Olivpress GUD I VARDAGEN

Transkript

1 GUD I VARDAGEN 37 De orena djuren kan man lätt undvika. (Se avsnitt ett.) Man kan sätta upp reglerna för vad som menas med felfritt. Det var kravet för offerdjuren som skulle bäras fram i templet. 3 Mos 1:3 Men hur tillämpar man en regel som denna: Ni får inte äta blod, varken av fåglar eller boskap, var ni än bor. Var och en som äter blod av något slag skall utstötas ur sitt folk. 3 Mos 7:26-7 För att kunna efterleva detta tillämpades en speciell slaktmetod som får blodet att pumpas ut ur köttet. Mjölk & kött Hur efterlevde man i praktiken förbudet att tillaga köttet av en killing i tackans mjölk? Du skall inte koka en killing i moderns mjölk. 2 Mos 23:19 och 34:26 Denna regel tolkade fariseerna så att man inte kan använda mjölk i matlagningen då man äter kött. Det är det enda sättet att vara helt säker på att inte bryta mot föreskriften. Olivpress Rent & Orent Judiska renhetsföreskrifter gällde i princip bara judar. Den gängse synen var inte att hedningar betraktades som orena. Men uppfattningarna gick isär. Troligen kunde vissa judar tänka sig att äta tillsammans med hedningar för att inte orena sig. Men för andra var det en otänkbarhet. Hur kom renhetsföreskrifterna att påverka relationen mellan judekristna och hednakristna under den första tiden? Läs avsnitten om - Cornelius (Apg 10:11-20, 11:218) - Incidenten i Antiochia (Gal 2:11-14) - Apostlamötet (Apg 15:19-20) Det fanns grader av orenhet. Tiden för orenhet varierade. Reningen åstadkoms på olika sätt. Man kan dela in föreskrifterna i dels tillåten orenhet och dels kultisk orenhet. Den tillåtna orenheten har inte att göra med synd utan är en påminnelse om att skapelsen har kommit under syndens in ytande, som exempelvis beröring av en död och vissa sjukdomar. Den kultiska renheten hade med tempeltjänsten i Jerusalem att göra. Reglerna för den tillåtna orenheten nns i 3 Mos och 4 Mos 19. Passande - Kosher I de äldstes traditioner utvecklades reglerna för vad som var passande och tillåtet för judar. Tillämpningar utformades med tiden för hur man ska leva efter buden i praktiken. Jesus om rent och Orent Jesus undervisade att ingenting som kommer in i en männsiaka kan göra henne oren. Inget av det som kommer in i människan utifrån kan göra henne oren. Bara det som kommer ut ur människan kan göra henne oren. 17När han hade dragit sig undan hopen och kommit hem frågade lärjungarna vad han hade menat med denna bild. 18Han svarade: Har ni också svårt att fatta? Förstår ni inte att inget av det som kommer in i en människa utifrån kan göra henne oren? 19Ty det går inte in i hjärtat utan i magen och kommer sedan ut på avträdet. Därmed förklarade han all föda ren. Mark 7: Det nns en rabbinsk utsaga med svårbestämd ålder som lyder: Somliga säger, att alla djur, som är förklarade orena i denna tidsålder, skall den Helige, välsignat vare Han, förklara rena i (den messianska) framtiden GUD PÅ SABBATEN På sabbaten samlades man i synagogan för att bedja och läsa bibeln. Shemabönen var fundamental i det judiska livet. Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. 5 Mos 6:4-5 För många judar var bönen den viktigaste religiösa handlingen. I den pseudepigra ska litteraturen framställdes bibliska gestalter - Adam, Eva, Abraham, Moses osv. - som föredömen bland annat i umgänget med Gud genom bön. Individuell bön förekom hemma. Tacksägelse för hälsa, bönesvar och allt gott i livet förekommer. Ibland har det hävdats att judarna kom till synagogan

