Gamla äppelsorter i Lappträsk med omnejd

Transkript

1 Gamla äppelsorter i Lappträsk med omnejd Under de fem senaste åren har Lappträsk hembygdsförening genomfört en omfattande inventering av gamla kulturväxter i nejden. Samlingarna är redan ganska stora och många av de prydnads- och nyttoväxter som har samlats in är redan planterade på hembygdsgården Kycklings i centrala Lappträsk. Under inventeringens gång kom äppelträden att få den största uppmärksamheten eftersom det visade sig att det på många gårdar växer gamla äppelträd av förnämliga sorter. Det här är med största sannolikhet ett resultat av att Lantmannaskolan i Östra Nyland verkade på orten under åren Eleverna fick lära sig sköta trädgårdar, ympa träd och ta hand om skörden. Under de kalla krigsvintrarna dog ändå en stor del av det planterade materialet, men de sorter som överlevde visade sig vara speciellt härdiga sorter som kan odlas också östligaste Nyland där klimatet är betydligt strängare än i andra delar av Nyland. De här träden har nu förökats genom att samla in kvistar som ympats in på härdiga fröstammar av sorten Antonovka. I detta nu har några hundra träd redan planterats ut i olika trädgårdar i Lappträsk. På Kycklings finns 76 nya äppelträd och 7 päronträd. Ytterligare omkring 20 äppelträd väntar på att bli planterade, några päronträd samt ett antal plommonoch körsbärsträd. Många bärbuskar har planterats och likaså ett relativt stort antal prydnadsväxter. Vi har en helteckande lista över alla våra ympade träd. Moderträden är utmärkta och varje nytt träd är numrerat. Då är träden grupperade och beskrivna enligt var moderträden

2 växer, men det är kanske ändå lättare att presentera äppelsorterna genom att indela dem på vädertaget sätt i sommar-, höst, och vinteräpplen. Sommaräppelsorter Norrby-Petas 3: Korobovka (Långsjöns eller Esters päronäpple). Det här äpplet mognar väldigt tidigt och går att använda till mos eller saft redan i slutet av juli. Då det är helt moget i början av augusti är det ett synnerligen gott bordäpplet. Det är ett litet runt äpple med lämplig sötsyrlig svagt päronlik smak. Jossas 5: Vit Sommarkalvill. Tidigt äpple, mognar i augusti. Ganska litet avlångt gulgrönt äpple med ibland en svag rodnad på solsidan. Mycket god smak men hållbarheten är kort och äpplet ramlar lätt från trädet. Möjligen finns samma sort i två andra trädgårdar. Glansigt

3 Sävstaholm finns i ganska många trädgårdar. Ett vackert rosenstrimmigt gott sommaräpple, men tyvärr är hållbarheten kort. Glansigt Bergius eller Röd Sävstaholm är likaså ett relativt vanligt äpple. Mycket gott, vackert och härdigt. Ger ett rosenrött äppelmos. Glansigt men med tydliga korkprickar. Maj-Britts Purpuräpple (eller Bergius). Ett lika rött och vackert äpple som Bergius men mognar en aning senare. Formen helt rund. Lill-Stu Nybergs 1 och 2: Sockermiron. Plattrunt medelstort eller mindre mörkgrönt äpple med röda strimmor. Skalet är strävt. Fruktköttet behagligt rent sött, aningen grovt. Det ser ut att Sockermiron förekommer i flera olika varianter. Mer eller mindre rödstrimmigt med grön eller gul grundfärg. Tallberg-Mickels 8, Joufs 8: Borgovskoje. Ett medelstort äpple, rödstrimmigt och koniskt till formen. Rent behagligt sött. Hyvölä 1: Vit Astrakan. Ganska stort äpple, grundfärg gul, ibland enstaka röda strimmor. Fruktkött saftigt, ibland

4 genomskinligt. Skafthålan sluten, ibland med knöl. Vit astrakan finns på några andra gårdar också. Irmelin Nyman: Rupert. En gammal kanadensisk sommarsort som en tid planterades aktivt. Medelstor aningen kantig grön frukt. Saftig, behagligt sötsyrlig smak. Slätis-Pottas 2: Antingen Transparente Blanche eller Klaräpple. Ljusgrönt medelstort eller lite mindre äpple som kan bli genomskinligt. Samma sort finns på ett antal gårdar och särskild tonvikt läggs på att reda ut vad som är TB och vad som är det ännu äldre Klaräpplet. Klaräpplet ska också vara härdigare än TB. Kallades för Gustaf I:s munsäpple. Grönkulla 1: Sommargylling, Virginskt rosenäpple? Kycklings gammal 1: Vit Nalif, Alabasterpipping. Ett plattrunt medelstort vitt äpple. God sötsyrlig smak men förfars ganska fort. Sestu: Gul Nalif. Ljusgult runt äpple med endel åsar. Färgen ljusare än TB. Sestu: Bernhard. Lokal sort. Grönt aningen koniskt äpple med angenäm syrlig smak. Bra hushållfrukt men far snabbt illa.

5 Kycklings nya: Sara. Lokal sort, fröavkomma från Vit Nalif. Ljusgrönt runt synnerligen gott äpple. Tallberg-Mickels 2: Okänd sort, kan vara Revals Päron Tallberg Mickels 3: Okänd sort Tallberg-Mickels 5: Okänd sort Församlingen 5, Slätis-Pottas 1a, Joufs 6: Sommarkanel. En överraskning i den här inventeringen är att den här gamla kanelsorten hittas på så många gårdar. Ypperlig sommarfrukt som mognar före de andra kanelsorterna. Höstäpplen Kaneläpplen finns på nästan alla gårdar. Det om något bevisar att de är väldigt härdiga och också mycket omtyckta. Brun kanel eller Ananaskanel: Den äldsta kanelsorten enligt Alexandra Smirnoff. Och den med mest särpräglad smak. Ett fullt utveckla ananaskaneläpple är en verklig smakupplevelse. Äpplet är plattrunt av medelstorlek. Grön

6 grundfärg och brunmörkröd täckfärg. Några av de bruna kanelsorter vi funnit är Jossas 3, Heimbacka 1, Gustafsberg 2, Nordea 1. Gul Kanel: Det här äpplet är betydligt ljusare i färgen än de andra. Gult med aningen orangeröda strimmor. Smaken är ypperlig och sorten förekommer den också på många gårdar. Speciellt fina gul kanel träd är Matsandas 1 och Hagmark Gul Kanel. Röd Kanel: Säker den vanligaste äppelsorten i våra trädgårdar. Ett synnerligen vackert äpple med sin grannröda färg och sin vackra plattrunda form. Då det är fråga om både en gammal och vanlig sort finns det en viss variation mellan de olika träden. Variationen kan naturligtvis även bero på växtplats och ålder. Bland de finaste röda kanel frukter kommer från en sedan gammalt obebyggd tomt Matsandas 2 i Lindkoski. I vår inventering har vi tagit flera andra fina röda kanel träd också till förökning. Försmalingen 1 och 3, Anderssons trädgård (AnTr) 1 och 3, Norrby-Petas 1 och Stenvilla öde 3. Lill-Stu 1: Faafas Trä. Lill-Stu 2: Höststrimling

7 Gamla Marieberg: Snygg Gamla Marieberg 1, Joufs 1: Risäter Församlingen 4: Ringstad? Stenvilla 4: Svensk Rosenhäger.Ett vackert äpple med stundom rosigt fruktkött. Stenvilla 7: Kan vara Grågylling. Man kan se att trädets stam är vriden. Stenvilla 10: Charlottenthal.

