Bedömningsgrunder för värdering av bostäder - Vad krävs för att bygga miljöanpassat?

Transkript

1 Bedömningsgrunder för värdering av bostäder - Vad krävs för att bygga miljöanpassat? Erica Bengtsson Uppsats för avläggande av naturvetenskaplig masterexamen i Miljövetenskap 30 hp Institutionen för växt- och miljövetenskaper Göteborgs universitet Juni 2010

2 Sammanfattning Göteborgs stad har tagit fram ett program för miljöanpassat byggande med ambitionen att höja ribban för miljösatsningarna inom bostadsbyggandet. Denna rapport syftade till att utveckla ett underlag för värdering av byggnaders prestanda ur miljö- och hållbarhetssynpunkt genom att ta fram relevanta och mätbara värden för uppställda krav i Programmet för Miljöanpassat Byggande. En utförlig litteraturstudie genomfördes med avsikt att skapa ett ramverk för god miljöprestanda med avseende på kraven i programmet. Det teoretiska ramverket analyserades efter en strategi som innehöll två grundläggande villkor; 1) prestationsnivån representerar ansträngningen som krävs ur miljöperspektiv, och 2) prestationen är rimlig att nå idag. Analysen besvarade vilken prestationsnivå som krävs för respektive krav för att nå god miljöprestanda, om det var beteende eller teknik som var en begränsande faktor för kravet, samt vilken aktör som påverkar prestationen. Analysen resulterade i följande prestationsnivåer: godkänd nivå indikerar att kravet klarats och bra prestation indikerar att kravet klarats med marginal och att mer ansträngning har gjorts. Prestationsnivåerna utformades för att uppmuntra proaktivt beteende hos aktörerna. För nästan alla krav kunde en prestationsnivå bestämmas, medan vissa saknade tillräckligt underlag för att kunna bestämmas. Vissa krav begränsades av brist på tillgänglig teknik och då blev villkor 2), det avgörande villkoret för hur nivån sattes. Prestationsnivåerna som satts kommer troligtvis att behöva skärpas och uppdateras allt eftersom ny teknik tas fram och beteenden blir normaliserade. Ett kontinuerligt arbete med uppföljning och uppdatering behövs för att säkerställa aktualiteten i prestationsnivåerna. Summary The City of Gothenburg has developed a program for enhancing the environmental efforts within the construction sector; the Program for Green Construction. This report aims to develop a base for evaluation of the performance of the buildings in an environmental and sustainable perspective by developing relevant and measurable performance levels for each of the requirements of the program for environmentally adapted construction. A thorough study of literature has been performed with the purpose to establishing a theoretical framework for good environmental performance concerning the requirements in the program. The theoretical framework was analyzed according to an analytic strategy containing two main conditions; 1), the level of performance should represent the environmental adaption effort that is needed from the environmental perspective, and 2), the level of performance must be reasonable to reach today. The performance levels are designed to encourage proactive behavior among the actors. For the majority of the requirements a performance level could be established, and for some of the requirements more research is needed to improve the theoretical framework before performance levels can be established. For part of the requirements, the performance was limited by lack of available technique and for those requirements the second condition was the ruling condition for the how the performance level was set. The performance levels presented in this report will have to be sharpened and updated as new technology is developed and behaviors become normalized. A continuous work with follow-up and updating activity will be needed to ensure the relevancy of the performance levels.

3 Förord Denna rapport om miljövärdering av bostäder och byggande är ett examensarbete för examen Master of Science i miljövetenskap, inom programmet Miljövetenskap med Naturvetenskaplig Inriktning vid Institutionen för Växt- och Miljövetenskaper på Göteborgs Universitet. Examensarbetet omfattar 30 högskolepoäng på avancerad nivå. Rapporten har genomförts på uppdrag av Älvstranden Utveckling AB; ett kommunalt bolag driver stadsutvecklingen av utvalda delar av Göteborgs stad. Examensarbetet har utförts i samarbete med Albertina Henriksson från masterprogrammet Industrial Ecology, Institutionen för Energi och Miljö vid Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg som presenterar en engelskspråkig version av rapporten. Tack Albertina Henriksson för ett mycket givande och roligt samarbete! Ett stort tack tillägnas min handledare professor Åke Larsson för stöd och uppmuntran under hela processen. Tack för alla timmars läsande och för kritiskt granskande som förbättrat min rapport! Ett stort tack också till min handledare Staffan Bolminger på Älvstranden Utveckling som guidat mig i arbetet och givit mig den nödvändiga kopplingen till hur saker fungerar i byggbranschen. Tack för stimulerande diskussioner och bra idéer! Tack till all annan personal på Älvstranden Utveckling för att ni delgivit mig era kunskaper, tillhandahållit material eller varit trevligt sällskap i lunchrummet! Tack också till Sandra Johansson, min kurskollega, för att du lyssnat och kommit med råd när jag har behövt det. 2

4 Sammanfattning... 1 Summary... 1 Förord Inledning Byggsektorns miljöbelastning i siffror Befintliga miljöklassningsmetoder för byggnader Göteborgs Stads program för miljöanpassat byggande Kvillebäcken Problemformulering Syfte Avgränsningar Metodik Litteraturstudien Analysstrategi Teoretisk bakgrund Miljöpåverkan under byggnadens livscykel Hållbar utveckling och Sveriges nationella miljömål Teoretiskt ramverk för god miljöprestanda Analys Beständighet (BE) Miljöpåverkan (M) Energihushållning (E) Resurshushållning (R) Hälsa och inomhusklimat (HI) Fuktskydd (F) Bullerskydd (BU) Resultatsammanställning Diskussion Metodik och resultat validitet och generaliserbarhet Litteraturen, vetenskaplig grund och verifierbarhet Konflikter och synergier mellan miljöanpassningar Uppdatering och förbättring Slutsatser

5 8. Rekommendationer Referenser Muntliga referenser: Bilaga A - Kriterier för innehåll av VOC i färg Bilaga B - Växter lämpliga för allergiker Bilaga C Grönytefaktor

6 1. Inledning En allt större del av jordens befolkning bor i städer. Den urbana utvecklingen går fort och gränsen där mer än hälften av världens befolkning bor i städer har passerats. I Europa är andelen stadsbor närmare 80 %. Världens storstäder medför en betydande påverkan på miljön. Städerna är storförbrukare av resurser och står idag för två-tredjedelar av den globala energiförbrukningen vilket bland annat bidrar till växthuseffekten och en rad andra negativa effekter på miljön. (Kvarnbäck, 2009). Utvecklingen av världens städer och byggandet av nya hus måste ske i en långsiktig och hållbar riktning både ur ett ekonomiskt, ekologiskt och socialt perspektiv. I detta kapitel ges först en kort orientering om bygg- och fastighetssektorns miljöpåverkan. Sedan följer en redogörelse av relevanta miljömål och av Göteborgs Stads satsningar på hållbar stadsutveckling. Därefter ges en beskrivning av uppgiften och dess syfte och slutligen avgränsningarna för projektet Byggsektorns miljöbelastning i siffror Den svenska byggsektorn är resursintensiv och med det följer negativa effekter på naturmiljön och i förlängningen på människors hälsa och välbefinnande. Årligen förbrukar bygg- och fastighetssektorn runt 60 TWh energi exklusive uppvärmningen i husens driftsfas. Detta motsvarar ca 10 % av Sveriges totala energianvändning (år 2005). När uppvärmningen inkluderas är motsvarande andel 28 % (176 TWh) vilket visar att driftsfasens energianvändning har mycket stor påverkan på den totala energiförbrukningen för en byggnad. Av den totala energin som förbrukas i ett hushåll kommer i genomsnitt % från förnyelsebara källor (2005). Bygg- och fastighetssektorn är också en stor avfallsproducent och år 2005 stod sektorn för 27 % av Sveriges totala avfallsgenerering på 32 megaton årligen. Farligt avfall uppkommer också i samband med byggprocessen och totalt genererar sektorn 1 megaton farligt avfall per år vilket motsvarar 40 % av total mängd farligt avfall som produceras i Sverige varje år (Boverket, 2009). Transporter är en förutsättning för byggsektorns funktion och sektorn står för ungefär 10 % av de årliga transporterna i Sverige (Byggsektorns Kretsloppsråd, 2010a). Faserna av en byggnads livscykel ger upphov till olika miljöaspekter av varierande omfattning. För att minska de negativa effekterna krävs därför ett aktivt och innovativt miljöarbete inom hela sektorn och i alla faser av livscykeln. Byggsektorns Kretsloppsråd är ett sektorsgemensamt initiativ som arbetar för att uppnå hållbar byggd miljö. Kretsloppsrådet startades 1994 och idag är i princip alla byggsektorns organisationer medlemmar. Kretsloppsrådet publicerade nyligen Miljöprogram 2010 med åtaganden som omfattar energieffektivisering, hushållning med material, utfasning av farliga ämnen och värnandet av en god innemiljö med målet att minska miljöbelastningen från byggsektorn (Byggsektorns Kretsloppsråd, 2010a). 1.2 Befintliga miljöklassningsmetoder för byggnader Idag finns ett flertal etablerade metoder för att mäta och klassificera och byggnaders miljöprestanda. Den första metoden som togs fram var brittiska BREEAM, the Building Research Establishment Environmental Assessment Method. Den utvecklades i början av 1990-talet och är idag den mest spridda miljöklassningsmetoden för byggnader. Vid tillämpning av BREEAM inleds processen med att miljökriterier etableras som byggnaden sedan utvärderas mot. God uppfyllelse av kriterierna resulterar i att byggnaden certifieras. Motiveringen till att använda BREEAM är att en certifierad byggnad har ett högre värde på marknaden än en icke-certifierad byggnad (Ding, 2008). BREEAM kan 5

7 användas på olika typer av byggnader såsom bostäder, kontor, verksamhetslokaler samt skolor, och tillämpas vid både ny- och ombyggnation. Efter BREEAM har flera andra miljöklassningsmetoder utvecklats. I slutet på 1990-talet kom det amerikanska systemet The Leed Green Building Rating System (LEED). LEED är likt BREEAM i utformandet och kan användas för samma typer av byggnader. Andra etablerade miljöklassningssystem som används i världen är Green Star i Australien, Casbee i Japan, DGNB i Tyskland och Minergie i Schweiz. Det finns idag inget gemensamt internationellt system för miljöklassning av byggnader men homogeniserande ansatser har gjorts genom internationella konferenser och inrättandet av en internationell organisation IISBE (1996). Trots denna ambition om ett gemensamt system har många länder utvecklat egna nationella system (Bokalders & Block, 2009f). I Sverige finns två metoder för att mäta byggnaders miljöprestanda; Miljöklassad Byggnad som är framtagen av ByggaBo-dialogen 1 och EcoEffect som utvecklats vid KTH i Gävle. Miljöklassad Byggnad omfattar områdena energi, innemiljö samt material och kemikalier. Systemet kan användas på alla typer av byggnader och syftar till att ständigt minska miljöpåverkan från bebyggelsen. Systemet har fyra klassningsnivåer; klassad, brons, silver och guld där brons indikerar att grundkrav uppfyllts. EcoEffect behandlar områdena energianvändning, materialanvändning, innemiljö, utemiljö och livscykelkostnader och fokus ligger på att kvantifiera miljöpåverkan så att miljöprofiler kan redovisas (Bokalders & Block, Planering och genomförande, 2009). Utöver de nationella systemen har flera städer tagit fram lokala system för hållbart byggande, bland annat Stockholm och Göteborg. 1.3 Göteborgs Stads program för miljöanpassat byggande Göteborgs stad har en vision om hållbar utveckling av staden och en hög ambitionsnivå med avseende på den bebyggda miljön. Göteborgs stads fastighetsbolag Älvstranden Utveckling AB, ansvarar för stadsutvecklingen av framförallt områdena längs älven. Under 2009 beslutade Fastighetsnämnden om ett program för miljöanpassat byggande med specifika miljökrav som går längre än lagkraven (Göteborgs stad, 2009). Programmet är det första i sitt slag i Göteborg medan Stockholm arbetat enligt liknande modell sedan 1997 (Stockholms stad, 2008). Göteborgs stads program för miljöanpassat byggande gäller byggande av bostäder på mark som ägs av kommunen. Övergripande fokus ligger på hushållning med resurser och hälsosamma bostäder (Göteborgs stad, 2009). Programmet är uppdelat i sju sakområden; Beständighet, Miljöpåverkan, Hälsa och inomhusklimat, Fuktskydd, Bullerskydd, Energihushållning och Resurshushållning (Fastighetskontoret Göteborgs Stad, 2009). 1.4 Kvillebäcken Kvillebäcken är det första område som skall byggas helt enligt kraven i Göteborgs Stads program för miljöanpassat byggande. Byggstarten är satt till slutet av 2010 och byggtiden beräknas fortgå tills sista etappen är genomförd år Kvillebäcken ligger intill handelsområdet Backaplan och har tidigare varit ett område för industri och lagerhållning; bland annat har en färgindustri verkat på området. Marken är förorenad och ett omfattande saneringsarbete pågår (våren 2010). Området skall fyllas med flerbostadshus som gemensamt kommer att rymma 1600 lägenheter och ett flertal verksamhetslokaler. Fördelningen mellan bostadsrätter och hyresrätter är planerad till 75 respektive 25 procent. Visionen är att Kvillebäcken skall erbjuda ett miljösmart boende med resurseffektiva 1 ByggaBo-dialogen är ett samarbete mellan bygg- och fastighetsbolag, forskare, kommuner och regering (Bokalders & Block, Planering och genomförande, 2009). 6

8 byggnader, mycket grönska och toppmodern avfallshantering. Transportmedel som cykel och kollektivtrafik skall prioriteras men även förutsättningar för bilpooler kommer att skapas. Kvillebäcken skall bli ett föredöme inom hållbar utveckling där hållbarhetsfrågorna genomsyrar alla faser i processen och inkluderar alla aktörer. Kvillebäcken skall förutom kraven i Programmet för Miljöanpassat Byggande, uppnå ByggaBo-dialogens klassning silver. Kvillebäcken skall byggas av sju byggherrar som tillsammans bildat ett konsortium och skrivit under ett fördrag där de åtar sig att bygga Kvillebäcken enligt kraven i Programmet för Miljöanpassat Byggande. I konsortiet ingår Derome, HSB, Ivar Kjellberg, NCC, Veidekke, Wallenstam samt Älvstranden Utveckling varav den sistnämna är övergripande projektledare. Byggherrarna kommer att bygga var sina byggnader, men i flera fall kommer de att dela innegård med en annan byggherre (Kvillebäckens konsortium, 2010). 1.5 Problemformulering Det saknades ramar för vad som ansågs vara god prestanda ur miljö- och hållbarhetssynpunkt med avseende på miljöanpassat byggande. Kraven i Programmet för Miljöanpassat Byggande har lagt en grund för vilka aspekter som bör ingår i begreppet, men för att dessa krav också skulle utgöra en måttstock på vilken prestationsnivå som krävdes för att uppnå miljöanpassat byggande, så behövdes bedömningsgrunder. För varje krav behövdes en bedömningsskala med ett lägsta värde som indikerar godkänd prestation, dvs. att kravet är uppfyllt, och ett högsta värde som representerade god prestation. Skalorna skulle bidra till att ansträngningsgraden som krävdes för att klara kravet synliggjordes samt visa hur ansträngningen kan höjas för att uppnå miljöanpassat byggande. Skalorna skulle vara relevanta och realistiska. 1.6 Syfte Syftet med denna utredning var att utveckla ett underlag för värdering av byggnaders prestanda ur miljö- och hållbarhetssynpunkt genom att ta fram relevanta och mätbara värden för uppställda krav i Programmet för Miljöanpassat Byggande och genom det, etablera en nivå för miljöanpassat byggande i Göteborg. 1.7 Avgränsningar Systemtekniskt avgränsas rapporten till att enbart beröra de krav som finns i Göteborgs stads program för miljöanpassat byggande. Endast de ekologiska aspekterna av hållbar utveckling beaktas. De sociala och ekonomiska beaktas enbart då de berörs specifikt i programmet. Geografiskt begränsas värderingen till byggnaden och dess direkta omgivning, dvs. området som byggherren alternativt förvaltaren råder över. Dagvattenhantering från gator och gång- och cykelbanor berörs inte då dessa tillhör den kommunala förvaltningen. Beträffande faktorer såsom klimat och nederbörd utgår bedömningen från de medelförhållanden som råder i Göteborg. Programmet för Miljöanpassat Byggande är verksamt när beslut tagits om att en fastighet skall bebyggas. Val av plats för byggnation ingår inte i programmet utan hanteras i ett tidigare skede. I enlighet med Programmet för Miljöanpassat Byggande behandlas följande faser av en byggnads livscykel i rapporten: projektering, produktion och förvaltning. Projekteringen innefattas eftersom beslut som tas där är av stor betydelse för efterkommande fasers prestationer. I kapitel 3, Teori, ges specifika avgränsningar för berörda sakområden som klargör valda systemgränser. 7

