Departementspromemorian Registrering av personuppgifter vid katastrofer utomlands (Ds 2009:12)

Transkript

1 Rättsavdelningen Datum Diarienr (åberopas vid korresp) rättsenheten RA /09 Björn Malmqvist biträdande chefsjurist Er referens Ju2009/3259/PO Regeringskansliet Justitiedepartementet Enheten för polisfrågor samt allmän ordning och säkerhet Stockholm Departementspromemorian Registrering av personuppgifter vid katastrofer utomlands (Ds 2009:12) Allmänna synpunkter Rikspolisstyrelsen är i stora delar positiv till utformningen av förslaget till lag om Rikspolisstyrelsens register för personuppgifter vid vissa händelser i utlandet. Styrelsen vill dock framföra följande synpunkter. Ansvaret för registret och registreringsverksamheten m.m. Departementspromemorian påvisar och belyser behovet av en samordnad och central registrering av uppgifter vid kriser, katastrofer eller andra liknande händelser i utlandet där många människor som är svenska medborgare eller som är bosatta i Sverige har drabbats eller kan befaras ha drabbats. När det gäller frågan om vem som bör ha ansvaret för registret och registreringsverksamheten instämmer promemorian i den ståndpunkt som framfördes av Katastrofkommissionen i betänkandet Sverige och tsunamin granskning och förslag (SOU 2005:104), dvs. att Polisen bör ha det grundläggande ansvaret för registrering av saknade personer, oavsett om de saknas i hemlandet eller utomlands. Även Rikspolisstyrelsen anser att Polisen bör ha ansvaret för det föreslagna registret och registreringsverksamheten. Polisen är en tillräckligt stor organisation för att kunna tillgodose behovet av personalresurser samt har stor erfarenhet av att registrera uppgifter och hantera stora informationsmängder. Rikspolisstyrelsen anser dock att lagen bör utformas så att den omfattar kriser, katastrofer eller andra liknande händelser generellt, oavsett om den E-post rikspolisstyrelsen@rps.police.se Hemsida Org.nr Postadress Besöksadress Telefax Telefon Box Polhemsgatan STOCKHOLM STOCKHOLM (exp)

2 2 inträffat i landet eller utomlands. En händelse inom landet kan bli lika omfattande och ställa samma krav på registrering av uppgifter och informationshanteringen i övrigt som en händelse i utlandet. De skäl som anförs för en särskild lag om behandling av personuppgifter vid vissa händelser i utlandet gäller med samma styrka för händelser som inträffar i landet. Det är vidare sannolikt att de myndigheter som omfattas av lagförslaget, utom Utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna, har ett motsvarande behov av uppgifter vid en allvarlig händelse inom landet som vid en händelse som inträffat utomlands. Samma behov föreligger troligen vidare av en gemensam sekretessbestämmelse m.m. Rikspolisstyrelsen anser att inskränkningen till händelser utomlands därför är omotiverad och leder till att Polisen tvingas hantera allvarliga händelser på olika sätt beroende på om de inträffat utomlands eller inom landet. Inom Rikspolisstyrelsen pågår ett arbete med att ta fram ett IT-system för behandling av information vid allvarligare händelser inom landet. Om lagförslaget begränsas till att endast omfatta händelser utomlands - vilket styrelsen således motsätter sig - förutsätts åtminstone att registreringen av personuppgifter vid vissa händelser i utlandet kan ske i samma IT-system som motsvarande registrering vid händelser inom landet. Detta tycks också vara utredarens utgångspunkt (jfr avsnitt 7.1). Om samma IT-system används oavsett om händelsen inträffat inom landet eller utomlands uppnås, förutom större kostnadseffektivitet, också en större kunskap och vana för personalen att hantera systemet. Genom att systemet aktiveras även vid nationella händelser kommer funktionaliteten hos systemet på ett naturligt sätt därmed att kontrolleras regelbundet och eventuella brister i systemet kan vidare upptäckas och åtgärdas. När registret ska tas i bruk Utredaren föreslår att registret ska få användas först efter beslut av Regeringskansliet och att den särskilda lagen börjar tillämpas vid denna tidpunkt (s. 97). Den valda lösningen bygger på utredarens bedömning att Regeringskansliet har det bästa underlaget för att bedöma när det föreligger behov av att aktivera registret. Denna bedömning kan ifrågasättas och det är tveksamt om så var fallet i samband med flodvågskatastrofen år En framgångsfaktor i uppbyggnadsfasen vid krishantering är förmåge- och organisationsuppbyggnaden, exempelvis att kunna hantera ett plötsligt ökande antal telefonsamtal under en helg eller nattetid som resultat av en katastrof eller större olycka. Antalet telefonsamtal till Polisen från allmänheten och anhöriga till drabbade personer kan på kort tid bli mycket stort. Detta ställer krav som troligen endast Polisens organisation kan hantera. Införandet av Polisens kontaktcenter (PKC), genom telefonnumret , möjliggör att samtal kan fördelas mellan samtliga sju PKC. Denna möjlighet bör vara mycket användbar initialt vid en kris, katastrof eller annan allvarlig händelse, till dess resursförstärkningar kan åstadkommas genom utökade personalresurser m.m.

