Vägledning för återanvändning av information

Transkript

1 Vägledning för återanvändning av information 7

2 Innehåll 1 Inledning Syfte med vägledningen och förväntade effekter Avgränsningar Målgrupper Översikt av innehåll Sammanfattning och checklista Tre enkla steg för att komma igång Nästa steg Varför tillgängligöra information? Behandling av en begäran om vidareutnyttjande Skyndsam behandling Hantering av förfrågningar Avtal Förenkla tillgång till information PSI och behandling av personuppgifter Offentlighets- och sekretesslagen Dataskyddsdirektivet Missbruksregeln, Personuppgiftslagen 5a

3 SOU 2011:xx Innehåll 5.4 Registerförfattningar Personuppgiftsförordningen Övrigt Slutsats Upphovsrätt och licensiering Inskränkningar i upphovsrätten Klargörandetexter Ingen upphovsrätt ( 9 -material ) Utgången upphovsrätt ( 43 -material ) Upprättade handlingar ( 26 a 2 st-material ) Upprättade databaser ( 49 -material ) Licensiering Avgifter för vidareutnyttjande av information i elektronisk form Får man ta betalt? Bör man ta betalt? Att lämna ut gratis Att ta betalt Vilka kostnader får täckas? Hur kan man ta betalt? Fast pris eller rörligt? Olika pris för olika användning? Moms Tekniska riktlinjer för publicering av information Allmänna rekommendationer Steg 1: Publicera informationen på webben i det format den befinner sig i just nu Steg 2: Publicera informationen i maskinläsbar strukturerad form

4 Innehåll SOU 2011: Steg 3: Publicera informationen i ett öppet format/standard Steg 4: Publicera informationen i ett API Steg 5: Publicera informationen som länkad data Beskriv vilken information som finns tillgänglig för vidareutnyttjande Utformning av förteckning på myndighetens webbplats

5 1 Inledning 1.1 Syfte med vägledningen och förväntade effekter Vägledningen har tagits fram utifrån E-delegationens tilläggsuppdrag (Dir. 2010:32) i vilket det framgår att delegationen ska främja och samordna myndigheternas arbete med att förbättra förutsättningarna för vidareutnyttjande av information från den offentliga förvaltningen. I direktivet får delegationen i uppdrag att främja och samordna myndigheternas arbete med att förbättra förutsättningarna för vidareutnyttjande av handlingar. Arbetet har tagit sin utgångspunkt i lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen som föreslås i propositionen Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet och tillväxt (prop. 2009/10:175). Genom denna vägledning ska det: bli fler informationskällor tillgängliga för vidareutnyttjande, bli enklare att hitta information för vidareutnyttjande och bli tydligt vilka villkor som gäller för vidareutnyttjande. För myndigheter ska det: leda till en ökad kännedom om regeringens önskemål beträffande vidareutnyttjande, bli lättare att ta beslut om tillgängliggörande av information genom att juridiska frågeställningar är belysta och, framgå hur man praktiskt kan tillhandahålla information för vidareutnyttjande. 11

6 1.2 Avgränsningar Enligt direktivet ska arbetet med vägledningen ta sin utgångspunkt i lagen om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen, den s.k. PSI-lagen. Det innebär att vägledningen inte riktar sig till de delar av en myndighets verksamhet som är affärsverksamhet. 1.3 Målgrupper Vägledningen vänder sig bl.a. till jurister och informationsägare i offentlig sektor och har som syfte att vägleda i bl.a. de juridiska och praktiska frågeställningar som är relevanta inför tillgängliggörande av information. Målet är att mer offentliga data blir tillgängliga på ett så enkelt sätt som möjligt för både kommersiella och ideella ändamål. 1.4 Översikt av innehåll Vägledningen är indelad i fyra huvudområden: 1. en bakgrund som förklarar varför offentliga organisationer aktivt bör tillhandahålla information för återanvändning, 2. en juridisk översikt som stöd för bedömningar i samband med inventering och tillgängliggörande av information, 3. och tekniska riktlinjer för publicering av information online. 4. hur man informerar om vilka informationskällor som finns tillgängliga att återanvända och vilka villkor som gäller för dem, 12