8 Stenvilla 11: Borovinka. Jossas 1 och Lindkoski-Simosas: Charlamovsky Stenvilla 12: Tsarens Sköld Nygrannas 11 Nygrannas 12 Irmelin Nyman: Kavlås Soltorp 1: Okänd sort Eliko 1: Guldrenett Mamma Mia: Okänd sort. Äpplet i allmänhet helt rött Sointula 3, AnTr 6, 10, 12 Borgå Andersasvägen 13: Suislepp

9 Anderssons trädgård 4 (AnTr 4): Möjligen Lehmapfel. Ett gult äpple med svagt rodnade kinder. Lehmapfel betyder leräpple och sorten förekommer sällsynt i Lojotrakten. Fast och saftigt fruktkött. Smaken angenämt sötsyrlig. Vinteräpplen Antonovka: Det vanligast förekommande vinteräpplet, finns på många gårdar. Bevisar hur härdigt trädet är. Därför används också fröna till att dra upp grundstammar att ympa andra känsligare sorter på. Några av våra alldeles särskilt bra Antonovka träd är: Lill-Stu 10, Jossas 8, Hi-Backas 1,2 och 4, Slätis-Pottas 4 och Norrby-Petas 5. Anisovka: Ett ganska litet äpple med gulgrön grundfärg och jämfört med Antonovka ganska mycket röd täckfärg. Sorten har hittat på två ställen Hi-Backas 3 och Annelund 1. Åkerö: Det andra vanligaste vinteräpplet är Åkerö. Också av den här sorten finns ett flertal färgmutationer. Smaken och formen är ändå gemensam. Likaså den kännspaka knölen vid skaftfästet. Fina gamla Åkerö-träd är bl.a. Gustafsberg 1 och Joufs 5. Joufs 4 var mycket gammalt och det dog förra vintern. Men vi hann föröka det och trädet växer nu på Kycklings. Gul Åkerö finns på Hagmark och på Sointula. Grön Åkerö på Heimbacka.

10 Stenvilla 13 Församlingen 6 Församlingen 7 Norrby-Petas 4, Sointula 4, Soltorp 2: Grenman Heimbacka 2: Hyvölä 20: Sariola Hyvölä 7 och 12: Wealthy Sointula 1: Atlas? Lobo finns i några trädgårdar i Lappträsk t.ex Hagmark, Marieberg och Hyvölä. Den på Kycklings är från Borgå.

11 Inventering av kulturhistoriska växter i Lappträsk På de gamla anrika gårdarna i Lappträsk med omnejd finns ännu en hel del gamla äppelträd och andra kulturhistoriskt värdefulla växter bevarade. De perenner, bärbuskar och fruktträd som överlevt krigsvintrarna är härdiga och väl anpassade till vår miljö. Genom att inventera, dokumentera och samla in gamla sorter och plantera dem på Kycklings blir hembygdsgården en lokal växtbank eller genbank där växterna förvaras för framtida generationer och för vetenskapliga behov. Inventering av kulturhistoriska växter i Lappträsk Gun-Britt Husberg FL, ordf. Lappträsk hembygdsförening

12 Inledning och målsättning Lappträsk hembygdsförening äger och sköter hembygdsgården Kycklings som består av en mangårdsbyggnad och en ursprunglig uthuslänga, ett gammalt torp, en rökbastu och ett vedlider. Byggnaderna är är koncentrerade runt ett plant berg medan resten av den 1,3 ha stora tomten väl lämpar sig för planteringar. Redan vid sekelskiftet beslöt styrelsen att trädgården skulle ställas i ordning och vara öppen för allmänheten. Då fanns där redan en trevlig kryddgård invid torpet, anlagd av Eva Rosas och Marita Johansson och som alltid rönte uppmärksamhet. I början av 2000-talet planterades de första traditionella perennerna som hade insamlats från gårdar i omnejden. En liten rosengård med gammaldags buskrosor de flesta från trakten anlades, en syrenberså planterades och likas några äppelträd som dragits upp efter ympar från mycket gamla äppelträd, alla av okänd sort. Den gamla ladugårdsruinen byggd av stora stenblock fick lite planteringar med klematis och andra klängväxter och bakom den anlades en humlegård. Kycklings var redan nu en sevärdhet. De här erfarenheterna med att samla in traditionella odlingsväxterna hade redan gett en fingervisning om att det kunde finnas ett större sortiment av gamla kulturhistoriskt värdefulla växter i Lappträsk med omnejd. Speciellt som Lantmannaskolan i Östra Nyland varit placerad i Lappträsk och omkring en tredjedel av eleverna som gått i skolan var från hemkommunen. I skolans läroplan ingick studier i trädgårdslära och undervisning gavs av den tidens största experter för trädgårdsodling, bl.a. Björn Lindgren, en mycket erkänd pomolog. Flera av eleverna blev kunniga ympare och anlade stora hemträdgårdar. Hembygdsföreningen ansökte år 2011 om medel för att kunna göra en mera systematisk inventering och insamling av gamla traditionella odlingsväxter som kunde planteras ut på hembygdsgården. Resultatet av inventeringen och insamlingen

13 presenteras i den här publikationen. Det finns ännu växter som inte har planterats men de har tagits till förökning eller det finns antecknat var vi får tag på dem. Målsättningen med det här arbetet är att ta till vara så mycket som möjligt av våra gamla odlade växter. De har funnits på platsen länge, de är härdiga och anpassade till vårt klimat och vår miljö. Många av dem går dessutom inte att köpa i plantskolor. Inom EU har en av tyngdpunkterna i landsbygdsprogrammen varit att värna om den biologiska mångfalden. Med den har man naturligtvis velat trygga att naturliga biotoper reserveras från exploatering men den andra aspekten som gäller den odlade mångfalden har man inte alltid noterat som lika viktig. De nordiska länderna har redan länge försökt trygga också de odlade växternas framtid med att grunda NordGen en genbank där mycket av vårt gemensamma gröna kulturarv finns bevarat främst i form av en fröbank. Allt kan ändå inte bevaras där, speciellt inte fruktträd och i Sverige har man grundat en nationellt täckande organisation POM eller Programmet för den Odlade Mångfalden där man systematiskt gått in för att samla upp historiskt värdefullt växtmaterial, såväl prydnads- som nyttoväxter och plantera dem i lokala växtarkiv. Just i dessa dagar har EU av en tills vidare obegriplig anledning kommit ut med en lag som motarbetar den biologiska mångfalden då det krävs att alla arter och sorter som saluförs ska vara registrerade. Vad detta leder till är ännu öppet men många plantskolor är oroade. Därför känns det nu ännu viktigare att till vara de gamla sorterna, speciellt av frukt och bär. Vår strävan är att hembygdsgården Kycklings ska fungera som som ett lokalt växtarkiv för vår omnejd. Här ska finnas de viktigaste odlade växterna men även vilda och speciellt hotade arter ska rymmas med. Redan nu har blåsippan, vitsippan, vårlöken, brunörten, bockroten, johannesörten och teveronikan en synlig plats i trädgården.