2 38 för att förrätta de dagliga bönerna. Men det är klart att man i regel bad shemabönen i hemmet. Det förutsätter både Josefus och rabbinerna. Man kan inte avgöra i vilken utsträckning bönen var xerad till synagogan, eller om det fanns speciella xerade temata. Ett av de utmärkande dragen för sabbaten var att man besökte synagogan och studerade Skriften. Sabbaten börjar på fredagkvällen vid mörkrets inbrott. Gemenskapsorienterande Äldstekåren var ledare för byn såväl som för församlingen. Byinnevånarna och församlingens medlemmar sammanföll i princip. Religion och politik gick in i vartannat. Redan innan speciella synagogbyggnader uppfördes, vare sig de var enklare byggnader eller som senare pampiga basilikorna, fanns det sannolikt på många platser mer informella synagogor där man samlades till möten. Ofta var det antagligen fråga om icke-sakrala lokaler som inhysts i ett offentligt hus som byggts för ändamålet eller rent av hussynagogor i privatbostäder. I synagogorna från andra templets tid utanför Galileen, kan man se att samlingssalens utformning hämtats från bostaden. Deltagarna sitter med ansiktena vända mot varandra. Besökare i Kafarnaum. Synagogan från 300-talet syns i bakgrunden. Evangelierna förutsätter synagogor i byarna i Galileen. Men hittills nns bara få arkeologiska lämningar av dem i Galileen. En av dem är Magdala och en annan möjligen i Kafarnaum. Det är först under 200-talet som arkeologiska fynd bekräftar förekomsten av synagogor i Galileen i någon större uppfattning. Konstruktionen som man nns i exempelvis Gamla på Golan, med bänkar utmed väggarna på alla fyra sidorna, gynnade samtal och aktivt deltagande av församlingen. Nya testamentet förutsätter att vem som helst kan deltaga och tala i gudstjänsten. Detta speglas även i 1 Kor 14:26-33 där diskussioner förekom. Filons beskrivning från Egypten ger vid handen en mer formell och mindre spontan församling. När Synagogor i basilikaform uppstår i Galileen sker det med drag hämtade från offentliga byggnader i exempelvis Syrien. Arkitekturen togs från romarnas byggnadsmodell - basilikan. Begreppet synagogos betyder sammankomst eller församling. Synagogan under Jesu och de tidiga rabbinernas tid var själva gemenskapen av människor och inte nödvändigtvis lokalen eller byggnaden. Där umgicks man socialt. Det religiösa, sociala och ekonomiska livet sammanfaller i Galileens landsbygd. Eftersom livet betraktadas som en helhet i Bibeln, utan uppdelningen heligt och profant som vi är vana med, var alla aktiviteter andliga. Synagoga ska alltså på Jesu tid uppfattas i en något vidare mening än den vi är vana med från senare historia. Det var ett kommunens servicecenter som förutom studium av Torahn, bön och undervisning, också hade offentliga diskussioner, kommunala samlingar, administrering av byns kommunala aktiviteter, domstolsförhandlingar, socialvård och anslagstavla. Där förekom även troligen måltider. Rabbinska källorna beskriver synagogan som ett allaktivitetshus/ Folkets hus. I synagogan möttes man till bön förutom på sabbaten även på måndagar och torsdagar som var marknadsdagarna. Olika grunder för synagogan i Kafarnaum. De svarta stenarna härrör troligen från Jesu tid.

