LSS-insatser till barn och ungdomar

Transkript

1 LSS-insatser till barn och ungdomar En kartläggning inom Göteborgsregionens medlemskommuner November 2004 Lena Larsson

2 2

3 Förord Denna rapport är resultatet av ett kartläggningsarbete som har initierats och genomförts av FoU i Väst i Göteborgsregionens kommunalförbund. I kartläggningsarbetet har många personer varit delaktiga. Chefer och LSS-handläggare inom handikappomsorgen i Göteborgs 21 stadsdelar och 12 kranskommuner har, trots en ansträngd arbetssituation, visat ett stort engagemang för de frågor som kartläggningen berör. Kartläggningsarbetet har inneburit många intressanta diskussioner där intervjupersonerna har bidragit med information, reflektioner och goda exempel. Till er alla vill jag rikta ett jättestort TACK! Jag vill också tacka min handledare, fil.dr Lisbeth Lindahl vid FoU i Väst, som med sin kunskap och sitt engagemang har haft en mycket viktig roll i arbetet med kartläggningen och rapporten. Göteborg i november 2004 Lena Larsson 3

4 Innehåll Sammanfattning Inledning... 8 Syfte och frågeställningar... 9 Kommunerna i kartläggningen... 9 Hur kartläggningen genomfördes Kort om LSS...12 Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)...12 Vem får insatser enligt LSS...12 Vilka insatser får man enligt LSS...13 Antal barn och ungdomar med LSS-insatser hösten Handikappomsorgens organisering Fem modeller för organisering av handikappomsorgen Handikappomsorgens organisering i Göteborg och kranskommunerna utifrån förvaltnings- och nämndtillhörighet...21 Finns det en separat LSS-handläggningen för barn och ungdomar? Handläggarnas ansvarsområde Att handlägga både utifrån SoL och LSS eller enbart LSS? LSS-handläggarnas ansvar för att verkställa besluten En organisation för samordning och planering inom funktionshinder området i Göteborgs stad Gränsen mellan barn och vuxen i LSS-besluten Vilka LSS-insatser får barn och ungdomar? Rådgivning och annat personligt stöd Personlig assistans...30 Ledsagarservice Kontaktperson Avlösarservice i hemmet Korttidsvistelse utanför det egna hemmet Korttidstillsyn Boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn

5 6. LSS-insatsernas betydelse för barn och unga med olika funktionshinder Vilka insatser får barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder?...41 Insatser till barn och ungdomar med enbart neuropsykiatrisk funktionshinder...41 Insatser till barn och ungdomar med neuropsykiatriskt och intellektuellt funktionshinder Insatser till barn och ungdomar med neuropsykiatriskt och fysiskt funktionshinder Insatser till barn och ungdomar med neuropsykiatriskt, intellektuellt och fysiskt funktionshinder Barn med neuropsykiatriska funktionshinder som inte omfattas av LSS-lagstiftningen Är lagstiftningen tillräcklig eller ej? Hur fungerar LSS-insatserna för barn och ungdomar med beteendeproblematik? Problem med insatser för barn och ungdomar med beteendeproblematik Samverkan med IoF och habiliteringen Samverkan med IoF när det gäller barn och ungdomar Samverkan med barn- och ungdomshabiliteringen Diskussion och slutsatser...60 Slutsatser Referenser...68 Bilaga 1. Befolkningsmängd 1 januari 2004 Bilaga 2. Antal insatser till barn och ungdomar med neuropsykiatriskt funktionshinder 5