14 Svenska Kulturfonden och den lokala Silmu / Leader organisationen har finansiellt understött arbetet. Vi uttrycker vår stora tacksamhet för det! Inventering av prydnadsväxter Lökväxter De vårblommande lökväxterna är alltid så välkomna som ett löfte om en ny växtsäsong. Färgglädjen mitt i den fortfarande ganska bruna jorden Lökväxterna är mycket trogna och kommer tacksamt upp år efter år. På många ödetomter dyker de segt upp varje vår för att senare under sommaren vissna ner och döljas helt av gräs och annan vegetation. Lökväxter har odlats väldigt länge i vårt land, kanske redan under medeltiden. Under 1600 odlade man redan pärlhyacinter, narcisser och tulpaner. Mera i Sverige än i Finland, men lökarna hämtades nog till herrgårdarna ganska snabbt i vårt land också. Under den här inventeringen söks sådana gamla lökväxter som har odlats på bondgårdarna och kanske redan i det lilla torpet täppa. Många av torpen beboddes ju av soldater som under sina marscher med armén kanske påträffade någon lök och medförde den hem till kvinnfolken som väntade på männens hemkomst. Under 1800-talet blev lökväxterna allmännare och vandrade småningom från herrgårdarna där man hade råd att köpa sådana till bondgårdar och torp alltefter som lökarna ökade i antal. Allra livligast var handeln med lökar under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Många av de sorter man då saluförde går inte att få tag på mera. Därför söker vi främst sådana gamla lökväxter som funnits i trädgården länge redan före andra världskriget. På hembygdsgården blommar ett stort antal lökväxter vackert

15 år efter år. De flesta hos oss odlade sorter behöver vi alltså inte alls gå längre än till den egna trädgården för att hitta. Kycklings vackra himmelsblå matta av rysk blåstjärna eller scilla (Scilla siberica) utgör ett fint blickfång i maj. Samma vackra scilla fyller också många andra trädgårdar i nejden under tidig vår. Andra vårblommande lökar på Kycklings är den vildväxande vårlöken (Gagea lutea). Vårlöken ger ett gyllene skimmer över gräsmattan som vackrast under soliga dagar i maj. Det gäller att vara aktsam om den gräset får inte klippas för tidigt. Samma gäller för scillan. På Kycklings växer också sedan gammalt persisk blåstjärna (Scilla mischtschenkoana), porslinshyacint (Puschkinia scilliodes) och snödroppar (Galanthus nivalis). Bredvid jordkällaren växer också ett vackert bestånd av vintergäck (Eranthis hyemalis) som egentligen är en knölväxt och inte en lökväxt. Pärlhyacinterna som finns på Kycklings är alla av sorten Muscari armeniacum och planterade under senare tid. Den gamla Muscari botryoides har hittats under inventeringen och planteras nästa vår på hembygdsgården. Den är svår att få tag på i affärerna och hittas bara just som i vårt fall vid en gammal gård eller gammalt torp. Pärlhyacinten Muscari botryoides Vi har under årens lopp introducerat en del nya lök- och knölväxter växter på Kycklings också. Dit hör alla krokusar och och några exemplar av kungsängsliljan (Fritillaria meleagris). Vildtulpanen (Tulipa sylvestris) har kommit som en gåva från en koloniträdgård i Brunakärr, Helsingfors. Senare under våren blommar narcisserna och under inventeringen har hittats många av de verkligt gamla

16 sorterna av både pingstliljor och påskliljor. På Kycklings växer från tidigare i ett bortglömt hörn den vanliga enkla påskliljan (Narcissus pseudonarcissus) med helgul trumpet och ljusare gula kalkblad. Den hittas också på några andra gårdar i bygden, däremot går det inte att köpa den sorten mera. Gammaldags enkel påsklilja (Narcissus pseudonarcissus) Den fyllda påskliljan är väldigt sällsynt, den har endast hittats på ett ställe varifrån den nu kan flyttas till Kycklings. dubbel påsklilja Pingstliljan (Narcissus poeticus) förekommer allmänt på många gårdar och är redan för tio år sedan flyttad till Kycklings. Den dubbla narcissen är sällsynt i våra trakter, men har ändå hittats på en ödetomt. Dubbel narciss Den absolut äldsta sorten av narcisser har gråvita kalkblad och en ljusgul liten trumpet. Den har hittats i Lindkoski på två ställen. Korsningar mellan påsk- och pingstlilja förekommer om än ganska sällsynt. En vacker sådan liknar en stor pingstlilja med en grann trumpet som är större än på den vanliga pingstliljan. Senare under sommaren blommar liljorna. Den ljusröda krolliljan (Lilium martagon) har förvildats på hembygdsgården och förekommer på sina ställen i riklig mängd. Några vita krolliljor (L. martagon alba ) har inköpts och förhoppningsvis ökar också de i antal. I Sverige förekommer många färgvarianter och korsningar av krolliljor men i Östra Nyland är det nog endast den ljusröda som finns allmänt sedan gammalt.

17 Brandliljan (Liljum bulbiferum) är ännu allmännare än krolliljan. Vid en gamla stenfot till ett sedan länge försvunnet torp blommar brandliljan troget varje år. Liljan förekommer i två varianter, vanlig brandlilja (Liljum bulbiferum var. bulbiferum) och brandgul lilja (Lilium bulbiferum var. croceum), också kallad saffranslilja. Båda förekommer i Lappträsk ofta sida vid sida. Vanlig brandlilja kan särskiljas då den har små groddknoppar (bulber) i bladvecken medan den brandgula saknar sådana. Lökarna är ätliga och många folkslag har utnyttjat dem som föda. Brandliljan kallas också ofta kejsarkrona ett namn som man dock endast ska använda för den äkta kejsarkronan Fritillaria imperialis som inte har påträffats som gammal trädgårdsväxt hos oss. brandlilja (Liljum bulbiferum Tigerliljan (L. lancifolium)är också en vanligt förekommande trädgårdsväxt. Den har brandgula, hängande blommor med starkt tillbakaböjda eller tillbakarullade kalkblad. Där den trivs kan den bilda stora bestånd. Men den kan vara lite kinkig med växtplatsen. På Kycklings planterades den för 10 år sedan men har försvunnit helt. Den ska naturligtvis planteras in på nytt. Tigerliljan bär oftast på ett virus som den själv inte lider av i någon större skala, däremot smittas andra liljor och angrips kraftigt av viruset. Tigerliljan ska alltså planteras skilt från andra liljor. Tigerliljan (L. lancifolium) Den äldsta lilja som beskrivits i trädgårdssammanhang är den vita madonnaliljan (Lilium candidum). I våra trakter förekommer den inte alls. Den andra vita liljan kungsliljan (Lilium regale) förekommer också den bara som en nykomling,

