Nedanstående tabell visar solens upp- och nergång vid 3 tillfällen under december 2011.

Transkript

1 Sol System Solen Nedanstående tabell visar solens upp- och nergång vid 3 tillfällen under december Upp Ner Uppetidens längd Förändring 1:e 08:09 15:34 07 tim 25 min 15:e 08:28 15:28 07 tim 00 min - 25 min (från1:e dec) 31:e 08:35 15:37 07 tim 02 min +02 min (från 15:e dec) Av ovanstående tabell framgår att under december månad minskar dagens längd med sammanlagt 23 minuter, men som synes har dagens längd ändå ökat och blivit längre 31 december än 15 december. Anledningen till att dagen åter börjar öka under andra halvan av december är att det s k vintersolståndet inträffar den 21 december, innebärande att dagen då är som kortast och solen vid middagstid har sin årslägsta höjd på himlen på norra halvklotet. Detta beror i sin tur på att solen då står i zenit vid Stenbockens vändkrets (södra vändkretsen som löper runt hela jordklotet och bl a går geom Kalahariöknen i södra Afrika). Efter att ha nått södra vändkretsen vänder solen och börjar för var dag förflytta sin zenitpunkt alltmer norrut på jordklotet, tills den vid vårt sommarsolstånd (dagen är som längst och solen vid middagstid har sin årshögsta höjd över horisonten) i juni når sin nordligaste zenitpunkt (Kräftans vändkrets som bl a går genom Saharaöknen i norra Afrika). Stenbockens vändkrets har breddgraden 23,5 söder om ekvatorn och Kräftans vändkrets har breddgraden 23,5 norr om ekvatorn (att jämföras med Kristianstad som ligger påbreddgrad 56 norr om ekvatorn). Solen kan bara stå i zenit mellan vändkretsarna, så detta fenomen inträffar aldrig i Sverige. Zenit är den punkt på himlavalvet som ligger rakt ovanför en betraktares huvud. Vid den plats mellan vändkretsarna där solen en viss dag står i zenit når solen denna punkt på himlen vid middagstid, och solstrålarna lyser då i 90 graders vinkel rakt ner på marken och inga skuggor uppstår, inte ens från en flaggstång. Att zenitpunkten för solen ändrar sig och därmed att årstiderna uppkommer beror på jordaxelns lutning i förhållande till sitt rotationsplan runt solen. Lutningen är 23,5 och det är sålunda den som skapar vändkretsarna (i kombination med jordens snurrande runt solen). Lutningen är emellertid inte alltid 23,5 utan med ett tidsintervall om år varierar lutningen mellan 22,1 och 24,5. F n pågår en minskning av lutningen ( - 0,3 bågsekunder/år). Jorden utför sålunda en wobblande rörelse i sin omloppsbana kring solen om än i mycket långsam takt. Ett solfenomen som varit föremål för studier sedan långt tillbaka i historien är de s.k., solfläckarna. Eftersom solen roterar ser fläckarna sedda från jorden ut som om de sakta rör sig över solskivan. Förekomsten av fläckar på solen varierar med ganska bestämd regelbundenhet, och historiskt sett har kunnat konstateras att med i genomsnitt en längd på 11 år går fläckarna från ett minimumtillstånd till ett annat. Solen har nyligen påbörjat en ny period (benämnd solcykel nr 24), och de första fläckarna i denna nya period har bildats. F n råder sålunda ett solfläcksminimum, och det förväntas att successivt allt fler fläckar bildas tills ett solfläcksmaximum inträffar om några år, och solfläckarna därefter åter skall börja gå ner i antal till ett nytt solfläcksminimum om ca 11 år. Om du är intresserad av att observera dessa fläckar, så måste du använda särskild utrustning anpassad just för detta. Du får absolut inte titta direkt på solen, varken med vanlig kikare eller med de egna ögonen (inte ens när det är mulet). Om du gör det om så bara för en kort sekund- löper du mycket stor risk att bli permanent blind för resten av ditt liv. På internet kan du under denna webbadress dagligen hitta ny information om hur antalet solfläckar utvecklar sig:

2 Månens faser Nymåne Första kvarteret Fullmåne Sista kvarteret 24 december 2 december 10 december 18 december Planeterna