7 2 Sammanfattning och checklista I de flesta fall finns det inga hinder för att publicera information för fri återanvändning på webben förutsatt att du gått igenom checklistan nedan. Det finns flera fördelar med att publicera informationen på detta sätt. Skyndsamhetskraven tillgodoses och du slipper utforma särskilda rutiner för att hantera förfrågningar och modeller för prissättning. Som utgångspunkt bör du upprätta den webbsida som beskriver vilken information som finns tillgänglig för vidareutnyttjare. De informationsmängder som bedöms vara möjliga att publicera online bör i så stor utsträckning som möjligt finns tillgängliga via denna webbsida tillsammans med en beskrivning över villkoren för användning av informationen. 2.1 Tre enkla steg för att komma igång Steg 1: Berätta om den information din organisation förvaltar Upprätta en informationssida som beskriver vilken information som finns tillgänglig för vidareutnyttjare (se avsnittet Beskriv vilken information som finns tillgänglig för vidareutnyttjande). Steg 2: Kontrollera varje informationsresurs din organisation förvaltar mot checklistan nedan 1. Är materialet fritt från sekretessreglerade uppgifter? 2. Är materialet fritt från personuppgifter? 3. Kan din myndighet tillgängliggöra det för fri användning? Steg 3: Om svaret är ja på frågorna ovan bör det publiceras på myndighetens webbplats i det format det befinner sig just nu 13

8 Välj ett av sätten för att klargöra för användaren vad som gäller (se avsnittet Upphovsrätt och licensiering). 2.2 Nästa steg I nästa steg bör du göra en plan för att tillhandahålla informationen på ett konsekvent sätt över tid i en öppen standard. För mer information se avsnittet om tekniska riktlinjer för publicering av information. 14

9 3 Varför tillgängligöra information? Offentlig information har ett stort värde för aktörer utanför offentlig sektor. Genom att förädla, sammanställa och på andra sätt använda information kan sådana aktörer skapa nya kommersiella och ideella tjänster och därmed ge förutsättningar för samhället att tillgodogöra sig det värde informationen kan ha när den används för andra ändamål än myndigheternas egen verksamhet. Detta kan leda till stora samhällsnyttor då informationen blir tillgänglig i innovativa tjänster för privatpersoner och företag. I propositionen Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet och tillväxt (Prop. 2009/10:175) görs följande bedömning: Den information som framställs eller samlas in i den offentliga sektorn är en samhällsresurs som är gemensam för statliga och kommunala myndigheter och samhället i övrigt. [...] Regeringen anser att det ska vara så enkelt som möjligt för så många som möjligt att tillgodogöra sig värdet av denna informationssamling. Myndigheterna bör aktivt sträva efter att möjliggöra ett effektivt vidareutnyttjande av offentlig information för att underlätta framväxten av en informationsmarknad och för att bidra till att stärka människors självstyre och utövande av medborgerliga rättigheter. I rapporten It i människans tjänst en digital agenda för Sverige framgår följande: Regeringen vill förbättra förutsättningarna för att nya och innovativa e-tjänster ska kunna utvecklas av andra aktörer än statliga myndigheter. Detta förbättrar förutsättningarna för att nya och innovativa e-tjänster kan utvecklas samt är en viktig plattform för tillväxt. Inom offentlig sektor finns omfattande register som är en 15

10 unik resurs för Sverige. Genom att bättre tillgängliggöra dem kan Sverige stärka tillväxten i små och medelstora it-företag. Det är viktigt att förbättra förutsättningarna för vidareutnyttjande av offentlig information från myndigheter för både kommersiella och ideella ändamål. Europeiska kommissionen bedömde 2006 att det kommersiella värdet av offentlig information uppgick till fyra gånger värdet av EU-marknaden för mobila roamingtjänster. Den svenska marknaden värderades till mellan 226 och 614 miljoner euro. 16