18 planterad av någon stor trädgårdsentusiast. Ingendera klarar tydligen vårt klimat någon längre tid. De modernare orientaliska eller storblommiga färgliljorna hittar man naturligtvis i många trädgårdar. Men de är trots allt nykomlingar i våra trädgårdar och räknas därför inte in bland traditionsväxterna. Överhuvudtaget är det många problem med de här nya odlade liljorna. De finns flera sjukdomar som angriper dem och liljebaggarna går hårt åt dem. Typiskt är att de blommar rikligt några år men sedan försvinner de. Perenner Primulan eller vivan är en av de perenner som blommar först på våren. Den vildväxande gullvivan (Primula veris) hittas ofta i trädgårdarna då någon blomstervän i tiderna flyttat dit den. Från en ödetomt ska gullvivan nu få ny plats på Kycklings. Trädgårdsvivan (Primula polyantha) har blivit ganska sällsynt, men har hittats på samma ödetomt som gullvivan och får följa med till Kycklings. Hembygdsföreningens granne har ett fint bestånd av lundvivor (Primula elatior) på sin tomt och förhoppningsvis sprider den sig lika vackert på Kycklings fruktträdsäng. Trädgårdsvivan (Primula polyantha) Ännu tidigare blommar nunneörten ofta helt vildväxande i gräsmattorna och bildande stora täta bestånd. Det här gäller i synnerhet stor nunneört (Corydalis solida), en lilafärgad blomma med vackra grågröna flikiga blad. Nunneörten vissnar helt ner efter blomningen. Lika gör den mycket större sibiriska nunneörten (Corydalis nobilis) som har gula stora blommor med en svart prick i mitten. Sibirisk nunneört förekommer allmänt i våra trädgårdar och har flyttats till Kycklings från granngården Gamla Marieberg.

19 En annan tidigt blommande perenn eller egentligen en bienn alltså en två-årig växt som första året bildar en bladrosett och som blommar först följande år är den himmelsblå förgätmigejen (Myosotis sylvatica). Men om man klipper bort utblommad stjälk blommar förgätmigejen också följande år och uppför sig då som en perenn. Flera andra bienner beter sig lika. Förgätmigej finns också vitblommande och rosa men på Kycklings blommar endast den blå. Vid samma tid som förgätmigejen blommar det lilla fänrikshjärtat (Dicentra formosa). Den ursprungliga arten är vackert ljusröd och numera finns också andra färgvarianter som djupröd och vit. Den ljusröda finns på flera ställen i Lappträsk och är redan flyttad till Kycklings, den vita finns på Bos-Sestu och kan flyttas till Kycklings. Fänrikshjärtat är en synnerligen tacksam växt då den blommar nästan utan uppehåll från vår till sen sommar. Ormöga (Omphalodes verna) blommar också tidigt på våren med vackra himmelsblå förgätmigejlika blommor. Den har också ett fint bladverk och är en utmärkt marktäckare. På Kycklings har ormögat ostört fått breda ut sig under många årtionden, kanske ett århundrade, och bildar tillsammans med den mörklila luktviolen (Viola odorata) en tät matta på bakgården under de gamla äppelträden. Den gula gemsroten eller vårkragen (Doronicum orientale) var tidigare väldigt vanlig i trädgårdarna, men hittas nog också som ny inplanterad i trädgårdarna. Doronicum betyder giftig på arabiska och kanske odlingen har minskat en aning då den anses giftig. Troligen är den ändå bara farlig för betande djur och inte för människor. Tovsippor och parksmultron I början av juni slår den vita tovsippan (Anemone silvestris) ut. Den förekommer i trädgårdarna i

20 enkel form eller i en dubbel form under sortnamnet Elise Fellman. Namnet tovsippa kommer sig troligen av de ulliga frökapslarna. Under inventeringen har de båda formerna hittats på en ödetomt i Hindersby. Samtidigt med tovsipporna blommar också det förvildade parksmultronet (Fragaria moschata) som är tvåbyggare dvs. blommorna är enkönade och det behövs såväl hon- som hanblommor för att få frukter. I de flesta trädgårdar finns bara den ena sorten och inga frukter bildas därför. Den blommande plantan är ändå så vacker att den får kvarstå som prydnadsväxt. På Kycklings finns såväl han- som honblommor och vi brukar få lite bär alla somrar. Bären är någonting mellan smultron och jordgubbe med en lite speciell arom. Under tidig sommar blommar också de vackra aklejorna (Aquilegia vulgaris) i många olika pastellfärger. Vanligast är den rosa och den blå. De blåa förekommer i flera olika varianter från blåvita till himmelsblå och mörkt lila. Rent vita förekommer också. På Kycklings fanns redan för länge sedan aklejor och de finns nu lite överallt, än i rabatten, än i gräsmattan eller bakom huset bland oröjd slyvegetation. Vi försöker skydda dem så gott det går och sprider också ut fröna på lämpliga ställen. Pionerna är nog mest kännetecknande för en gammal trädgård. De kan överleva trots att ingen skött dem på årtionden och de växer och frodas om de får ens minimal skötsel. På våren redan i slutet på maj och de första dagarna i juni blommar herrgårdspionen (Peonia x hybrida). Den är en korsning (hybrid) mellan dillpionen (P. tenuifolia) och den sibiriska pionen (P. anomala). Dillpionen brukar aldrig vara långvarig, den får en sjukdom och tynar bort. Så har det tydligen gått också i Östra Nyland, dillpionen hittas endast som nyplanterad. Den sibiriska pionen har hembygdsföreningen fått som gåva av Mustila plantskola och den trivs utmärkt och är frisk och robust. Blommar tidigt i juni med enkla rosa blommor. Sundheten har gått i arv till

21 herrgårdspionen som har större och vackrare mörkröda blommor. På Kycklings blommar också den lågväxta rosenpionen (Peonia veitchii) redan i slutet på maj. Blommorna är enkla rosa blommor med ett dekorativt grågrönt bladverk. Rosenpionen kommer från en gård i Hindersby liksom också herrgårdspionen. Båda har funnit på sina respektive växtplatser åtminstone från 40-talet. Den skira vackra rosenpionen omgiven av förgätmigej. Herrgårdspion och dvärgiris blommar samtidigt. Bondpionen (Peonia x festiva) blommar lite senare i juni och såväl den dubbla ljusröda Rosea plena som den dubbla mörkröda Rubra plena hittas i några trädgårdar. Tillsvidare har de inte flyttats till Kycklings. I juli blommar luktpionen (Peonia lactiflora). Ett flertal sorter förekommer men de ljusröda Sarah Bernhard och Reine Hortense är vanligast och blommar vackert på många gårdar. Festiva Maxima som är vit med några mörkröda stänk finns på några ställen, samma gäller den helvita Duchesse de Nemours, den ceriserosa Edulis Superba och den mörkröda Karl Rosenfield. Samtidigt med herrgårdspionen blommar också den låga mörkblåa dvärgirisen (Iris pumila) som är en vanligt förekommande perenn i våra trädgårdar. Den sprider sig bra och blommar troget år efter år. Till Kycklings har den kommit från en gård i Lindkoski. Trädgårdsirisen (Iris germanica) även tyskiris kallad finns i flera färgvarianter, den senapsgula och blå förekommer mest. Den som är klargul och blå kan vara den rena arten skäggiris (Iris variegata).