6 Sammanfattning Denna rapport är resultatet av en kartläggning av LSS-insatser till barn och ungdomar i de kommuner som ingår i GR-samarbetet. GR består av 13 kommuner där Göteborg i sin tur är indelad i 21 stadsdelar. Vilka kommunerna/stadsdelarna är framgår av tabell 2 och 3 på sid Datainsamlingen har gjorts under tiden september 2003 februari 2004 genom telefonintervjuer med ansvarig chef för handikappomsorgen eller den tjänsteman som uppgiften delegerades till. Fyra frågeställningar har varit i fokus för kartläggningen: 1. Handikappomsorgens organisering. Hur handikappomsorgen är organiserad beskrivs i kapitel 3. Intervjupersonernas svar har sammanfattats i fem olika modeller utifrån handikappomsorgens organisering i relation till individ- och familjeomsorg och äldreomsorg. I kapitel 4 redogörs för handläggarnas ansvarsområde, något som också hör ihop med hur handikappomsorgen är organiserad 2. Vilka insatser enligt LSS får barn och ungdomar? De olika insatser som är aktuella enligt LSS beskrivs i kapitel 5. Där finns också uppgifter om hur många LSS-insatser som kommunerna och stadsdelarna hade beviljat barn och ungdomar den 1 september Det visade sig finnas ganska stora skillnader mellan olika kommuner/stadsdelar i hur många beslut om LSS-insatser som hade fattats. Dessutom var det skillnader i fråga om vilka LSS-insatser som hade beviljats. 3. Hur väl upplever personalen att insatserna motsvarar behoven hos barn och ungdomar med olika slags funktionshinder? I kapitel 6 och 7 redogörs för hur insatserna, enligt personalens uppfattning, motsvarar behoven hos barn och ungdomar med intellektuellt funktionshinder, fysiskt funktionshinder och neuropsykiatriskt funktionshinder. Av intervjusvaren framgick att många av handikappomsorgens insatser var uppbyggda utifrån barn och ungdomar med intellektuella funktionshinder. Oftast ansåg intervjupersonerna att insatserna ganska väl svarade mot behoven hos dessa barn och ungdomar. Det beskrevs däremot som svårare att hitta rätt insats för barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder. Många intervjupersoner tyckte att det behövdes fler insatser som var anpassade för just den här gruppen funktionshindrade. En fråga som aktua- 6

7 liserades var att det inte alltid är den bästa lösningen att erbjuda särskilda insatser för varje diagnosgrupp utan det kan vara viktigare att utgå från enskilda individers behov. I stort sett upplevdes LSS fungera bra för de personer som omfattas av den, även om lagen uppfattades som fyrkantig och ofta måste kombineras med insatser enligt SoL. Situationen beskrevs som mer problematisk för de barn och ungdomar vars funktionshinder inte gav dem rätt till insatser enligt LSS, t.ex. barn med DAMP/ADHD. 4. Vilken samverkan finns mellan handikappomsorgen och individ- och familjeomsorgen respektive barn- och ungdomshabiliteringen? Det varierade ganska mycket hur intervjupersonerna tyckte att denna samverkan fungerade. I kapitel 9 beskrivs hur samverkan med individ- och familjeomsorg och barn- och ungdomshabilitering upplevdes. Oftast beskrevs en samverkan på individnivå, mellan handläggare i enskilda ärenden, men det gavs också exempel på en mer övergripande samverkan. Vissa var nöjda med den samverkan som fanns, medan andra ansåg att den behövde förbättras. Något som flera intervjupersoner efterfrågade var gemensam fortbildning för att ge alla berörda en samlad kunskap om de lagar som används. Den gemensamma värdegrunden som är en utgångspunkt för arbetet var också en fråga som beskrevs som viktig att diskutera. Den här studien har gjorts ur ett personalperspektiv. En slutsats är att det skulle behövas mer kunskap ur ett brukarperspektiv om hur olika insatser används och vilken betydelse dessa insatser har i de berörda barnens/ungdomarnas och deras familjers liv. 7

