Vallkärra med flera socknars brandförsvar

Transkript

1 Vallkärra med flera socknars brandförsvar Om vi ser tillbaka på tiden före 1941 inskränkte sig Vallkärra brandförsvar till en brandspruta som var manträde i Lund den 30 juni 1933 placerad i en lada på den tomt Tore mellan Herrar kommunalordföranden Ekelin har sitt hus idag. i de landskommuner, som beträffande Som framgår av bilden bestod eldsläckningshjälp hava kontrakt med brandsprutan av ett stort Ek-kar som Lunds stad kan vi läsa att den legendariske brandchefen E. Otterdahl var försett med två trä-störar. Med hjälp av dessa lyftes karet upp på begärde ersättning på tillsammans första bästa hästvagn man kunde få 1000 kr från de kommuner som undertecknat kontrakt med staden om tag på. Desutom hade kommunerna eldsläckning. Beloppet fördelades runt Lund ett samarbetsavtal med enligt följande: Lunds kommun om eldsläckningshjälp. Från Protokoll fört vid sam- till stor fördel för kommunerna Dessa överenskommelser var ef- Kommun Ersättn Fjelie 200:- Lunds Landsförs. 200:- Vallkärra 200:- Odarslöv o Igelösa 150:- Stångby 100:- St. Råby 100:- N. Nöbbelöv 50:- Endast sprutmunstycket är bevarat från denna brandspruta. tersom de till en låg kostnad på ett tillfredsställande sätt gentemot länsstyrelsen uppfyllde kraven i gällande brandstadga och slapp ordna eget brandskydd utarbetade länstyrelsen förslag till indelning av distrikt för eld- 1

2 Brandkårens första brandbil, en Volvo 1932 års modell. släckning. För Vallkärras del innebar förslaget att Vallkärra tillsammans med Igelösa-Odarslöv, Håstad, V. Hoby och Stångby skulle bilda brandförsvarsområde. N. Nöbbelöv föreslogs tillhöra Lund. Efter en del turer ändrades förslaget så att det blev Vallkärra, Stångby, Håstad, V.Hoby och N. Nöbbelöv som 1941bildade brandförsvarsförbund, och dess namn blev "Vallkärra med flera socknars brandförsvarsförbund". Dess första direktion bestod av ordförande Gösta Edert, Henrik Nilsson från Vallkärra, Nils Jeppsson från Stångby, Karl Hallberg från Håstad, Gunnar Silfwerberg från V. Hoby samt Nils Jönsson från N. Nöbbelöv. Formellt fastställdes inte brandförsvarsordningen av länsstyrelsen förrän , men direktionen hade dessförinnan införskaffat en del utrustning och förberett många ärenden så att när väl belslutet från länstyrelsen kom kunde direktionens planer verkställas omgående. En motorbrandspruta, "Albin 800", med tillhörande 500 meter slang och strålrör införskaffades under våren Eftersom man inte hade någonstans att förvara brandsprutan 2

3 så fick den först stå på järnvägsstationens godsmagasin och sedan placerades den på Scharffenbergs magasin. Någon bil att dra sprutan hade man ännu inte, men på direktionens sammanträde den 21 augusti 1941beslutade man att i utgiftsstaten för 1942 upptaga ett förslagsanslag å 4000:- att gäldas genom upplåning. Till samma sammanträde hade byggmästaren Sven Holmkvist uppgjort förslag till brandstation, kostnadsberäknad till 5000 kronor och direktionen beslutade att byggnaden skulle uppföras på en tomt tillhörig Fru Hilma Scharffenberg på Vallkärratorn nr 9.Vidare besltutade man att i budget för 1942 anslå medel för brandmanskapets utrustning, verktyg, utbildning och arvoden, vilket innebar att den totala summan som måste lånas upp blev kr som skulle avbetalas på 10 år med en räntesats på 4%. Under våren 1942 införskaffades så den första brandbilen, en Volvo 1932 års modell. Bilen var inget lyckat köp, motorn var utsliten och svår att starta. Därför beslutade man sälja den till Mörbylånga brandkår En ny brandbil införskaffades omgående. Denna var av modell Chevrolet, 1946 års modell. Avtal tecknades med fabrikören K.A. Sjöö i Vellinge om att bygga karosseri med vattentank på chassiet. Tanken skulle Chevrolen med 1000 liters vattentank och frontmotorspruta. 3