11 4 Behandling av en begäran om vidareutnyttjande 4.1 Skyndsam behandling I 13 PSI-lagen finns ett krav på att en begäran om vidareutnyttjande av handlingar ska behandlas skyndsamt. I detta avsnitt beskrivs vilken innebörd skyndsamhetskravet har och åtgärder som en myndighet kan vidta för att uppfylla kravet på skyndsam handläggning. I många fall är det så att myndigheterna tillgängliggör data via webben eller via andra allmänt tillgängliga kanaler. I dessa fall behöver myndigheten inte utforma några särskilda rutiner för att hantera förfrågningar från dem som vill vidareutnyttja data, för att ingå avtal eller överenskommelser eller för att ta ut avgifter. Ibland kan myndigheten behöva ha kontakt med den som ska vidareutnyttja data. Skälet kan vara att man behöver göra tekniska arrangemang för att bereda tillgång till data. Det kan också vara att vidareutnyttjaren och myndigheten ingår någon form av avtal om vidareutnyttjande. Detta kan vara aktuellt t.ex. när myndigheten tar ut en avgift för tillgången till data eller i de synnerligen ovanliga fall när data omfattas av en immateriell rättighet och myndigheten utfärdar en licens. Det vanligaste fallet är troligen att myndigheten och vidareutnyttjaren avtalar om praktiska förutsättningar för tillgången till data, t.ex. aviseringsfrekvenser, tillgänglighet, format m.m. 17

12 En förfrågan från en potentiell vidareutnyttjare om att ingå ett sådant avtal eller att få tillgång till data för vidareutnyttjande är att betrakta som en begäran om vidareutnyttjande i lagens mening. En sådan begäran ska således enligt lagen behandlas skyndsamt. Av förarbetena framgår att den konkreta innebörden av kravet på skyndsamhet måste variera beroende på förutsättningarna i det enskilda fallet. Regeringen sammanfattar skyndsamhetskravet på följande sätt: Att handläggningen ska ske skyndsamt betyder att en begäran om vidareutnyttjande ska hanteras så snabbt som möjligt med hänsyn till de förutsättningar som gäller i det enskilda fallet och för den berörda typen av handlingar. Även om behandlingen av en begäran om vidareutnyttjande är komplicerad och måste ske i flera steg ska den inledas utan dröjsmål och genomföras utan avbrott. (prop. 2009/10:175 s. 180) Regeringen framhåller särskilt att praktiska och tekniska frågor kan vara bestämmande för hur lång tid det i ett konkret fall får ta att behandla en begäran, t.ex. om myndigheten behöver göra någon form av bearbetningar av data. 4.2 Hantering av förfrågningar Myndigheten kan vidta åtgärder för att underlätta hanteringen av förfrågningar. Lagen kräver också att vissa sådana åtgärder vidtas. Kraven på icke-diskriminering och på att villkor och avgifter ska vara kända i förväg innebär att myndigheten har mycket litet utrymme att tillämpa olika villkor i olika fall. I praktiken måste lagens krav uppfyllas genom att myndigheten använder standardvillkor för alla eller i vart fall för olika kategorier av vidareutnyttjande. Behovet av att förhandla med enskilda vidareutnyttjare är alltså mycket litet, om lagens krav i övrigt är uppfyllda. Detta behov inskränker sig troligen till att bedöma vilka standardvillkor som ska tillämpas och att bestämma eventuella avgifter. Lagen föreskriver att villkor ska vara relevanta och att endast nödvändiga begränsningar i vidareutnyttjandet får göras. Detta innebär att myndigheten i de flesta fall kommer att ha ett mycket begränsat behov av att inhämta uppgifter från vidareutnyttjaren innan avtalet ingås. Ur vidareutnyttjarens perspektiv är ett 18

