammanfattning 5 Rapportens upplägg 5 Allmän bakgrund 7 Bevarandegrad och bevarandeintresse 10 Hållbar stadsplanering 10 Stadens historia 11 Närområdets arkeologi 13 Forskningsläge och kunskapsbehov 14 Förundersökningens syfte 14 Metod och genomförande 14 Inledning 14 Georadar 15 Borrning för geoteknisk mätning 18 Arkivstudier 18 Resultat 19 Inledning 19 Georadar 19 Delområde A 22 Delområde B 22 Delområde C 22 Delområde D 23 Slutsats 23 Borrning för geoteknisk mätning 23 Arkivstudier 27 Kartmaterial 27 Slottshagen 33 Landborgens försvarsanläggning 33 Kvarteret Minerva och Drottning Margaretas gata 35 Himmelriksgränden 43 Kvarteret Kärnan mellersta 43 Kvarteret Kärnan södra 46 Hallbergs trappor 47 Mariakyrkan och Billeplatsen 47 Kvarteret Tor och rådhuset 50 Underjordiska gångar 51 Äldre stenålder Yngre stenålder Sammanfattning av undersökningsresultat 58 Källkritiska faktorer 59 Arkeologisk och vetenskaplig potential 60 Förslag till fortsatta åtgärder 61 Omnämnda tidsperioder 61 Referenser 62 Administrativa uppgifter 65 Översiktlig arkeologisk förundersökning Arkeologisk undersökning genom schaktkontroll Bilagor 66 Bilaga 1. Dokumentation av skruvborrprover 66 Bilaga 2. Georadarundersökningen 68 Äldre bronsålder Yngre bronsålder Yngre järnålder Nyare tid Efterreformatorisk tid Medeltid Äldre järnålder Vikingatid STENÅLDER BRONSÅLDER JÄRNÅLDER HISTORISK TID år

6 4 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier Figur 1. Läget för undersökningen markerat på utsnitt ur Terrängkartan, blad 3C SV Helsingborg. Skala 1:

7 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier 5 Sammanfattning Helsingborgs kommun planerar för utökade parkeringsmöjligheter i stadens centrum och har för ändamålet pekat ut Rosenträdgården som en lämplig plats. Anläggningen avses att uppföras som ett parkeringshus i flera plan, helt eller delvis nedgrävt. Därtill planeras för en bilramp i Drottning Margaretas gata, omgestaltning av gång-/cykelväg i Hallbergs trappor och Billeplatsen samt en entré från Himmelriksgränd. Undersökningsområdet ligger inom såväl riksintresseområde som inom fast fornlämning, Helsingborgs medeltida stad (42:1). Den yta som är aktuell för exploatering uppgår till ca m 2. Arbetsföretaget är ett av de, till ytan, största planerade ingreppen i en stadsarkeologisk miljö. Den översiktliga förundersökningen genomfördes som en georadarundersökning kombinerad med arkivstudier. Inom exploateringsområdet utfördes även geotekniska mätningar genom provborrning. Utförare var Sweco. Arbetena övervakades av arkeolog och resultaten införlivades i föreliggande text. Den geotekniska provborrningen identifierade lager innehållande kulturindikerande komponenter och uppmätte lagersekvensens mäktighet inom de punkter som provtogs. En uppskattad kulturlagermäktighet inom området uppgick till 0,95 2,9 m, med ett medelvärde på 1,7 m. Genom arkivstudierna har resultat av tidigare utförda arkeologiska undersökningar sammanställts och ett kunskapsläge presenterats. Resultatet bör ses som en ingång till fördjupade studier. Georadarundersökningen påvisade ett mycket stort antal moderna markingrepp i form av ledningsschakt inom undersökningsområdet. Det gick däremot inte att identifiera några strukturer i georadardatan som går att tolka som äldre arkeologiska lämningar. Rapportens upplägg Då föreliggande redogörelse består av ett såväl komplext som omfattande material från tre olika typer av undersökningar (georadar, geoteknisk borrning och arkivstudier) kan en förklaring av dispositionen vara behövlig. Rapporten kan delas in i tre huvudsakliga block med olika inriktning och olika detaljnivå. Det första blocket beskriver bakgrunden till undersökningen och de metoder som använts, men ger också en övergripande sammanfattning av stadens historia, den arkeologi som utförts i undersökningsområdet, respektive vilket kunskapsbehov som föreligger. Det andra blocket beskriver resultaten med en hög detaljeringsnivå, medan det tredje blocket sammanfattar resultaten på ett mer övergripande plan. I det senare blocket ges också förslag till fortsatta åtgärder och en beskrivning av respektive delområdes potential.

8 6 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier Stattena Slottshöjden Sofiakällan Helsingborg 11:1 Henry Dunkers plats Sundstorget Helsingborg 15:2 Slottshagen Helsingborg 12:1 Stortorget Helsingborg 14:1 Hamntorget Helsingborg 252 Helsingborg 42:1 Helsingborg 13:1 Öresund Helsingborg Eneborg Forn- och kulturlämning Undersökningsområde 500 m Gustav Adolfs torg Figur 2. Förundersökningsområdet samt Helsingborgs medeltida stad, fornlämning 42:1, markerade på utsnitt ur Fastighetskartan. Skala 1:

9 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier 7 Som en följd av blockens olika detaljnivå kan samma information finnas i flera avsnitt och en grad av upprepning kan noteras i det fall läsaren väljer att tillgodogöra sig texten från början till slut. Genom upplägget finns emellertid en intention att läsaren ska ges möjlighet att välja vilken grad av detaljnivå som önskas, för att således främja en mer selektiv läsning baserad på behov och intresse. Allmän bakgrund Som ett led i pågående stadsförnyelsearbete önskar Helsingborgs stad, genom ändringar i detaljplanen, göra centrum mer tillgängligt och livkraftigt. Ett underjordiskt parkeringshus med bilramp föreslås i den så kallade Rosenträdgården, respektive Drottning Margaretas gata. I anslutning planeras ett café. En passage med hiss, rulltrappor och cykelramp planeras utmed Hallbergs trappor. Passagen ska mynna ut i Billeplatsen som i sin tur ska omgestaltas för att göra den mer tillgänglig för stadsliv och grönska. Även Hallbergs trappor ska planeras om för att göra dem attraktivare och bättre att gå i. I Himmelriksgränd planeras ännu en omgestaltning i form av en entré till parkeringshuset. Redan under 2013 utfördes en arkeologisk förundersökning för att utröna förutsättningarna för en föreslagen placering av aktuellt parkeringshus, i Slottshagen. Resultaten visade på omfattande bebyggelsespår och ett fyndmaterial med tonvikt i och 1300-tal, även om enstaka fragment av Östersjökeramik påträffades (Bolander & Anglert 2013). Planerade arbeten innebär ett ingrepp i Helsingborgs medeltida stadslager, fornlämning 42:1. Länsstyrelsen fördelade ärendet till Arkeologerna och föreslog i förfrågningsunderlaget att den översiktliga arkeologiska förundersökningen skulle utföras som en georadarundersökning, kompletterad med arkivstudier. Den 11 februari 2016 skrev Länsstyrelsen beslut med diarienummer och Arkeologerna inledde fältarbetet den 7 mars Inför planeringen genomfördes också geotekniska provborrningar som övervakades och dokumenterades av arkeolog i december månad 2015 (lst dnr ). Antikvariska förutsättningar Landborgen kallas den nordsydligt löpande och framträdande höjdplatå som ger det centrala Helsingborg dess karaktäristiska framtoning med en markant och distinkt nivåskillnad (fig. 3). Nedanför slänten ligger nivåerna på cirka 2 8 meter över havet medan de ovanför når meter över havet. Materialet består till största delen av sedimentärt berg täckt av ett tunnare jordlager. Ställvis förekommer ådror av grundvatten i berget, vilket resulterat i flera källsprång längs med och i Landborgen. Föga förvånande har de speciella topografiska förhållandena nyttjats i försvarssyfte genom vår historia. Under medeltid utgjorde formationen en gräns mellan den senare tillkomna så kallade lågstaden och den förmodat äldre bebyggelsen i högstaden. Aktuellt undersökningsområde är, till största delen, beläget uppe på platån, i ett område som pekats ut som läget för stadens äldsta bebyg-

10 8 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier Figur 3. Vy över delar av Landborgens rasbrant som idag till stor del är bevuxen med björnbärssnår. Foto från söder: Adam Bolander. gelse. Den medeltida stadens ursprungstopografi präglades i hög grad av de djupa erosionsdalar som förband inlandet med havet och fungerade som ypperliga kommunikationsleder. En av erosionsdalarna, som idag går under benämningen Hallbergs trappor, förband Landborgsplatån/nu aktuellt undersökningsområde med lågstaden och området kring Mariakyrkan. Flera av de djupa formationerna planades dock ut i samband med omfattande utfyllnadsarbeten i staden under 1680-talet, så även Hallbergs trappor. Den yta som omfattas av denna översiktliga förundersökning ligger inom såväl riksintresse som fast fornlämning. Undersökningsområdet är beläget i vad som kan beskrivas som Helsingborgs historiska kärnområde i den medeltida staden (fornlämning 42:1). Undersökningsområdet omfattar huvudsakligen ett höjdläge direkt ovan Landborgens rasbrant. Detta delområde har sedan 1930-talets slut hyst en trädgårdsanläggning som idag går under namnet Rosenträdgården. Buxbomskantade planteringar med sommarblommor är varvade med krattade gångar och lågväxande buskar och träd, såsom exempelvis magnolior (fig. 4). Utmed Hallbergs trappor i nordväst planeras en ny passage för gång- och cykeltrafikanter som leds genom den så kallade Billeplatsen i väster. Såväl Hallbergs trappor som Billeplatsen löper i den erosionsdal som förband lågstaden med högstaden. Transportleden har således anor som går att föra tillbaka till stadens tidigaste skede.

11 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier 9 Figur 4. Vy över delar av Rosenträdgården, så som den var gestaltad i november I bakgrunden skymtar kärnan. Foto från sydost: Adam Bolander. Förundersökning m Figur 5. Vy över aktuellt undersökningsområde i förhållande till förundersökningsområdet från Det ungefärliga läget av de två tunnlarna i Landborgens rasbrant är inprickade med vita cirklar. Som underlag har kartmaterial från Google använts. Skala 1:2000.

12 10 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier Bevarandegrad och bevarandeintresse I samband med projekt Medeltidsstaden karterades år 1981 de områden som inom Helsingborgs stad förmodades vara utschaktade och helt sakna bevarade lämningar. Insatsen utgick från en okulärbesiktning av samtliga byggnader, där förekomst av källarfönster och, i marknivå, placerade luftintag indikerade att byggnaden var försedd med källare. Därmed kunde det även förmodas att det inte fanns några bevarade kulturlager. Markingrepp i samband med eldragningar och vatten och avlopp upptogs inte i arbetet. Enligt karteringen är de nu aktuella exploateringsområdena helt förskonade från utschaktning (Wihlborg 1981a: 39). I rasbranten nedanför Rosenträdgården finns emellertid två underjordiska gångar som är grävda in i berget, under trädgården. Gångarnas funktion är inte klargjord, men bådas mynning ansluter i närheten till Mariakyrkan och dess kyrkogård (se Underjordiska gångar nedan). Hållbar stadsplanering Helsingborgs kommun var tidigt ute med ambitionen att ta tillvara historiska dimensioner i stadsplaneringen. Dessa ambitioner har lika stor angelägenhetsgrad idag och detta märks i flera av våra medeltida städer. Idag talas det om hållbar stadsutveckling där även historiska värden och kulturella perspektiv är viktiga ingredienser i samhällsutvecklingen. Kalmar är ett exempel på en stad där planarbete och gestaltningsprogram utformats i nära samarbete med arkeologer, vilket gett stora mervärden. Nyréns arkitektkontor har sammanfattat Kalmarprojektet på följande vis: Projektet syftar till att ge möjlighet att utföra ombyggnation av befintlig miljö till bostäder, kontor samt lokaler för bland annat kafé och kulturändamål. Planen ska även säkerställa befintlig bebyggelses och parkområdens kulturhistoriska värden samt skapa förutsättningar för att synliggöra platsens medeltida historia. I ett större perspektiv är planens syfte att utveckla, förstärka och tydliggöra stadens karaktär och framväxt. En viktig målsättning är att området även i fortsättningen ska upplevas som öppet och tillgängligt för allmänheten. ( kvarteret-valnotstradet-kalmar#more). Utvecklingsplanerna för delar av det medeltida Kalmar är ett samverkansprojekt mellan Kalmar kommun, Länsstyrelsen i Kalmar län, Statens Konstråd, Arkitekturmuseum, KTH, Boverket samt Arkeologerna, Statens Historiska Museer. Arbetssättet kan med fördel användas även i andra städer, där ambitionen finns att ta till vara på och dra nytta av den äldsta historien. För den planerade omdaningen i och kring Rosenträdgården finns alla möjligheter att arkeologin och de kulturhistoriska värdena kan användas i utformningen/gestaltningen av området, och således ge ett mervärde för såväl invånarna som turister.