22 Skäggiris Gräddvit Iris germanica eller trädgårdsiris med vit och blå Polemonium Irisarna finns på många gårdar och också på Kycklings. Den vackraste är gräddvit och relativt sällsynt. Den kommer från Lindkoski och har odlats där länge. På Kycklings väcker den stor uppmärksamhet då den blommar. En helt ljusblå har hittats i Porlom och får snart plats på Kycklings. Både dvärgirisen och trädgårdsirisen växer med rhizomer, alltså jordknölar och ska planteras väldigt ytligt annars ruttnar knölarna bort. Strandiris (Iris sibirica) förekommer också i trädgårdarna om än inte så ofta som trädgårdsirisen. Den vanliga strandirisen är vackert blå med lite gula stänk och bildar snabbt ett stort bestånd. Den vita irisen (Iris sibirica alba ) är större och robustare och har hittats endast vid en gård i Hindersby. Det kan i det här fallet också vara fråga om Iris orientalis, gullbandsiris och den exakta artbestämningen får vänta till nästa år. Vit strandiris eller gullbandsiris Dagliljor hör till det vanligaste perennerna i våra trädgårdar. Den gula Hemerocallis lilio-asphodelus är planterad framför verandan på hembygdsgården och har hämtats från Hindersby där den växt sedan 1930-talet. En planta av den mindre gula arten Hemerocallis minor finns också, den kommer från Lindkoski. Den brunröda H. fulva är större än den gula och blommar lite senare. Den fanns redan från tidigare på Kycklings men planteringen framför huset har kompletterats med plantor från Hindersby. Mellan de brunröda dagliljorna skymtar den vackra lilla vitpyttan, (Achillea ptarmica var. multiplex). Den har svårt att klara

23 sig i konkurrens med ogräs och kräver lite mera omsorg än dagliljor och pioner. Brunröd daglilja och vitpytta Nävor (släktet Geranium) finns ganska sällan i trädgårdarna. Kanske för att den vilda arten, skogsnäva (Geranium sylvaticum) är så allmänt förekommande vid vägkanter, skogskanter och ruderatmark runt trädgårdarna. På Kycklings finns endast brunnäva (Geranium phaeum) en gåva av Porlammin kotiseutuyhdistys. Nejlikor växer ännu kvar på några tomter där man inte bott på en tid och gårdsplanerna därför inte blivit så väl klippta. Speciellt borstnejlikan (Dianthus barbatus) har varit en omtyckt rabattblomma allt sedan 1800-talet och då den frösår sig villigt har den bevarats ända fram till våra dagar. Borstnejlikan uppfattas ibland som en bienn och ibland som perenn. Speciellt om man klipper bort blomman eller om den inte blommar då jorden är för näringsfattig beter den sig som perenn fast den i egentlig mening nog är två-årig. Färgen varierar starkt från nästan vit till grannröd. I de flesta gamla bestånd är blommorna tvåfärgade. Den andra nejlikan man finner i trädgårdarna är den vilda arten backnejlika (Dianthus deltoides). Backnejlikan är en låg växt 10 till högst 30 cm och den passar bäst i ett stenparti eller på en sandig och torr växtplats. Den ursprungliga arten har rosa blommor med vita fläckar och mörkvioletta blad mot mitten men det har förädlats fram många färgvarianter. På Kycklings finns en grannröd sort. Borstnejlika mellan pionerna (Sarah Bernhard) Malvor har varit vanliga i trädgårdarna speciellt den som vi allmänt kallar stockros finns mycket allmänt. Latinska

24 namnet är Malva rosae eller M. alcae alltså rosenmalva. Den kan ibland vara svår att skilja från den rosa myskmalvan (Malva moschata). Stockrosen är dock betydligt större och har inte finflikiga blad som myskmalvan. Det finns också en vit form av myskmalva som är mycket vacker och dekorativ. Andra fleråriga malvor i odling är läkemalvan (Althaea officinalis) och gråmalva (Lavatera thuringiaca). Båda finns på Kycklings men är inköpta för några år sedan och har inte hittats i inventeringen. De ettåriga malvorna är också omtyckta trädgårdsväxter sedan lång tid. Alla malvor kan användas i te som medicinalväxter. De anses ha slemlösande egenskaper. Malva sylvestris är en ettårig malva, men alla malvor liknar varandra och har läkande egenskaper Under högsommaren blommar blåklockorna som bäst. En del av de klockor man odlat i sina trädgårdar har en tendens att sprida sig hejdlöst och det gäller i högsta grad knölklockan, (Campanula rapunculoides). Den har tyvärr kommit med en del andra växter till Kycklings och vi måste nu bara försöka hindra den att sprida sig till alla rabatter. Knölklockans rötter är så gott som omöjliga att få bort från jorden. Den kunde finnas på ruderatmark där man inte har för avsikt att odla något alls eftersom blomman trots allt är helt dekorativ, en cm lång stjälk med vackra blå klockor i rad. En klocka som vi däremot är helt nöjda över är toppklockan, (Campanula glomerata var. superba). Den har funnits från tidigare på Kycklings och är inte ditflyttad. Hässleklockan, (Campanula latifolia) är hämtad från Hurtigs torp i Hindersby. Det är också en växt som man får hålla efter att den inte tar över hela trädgården. Den är därför satt invid torpets vägg vid örtagården och därifrån har den inte spritt sig. Samtidigt med toppklockan blommar också den vita vackra