8 1. Inledning För ungefär 10 år sedan kom en ny lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Det är en rättighetslag för de personer som har omfattande och mycket långvariga, ofta livslånga, funktionshinder Socialstyrelsen konstaterar i sin lägesrapport över handikappomsorgen (2003) att reformen generellt sett har bidragit till förbättrade förhållanden för de barn och ungdomar som får LSS-insatser. Det finns dock områden som behöver vidareutvecklas. Rapporten lyfter särskilt fram behovet av informationsförmedling, uppsökande verksamhet, individuell planering och samordning mellan olika huvudmän. Vidare konstaterar Socialstyrelsen att det saknas kunskap om vad samhällets LSS-insatser till barn och ungdomar leder till. Vård och Omsorgsförvaltningen i Mölndals kommun gjorde hösten 2002 en inventering av alla barn och ungdomar med LSS-insatser. I samband med inventeringen tillfrågades familjerna också om hur nöjda de var med de insatser som de fick. Den undersökning som gjordes visade att nästan hälften av de barn och ungdomar som hade LSS-insatser genom kommunens försorg hade ett neuropsykiatriskt funktionshinder (definition se sid. 38). Som ett ytterligare led i inventeringen fick FoU i Väst uppdraget att göra intervjuer med några av de föräldrar som hade stor erfarenhet av LSS-insatser till sitt funktionshindrade barn. Resultatet av denna studie visade att familjer med funktionshindrade barn hade en annan situation än andra barnfamiljer. Deras livssituation påverkades i många olika avseenden (Larsson 2002). Det funktionshindrade barnets behov måste alltid prioriteras, vilket bland annat påverkade föräldrarnas hälsa, möjligheter till förvärvsarbete och sociala kontakter. Syskon till det funktionshindrade barnet fick mindre tid med sina föräldrar och upplevdes ofta komma i andra hand. Dessa resultat stämmer väl överens med de resultat som Socialstyrelsen redovisar i sin lägesrapport (2003). Utifrån erfarenheterna från Mölndal framstod det som viktigt att ta reda på mer om hur det ser ut i Göteborg och i närliggande kommuner när det gäller LSS-insatser till barn och ungdomar. FoU i Väst tog hjälp av en grupp chefer för handikappomsorgen (Härryda, Kungälv, Mölndal och Partille) i arbetet att planera en kartläggning. Det visade sig finnas många intressanta frågor och teman som cheferna ansåg vara viktiga att belysa. För att genomföra kartläggningen blev det dock nödvändigt att begränsa frågorna. Det bestämdes att kartläggningen skulle fokusera på hur handikappomsorgen organiseras, vilka insatser som ges och hur väl LSS-insatserna motsvarar barnens och ungdomarnas behov. Ett särskilt fokus skulle läggas på barn och ung- 8

9 domar med neuropsykiatriska funktionshinder som, åtminstone i Mölndal, hade visat sig utgöra en stor andel av dem som fick LSS-insatser. Handikappomsorgens samverkan med individ- och familjeomsorgen och barn- och ungdomshabiliteringen upplevdes också viktiga att belysa i kartläggningen. Syfte och frågeställningar Syftet med den här studien har varit att ge en aktuell beskrivning när det gäller LSSinsatser för barn och ungdomar utifrån några specifika frågeställningar. Barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder har särskilt uppmärksammats. Kartläggningen omfattar Göteborgs 21 stadsdelar samt de 12 kranskommuner som ingår i GR-samarbetet (se tabell 2 och 3 sid 15-16). Förhoppningsvis kan en samlad och jämförande beskrivning ge berörd personal i de olika stadsdelarna och kommunerna en bild av den egna verksamheten i relation till andra kommuner och stadsdelar. Exempel på hur man gör i andra stadsdelar och kommuner kan vara till nytta också för den egna verksamheten. En kartläggning belyser vissa förhållanden och ger svar på en del frågor, men väcker också nya frågor. De frågeställningar som kartläggningen har utgått ifrån är: Hur organiseras handikappomsorgen i de olika kommunerna och stadsdelarna? Vilka insatser enligt LSS får barn och ungdomar? Hur väl upplever personalen att insatserna motsvarar behoven hos barn och ungdomar med olika slags funktionshinder? Vilken samverkan finns mellan a) handikappomsorgen och socialtjänstens individ- och familjeomsorg? b) handikappomsorgen och barn- och ungdomshabiliteringens team? Kommunerna i kartläggningen De 33 stadsdelar och kommuner som ingår i kartläggningen varierar mycket i fråga om folkmängd, vilket kan påverka förutsättningarna för handikappomsorgen. I en större stadsdel eller kommun bor det ofta fler personer som är berättigade till insatser enligt LSS. Detta kan innebära att det finns en större möjlighet att här erbjuda fler och mer varierade insatser inom den egna stadsdelen eller kommunen, än i en mindre stadsdel eller kommun där färre antal insatser beviljas. I en mindre stadsdel eller kommun kan man vara mer beroende av köpta insatser, samtidigt som det kan vara lättare att ha en helhetsbild och en god personkännedom när verksamheten inte är så omfattande. I bilaga 1 återfinns uppgifter om antal invånare den 1 januari 2004 i de stadsdelar och kommuner som ingår i kartläggningen. 9