9 2. Metodik I detta kapitel ges en beskrivning av litteraturstudiens genomförande samt en presentation av strategin som tillämpats för analysen. 2.1 Litteraturstudien En studie av befintlig litteratur berörande aspekterna som omfattas av programmet genomfördes och ligger till grund för det teoretiska ramverk som resultaten grundats på. Variationen av miljöaspekterna bidrog till att informationssökningen innefattade ett stort antal områden som på olika sätt berör miljöanpassat byggande. Bakgrundsmaterial och information hämtades för varje område som kraven berör genom granskning av publikationer och rapporter vilka i de flesta fall fanns tillgängliga i elektronisk form. Referensernas validitet varierar från vetenskapliga artiklar (peerviewed) till myndighetsrapporter och i de fall ingen annan referens har hittats, har information hämtats från tillverkare och företag. I första hand användes databasen Science Direkt för litteratursökningen men också PubMed, Scopus och Springer Link har använts. Sökningarna begränsades i de allra flesta fall till artiklar publicerade från år 2000 och framåt. Sifferuppgifter och statistik hämtades från myndigheters och branschorganisationers hemsidor samt ur elektroniska publikationer, till exempel från Statistiska Centralbyrån (SCB), Energimyndigheten och Byggsektorns Kretsloppsråd. Majoriteten av referenserna som använts har publicerats under det senaste decenniet och vad gäller sifferuppgifter och statistik eftersträvades senast tillgängliga data. Information inhämtades i specifika fall genom e-postkontakt med sakkunnig. Viss data och information erhölls via muntliga kontakter med sakkunnig vilket framgår i de löpande referenshänvisningarna samt i detalj i referenslistan. Intervjuer med ett flertal personer gjordes, bland annat med på Lukas Memborn på Fastighetskontoret och med Liane Thuvander, en av forskarna som medverkade i framtagande av Programmet för Miljöanpassat Byggande. 2.2 Analysstrategi En strategi för analys av litteraturen togs fram i syfte att skapa en gemensam referensram för utvärderingen av nivån för bra miljöprestanda. De nationella miljömålen valdes som norm för god miljöprestanda. Miljömålen ansågs väl förankrade som bedömningsgrund för insatser som krävs för att uppnå ekologisk hållbarhet samt att målformuleringen bidrog till en strävan mot ständigt bättre miljöprestanda. Majoriteten av kraven i Programmet för Miljöanpassat Byggande syftade till att uppfylla de nationella miljömålen, främst God bebyggd miljö. För Kvillebäcken gällde också ByggaBodialogens miljöklassning, klass silver, som grundnivå och de kraven skulle uppfyllas. Hänsyn till de kraven togs när, av miljöklassning berörda områden, behandlades. Två grundläggande villkor för analysen fastlades: 1: Nivån som angav godkänd prestation för respektive krav skulle representera den ansträngning som krävdes för god miljöprestanda, dvs. för att ekologisk hållbarhet skulle uppnås. 2: Den godkända nivån skulle gå att nå omgående, dvs. tekniken skulle vara tillgänglig och tillämplig eftersom Kvillebäcken började byggas när denna rapport skrevs (våren 2010). I analysstrategin ingick också att identifiera den faktor som var begränsande för prestationen. För vissa krav var teknisk möjlighet begränsande och för andra krav var mänskligt beteende den begränsande faktorn. Den tekniska möjligheten har utvärderats utifrån begreppet Bästa tillgängliga 8

10 teknik (BAT) 2. För att påvisa tekniska möjligheter och tillgängliga lösningar användes goda exempel som återgetts i litteraturen. Olika aktörer identifierades för att påvisa att byggherren inte ensam råder över prestationen för ett krav. Påverkande aktörer identifierades som följande grupper: byggorganisationen, förvaltningsorganisationen samt brukarna. Byggorganisationen innefattade aktiva under projektering och produktion, såsom arkitekter, byggherrar och entreprenörer. Förvaltningsorganisationen innefattade fastighetsförvaltare och i brukargruppen ingick de boende. Analysstrategin åsyftade att etablera en nivå som indikerar vad som krävs för att uppnå miljöanpassat byggande på varje krav i programmet. Analysstrategin sammanfattas i följande punkter: Hur indikerar de nationella miljömålen och relevant forskning vad god miljöprestanda är och vilken ansträngning krävs för att nå en miljöanpassad nivå? Begränsas prestationen av teknik eller beteende? Vilken aktörsgrupp har inverkan på prestationen? Samtliga krav utvärderades enligt analysstrategin ovan och gavs en nivå för godkänd prestation som indikerar lägsta accepterade prestationsnivå och en nivå för bra prestation som indikerade den nivå som bör efterstävas för att uppfylla visionen om miljöanpassat byggande. I de fall kraven inte gav utrymme för prestation utan enbart kunde nås eller inte, bedömdes de som inte uppfyllt eller uppfyllt. 2 Definition av BAT enligt EU:s IPPC-direktiv: För att en teknik ska anses vara BAT ska tekniken ha utvecklats i sådan utsträckning att den kan tillämpas inom den berörda industribranschen på ett ekonomiskt och tekniskt genomförbart sätt och med beaktande av kostnader och nytta (artikel 2.12). Tekniken behöver dock inte användas eller produceras i det egna landet (Naturvårdsverket, 2010h) 9

11 3. Teoretisk bakgrund I detta kapitel ges en teoretisk bakgrund till analysen och resultaten. Kapitlet inleds med en beskrivning av en byggnads totala miljöpåverkan under faserna projektering, produktion och förvaltning. Efterkommande avsnitt redogör för begreppet hållbar utveckling samt ger en orientering i Sveriges nationella miljömål och dess koppling till ekologiskt hållbart byggande. Resterande del av kapitlet utgörs av bakgrundsteorin tillhörande kraven i programmet. 3.1 Miljöpåverkan under byggnadens livscykel Byggnadens livscykel utgör i denna rapport de tre faserna som programmet för miljöanpassat omfattar och de aktiviteter som ingår under varje fas, (Figur 1). Under den första fasen, Projektering, fattas beslut som utformar förutsättningarna för många av prestationerna även under Produktion och Förvaltning. Under de två senare faserna är det framförallt materiella flöden av resurser och avfall som är grunden till miljöpåverkan. Möjligheter att välja ekologiskt hållbara alternativ Projektering arkitektur, design, materialval Beslut Förutsättningar för produktion och förvaltning samt för demontering Energi Mark Vatten Råvaror, material Kemikalier Bränsle Produktion markarbete, byggnation, transporter Tidsfaktor: 1 Resursförbrukning Avloppsvatten Avfall Emissioner till luft, mark och vatten Energi Vatten Varor, produkter Förvaltning boende, underhåll, renoveringar Tidsfaktor: 100 Värme Avloppsvatten Avfall Emissioner till luft, mark och vatten Hälsa och trivsel Figur 1. Schematisk bild av byggprocessens olika faser som behandlas i denna rapport, baserad på Programmet för Miljöanpassat Byggande och med inspiration från Kohler (1999). 10

12 Beslut Figur 2. Möjligheterna att påverka miljöpåverkan och deras förändring över tid. Gröna linjen: Fattade beslut; blå linjen: Kvarvarande beslutsmöjligheter Under byggprocessen förändras möjligheterna till att fatta beslut som främjar miljöanpassningen av byggnaden; ju längre byggprojektet forstskrider och ju fler beslut som har fattats desto mindre är möjligheten att påverka, (Figur 2). I inledningen av ett byggprojekt finns störst möjligheter att påverka eftersom få beslut är tagna. Vissa beslut är dock tagna sedan tidigare, t ex val av plats för bygget, vilken typ av byggnad som skall uppföras etc. Under byggskedet passeras punkten där fler beslut är tagna än som finns kvar och då är möjligheten att påverka mindre. Det finns dock alltid ett visst utrymme för nya beslut som minskar miljöpåverkan eftersom förbättringar kan göras under bruksfasen. Tid 11

13 3.2 Hållbar utveckling och Sveriges nationella miljömål Begreppet hållbar utveckling myntades vid den internationella kommissionen för miljö och utveckling Kommissionen utmynnade i en rapport; Vår gemensamma framtid (Brundtlandrapporten) i vilken följande definition av hållbar utveckling återfinns: En hållbar utveckling tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov (United Nations General Assembly, 1987) Arbetet med hållbar utveckling i Sverige prioriteras på högsta politiska nivå (Regeringen, 2010) och som en del i det arbetet har nationella miljömål tagits fram. De svenska miljömålen beskriver det tillstånd miljön måste vara i för att uppnå och bibehålla långsiktig ekologisk hållbarhet. De 16 målen syftar till att; främja människors hälsa värna den biologiska mångfalden och naturmiljön ta till vara kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena bevara ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga trygga en god hushållning med naturresurserna Fokus på den bebyggda miljön återfinns främst i miljömålet God bebyggd miljö (Naturvårdsverket, 2009a). Miljömålet behandlar aspekter inom den bebyggda miljön som påverkar naturmiljön och människors hälsa. Formuleringen av målet lyder: Städer, tätorter och annan bebyggd miljö skall utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och kulturvärden skall tas till vara och utvecklas. Byggnader och anläggningar skall lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas. (Naturvårdsverket, 2009a). Målet understryker att byggnadens utformning är viktig för måluppfyllelsen genom att den måste anpassas till ett resurssnålt byggande där hela livscykeln tas i beaktande. Miljömålet är uppdelat i sju delmål som behandlar följande områden; Program och strategier för planering; all markanvändning och stadsplanering skall syfta till att skapa ett mer energieffektivt, mixat samhälle med bevarade grönområden och förstärkta kulturella och estetiska värden. Bebyggelsens kulturhistoriska värden; senast år 2010 skall värden vara identifierade och ha en långsiktigt hållbar förvaltning. Buller; andelen människor som störs av buller i sina bostäder skall år 2010 ha minskat med fem procent jämfört med 1998 års nivå Uttag av naturgrus; år 2010 skall uttaget vara högst 12 miljoner ton per år. Avfall; mängden avfall i samhället skall minska och återanvändas i så hög grad som möjligt. Hushållsavfall skall återvinnas, inklusive biologiskt avfall som skall behandlas och näringsämnen återföras till jordbruksmarken. Energianvändning; den totala energiförbrukningen i byggnader skall minska med 20 procent till 2020 då också beroendet av fossila bränslen för uppvärmning skall ha upphört samtidigt som användningen av förnybara energislag ska öka. Inomhusmiljö; byggnader skall inte påverka människors hälsa negativt. Ventilationen skall vara god och emission av radon får inte överstiga satta värden. 12

14 Uppfyllelsen av målet mäts med indikatorer som påvisar trenden för varje delmål. Prognosen visar att de flesta delmålen inte kommer att nås till år 2010 som är tidsfristen för flertalet av dem. Totalt kommer med största sannolikhet inte miljömålet God bebyggd miljö att nås inom den planerade tidsramen fram till år 2020 (Naturvårdsverket, 2009a). Andra miljömål som byggsektorn påverkar är Begränsad klimatpåverkan, Frisk luft, Bara naturlig försurning, Giftfri miljö, Skyddande ozonskikt, Säker strålmiljö, Ingen övergödning samt Grundvatten av god kvalitet (Boverket, 2009). För vidare läsning om Sveriges nationella miljömål ( 13

15 3.3 Teoretiskt ramverk för god miljöprestanda I detta avsnitt beskrivs bakgrundsteori för kraven i programmet. Teorin är uppdelad per sakområde och innehållet är anpassat efter vad kraven berör. Följande struktur används genomgående: inledningsvis anges specifika avgränsningar, sedan kravets koppling till miljöpåverkan och anknytning till miljömålen samt, där det är möjligt, en beskrivning av tillgängliga alternativa lösningar (BAT) Beständighet I Programmet för Miljöanpassat Byggande är målet med sakområdet Beständighet att byggnader skall vara långlivade för att minska byggnadens totala resursomsättning. Det är främst konstruktionen av byggnadens stomme som avses i detta sakområde men också installationers utbytbarhet berörs (Fastighetskontoret, 2009). Den tekniska definitionen av beständighet är enligt Boverket beroende av bärförmågan och stadgan hos byggnadsdelen. Bärförmåga är förmågan att bära last utan att brott uppstår och stadga innebär att bärverket inte deformeras av last så att det mister sin funktion. En byggnad är beständig när bärförmågan och stadgan kan bibehållas under byggnadens livslängd. Enligt Boverket är beständighetsaspekten mycket viktig i planeringsskedet eftersom det är då som material och konstruktioner passande för den tänkta livslängden väljs (Boverket, 2009). Enligt Petersson (2004) är beständighet ett relativt begrepp som beror av flera faktorer och där också underhåll och skötsel har stor påverkan. I denna rapport har begreppet beständighet vidgats från den tekniska definitionen och omfattar tre faktorer som påverkar resursförbrukningen. Dessa tre faktorer är teknisk livslängd, underhållsintervall och inbyggd energi. Förklaringar och definitioner av dessa tre beständighetsfaktorer följer i avsnitten nedan. Därefter följer ett avsnitt om installationers utbytbarhet vilket också innefattas i sakområdet. Avslutningsvis diskuteras byggnaders beständighet vid ett framtida förändrat klimat. Beständighetskravet kräver att hela byggnadens livscykel tas i beaktande, inklusive bruksfasen på 100 år. Påfrestningar och förändringar som sannolikt kommer att inträffa under brukstiden är mycket viktiga att ta hänsyn till (Naturvårdsverket, 2008b) Beständighetsfaktorer för minskad resursförbrukning Byggnadsdelar som utsätts för stora påfrestningar har valts ut för att påvisa skillnader i teknisk livslängd mellan olika material. Byggnadsmaterial som valts är fasadmaterial, material i bärande konstruktioner (stommaterial) samt takmaterial. Teknisk livslängd Byggmaterial har varierande livslängd beroende på typ av material och typ av påfrestning, (Tabell 1). Gemensamt för alla material är att de under användning utsätts för påfrestningar av nedbrytande karaktär. Påfrestningarna kan vara av kemisk, elektrokemisk, fysikalisk eller biologisk karaktär samt strålningsangrepp. Den tekniska livslängden för ett material kan definieras som: Tidsperiod under vilken en byggnad, anläggning eller del därav med normalt underhåll kan nyttjas för avsedd funktion (Burström, 2007). Den planerade livslängden för byggnaderna i Kvillebäcken är 100 år (Bolminger, muntligt). Den definition av byggnadsmaterialens livslängd som används här lyder; Livslängd hos byggmaterial är den tidsperiod efter vilken materialen når en funktion som är oacceptabel (Burström, 1999). Livslängden är enligt Burström mycket svår att bestämma då den påverkas av många samverkande faktorer. Till exempel påverkar materialens bärförmåga livslängden, likaså gör klimatskydd, utseende, samt underhåll och skötsel. Det är svårt att finna pålitlig information om materialens livslängder. Nedan redovisade data för byggnadsmaterialens livslängder är hämtade ur 14

16 Burströms rapport från Livslängderna gäller för följande definition av normalmiljö till vilken livslängden skall relateras: I luft med förhöjda halter av aggressiva luftföroreningar, t ex i en större tätort eller i ett industriområde. I närheten av kust, dock inte i en zon med saltvattenstänk (Burström, 1999 ). Livslängderna är satta i intervall då exakt livslängd är mycket svårbedömd enligt ovanstående resonemang. Det är också mycket viktigt att notera att material, speciellt plaster och ytbehandlingsmaterial, får väsäntligt kortare livslängd vid exponering mot syd eller väst än mot övriga väderstreck (Burström, 1999). Enligt uppgifterna i Tabell 1, är det tydligt att fasadmaterialen betong, cementputs, tegel och kalksandsten har längst livslängd och kräver också lite underhåll jämfört med de andra fasadmaterialen. Stommaterialen betong och tegel har långa livslängder och bland takmaterialen är det återigen betong- och tegelmaterialen som har längst livslängd. Genomgående för alla byggnadsdelar har de stenrelaterade längre livslängd än andra material. Underhållsintervall Underhåll av byggnadsmaterialen är en mycket viktig faktor som påverkar livslängden hos materialet, Tabell 1, och alla material kräver underhåll. Med underhåll avses mindre ingripanden som t ex målning och putsning. Större ingrepp, där materialet är så pass dåligt att stora delar behöver bytas ut, räknas som rivning och nybyggnation och en ny livslängd för materialen påbörjas. Ytbehandlingens livslängd i sig blir avgörande för om det underliggande materialets önskade livslängd kan uppnås. Eftersom ytbehandlingens livslängd är väsentligt kortare än det underliggande materialets, t ex trä eller betong, så krävs upprepat underhåll av ytbehandlingsmaterialet; ytbehandlingens livslängd sammanfaller alltså med underhållsintervallet. Tabell 1. Beräknad livslängd och underhållsintervall för olika material uppdelat på byggnadsdel. MATERIAL LIVSLÄNGD (ÅR) UNDERHÅLLSINTERVALL (ÅR) FASADMATERIAL Betong , Uppgift saknas Cementputs (cementfärg) Träpanel (lasyrmålad) Träpanel (täckmålad) Glas (isolerglas) Ingen ytbehandling Tegel (murverk) Ingen ytbehandling Kalksandsten (murverk) Ingen ytbehandling Kalkputs (kalkfärg) STOMMATERIAL Betong (armerad) , Inget underhåll* Trä Uppgift saknas Inget underhåll* Stål (stång/balk) Uppgift saknas Inget underhåll* Tegel (murverk) Inget underhåll* TAKMATERIAL Fibercementskivor Uppgift saknas Stålplåt (förzinkad och täckmålad) Takpannor av betong Ingen ytbehandling Takpannor av tegel Ingen ytbehandling Tätskiktsmatta Uppgift saknas 3 Referens:

17 (*Stommaterial underhålls inte enligt beskrivningen av begreppet underhåll ovan; det byts ut efter en tid, vilket motsvarar livslängden). Inbyggd energi Inbyggd energi (engelsk term: embodied energy) är summan av all energi som åtgått för råvaruframställning, förädling och transporter av byggnadsmaterial plus energin som krävs för byggnationen (Harvey, 2006). När hela livscykeln räknas in framgår att en mycket stor del av den totala energiförbrukningen som en byggnad ger upphov till är den som åtgått för produktion och transport av råvaror och material. Produktionen och transporten av byggnadsmaterial ger upphov till flera negativa effekter på miljön, exempelvis förbrukning av naturtillgångar, vilka samtliga bör läggas till byggnadens totala resursförbrukning. (Venkatarama Reddy & Jagadish, 2003) Energin som åtgår under produktionen används i första hand till att driva arbetsmaskiner, kranar och fläktar samt för belysning. Bodarna som är till för byggarbetarna är stora förbrukare av energi relativt den totala energiförbrukningen under produktionen (Hatami, 2007; Gunnarsson & Bergh, 2002). Transporter är en viktig energiaspekt under byggprocessen då de förbrukar energi i form av bränsle, ofta fossilt (Bokalders & Block, 2009g). Vid val av byggmaterial ur ett resurshushållningsperspektiv bör den inbyggda energin beaktas. I Tabell 2 nedan visas den inbyggda energin för vanliga byggnadsmaterial. Det är stora skillnader mängd inbyggd energi för de olika materialen. Aluminium är mycket energikrävande att framställa och plaster är baserade på olja vilket är mycket energirikt och därför blir den inbyggda energin stor. Betong innehåller cement men har blandats ut med vatten varför den inbyggda energin per ton blir lägre för betongen. Trä är minst energikrävande och förbrukar heller inte någon ändlig resurs till skillnad från plast, aluminium och betong (läs vidare om betong i avsnitt 3.3.4, Resurshushållning). Tabell 2. Inbyggd energi för några vanliga byggnadsmaterial. MATERIAL INBYGGD ENERGI (GJ/TON) Aluminium Plast Stål Glas Cement 5-9 Tegel 2-7 Betong 0,8-3,5 Kalkstenstegel 0,8-1,2 Timmer/trä 0,1-5 Källa: (Harvey, 2006) Bland de nationella miljömålen är det inget som är direkt applicerbart på byggnaders beständighet som avses i detta avsnitt. Däremot är en allmän hushållning med naturresurser en del av det övergripande syftet med miljökvalitetsmålen. I en av de tre strategier, som enligt riksdagen skall styra arbetet med miljömålen, handlar den ena, Strategin för giftfria och resurssnåla kretslopp, om hur arbetet med resurseffektivitet skall förbättras och här inkluderas också resurserna och kretsloppen inom byggbranschen. Definitionen av hållbar utveckling slår fast att dagens generation inte får äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredställa sina behov, och detta förhållningssätt är definitivt aktuellt i detta sammanhang. 16

18 Installationers utbytbarhet Sakområdet beständighet berör också de delar av byggnaden som förväntas ha kortare livslängd än byggnaden. Dit hör installationer såsom uppvärmnings- ventilations- och avfallssystem. Utbytbarheten och flexibiliteten hos dessa bör beaktas då rådande förhållanden sannolikt kommer att förändras under byggnadens livstid (100 år). En möjlig förändring är att värmebehovet för bostäder kommer att minska med ökad medeltemperatur samtidigt som kylbehovet förväntas öka (Langseth, 2009) Byggnaders beständighet mot ett förändrat klimat Enligt FN:s klimatpanel IPCC förutspås jordens medeltemperatur öka mellan 1,1 och 6,4 C de kommande 100 åren. Konsekvenser som är att vänta i Sverige är till exempel ökad nederbörd, vilket medför ökad risk för översvämningar och höjda havsnivåer. (Naturvårdsverket, 2008b) Den fysiska planeringen måste anpassas till ökade vattenflöden och höjda vattenstånd i sjöar och hav (Naturvårdsverket, 2008c) och så även byggnaders utformning och egenskaper. Göteborg med sin placering vi Göta älvs mynning, med Västerhavet nedströms och Vänern uppströms, riskerar att få en utsatt position när det gäller höjda havsnivåer och översvämningar. Därför är aspekten om ökade vattenflöden viktig inom stadsplanering och byggande redan idag, om hållbarhet och beständighet skall kunna uppnås. FN:s klimatpanel IPCC beräknar att havsnivåerna kommer att stiga med 0,2-0,6 meter till år Senare forskning visar att höjningen troligare kommer att ligga mellan 0,8 och 2 meter (Göteborgs Stad, 2009). Göteborgs stad har satt säkerhetsnivåer för ny bebyggelse intill Göta älv. Marginalen till högsta högvatten är idag 1 meter, men Trafikkontoret anser, baserat på den nyare forskningen, att marginalen borde höjas till 2 meter för samhällsviktiga funktioner i de centrala delarna av Göteborg (Roth & Falk, 2009). I Tabell 3 visas Göteborgs stads förslag till säkerhetsnivåer som färdigt golv (understa våningen) bör överstiga. Göteborg är idag beläget ca 10 m över havets normalnivå. Tabell 3. Nivå över havet för tre platser längs Göta älv som färdigt golv bör överstiga för att klara förutspådda höjningar av havsnivån. Myndighetsbeslut, färdigt golv bör ej understiga Källa: (Göteborgs Stad, 2009) Utanför Älvsborgsbron Centrala Göteborg N Marieholmsbron + 12,5 m ö h + 12,8 m ö h + 13,0 m ö h 17

19 3.3.2 Miljöpåverkan Målet med sakområdet Miljöpåverkan är att minska byggnadens negativa miljöpåverkan i ett livscykelperspektiv (Fastighetskontoret, 2009). Kraven inom sakområdet berör ett flertal olika aspekter och delområden och därför har nedanstående teoriavsnitt delats in i följande tre ämnesområden; Material- och produktval, Tomtmark och grönytor och Byggarbetsplatsen. På grund av kravens olika karaktär ges specifika systemgränser för vad teorin omfattar Material- och produktval Val av material och produkter återkommer inom flera sakområden (t ex Beständighet och Hälsa & inomhusklimat). I detta avsnitt behandlas de material och produkter som specifikt omnämns i programmet under sakområdet Miljöpåverkan. Idag används uppskattningsvis olika produkter och kemiska ämnen inom byggbranschen. Vissa kemiska ämnen som ingår i material och produkter är klassade som extra farliga för miljön eller hälsan. Dessa ämnen har identifierats av Kemikalieinspektionen (KemI) och samlats i en databas, PRIO-databasen, där information om farlighet och miljöeffekter finns tillgänglig. Ämnena i PRIO-databasen klassas antingen som riskminskningsämnen eller utfasningsämnen. De allvarligaste klassas som utfasningsämnen och målet är att dessa skall elimineras helt från marknaden. Flera utfasningsämnen är redan förbjudna i Sverige. Exempel på egenskaper som ligger till grund för klassningen av ämnen är att de är cancerogena, mutagena, reproduktionsstörande (CMR-ämnen), hormonstörande, allergiframkallande, akut toxiska eller ger långtidseffekter (Kemikalieinspektionen, 2006). Produkter och ämnen som finns i byggnadsmaterial kommer att finnas i byggnaderna under lång tid. Det är därför viktigt att dokumentera vad som byggs in och var detta sker. Denna information är viktig för att successivt kunna utnyttja de ständigt ökade kunskaperna om farliga material (Kellner & Stålbom, 2001; Johansson, 2007). Det finns flera etablerade system och metoder som är utvecklade för att möjliggöra val av produkter efter deras miljöpåverkan. Byggvarudeklarationer och Miljövarudeklarationer Den svenska byggbranschen har tagit fram system för att öka kunskapen om byggnadsmaterial och deras miljöpåverkan. Branschen har utvecklat Byggvarudeklarationer (BVD) som syftar till att förenkla kommunikationen av byggvarors kemiska innehåll och andra miljöpåverkande egenskaper, samt att påvisa deras påverkan på den yttre miljön under produktens livstid. BVD introducerades 1997 och är ett frivilligt branschgemensamt initiativ. Byggsektorns Kretsloppsråd uppskattade att det år 2006 fanns deklarerade byggvaror, men målsättningen är att både antalet deklarerade varor skall öka och att kvaliteten på innehållet i deklarationerna skall höjas kontinuerligt. Enligt Kretsloppsrådet skulle 8000 produkter behöva vara deklarerade efter mallen för BVD för att täcka in de viktigaste produkterna (Johansson, 2007). De två främsta användningsområdena för BVD är att fungera som hjälpmedel vid bedömning av byggvaror vid projektering och inköp samt att underlätta dokumentationen av information om inbyggda material, som är viktig vid senare rivning och avfallshantering (Kretsloppsrådet, 2007). Certifierade Miljövarudeklarationer (engelska: EPD, Environmental Product Declaration) är ett annat vedertaget system för kommunikation av byggvarors kemiska innehåll och miljöpåverkan. Systemet är branschgemensamt och syftar till att förse aktörer inom branschen med relevant och jämförbar information; planerare och inköpare skall kunna välja produkter efter miljöbelastning. 18

20 Miljövarudeklarationerna grundar sig på ISO-standarden om miljövarudeklarationer Typ III och på ISO/DIS om miljödeklarationer av byggprodukter. Systemet drivs av näringslivet och får stöd av staten. (International EPD Consortium, 2010; Johansson, 2007). Systemet är mest utbrett i Sverige och Italien och kommer inom de närmaste åren endast att omfatta ett begränsat antal produkter (Johansson, 2007). De två systemen BDV och MVD är bättre än traditionella säkerhetsdatablad genom att de innehåller mer utförlig information. Deklarationssystemen är också bredare i sin omfattning och innefattar inte bara kemiska produkter, utan alla typer av byggmaterial och produkter. Säkerhetsdatabladen däremot, innehåller information om eventuella miljö- och hälsorisker endast för på kemiska produkter. Enligt Erlandsson (2003), bör 75 % av alla material och produkter vara deklarerade för att uppnå en tillräcklig kunskapsgrund om byggnadens miljöpåverkan. (Erlandsson, 2003) BASTA-systemet och Byggvarubedömningen BASTA-systemet är ett utbrett verktyg inom byggbranschen för utfasning av farliga ämnen som används i byggmaterial. Det utgörs av en förteckning över material och produkter som genomgått granskning och godkännande enligt BASTA-systemets kriterier. Förteckningen och annan information om produkternas miljö- och hälsoegenskaper finns samlat i en databas. Verktyget är framgångsrikt då det är tillgängligt för alla användare. Det grundar sig också på svensk och europeisk kemikaliepolitik vilket gör att det överensstämmer med lagar, krav och mål, t ex REACH och det nationella miljömålet Giftfri miljö (Johansson, 2007). Ovan nämnda system för material- och produktval är främst inriktade på att förbättra val under projektering och inköp. Byggvarubedömningen (BVB) är ett webb-baserat verktyg (databas) som fokuserar på produktval ur brukarens och fastighetsägarens perspektiv. Produkterna bedöms och klassas efter miljöpåverkan i någon av följande tre kategorier: undviks, accepteras eller rekommenderas. Produkter som är registrerade i BASTA är automatisk accepterade i BVB. Byggvarubedömningen drivs som en ekonomisk förening som arbetar för att främja sina medlemmars intressen. Syftet på sikt är att farliga ämnen inte skall finnas i byggmaterial, som därmed skall vara säkra ur både miljö- och hälsosynpunkt. BVB är också till för att dokumentera inbyggda material för att öka spårbarheten och möjligheterna för enklare sanering om behovet uppstår i framtiden (Byggvarubedömningen, 2010). ByggaBo-dialogens bedömningssytem Miljöklassad byggnad, innehåller ett delområde som behandlar kemikalier och material som används i byggnader. Kriterierna ställer krav på dokumentation och utfasning av farliga ämnen. Kvillebäcken skall uppnå klass silver och då krävs att en digital lista med information om samtliga produkter upprättas. Informationen skall innehålla produktnamn, producent, tillverkningsår samt en fullständig innehållsdeklaration. Information om innehåll skall finnas för golv, stomme, yttervägg (inklusive dörrar och fönster), yttertak och innerväggar. Ytskikt skall också räknas med liksom alla kemiska produkter (ex lim och fogmassa) som använts vid monteringen (Johansson & Jansa, 2009). Val av olika kemiska produkter är ur miljö- och hållbarhetssynpunkt en viktig del av de materialval som tillhör byggnadsprocessen. Som nämnts, används BASTA-systemet som vägledningsverktyg vad gäller kemiskt innehåll i produkter. För vissa produkter och material finns i Programmet för Miljöanpassat Byggande specifika krav på material och produkter som är acceptabla och uppgifter om vilka som inte får användas för att förhindra spridning av föroreningar som påverkar naturmiljön 19

21 och hälsan. I följande avsnitt presenteras sådana specifika krav om material- och produktval som syftar till att hindra spridning av föroreningar i miljön. Färg, lack och olja Vid val av färg, lack och olja skall lösningsmedlet beaktas. Ett lösningsmedel är en vätska som löser upp ett fast ämne och sedan avdunstar under torkningen så att endast det fasta ämnet blir kvar. Lösningsmedel delas upp i oorganiska och organiska. Organiska lösningsmedel är baserade på kolväteföreningar och benämns ofta med samlingsnamn som lacknafta och alifatnafta. Det vanligaste oorganiska lösningsmedlet är vatten. Införda begränsningar av användningen av färg, lack och oljor som innehåller organiska lösningsmedel grundar sig på de negativa effekter som lösningsmedlen medför och som påverkar både naturmiljön och människors hälsa. Emissioner av flyktiga kolväten (VOC) från lösningsmedelsbaserad färg bidrar till försämrad luftkvalitet. Inandning av VOC kan ge irritation och huvudvärk, medan ofta upprepad exponering kan ge skador på nervsystemet. Flyktiga organiska ämnen medverkar också till bildandet av marknära ozon som även försämrar luftkvaliteten och som medför negativa påfrestningar på växter och djur samt på byggnadsmaterial (Sveriges Färgfabrikanters Förening (Sveff ), 2005; Bokalders & Block, 2009a) Under 2005 omsattes färg innehållande sammanlagt ton VOC i Sverige, vilket kan jämföras med det totala svenska utsläppet av VOC som år 2008 var ton, (Figur 3). Sedan 2007 finns begränsningar av tillåtna mängder VOC per liter färg (Naturvårdsverket, 2009d). Svanenmärkningen har kriterier för högsta tillåtna innehåll av VOC i färg (g/l),(bilaga A). Utsläpp av flyktiga organiska ämnen samt uppkomsten av marknära ozon återfinns under miljömålet Frisk luft där de utgör var sitt eget delmål. För marknära ozon är målet att ett fastställt medelvärde inte skall överskridas mer än tillåtet. Detta delmål kommer inte att klaras till 2010 då tidsfristen går ut. Utsläpp av flyktiga organiska ämnen, VOC, har minskat till uppsatt målnivå och delmålet är därmed uppfyllt inom tidsramen. Den nedersta delen av staplarna i Figur 3 visar trenden för utsläppen av flyktiga organiska ämnen orsakade av lösningsmedelanvändning. Figur 3. Utsläpp av flyktiga organiska ämnen i Sverige (Naturvårdsverket, 2010d). 20