25 ängsanemonen (Anemone canadensis) som också den funnits på Kycklings från tidigare och växte mer eller mindre förvildad i stora delar av trädgården. Vi har försökt begränsa den till rabatten mellan huset och jordkällaren och har lyckats hålla efter den så bra att den nu måste skyddas för att inte försvinna helt. Den är med andra ord inte alls så omöjlig att utrota som knölklockan. Vid den här tiden blommar också blågull, (Polemonium caerulea). Blågullen eller med ett annat namn Jakobs stege är en tacksam och lättskött perenn, men även den med en benägenhet att att ta över rabatten och hör till de växter man bör hålla efter med en bestämd hand. Den vita varianten är inte lika allmän och inte heller lika livskraftig. Båda finns på Kycklings och kommer från Hindersby. Stjärnflocka (Astrantia major) blommar med en liten rosa stjärnlik blomma, ganska anspråkslös som sådan, men då den lätt bildar stora bestånd är den en värdefull växt i trädgården. Redan Linné beundrade den och lät på svenska kalla den Linnés döttrar. Under jubileumsåret till minne av Carl von Linné planterades den på Kycklings där den nog växter men inte ännu i någon större omfattning. I mitten av juli börjar sensommarblommorna lysa och fortsätter blomma ända in i september. Höstflox (Phlox paniculata) hör till samma familj som blågullen trots att den ser helt annorlunda ut och aldrig finns i en klarblå färg. Men det finns flox i alla andra schatteringar från vitt och rosa till mörklila. På Kycklings finns en mycket gammal ljuslila sort som är längre och gängligare än de nyare och med en glesare blomställning, men den blommar länge och troget varje år. Gammaldags flox Riddarsporrarna (Delphinium sp.) började odlas på talet och uppskattas för sin intensiva blå färg. Den som

26 finns på hembygdsgården är en gammal trädgårdsriddarsporre (Delphinium elatum) med himmelsblå blommor och bli 1,5-2 meter hög. Den kommer från en gård i Liljendal. Trädgårdsriddarsporrarna har använts mycket inom förädlingen för att få fram former med olika färger och med tätare blomhuvud och med blommorna symmetriskt fördelade över stängeln. Den ursprunglig trädgårdsriddarsporren har en sprätigare blomstängel och glesare med blommor. Stöd behöver den också som de flesta riddarsporren. Färgen är ändå så vacker att det uppväger alla andra brister. Trädgårdsriddarsporren går idag inte att få tag på i plantskolor. Lite senare än riddarsporren blommar trädgårdsstormhatten (Aconitum x cammarum). Den är en hybrid (korsning) mellan äkta stormhatt (Aconitum napellus) och brokig stormhatt (A. variegatum). Då trädgårdsstormhatten är en hybrid är den också steril och bildar inte frön. Den går att få tag på i plantskolor men för det mesta sprids den via rotskott till vänner och bekanta. Likaså den tvåfärgade varianten Bicolor. Båda förekommer i gamla trädgårdar på orten om än inte helt vanligt. På Kycklings finns några inköpta exemplar av båda varianterna från en regionär plantskola. Alla stormhattar är mycket giftiga. Plymspirean (Aruncus dioicus) återfinns ganska sällsynt i våra gamla trädgårdar, men på Kycklings växer den invid det gamla uthuset och har säkert planterats på 1960-talet av Sara Hastig, den sista privata ägaren av Kycklings, en av hembygdsföreningens grundare och det var hon som testamenterade sitt hem till föreningen för att det på orten skulle finnas en hembygdsgård. Höstträdgården förgylls ofta av gulblommande perenner som guldboll eller höstrudbeckia (Rudbeckia laciniata var. hortensia) och kanadensiskt gullris (Solidago canadensis) Höstgullris (S. gigantea) växer också i gamla trädgårdar och finns t.ex i Hindersby vid Hurtigs torp, planterad av

27 Sigge Strömberg och på en ödetomt där växterna planterats av Linda Hollmén. Alla växter på den här redan tidigare nämnda ödetomten är planterade före andra världskriget kanske på 1920-talet eller tidigare. Vid Hurtigs torp är växterna planterade på 50-talet. En kort uppräkning av de växter som finns kvar på Linda Hollméns några kvadratmeter stora ödetomt kan vara på sin plats här: Fylld påsklilja, vanlig gammaldags påsklilja, fylld narciss, blåsippa, gullviva, trädgårdsviva, parksmultron, tovsippa, enkel och fylld, mossflox, taklök, herrgårdspion, vit blågull, höstgullris, gullboll, sparris och tyvärr knölklocka. Av buskarna: Dvärgmandel, snöbollsbuske, kyrkros och midsommarros. Två-åriga växter (bienner) på Kycklings De två-åriga växterna gror under senare hälften av sommaren och bildar en bladrosett som övervintrar. Nästa sommar utvecklar de en blomstängel och sätter frö. Då blomman vissnat dör växten bort, men följande generation är ju på växande. Till den här gruppen av växter hör fingerborgsblomman (Digitalis purpurea) en medicinalväxt man ska vara försiktig med då den samtidigt är giftig. Det ståtliga Kungsljuset (Verbascum thapsus) är också en gammal medicinalväxt, men helt av det ofarliga slaget. Bild 19. Fingerborgsblomma.Bild 20. Kungsljuset sträcker sig högt över dagliljorna. Nattviolen (Hesperis matronalis) fanns från början på Kycklings men vi har också fått en ny planta från en närbelägen gård i Kapellbyn. Den är trots det svenska namnet inte en orkidé men har fått sitt namn av att den

28 doftar helt underbart under ljusa sommarnätter. Blomman varierar i färg från vit till ljus- och mörklila. Borstnejlikan nämndes redan tidigare, den är i princip bienn, men uppför sig oftast som en perenn. Åtminstone om man klipper bort blomställningen. Samma gäller myskmalvorna. De är bienner, men man kan locka dem att blomma flera år genom att klippa ner dem strax efter blomningen. Då är det skäl att beakta att de kanske inte hinner bilda frö. Typiskt för bienner är att de växer upp lite varstans där ett frö har slagit rot och första årets bladrosett inte har rensats bort. Det är svårt att hålla ordning på dem och därför är de kanske inte så uppskattade i dagens trädgård med krav på strikt planering. Det är synd för de flesta är mycket vackra och väl värda att bevara. Vilda växter på hembygdsgården. Svalörten (Ranunculus ficaria) som är vildväxande på fuktiga ängar, kommer från Bos-Sestu i Hindersby, men den växer i flera andra trädgårdar också. Den blommar praktfullt på våren för att under sommaren försvinna helt. Den kan ändå där den trivs med sina knöllika rötter fylla upp hela blombänken om man inte passar den. Vårlöken nämndes redan. Blåsippor finns också naturligt på gården, överhuvudtaget finns det ovanligt mycket blåsippor på gårdarna i Lappträsk. Det är synnerligen glädjande. Också olika färgvarianter kan hittas dock inte på Kycklings. Vitsipporna har ökat på fruktträdsängen och vi försöker se till att beståndet inte försvinner i samband med den omfattande nyplanteringen av fruktträd. På gräslindan (och i rabatterna) växer teveronica (Veronica chamaedrys), bockrot (Pimpinella saxifraga), daggkåpa (Alchemilla sp.), brunört (Prunella vulgaris), johannesört (Hypericum perforatum), vitplister (Lamium album), tjärblomster (Viscaria vulgaris), gökblomster (Lychnis