13 väsentligt behov att myndighetens förpliktelser är tydliga. Vidareutnyttjaren behöver, för att kunna skapa produkter och sluta avtal i nästa led, kunna ställa tydliga krav på myndigheten när det gäller tillgång till och kvalitet på data. I detta sammanhang förtjänar också att påpekas att lagen utgår från att avgifter och andra villkor fastställs av myndigheten. Dessa ska alltså inte vara resultatet av förhandlingar vid varje tillfälle eller med varje vidareutnyttjare, utan fastställas ensidigt av myndigheten. Vidareutnyttjarnas behov ska alltså i första hand beaktas på ett generellt plan när standardvillkor fastställs. I det skedet är det lämpligt att myndigheten samverkar med vidareutnyttjare för att ingående kartlägga deras behov och inhämta synpunkter. De villkor, krav m.m. som sedan fastställs bör därför redan från början, i den utsträckning det är möjligt och lämpligt, ha tagit hänsyn till vidareutnyttjarnas behov. Behovet av förhandlingar och andra diskussioner kan därigenom minimeras, vilket innebär att myndigheten lättare kan fullgöra kravet på skyndsamhet. Det bör också framhållas att tillhandahållandet av data för vidareutnyttjande är en publiceringsåtgärd från myndighetens sida. Detta gäller oavsett om myndigheten har till uppgift att tillhandahålla data eller om den gör det som en frivillig åtgärd. Det är myndigheten som väljer hur man tillgängliggör data, t.ex. i vilka format eller via vilka gränssnitt data tillhandahålls. Det finns alltså inga skyldigheter för myndigheten att bearbeta data, konvertera till efterfrågade format etc. Tvärtom kan sådana anpassningar leda till problem för myndigheten när den ska fastställa avgifter. Det kan också leda till problem för myndigheten att uppfylla kravet på icke-diskriminering om myndigheten tillgodoser önskemål om bearbetningar. Det finns sålunda inga krav på myndigheterna att tillgodose alla förfrågningar eller önskemål om att göra data tillgängliga för vidareutnyttjande eller att bearbeta data för vidareutnyttjande. Skyndsamhetskravet innebär inte heller att myndigheten behöver ta ställning eller förhandla om t.ex. förslag till avtal som en vidareutnyttjare sänder till myndigheten. Myndigheten har heller ingen skyldighet att förhandla med potentiella vidareutnyttjare om villkor och former för vidareutnyttjande. Myndigheten behöver inte heller bemöta allmänna invändningar mot villkor som tillämpas 19

14 eller som tillkännagivits. Detta följer av att villkoren ska fastställas av myndigheten, inte förhandlas fram. Som nämnts bör dock vidareutnyttjarnas synpunkter inhämtas när villkoren fastställs. Om någon vidareutnyttjare är missnöjd med villkoren kan dessa angripas genom överklagande. För att ha utsikter till framgång i ett sådant fall krävs dock att villkoren strider mot lagens krav. Det är inte tillräckligt att vidareutnyttjaren anser att villkoren är olämpliga eller oändamålsenliga. 4.3 Avtal I de fall då någon form av avtal eller liknande behöver ingås ska myndigheten vidta åtgärder för att underlätta avtalets ingående. Myndigheten bör t.ex. överväga om det är möjligt att automatisera avtalets ingående helt eller delvis. Detta bör vara möjligt t.ex. när avtalets ingående syftar till att säkerställa att myndigheten får in de avgifter som gäller för att få tillgång till informationen. Eftersom avgiftsuttaget i de flesta fall kommer att vara kopplat till vilka data som vidareutnyttjarna får tillgång till bör avgifterna kunna fastställas automatiskt. Endast i de mycket få fall då data omfattas av en immateriell rättighet och myndigheten utfärdar en licens, finns det anledning för myndigheten att inhämta uppgifter om vad data ska användas till. För att underlätta ett automatiserat avtalsingående bör myndigheten undersöka vilka möjligheter som finns att använda automatiserade betalningslösningar. Eftersom villkoren normalt fastställs av myndigheten är det troligen i de flesta fall möjligt att automatisera även avtalsslutet. Sammantaget bör myndigheten utforska möjligheterna att så långt som möjligt standardisera och automatisera rutinerna för ingående av avtal och uppbärande av avgifter för vidareutnyttjande. 4.4 Förenkla tillgång till information Sammanfattningsvis innebär kravet på skyndsamhet att processen för att ge tillgång till data och ingå eventuella avtal eller andra överenskommelser måste förenklas så långt det är möjligt. Myndigheten behöver vidta åtgärder för att se till att detta krav 20

