En promenad. genom Sandvikens offentliga konst och arkitektur. Text: Bernt-Olov Andersson. Foto: Daniel Palmberg

Transkript

1 En promenad genom Sandvikens offentliga konst och arkitektur Text: Bernt-Olov Andersson Foto: Daniel Palmberg

2

3 En promenad genom Sandvikens offentliga konst och arkitektur Text: Bernt-Olov Andersson Foto: Daniel Palmberg

4 2015 BUS Sandvikens kommun

5 Förord Sandviken 5 maj 2015 Sandviken är en ung stad och ett av de första större skulpturinköpen gjordes 1953, en bronsskulptur, Cyklister av Erik Höglund. Den var från början tänkt att placeras mitt på Hantverkartorget, men fick så småningom en mera intim placering invid väggen till Seljansborg, Svenska kyrkans församlingshem i Hantverkarbacken såldes Seljansborg till en privatperson och skulpturen har nu flyttats över gatan och placerats intill Hantverkartorget. Erik Höglunds fina skulptur är inte med i vår promenad utan får upptäckas på egen hand. Åsa Herrgårds rondellutsmyckning vid Sandvikens östra infart, Sven-Olof Sundbergs, Jonas Kjellgrens och Maria Forsling Jenkes verk i och utanför Göransson Arena är exempel på konstverk tillkomna de senaste åren men som också hamnat utanför vår vandringssfär. På Högbo Bruk finns en fin stenskulptursamling som inköptes av olika företag och institutioner vid utställningen Nordisk Stenskulptur 1990, där flera av Nordens främsta stenskulptörer visade sina verk. Ett annat exempel på konstverk som flyttats är Arne Jones Plus minus Rum eller Kopparblomman som den snabbt, i folkmun, döptes om till. Den köptes in 1962 för att placeras vid Sandvikens konsthall som då låg invid Kanalbron i byggnaden som kallas Malmgården. När nya konsthallen placerades mellan Folkets Hus och Hammargymnasiet fick skulpturen stå kvar på sin gamla plats, men flyttades till sin nuvarande, i samband med att nya Resecentrum invigdes.

6 Vi har i guiden valt att framhålla de konstverk som i motsats till lös konst är fast placerade och är tillgängliga dygnet runt, men vi vill ändå nämna tre konstverk som beställts till nya Kulturcentrum i kvarteret Ritaren. Tobias Wassbergs Samklang i orkestersalen Musikverket och Elin Elfströms glasmålning Inte ensam, i foajén. Ett konstverk som kombinerar ljud med synintryck, är tonsättaren Jens Hedmans Soundwalk Sandviken. Man lånar hörlurar i Folkbiblioteket med tillhörande ljudfil och leds runt i Sandviken på en ljudpromenad. Se En annan promenad som många redan upplevt är Stig Sjödinsällskapets vandring till poeten Stig Sjödins dikter. På innergården mellan konsthallen och f.d Hammargymnasiet finns Sylvia Neiglicks tredelade skulpturgrupp Pendel, Kapsel och Topografi från Förutom den offentliga konsten har vi i promenaden också valt att hålla fram exempel på arkitektur som bidragit till att forma bilden av Sandviken. Gösta Åbergh och Ralph Erskine är två profiler som bidragit till bilden av det moderna Sandviken. Vi har också tyckt det varit viktigt att visa de gamla miljöer som finns kvar i centrala Sandviken, t. ex f.d Baptistkyrkan, Stationsgatan, Envåningsbruket och S:a Järngatan Stort tack till Bernt-Olov Andersson som skrivit den inspirerande texten till En promenad genom Sandvikens offentliga konst och arkitektur. Daniel Palmberg och Lars Westerman/ konstintendenter Kulturcentrum Sandviken

7 1. Stora kontoret Om vi låter blicken vandra från höger till vänster, när vi står framför Sandviks tidigare huvudkontor, så ska vi märka företagets utveckling från 1862 fram till våra dagar. Den lilla byggnaden, i bruksbebyggelsens färger och i trä och puts, är järnverkets första huvudkontor. Bakom den låg vaktstugan och den smala bro som gick högt över järnvägsspåret och som ledde till Stora Verkstadshuset. På den tiden betraktades verkstadshuset som ett industriellt tempel med bessemerkonvertrar, valsverk och en ånghammare som kan beskådas längre ner mot Storgatan. Bron gick över den då nyanlagda Gefle-Dala Järnväg. Nästa kontorsdel, som byggdes i tegel och ritades av arkitekten Erik Alfred Hedin ( ), kan man se som en särskild utmärkande del till höger i huvudkontoret. Hedin var stadsarkitekt i Gävle där han bl.a. ritade Gevaliapalatset. Hedin fanns också med 1909 då huvudkontoret byggdes ut med en länga norrut och 1914 då man byggde på en våning. Mellan åren 1929 och 1931 byggdes huvudkontoret ut till vad vi kan se idag. En pampig byggnad i klassicistisk stil som anstår ett världsomfattande företag. Ännu en gång anlitades stadsarkitekten i Gävle som då hette Gunnar Wetterling. I Gävle ritade han bl.a. Hotel Baltic och när han efter bygget i Sandviken blev länsarkitekt i Stockholms län fanns han med i arbetet med Bromma och kvarteret Drivbänken i Äppelviken. Notera att järnräcket ovanför entrén innehåller det ursprungliga namnet på Sandvik AB, nämligen Sandvikens Jernverks Aktiebolag: SJAB. Namnbytet skedde 1972.