29 flos-cuculi) för att nämna de mest synliga. Av de här nämnda vilda växterna har de flesta också i något skede använts som medicinalväxter. Lista över medicinalväxterna Lista över kryddväxterna Lista över oönskade växter Gammaldags buskrosor Gammaldags buskrosor hittar man på nästan alla gårdar, men oftast är det naturligtvis fråga om vår nationalros midsommarrosen (Rosa pimpinellifolia plena ) som i Sverige kallas Finlands vita ros. En vackrare ros finns inte men vi vet ju alla att blomningen är synnerligen kort. Därför har man förstås önskat plantera även andra rosor för att förlänga den underbara blomningen. Mycket vanlig är därför också vår andra nationalros Valamorosen (Rosa gallica Splendens ) en enkel men vackert röd ros som blommar några veckor senare in i juli. Flera vackra bestånd av kyrkogårdsros ( Rosa Francofurtana-gruppen), en dubbel ljuslilaröd ros finns på många gårdar och man har tydligt strävat till att ha både enkla och dubbla rosor i sin trädgård och så lång blomning som möjligt. Rosa gallica Splendens Valamoros Ibland hittar man också den gula fyllda Persiska gulrosen (Rosa foetida). På Gamla Marieberg planterades i tiderna två stora rabatter med ljusröda rosor som hör till gruppen jungfrurosor (Rosa alba), främst Mustiala ros också kallad nordisk ros eller Minette men bland de rosorna finns också Maiden s blush. Båda de här rosorna har flyttats redan för 12 år sedan till Kycklings. Minette är vanlig på många gårdar och uppskattas för sin fina doft och vackra

30 fyllda blommor. Tyvärr angrips blommorna väldigt lätt av en sjukdom om det är fuktigt under blomningen. Då blir de bruna och slår inte ut. Maiden s blush är ganska känslig och fryser ofta ner varvid blomningen uteblir följande sommar. Rosa alba Minette Under 1990-talet var intresset för gammaldags buskrosor väldigt stort och det planterades ganska mycket rosor på många gårdar. Också på Kycklings planterades några av de populära rosorna. Rosa alba Madam Plantier har vackra vita blommor. Hundrabladsrosen Rosa centifolia Pikkala och mossrosen Rosa moschata har vackra djuprosa fyllda blommor och doftar underbart. Några dubbla gallica rosor finns också planterade från tidigare. Rosa centifolia Pikkala Rosa moschata Mossros Rosa alba Madame Plantier Prydnadsbuskar och -träd Buskar och träd är viktiga inslag i trädgården de ger vindskydd och speciellt som häckar också insynsskydd. Blommande och doftande buskar har alltid varit eftertraktade. Syrenen (Syringa vulgaris) eller bondsyren kom till våra trakter med soldaterna i de svenska livgardena på talet. Då planterades syrener på befälhavarens order vid

31 alla är soldattorp och officersboställ varifrån de snabbt spreds till rusthåll och andra gårdar. På Kycklings som i tiderna varit ett officersboställ hade ändå syrenerna försvunnit helt då hembygdsföreningen tog över. Detsamma gällde alla rosor. Enligt hörsägen fanns det rosor på gården förr, men de försvann i något skede totalt. Vilket är lite förvånade då speciellt midsommarrosen brukar kunna överleva vilka miljöomvälvningar som helst, liksom också syrenen. Hembygdsföreningen har alltså nyplanterat såväl bondsyren som midsommarros. Den vanliga lila syrenen planterades som en stor berså med modell från Skansen i Stockholm och midsommarrosen (Rosa pimpinellifolia plena) planterades vid infarten till innergården intill berget framför huset. Midsommarrosen härstammar från Linda Hollméns trädgård. Syrenerna köptes från Mustila. På 12 år har de växt sig stora och båda utgör ett fint blickfång speciellt då de blommar. Några vita syrener finns också numera den ena kommer från Leo Magnussons gård i Lindkoski, den andra från Lekstrand i Hindersby. Det finns ett stort antal förädlade syrener men många av dem är känsliga och saknas i Lappträsk. Några arter finns ändå såsom hängsyren (Syringa reflexa), planterad av Sigge Strömberg på Lekstrand och Norrlandssyren (Syringa x henryi) också den planterad av Sigge på hemgården invid Lekstrand. Norrlandssyren planterades mycket i Helsingfors parker under stadsträdgårdsmästare Bengt Schalins tid men t.ex i Sverige nämns den inte ens. Hängsyrenen är synnerligen ovanlig men finns också på Bos-Sestu där den härstammar från Mustila någongång på 50-talet och planterades på Kimito varifrån den sedan är flyttad till oss. Hängsyrenen går att fröså och en frösådd planta planteras i framtiden på Kycklings. Ungersk syren (Syringa

32 josikaea) är numera ganska vanlig speciellt som häckväxt. Däremot är ligustersyrenen (Syringa reticulata ssp amuriensis) som också växer på Sigge Strömbergs hemgård synnerligen ovanlig. Den har påträffats en gång till under den här inventeringen. Det var också mycket uppmuntrande att se att den trots allt kan klara sig i våra förhållanden. Den kommer att förökas och planteras både på hembygdsgården och på andra gårdar. Sedan ett antal år sedan har ett nytt skadedjur, en dvärgstrit som på latin heter Igutettix oculatus spritt sig bland syrenerna och angreppen är synnerligen hårda speciellt på de strävbladigare ungerska syrenerna (personlig information av Anders Albrecht). Bladen får först små vita prickar och blir snart helt grådaskiga. På undersidan av bladen kan man se de små insekterna som snabbt flyger upp likt ett ljust moln, kvar på bladet blir små vita skinn som insekterna ömsat. Det finns inget bra sätt att bekämpa insekterna utan vi får hoppas att någon naturlig fiende småningom får bukt med problemet. Andra gamla prydnadsbuskar i trädgårdarna är olika spireor, kvastspirean (Spiraea chamaedryfolia) förekommer både som häck och som enskild prydnadsbuske. På en gård kan den med säkerhet bestämmas till före kriget. Häckspirean (S. salicifolia) är vanlig och används ofta som namnet säger som häck. Blomningen är ganska anspråkslös ljusr och den blir inte särskilt hög. Däremot blir den lätt bred och risig. En mera förädlad sort med starkare röd blomfärg och robustare växtsätt är klasespirean (S. x Billardii) medan en ljusare sort är blekspirean (S x rubella). Kvastspirea