4 Land Roovern 1955 års modell med motorsprutan Albin 800. rymma 1000 liter. Frampå bilen skulle monteras en bilmotorspruta, Rudberg, c:a 2000 min.lit. Bilen skulle också förses med en kortvågsradio. Under tiden den nya brandbilen byggdes fick brandkåren klara sig med att använda brandchefens personbil, som smed Olsson hade monterat ett drag på, så att motorsprutan kunde transporteras efter denna. Utryckningarna blev väl inte så effektiva,eftersom när brand utbröt brandchefen, som var målarmästare till yrket, fick köra till brandstationen, lasta ut alla penslar, målarburkar och stegar, och lasta in slangar och övrig utrustning i bilen och koppla sprutan efter bilen och därefter kunde han ge sig iväg. Brandmännen fick ta sig till brandplatsen bäst de kunde genom att springa, cykla eller vad de nu hade att tillgå. Provisoriet med brandchefens bil var tänkt några månader. Men eftersom det var krigstider fick inte karosseriföretaget tillstånd att köpa plåt så de kunde bygga karosseriet. Brandbilen färdigställdes inte förrän slutet av 1948.Trots detta fungerade brandkåren bra under denna tid och släckte flera bränder. Förutom att det var svårt att få fram plåt under krigsåren, så var bensin och smörjmedel ransonerat under dessa år. För att brandchefen skulle få använda sin bil vid eldsläckning erfordrades tillstånd som framgår av nedanstående utdrag ur körtillstånd: 4

5 Brandchefen Anton Lundkvist i Valkärratorn meddelas härmed tillstånd att föra personbilen M 446 lördagen den 15 november 1947 under tiden kl. 18 till måndagen den 17 november 1947 kl. 5 samt lördagen den 22 november 1947 under tiden kl. 18 till måndagen den 24 november 1947 kl. 5. Tillståndet berättigar endast för färd kortaste vägsträcka mellan tillståndshavarens bostad till utryckning vid behov av övning och ev. eldsolycka. Detta körstillstånd skall under färd medföras och på begäran uppvisas för polisman. Lund i landsfiskalskontoret den 12 november G. Emmertz införskaffades en slangutläggningsjeep, Land Rover, 1955 års modell, utrustad med 650 meter slang samt draganordning för släpsprutan. Brandstationen togs i bruk första gången den 9 augusti Under den tidsperiod den ännu fungerade som brandstation var den försedd med ett torn där alla brandslangar hissades upp för torkning efter att de använts. Överst i tornet satt brandsirenen gjordes en del ombyggnadsarbeten av brandstationen och man fick värme installerad. Brandstationen har betytt mycket för gemenskapen i byn. I brandstationen samlades man till föreningsmöte och fester. I och med kommunsammanslagningen 1952 ombildades Vallkärra m.fl. socknars brandförsvarsförbund till Brandstyrelsen i Torns kommun. Brandkåren fortsatte sitt arbete under hela den tid Torns kommun existerade, nämligen fram till 1966 då Torns kommun införlivades med Lunds kommun. Men borgarbrandkåren i Torn upphörde inte i och med detta utan fortsatte att under Lunds brandförsvar fungera som reserv -borgarbrandkår fram till år 1974 då den totalt lades ner och bilar och utrustning togs härifrån. Som framgår av många vittnesmål var brandkåren i Torn trots att det var en borgarbrandkår mycket snabbt på plats, oftast mycket snabbare än Lundabrandkåren idag kan klara av. Visserligen hade borgarbrandkåren 6 minuter på sig att ta sig till brandbilarna, mot att lundabrandkåren idag har 90 sekunder på sig. Trots detta var borgarbrandkåren ofta på brandplatsen inom 10 minuter, något som lundabrandkåren idag har svårt att klara av, trots nybyggd brandstation för 90 miljoner och bra utrustning. Troligen kommer det att med tiden, när Stångby byggs ut, åter bli en deltidsbrandkår i närheten av Stångby. FÖRSTA BRANDÖVNINGEN. (ur protokoll 19/4 1942) Tjf. brandchefen Lundkvist demonstrerade befintlig material, hjälmar, stövlar samt larmrockar utdelades och utprovades av samtliga tio brandmän, motorspruta och brandbil genomgingos, en kort inledning 5