8

9 2. Disponent G.F. Göransson Från en pampig granitsockel blickar köpmannen och industrimannen Göran Fredrik Göransson ner på betraktaren. Göransson, även kallad Konsuln, var den som först lyckades med Bessemermetoden, som var Henry Bessemers patenterade metod för stålframställning. Bronsstatyn skapades 1922 av skulptören och konstprofessorn Teodor Lundberg från Stockholm. Han var son till en enkel vaktmästare, men intensiva konststudier ledde honom bl.a. till mångåriga vistelser i både Frankrike och Italien. Lundberg gjorde många porträttbyster av kända personer och var en aktad skulptör. För statyn Loke täljande mistelten vann han 1881 en kunglig medalj. Han finns representerad på Nationalmuseum och uppskattades verkligen av kungahuset. Bronsskulpturen Fackelbärare står i uppgången till den kungliga foajén på Kungliga operan och Olaus Petri står vid Storkyrkan i Stockholm. 3. Från fall till fall Denna fontänskulptur i brons skänktes av Atlas Copco vid SJAB: s 100-årsjubileum Från fall till fall skapades av den kände konstnären och konstprofessorn Arne Jones, ibland nämd som en av 1947 års män och därmed i kretsen av Karl Axel Pehrson, Pierre Olofsson och Lennart Rodhe. Jones läromästare var Bror Hjort. Arne Jones hade en livslång, och omtalad, vänskap med författaren Lars Ahlin som hjälpte honom att finansiera studierna, när han 1942 blev antagen till Konsthögskolan. Dessa båda ynglingar var inte främmande för våra trakter, eftersom de tillsammans luffade omkring och sålde arbetslöshetsdikter. Arne Jones sålde kolteckningar, men affärerna gick dåligt. I juli 1935 berättar Ahlin om en natt på ett rum för resande i Sandviken, där han av Från fall till fall(detalj) Arne Jones

10 platsbrist sover på en diskbänk bland havererade människor. Motiv vi känner igen från romanen Tåbb med manifestet där platsen kallas Stålköping. Samma år debuterar faktiskt Lars Ahlin och Arne Jones tillsammans med en prosadikt som de kallade Vandrande djäknar. Ett fyrasidigt häfte, tryckt på ett tryckeri här i stan. 4. Kanalen Det första byggnadsverk som gjordes i Sandviken var kanalen, drygt tre kilometer lång och till för att kyla och driva anläggningarna i det tilltänkta järnverket. Den 14 mars 1862 fälles de första träden just på denna plats. Det enda som fanns här då, var bondgården Lass-Ollas vid Storsjön och den nyanlagda Gefle-Dala järnväg. För övrigt fanns bara skog, myr och pinnmo. Kanalen grävdes för hand av 300 arbetare, varav den mest legendariska är Dal-Brita. Hon sades vara stark som en karl och drog själv de tunga rallarkärrorna. Hon var dessutom krogägare och platsens första barnmorska. Brita Hansdotter var född i Gagnef Hon drabbades av tyfus och blev bara 49 år. En av hennes ättlingar är den världsberömda operasångerskan Blanche Thebom som dog så sent som 2010 i en ålder av 94 år. Hon sjöng 350 gånger på Metropolitan i New York och har en egen stjärna på den berömda trottoaren i Hollywood. Vid Dal-Britas damm ser man också spåren av den litterära tradition som finns i Sandviken. På en skylt efter vägen, och en vid Smedsgården, kan man läsa dikter av stadens store poet Stig Sjödin. Efter Sjödin finns tre generationer författare på platsen. En av dem är Bernt- Olov Andersson som 2012 gav ut den historiska romanen Kanal som hämtat miljö från just kanalbygget.