3 39 Synagogan som religiös byggnad härrör från bysantinsk tid. Det är samma period som de kristna kyrkorna kommer till. Renoverade byggnader, privatbostäder som byggts om till synagogor, förekom ända fram till 135 e. Kr. Den kristna samlingen kallas i Jakobs brev också för synagoga. Jak. 2:2-3. Texten ger samma intryck om gudstjänstens form som tidiga arkeologiska fynd. Somliga satt på speciella platser. Mötesledaren satt eller stod på en upphöjd plats. Det fanns sittplatser närmast ledaren och en del av golvet gav utrymme för besökare att stå. Termen synagoga tar mer fasta på församlingen - människor samlade - än byggnaden. Och gudstjänst hade judar samlats till under århundraden, långt innan speciella byggnader uppfördes för ändamålet. HÖGTIDERNA Högtiderna i det bibliska året är kopplade både till speciella dagar och månader. Påsk - den 14 i månaden Nisan. Pingst 50 dagar efter påsk - den 15 i månaden Tishri. Månmånaden är 29,5 dagar. Månåret har 354 dagar. De esta judar satta därför in en extra, 13de månad. På så sätt såg man till att Påsken exempelvis alltid inföll på våren (enl 5 Mos 16,1). Jämfört med vår julianska kalender försköts den judiska festkalendern 11 dagar per år bakåt. Efter tre år yttas så plötsligt helgen fram 19 dagar (29/30-11 dagar). Påsk Påsken inföll den 14 Nisan och var en pilgrimsfest. Ursprungligen var det två högtider - Osyrade brödets högtid och påsk. Den rades åtta dagar till minne av frälsningen från Egypten. Storstädning inför Påsken. Sju dagar för osyrade brödets högtid. På den åttonde dagen slaktades påskalammet. Då skulle man be nna sig i Jerusalem. (5Mos 16, Mos ) I praktiken rade många judar Påsk och slaktade påskalammet hemma i byn i Galileen. Samma sak skedde även i diasporan. Rapporter kommer exempelvis från Sardes i Mindre Asien, om att påskalammsmåltider rades där. För att kunna ra högtid måste man vara kultiskt ren. Om man varit med om att begrava en släkting förskrivs en reningstid på en vecka. (4 Mos 19:11, 16, 19; 31:19, 24 ) En lokal präst kunde förklarar personen ren innan resan till Jerusalem om han genomgått reningsriterna. I annat fall ck män vänta i Jerusalem under sju dagar medan reningstiden avslutas. Vid ingångarna till templet i Jerusalem kan man fortfarande idag se offentliga reningsanläggningar (miqveot) för besökande pilgrimer. Pingst Förstlingsfesten eller Veckofesten var en skördefest. Man bar fram två limpor bakade på det första av veteskörden. Det var en förstlingsfrukt i templet. 3Mos 23: Mos 28: Man tackade Gud för förbundets två tavlor och förnyade förbundet som folket ingick vid Sinai berg. Pingsten är den minsta av de tre pilgrimsfesterna. Lövhyddohögtiden Lövhyddohögtiden, eller Sukkot infaller fem dagar efter Stora Försoningsdagen. Den ras under åtta dagar. 3Mos Hyddor byggdes av olivkvistar, vildoliv, myrten, palmblad och andra lövträd. Neh 8,15. De byggdes på taken eller utanför staden. De esta familjer hade lövhyddor för att påminna om ökentiden. Bedjare under Lövhyddohögtiden (sukkot) med luluv och etrog. Sukkot är en skördehögtid. Stämningen är uppsluppen med sång, öjtspel och dans in på natten. Man bär palmkvistar (lulav) och citrinfrukter (etrog). Prästerna förde detta runt altaret. Skriften studerades.

4 40 Nehemja läste varje dag. (Neh 8,17f 5Mos 31,10f. Stora försoningsdagen Stora Försoningsdagen eller Yom Kippur infaller den 10 Tishri. Fasta är föreskriven från solnedgången den nionde. Purim Purim ras på våren till minne av att judarna i Perserriket ck rätt att försvara sig för förföljelsen som organiserades av Haman. Esters bok läses. Hanukka Ljusfesten hanukka är inte föreskriven i Toran. Men att den rades på Jesu tid framgår av Joh 10,22-24 Hanukka betyder invigning och ras till minne av en händelse i judarnas historia. Syrierna ockuperade landet Israel och Jerusalem under tvåhundratalet f Kr. I samband med det profanerades Jerusalems tempel med ett altare till den grekiske avguden Zeus. Daniel profeterade om denna händelse och kallade skändningen för förödelsens styggelse. Morgon och kväll och mitt på dagen suckar jag och klagar, och han skall höra mig. Ps 55:18 Natten består av tre väktar. Vecka betyder ordagrannt ett sjutal. VALLFÄRD Alla reste inte på pilgrimsfärd varje år. Och det var säkert ytterst få som kom tre gånger per år till Jerusalem. Men det är inte osannolikt att