10 Hur kartläggningen genomfördes Datainsamlingen gjordes under tidsperioden september 2003 februari De sifferuppgifter som har samlats in beskriver LSS-insatserna den 1 september Från början var det meningen att kartläggningen skulle genomföras på så sätt att en enkät skickades ut till alla berörda kommuner och stadsdelar. Det visade sig dock att en enkät inte var det bästa instrumentet för att samla in information, eftersom de frågor som skulle belysas krävde att den som svarade fick möjlighet att beskriva sina erfarenheter med egna ord. Det fanns också ett behov av att kunna ställa uppföljande frågor. En intervjuundersökning med personliga intervjuer bedömdes kräva alltför mycket tid och resurser, och valet av metod blev i stället telefonintervjuer där frågorna hade skickats ut i förväg till intervjupersonerna. Ett frågeformulär konstruerades i samarbete med den referensgrupp som hade bildats inför starten av kartläggningen. Intervjufrågorna har utgått från frågeställningarna på sid. 9. De fyra cheferna i referensgruppen kom med synpunkter och var också de som först fick pröva att besvara frågorna. När detta arbete var klart togs telefonkontakt med de 33 chefer som var ansvariga för beslut om insatser enligt LSS till barn och ungdomar i Göteborg och kranskommunerna. Vid telefonsamtalet beskrevs hur kartläggningen skulle gå till, och tidpunkt för en telefonintervju bestämdes. En del chefer har själva besvarat frågorna, i andra fall har chefen hänvisat till någon annan, oftast då en LSS-handläggare. Inför telefonintervjun skickades frågorna ut skriftligen till intervjupersonen. Varje intervju tog cirka en timme att genomföra. Svaren skrevs ned vid intervjutillfället. En del kompletterande uppgifter har inhämtats i efterhand. En planeringsledare i Göteborgs stad har i en telefonintervju beskrivit den förändrade organisationen i Göteborg. En person från Västra Götalandsregionen med samordningsansvar för råd- och stödinsatser har också besvarat några öppna frågor i en telefonintervju. Intervjupersonerna har fått ta del av rapporten och ge synpunkter på sådant som behövde korrigeras innan den har lämnats ut till andra läsare. Några begrepp och förkortningar I de stadsdelar och kommuner som ingår i kartläggningen används olika begrepp för att beskriva verksamheten. För att göra rapporten mindre krånglig att läsa används genomgående följande begrepp och förkortningar: Den verksamhet som omfattar beslut och verkställighet av insatser till funktionshindrade benämns genomgående handikappomsorgen. Den tjänsteman som fattar beslut om insatser för funktionshindrade benämns LSS-handläggare. 10

11 BUP GR Barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning Göteborgsregionens kommunalförbund (13 kommuner). GR är också ett av fyra kommunförbund i Västra Götalandsregionen HSL Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) HO IoF handikappomsorgen individ- och familjeomsorgen LASS Lagen (1993:389) om assistansersättning LSS Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (ändrad 2002:439) SoL Socialtjänstlagen (2001:453) Vgr ÄO Västra Götalandsregionen äldreomsorgen 11

12 2. Kort om LSS I det här avsnittet ges en kort beskrivning av Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), vem som är berättigad till insatser enligt LSS och vilka olika insatser lagen ger rättighet till. Slutligen redovisas några sifferuppgifter om hur många barn och ungdomar som får LSS-insatser i hela Sverige och i de stadsdelar/kommuner som ingår i kartläggningen. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) trädde i kraft den 1 januari Lagen har förändrats vid flera tillfällen. Under senare år har lagstiftningen ställt tydligare krav på kommunerna att planera för sin verksamhet. En förändring som infördes i lagen under år 2002 (2002:439) är att en kommun eller ett landsting som inte tillhandahåller en beviljad insats utan oskäligt dröjsmål, ska åläggas att betala en särskild avgift. Före 1994 var det Omsorgslagen som reglerade stöd och service till funktionshindrade. I och med att LSS infördes utökades den personkrets som har rätt till särskilt stöd och service. LSS är en rättighetslag för de personer som omfattas av lagstiftningen. De insatser som kan beviljas enligt LSS framgår av lagens nionde paragraf. Insatser enligt LSS får aldrig innebära en inskränkning i de rättigheter som den enskilde har enligt någon annan lag ( 4). Målet är att den enskilde ska få leva som andra ( 5) och verksamheten ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som berörs av lagen. Verksamheten ska vara grundad på respekt för den enskildes integritet och självbestämmande. Den enskilde ska så långt det är möjligt ha inflytande och medbestämmande över de insatser som ges. I 10 framgår det att en person som har beviljats en insats enligt LSS också kan begära att en individuell plan ska upprättas. I en sådan plan ska det beslutade och planerade insatser redovisas, och även åtgärder som andra än kommunen eller landstinget vidtar. Beslut enligt LSS kan överklagas till Länsrätten. Vem får insatser enligt LSS? I den första paragrafen i LSS framgår det vilka som omfattas av lagen. Det är tre olika personkretsar som beskrivs: 12