3 3 Utredaren har anfört flera skäl till varför Polisen bör ha ansvar för registret och registreringen (se avsnitt 6.1). Samma skäl kan också anföras till varför Polisen bör ha ansvar för att avgöra när registret ska tas i bruk. Utredningen kan tyckas något motsägelsefull i denna del. Det är inte rimligt att beslut om att använda ett IT-system, vilket krävs för att Polisen ska kunna fullgöra sina åtaganden, ska avgöras av en annan myndighet. Rikspolisstyrelsen anser därför att styrelsen bör avgöra när registret ska tas i bruk. Innehållet i registret Utredarens uppdrag omfattar informationshantering vid olyckor och katastrofer i utlandet. I detta sammanhang är självklart registrering av uppgifter om drabbade personer mest angeläget. I lagförslaget regleras endast behandlingen av personuppgifter. Det finns emellertid även ett behov av att kunna registrera saknat eller påträffat gods, t.ex. fordon och värdeföremål. Även om behandlingen av sådana uppgifter i det aktuella registret inte behöver vara författningsreglerat är det dock viktigt att det finns utrymme att registrera sådana uppgifter i registret och att det uppmärksammas att även hantering av sådan information kommer att aktualiseras vid en allvarlig händelse. Uppgifter om gods och fordon har dessutom anknytning till personer och kan därför även vara av betydelse i samband med fastställande av identiteten på en oidentifierad person. Rikspolisstyrelsen ansvarar enligt förslagen i promemorian för att lägga in uppgifter i registret och ska vidare vara personuppgiftsansvarig. Polisen kommer att förse registret med de uppgifter som Polisen har ett verksamhetsmässigt behov av. Uppgifterna kommer från Polisen själv eller från andra myndigheter. När det gäller de externa myndigheternas rätt att föra in uppgifter i registret är det enligt Rikspolisstyrelsens uppfattning oklart hur detta ska gå till. Om en extern myndighet, t.ex. Myndighet för samhällsskydd och beredskap (MSB), vill tillföra registret vissa uppgifter som de anser att de har behov av i sin verksamhet, ska då Rikspolisstyrelsen pröva detta innan uppgifterna tillförs registret? Genom sin roll som personuppgiftsansvarig har Rikspolisstyrelsen ett ansvar för att se till bl.a. att inte fler uppgifter behandlas än vad som är nödvändigt. Jfr 9 första stycket f) personuppgiftslagen (1998:204). Rikspolisstyrelsen anser att denna fråga bör klargöras i den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet. Ändamålet med behandlingen Rikspolisstyrelsen är positiv till att ändamålen med registret är formulerade på ett ganska övergripande sätt samt att finalitetsprincipen, som 9 första stycket d) personuppgiftslagen ger uttryck för, gjorts tillämplig. Det är svårt att förutse vilka typer av kriser, katastrofer eller andra allvarliga händelser som kan inträffa och därmed vilka behov som finns att registrera uppgifter.