13 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier 11 Stadens historia Helsingborg är en stad med en synnerligen konfliktpräglad historia. Det strategiska läget vid Öresunds smalaste överfart gjorde staden eftertraktansvärd ur såväl merkantil som militär synpunkt. Ständiga konflikter mellan den danska och den svenska sidan föranledde ett otal genomgripande fortifikationsarbeten under och tal, omfattande området på den så kallade Landborgen. Staden i sig har emellertid ett äldre ursprung än så och namnet Helsingborg omnämns redan på 1000-talet. Till 1000-talet dateras även de båda stenkyrkorna S:t Clemens och S:t Petri med kyrkogårdar. Den äldsta stadsbebyggelsen förmodas ha legat mellan de nämnda institutionerna som möjligen föregåtts av äldre kyrkobyggnader uppförda i trä (Wihlborg 1981a:47ff). Den arkeologiska bevisföringen för placeringen av den äldsta bebyggelsen är ännu fragmentarisk, beroende på den begränsade omfattningen av utförda undersökningar, men de få fynd och anläggningar som påträffats och konstaterats ha en koppling till 1000-talet har alla framkommit på Landborgsplatån, där också aktuellt undersökningsområde är beläget (Bolander & Anglert 2013; Eriksson m.fl. 2007:11). På den smala medeltida strandremsan i lågstaden har lerbottnar undersökts, en företeelse som är intimt förknippad med det omfattande sillfisket och som för Helsingborgs del troligen går tillbaka till 1100-talet (a.a.; Holmberg 1977:111). Troligtvis ska föregångaren till Mariakyrkan, den senare stadskyrkan, knytas till denna fas. Ombyggnaden av kyrkan under 1200-talet bör ses som ett utslag av en permanent stadsbebyggelse. Samtidigt tycks de södra delarna av högstaden expandera genom dominikanerkonventets tillkomst under 1270-talet. Lågstadens framväxt tycks ha skett i anslutning till Hallbergs trappor. Kring 1300-talets mitt hade stadens funktion förändrats från ett kungligt maktcentra till en borgarstyrd köpstad, där handel med varor och tjänster kom att framstå som den främsta aktiviteten. I samband därmed etablerades en permanent bebyggelse på strandremsan i lågstaden, föranledande en under den kommande tiden snabb expansion över de låglänta områdena. Efterhand krävdes till och med utfyllnader av havsbandet i syfte att vinna utrymme för den inträngda bebyggelsen. Staden antog en alltmer tudelad karaktär, med den profana borgarbebyggelsen i lågstaden och den institutionella bebyggelsen med borgkomplex, dominikanerkonvent och kyrkor i högstaden (Eriksson m.fl. 2007:12). Vid reformationen har kyrkorna uppe på Landborgen tagits ur bruk. Enligt den äldsta avbildningen av Helsingborg från slutet av 1500-talet (Georg Brauns stadsbok Theatrum Urbium) saknas bebyggelse på Landborgen och stora delar låg istället under odling (fig. 18; Wihlborg 1981a:52). Detta får betraktas som ett sannolikt scenario för tidsperioden, även om avbildningen är behäftad med vissa felaktigheter. Kärnankomplexet kan exempelvis knappast ha omgivits av en vattenfylld grav, utifrån det torrskodda läget på Landborgens kant. Stadens första befästning anlades kring den medeltida försvarsanläggningen på Landborgen och försågs med en omslutande ringmur. Vid undersökningarna av S:t Clemens kyrkogård 1987 framkom den äldsta stadsmuren som hade en sex meter bred vallgrav eller dike som appendix (Anglert 1996:20f). Muren kunde stratigrafiskt dateras till före Den nuvarande Kärnan anses ha tillkommit i början av

14 12 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier 1300-talet och kopplas till Erik Menveds strävanden i området. Byggandet av den nuvarande borgen har påbörjats på 1310-talet och de äldsta dendrodateringarna är från vintern 1315/1316 (Eriksson m.fl. 2007:91f). En större brand har drabbat tornet och medförde omfattande byggnadsarbeten. Branden anses ha inträffat strax efter mitten av 1300-talet (a.a.:105). Satsningen och byggnationerna på Kärnan har medfört att stora delar av högstaden, och då inte minst Slottshagen intill borgen, har påverkats av borgens och stadens nya murar och befästningslinjer. Troligtvis är det resultatet av denna omvandling på 1300-talet som fortfarande går att avläsa i den ovan nämnda äldsta avbildningen av Helsingborg med sina tomma ytor kring Kärnan. Att området lagts öde framgår bland annat av en begäran från Valdemar Atterdag till påven Innocentius VI att flytta dominikanerkonventet S:t Nicolai då det låg för nära borgen (Bååth 1933:306). Konventet, som grundades 1275, anses emellertid inte ha flyttats i realiteten. Undersökningarna av kyrkan har visat att det ursprungliga koret har haft polygonal avslutning, vilket var ovanligt såväl för denna orden som för tiden (Wihlborg 1981a:14; Cinthio 1989:95f; Menander 2013:204f). I samband med 1600-talets dansk-svenska krig var befästningen i starkt behov av modernisering för att kunna motstå eld från ett alltmer högteknologiskt och slagkraftigt artilleri. I samband därmed tog både den svenska och den danska sidan fram en uppsjö av utkast och förslag till omgestaltningar, omfattande såväl breda jordvallar som vallgravar och bastioner. Under 1654 hade ett stjärnformigt bastionssystem påbörjats av danskarna, vilket svenskarnas fortsatta arbeten fick anpassas till när de åter fick kontroll över staden år 1658 (Mårtensson 1969a: 253; Wihlborg 1981a:10f). Ringmuren tillhörande den föregående medeltida borganläggningen ska enligt uppgift ha löpt i ungefärligen samma sträckning som bastionssystemet och revs i samband med svenskarnas fortsatta fortifikationsarbeten under talet (Bååth 1934:4). Under de påföljande åren producerades rikligt med utkast och förslag till omgestaltning, varav flera hade en snarlik utformning. Det bör dock påpekas att vi inte känner till hur planerna genomfördes eller om avstegen var stora från de tre ovan presenterade förslagen. Det kan inte heller uteslutas att kompletterande markingrepp utförts efter att de ursprungliga planerna fullbordats. Utöver befästningarna kring själva borgen uppfördes under 1600-talets mitt även ett befästningsverk som omslöt hela staden. Även detta konstruerades av kraftiga jordvallar som försågs med sju bastioner fördelade över dess utsträckning. På Landborgen kompletterades försvarsverken med en vallgrav, varav små partier finns bevarade än idag. Anläggningarna förstärktes och byggdes om i omgångar efter planer av såväl den danska som den svenska sidan (Mårtensson 1969a: 285ff; Wihlborg 1981a:10). Den exakta utbredningen av stadsfortifikationen är inte belagd, men tidigare undersökningar under och 1960-talet indikerar däremot att såväl en vallgrav som en befästningsmur står att finna i och utmed Drottning Margaretas gata (Eneroth 2013: 10). Eftersom arbetena med såväl befästningen kring borgen som kring staden är något svårgripbara kan det inte uteslutas att ytterligare lämningar därefter kan stå att finna inom nu aktuellt undersökningsområde.