22 Alternativet till lösningsmedelsburen färg är vattenbaserad färg. Vattenbaserad färg innehåller ofta en viss mängd organiska lösningsmedel för förbättrad avdunstningsförmåga. Dock är mängden betydligt mindre än i lösningsmedelsburen färg och den ger upphov till väsentligt lägre emissioner av VOC (Sveriges Färgfabrikanters Förening (Sveff ), 2005). För färg finns två miljömärkningar i Sverige, Svanen och EU-blommans som båda grundar sig på EU:s VOC-direktiv. För inomhusfärg har Svanen och EU-blomman gränser för högsta tillåtna VOC-mängd per liter färg (Nordic Ecolabelling, 2008). Det finns idag inte miljömärkta alternativ för alla färg-, lack- och oljeprodukter, men många finns som vattenbaserade alternativ. Undantagen är specialfärger, som rostskyddsfärg, samt vissa lacker (Sveriges Färgfabrikanters Förening (Sveff ), 2005). Miljömärkt färg och vattenbaserad färg bör väljas eftersom de medför lägre belastning på miljön och hälsan genom att de innehåller inga eller mycket små mängder organiska lösningsmedel. Koppar Vid val av rör i tappvattensystemet får kopparrör inte väljas. Koppar i material som leder eller på annat sätt kommer i kontakt med vatten bör undvikas både ur miljö- och hälsosynpunkt eftersom de medför förhöjda kopparhalter i avloppsslammet och i dricksvattnet. Sveriges Geologiska Undersökning, SGU, ansvarar för övervakningen av bland annat grundvattenkvaliteten och i övervakningsprogrammet ingår koppar som ett av de ämnen som bevakas. Intag av dricksvatten med förhöjd kopparhalt kan ge upphov till illamående och kräkningar. (Livsmedelsverket, 2009) Koppar är också toxiskt för vattenlevande organismer och enligt Kemikalieinspektionens PRIO-databas är koppar och många kopparföreningar miljöfarliga pga. hög giftighet samt att de ger upphov till långtidseffekter. Bland miljömålen och deras delmål finns inget specifikt mål som behandlar flödet av kopparföroreningar, men i miljömålen Giftfri miljö och Grundvatten av god kvalitet finns delmål som innebär att läckage av koppar till naturen bör begränsas (Naturvårdsverket 2009n,o). Det finns flera alternativ till kopparrör, exempelvis olika plaster (polypropen, polyeten), rostfritt stål eller gjutjärn. Valet av rörmaterial måsta anpassas efter vattnets kemiska sammansättning som kan variera stort mellan olika delar av landet. (Bokalders & Block, 2009a). Träprodukter Vid val av träprodukter är råvaruframställningen, själva odlingen av skogen, den viktigaste delen av livscykeln med avseende på miljöpåverkan. Skogsbruket är den fas som bör jämföras för att klargöra olika träprodukters relativa negativa påverkan på miljön. Systemet som beaktas innefattar planteringen när plantorna levererats, hela tillväxtperioden/brukstiden och avverkningen. Eventuella drivhusaktiviteter beaktas inte, men däremot ingår transporter under brukstiden samt till beställare. Effekter som orsakas av beställarens aktiviteter, t ex vid sågverk ingår inte i systemet. Miljöaspekterna beaktas ur både lokalt och globalt perspektiv beroende på respektive aspekts karaktär. Traditionellt storskaligt skogsbruk bidrar till en mängd negativa effekter på miljön. Skogsbruk är en energikrävande process där aktiviteter som avverkning och transporter av virke bidrar mest. Arbetsmaskiner och transportfordon förorenar genom emissioner av koldioxid, svaveldioxid och kväveoxider. Användandet av konstgödsel leder till ökad övergödning och besprutning med kemiska bekämpningsmedel sprider gifter i naturen. Samtidigt skapas monokulturer eftersom endast en art prioriteras, vilket leder till att andra arter konkurreras ut, t ex genom gallring av sly och låg vegetation. Detta motverkar den biologiska mångfalden i skogen samt kan påverka hotade arter och 21

23 deras biotoper mycket negativt (Bokalders & Block, 2009b; Berg & Lindholm, 2005) Skogsbrukets påverkan på akvatiska system kan vara både av fysisk karaktär såsom grumling och slambildning, samt av kemisk karaktär som försurning samt tillförsel av näringsämnen och metaller (Löfgren & Olofson, 2002). Avverkning av skog innebär att resurser förbrukas och återplantering måste ske i samma takt som avverkningen för att resursen inte skall sina. Kraftig avverkning i vissa områden kan också bidra till erosion och förlust av brukbar jord. Det storskaliga skogsbrukets miljöpåverkan är omfattande och berör följande miljömål som Sverige satt upp: Levande skogar, Ett rikt växt- och djurliv, Ingen övergödning, Giftfri miljö, Begränsad klimatpåverkan, Bara naturlig försurning, Frisk luft samt Levande sjöar och vattendrag. Figur 4. FSC-certifiread skog efter avverkning (Sincerelysustainable, 2010) För att minska skogsbrukets negativa effekter har hållbarhetscertifieringar växt fram. Det finns två internationella certifieringarna: FSC (Forest Stewardship Council) och PEFC (Program for the Endorsement of Forest Certification schemes). FSC är en internationell, oberoende organisation som verkar för ett hållbart brukande av världens skogar genom regler och rekommendationer. FSCcertifieringen innebär att skogen brukas miljöanpassat och med socialt och ekonomiskt ansvarstagande (FSC Sverige, 2010a). I Sverige är omkring 10 miljoner hektar certifierat enligt FSC vilket motsvarar 45 % av den produktiva skogsarealen i landet (FSC Sverige, 2010b). Sverige är det land i Europa som har näst mest FSC-certifierad skog efter Ryssland som har 21 miljoner ha. De övriga nordiska länderna bidrar gemensamt med ytterligare drygt ha FSC-certifierad skog (FSC International Center, 2010). I en rapport från Nordiska nätverket WWF Skog uppges att det år 2000 fanns över FSC-märkta produkter på den globala marknaden och trenden visade på fortsatt ökning. De senaste rapporterna från Svenska FSC visar att intresset för FSC-märkta produkter ökar kraftigt både i Sverige och i Europa. Vid ett nyligen genomfört seminarium (februari 2010) uttryckte IKEA att de kommer att fördubbla sin användning av FSC-råvara inom två år och att de på lång sikt vill att all virkesråvara skall komma från FSC-certifierad skog. För IKEA blir det enorma 22

24 mängder trä då deras långsiktiga behov motsvarar en dryg procent av den totala avverkningen i världen. (FSC Sverige, 2010c) Detta visar på att intresset för FSC-råvara är stort och certifieringen av skogsareal kommer att fortsätta öka. PEFC är en organisation för certifiering av bärkraftigt skogsbruk. Organisationen verkar globalt med medlemmar även utanför Europa. PEFC riktar sig främst till små eller medelstora skogsbrukare. I slutet av 2009 fanns knappt 8 miljoner ha PEFC-certifierad skog i Sverige. (PEFC, 2010) Produkter som räknas som träprodukter och som är valbara när en byggnad uppförs är virket i stommen, väggar och tak, fönster och dörrar samt golv. Vid val av dessa produkter minskas byggnadens totala miljöpåverkan om träprodukterna är tillverkade av miljömärkt trä (FSC eller PEFC). För att få använda FSC:s logga i marknadsföringssyfte av en byggnad krävs att 75 % av träprodukterna är tillverkade av FSC-certifierat virke. Hur tillgången på FSC-produkter ser ut i grossistledet är oklart, men enligt uppgift kan byggföretag få räkna träprodukter som FSC-märkta om de kommer från FSC-certifierat trä, även om inte hela produktionskedjan inklusive sågverk, är FSCcertifierad. (Bolminger, muntligt). Tryckimpregnerat virke Träimpregneringsämnens kemiska egenskaper gör dem miljö- och hälsofarliga ur många avseenden och 2003 började därför försäljning av tryckimpregnerat virke till konsument att förbjudas. Exempel på ämnen som används för träimpregnering är arsenik, krom, koppar och kreosot. Idag är både kreosot-, arsenik- och kromimpregnerat förbjudet för konsumentförsäljning (arsenikimpregnering är totalförbjudet) och samtliga är klassade som farligt avfall. Dessa ämnen och föreningar av dem, ingår i Kemikalieinspektionens PRIO-databas och är klassade som riskminskningsämnen eller utfasningsämnen. Arsenik och arsenikföreningar är miljöfarliga och vissa föreningar klassas som CMR-ämnen 4. Krom och kromföreningar är miljöfarliga, har mycket hög akut giftighet, är allergiframkallande och många föreningar är också CMR-ämnen. Koppar och kopparföreningar är miljöfarliga och har mycket hög akut giftighet. Kreosotföreningar är cancerframkallande och samtliga föreningar är utfasningsämnen i PRIO-databasen (Kemikalieinspektionen, 2006). Bland miljömålen är det främst Giftfri miljö som kan kopplas till bortvalet av tryckimpregnerat virke. Det delmål som är mest relevant är Utfasning av farliga ämnen där det framgår att CMR-ämnen skall fasas ut så snabbt som möjligt och därför inte bör förekomma i nyproducerade produkter (Naturvårdsverket, 2009e). Ett alternativ till tryckimpregnerat virke är linoljeimpregnerat virke. Principen är densamma, virke behandlas i en autoklav och linolja trycks in i virket och bildar ett fuktskyddande skikt som förhindrar biologiska angrepp. Miljöfördelarna är många då linoljeimpregnerat virke inte innehåller några miljöfarliga gifter eller metaller (Linotech, 2007). Ytterligare ett miljövänligt alternativ till tryckimpregnerat virke är s.k. värmebehandlat trä. Värmebehandlingen ger motståndsegenskaper mot biologiska angrepp utan att kemikalier behöver användas vilket gör att virket inte klassas som farligt avfall. Värmebehandlat trä är svanenmärkt (Heatwood, 2010). Andra lösningar är att måla virket så att det på så sätt får ett skydd mot fukt och biologiska angrepp eller att använda andra material än trä. 4 CMR, förkortning för cancerogena, mutagena och reproduktionsstörande (Kemikalieinspektionen, 2010). 23

25 Figur 5. Linoljeimpregnerad trall (Linotech, 2007) Lysrör Kvicksilver förekommer i lysrör och moderna lågenergilampor. Kvicksilver är ett lättflyktigt grundämne och räknas som ett av de allvarligaste miljögifterna. Det påverkar både naturmiljön och är hälsofarligt för människor då det bland annat medför störningar på nervsystemet och fortplantningssystemet. På grund av dess lättflyktighet sprids kvicksilver lätt med luften och kan ge nedfall långt från utsläppskällan. Kvicksilver kan inte brytas ned utan bioackumuleras i flora och fauna. Ansträngningar för att begränsa tillförsel av kvicksilver till samhället görs både nationellt och internationellt (Kemikalieinspektionen, 2006). Kvicksilver innefattas i miljömålet Giftfri miljö där det klassas som ett CMR-ämne och omfattas av bland andra delmålet Utfasning av farliga ämnen 2007/2010 (Naturvårdsverket, 2009e). Det finns ett flertal lysrör (fullfärgslysrör) på marknaden som marknadsförs med argumentet lågt kvicksilverinnehåll. Innehållet ligger mellan 1,4 och 5 mg Hg per lysrör. Det finns också, dock ännu på produktutvecklingsstadiet, lysrör som med ny teknik enligt tillverkaren görs helt fria från kvicksilver (Köhler, 2002). Energieffektiv och kvicksilverfri belysning fås t ex med LED-teknik (light emitting diodes) som också har mycket lång livslängd jämfört med både lågenergilampor och lysrör Tomtmark och grönytor I detta avsnitt ges ett teoretiskt underlag för de delar av programmet som berör tomtmarkens utformning med avseende på dagvattenhantering och grönytefaktor, samt möjlighet till infiltration och perkolation. Främjandet av biologisk mångfald och värnandet om värdefull vegetation behandlas också. Vid beaktande av dessa aspekter avses enbart området och marken som byggherren och förvaltaren råder över, alltså tomtmarken. Specifika systemgränser ges vid behov för respektive aspekt. Dagvattenhantering Med dagvatten avses här endast dagvatten som uppkommer på mark som byggherren och förvaltaren råder över, dvs. tomtmarken. Dagvatten från gång- och cykelbanor, vägar och allmänna ytor behandlas inte i detta avsnitt eftersom de tillhör den kommunala förvaltningen. Vid beaktande av miljöaspekterna dras systemgränsen vid reningsverket; recipientpåverkan beaktas inte. Göteborgs Stad Vatten definierar dagvatten som [ ] regn- och smältvatten som rinner av från hårdgjorda ytor som vägar, parkeringsplatser, takytor och liknande (Göteborgs Stad, 2010). Något 24

26 mer specificerat kan dagvatten beskrivas som ytrinnande regn-, spol- och smältvatten som rinner på hårdgjorda ytor och inte infiltrerar i marken eller avdunstar till atmosfären. Hanteringen av dagvatten i stadsmiljö är viktig i flera avseenden. Den grundläggande anledningen till varför dagvatten har blivit ett problem är att vattnets naturliga kretslopp har brutits i och med att mark har bebyggts. Vattnets naturliga förlopp börjar när vattnet når marken via nederbörden. Därifrån delvis avdunstar och delvis filtreras vattnet ned i marken där det antingen tas upp av växtligheten eller sipprar djupare ner och blir grundvatten. Vatten som inte infiltrerar rinner till närmaste vattendrag, sjö eller hav. De stora hårdgjorda ytor som bildas i en bebyggd stadsmiljö omöjliggör infiltration i marken och bildar barriärer som hindrar den naturliga avrinningen vilket medför att mer dagvatten uppkommer och måste hanteras (Kruuse & Widarsson, 2005). Dagvattnets negativa påverkan på miljön är mångfacetterad. Avledande av dagvatten medför att vattnets naturliga kretslopp bryts vilket kan medföra att grundvattennivån sänks till följd av minskad vattentillförsel. Sänkt grundvattennivå kan, förutom att drickvattentäkter äventyras, leda till skadad vegetation och marksättningar. Marksättningar är mycket negativa för bebyggelse då de kan medföra att skador och sprickbildningar uppkommer i byggnader. (Bokalders & Block, 2009c) Dagvattnets negativa miljöpåverkan påverkas även till stor del av vattnets ofta grava innehåll av föroreningar. Dagvattnet förorenas via de ytor det rinner över; hårdgjorda ytor och tak är ofta kontaminerade vilket medför att dagvattnet förorenas vid passage av dessa ytor. Främst förorenas dagvattnet av partikelburna ämnen och tungmetaller. Eftersom dagvattnet ofta leds till vattendrag medför tungmetallernas toxiska egenskaper mycket negativ påverkan på de vattenmiljöer de når. Dagvattnets kemiska sammansättning påverkas av aktiviteterna som avrinningsområdet används för. Luftutsläpp från industrier, trafikmängd och mängd hårdgjord yta är några faktorer. (Muthukrishnan, 2006) Traditionellt har dagvatten hanterats genom att ledas bort via spillvattennätet och behandlas i avloppsreningsverket, eller alternativt ledas direkt till vattendrag. Problemet är att det vid kraftiga regn eller snabb snösmältning ökar belastningen på avloppsreningsverket vilket kan medföra att vattenvolymen blir större än vad som kan omhändertas. I de fallen tvingas avloppsreningsverket att brädda, vilket innebär att orenat avloppsvatten (inklusive dagvatten) släpps ut till recipienten (Bokalders & Block, 2009c). Figur 6. Dagvattendamm i ett bostadsområde (projektering.nu, 2010). 25