6 medverkade. Branddirektionens ordf. G. Eddert och vice ordf. N. Jeppsson samt Henrik Nilsson och Frans Paulsson närvaro. Vallkärratorn den 19 april 1942 Anton Lundkvist Tj. för. brandchef. FÖRSTA BRANDangående kårens ändamål och arbete omtalades. Därefter vidtog den egentliga brandövningen, hundra meter slang utlades och varje man fick starta motorsprutan, samt i tur och ordning öva sig i slangkoppling, vattenstrålarnas storlek m.m. Övningen som var förlagd till Haraldsfält, pågick i tre timmar. Alla tio ordinarie brandmän ej tillräcklig för båda sprutorna, utan Vallkärra brandkår försökte få upp vatten ur gårdens brunn, detta gick ej då djupet var för stort. Efter någon tid rann vattnet till i bäcken som sedan var ett prima vattentag, 300 meter slang utlades med två strålar. Lunds brandkår använde samma antal. Flera brandmän vore med pyts och skumspruta utposterade på vinden till det hotade boningshuset under den värsta hettan då det kunde befaras att gnistor kunde antända under tegelpannorna. Fönster och dörrar måste vattenbegjutas ut och invändigt åt gårdssidan då risk förefanns att glasen skulle sprängas. Efter fyra timmars arbete var all fara till synes över och brandkåren kunde återvända hem, Lunds brandkår återvände en timme tidigare. Orsaken till eldens uppkomst konstaterades sedemera vara kortslutning i en elektrisk ledning till en hackelsemaskin på höloftet. Dagen efter fick brandkåren göra en ny utryckning till gården då en större mängd hö på det instörtade höloftet hade under blåst och stark torka under dagen åter börjat brinna. Efter några timmar hade brandkåren även denna brand under kontroll. Att brandkåren gjort ett mycket bra arbete och imponerat på byborna framgår av det tackbrev kommunordförande i Nöbbelöv skickade till brandkåren där man kan läsa följande: Om jag inte är fel underrättad skulle ut- UTRYCKNINGEN Vallkärra m.fl. socknars brandförsvarsförbunds brandkårs första brandsläckning var hos Lantbrukare Nils Jönsson i N.Nöbbelöv den 19 augusti I brandchefens redogörelse kan följande läsas: Vallkärra m. fl kom. brandkår alamerades av polis A.Grönvall, Vallkärra. Vid ankomsten dit var Lunds brandkår redan kommen, alla uthusbyggnader vore helt övertända och det gällde att rädda boningshuset som i den intensiva hettan var starkt hotat, ett sädesfält i vindriktningen antändes även ett par gånger, vattentillgången i bäcken 200 m. norr om gården var till en början 6

7 ryckningen till branden hos lantbr. Nils Jönsson i N.Nöbbelöv vara Vallkärra brandkårs första. Jag vill till såväl befäl som manskap framföra mitt varma erkännande för raskt och modigt ingripande. Ingen hade vågat hoppas att det skulle vara en frivillig brandkår möjligt att så snabbt kunna infinna sig på en brandplats som ligger i utkanten på distriktet. Själv har jag och många med mig ställt sig pessimistiska till denna brandkårs möjligheter att verkligen kunna ingripa med framgång vid eldsolycka, men jag fick tillfälle att på brandplatsen ändra på mina förutfattade meningar. Med något mera övning tror jag, att Vallkärra brandkår med Sven Lundkvist överlämnar till Vallkärra-Torns Hembygdsmuseum sprutmunstycket till den gamla "Ek-karssprutan". framgång kan konkurrera med vilken yrkesbrandkår som helst. A.H.Andersson Brandkårens personal 1942 Målarmästare Anton Lundkvist, Lantbrukare Nils Jeppson, Lantbrukare Folke Nilsson Lantarbetare Hans Walldén Smedmästare Gunnar Risberg Lantbrukare Eric Rossing Lantbrukare Nils I Asmundsson Lantbrukare Gunnar Nilsson 7