3 Ovanstående tabell visar klockslagen för upp resp. nergång för solsystemets planeter vid tre tillfällen under december nämligen i början, mitten och slutet av månaden. Även väderstrecken för upp resp. nergång finns angivna. Då dagsljuset inte tillåter observation saknas dock uppgift om väderstreck. Planeterna är i tabellen ordnade uppifrån och ner i samma ordning som de ligger i sina omloppsbanor räknat från solen och utåt. I tabellen saknas av lättförstådda skäl en planet och det är jorden. Skulle den likväl tagits med skulle den ha placerats mellan Venus och Mars, eftersom jorden ligger som 3e planet från solen räknat. Någon tycker sig kanske sakna Pluto i tabellen, men den himlakroppen har sedan några år tillbaka pga sin ringa storlek fått ändrad status till dvärgplanet, och är sålunda inte längre någon fullvärdig planet. Tabelluppgifterna är hämtade från ett speciellt dataprogram, som heter Starry Night. Genom att kombinera tidsuppgifterna med motsvarande för solen, som lämnats i det tidigare, kan vägledning erhållas för vilka tidsintervall tillräckligt mörker råder under planeternas upptider, för att åtminstone den grundläggande förutsättningen för att observera dem skall vara uppfylld. Förutom detta med tillräckligt mörker är det en god regel att - om det finns utrymme för det - vänta minst 1 timme efter planetens uppgående innan observationsförsök börja göras, för innan planeten hunnit komma en bit upp på himlen är det särskilt svårt att få syn på den, om inte annat så på grund av alla hinder i terrängen. Nedan redovisas i vilka stjärnbilder planeterna befinner sig under december månad, samt lämnas vissa andra kommentarer härutöver. Merkurius Under december är Merkurius i två olika stjärnbilder enligt följande: Fr o m 1 dec t o m 7 dec Ormbäraren (= Ophiuchus på latin) Fr o m 8 dec t o m 22 dec Skorpionen (=Scorpius på latin) Fr o m 23 dec t o m 31 dec Ormbäraren (= Ophiuchus på latin) Ingen av dessa bildersyns emellertid på den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide,karta 1. Merkurius är för det mesta svår att observera, eftersom den alltid håller sig i närheten av solen, men under december finns på morgonen fr o m mitten av månadenchans att efter dess uppgång en kortare stund se den lågt i sydost fram tills att gryningsljuset blir för starkt. Magnituden är 0,2. Venus Under december är Venus i två olika stjärnbilder enligt följande: Fr o m 1 dec t o m 19 dec Skytten (= Sagittarius på latin) Fr o m20 dec t o m 31 dec Stenbocken (= Capricornus på latin) Ingen av dessa bilder syns emellertid på den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide,karta 1. Venus är himlens ljusaste objekt, näst efter solen och månen, så man kan svårligen missta sig på den när den väl visar sig. Vissa perioder kan den skådas i samband med gryningen och kallas då i folkmun för "morgonstjärna" medan den andra perioder visar sig i samband med skymningen och kallas då för "atonstjärnan". Under vissa perioder är den helt försvunnen. Sett från Kristianstad har Venus från hösten 2008 och framåt haft följande perioder (lite avrundat): Mitten av oktober 2008 till slutet av mars 2009 Aftonstjärna Slutet av mars 2009 till början av december 2009 Morgonstjärna Början av december 2009 till mitten av februari 2010 Försvunnen Mitten av februari 2010 till slutet av augusti 2010 Aftonstjärna Slutet av augusti 2010 till mitten av november 2010 Försvunnen Mitten av november 2010 till mitten av mars 2011 Morgonstjärna Mitten av mars 2011 till mitten av november 2011 Försvunnen