27 De nationella miljömål som dagvattenhanteringen främst berör är de som handlar om vattnet i naturen. Miljömålet Levande sjöar och vattendrag handlar om att dessa miljöer skall vara ekologiskt hållbara och den biologiska mångfalden och produktionsförmågan skall bevaras och främjas. Miljömålet avser en rad aspekter varav en är att föroreningsbelastningen på sjöar och vattendrag inte får äventyra den biologiska mångfalden (Naturvårdsverket, 2009p). Denna aspekt kan tydligt kopplas till hanteringen av dagvatten då detta som nämnts ovan, ofta är kraftigt förorenat i stadsmiljöer. Miljömålet Ingen övergödning blir aktuellt i de fall då reningsverken tvingas brädda orenat avloppsvatten på grund av för höga flöden. Målet anger att mängden vattenburna fosfor- och kväveföreningar från mänsklig aktivitet skall minska, vilket försvåras vid upprepad bräddning av avloppsvatten. Miljömålet Grundvatten av god kvalitet, och då särskilt delmålet som behandlar just grundvattennivåer, påverkas om dagvattenhanteringen leder till sänkta grundvattennivåer. Delmålet indikerar att mark och vatten inte får brukas så att ändringar i grundvattennivå kan påverka vattenförsörjningen, markstabilitet eller angränsande ekosystem. Detta delmål skall vara uppnått till 2010, men prognosen enligt Miljömålsrådet är att detta inte kommer att lyckas inom tidsramen. Miljömålet Hav och kust i balans kan också påverkas då havet är slutrecipient för ytvatten. Bland annat skall havet ha goda kemiska förhållanden i enlighet med EG:s ramdirektiv för vatten (Naturvårdsverket, 2009o,p). Begreppet Lokalt Omhändertagande av Dagvatten, LOD, innebär att dagvatten omhändertas inom tomtmarken; antingen genom att fördröjas eller i bästa fall användas som resurs. Det finns en mängd lösningar för lokal dagvattenhantering varav flera har testats i andra miljöprofilerade stadsdelar i Sverige. Förutsättningarna till effektivt lokalt omhändertagande av dagvattnet är nära sammankopplat med markens genomsläpplighetsförmåga och mängden vegetation på gården. Den gemensamma länken är vegetationsmängden; ju mer växtlighet desto mer vatten kan sugas upp och avdunsta via växterna. Samtidigt kan växter inte leva på hårdgjorda ytor, vilket innebär att stor vegetationsmängd medför bättre markgenomsläpplighet som i slutändan även gynnar dagvattenhanteringen (Kruuse & Widarsson, 2005). LOD har två grundprinciper. Den första är att fördröja och uppehålla dagvattnet så lång tid som möjligt och i andra hand använda vattnet som en lokal resurs. Fördröjning av dagvattnet avser att jämna ut vattenflödet, t ex vid kraftiga regn, och därmed minskar risken för översvämningar. Långsamt rinnande vatten i öppna system ger bättre möjlighet för vattnet att infiltrera och avdunsta och på så sätt minska utflödet. Det vatten som inte hinner omhändertas inom tomtmarken kan ledas ut i närmaste vattendrag eller till konstgjorda dammar som fungerar som vattenmagasin och sedan vidare till vattendrag, sjö eller hav. En bra metod för att reglera regnvattnet är att anlägga gröna tak, se Figur 7. Gröna tak innebär att taken täcks med en växtbädd bestående av t ex mossor, sedumväxter, örter eller gräs. De olika typerna av växter ger varierande tjocklek på bädden beroende på växtens behov. Sedum- och mosstak är tunnast med en tjocklek på 2-6 cm. Växtbädden har mycket god vattenreglerande förmåga. Ett sedumtak med en tjocklek på 2 cm kan omhänderta 60 % av den totala nederbörden under ett år. Det bör dock understrykas att andra aspekter måste beaktas vid anläggande av gröna tak, t ex att belastningen på takkonstruktionen blir betydligt större, samt att taken kräver lutning inom ett visst intervall (mellan några få graders lutning till max 45 grader) för att fungera effektivt. Fördelen med gröna tak utgörs inte enbart av den vattenreglerande förmågan. Gröna tak är också bullerdämpande, de binder upp partiklar i luften samt jämnar ut temperaturskillnaderna i 26

28 takmaterialet, som annars kan variera kraftigt mellan varma och kalla dagar, och de skyddar från UVstrålning (Bokalders & Block, 2009c; Kruuse & Widarsson, 2005; Grönskande levande gårdar och närsamhällen, 2003) Figur 7. Gröna tak (Scandinavian Green Roof Association, 2010). I vissa fall när situationen kräver, kan den del av dagvattnet som inte kan hanteras lokalt behöva ledas till reningsverk. Då är dock volymen vatten betydligt mindre än om LOD inte hade använts. Dagvatten kan även användas som en resurs (även kallat LUD, Lokalt Utnyttjande av Dagvatten) exempelvis genom att sparas i magasin för bevattning under den varma delen av året. På platser där vattenbrist är ett problem finns lösningar där regnvatten används för att spola toaletter. LUD är vanligt i Danmark och Tyskland. Lokal dagvattenhantering på gården kan också ses som en resurs i ett estetiskt perspektiv. Små bäckar och dammar på gården är både vackra och tillför en livsmiljö för djur och växter (Bokalders & Block, 2009c; Kruuse & Widarsson, 2005). Markgenomsläpplighet och grönyta Markytans förmåga att släppa igenom vatten är mycket viktig för att bibehålla vattnets naturliga kretslopp och funktionen i ekosystemen. Detta krav berör i första hand miljömålet Grundvatten av god kvalitet och delmålet Grundvattennivåer Eftersom prognosen för målet är dålig är det mycket viktigt att infiltrationsaspekten beaktas noga vid nybyggnation och att man därigenom bidrar till att vända den negativa trenden. Vattengenomsläpplighet är nära relaterat till gårdens utformning och inslag av gröna ytor. Dessa två aspekter är så pass närbesläktade att verktyg för gemensamt beaktande har utvecklats. Verktyget kallas Grönytefaktor och är till för att beräkna den gröna ytan i ett bebyggt område. Systemet kommer ursprungligen från Berlin och infördes i Sverige vid utformandet av det miljöprofilerade stadsbyggnadsprojektet Bo01 i Malmö. Verktyget beräknar grönytor och deras ekologiska värde. Grönytefaktorn syftar till att minimera de hårdgjorda ytorna inom området genom att växtligheten ökas. Grönytefaktorn indikerar andelen grönyta per total yta tomtmark, samt vilken ekologisk kvalitet denna grönyta har. Kvaliteten beror av ytans vattengenomsläppande förmåga och förutsättningar för växtlighet. Vattengenomsläpplighet är som tidigare beskrivet viktigt för det ekologiska kretsloppet i naturen varför det utgör en kvalitetsindikator. Enligt systemet ges olika markbeläggningar värden mellan 0,0 och 1,0. Det sämsta värdet 0,0 ges när materialet inte tillåter någon genomsläpplighet, t ex betong och asfalt. Det bästa värdet 1,0 ges när materialet tillåter total genomsläpplighet såsom vegetation med markkontakt (där infiltration och perkolation är möjlig). Även träd med tillräcklig 27

29 stamomkrets räknas in i grönytefaktorn. Stadsbyggnadskontoret i Berlin, som utvecklat systemet för grönytefaktorn, har föreslagit mål för grönytefaktorn för några olika typer av stadsbebyggelse. Typerna är bostadsbebyggelse, mixad bebyggelse samt affärs- och kontorsbebyggelse, och målfaktorerna för respektive bebyggelsetyp är 0,6, 0,45 och 0,3. Vid Bo01 var ambitionen att gårdarna skulle uppnå en grönytefaktor på 0,5. Mindre än hälften av gårdarna lyckades komma upp till 0,5; några hade dock lyckats nå en högre faktor (0,58 och 0,62). En hög grönytefaktorn medför inte enbart positiva effekter på markgenomsläppligheten och vattnets kretslopp. Rik växtlighet på gården bidrar även till ett bättre mikroklimat genom att ge lä för vindar och solskydd. Luftfuktigheten stiger vid ökad växtlighet vilket är positivt i den annars relativt torra stadsluften (Andersson, 2008; Persson, 2005). Biologisk mångfald Biologisk mångfald är ett mått på variationsrikedom, dvs hur många olika levande organismer som existerar inom ett område. Biologisk mångfald representeras på flera olika nivåer där variationen på alla nivåer är lika viktig. Nivåerna är livsmiljöer och ekosystem, arter och gener inom en art. De processer som ekosystemen ger förutsättningar för är också en viktig aspekt av bevarandet av biologisk mångfald. Processerna är till exempel pollinering, fotosyntes, vattenreglering och nedbrytning. Människan är avhängig av dessa funktioner i ekosystemen och bevarandet av dessa har fått hög prioritet i världen. Biologisk mångfald mäts ofta i antalet arter som observeras inom ett område. Antalet arter återspeglar ekosystemets kondition, men ger inte alltid en heltäckande bild. I vissa fall är det inte antalet arter utan vilka arter som är intressant och då räknar man istället dessa indikatorarter. Hur många individer av varje art som kan iakttas är i vissa avseenden också av intresse (Sveriges Lantbruksuniversitet, 2010). Bland de nationella miljömålen representeras mångfaldsaspekten i målet Ett rikt växt- och djurliv. Delmålen handlar om att hejda den förlusten av biologisk mångfald, om att minska andelen hotade arter samt att hållbart nyttja biologiska resurser. Samtliga delmål har prognosen svårt eller omöjligt att nå inom tidsramen. Som indikator för uppföljning av miljömålet används antal häckande fåglar. Häckande fåglar är bra som indikatorer då de står högt upp i näringskedjan, de avspeglar förhållanden längre ner, samt är relativt lätta att observera och inventera (Naturvårdsverket, 2009f). Miljömålet Levande skogar har också ett delmål som handlar om biologisk mångfald, men då främst i skogsmark. För att skapa förutsättningar som gynnar den biologiska mångfalden krävs planering och aktiva handlingar. Kunskap om hur gårdarna skall utformas för att ge goda förutsättningar är nödvändig. Genom att skapa olika livsmiljöer på gårdarna kan olika organismgrupper och arter gynnas. Vegetationen är grundläggande i detta avseende då träd och buskar ofta utgör rum för bon och nästen. För att uppnå goda möjligheter för olika typer av organismer bör det finns vegetation i alla skikt, dvs. ett trädskikt, ett buskskikt, ett fältskikt och ett bottenskikt. När alla skikten finns representerade finns också grundläggande förutsättningar för många olika livsmiljöer som gynnar många olika typer av organismer vilket gynnar den biologiska mångfalden (Hjort, 2002). Anläggning av dagvattendammar ger ytterligare en livsmiljö och möjliggör för vattenlevande organismer. För att gynna fåglar kan holkar och fågelmatplatser sättas upp. Vid val av växtlighet måste allergiaspekten beaktas så att inte människor med allergiska besvär hindras att utnyttja gården. Detta aktualiseras i miljömålet Frisk luft. Exempel på växter som är bra ur allergisynpunkt bifogas i Bilaga B. Vid mätning av biologisk mångfald vid Bo01 användes häckande fåglar som indikator och ett tjugotal arter hade valts ut som representativa för området. Resultaten jämfördes med inventeringen av fåglar från ett 28

30 annat område av samma storlek, men som var 10 år äldre. Det äldre området hade genomgående fler häckande par och arter (Kruuse & Widarsson, 2005) Byggarbetsplatsen Miljöpåverkan från byggarbetsplatsen beror av etableringsytans storlek, emissioner från material och maskiner samt buller och vibrationer. Byggarbetsplatsen påverkar både människor och de omkringliggande ekosystemen. Det generella sättet att minska belastningen på de omgivande ekosystemen och biodiversiteten är att minimera byggarbetsplatsens etableringsyta. Det har föreslagits olika sätt att mäta och värdera etableringsytans storlek. T ex kan etableringsytans area divideras med den bebyggda arean och då fås en faktor på förhållandet dem emellan. (Gangolells et al, 2009). Det amerikanska Leed-systemet för miljöklassning av byggnader använder en annan metod. I detta system mäts avståndet från husgrunden till ytterkanten av etableringsytan som ett mått på miljöpåverkan från byggarbetsplatsens markanvändning (U.S. Green Building Council, 2008). Mark och vegetation Platsen där byggarbetsplatsen är belägen påverkas lokalt av byggnationen. Marken blir ofta packad till följd av arbetsmaskiner och materialförvaring. Den packade jorden gör det svårt för vegetation att tränga upp efter att byggnationen är avslutad. Värdefull vegetation kan finnas på platsen, t ex rödlistade och hotade arter eller ekologiskt värdefulla ädellövträd som bör bevaras (Bokalders & Block, 2009a). Miljömålet Ett rikt växt- och djurliv tar upp bevarandet av naturmiljöer och hotade arter, främjandet av biologisk mångfald samt tillgänglighet för människor till naturmiljön. För att minska miljöpåverkan från byggarbetsplatsen bör en inventering av området genomföras i ett inledande skede så att värdefull vegetation kan identifieras och sparas. För att minska kompressionerna i marken kan ett gruslager läggas ovanpå marken eller marken återställas efteråt genom någon form av uppluckring. Figur 8. Byggarbetsplats med bodar placerade ovanpå varandra för att minska etableringsytan (Wernes maskiner, 2010) 29

31 Arbetsmaskiner De arbetsmaskiner som används medför påverkan i form av utsläpp till luften. Arbetsmaskinerna drivs oftast av fossila bränslen vilket medför utsläpp av gaser som kväveoxider, svaveldioxid, koldioxid samt partiklar. Dessa utsläpp har alla negativ påverkan på olika sätt och miljömålen Frisk luft hanterar kväve- och svaveloxiderna och partikelutsläppen, medan miljömålet Begränsad klimatpåverkan behandlar koldioxidutsläppen. För att minska byggproduktionens miljöpåverkan kan lågemitterande maskiner användas. I Programmet för Miljöanpassat Byggande är förstahandsvalet eldrivna maskiner och andrahandsvalet maskiner drivna på alkylatbensin eller syntetisk diesel 5, som har ett lägre innehåll av aromatiska kolväten jämfört med vanlig bensin eller diesel. Göteborgs Stad har etablerat miljözoner i de centrala delarna av staden som gäller för tunga fordon (> 3,5 ton). Miljözonskraven innebär i princip att endast fordon nyare än sex år får köra inom miljözonerna. Beroende på euroklassen för fordonet (EU-klassificering för tunga fordon med avseende på utsläpp av NO X och partiklar), så kan tillstånd ges även till något äldre fordon. Från och med 2010 är endast euroklass 4 och 5 tillåtna, där euroklass 5 är den bästa klassen (Göteborgs stad, 2009). Även om Kvillebäcken idag inte ligger inom en miljözon så bör fordon som uppfyller miljözonskraven väljas eftersom det övergripande målet med Programmet för Miljöanpassat Byggande är att minska byggnadens totala miljöpåverkan under hela byggnadens livslängd. Kvillebäckens byggtid sträcker sig fram till 2018 så framtida förändrade miljözonskrav för euroklasserna bör tas i beaktande. Kemikaliehantering En mängd kemikalier och bränslen hanteras på byggarbetsplatsen och för att undvika att föroreningar sprids i naturen och förgiftar ekosystem eller påverka människors hälsa negativt, bör all hantering av sådana produkter ske med stor aktsamhet. Enligt miljömålet Giftfri miljö skall naturen vara fri från gifter som kan skada miljön eller människor. Ett stort arbete med att identifiera och efterbehandla förorenade områden pågår, men det går alltför långsamt för att de berörda delmålen skall nås inom tidsramen. Det är därför mycket viktigt att inga nya områden förorenas. En grundregel för kemikaliehantering är att giftiga ämnen inte hanteras tillsammans med ofarliga ämnen eftersom risken för oaktsamhet ökar. Dokumentation av farlighet och miljöpåverkan är mycket viktig även när det gäller farligt avfall. För bortskaffning av farligt avfall är byggherren skyldig att tillse att transportören har tillstånd att köra och omhänderta avfallet (Kellner & Stålbom, 2001). Buller till närboende Aktiviteterna på byggarbetsplatsen genererar mycket buller, både från arbetsmaskiner och transporter till och från platsen. Buller från byggarbetsplatsen kan vara störande för de som bor och vistas i närområdet. För mer information om hälsoeffekter som buller kan orsaka, se avsnitt Bullerskydd. Miljömålet God bebyggd miljö tar upp buller från trafik och buller från byggarbetsplatser kan räknas in där (Naturvårdsverket, 2009a). För att kontrollera buller från byggarbetsplatser har Miljöförvaltningen satt upp gränsvärden. Dessa varierar beroende på typ av aktivitet som pågår och vid vilken tid på dygnet aktiviteten utförs. Generellt sett gäller att det inte skall bullra på natten och att ekvivalentnivån inte får överskrida 45 db(a) för någon typ av aktivitet. Utöver att försöka hålla 5 Syntetisk diesel innehåller lägre halt aromatiska kolväten och mer paraffiner vilket ger lägre utsläpp av miljöoch hälsofarliga ämnen. Syntetisk diesel framställs idag av naturgas, men kan på sikt framställas av biomassa. En testanläggning för detta finns idag i Tyskland (Miljöfordon, 2007). 30

32 bullernivåerna, så bör byggherren kommunicera med de närboende och hålla dem väl informerade om vilka aktiviteter som skall ske, aktuell tidsperiod och när det kommer att bullra som mest. Kommunikationskanaler som kan användas är dagstidningar, nyhetsbrev eller möten med de närmast boende (Åkerlöf, 2007). 31