11 Tvåvåningsbruket 5. Gamla Bruket Smedsgården byggdes av Sandvikens jernverks AB år Ytterväggarna är av timmer och var ursprungligen rödfärgade. Husen på Gamla bruket byggdes mellan 1862 och Efter hand blev de putsade i den typiska gula färgen med röda knutar. Förebilderna var s.k. Mönstersamhällen i England och Tyskland, men inspirationen till färgsättningen fick man från Horndals bruk. Arkitekterna är tyvärr okända. Kanske övertog järnverkets ledning ritningar från något av dessa mönstersamhällen. Husen byggdes så att varje arbetarfamilj skulle få en egen ingång och en egen trädgårdstäppa. I Smedsgården bodde vid förra sekelskiftet fyra familjer. På vinden finns två gavelrum där det ofta bodde en ungkarl eller en nygift familj. På 1880-talet började man bygga hus med två våningar, eftersom järnverket behövde arbetskraft. Även dessa arkitekter är anonyma, med undantag av Axel Salén som troligen var en tjänsteman som på 1910-talet var knuten till Sandvikens jernverk. Idag är Smedsgården ett bruksmuseum där varje lägen-

12 het har inretts med tidstypiska inventarier. Vi kan se en skolsal, en arbetarbostad och en förmansbostad, båda med ett rum och kök och från 1900-talets början. Här finns också en lägenhet från talet och en skolsal från början av Malmgården 1955 invigdes barndaghemmet Malmgården som även innefattade Sandvikens första konsthall och som på den tiden väckte stor uppmärksamhet i landet. Den drivande kraften var kommunalrådet Gösta Sandin (barndomskamrat med poeten Stig Sjödin) som insåg värdet av satsningar på kultur och som grundlade Sandvikens rykte som kulturstad. Han anlitade landets främsta konstnärer och arkitekter för att forma stadsmiljön. För Malmgården och den första konsthallen kontaktade han Gösta Åbergh som gjort stora avtryck i Sandviken. Åbergh föddes 1920 i Härnösand, växte upp på Näsby gård i Almtuna i Örebro och i Linköping. Han dog i Sköndal Gösta Åbergh utbildades vid Kungliga Tekniska Högskolan och grundade ett eget arkitektkontor Två av Åberghs mer kända hus är Konstfacks gamla lokaler vid Valhallavägen i Stockholm, konserthuset i Oslo och bergbanan på Skansen. Malmgården i Sandviken syns bäst från Hyttgatsbron som invigdes Byggherre var i vanlig ordning Sandvikens jernverks AB och arkitekten okänd års skola P.A. Westermark räkn. Å utförd projektriktning jemte fullständiga detaljritningar till skolhusbyggn Westermarks ritning gällde den första skola i Sandviken som byggdes för sitt ändamål. Trots att vi i detta fall har namnet på arkitekten så får han nog ändå anses som okänd. Tidigare hade den enda ursprungliga byggna

13 1873 års skola Per August Westermark den, Lass-Ollasgården vid Storsjön, fungerat som skola. Skolan stod färdig 1873 och var länge en av Sandvikens ståtligaste byggnader. Den nedre våningen innehöll en stor folkskolesal, en småskolesal och en slöjdsal för flickor. Flickornas slöjdundervisning var tidig i Sandviken. Tre år innan huvudstadens. Nästan hela övervåningen upptogs av en stor festsal där det hölls gudstjänster, föreläsningar och konserter. Där hölls varje månad de omtalade likvidsbaler, när arbetarna hade fått sin lön. Idag innehåller byggnaden kontorslokaler för Sandvik AB. 8. Hyttgatsskolorna Westermarks skolbyggnad räckte bara till i tio år. Då började bygget av Hyttgatsskolorna som utmärker sig med sin varma gula färg och sina valmade tak. Man skulle kunna tro att de byggdes samtidigt, men den västra skolan blev färdigställd 1883 och den östra byggdes Arkitekten var E. A. Hedin, den som också ritade bl. a. SJAB:s huvudkontor. Nu användes det tidigare skolhuset som gosskola, det västra som flickskola och

14 Posthuset Erik Lallerstedt den senast byggda som småskola fanns en enda lärare i Sandviken, klensmeden Tysklind. Redan 1883 var lärarkåren sju personer och 1898 hade den vuxit till 16 lärare. Det kan ge en indikation på hur Sandviken växte vid den här tiden. Än idag används båda Hyttgatsskolorna som skolhus startades Sandvikens Montessoriskola, som även disponerar Malmgården. 9. Posthuset Kan man tänka sig en mera passande byggnad till postkontor? Den vita och gula färgen, posthornet mot blå botten och kunglig krona under taknocken, klassicistiskt och nationalromantiskt. På den lilla balkongen kan man tänka sig postmästaren själv stå och övervaka sina cyklande brevbärare. Men så var det också en posthusexpert som ritade byggnaden. Arkitekten Erik Lallerstedt har massor av posthus över hela landet på sitt samvete, ett arbete han senare överlämnade till sin son Lars-Erik. Det gamla posthuset i Sandviken byggdes 1928 och blev sedan till-