13 Personkrets 1: Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd. Personkrets 2: Personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. Personkrets 3: Personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service. Enligt Socialstyrelsens statistik (2004), som avser funktionshindrade i alla åldrar, var det personer som hade en eller flera insatser enligt LSS (exkl. råd och stöd) i Sverige den 1 oktober Det var fler jämfört med år 2002, och en ökning med 6 %. Det totala antalet personer som hade LSS-insatser under 2003 uppskattades till mellan och personer, vilket motsvarar närmare 0,6 % av landets befolkning. När det gäller personer med psykiska funktionshinder var det ungefär personer som fick insatser enligt LSS under 2003 vilket var 3 % fler än föregående år. Antalet LSS-insatser har redovisats till c:a Ungefär 85 % av dessa gällde personkrets 1 dvs. de personer som omfattades av den tidigare Omsorgslagen. Vilka insatser får man enligt LSS? I LSS nionde paragraf finns en uppräkning av insatserna för särskilt stöd och service: 9.1 rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och varaktiga funktionshinder 9.2 biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar enligt lagen (1993:389) om assistansersättning 9.3 ledsagarservice 9.4 biträde av kontaktperson 9.5 avlösarservice i hemmet 9.6 korttidsvistelse utanför det egna hemmet 9.7 korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet i anslutning till skoldagen samt under lov 9.8 boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet 13

14 9.9 bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna 9.10 daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig Kommunen där den funktionshindrade bor ansvarar för insatser enligt om inget annat har avtalats. När det gäller insatser enligt 9.1, oftast kallat råd och stöd, ansvarar Västra Götalandsregionen för alla GR-kommuner utom för Kungsbacka som inte tillhör Vgr. I Kungsbacka ger kommunanställd personal råd och stöd till personkrets 1 och 2 medan Landstinget i Halland ger råd och stöd till personkrets tre. Insatsen daglig verksamhet ( 9.10) avser enbart dem som tillhör personkrets ett och två. Övriga insatser avser alla tre personkretsar. De två insatserna i 9.9 och 9.10 vänder sig enbart till vuxna, medan övriga insatser även är aktuella för barn och ungdomar. Antal barn och ungdomar med LSS-insatser hösten 2003 Totalt var det barn och ungdomar i åldrarna 0-19 år som fick LSS-insatser i hela landet den 1 oktober De flesta, var pojkar och var flickor (Socialstyrelsen 2004). (Se tabell 1). Tabell 1. Samtliga barn och ungdomar 0-19 år med LSS-insatser i landet, fördelat på de tre personkretsarna (031001) 0-19 år Personkrets 1 Personkrets 2 Personkrets 3 Totalt Pojkar Flickor Totalt Socialstyrelsen använder oftast en åldersindelning i sin statistik där barn och unga t.o.m. 22 år inkluderas. Den åldersgränsen beror troligen på att de elever som går i särskola oftast lämnar gymnasieskolan i 22-årsåldern. Utifrån en indelning i tre åldersgrupper: 0-6 år, 7-12 år och år framgår det att de flesta barn och ungdomar som får LSS-insatser återfinns i den äldsta åldersgruppen. I Socialstyrelsen rapport (2004) kan man få besked om hur många personer i åldern 0-22 år som fick LSS-insatser den 1 oktober 2003 i landets olika kommuner. Där finns också uppgifter om hur stor andel av det totala antalet barn och ungdomar i åldern 0-22 år, som hade LSS-insatser i de olika kommunerna. De personer som enbart hade insatsen råd och stöd finns inte med i den sammanställningen. I tabell 2 redovisas siffrorna för hela landet och för de kommuner som ingår i kartläggningen I jämförelsen mellan kommuner/stadsdelar kan det också vara värdefullt att veta hur många barn och ungdomar som finns i respektive kommun/stadsdel. Den uppgiften återfinns också i tabell 2 och 3, i kolumnen längst till höger (SCB 2004; 14