15 uppfylls. Myndigheten bör därför se till att det är så få moment som möjligt som behöver gås igenom innan den sökande ges tillgång till informationen. 21

16 5 PSI och behandling av personuppgifter Det förekommer personuppgifter i olika typer av databaser hos myndigheter. Ofta är det fråga om personuppgifter som myndigheter använder för handläggning av ärenden om enskilda. Personuppgifterna har samlats in för särskilda ändamål, det finns lagstöd för behandlingen och ofta får behandling för de angivna ändamålen ske mot den registrerades vilja. Andra typer av informationssamlingar har andra syften än strukturering på individnivå. Sådana informationssamlingar kan t.ex. innehålla personuppgifter i löpande text. PSI-lagen reglerar inte under vilka förutsättningar myndigheter ska vara skyldiga att lämna ut handlingar. Lagen innehåller bestämmelser om villkor för vidareutnyttjande av handlingar som statliga och kommunala myndigheter har gjort tillgängliga för vidareutnyttjande (4 PSI-lagen samt Prop.2009/10:175 sid. 137). I PSI-lagen avses med vidareutnyttjande användning av handlingar för andra ändamål än det ursprungliga ändamål för vilket handlingarna behandlas av en myndighet (6 andra stycket). I PSI-direktivtet (Direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn) anges att [t]illämpningen av direktivet inte på något sätt ska påverka skyddsnivån för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter enligt bestämmelserna i gemenskapslagstiftningen och nationell lagstiftning, och i synnerhet ändras inte genom direktivet de skyldigheter och rättigheter som anges i dataskyddsdirektivet 95/46/EG. 22

17 I förarbetena till den svenska PSI-lagen anges att en självklar förutsättning för vidareutnyttjande är att informationen är offentlig och att användningen inte innebär ett intrång i skyddet för den personliga integriteten. (Prop. 2009/10:175 Sid. 131). 5.1 Offentlighets- och sekretesslagen Uppgifter som är sekretessreglerade (se offentlighets- och sekretesslagen, 2009:400) kan inte tillgängliggöras för vidareutnyttjande. Det gäller även för uppgifter där sekretessregleringen är svag. 5.2 Dataskyddsdirektivet Vår lagstiftning om personuppgiftsskydd har sin grund i dataskyddsdirektivet 95/46/EG. Direktivet är genomfört i svensk rätt genom personuppgiftslagen (1998:204) och i cirka 200 olika registerförfattningar. En inbyggd motsättning mellan PSI-lagen och lagstiftningen om personuppgiftsskydd ligger i att ändamålet med en personuppgiftsbehandling är centralt i både personuppgiftslagen och registerförfattningarna, medan vidareutnyttjande i PSI-lagen definieras som användning av handlingar för andra ändamål än de ursprungliga ändamålen. Personuppgiftslagen I personuppgiftslagen finns regler för hur personuppgifter får behandlas. För att personuppgifter överhuvudtaget ska få behandlas måste de grundläggande kraven i 9 vara uppfyllda. En central bestämmelse rör ändamålen för personuppgiftsbehandlingen. Personuppgifter får enligt den s.k. finalitetsprincipen bara samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål. När väl personuppgifterna är insamlade får de inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med de ändamål som de samlades in för. 23