15 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier 13 Närområdets arkeologi För en detaljerad presentation av utförda arkeologiska undersökningar och iakttagelser av arkeologiskt värde hänvisas till avsnittet Arkivstudier. Redogörelsen är indelad efter kvarter och mer generella karaktärsområden, medan en mer övergripande sammanfattning presenteras nedan. Inom undersökningsområdet har endast ett fåtal arkeologiska undersökningar utförts, huvudsakligen i form av provgrävningar eller schaktningsövervakningar i samband med exempelvis ledningsgrävningar. Det kanske mest genomgripande ingreppet skedde 1981, då Drottning Margaretas gata sänktes, huvudsakligen utan övervakning av antikvarisk personal. Rosenträdgården har tidigare endast blivit föremål för en mindre provgrävning, medan flera mindre ingrepp genomförts på Billeplatsen. I undersökningsområdets närhet har emellertid ett antal större undersökningar utförts, inte minst av dominikanerkonventet S:t Nicolai, hantverksgårdarna i kvarteret Minerva och en köpmansgård i kvarteret Kärnan mellersta. För undersökningsområdets del är de utförda arkeologiska insatserna av titthålskaraktär och kunskapen ännu begränsad. Till stor del bygger den på vad som kan förväntas utifrån resultaten av de angränsande undersökningarna, information från historiska kartor och stadens allmänna historia. I ett vidare perspektiv har stadens äldsta bebyggelse länge förmodats stå att finna i högstaden, ovan Landborgsbranten. Vid en provundersökning och schaktningsövervakning i Drottning Margaretas gata 1981 påträffades äldre svartgods och lämningarna daterades till omkring år 1200 och framåt (Wihlborg 1981b). Svartgods tillvaratogs även vid en förundersökning 2013, direkt norr om samma gata (Bolander & Anglert 2013). År 1996 företogs därtill en arkeologisk förundersökning i kvarteret Slottsvången som visade på tidigmedeltida bebyggelselämningar (FMIS 42, Tillägg dnr ). Den arkeologiska forskningsundersökningen vid Sankt Mikaels kapell år 2004 avslöjade att anläggningen av rundkyrkan hade skett genom äldre kulturlager daterade till sen vikingatid. Möjligen kunde kulturlagren kopplas till någon form av vikingatida gårdsbebyggelse (Eriksson m.fl. 2007). Mot bakgrund av en ofullständig bild av Helsingborgs äldsta historia initierade Helsingborgs kommun 1986 framtagandet av en långsiktig plan för arkeologiska insatser på Landborgen. Ett vetenskapligt program för undersökningar av området kring Kärnan formulerades 1987 av professor Hans Andersson. I detta betonades betydelsen av att fastlägga var bevarade kulturlager fanns, som en bakgrundsbild till arkeologiska undersökningar. En första insats i form av provborrningar genomfördes av Anders Löfgren och Anders Wihlborg. Borrningar gjordes i stora delar av kvarteret Slottshagen och kvarteret Kärnan Mellersta. Längs med det aktuella undersökningsområdet norra sida togs fyra borrprov som visade på en lagertjocklek mellan cirka 0,5 meter och 1,0 meter. I väster var lagertjockleken närmare 2 meter. Nyligen utförda provborrningar i Rosenträdgården visar att denna bild är representativ även för trädgårdens del (se avsnittet Borrning för geoteknisk mätning ovan).

16 14 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier Forskningsläge och kunskapsbehov Som ovan redogjorts för så är kunskapen om eventuella lämningar inom aktuellt undersökningsområde fragmentarisk och begränsad. Framförallt gällande delområdet Rosenträdgården, där endast tre mindre sökschakt tagits upp. Genom mindre arkeologiska undersökningar i Drottning Margaretas gata och på Billeplatsen har vi en mer tillförlitlig bild av vad som kan förväntas i dessa delområden (se vidare Arkeologisk och vetenskaplig potential nedan). Det senare kan till viss del sägas gälla även för Himmelriksgränd, även om vidare arkivstudier skulle krävas för att kunna pricka in läget för de undersökningar som påvisat bebyggelse och gatusträckning i Landborgsbranten (se vidare Kvarteret Kärnan södra). Beträffande de två underjordiska gångarna som löper från Landborgsslänten och in under Rosenträdgården är kunskapsläget begränsat. Till stor del bygger det på antaganden som inte kunnat beläggas vare sig genom arkeologiska observationer eller bevisföring i historiska källor (se vidare Underjordiska gångar). Förundersökningens syfte Syftet med den arkeologiska förundersökningen var att översiktligt klargöra fornlämningssituationen. I första hand skulle den visa var det fanns områden som krävde fortsatta undersökningar och samtidigt skulle den ge ett fullgott beslutsunderlag för Länsstyrelsen. Resultaten skulle också utgöra underlag för vidare planering av arbetsföretaget och eventuella arkeologiska undersökningar. Förundersökningens ambitionsnivå anpassades till behovet av ett fullgott beslutsunderlag för Länsstyrelsens fortsatta handläggning av ärendet. Ambitionsnivån anpassades också till behovet i exploatörens fortsatta planering. Detta präglade den föreslagna förundersökningens samtliga moment, georadarundersökning, fältarbete, arkivstudier, samt rapportering. En samlad bedömning av områdets vetenskapliga potential redovisas tillsammans med en noggrann analys och utvärdering i föreliggande rapport under rubriken förslag till fortsatta åtgärder. Metod och genomförande Inledning I Länsstyrelsens förfrågningsunderlag angavs att det tilltänkta exploateringsområdet kan komma att undersökas i flera steg, där det första utgörs av nu aktuell översiktlig arkeologisk förundersökning. Länsstyrelsen angav också att den ska utföras i form av en georadarundersökning och att den kan kompletteras med arkivstudier. Resultaten ska vara vägledande för om och i så fall vilka delområden som kan bli aktuella för en fördjupad förundersökning. Nedan följer en beskrivning av de metoder som tillämpats i samband med den översiktliga förundersökningen.