33 3.3.3 Energihushållning Målet med sakområdet energihushållning i Programmet för Miljöanpassat Byggande är att minska klimatpåverkan, utsläpp av växthusgaser och förbrukningen av icke förnyelsebara energislag. Detta skall uppnås genom energieffektivisering och begränsning av användandet av energi i byggnaderna. Utsläppen av växthusgaser skall minskas genom att prioritera användandet av förnyelsebara energislag som vind, vatten och biobränsle. Terminologin som används i detta avsnitt är förenklad, t ex kallas omvandlingen av energi mellan olika former för produktion och konsumtion av energi, eftersom de termerna är mest relevanta i de avseenden som tas upp i denna rapport. Energianvändningen som den ser ut idag och användandet av icke förnyelsebara energislag, orsakar förändringar i vårt klimat med en rad effekter på miljö, natur och människa som konsekvens. I Sverige är det förbränningen av fossila bränslen som kol, olja, naturgas, bensin och diesel för el- och värmeproduktion samt för transporter, som är den huvudsakliga orsaken till de utsläpp av växthusgaser som sker. Växthusgaserna är upphovet till klimatförändringarna orsakade av människan. FN:s ramkonvention för klimatförändringar (UNFCCC), anger att halten av växthusgaser i atmosfären skall stabiliseras på en nivå så att klimatpåverkan inte blir farlig. Detta måste ske på ett sätt så att inte livsmedelsproduktion eller biologisk mångfald äventyras eller så att andra delar inom området hållbar utveckling motverkas. Europeiska Unionen har satt en gräns som innebär att jordens medeltemperatur inte skall stiga med mer än 2 C jämfört med förindustriell tid, och Sveriges riksdag har antagit ambitionen om att Sverige skall vara klimatneutralt år 2050 (Naturvårdsverket, 2009g). För att leva upp till den visionen krävs en rad åtgärder för att energieffektivisera och växla från fossilt till förnybart. Nedan följer teori om de teknologier som finns tillgängliga för att möjliggöra detta med avseende på byggnader. Kapitlet är indelat i fyra områden. Det första tar upp energieffektivisering i byggnader och åtgärder som krävs för en lägre förbrukning av energi. Den andra delen behandlar olika energislag, främst förnybara, och diskuterar utsläpp av växthusgaser och andra aspekter rörande de förnybara energislagen. Det tredje avsnittet beskriver mätning och uppföljning av energianvändningen och avslutningsvis beskrivs åtgärder för energieffektivisering av byggarbetsplatsen Energieffektivisering av byggnaden Energi används i en byggnad under hela dess livscykel, i flera olika former samt för många olika ändamål. Detta avsnitt fokuserar främst på energieffektivisering av byggnadens användarfas och till viss del produktionsfasen. Den huvudsakliga systemgränsen i detta avsnitt är byggnadens skal och energianvändning avser slutanvändningen av energin. De anläggningar som producerar energin beaktas inte och så inte heller den inbyggda energi som material och produkter belastats med under produktion och transporter, t ex beaktas inte inbyggd energi för solpaneler och solfångare vars användning diskuteras senare. Figur 9 visar de systemgränser som gäller för energiaspekterna. 32

34 Figur 9. Systemgränser för energitillförsel och energiförbrukning som tillämpas i denna rapport (Boverket 2009). Byggbranschen är storförbrukare av energi. Årligen förbrukar bygg- och fastighetssektorn runt 60 TWh energi exklusive uppvärmningen i husens driftsfas. Detta motsvarar ca 10 % av Sveriges totala energianvändning (år 2005). När uppvärmningen inkluderas är motsvarande andel 28 % (176 TWh). Sifforna visar att byggnader och bostäder har stor effektiviseringspotential och en rad olika åtgärder kan vidtas. Det nationella miljömålet God bebyggd miljö anger mål om att den totala energiförbrukningen skall minska; med 20 % till 2020 och med 50 % till 2050, jämfört med 1995 års nivå (Naturvårdsverket, 2009a). Ett annat miljömål som påverkas, men som ligger utanför systemgränserna, är Begränsad klimatpåverkan i den aspekten att minskad energianvändning ger minskade utsläpp av växthusgaser. Miljömålet är dock mycket viktigt då målet för sakområdet Energihushållning är att minska utsläppen av växthusgaser vilket i förlängningen häger samman med begränsad påverkan på klimatet. Även Frisk luft, Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Levande skogar är i förlängningen påverkade av energiförbrukning och energislag. EU:s energipolitik ligger till grund för de svenska riktlinjerna och det övergripande målet är att EU år 2020 skall ha minskat den totala energiförbrukningen med 20 %. Byggnader förbrukar 40 % av energin inom EU och här beräknas finnas en sparpotential på upp till en tredjedel, vilket skall uppnås bland annat genom energisnålare teknik och produkter (Europeiska kommissionen, 2009). Nedan följer avsnitt som behandlar de delar av bygganden som måste beaktas för att skapa energieffektivare byggnader och för att nå de nationella och internationelle mål som är uppsatta. Samtliga avsnitt beskriver en åtgärd eller byggnadsdel som påverkar energieffektiviseringen. Begränsning av köpt energi Behovet av energi beror av transmissionsförluster via byggnadens klimatskal, konvektionsförluster via klimatskalet och ventilationen samt energin för uppvärmningen av varmvatten. Hushållsapparater, solinstrålning, varmvatten och de boende kan bidra med värme som sänker energibehovet för en byggnad (Petersson, 2004). En av åtgärderna för att minska energiförbrukningen under byggnadens bruksfas är sätta ett högsta tillåtna värde på köpt energi och det är den taktik som används i Programmet för Miljöanpassat Byggande. Gränsen för tillåten mängd 33

35 köpt energi medför att byggnaden måste utformas så att värdet blir möjligt att hålla. Särskilt berörs utformandet av väggar, isoleringstjocklek, val av fönster etc. Två strategier kan användas för att minska mängden köpt energi; antingen genom att minska energibehovet eller genom att öka andelen platsproducerad förnybar energi som t ex vind- eller solenergi. Energieffektiviseringsutredningen rekommenderar att byggherren först optimerar byggnadens prestanda och sen optimerar byggnaden i ett systemperspektiv (Forum för Energieffektiva Byggnader, FEBY, 2009). Kyotopyramiden illustrerar en strategi för energieffektivisering (Figur 10) där de största och grundläggande delarna handlar om att minska energiförluster och elkonsumtion. Därefter skall solenergi användas och toppen innefattar kontroll av konsumtionen samt aktivt val av energislag. Kyotopyramiden innefattar båda de nämnda strategierna för minskning av mängden köpt energi. Välj energikälla Visa och kontrollera energikonsumtionen Använd solenergi Minska elektricitetskonsumtionen Minska värmeförluster Figur 10. Kyotopyramiden med åtgärder som syftar till att minska mängden köpt energi (Lavenergiboliger, 2005) För att följa den första strategin, att minska energibehovet, ligger fokus på utformandet av byggnaden och uppvärmningssystemet. Det finns idag en uppsjö av koncept eller definitioner på vad en energieffektiv byggnad är och de innehåller olika krav och kriterier. Det mest vedertagna konceptet är passivhuset. Ett passivhus har ett tjockt och tätt klimatskal som skall hålla kvar värmen inomhus. Den värme som finns i inomhusluften tas tillvara på genom att värmen i den utgående luften i ventilationen värmer upp den ingående luften. Detta system gör att passivhus oftast inte har radiatorer. Det skall poängteras att detta sätt inte är det enda sättet att uppnå hög energieffektivitet i en byggnad; ett traditionellt hus med mekanisk ventilation och traditionellt uppvärmningssystem kan prestera lika bra ur ett miljöperspektiv. Enligt Forum för Energieffektiva Byggnader, FEBY (2009), är den funktionella definitionen för ett passivhus att [ ] värmebehovet ska klaras med en distribution av värme via hygienluftsflödet3. Detta behov uttrycks som ett effektbehov vid dimensionerande utetemperatur. I Sverige finns en frivillig standard som Forum för Energieffektiva Byggnader har tagit fram, vilken anger vad som krävs för att en byggnad skall klassas som ett passivhus. För Göteborg gäller en maximal bruttoeffekt på 10 W/m 2 A temp + garage för lägenheter och 12 W/m 2 A temp + garage för villor. Standarden för passivhus anger en total energiförbrukning, inklusive hushållsel, på 50 kwh/m 2 temp + 34

36 garage och för hus som värms upp med el är gränsvärdet 30 kwh/m 2 temp + garage (Forum för Energieffektiva Byggnader, FEBY, 2009). Jansson (2008) förespråkar ett gränsvärde på 45 kwh/ m 2 köpt energi för byggnader i den södra klimatzonen i vilken Göteborg ligger. Dessa värden kan jämföras med medelförbrukningen av energi i en lägenhet som år 2009 var 145 kwh/m 2 (Energimyndigheten, 2009). Medelförbrukningen för ett fristående hus var år 2001 omkring kwh/år där ca 60 % användes för uppvärmning och ventilation, 20 % för tappvarmvatten och resterande 20 % för hushållsel (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin, 2002). För husen som byggs enligt Programmet för Miljöanpassat Byggande, är gränsen för maximal tillåten köpt energi, exklusive hushållsel, 60 kwh/m 2 och år (45 kwh/m 2 om uppvärmning sker med el, t ex värmepump). Förutom Passivhus finns andra koncept för energieffektiva byggnader, t ex de schweiziska Minergiehusen som ställer krav på energieffektivitet, primär energi och energikälla. Det finns också de så kallade 3-litershusen där energibehovet för uppvärmning per kvadratmeter på årsbasis inte bör överstiga innehållet av primärenergi i tre liter olja. Den tyska standarden för passivhus fokuserar på mängd tillförd primär energi, vilket innebär att valet av energikälla är av större vikt. I Programmet för Miljöanpassat Byggande gäller olika krav på mängd köpt energi och maximal bruttoeffekt beroende på vad bygganden värms upp med, vilket nämnts tidigare. I de fall en byggnad värms upp med elektricitet, t ex med en värmepump, så gäller hårdare krav på energi (kwh/m 2 ) och effekt (W/m 2 ). I Boverkets Byggregler är kravet på maximal tillförd energi för en byggnad i klimatzon III (där Göteborg är beläget) 55 kwh/m 2 A temp och år, vilket kan jämföras med kravet 110 kwh/m 2 A temp och år för en byggnad som värms upp med annan värmekälla än el. Utöver Boverkets Byggregler finns också ett lagkrav på maximal installerad bruttoeffekt på 4,5 kw för ett hus som är mindre än 130 m 2, vilket morsvarar ungefär 34 W/m 2, plus 0,025 kw för varje kvadratmeter utöver det. Detta lagkräv gäller för all uppvärmning med el, både för direktverkande el och för vattenburen eluppvärmning. Byggnader som värms upp med värmepump är i normala fall definierade som eluppvärmda byggnader på grund av den installerade effekten. I de fall där den installerade effekten, inklusive maximal bruttoeffekt, överstiger 10 W/m 2 så är huset enligt Boverkets definition uppvärmt med elektricitet och skall då följa de strängare kraven på tillförd energi och effekt (Boverket, 2009). Den andra strategin som också syftar till att minska den totala mängden köpt energi för byggnaden är att öka andelen platsproducerad förnybar energi alstrad från sol eller vind. I denna rapport ligger fokus främst på förutsättningarna och möjligheterna för platsproducerad solenergi eftersom vindenergi inte anses lika rimligt i detta avseende (dvs. vindkraftverk i stadsmiljön). Elektricitet som produceras av solceller blir allt vanligare och utvecklingen av solcellerna går snabbt med sjunkande priser som följd (Energimyndigheten & Boverket, 2005). Effekten som solcellerna kan ge varierar beroende på vilken teknik som används. Under svenska förhållanden kan varje installerad effekt, kwp 6, ge kwh/år. När solceller med kristallint kisel används så skulle en area på 8-10 kvadratmeter krävas för varje installerad kwp (Hastings & Wall, 2006). Energimyndigheten presenterar ett annat exempel där ett tak på 40 m 2 i sydläge beläget i södra Sverige skulle kunna producera 4200 kwh/år. I Sverige råder stora variationer i klimatet under året varför produktionen av solenergi kommer att variera med årstiderna. Solceller ger tio gånger med el under juli månad jämfört med december och januari i Sverige (Bokalders & Block, 2009a). På grund av att produktionen av el från solceller inte överensstämmer med behovet av el under året, så krävs någon 6 kwp står för kilowatt där p:et indikerar att det är energi producerad med photovoltaics vilket är engelska för solceller. 35

37 form av lagring av elen som produceras under sommaren och ett sätt skulle kunna vara att ansluta solcellerna till elnätet som då skulle fungera som lagring för den individuelle förbrukaren (McManus, et al., 2010). Solenergin kan också användas för uppvärmning av byggnaden och av tappvarmvatten. Systemets omfattning beror av det maximala behovet under sommaren. Enligt Hastings och Wall (2006), bör ett solfångarsystem klara 40 % av det årliga varmvattenbehovet för ett flerbostadshus, medan motsvarande siffra är 70 % för ett fristående enfamiljshus samt att sommarbehovet skall täckas helt. I de fall huset är anslutet till ett fjärrvärmenät skulle överskottsvärmen kunna distribueras i fjärrvärmenätet och då skulle dimensionerna och kapaciteten kunna bli större (Hållén, 2010). Värme och elektricitet kan också produceras i ett hybridsystem för solenergi där moduler producerar båda energibärarna (Chow, 2010). I detta stycke presenteras ett antal exempel på energieffektiva byggnader som syftar till att ge en bild av de möjligheter och förutsättningar som finns för att bygga energisnålt med dagens teknik och förhållanden. Under de senaste åren har allt fler byggnader i Sverige blivit energieffektiva genom att standarden för nyproduktion har höjts och äldre hus har renoverats. Det första passivhuset byggdes 2001 och idag finns det ca 400 bostadshus byggda enligt den principen. Ett av de första projekten var kvarteret Oxtorget i Värnamo. Husen i Oxtorget har en maximal bruttoeffekt på 8,3 W/m 2 när inomhustemperaturen är 20 C och värmebehovet är 9,8 kwh/ m 2 och år (exklusive varmvattenuppvärmning (Jansson, 2008). Den köpta energin för uppvärmning, varmvatten och el var 19 kwh/ m2. (Finnvedsbostäder, 2008) I Västra Götaland är det knappt 10 % av nyproducerade byggnader som idag byggs enligt passivhusstandard (Dahlqvist, 2010). Det senaste konceptet, efter passivhusen, är plusenergihusen som på årsbasis producerar mer energi än de förbrukar. I Sverige finns ett plusenergihus, Villa Åkarp i Skåne, som levererar överskottsenergi, både värme och el, till nätet under årets varma månader, och som köper energi från nätet under de kalla månaderna. Den totala energiförbrukningen per år är 15 kwh/m 2 (Blomsterberg, 2009). Den 32 m 2 ytan av solceller producerar 4000 kwh under de ljusa delarna av året. I Lerum, bygger det kommunala bolaget Förbo enligt principen för plusenergihus. Husen kommer dock enbart att leverera överskottvärme till fjärrvärmenätet men kommer inte att leverera någon el. Energibehovet kommer att uppgå till 54 kwh/m 2 och år (inklusive värme, varmvatten och fastighetsel) medan energiproduktionen från solfångarna beräknas uppgå till 58 kw/m 2 och år. Totalt på ett år skulle den köpta mängden energi då bli -4kWh/m 2 och byggnaderna producerar då mer energi än de förbrukar. Bygget planeras stå klart hösten 2011 (Hållén, 2010). Belysning och utnyttjande av dagsljus Belysningen står för omkring procent av den totala elförbrukningen i en bostad. Det finns alltså stor möjlighet att spara energi på belysningen. Det generella systemet för mer effektivt belysningssystem följer liknande principer som för effektivisering av uppvärmningssystemet i byggnader. Först bör utnyttjandet av dagsljuset maximeras utan att hindra uppfyllelsen av andra krav som ställs på byggnaden, t ex risken för övertemperatur. När dagsljuset inte räcker till skall ljus tillföras vid rätt tid, på rätt ställe samt i rätt kvantitet och slutligen skall också rätt produkter användas (Harvey, 2007). Enligt Bokalders & Block (2009a), bör dagljus betraktas som en positiv aspekt i Göteborg och utnyttjas i mesta möjliga mån både inuti och utanför byggnaden. Omfattningen av hur mycket dagsljuset kan utnyttjas beror av flera faktorer; fönsterarea per golvarea, byggnadens form och fönstrens placering och höjd, t ex om det finns takfönster. En vanlig metod för att beskriva mängden dagsljus som når in i bygganden är att använda dagsljusfaktorn 36