18 Om ändamålen för vidareutnyttjandet inte är oförenligt med de ändamål uppgifterna samlades in för, måste det vidare finnas en rättslig grund för behandlingen. Samtycke är huvudregeln för behandling av personuppgifter men det finns även andra rättsliga grunder för behandling. I princip måste den som samlar in personuppgifter för vidareutnyttjande inhämta samtycke från de registrerade, alternativt se till att det finns en annan rättslig grund för behandlingen. Det är enligt 13 personuppgiftslagen förbjudet att behandla känsliga personuppgifter. Enligt 21 är det förbjudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser. Den personuppgiftsansvarige måste informera om den personuppgiftsbehandling som denne avser göra. Information ska normalt lämnas självmant av den personuppgiftsansvarige innan uppgifterna samlas in. Informationen ska omfatta; uppgift om vem som är personuppgiftsansvarig, uppgift om ändamålen med behandlingen samt all övrig information som behövs för att den registrerade ska kunna ta till vara sina rättigheter i samband med behandlingen, såsom information om vem/vilka som uppgifterna lämnats ut till, skyldighet att lämna uppgifter och rätten att ansöka om information (registerutdrag) och få rättelse. Personuppgiftslagen är dock inte tillämplig vid behandling av statistiska uppgifter eftersom dessa normalt sett inte går att hänföra till en fysisk person på ett direkt eller indirekt sett. Bedömning Eftersom personuppgiftslagens hanteringsregler inte tillåter att personuppgifter behandlas för ändamål som är oförenliga med de som de samlades in för, kan handlingar som innehåller personuppgifter inte tillgängliggöras för vidareutnyttjande om det inte är förenligt med det ursprungliga ändamålet. Se dock nedan angående missbruksregeln i 5 a personuppgiftslagen. 5.3 Missbruksregeln, Personuppgiftslagen 5a I personuppgiftslagen gäller olika regler beroende på om de personuppgifter som behandlas är strukturerade eller inte. 24

19 Enligt missbruksregeln (5 a ) behöver hanteringsreglerna i personuppgiftslagen inte tillämpas på behandling av personuppgifter som inte ingår i eller är avsedda att ingå i en samling av personuppgifter som har strukturerats för att påtagligt underlätta sökning efter eller sammanställning av personuppgifter. Avsikten med bestämmelsen har varit att från hanteringsreglerna undanta sådan ostrukturerad vardaglig behandling av personuppgifter som typiskt sett är harmlös ur ett integritetsskyddsperspektiv. I det undantagna området ingår till exempel löpande text i ordbehandlingsprogram, löpande text på Internet eller e-postkorrespondens under förutsättning att materialet inte ingår i eller ska infogas i en databas med en personuppgiftsanknuten struktur. När missbruksregeln är tillämplig får myndigheten t ex inte publicera kränkande personuppgifter på en webbplats. För att avgöra vad som är kränkande måste man göra en samlad bedömning av hur känsliga uppgifterna är, i vilket sammanhang de förekommer, för vilket syfte de behandlas, vilken spridning de har fått eller riskerar att få, samt vad behandlingen kan leda till. Man får således göra en avvägning i det enskilda fallet där den registrerades intresse av en fredad, privat sfär vägs mot andra motstående intressen. Bedömning Utrymmet att tillämpa missbruksregeln bedöms vara begränsat. I de fall regeln är tillämplig, kan uppgifterna tillgängliggöras för vidareutnyttjande under förutsättning att ett sådant tillgängliggörande inte kränker den registrerades personliga integritet. 5.4 Registerförfattningar Särregler i annan lagstiftning tar över bestämmelserna i personuppgiftslagen. I så kallade registerförfattningar regleras normalt för vilka ändamål personuppgifter får behandlas. I vissa fall anges ändamålen uttömmande och ibland finns en hänvisning till personuppgiftslagens finalitetsprincip vilket ger en möjlighet att behandla personuppgifter för ett ändamål som inte är oförenligt 25