17 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier m Figur 6. Utsnitt ur digitala Fastighetskartan med undersökningsområdet markerat. Koordinatnät Sweref 99 TM. Skala 1:5000. Georadar Under fyra dagar i mars 2016 genomförde Statens historiska museer, Arkeologerna, en arkeologisk prospekteringsundersökning på Billeplatsen, i Rosenträdgården och utmed Drottning Margaretas gata (fig. 6). Undersökningens fältarbete genomfördes med georadar av arkeologerna Pär Karlsson och Annika Knarrström, båda från Arkeologerna, Statens historiska museer. Bearbetningen av fältdata är gjord av geofysiker Immo Trinks Dipl. geophys., PhD, Key Researcher Archaeological Geophysical Prospection, LBI i Wien/SHMM Arkeologerna. Tolkningen av georadardata och sammanställningen av rapporten är gjord av Pär Karlsson, Arkeologerna, Statens historiska museer. Syftet med georadarundersökningen var att om möjligt identifiera bevarade arkeologiska lämningar inom det planerade exploateringsområdet (fig. 7). Georadarundersökningen visade på ett stort antal geotekniskt mätbara strukturer inom området. Tolkningen av strukturerna var bland annat ledningsrör och ledningsschakt. Undersökningen kunde inte påvisa några spår efter äldre bevarade arkeologiska lämningar (bilaga 2: fig. 11, 42, 73 och 104).

18 16 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier m Figur 7. Utsnitt ur Google Maps med undersökningsområdet markerat. Koordinatnät Sweref 99 TM. Skala 1:1500. Georadarsystemet (fig. 8) fungerar i princip som ett ekolod. En sändarantenn sänder ut en elektromagnetisk signal. Signalen reflekteras från strukturer som stenar och skiktgränser mellan jordlager med olika fysiska egenskaper, till exempel fyllningen i diken eller gropar relativt den omgivande orörda undergrunden. För att en struktur ska vara mätbar krävs att det finns en tillräcklig fysikalisk konstrast mellan strukturen och den omgivande marken samt att strukturen är tillräckligt stor jämfört med mätprofilavståndet. Otillräcklig fysikalisk konstrast eller för liten storlek kan innebära att underjordiska strukturer vilka okulärt är mycket tydliga i samband med grävarbeten kan vara fullständigt osynliga för georadarantennen. Omvänt kan georadarantennen lokalisera strukturer i marken som med ögat är annars vore omöjliga att identifiera. Penetreringsdjupet av georadarsignalen beror på markens fysiska egenskaper och signalens frekvens (Conyers & Goodman 1997). Genom mätningar längs många, tätt lagda parallella linjer kan man generera en tredimensionell digital datavolym. Traditionella analyser görs av enstaka vertikala georadarprofiler vilket är komplicerat samt resulterar mestadels i otillfredsställande databilder av ringa arkeologiskt värde. Bearbetning av en tredimensionell datavolym ger däremot möjlighet att ta fram bilder av hela den sammanhängande undersökta ytan från olika djup, så kallade djupskivor, vilket dramatisk ökar såväl förståelsen av insamlad data som de arkeologiska tolkningsmöjligheterna (Leckebusch 2003). Våra tidigare, arkeologiska georad-

19 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier 17 Figur 8. Georadarsystemet har vissa likheter med en barnvagn. Radarantennen är monterad på en glidplatta omedelbart ovanför markytan. På kontroll- och datauppteckningsenheten framför operatören visas vertikala profildata och viktiga mätparameter. För positionering av mätdata längst profillinjen finns ett distanshjul monterat på ett av vagnens hjul. Systemet körs längs med parallella profilsnören över undersökningsområdet. (Foto: Arkeologerna). armätningar, till exempel på Birka, franciskanerkonventet i Krokek och S:t Olofs konvent i Skänninge, har visat att mätningar med ett profilavstånd om 25 centimeter resulterar i hög datakvalitet. Ett större profilavstånd är bara lämpligt för att kartlägga stora och sammanhängande strukturer, till exempel murar eller moderna ledningsschakt. I detta sammanhang är det väsentligt att påpeka att det inte bör förväntas att enstaka strukturer som är mindre i diameter än cirka det dubbla profilavståndet skall vara möjliga att identifiera och tolka i georadardata. Anledningen är att anomalier som endast är synliga på en profil är mycket svåra att skilja från till exempel en enskild, löst liggande sten i marken. Att identifiera och tolka långsträckta smala anomalier i mätprofilriktningen är vanskligt. Detta då dessa kan vara mycket svåra att skilja från anomalier som endast är förorsakade av tillfälliga antennstörningar. De här anomalierna exkluderas normalt från tolknings-