15 Stadskansliet Göteborgs stad 2004). Observera att uppgifterna i den sista kolumnen i tabell 2 avser barn och ungdomar i åldern 0-18 år medan tabellerna i övrigt har indelningen 0-22 år. Tabell 2. Antal personer med beslut om LSS-insats 0-22 år samt andel av befolkningen 0-22 år med beslut om LSS-insats i procent i hela riket samt i de kommuner som ingår i Göteborgsregionen (031001). Antal personer med beslut om LSSinsats 0-22 år Andel av befolkningen 0-22 år med beslut om LSSinsats (%) Antal personer i åldersgruppen 0-18 år i respektive kommun Hela riket ,68 Ale 42 0, Alingsås 82 0, Göteborg 908 0, Härryda 77 0, Kungsbacka 96 0, Kungälv 84 0, Lerum 70 0, Lilla Edet 23 0, Mölndal 154 0, Partille 96 0, Stenungsund 71 1, Tjörn 26 0, Öckerö Totalt , I Västra Götalands län som helhet var andelen barn och ungdomar med LSS-insats i åldern 0-22 år 0,75 %, (dvs. 75 av personer), alltså något högre än genomsnittet för hela riket (0,68 %). Den kommun i GR-samarbetet som har högst andel LSS-insatser för denna grupp barn/ungdomar var Stenungsund, medan Kungsbacka hade lägst andel LSS-insatser. I tabell 3 redovisas antal personer med beslut om LSS-insats 0-22 år samt andel av befolkningen 0-22 år med beslut om LSS-insats i Göteborgs olika stadsdelar (Stadskansliet, Göteborgs stad 2004). 15

16 Tabell 3 Antal personer med LSS-insats 0-22 år samt andel av befolkningen 0-22 år med LSS-insats i Göteborgs olika stadsdelar (031001) Stadsdelsnämnd Antal personer med LSS-insats 0-22 år Andel av befolkningen 0-22 år med LSS-insats (%) Antal personer i respektive stadsdel i åldersgruppen 0-22 år Hela riket ,68 Askim 43 0, Backa 60 1, Bergsjön 31 0, Biskopsgården 60 0, Centrum 27 0, Frölunda 30 1, Gunnared 71 0, Härlanda 41 0, Högsbo 25 0, Kortedala 38 0, Kärra-Rödbo 26 0, Linnéstaden 49 0, Lundby 44 0, Lärjedalen 67 0, Majorna 56 0, Styrsö 9 0, Torslanda 51 0, Tuve-Säve 26 0, Tynnered 78 0, Älvsborg 43 0, Örgryte 35 0, Totalt: 910 0, Högst andel LSS-insatser för barn och ungdomar i åldern 0-22 år i Göteborg hade stadsdel Frölunda (1,17 %) medan stadsdel Centrum hade lägst andel LSS-insatser (0,34 %). Andelen LSS-insatser för barn och ungdomar i åldern 0-22 år i hela Göteborg var 0,74% 16

17 3. Handikappomsorgens organisering Handikappomsorgen organiseras på olika sätt i olika stadsdelar och kommuner. Stadsdelarnas/kommunernas storlek och olika förutsättningar påverkar organisationen. I en större kommun eller stadsdel kan man lättare specialisera arbetsuppgifter, och dela in verksamheten i mindre enheter. Detta kan innebära att personalen får en mer specialinriktad kompetens. I en mindre kommun eller stadsdel kan man inte i samma utsträckning specialisera olika arbetsuppgifter, men har kanske i stället en bättre överblick och helhetsbild av verksamheten. Närheten till andra verksamheter och god personkännedom kan dessutom underlätta samarbetet i en mindre stadsdel eller kommun. Hur verksamheten är organiserad kan också säga något om synsätt och prioriteringar. I kartläggningen har vi undersökt var handikappomsorgen finns i relation till individ- och familjeomsorgen respektive äldreomsorgen. Vissa kommuner och stadsdelar har valt att i sin organisation förena äldre- och handikappomsorgen. Då betonas omsorgen och omvårdnaden, något som äldreomsorgen av tradition har stor erfarenhet av och kunskap om. Ett annat sätt att organisera är att betona att handikappomsorg handlar om människor i alla åldrar och inte om omsorg av äldre. Inte minst utifrån ett barnperspektiv blir det då naturligt att handikappomsorgen knyts till individ- och familjeomsorgen. Flera intervjupersoner har beskrivit det som en fördel när handikappomsorgen utgör ett eget verksamhetsområde separerat från såväl äldreomsorg som individ- och familjeomsorg. Då har handikappomsorgen en egen chef, som enbart driver handikappfrågorna. I kartläggningen är Kungsbacka kommun det enda exemplet där handikappomsorgen inte bara har en egen chef utan också en egen nämnd. I följande avsnitt ges en övergripande beskrivning av hur handikappomsorgen är organiserad i de olika stadsdelarna/kommunerna. När det gäller stadsdelarna i Göteborg är det formellt så att de tre verksamhetsområdena HO, IoF och ÄO alltid tillhör samma förvaltning och nämnd (stadsdelsförvaltning respektive stadsdelsnämnd). Men om man tittar på hur organiseringen ser ut under den nivån kan man se exempel på samma organisationsformer som i kranskommunerna, dvs. ibland finns en koppling mellan IoF och HO, ibland mellan HO och ÄO och ibland är HO en del av IoF. 17