20 med de i registerförfattningen uppräknade ändamålen. Registerförfattningar innehåller ofta bestämmelser om sekundära ändamål som anger till vem och för vilka ändamål personuppgifter får lämnas ut. Många gånger regleras även sättet för utlämnade t.ex. huruvida direktåtkomst eller annat elektroniskt utlämnade är tillåtet. Bedömning De myndigheter som har registerförfattningar som anger för vilka ändamål personuppgifter får behandlas kan inte tillgängliggöra handlingar som innehåller personuppgifter för vidareutnyttjande om det inte framgår av registerförfattningen att uppgifterna får lämnas ut. Detta gäller oavsett om det finns en hänvisning till personuppgiftslagens finalitetsprincip i en registerförfattning eller inte. 5.5 Personuppgiftsförordningen Kommuner och landsting får enligt 12 personuppgiftsförordningen publicera diarier, protokoll och vissa andra handlingar på Internet. Den information som läggs ut på Internet får som huvudregel inte innehålla personuppgifter som direkt pekar ut den enskilde, t.ex. namn, personnummer eller samordningsnummer. Men det finns betydande undantag från huvudregeln. Bortsett från person- eller samordningsnummer, som aldrig får göras tillgängliga på Internet, får övriga personuppgifter, t.ex. namn, publiceras under förutsättning att dessa övriga uppgifter som rör den registrerade inte är känsliga (13 personuppgiftslagen) eller rör lagöverträdelser (21 personuppgiftslagen) och att det saknas skäl att anta att det finns risk för att den registrerades personliga integritet kränks genom överföringen. Diarier och protokoll kan innehålla integritetskänsliga uppgifter av olika slag och kan därför ofta inte göras omedelbart tillgängliga i sin helhet på Internet. Det finns åtskilliga aspekter som kommunen måste beakta i samband med publiceringen. 26

21 Bedömning Bestämmelsen i 12 PuF innebär att kommuner och landsting får på en webbplats publicera personuppgifter med undantag från personnummer, känsliga personuppgifter, uppgifter om lagöverträdelser och när det saknas skäl att anta att det finns risk för att den registrerades personliga integritet kränks genom överföringen. 5.6 Övrigt Även den som ska vidareutnyttja tillgängliggjorda handlingar som innehåller personuppgifter måste ha en laglig grund för behandling. Om personuppgifter ska ingå i en strukturerad samling är det personuppgiftslagens hanteringsregler som blir tillämpliga. I det här avsnittet beskrivs under vilka förutsättningar det är tillåtet att tillgängliggöra handlingar som innehåller personuppgifter för vidareutnyttjande. Innan ett sådant tillgängliggörande sker bör den myndighet som överväger ett tillgängliggörande även göra en konsekvensanalys för att komma fram till om det överhuvudtaget är lämpligt att tillgängliggöra uppgifterna. 5.7 Slutsats För att handlingar som innehåller personuppgifter ska kunna tillgängliggöras för vidareutnyttjande gäller att uppgifterna inte är sekretessreglerade och att behandlingen är tillåten enligt vår lagstiftning om personuppgiftsskydd. Om personuppgiftslagens hanteringsregler är tillämpliga på behandlingen, kan uppgifterna inte tillgängliggöras för vidareutnyttjande för ändamål som är oförenliga med de ursprungliga ändamålen. Om personuppgiftslagens missbruksregler är tillämpliga, kan uppgifterna tillgängliggöras för vidareutnyttjande under förutsättning att ett sådant tillgängliggörande inte kränker den registrerades personliga integritet. Om det finns särskild registerförfattning som reglerar personuppgiftsbehandlingen och denna innehåller 27