4 Efter ett långt uppehåll kom Venus fr o m mitten av förra månaden tillbaka och denna gång som "aftonstjärna". I början var observationsförhållandena dock inte särskilt bra, men nu i december blir de successivt allt bättre även om höjden över horisonten fortfarande är låg. I samband med solens nedgång kan planeten skådas i sydväst fram till sin egen nedgång. I början av månaden går Venus ner omkring klockan fem på kvällen och i slutet en och en halv timme senare. Mars Mars är hela månaden i Lejonets stjärnbild (=Leo på latin).på den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide,karta 1 syns större delen av denna bild, där den - utan namnangivelse -sticker upp från horisontlinjen nordost. Vid sidan om Lejonet står Leo Minor (=Lilla lejonet på svenska), men det är en annan stjärnbild som är så otydlig att den inte har markerats med någon streckfigur utan bara med sitt namn. Mars försvann från natthimlen i augusti Fr o m juni 2009 var den emellertid återsynlig, men i slutet av augusti 2010 försvann den på nytt. Fr o m juni månad i år har det emellertid åter varit teoretiskt möjligt att se planeten,men pga av de ljusa nordiska nätterna sommartid, och att Mars i början lyste svagt var den inledningsvis svår att se, men fr om oktober råder relativt goda möjligheter. Omkring midnatt kan planeten efter sin uppgång i ostnordost till öster skådas hela nattentillsgryningsljuset blir för starkt. När planeten då bleknar bort har den hunnit högt upp på himlen i söder till sydväst och fram till dess lyst med starkt sken. Magnituden är redan i början av månaden så god som 0,7 men blir successivt allt bättre och i slutet av månaden når planeten magnitud 0,2. Jupiter Under december är Jupiter i två olika stjärnbilder enligt följande: Fr o m 1 dec t o m 4 dec Vädurens stjärnbild (=Aries på latin) Fr o m 5 dec t o m 31 dec Fiskarnas stjärnbild (=Pisces på latin) Båda dessa bilder syns på den översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide,karta 1. Väduren ligger markerad med tre stjärnor högt upp på himlen i söder och liknar ett litet handtag eller alternativt bokstaven. Fiskarna ligger också högt på himlen i sydväst. Jupiter är också markerad med sitt namn och en blå punkt intill streckfiguren för Fiskarnas stjärnbild. Jupiter försvann från natthimlen i mitten av februari 2010, men återkom i april 2010, och efterskymningsljuset övervunnits lyste den sedan starkt kvälls- och nattetid ända fram tills mars månad 2011 då den åter försvann, men redan 2 månader senare, dvs fr o m mitten av maj, har planeten åter varit möjligt att se, och nu under december är möjligheterna till observation mycket goda. Planeten kan efter att skymningsljuset övervunnitsskådas från tidig kväll och sedan hela natten genom tills dess nedgång vilket i början av månaden sker omkring halv fem på morgonen och slutet av månaden två timmar tidigare. Redan vid femtiden på kvällen syns planeten mycket tydligt där den står en bra bit ovan horisonten i öster till sydost. Förutsatt att det är molnfritt och inte månen stör är den mycket lätt att få syn på, då den lyser med mycket starkt sken (magnituden är beräknad till -2,8). Saturnus Saturnus befinner sig hela månaden i Jungfruns stjärnbild (=Virgo på latin).på den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide,karta 1, syns dock inte denna bild. Saturnus försvann i slutet av augusti 2010, men återkom redan i mitten av oktober Under augusti 2011 försvann emellertid planeten på nytt, men återkom i slutet av oktober 2011.Observationsförhållandena är dock inte de bästa och i synnerhet inte om man vill observera under lång stund, men om man inte har någonting emot sådant skådande under mycket sena nattimmar alternativt tidiga morgontimmar så kan man i början av månaden göra försök till observation från ca klockan fyra på morgonen då planeten går upp i öster och fram tills gryningsljuset blir för starkt ca klockan 7 på morgonen, då Saturnus står ganska högt i sydost. I slutet av månaden kan långvarigt skådandet börja redan en stund efter klockan två på natten då planeten går upp i ostsydost och fram till ca halv åtta på morgonen då Saturnus står högt på himlen i söder. Om man emellertid nöjer sig med att bara kasta en kortare blick på Saturnus kan förhållandena anses betydligt bättre, för då kan man alltså passa på att göra försöken mellan sex och ca halv åtta på morgonen, vilket väl för de flesta ändå är någorlunda tittarvänlig tid. För att se Saturnus berömda ringar behövs ett litet teleskop som förstorar

5 åtminstone 50 gånger. Magnituden kommer att vara0,7. Uranus Uranus är hela månaden i Fiskarnas stjärnbild (=Pisces på latin).på den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide,karta 1, syns denna bild i sin helhet där den ligger en bra bit ovan horisonten i sydväst. Uranus själv är dock inte markerad, trots att den vid den tidpunkt som kartan visar faktiskt är uppe, och sålunda befinner sig över horisontlinjen. P g a sin ljussvaghet visas nämligen aldrig Uranus på denna stjärnkarta. Uranus är ljussvag, så för blotta ögat går den vanligtvis inte att se, utan det krävs nog i allmänhet minst en fältkikare för att klara detta. Försök till observation kan ske efter att skymningsljuset övervunnits från tidig kväll och sedan fram till planetens nergång. I början av månaden sker nergången ca halv två på natten, men i slutet av månaden redan en halvtimme före midnatt. Neptunus Neptunus är hela månaden i Vattumannensstjärnbild (=Aquarius på latin), och på den inledande översiktliga stjärnkartan som finns i början av denna guide, Karta 1, syns större delen av denna bild där den vid horisontlinjen i väster. Neptunus själv är dock inte markerad. P g a sin ljussvaghet visas nämligen aldrig Neptunus på denna stjärnkarta, men vid den tidpunkt kartan visar skulle den ändå inte ha visats eftersom den då inte är uppe över horisonten. Planeten är än ljussvagare än den ljussvaga Uranus, så för blotta ögat går den aldrig att se, utan det krävs minst en fältkikare för att klara detta. Försök till observation under december kan göras kvällstid efter att skymningsljuset övervunnits och sedan fram tills planetens nergång som i början av månaden skervid tiotiden på kvällen, men i slutet av månaden redan vid åttatiden.