Jerusalem kunde ta emot mellan tre och fyra hundra tusen besökare varje påsk. Med tanke på att Jerusalems bofasta befolkning på Jesu tid var omkring människor, innebär det att varje jerusalemit hade fyra gäster i genomsnitt. Tempelplatsen var stor nog att rymma omkring personer samtidigt. (Som jämförelse kan sägas att platsen runt kaaban i Mecka tar människor.) Festatmosfären startade redan under vägen till Jerusalem. Men den sanna festen började när man kom fram. Den innehäll trevligheter, dans, skämt och konferensatmosfär. Vänner möttes igen och avlägsna släktingar kunde umgås. För pilgrimsfärden fanns en extra reskassa som skulle spenderas i Jerusalem - en del av tiondet. 5 Mos 14:26. Besökarna bodde i tält eller hyrde ett rum på pensionat, sov i synagogor, grannbyar (Mk 11,11) eller var gäst i någons hem. De stora högtiderna gav konferensstämning. Händelsen utlöste ett uppror mot syrierna som initierades och leddes av bröderna Mackabeus. Jerusalem befriades och templet kunde återinvigas den 14 december år 164 f Kr. Nyår Månaden Nisan (ungefär mars månad) var den första månaden på året. I hebreiska Bibeln delar in tiden i dag, vecka, månad och år. Dagen varade mellan soluppgång till soluppgång eller solnedgång till solnedgång. Dagen delades in i tre eller fyra delar (Neh 9:3 ): JESU FAMILJ Jesu familj var mycket from. De var gudfruktigare än genomsnittet vilket visas inte minst av att man vallfärdade varje år till Jerusalem. Hans föräldrar brukade varje år bege sig till Jerusalem vid påskhögtiden. Luk 2:41 Det var inte vanligt bland galileerna att resa till Jerusalem varje år. Restiden från Galileen var så lång och resan så dyr att de esta bara gjorde pilgrimsfärder en, två eller kanske tre ggr under sin livstid. Förordningen om vallfärd till Jerusalem gäller tre ggr per år - vid alla tre pilgrimshögtiderna. Påsk. Pingst och Lövhyddofesten. (2 Mos 23:17, 34:23, 5 Mos 16:16)

5 41 Men under andra templets tid tolkade man dessa texter så att pilgrimsfärd var förknippade med dessa fester, men inte att man måste resa till Jerusalem tre gånger varje år. Det var ett bud att företa pilgrimsresa. Men exakt hur det budet uppfylldes var inte preciserat. Det räckte att resa någon gång ibland, eller kanske en gång i livet. Fromheten i Galileen Sammanfattningsvis kan man säga att judisk tro på Jesu tid kännetecknades av pluralism. Men det som förenade olika riktningar var Templet, Torahn och Landet. Templet var i fokus för varje jude. Jerusalem och templet var som en magnet som drog till sig pilgrimer från inte bara Galileen men också från diasporan. Folk hade Shofarhorn ( jubelbasun ) blåser in nyåret. Likaså Jubelåret som förebådar den messianska tiden. Under Lövhyddohögtiden påminner man sig om den messianska tiden. Restiden varierade. Ensamvandrare kunde tillryggalägga omkring 30 km per dag. Från Nasaret i Galileen bör det ha tagit omkring en vecka att resa till Jerusalem. Om man deltog i alla tre högtiderna skulle det ta minst nio veckor om året. - Vilka reste? Bara männen var ålagda att ra högtiderna i Jerusalem. Men pilgrimsresorna var familjeangelägenheter. Josefus berättar hur folk strömmade till Jerusalem från byar och städer. Där var glädje och uppsluppenhet. Man gick familjevis. Hela byar samlades för att vandra tillsammans. Det är bakgrunden till att Maria antog att Jesus var med på hemvägen trots att hon inte såg honom. (Luk 2:44) Det var mycket folk i sällskap. Man höll samman med vännerna under hela vistelsen. Ungdomar var för sig. Ett självständigt och tryggt barn kunde lätt klara sig på egen hand i denna storgemenskap. en stark känsla för templets helighet. Den överväldigande delen av folket både i landet Israel och diasporan deltog i den judiska tron. Tesen att vanligt folk i Galileen var religiöst ljumma har ingen grund. Uppfattningen att galileerna skulle varit okunniga i Skriften måste betraktas som förlegad. Enligt den rabbinska traditionen fanns det en mängd bibelskolor (beit midrash) i Galileen. Förekomsten av synagogor är också en mätare på fromhetslivet och intresset för studiet av Torahn. Galileen är en del av Landet Israel (etetz Israel). Befolkningen i Galileen såg sig som något av en tempelstat. De kände samhörighet med Jerusalem och tempeltjänsten. Att jorden var Herrens uttrycktes i tiondegivande och genom att förstlingsfrukter bars fram i templet.