20 18 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier planer. Det medför att anomalier som till exempel är förorsakade av moderna ledningar eller rör, samt smala diken och grundmurar som råkar sammanfalla med mätprofilriktningen löper risk att exkluderas i tolkningen. De genomförda utgrävningarna baserade på georadarresultaten från S:t Olofs konvent i Skänninge 2004 (Riksantikvarieämbetet UV Öst, Linköping) visade på en mycket bra överensstämmelse mellan prospekterade och grävda strukturer ( prospektering/dataexempel/skanninge/). För att en georadarmätning skall vara framgångsrik förutsätts att mätytan är plan och till största delen fri från hinder och hög vegetation. Gräsbevuxna ytor bör vara klippta innan mätningen utförs. På grund av störande effekter från rötter och/eller ojämn topografi är det inte meningsfullt att göra georadarmätningar i områden som är tätt bevuxna med träd eller buskar. Mycket fuktig mark är också olämplig på grund av att fukten starkt begränsar penetreringsdjupet för signalen. Borrning för geoteknisk mätning Undersökningen utfördes som en schaktningsövervakning. Sweco hade förutbestämda punkter som skulle provtas, varav några utfördes med en förstörande spolteknik och kunde således inte ge någon information av antikvariskt värde. Resterande punkter utfördes med skruvborr, där material från mätbara djup togs upp för inspektion i borrskruven. Arkivstudier Arkivstudierna fokuserades i första hand på att sammanställa utförda arkeologiska undersökningar inom aktuellt undersökningsområde och dess närmsta omgivningar. En genomgång av de historiska kartor som finns tillgängliga via Lantmäteriets webtjänst Historiska kartor företogs också, det vill säga material från Lantmäterimyndigheternas och Lantmäteristyrelsens arkiv. Det äldre kartmaterial som rektifierats och presenterats i rapporten har till stor del hämtats härifrån. Vad gäller tillgängligt kartmaterial och akter i Krigsarkivet så är materialet så pass omfattande att det endast varit möjligt att göra enstaka nedslag inom ramarna för föreliggande undersökning. Därtill finns ett digert material att hämta från de bokverk och artiklar som är tillgängliga och som behandlar stadens historia, exempelvis Helsingborgs historia (Bååth ; Johannesson ; Ulfsparre 1992), Medeltidsstaden (Wihlborg 1981a) och Helsingborgs museums årsskrift Kring Kärnan. Genom kontakt med arkiven på Helsingborgs museum och Regionmuseet Kristianstad har ytterligare material kunnat rekvireras, vilket varit värdefullt för sammanställningen. Den senare är på inget sätt att betrakta som komplett. Det tillgängliga materialet är helt enkelt för stort för att kunna genomföra en fullständig genomgång inom föreliggande projekts ramar. Däremot kan det ses som en ingång till detta omfångsrika och komplexa material och som en språngbräda för vidare insatser.

21 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier A B C D Figur 9. Undersökningsytornas inbördes belägenhet samt delområdesbeteckning A D. Koordinatnät Sweref 99 TM. Skala 1:1500. Resultat Inledning Nedan presenteras undersökningsresultaten avsnittsvis för georadarundersökningen, den geotekniska provborrningen respektive arkivstudierna. En kortfattad sammanfattning står att finna under Sammanfattning av undersökningsresultaten. Georadar Fem separata, för georadarundersökning tillgängliga, ytor (A, B, C och D) undersöktes med georadar (fig. 9). Markunderlaget varierade mellan undersökningsytorna. Billeplatsen (delområde A) utgjordes av kullersten; Rosenträdgården (delområde B) utgjordes av grusgångar och gräsmatta; parkeringsplatsen mellan Rosenträdgården och Drottning Margaretas gata (delområde C) samt Drottning Margaretas gata (delområde D) var båda asfalterade (fig ). Totalt omfattade georadarundersökningen cirka m², fördelat på 770 mätprofiler med en sammanlagd längd av meter. Delområde A omfattade cirka 588 m² fördelat på 202 mätprofiler, delområde B omfattade cirka 233 m² fördelat på 80 mätprofiler (fig. 10), delområde C omfattade cirka 360 m² fördelat på 84 mätprofiler och delområde D omfattade cirka m² fördelat på 404 mätprofiler (fig. 11). Georadarmätningarna utfördes med ett Sensors & Software Noggin Plus 500 MHz georadar-system längs profillinjer. Mellan mätprofilerna var avståndet 25 centimeter, och utmed profilerna var

22 20 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier N ,679 E ,161 N ,309! E , ! N ,159 E ,455! A B N ,653 E ,395!! N ,292 E ,238! N ,378 E , m Figur 10. Undersökningsytorna A och B, mätprofilorientering samt koordinatuppgifter markerade. Koordinatnät Sweref 99 TM. Skala 1: N ,529 E ,27! D N ,617 E ,937!! N ,559 E ,077 N ,612 E ,894!! N ,548 E ,808 C ! N ,174 E ,26 25 m Figur 11. Undersökningsytorna C och D, mätprofilorientering samt koordinatuppgifter markerade. Koordinatnät Sweref 99 TM. Skala 1:800.

23 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier 21 georadarspåravståndet 5 centimeter. Signalens uppteckningstid var 99 nanosekunder. Under ideala geologiska förhållanden är 500 MHz georadarsystemets penetreringsdjup cirka 5 meter. För att öka datakvalitén staplades fyra georadarspår för varje registrerad mätning. Att stapla georadarspår betyder att varje lagrad mätpunkt motsvarar en medeltalsberäkning av flera mätningar på samma punkt. Hur mätprofilerna var orienterade inom respektive mätyta framgår av figur 10 och 11. Undersökningsytorna mättes in med Nätverks-GPS i rikets koordinatnät (Sweref 99TM). Tack vare den jämna markytan har data inte behövt korrigeras för lokal topografi. Georefererade djupskivor presenteras som gråskaliga TIFF-bilder vilka har analyserats och tolkats i ett GIS (ESRI ArcMap ). Reflektioner av georadarsignalen syns i djupskivorna som mörkgrå eller svarta strukturer. Vita fläckar i djupskivorna är områden med, relativt omgivningen, påtagligt låg reflektivitet. Ljusa strukturer i georadardata tyder på låg reflektivitet och därmed absorberande material, som ofta sammanfaller med ökad elektrisk ledningsförmåga av marken (till exempel genom högre markfuktighet eller mark med hög andel lera). Dessa ljusa anomalier kan vara förorsakade av igenfyllda gropar, vilket på grund av mindre jordkompakteringsgrad uppvisar en högre markfuktighet och därmed minskad reflektivitet. Stenar eller byggnadsrester i marken förorsakar vanligtvis en ökad reflektivitet av georadarsignalen, som uttrycker sig i form av mörka (mörkgrå eller svarta) anomalier i djupskivorna. Ett bra sätt att förstå och analysera georadardata är att bläddra snabbt fram och tillbaka mellan djupskivorna. På detta sätt blir strukturer, som syns som förändringar i reflektiviteten och strukturernas horisontella och vertikala utbredning, mest åskådlig. Snabba bildanimationer hjälper till att se sammanhängande strukturer på olika djupskivor. Resultatet av georadarmätningar i form av djupskivor presenteras i bilaga 2 (figur ). Varje djupskiva visar georadarreflektioner från en horisontell cirka 10 centimeter tjock datavolym från angivit djup 1 under markytan. Tolkningen av georadardata finns avbildad i bilaga 2 (fig. 11, 42, 73 och 104). 1) Det faktiska djupet för anomalier och strukturer kan variera på grund av uppskattningen av djupkonverteringshastigheten till 10 cm/ns. Variationer upp till 50 % i djupet kan förkomma, men mest sannolikt är att angivit djup av djupskivor stämmer med cirka ±10 cm. Det relativa djupet av strukturer är dock alltid korrekt avbildat.