38 vilken mäter förhållandet mellan intensiteten i ljuset inomhus och utomhus. Mätningen utförs 0,85 meter över golvet och halvvägs in i rummet (IVL Svenska Miljöinstitutet, 2004). Flera källor anger att dagljusfaktorn åtminstone skall ligga på 1 % för att garantera att de innersta delarna av rummet skall känns belysta av dagsljus (Hult & Malmqvist, 2005). Detta motsvarar ungefär en fönsterarea som är 10 % av golvarean (Johansson & Jansa, 2009). Utöver dagsljusfaktorn finns mer sofistikerade metoder som tar hänsyn till fler parametrar, såsom vinklar och årliga variationer. Bokalders & Block (2009a) rekommenderar att kök och vardagsrum skall nås av sol minst fyra timmar per dag vid vår- respektive höstdagjämningen (när dag och natt är lika långa); om köket och vardagsrummet ligger i olika riktningar skall de nås av fem timmars solljus sammanlagt enligt samma premisser. Utöver dagljusets utnyttjande finns fler åtgärder för att minska elförbrukningen orsakad av belysning. Närvarostyrning med hjälp av sensorer, dagljussensorer och dimmers är redskap som tillser att belysningen, t ex i allmänna utrymmen, inte lyser i onödan. Som nämnts tidigare så skall den belysning som faktiskt krävs vara så energieffektiv som möjligt varför lågenergilampor skall användas vilket också är ett krav i Programmet för Miljöanpassat Byggande. Inom EU pågår en utfasning av traditionella glödlampor och dessa skall ersättas med lågenergilampor som drar mindre ström och har längre brinntid. Förutom lågenergilampor finns annan armatur som också är energieffektiv, t ex LED (light emitting diodes). Utvecklingen av LED-teknologin pågår och medför energieffektiv, kvicksilverfri belysning med mycket lång livslängd, även jämfört med lågenergilampor (Harvey, 2007). Ett bra exempel på hur de nämnda energieffektiviseringsåtgärderna gett resultat är när ett bostadsbolag satte in nya armaturer och installerade närvarosensorer i nio trapphus som tidigare alltid varit belysta, och på så sätt lyckades med en energibesparing på 75 % (Energimyndigheten, 2005). Övertemperatur och termisk komfort Utnyttjandet av dagsljuset för belysning och som passiv soluppvärmning av bostäder medför energibesparing, men det finns en risk för övertemperatur, dvs. att det blir för varmt i bostäderna. De faktorer som påverkar risken för övertemperatur är framförallt solinstrålning, fönsterarea och en reduktionsfaktor. Solinstrålningen beror av riktning och gradient, medan reduktionsfaktorn avgörs av skuggningen och om den är statisk eller flexibel samt hur mycket solstrålning som når genom fönsterrutan (Energirådgivarna, 2005). Den termiska komforten i bostaden kan utvärderas genom att mäta den operativa temperaturen som bestäms av lufttemperaturen och ytornas temperaturer i rummet. För att uppnå klass silver enligt Miljöklassad Byggnad, så bör den operativa temperaturen inte överstiga 27 C, dagtid under en 7-dagarsperiod i juli månad (Peterson, 2004). Det bör noteras att upplevelsen av övertemperatur beror av utomhustemperaturen. Under en varm dag är acceptansen för övertemperatur större bland de boende (Humpreheys & Nicol, 2002). I Minergiehusen som nämndes tidigare är eldriven kyla inte tillåten. En vanlig lösning är nedgrävda luftkanaler som kyler luften på väg in I byggnaden så att luften får samma temperatur som jorden. Samma system kan under vinterhalvåret istället minska uppvärmningsbehovet (Jagemyr & Olsson, 2008). Installationer För att ytterligare minska energiförbrukningen i bostäderna skall de mest energieffektiva installationerna väljas. I Sverige är vitvaror energiklassificerade enligt EU-standard och rankas från A- G, där A är bäst. Tillverkarna själva har sedan utökat skalan för vissa vitvaror till A++ som då är bästa 37

39 klass. För vitvaror gäller följande bästa tillgängliga klasser; tvättmaskin A, torktumlare A, ugn A, kylskåp och frys A (A++ enligt tillverkarna). För spishällar saknas klassificering, men generellt gäller att keramik- och induktionshällar är mycket energieffektivare än traditionella gjutjärnsplattor (Energimyndigheten, 2007). Ett exempel från 2002 visade att om alla köpta kylskåp och frysar var av energiklass A istället för C, skulle energiförbrukningen för matförvaring minska med 30 %. Liknande siffror finns för samtliga vitvaror (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin, 2002) Förnybar energi för minskad klimatpåverkan Programmet för Miljöanpassat Byggande kräver att förnybar energi eller fjärrvärme skall prioriteras som energikällor och energibärare. Forskning visar att det ur miljö- och hållbarhetsperspektiv är av likvärdig betydelse att välja en miljövänlig energikälla som att bygga energieffektiva hus (Brunklaus et al., 2008). Till förnyelsebar energiräknas vind-, våg-, vatten-, sol-, bio-, och geotermisk energi (Energimyndigheten, 2008). Som beskrivits tidigare omfattar de nationella miljömålen riktlinjer för energibesparingar som måste göras och om fossila energislag måste bytas ut till förnyelsebara för att minska utsläppen av växthusgaser och då begränsa påverkan på klimatet. Miljömålet God bebyggd miljö anger att behovet av fossila bränslen för energiproduktion till bebyggelsesektorn år 2020 skall vara ersatt av förnybara alternativ. EU:s riktlinjer anger att den totala andelen förnybar energi skall öka till 20 % till år 2020 (Europeiska kommissionen, 2009). ByggaBo-dialogens miljöklassning av byggnader omfattar också energikriterier för uppfyllelse av de olika klasserna brons, silver och guld. Kriterierna gäller energianvändning, energikälla, och krav med avseende på värmeförluster och solinstrålning. Kriterierna för energianvändning mäts i köpt energi, kwh/m 2 A temp exklusive hushållsel. För att uppnå klass silver (vilket gäller för Kvillebäcken) krävs att den köpta energin inte överstiger 0,75 gånger lagkravet och för klass guld får den köpta energin inte överstiga 0,65 gånger lagkravet. Maximalt tillåtna värmeförluster via ventilation, klimatskal och avloppsvatten är för klass silver 40 W/m 2 och för klass guld 25 W/m 2. För byggnader som värms upp med el är motsvarande kriterier strängare; 30 respektive 20 W/m 2. Utöver det, inkluderas ett lågt eller inget kylbehov under varma sommardagar i värderingen. Miljöklassad byggnad innefattar också krav på energikälla oavsett hur mycket energi som används i byggnaden. Solenergi eller miljömärkt vind- eller vattenkraft rankas högst, sedan följer icke-miljömärkt vind- och vattenkraft och miljögodkänd biobränsleförbränning. Lägst rankas icke miljögodkänd biobränsleförbränning och icke förnyelsebara energikällor, (Tabell 4). Tabell 4. Kriterier för fördelning av energislag (% av tillförd energi) för uppfyllelse av ByggaBo-dialogens klass silver respektive guld. Klass Icke förnybara energislag, Icke miljögodkänd biobränsleförbränning Icke miljömärkt vind- och vattenkraft, miljögodkänd biobränsleförbränning Silver < 25 >50 >10 Guld < 20 >20 >20 Solenergi och miljömärkt vind- och vattenkraft Potentialer, begränsningar och miljöpåverkan förd e olika energikällorna beskrivs nedan. Solenergi som produceras på plats har diskuterats tidigare, men solenergi för storskalig produktion kommer att beskrivas i detta avsnitt. För att ge en bild av energisystemet i Sverige idag och dess potential, ges inledningsvis en kort nulägesbeskrivning. 38

40 Energiläget i Sverige Den bebyggda miljön står för ca 30 % av den totala elförbrukningen i Sverige idag. Elen produceras från olika källor, (Figur 11). Vattenkraft och kärnkraft är de två största källorna till elproduktion följt av konventionell värmekraft (förbränning av avfall, fossila bränslen och biobränslen) och importerad el. Vindkraft utgör en ytterst liten del av elproduktionen. Vattenkraft inkl. pumpkraft Vindkraft Konventionell värmekraft Kärnkraft Importerad el Figur 11. Elproduktion i Sverige efter energikälla (Statistiska Centralbyrån, 2010). Uppvärmningen av bostäder kräver mycket energi vilket beskrivits tidigare i denna rapport. Energikällan för uppvärmning under byggnaden varierar och det finns stora skillnader mellan villor och flerbostadshus. Majoriteten av flerbostadshusen är uppvärmda via fjärrvärme medan villor huvudsakligen värms upp av antingen el eller biobränsle som ved eller pellets, (Figur 12). Olja Fjärrvärme El Naturgas Ved, pellets Figur 12. Fördelningen mellan energikällor för uppvärmning av flerbostadshus till vänster respektive villor till höger (Energimyndigheten & Statistiska centralbyrån, 2010). Prioriterade energislag och energibärare De energislag som enligt Programmet för Miljöanpassat Byggande, skall prioriteras är förnybara energikällor och fjärrvärme. Nedan följer en beskrivning av de olika energikällorna och fjärrvärme med syftet att belysa styrkor och begränsningar hos dem. 39

41 Vindkraft Den kinetiska energin (rörelseenergin) i vinden kan utnyttjas och omvandlas till elektricitet. Mest vindkraft kan utnyttjas under vinterhalvåret, oktober till januari, då det blåser mest. Årligen produceras ca 2,5 TWh el från vindkraft, men regeringens mål är att det år 2020 skall produceras 30 TWh årligen i Sverige (Kellner & Stålbom, 2001). Vindkraften ger koldioxidutsläpp på ca 15 g CO 2 per kilowattimme, (Tabell 5). Vattenkraft Elproduktion med hjälp av vattenkraft är idag det billigaste sättet att producera elektricitet. Produktionen kan ske i stor skala, > 1500 kw, och i liten skala, < 1500 kw. Idag står storskalig vattenkraft för ungefär hälften av elproduktionen i Sverige; 46,6 % år 2008 (68,4 TWh). (ÅF Ångpanneföreningen, 2009) De största älvarna är idag fullt exploaterade vilket gör att möjligheterna till att bygga ut vattenkraften är begränsade. De åtgärder som kan vidtas är att effektivisera de befintliga vattenkraftverken och utöka den småskaliga vattenkraften. Effekten från den svenska vattenkraften kan variera kraftigt, ibland mer än 20 % jämfört med ett normalår. Vattenkraft kan miljömärkas; då krävs att verket är byggt före 1996 och att det uppfyller vissa krav t ex om konstant genomflöde (Naturskyddsföreningen, 2009). Koldioxidutsläppen från vattenkraft ligger mellan 3 och 6 g CO 2 per kilowattimme, (Tabell 5). Biobränsle Förbränning av biobränslen kan användas både för el- och värmeproduktion och finns både i fast, flytande och gasform. När fasta biobränslen används, omvandlas de oftast till homogen form, t ex flis, pellets eller ved. Avfall från jordbruksindustrin och torv räknas också som biobränslen. Dock anses i torv inte längre vara ett förnyelsebart bränsle då det inte kan förnyas inom en generation (Energimyndigheten, 2009). Avfall från hushåll och vissa industrier anses också vara biobränsle eftersom det till stor del innehåller biologiskt avfall (ÅF Ångpanneföreningen, 2009). När biobränslen används för uppvärmning beror effektiviteten och miljöpåverkan av förbränningsanläggningen. För hushållsanvändning av biobränslen är skillnaden stor mellan bästa och sämsta anläggning med avseende på effektivitet och förorenande utsläpp. I större skala kan biobränsleanläggningar som kombinerar el- och värmeproduktion användas, så kallade CHP-anläggningar (Combined Heat and Power). Uppgifter från intresseorganisationer gör gällande att biobränsle skulle kunna stå för 15 % av den totala elproduktionen i Sverige år 2015 (Svebio, 2008). I ett övergripande perspektiv måste det dock beaktas att odlingen av biobränslen konkurrerar om landareal med andra aktiviteter som också kräver landyta. Läs mer om skogsbrukets miljöpåverkan i avsnitt , Material- och produktval Träprodukter. Koldioxidutsläppen, som biobränslen bidrar till, uppgår till dryga 30 g CO 2 per kilowattimme, (Tabell 5). Naturenergi Förutom vind-, sol- och biokraft finns naturliga energikällor som kan användas för uppvärmning av bostäder. Till dessa energikällor räknas ytvatten, grundvatten, luft- och bergvärme. Dessa energikällor kräver oftast en värmepump för att kunna användas. Värmepumpen fungerar enligt principen att den för energi från källan till sänkan (ÅF Ångpanneföreningen, 2009). Naturliga energikällor beaktas inte i Programmet för Miljöanpassat Byggande och tas därför inte upp mer i denna rapport. 40

42 Målet med sakområdet Energihushållning är, som beskrevs inledningsvis i detta kapitel, att minska klimatpåverkan och utsläpp av växthusgaser. I Tabell 5 redovisas en sammanfattning över utsläpp av växthusgaser från olika energikällor per energienhet. Notera att referenserna presenterar olika uppgifter om utsläppsmängder. Tabell 5. Koldioxidutsläpp för el producerad från olika energikällor inklusive distribution till slutanvändare. Siffrorna är framtagna genom livscykelanalyser. Energikälla Utsläpp av CO 2 (g/kwh) Referens Vattenkraft 3, 76 Baumann & Tillman, (2004) Vattenkraft 5,62 Vattenfall, (2005) Vindkraft 16,4 Baumann & Tillman, (2004) Vindkraft 15 Vattenfall, (2005) Biobränsle 32,27 Baumann & Tillman, (2004) Kärnkraft 11,03 Baumann & Tillman, (2004) Kärnkraft 4,4 Vattenfall, (2005) Olja 992 Baumann & Tillman, (2004) Kol 833 Baumann & Tillman, (2004) Fjärrvärme Enligt Programmet för Miljöanpassat Byggande räknas fjärrvärme in bland de förnybara energislagen. Det skall dock beaktas att fjärrvärme är en energibärare och förnyelsebarheten beror av det bränsle som förbränns för att ge värmen. Fjärrvärmesystemet är flexibelt och bränslet kan vara biobränsle, avfall eller fossila bränslen. Värme kan också tillföras systemet via solfångare eller som spillvärme från industrier. Miljöpåverkan från fjärrvärmeproduktionen beror givetvis av bränslet och den tillförda energins karaktär. Figur 13 visar vilka bränslen och andra energikällor som användes för fjärrvärmeproduktionen i Sverige

43 Biobränslen Spillvärme från industrin Avfall Spillgas Torv Värmepumpar (inkl. el.) Fossila bränslen Figur 13. Bränslen och tillförd energi till fjärrvärmenäten i Sverige, genomsnitt under 2008 (Svensk Fjärrvärme AB, 2009). I Göteborg ser dock fördelningen något annorlunda ut. Den största delen utgörs av spillvärme från raffinaderier och andra industrier och den utgjorde år 2008 ca 60 % av den tillförda värmen till fjärrvärmenätet. Av den producerade tillförda värmen, dvs. det som inte är spill eller överskott, var omkring 40 % producerat av naturgas, där också el samgenereras från förbränningsprocessen. Den näst största delen av den totala tillförda energin till fjärrvärmenätet stod förbränningsanläggningarna för, varav avfall och biobränslen utgjorde en tredjedel av bränslet i dessa förbränningsanläggningar. Spillvärme från avloppsvatten utnyttjades och tillvaratogs genom värmepumpar och utgjorde 17 % av den tillförda energin. De återstående andelarna utgjordes av småskalig förbränning av fossila bränslen och biobränslen (Göteborgs Energi, 2009). Förutom fjärrvärme kan värme produceras på plats i byggnaden, t ex genom en pelletspanna eller liknande. Lämpligheten för platsproducerad värme beror av byggnadens placering och omgivning. I stadsmiljö och tätbebyggda områden är centralproducerad fjärrvärme oftast mer lämplig och effektivare, medan platsproducerad värme är mer lämplig i glesbebyggda områden. Idag är drygt hälften av alla bostäder uppvärmda med fjärrvärme och om enbart flerbostadshus räknas in så är 82 % försörjda via fjärrvärmenäten (Energimyndigheten, 2009) Mätning av energianvändningen under bruksfasen När byggnaden är klar måste den faktiska energiförbrukningen under användarfasen mätas för att kontrollera att byggnaden presterar som planerat samt att energiberäkningarna varit korrekt utförda. Mätningarna visar eventuella avvikelser mellan beräknad energiförbrukning och verklig energiförbrukning. Vid uppföljning av byggnader från utställningen Bo01 i Malmö visade det sig att den verkliga energiförbrukningen översteg den beräknade för nästan alla de byggnader där mätningar utfördes (Rolén, 2005). Även vid uppföljning av de första passivhusen i Sverige, terasshusen i Lindås, hade dessa en något högre energiförbrukning än beräknat. Det var främst hushållsel som överskred det förväntade värdet och energi för varmvattenuppvärmning och uppvärmning av ytor var något högre än beräknat. Studier visade att beteendet hos de boende varierade kraftigt och påverkade behovet av tillförd energi (Wall, 2006). Eftersom det individuella beteendet hos de boende i hög grad påverkar energiförbrukningen ger det underlag för att ha individuell mätning och debitering av hushållsel och värme. Siffror från 1999 visar att energisparpotentialen för uppvärmning är 5-10 % och % för uppvärmning av tappvarmvatten 42