33 Samma kvastspirea Många vildväxande buskar har under tidernas förlopp flyttats in i trädgården, bland dem olvon (Viburnum opulus) och druvfläder (Sambucus racemosa) som båda påträffats på många gårdar och också på Kycklings. Men inom släktet olvon finns många odlade former och en riktigt gammal sådan är snöbollsbusken (Viburnum opulus Roseum. Viburnum lantana, parkolvon, finns på flera ställen bland annat på Kycklings granngård. Äkta fläder (Sambucus nigra) är i princip inte härdig i våra trakter men åtminstone på Bos-Sestu har den klarat sig nästan 20 år, åtminstone överlevt även om den inte blommat alla år. Vi planterar den på försök på Kycklings sommaren Både olvon och fläder lider av svåra angrepp av såväl skadedjur som sjukdomar. Olvonbaggens larv (Pyrrhalta viburni) går speciellt hårt åt snöbollsbusken vilket minskar dess prydnadsvärde avsevärt. Busken blir ofta helt kal äten och ser ut att dö bort, vilket den inte gör, redan samma sommar spricker det ut nya blad, men blomningen är oförhjälpligt förstörd. Flädern angrips av bladlöss och druvflädern ser ofta skabbig ut på grund av mjöldaggen. Mjöldaggen verkar däremot inte angripa den äkta flädern. Snöbollsbuske. Äkta fläder. En doftschersmin (Philadelphus coronarius) finns på nästan alla gårdar och sedan 10 år tillbaka också på Kycklings, vid husknuten såsom sig bör. Tills vidare är det här den enda schersmin som hittats i Lappträsk trots att det finns ett stort antal arter. Men de flesta är känsligare än doftschersminen så de kanske inte har överlevt våra vintrar.

34 Kycklings: blommande schersmin. Andra buskar som befunnits växa bra i våra trakter är olika typer av kornell: Den vanliga med röda kvistar är korallkornell (Cornus alba Sibirica ), en variant med vitbrokiga blad heter C. alba Sibirica Variegata, båda växer åtminstone på två gårdar. Dessutom har videkornell (C. alba subsp. stolonifera) och gullkornell (C. alba subsp. stolonifera Flaviraea) hittats i en trädgård där videkornellen håller på att ta över hela trädgården medan gullkornellen växer svagt och hotar gå under. Det kan finnas ännu flera korneller antagligen planterade senare medan de ovan nämnda härstammar från 50-talet. Forsytian (Forsythia ovata) blommar tidigt på våren med vackra gula blommor på bar kvist. I Sverige är forsythian mycket vanlig i stadsplanteringar och på egnahemstomter. Hos oss förekommer den relativt ofta ännu i Borgå, kanske i Lovisa, men hos oss är den helt enkelt för känslig. På Kycklings växer ändå ett vackert exemplar i ett skyddat läge. Den har antagligen planterats under 60-talet av Sara Hastig själv. Hasselbuske (Corylus avellana) är ovanlig i våra trakter, det är för kallt klimat, men förekommer ändå på några gårdar, bland annat på Kycklings granngård alldeles intill Kycklings. På några gårdar växer silverbusken (Elaeagnus angustifolia). Silverbuske på var sida om gången upp mot huset. Många buskar förekommer som häck. Syren är mycket vanlig och likaså häckhagtorn (Crataegus grayana). Andra hagtornsarter förekommer just inte alls eller är senare nykomlingar såsom t.ex C. laevigata x media Pauls scarlet rosenhagtorn på Bos-Sestu. Andra häckväxter sedan gammalt är sibirisk ärtbuske (Caragana arborescens), häckoxbär (Cotoneaster lucidus), Rosentry (Lonicera tatarica),

35 Fagertry (Lonicera bella Zabelii ) som är en hybrid mellan spärrtry (L. morrowii) och rosentry (L. tatarica) och blåtry (L.caerulea). Rönnspirea (Sorbaria sorbifolia) används också som häck och likaså den i Lappträsk förvildade häggmispeln (Amelanchier spicata). Alla de här är lövfällande häckar och där man önskat ett bättre skydd för sin trädgård anlades oftast en granhäck. Lappträsk centrum eller Kapellbyn ger ett lummigt och frodigt intryck speciellt då det växer mycket lönnar (Acer platanoides) i nejden. De trivs uppenbart och Kycklings har också sedan oöverskådlig tid en lönnallé från vägen upp till huset. De gamla lönnarna måste tas ner för några år sedan men en ny lönnallé planterades genast följande vår. Den ser ut att ta sig väl, men det räcker naturligtvis många årtionden innan den är så stor och lummig som den gamla. Andra lövträd på Kycklings är glasbjörk (Betula pubescens) skogslind (Tilia cordata), ek (Qercus robur), ask (Fraxinus excelsior), pil (Salix sp.), rönn (Sorbus aucuparia) och hägg (Prunus padus). Under inventeringen har dessutom i Lappträsk noterats hästkastanj (Aesculus hippocastaneus), rysk lönn (Acer tataricum), ginnalalönn (Acer tataricum subsp. ginnala) och naverlönn (A.. campestre). Barrträd andra än våra egna vilda förekommer ganska lite i trädgårdarna. Lärkträd (Larix decidua) finns ändå på ganska många gårdar också på Kycklings tre stycken. Pichtagran (Abies sibirica) är den vanligaste ädelgranen och växer också på Kycklings gårdsplan. Blågran (Picea pungens) finns på några ställen. Inventering av bärbuskar. Lantmannaskolan som verkade i Lappträsk åren inspirerade sina elever att odla nyttoväxter, dels för familjens välmående men också med tanke på att ge lite

36 extra inkomster till gårdsbruket. På många gårdar planterades stora fruktträdgårdar men också bärproduktionen var ganska stor. Produktionen av prydnadsväxter var aldrig så märkbar i Östra Nyland, några enstaka gårdar hade det som bredvid syssla. Tyvärr gick de stränga krigsvintrarna hårt åt trädgårdarna som exempel kan nämnas att av Gamla Mariebergs stora äppelträdgård med 100 planterade träd återstod efter kriget bara fem träd. De står kvar än i den dag som är och kom att fungera som en väckarklocka för hela det här projektet att inventera och samla in härdigt och värdefullt växtmaterial som klarat sig fram till våra dagar. Såväl i Finland som i Sverige har krusbär odlats i århundraden och varit ett mycket viktigt inslag i hushållningen. I början av 1900-talet spreds tyvärr den synnerligen aggressiva amerikanska mjöldaggen till våra länder och tog livet av de flesta krusbärsbuskar. Den europeiska krusbärsmjöldaggen är mycket mindre destruktiv och antagligen hade buskarna någon sorts nedärvd motståndskraft mot den. År 1899 kom den amerikanska mjöldaggen till Island och år 1914 hade den spritt sig över hela Sverige och säkerligen över hela Finland. I Finland tog man småningom fram resistenta sorter de välkända Hinnonmäki röd och gul och nästan ända fram till dags dato har de varit enda på marknaden såväl hos oss som i Sverige. Nu finns ändå några nya resistenta sorter i Sverige och några gamla sorter som man rensat från sjukdomar (elitplantor). Men mycket har gått förlorat. Därför har vi i det här projektet speciellt intresserat oss för gamla krusbärsbuskar som kan vara någon gammal sort som överlevt. Och till allas glädje finns det några sådana bevarade i våra trädgårdar. Alexandra Smirnoff beskriver år 1902 i Handbok i Pomologi del olika sorter av krusbär! De flesta av dessa sorter strök alltså med då den amerikanska mjöldaggen slog