24 22 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier Figur 12. Billeplatsen, delområde A, från nordost. Foto: Arkeologerna. Delområde A Delområde A omfattade Billeplatsen, en kullerstenlagd sluttande torgliknande plats (fig. 12). Utmed delar av byggnaderna på Billeplatsens norra sida löper en stor terraskonstruktion av trä varför denna yta inte var tillgängliga för undersökning. Likaså exkluderades ett parti utmed den södra kanten på grund av en parkerad byggarbetsbod. Georadarundersökningen omfattade en yta om cirka 588 m² fördelat på 202 mätprofiler i nordväst sydostlig riktning. Tidigare arkeologiska undersökningar har visat på bevarade arkeologiska lämningar under Billeplatsen, bland annat byggnadslämningar i torgets sydvästra del. Den nu genomförda georadarundersökningen kunde tyvärr inte lokalisera några andra underjordiska strukturer än ett stort antal moderna ledningsschakt. Delområde B Delområde B omfattade två separata undersökningsytor inom Rosenträdgården. Markunderlaget utgjordes av grusgångar och gräsmattor, mellan ett mycket stort antal rabatter, häckar och träd (fig. 13). Sammantaget omfattade delområde B cirka 233 m² fördelat på 80 mätprofiler i nordväst sydöstlig riktning. På grund av de många planteringarna var endast små smala ytor tillgängliga för georadarundersökningen. De små och fragmenterade undersökningsytorna omöjliggjorde en identifikation av eventuella bevarade arkeologiska strukturer under Rosenträdgården. Delområde C Delområde C utgjordes av en plan, asfalterad parkeringsyta mellan Rosenträdgården och Drottning Margaretas gata (fig. 14). Delområde C omfattade cirka 360 m² fördelat på 84 mätprofiler i nordsydlig

25 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier 23 riktning. Undersökningsytan ligger strax nordväst om det medeltida dominikanerkonventet varför det kan antas att medeltida bebyggelselämningar kan finnas bevarade inom området. Georadarundersökningen kunde tyvärr inte lokalisera några andra underjordiska strukturer än ett antal moderna ledningsschakt. Delområde D Delområde D omfattade den asfalterade Drottning Margaretas gata, från Bergaliden i öster till vändplatsen i väster (fig. 15). Delområde D omfattade cirka m² fördelat på 404 mätprofiler i nordsydlig riktning. Tidigare arkeologiska undersökningar har visat på bevarade arkeologiska lämningar under Drottning Margaretas gata. Den nu genomförda georadarundersökningen kunde tyvärr inte lokalisera några andra underjordiska strukturer än ett stort antal moderna ledningsschakt. Slutsats Sammantaget kan det konstateras att de prospekterade ytorna innehåller ett stort antal geofysiskt mätbara anomalier i marken (bilaga 2: fig ). Den genomförda georadarundersökningen torde således kunna betraktas som tekniskt och metodiskt framgångsrik. Identifieringen av de många ledningarna kan fungera som intyg på att såväl tekniskt som metodiskt allt har fungerat som avsett antennen fångade geofysiska förändringar helt enligt förväntan och de distinkta konturerna av ledningar på djupskivorna betyder att positioneringen varit bra. Dessvärre gick det inte att identifiera några strukturer i georadardata som går att tolka som äldre arkeologiska lämningar. Det går dock inte att utesluta att en framtida exploatering av området kan komma att beröra arkeologiska lämningar, lämningar som är omöjliga att identifiera med georadarmetoden. Borrning för geoteknisk mätning Under december månad 2015 utförde Sweco borrningar inom exploateringsområdet, i syfte att insamla geotekniska data om markens beskaffenhet och hållfasthet. Undersökningarna genomfördes med två olika metoder. Den ena kallas jord-/berg-sondering och innebär att en stiftkrona borrar sig ned i marken med hjälp av tillförsel av vatten och sedan spolar upp fragment för utvärdering. Metoden är förstörande och ger ingen eller begränsad information av värde för antikvarisk personal. Den andra metoden, så kallad skruvborrning, är emellertid betydligt mer intressant och kan ge värdefull information om kulturlagermäktighet och bevarandegrad. Däremot är det ofta svårt att förstå respektive kulturlagers tillkomst och kontexttillhörighet, eftersom undersökningsmaterialet är så pass begränsat. Sammanlagt utfördes sex skruvborrprover, med hjälp av en två meter lång borrskruv, vars diameter uppmätte 0,08 m. Proverna fördelades över undersökningsområdet och namngavs enligt figur 16. På vissa punkter togs flera borrhål upp, på grund av att skruven stötte på sten eller annat hinder som innebar driftstopp. En fullständig dokumentation över respektive skruvborrsprov står att finna i bilaga 1, medan en övergripande sammanställning presenteras nedan.

26 24 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier Figur 14. Parkeringsplatsen, delområde C, från nordost. Foto: Arkeologerna.

27 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier 25 Figur 13. Rosenträdgården, delområde B, från söder. Foto Arkeologerna.

28 26 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier Figur 15. Drottning Margaretas gata, delområde D, från öster. (Foto: Google Maps) m 5 7 Figur 16. Läget för de sex borrpunkter som dokumenterades i samband med den geotekniska provborrningen i december Notera att borrpunkt 4 aldrig utfördes. Som underlag har kartmaterial från google använts. Skala 1:800.