44 (Nässen & Holmberg, 2005). Mätning av den individuella värmeförbrukningen kan ske på två sätt; antingen mäts inomhustemperaturen eller så mäts mängden tillförd energi (Boverket, 2008). I Programmet för Miljöanpassat Byggande mäts mängden tillförd energi (kwh/m 2,år). Standarden för passivhus i Sverige har tagit fram en manual för vad som bör mätas under byggnadens bruksfas. Ett exempel är värmeförluster från byggnaden som bör mätas under en period på 3-6 veckor under vintern. En avvikelse på 15 % från de beräknade förlusterna är acceptabel om bygganden är mindre än 1000 m 2 (Forum för energieffektiva byggnader, 2009) Energieffektivisering av byggarbetsplatsen Det åtgår inte bara energi under byggnadens användarfas. En nämnvärd mängd åtgår också under produktionsfasen då husen byggs. Totalt används 300 millioner kwh på byggarbetsplatser runtom i Sverige varje år. Det är byggarbetarnas bodar, fläktar, belysning, arbetsmaskiner, etc. som använder energi i form av elektricitet eller värme (Gunnarsson & Bergh, 2002). Av energin som används under produktionen åtgår ca 70 % till bodarna och belysning. Bodarna är ofta dåligt isolerade och belysningen lyser ofta även när ingen använder den eller befinner sig i närheten. Varje bod använder omkring 8000 kwh/år, vilket är tre gånger så mycket som en nyproducerad lägenhet av samma storlek. För att minska onödig energiförbrukning från bodarna kan de anslutas till fjärrvärmenätet när ett sådant finns tillgängligt och då försörja både uppvärmning av bodarna och varmvattnet i dem. Även de lampor som används idag kan bytas ut mot lågenergialternativ som enbart drar en tiondel av energin. Enligt ett företag som hyr ut bodar och arbetsmaskiner, kan deras energieffektiva lösningar spara halva energiförbrukningen under produktionsfasen genom närvarostyrd belysning, isolerade lagringscontainrar, bättre hissar, energisnålare bodar och smartare arrangemang av bodarna på byggarbetsplatsen så att värmeförlusterna minskas (Cramo, 2010). 43

45 3.3.4 Resurshushållning I Programmet för Miljöanpassat Byggande är målet med sakområdet: Minskning av resursanvändning och avfallsmängder under byggnadens livstid. Sakområdet har delats upp efter ämnesområde där likartade krav samlats. Ämnesområdena är Byggmaterial, Vattenförbrukning, samt Avfall och återvinning Byggnadsmaterial Ett mycket vanligt och viktigt byggnadsmaterial som används vid husbyggnad är betong. De viktigaste komponenterna i betong är bergmaterial, så kallad ballast som binds samman av cementpasta (cement och vatten) och för att uppnå specifika egenskaper tillsätts kemiska ämnen. Ballast finns i flera former såsom sand, grus eller sten, (Figur 14). Naturgrus, dvs. naturligt förekommande sand, grus och sten har traditionellt sett varit den huvudsakliga råvaran för ballast, men naturgrus är en ändlig resurs som sinar på många håll i landet och därför måste uttaget begränsas (Sveriges Geologiska Undersökning-SGU, 2010). En annan anledning till begränsningen är att uttaget av naturgrus har en negativ påverkan på grundvattentäkter och grundvattenflöden. En stor del av grundvattnet bildas just i naturgrusåsar och för att säkra en god dricksvattenkvalitet även på lång sikt så måste dessa åsar bevaras. Samtidigt har naturgrusformationer även stora värden för kultur- och friluftsliv (Naturvårdsverket, 2009h). Figur 14. Grustäkt i rullstensås norr om Hedemora i Dalarna (Sveriges Geologiska Undersökning-SGU, 2010). I det nationella miljömålet God bebyggd miljö återfinns begränsningen av uttag av naturgrus som ett delmål. Enligt delmålet skall det totala uttaget av naturgrus i Sverige inte överstiga 12 miljoner ton per år, (Figur 15), och målet skall vara uppnått 2010, men hittills har målet inte att klarats (Naturvårdsverket, 2009h). Enligt SGU:s årliga rapport om produktion och tillgångar av ballastmaterial ökade den totala produktionen av ballast under 2008 och uppgick till dryga 101 miljoner ton. Av det utgjordes 19 % (18,8 miljoner ton) av naturgrus, vilket var en minskning jämfört med året innan (Sveriges Geologiska Undersökning - SGU, 2009), men samtidigt betydligt mer än målet på 12 miljoner ton per år. Under miljömålet Grundvatten av god kvalitet återfinns också ett delmål gällande uttaget av naturgrus med anledning av den påverkan uttaget har på grundvattentäkter. Idag sker 53 % av naturgrusuttaget i områden där de största grundvattentillgångarna finns (s.k. Klass 1-områden, beräknat flöde större än 25 l/s) (Naturvårdsverket, 2009i). I Västra Götaland är bilden densamma som generellt i landet; uttaget av naturgrus har minskat, men inte tillräckligt och de senaste åren har minskningen avstannat. Dessutom beräknas mer än hälften av länets viktigaste grundvattenreservoarer vara påverkade av 44

46 naturgrustäkter. Länsstyrelsens begränsningskrav på uttag av naturgrus är 1,4 miljoner ton per år från och med Uttaget under 2008 uppgick dock till ca 2,3 miljoner ton. Figur 15. Total utleverans av naturgrus, krossberg och morän från tillståndsgivna täkter i Sverige. Den röda linjen anger miljömålets maxgräns för uttag av naturgrus (Naturvårdsverket, 2009h). Minskningen av naturgrusanvändningen är nära kopplad till byggandet av flerbostadshus. De stora kvantiteterna av betong som krävs är en anledning till den stora naturgrusanvändningen, om inte andra alternativ väljs. År 2008 stod betongframställningen för 40 % av den totala användningen av naturgrus som ballast (övriga användningsområden är fyllnad eller vägbygge). Alternativet till naturgrus är bergkross. Bergkross är berg som krossas till önskad kornstorlek. Parallellt med att naturgrusuttaget minskar har produktionen av bergkross ökat stadigt och tillgången anses vara i princip oändlig. Restmaterial från bygg- och anläggningsarbeten kan också användas som ballast. Hindret mot dessa ersättningsalternativ är kvalitetsaspekten. Det är för vissa användningsändamål inte tekniskt möjligt att ersätta naturgrus (Sveriges Geologiska Undersökning-SGU, 2010). Enligt SGU är det dock endast ballastfraktionen med kornstorlek mindre är 2 mm (dvs. sand) som inte är ersättlig och enligt SGU:s beräkningar rör det sig om ca 3 miljoner ton årligen med huvudsakligt användningsområde inom betongindustrin (Naturvårdverket, 2009k). På Sveriges Geologiska Undersöknings hemsida ges flera verklighetsbaserade exempel på situationer där man använt bergkross istället för naturgrus, bland annat som ballast i fabriksbetong (Sveriges Geologiska Undersökning-SGU, 2010) Vattenförbrukning Detta avsnitt omfattar enbart vattensituationen i Göteborg eftersom programmets tillämpningsområde är Göteborgs stad. Systemgränsen för miljöpåverkan omfattar produktion, förbrukning samt rening av tappvatten. Vattnet som levereras till bostaden kommer antingen från grundvatten eller från ytvatten. I Göteborg tas dricksvattnet från Göta Älv, Delsjöarna och Rådasjön via något av vattenverken Alelyckan och Lackarebäck. I Göteborg råder ingen direkt brist på vatten, men föroreningsrisker från verksamheter längs älven kan leda till brist på tjänligt vatten. Vid förorening eller risk för förorening stängs vattenintagen från Göta älv, och reservoarerna i Delsjöarna och Rådasjön används istället. Detta sker 45

47 ungefär 100 gånger per år. Hushållning med varm- och kallvatten förbättrar förutsättningarna för en god och tillräcklig vattenförsörjning för samtliga invånare, samtidigt som det sparar energi och minskar föroreningsutsläppen i älvmynningen. För varmvatten är den uppenbara miljövinsten att energi sparas om uppvärmningen kan minskas. I en lägenhet kan vattenuppvärmningen utgöra mer än 20 % av den totala energiförbrukningen (Energimyndigheten, 2010). Vid produktion av dricksvatten krävs energi både vid produktionen i vattenverken samt vid reningen av vattnet efter förbrukningsfasen. I Göteborg sker reningen av avloppsvattnet på Ryaverket som sköts av Gryaab. En annan vinst vid hushållning med vatten är att kemikaliemängden för produktionen av dricksvatten och för behandlingen av avloppsvatten kan minskas, vilket ger minskad påfrestning på miljön i form av mindre kemikaliebelastning. Ytterligare ett argument för besparing av tappvatten är att utsläppsgränsvärdena för ämnen i avloppsvattnet från reningsverket mäts i koncentration, mg/l, (Gryaab, 2009), vilket innebär att höga flöden späder ut koncentrationen, medan mängden förorening som når recipienten ändå ökar. Det miljömål som främst berör vattenbesparingen är Begränsad klimatpåverkan. I de fall där varmvatten värms upp av fossila bränslen eller el som är producerad av sådana bidrar detta till klimatpåverkan. Genom att energi sparas vid minskat behov för uppvärmning av vatten kan denna negativa påverkan minskas och i förlängningen ge effekt på uppfyllelsen av miljömålet. Målet för minskningen av utsläpp av växthusgaser är för Sverige och EU högt satt jämfört med resten av världen, och energibesparande åtgärder behövs på alla nivåer där sparsamhet med vatten är en åtgärd. Som beskrivits ovan så åtgår kemikalier vid produktion och rening av tappvatten och en minskad vattenförbrukning skulle innebära en minskad spridning av kemikalier i miljön vilket skulle ge god effekt på miljömålet Giftfri miljö. Göteborg får sitt drickvatten från en ytvattentäkt varför målet Grundvatten av god kvalitet inte aktuellt. En metod för att öka sparsamhet med tappvarmvatten är att införa individuell tappvarmvattenmätning. Idag är endast en liten del av Sveriges lägenheter utrustade med individuella mätare (0,6 % år 2005). Energisparpotentialen för individuell mätning av tappvarmvatten anses vara stor och enligt Boverkets rapport Individuell mätning av värme och varmvatten i lägenheter är den effektivaste metoden för att minska varmvattenförbrukningen att synliggöra kostnaderna för användaren och låta denne betala för sin förbrukning (Berndtsson, 2005). Ett annat sätt att minska vattenförbrukningen är att installera vattenbesparande armaturer. Detta minskar den totala vattenförbrukningen och då även energiförbrukningen eftersom användningen av tappvarmvatten i hushållen minskas. Ett hushåll kan minska energiåtgången för varmvatten med upp emot 40 % genom att ersätta traditionella kranar med vattenbesparande alternativ. Befintliga kranar går att effektivisera genom installation av perkolator i munstycket, som blandar in luft i vattenstrålen, vilket ger ett mindre vattenflöde per tidsenhet och då minskad vatten- och energiåtgång (Energimyndigheten, 2010). Ytterligare en metod kan vara installation av en display i duschen som momentant visar vattenförbrukningen i liter (eller i kronor). Månadsvis sammanställning av vattenförbrukning i hela huset bör återföras till de boende och jämförelser med föregående månader och med förbrukningen i intilliggande hus skulle kunna möjliggöras och eventuellt öka motivationen till att minska vattenförbrukningen. Värt att notera är att detta system inte finns i bruk i Sverige idag. 46

48 Avfall och återvinning Detta avsnitt behandlar först hushållsavfall och därefter byggavfall. Resursanvändning och avfallsgenerering är som tidigare beskrivits viktiga miljöaspekter inom byggsektorn. Avfall uppkommer under alla delar av byggnadens livscykel; produktionsfasen, användarfasen samt vid rivning. Hushållsavfall Med hushållsavfall avses avfall som genereras från hushållen. Systemgränserna inom vilka miljöpåverkan beaktas börjar när de boende beslutat att produkten är avfall, det vill säga, när de avser att göra sig av med produkten och slutar när avfallet efterbehandlas. Under användarfasen genereras avfall från hushållen och från förvaltningsaktiviteter. Hushållsavfallet utgör en resurs med stort materialinnehåll som bör tillvaratas och återanvändas. Under 2010 implementeras EU:s nya avfallsdirektiv i Sverige. I direktivet återfinns avfallshierarkin som är ett styrmedel för att visa på prioriteringsordningen för avfallsbehandling. I första hand skall uppkomst av avfall förebyggas; avfallsmängderna skall minskas, i andra hand skall material återanvändas, i tredje hand återvinnas t ex genom energiåtervinning och om inget annat är möjligt skall avfallet bortskaffas, t ex läggas på deponi (Naturvårdsverket, 2009j). Genom att återanvända avfallet kan kretslopp slutas, vilket medför en bättre hushållning med naturresurser och mindre andel jungfruliga resurser krävs för materialframställning. Förutom resurshushållningen är avfallshanteringen mycket viktig för att minska spridningen av gifter i naturen. Den bidrar också till mindre användning av fossila bränslen, vilket bidrar till minskning av både övergödning och försurning samt utsläpp av kväveoxider och dioxiner (Naturvårdsverket, 2009k). Miljömålet God bebyggd miljö innehåller ett delmål om avfall. Strävan efter att minska avfallsmängderna och öka återanvändningen är grundläggande principer för målet, så också att avfallets farlighet skall minska. Biologiskt avfall från hushållen skall sorteras i större utsträckning än vad som sker idag och återvinnas genom biologisk behandling. Enligt delmålet Avfall skall 50 % av hushållsavfallet materialåtervinnas år 2010, inklusive biologisk behandling av organiskt avfall. Minst 35 % av det organiska avfall som sorteras skall efterbehandlas genom biologisk behandling; år 2007 var motsvarande siffra 20 %. Trenderna för delmålets punkter går åt olika håll, se Figur 16. Mindre avfall deponeras och materialåtervinningen av hushållens avfall har ökat. Däremot är förbättringstakten för sortering och behandling av biologiskt avfall inte tillräcklig för att uppnå målet inom tidsramen. Framförallt ökar den totala mängden hushållsavfall stadigt. (Naturvårdsverket, 2009l) 47

49 Figur 16. Behandlat hushållsavfall per år, totalt och uppdelat på olika behandlingsmetoder Naturvårdsverket 2009a). En mängd olika utformningar och lösningar finns att tillgå. Det är upp till byggherren att utforma ett optimalt system; här finns stort utrymme för innovation. Systemet bör göras flexibelt då avfallssituationen är föränderlig med tiden. Exempel på tekniker, som prövats i andra stadsdelar med ekologisk profil, är centrala sopsugningssystem, avfallskvarnar i köksvasken med central uppsamling (Appelqvist et al., 2005). Göteborgs Stad Kretslopp har tagit fram en skrift med krav och rekommendationer om hur ett bra avfallsutrymme bör utformas: Gör rum för miljön - Planera, projektera och bygg för säker och effektiv avfallshantering i Göteborg. Innehållet i denna skrift kan användas som vägledning vid utformandet av avfallsutrymmen. Byggavfall Under produktionen uppkommer byggavfall och spill av byggmaterial, och vid rivning av en byggnad uppstår rivningsavfall. Dessa avfall består ofta av en mängd olika material som måste separeras och omhändertas var för sig. Vanliga avfallstyper som uppstår vid ett bygge är träavfall, metall- och skrotavfall, plast, gips, farligt avfall och blandat avfall/deponi. Hanteringen av avfallet har stor inverkan på minskningen av deponeringsmängder och minimeringen av utsläpp av föroreningar i miljön. Det är framförallt den sistnämnda fraktionen blandat avfall/deponi som måste minskas för att minska belastningen på miljön och öka resurshushållningen. Deponier medför hög miljöbelastning genom läckage av gifter och växthusgaser (Naturvårdsverket, 2009l). Byggsektorns Kretsloppsråd har i sitt Miljöprogram 2010 tagit fram specifika mål om att öka resursåtervinningen inom sektorn. Framförallt skall mängden avfall som läggs på deponi minskas kraftigt (Byggsektorns Kretsloppsråd b), (Naturvårdsverket, 2009l). Kretsloppsrådet riktlinjer, Avfallshantering vid byggande och rivning (2007), anger riktlinjer och råd om hur avfallshanteringen bör genomföras vid byggarbetsplatsen. Delmålet om avfall under God bebyggd miljö specificerar att mängden deponerat avfall år 2005 skulle vara 50 % av vad den var Detta har enligt Miljömålsrådets bedömning klarats och minskningen fortsätter. Den grundläggande principen om att minska avfallsmängden gäller även för byggavfall (Naturvårdsverket, 2009l). 48