22 bestämmelser om för vilka ändamål personuppgifter får behandlas, kan uppgifterna inte tillgängliggöras för vidareutnyttjande i strid med bestämmelserna i registerförfattningen. Utöver vad som i övrigt gäller, får kommuners publicering av handlingar ske i den mån det är tillåtet enligt 12 PuF dvs. när det inte gäller publicering av känsliga personuppgifter eller uppgifter om lagöverträdelser och när det saknas skäl att anta att det finns risk för att den registrerades personliga integritet kränks genom tillgängliggörandet. 28

23 6 Upphovsrätt och licensiering Det finns två sätt (egentligen tre där den tredje är genom enskilda avtal) som en enskild kan få rätt att vidareutnyttja handlingar från den offentliga förvaltningen. Utgångspunkten är att all alla myndighetens handlingar är verk i upphovsrättslagens mening och att de är upphovsrättsskyddade, vilket betyder att ingen annan får göra något med dem. Men det finns många och breda undantag från denna princip och den som har upphovsrätten har alltid möjligheten att licensiera material under en mer tillåtande licens för att underlätta vidareutnyttjande om det är lämpligt. I praktiken får man göra väldigt mycket med en stor del av myndigheternas handlingar. Detta kan ske genom antingen lagstadgade inskränkningar i myndighetens upphovsrätt, eller genom att myndigheten licensierar handlingarna under en öppen licens. Upphovsrätten innehåller ibland svåra gränsdragningsfrågor. Är du osäker på rättsläget i ett givet fall bör du kontakta en specialist på området. 6.1 Inskränkningar i upphovsrätten När en myndighet klargör vilka inskränkningar i upphovsrättslagen som gäller för handlingar förändras egentligen inte dessas status. Klargörandet att exempelvis en viss handling omfattas av databasmen inte upphovsrätt är ett myndighetsbeslut som kan överklagas, exempelvis av en enskild som vill att handlingen ska klassas som helt utan någon ensamrätt. Däremot kan myndigheten själv inte senare ändra sin bedömning, då denna utgör ett gynnande förvaltningsbeslut. 29

24 Det finns särskilt fyra klasser av verk som har lagstadgade och användbara inskränkningar. Om myndigheten kan besluta till vilken eller vilka klasser en viss uppsättning handlingar tillhör gör detta att vidareutnyttjare kan använda handlingarna med större säkerhet. För att tydligt kommunicera sitt beslut rekommenderar vi att myndigheten använder en eller fler av nedanstående klargörandetexter. 6.2 Klargörandetexter Tanken med dessa texter är att en myndighet på ett entydigt och lättbegripligt sätt ska kommunicera vilka upphovsrättsliga villkor som gäller för sin information. Bedömningen bör betraktas som ett myndighetsbeslut och vara bindande för myndigheten (betraktas som ett gynnande beslut med negativ rättskraft). Den är dock inte bindande för den enskilde, som kan överklaga beslutet (anföra besvär), t.ex. om en enskild menar att material som myndigheten klassat som 26 a -material egentligen ska klassas som 9 -material kan beslutet att märka det som det förra överklagas. Gemensamt för alla dessa texter är att de inte, till skillnad från en licensiering, förändrar det upphovsrättsliga läget. Den enskilde som vill vidareutnyttja materialet får inga nya rättigheter av att myndigheten använder en klargörandetext, det enda som händer är att osäkerheten minskar (och att myndigheten förlorar möjligheten att göra en ny snävare bedömning senare) Ingen upphovsrätt ( 9 -material ) Denna information omfattas inte av upphovsrätt eftersom det är [författningar / myndighetsbeslut / myndighetsyttrande / officiell översättning av det föregående]. Informationen innehåller inte kartor, bildkonst, musikaliska verk eller diktverk. Informationen omfattas inte heller av katalogskydd eller databasskydd. Du får: 30