29 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier 27 Lager innehållande kulturindikerade komponenter uppmättes till djup mellan 1,2 3,2 meter från dagens markyta (tabell 1). En uppskattad kulturlagermäktighet inom området uppgick till 0,95 2,9 meter, med ett medelvärde på 1,7 meter. De vanligast förekommande kulturindikerande komponenterna utgjordes av tegelkross, kalkbruk och träkol. Därtill påträffades enstaka djurbensfragment, glas, metall och sentida keramik (höganäsrör). Värt att anmärka är att en tand, närmare bestämt en premolar tillhörande en årig individ påträffades i punkt 7 (muntligen Ola Magnell). Denna punkt utmärkte sig också genom en påtagligt högre grad av uttorkning, vilket oftast innebär sämre bevarandegrad (se tex Larsson 1995 och Gardelin 2005). En anmärkning är att karaktären och graden av uttorkning påminner om de som ofta förekommer på kyrkogårdar som använts över en lång tid och därför utsatts för ständiga omgrävningar. Som ett tillägg till ovanstående insatser och länsstyrelsens beslut (dnr ) tillkom ännu en arbetsinsats, nämligen anläggandet av tre dagvattenbrunnar om vardera 0,20 meters diameter. Dessa skulle hamras ned och jordmassorna spolas upp, varför det bedömdes att ingreppet kunde utföras utan övervakning. Tabell 1. De maximala djup som lager innehållande kulturindikerande komponenter förekom. Angivet i meter från dagens markyta (0). Provpunkt Kulturlagernivåer under dagens markyta, m Uppskattad kulturlagermäktighet, m 1 0,3 2,8 2,5 2 0,25 1,2 0,95 3 0,65 3,2 2,55 5 0,3 3,2 2,9 6 0,3 1,4 1,1 7 0,3 2,2 1,9 Arkivstudier Avsnittet presenterar en sammanställning av befintligt källmaterial relaterat till aktuellt undersökningsområde och dess närmsta omgivningar. Presentationen är indelad i kvarter eller specifika karaktärsområden för att göra den mer överskådlig och lätthanterlig. Värt att anmärka är att presentationen inte på något vis gör anspråk på att vara komplett. Tillgängligt arkivmaterial är såväl omfattande som komplext och skulle kräva en arbetsinsats som överskrider vad som varit möjligt inom ramarna för detta projekt. Emellertid kan sammanställningen betraktas som en god utgångspunkt för vidare arbete. Figur 17 fungerar som en orienteringskarta över undersökningsområdet och dess omnejd. Flertalet av de kvarter och byggnader som är omnämnda i texten är också markerade i figuren, varför den kan vara väl värd att återkomma till under läsningens gång. Kartmaterial Det känns naturligt att inleda en presentation av tillgängligt arkivmaterial med de äldsta bevarade kartorna eller avbildningarna av staden. Den äldsta bilden vi har av Helsingborg är från slutet av 1500-talet, då stadsbebyggelsen återges i Georg Brauns bokverk Civitates orbis Terrarum eller Theatrum Urbium, världens städer (fig. 18). Verket omfattade sex volymer som gavs ut , varav de skånska städerna omfattas av volym fyra som gavs ut Troligen är det

30 28 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier T1 T2 Figur 17. Några av de företeelser som omnämns i texten nedan, samlade i en översiktskarta med kvartersnamn. Kartan är framtagen och rektifierad efter Wihlborg 1981a, Olsson 1989:61, Kindström 1985: 37, 113. flamländaren Franz Hogenberg som nedtecknat den skiss som utgjort förlaga till kopparsticket (Kindström 1985: 65ff; Eriksson 1986: 17). Några observationer med relevans för aktuellt undersökningsområde kan göras utifrån sticket, vilket vi återkommer till nedan. Den näst äldsta bevarade kartan över Helsingborg upprättades av generalkvartermästare Olof Hansson Örnehufvud år 1644 i samband med den tillfälliga besittningen av staden (fig. 19). Kartan skildrar dels den faktiska situationen och är som sådan mycket trovärdig, men den speglar också flera förslag på fortifikatoriska omdaningar, bland annat en omfattande stadsbefästning som aldrig förverkligades

31 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier 29 Figur 18. Helsingborgs stad som den återges i Brauns kopparstick från 1500-talets slut. Efter Kindström Figur 19. Helsingborgs stad som den återges i Olof Hansson Örnehufvuds karta från Kartan visar utöver den medeltida ringmuren även Kristian IV s retranchement från 1620-talet och en planerad stadsbefästning, varav den senare aldrig förverkligades. Undersökningsområdet markerat. Efter Kindström 1985.

32 30 Helsingborg Gamla Staden 8:1 Georadarundersökning, geoteknisk provborrning samt arkivstudier Figur 20. Helsingborgs stad som den återges i Johannes Meijers karta från 1650-talet. Undersökningsområdet markerat. Efter Kindström (Kindström 1985: 92). Notera framförallt Södra kyrkogatans förlängning österut i den så kallade Langstistræde (se vidare Kvarteret Kärnan södra nedan). Under 1650-talet togs den så kallade Meijerska kartan fram, utförd av den danske kartografen Johannes Meijer (fig. 20). Mellan åren arbetade han med att sammanställa avbildningar av de östdanska städerna i ett verk med titeln Skaanebogen. Kartan är att betrakta som en situationsplan, där bebyggelsen återges rakt uppifrån, från ett fågelperspektiv. Detaljnivån är förhållandevis låg och utförandet grovt, varför informationsvärdet med relevans för nu aktuellt undersökningsområde är att betrakta som lågt. På kartan kan vi emellertid notera det nyutlagda Axeltorget, beläget i anslutning till platsen för den nuvarande Billeplatsen. Därtill ser vi Södra Kyrkogatans förlängning österut i den så kallade Langstistræde. Denna löper genom kvarteret Kärnan södra och upp över Landborgsbranten, även om dess östligaste del som svängde av mot norr inte är utmärkt på kartan (se Kvarteret Kärnan södra nedan). Bland 1700-talskartorna kan en uppmätning av stadens inägor upprättad 1787 och 1788 vara värd att nämna (fig. 21). Även om denna, på grund av dess schematiska karaktär, varit svår att rektifiera, så