4 4 Genom att finalitetsprincipen gjorts tillämplig bör det finnas möjligheter att lämnas ut uppgifter till hjälporganisationer, t.ex. Svenska kyrkan, Läkare utan gränser m.fl. Sökbegrepp Rikspolisstyrelsen anser att det inte bör finnas någon begränsning när det gäller möjligheten att använda sökbegrepp. Vid en allvarlig kris, katastrof eller annan allvarlig händelse kan det finnas ett begränsat antal uppgifter om en drabbad person. Det bör då, mot bakgrund av att det övergripande syftet med registret är att kunna hjälpa drabbade personer, inte finnas några hinder för sökningar. Enligt Rikspolisstyrelsens mening bör det vara tillräckligt med den begränsning som följer av ändamålsbestämmelserna. Behov som Polisen kan ha är exempelvis att kunna söka på kroppsliga egenskaper såsom exempelvis implantat i kroppsdelar som kan ha skiljts från kroppen i övrigt i samband med identifiering. Vidare kan etniskt ursprung samt religiös eller filosofisk övertygelse - främst genom de yttringar i form av exempelvis klädval m.m. som detta kan ha - vara en av få uppgifter som finns om en drabbad person vilket innebär att det bör kunna vara möjligt att söka på sådana uppgifter. Skyldighet att lämna uppgifter till registret Det är positivt att det i lagförslaget uttryckligen anges att vissa myndigheter m.fl. har en skyldighet att lämna uppgifter till registret. Skyldigheten förutsätter naturligtvis att uppgiftslämnarna vet vilka uppgifter som bör lämnas. Vilka uppgifter som ska lämnas bör därför anges i den till lagen hörande förordningen. Den myndighet som lämnar uppgifter bör göra en åtminstone övergripande kontroll av uppgifterna innan de lämnas vidare till Rikspolisstyrelsen. Utlämnande av uppgifter från registret En allvarlig händelse kan komma att kräva att en betydande mängd personalresurser tas i anspråk hos Polisen. I en sådan situation är det inte rimligt att Polisen ska avsätta resurser också för att manuellt administrera informationsutbyte i förhållande till de myndigheter där ett behov av uppgifter kan förutses, dvs. de som omfattas av 11 i lagförslaget. Rikspolisstyrelsen vill därför understryka vikten av att dessa myndigheter ges direktåtkomst till registret och att detta görs på ett sådant sätt att myndigheterna själva avgör vilka uppgifter de har behov av. När det gäller andra myndigheter än de som omfattas av 11 samt andra aktörer, t.ex. företag eller enskilda, kan Rikspolisstyrelsen på begäran lämna ut uppgifter ur registret. Dessa myndigheter med flera kan rimligtvis endast få ut sådana uppgifter som dels omfattas av ändamålet med lagen, dels som behövs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. Om dessa kriterier är uppfyllda så är det också rimligt att uppgifterna kan lämnas ut på medium

5 5 för automatiserad behandling och inte enbart i form av enstaka uppgifter. Rikspolisstyrelsen anser att 12 i lagförslaget därmed bör ändras. Övriga synpunkter Beskrivningen av Rikspolisstyrelsens ansvar på s. 47 i promemorian är inte helt korrekt. Rikspolisstyrelsen har bl.a. i uppgift att föra centrala polisregister och ansvara för de förbindelser som behövs med utländska brottsbekämpande myndigheter, m.fl. Styrelsen har ett samordningsansvar bl.a. när det gäller Polisens planering för vissa typer av särskilda händelser. I vissa fall kan Rikspolisstyrelsen även leda polisverksamhet - förutom efter beslut av regeringen enligt 7 andra stycket polislagen (1984:387) - bl.a. för att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet samt vid sådan polisverksamhet som föranleds av händelser utomlands där kravet på nationell enhetlighet är särskilt framträdande. 1 Hänvisningen till Rikspolisstyrelsens föreskrifter på s. 48 i promemorian ska rätteligen vara FAP Det förutsätts att det IT-stöd som skapas för att registrera information i övrigt uppfyller de krav på säkerhet, tillgänglighet, användarvänlighet, loggfunktionalitet med spårbarhet osv. som normalt ställs på motsvarande IT-system. Det är också önskvärt att IT-systemet bygger på en plattform som bedöms vara kompatibel med motsvarande register i övriga europeiska länder m.m. Mot denna bakgrund framstår det som tveksamt om datumet för lagens ikraftträdande, dvs. den 1 juli 2010, är realistiskt. För närvarande är det endast möjligt att behandla resultat av DNA-analyser för att underlätta identifiering av personer i samband med utredning av brott, jfr 22 polisdatalagen (1998:622). Rikspolisstyrelsen anser att det även bör vara möjligt att behandla resultat av DNA-analyser vid den typ av händelser som avses i promemorian. Denna fråga bör belysas främst i det fortsatta arbetet med den nya författningen för polisens behandling av personuppgifter (Ds 2007:43). Av promemorian framgår att några länder har eller planerar att införa system för frivillig anmälan till respektive lands utrikesdepartementet i samband med utlandsvistelse. Sådan anmälan sker då, eller planeras kunna ske, per telefon eller via webbformulär på Internet. Införandet av ett liknande system i Sverige skulle innebära bättre möjligheter att snabbt få en ungefärlig uppfattning om antalet människor med koppling till Sverige som befinner sig på en specifik plats vid ett visst tillfälle. Möjligheten att införa ett liknande system i Sverige bör därför övervägas i den fortsatta beredningen av ärendet. 1 Jfr 2 6 förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen.

6 6 Rikspolischefen Bengt Svenson har beslutat detta yttrande. I den slutliga handläggningen har deltagit biträdande rikskriminalchefen Tommy Hydfors, biträdande avdelningschefen Lena Tysk och biträdande chefsjuristen Björn Malmqvist, föredragande. RIKSPOLISSTYRELSEN Bengt Svenson Björn Malmqvist Kopia till Justitiedepartementet, PO Polismyndigheterna Rikspolisstyrelsens styrelse Statens kriminaltekniska laboratorium Arbetstagarorganisationerna