18 Fem modeller för organisering av handikappomsorgen Som ett resultat av undersökningen har vi fått fram hur handikappomsorgen, individoch familjeomsorgen och äldreomsorgen är organiserade i relation till varandra. Sammanfattningsvis kan man beskriva organiseringen i fem modeller. Nedan beskrivs dessa fem modeller och vilka stadsdelars/kommuners organisation som överensstämmer med respektive modell. Modell 1: De tre verksamheterna HO, IoF och ÄO finns på samma nivå i organisationen och är helt fristående från varandra. Handikappomsorg Individ- och familjeomsorg Äldreomsorg I modell 1 utgör handikappomsorgen en egen förvaltning med en egen förvaltningschef och även en egen nämnd. Motsvarande gäller också för individ- och familjeomsorgen och äldreomsorgen. Det är endast en kommun, Kungsbacka, som har en organisation som överensstämmer med denna modell. Modell 2: De tre verksamheterna finns på samma nivå i organisationen, utgör sina egna verksamhetsområden men sorterar under en gemensam chef för förvaltningen/sektorn. Handikappomsorg Individ- och familjeomsorg Äldreomsorg Modell 2 utgörs i stället av en gemensam förvaltning/sektor för handikappomsorg, individ- och familjeomsorg och äldreomsorg. De tre verksamheterna finns på samma nivå inom förvaltningen och utgör där var sitt verksamhetsområde med en egen chef. 18

19 Det finns också en gemensam förvaltningschef/sektorchef eller motsvarande, eller så är de tre cheferna direkt underställda stadsdelschefen. Den här modellen är den vanligaste inom ramen för kartläggningen. Den förekommer i sju stadsdelar och fem kommuner (Askim, Backa, Frölunda, Gunnared, Majorna, Tuve-Säve, Tynnered, Ale, Härryda, Kungälv, Tjörn och Öckerö). I Ale kommun fanns det vid kartläggningstillfället ännu ingen egen chef för handikappomsorgen, men tanken var att det skulle finnas det inom två år. Vid intervjutillfället hade kommunen en samordnare för de fem cheferna inom handikappomsorgen. Samordnaren var underställd förvaltningschefen. Modell 3: De tre verksamheterna finns på samma nivå i organisationen. HO och IoF är organiserade tillsammans medan ÄO utgör ett eget verksamhetsområde. Handikappomsorg Individ- och familjeomsorg Äldreomsorg Det som kännetecknar modell 3 är att handikappomsorgen och individ- och familjeomsorgen finns på samma nivå i organisationen och utgör ett separat verksamhetsområde med en gemensam förvaltningschef/sektorchef eller motsvarande. Äldreomsorgen utgör ett eget verksamhetsområde med egen förvaltningschef/sektorchef. Den här organisationsmodellen är den näst vanligaste och återfinns i Alingsås kommun och i nio stadsdelar: Härlanda, Högsbo, Kortedala, Kärra-Rödbo, Linnéstaden, Styrsö, Torslanda, Älvsborg och Örgryte. I Älvsborg var en chef ansvarig för alla tre verksamhetsområden HO, IoF och ÄO vid intervjutillfället. Stadsdelsnämnden hade dock fattat beslut om en förändring som innebar att de skulle tillsätta en chef för individ- och familjeomsorgen och handikappomsorgen och en annan chef för äldreomsorgen. 19