15 byggt Det fungerade som posthus fram till 1971, men innehåller idag bostäder. Lallerstedt föddes 1864 i Skå, Stockholms län, och dog 1955 i Stockholm. Utöver posthusen ritade han bl. a. Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm där han mel lan 1907 och 1929 också var professor. Om efternamnet låter bekant så kan det bero på att Erik Julius Lallerstedt var farfar till den kände stockholmskrögaren Erik Lallerstedt liksom till formgivaren och tidigare rektorn för Konstfack Lars Lallerstedt. 10. Plus-minus-rum Ännu en gång återkommer konstnären Arne Jones. Den här gången med en skulptur i koppar och med den ursprungliga titeln Plus-minus-rum. Det syftade på att upplevelsen skapades lika mycket av tomrummet i skulpturen som av de fasta formerna som inringade det. Men den vedertagna titeln har alltid varit Kopparblomman. Kontakterna med Arne Jones togs redan 1954 i samband med att konsthallen i Malmgården skulle byggas och där skulpturen från början stod. Man ville ha ett konstverk utanför byggnaden och en av påskyndarna var arkitekten själv: Gösta Åbergh. Han ville ha en skulptur som kunde leda människors uppmärksamhet till den nya konsthallen. Om den var lite utmanande så tänkte han sig att det skulle väcka debatt och därmed intresse. Och debatt blev det sannerligen när den 1964 placerades i slänten framför Malmgården. I folkmun döptes den då till Stärkkragen. Kärt barn har många namn. 11. Bruksmässen Också Bruksmässen är ritad av Gävles dåvarande stadsarkitekt Erik Alfred Hedin. Den färdigställdes 1898 och var ursprungligen Sandvikens första hotell. På den tiden

16 hade Stationsgatan och Storgatan trätrottoarer. De försvann 1932 i samband med att Stationsgatan, som första gata i Sandviken, blev asfalterad. Konsul Göransson reste mycket och bodde på hotell i många länder. En sak som alltid retade honom var att han fick upp matos från kök och matsalar till sitt rum. Därför placerades hotellrummen i Sandvikens Hotell på bottenvåningen och köket och matsalen en trappa upp. Hotellet drevs fram till 1943 då Sandviken fått sitt stadshotell i centrum. Då förvandlades byggnaden till bruksmäss, ett klubbhus för järnverkets tjänstemän som här kunde få både frukost, lunch och middag. Idag används den ståtliga byggnaden till representation och för den ena av Sandvikens två rotaryklubbars möten. Den matchande järnvägsstationen mitt över gatan är den tredje i ordningen och byggdes Järnknut Denna järnknut, som är en råbandsknop, tillverkades som utsmyckning till Sandviks nya kontor Tidigare låg här Sandvikens första sjukstuga som började byggas redan på 1870-talet. Järnknuten är placerad på innergården och väger 330 kg. Den är tillverkad av massiv stång med måttet 80 mm i fyrkant och den komplicerade bockningen gjordes i en specialgjord ässja utomhus. Konstsmeden Johan Sandström är mera känd som Sme Johan. Sedan 2000 är han verksam i en renoverad smedja vid Högbo bruk. Arbetet med järnknuten började inte så bra, eftersom en tjuv var framme och stal hela råmaterialet, som redan var under bearbetning. Lyckligtvis återfanns stängerna två veckor senare så att smeden kunde färdigställa konstverket som symboliserar det faktum att staden Sandviken och företaget Sandvik är starkt förenade med varandra. Plus-minus-rum Arne Jones

17

18 13. Nya Bruket Till vänster om bruksmässen går Södra Järngatan. Promenerar vi längs den gatan kan vi se både rester av det gamla s.k. Tvåvåningsbruket och det Nya Bruket. När ni korsar Fredriksgatan, och ser så långt ni kan åt vänster, så låg ända in på sextiotalet dessa gamla tvåvåningshus utplacerade i ett stort rutnät med gator och tvärgator som ofta hade namn efter verksamheten i järnverket. Bruksbebyggelsen sades en gång i tiden vara ett av Europas största sammanhängande områden med arbetarbostäder. Bruket finns beskrivet i skönlitteraturen. Det första huset 10 till höger på Järngatan utgör miljön i flera av Bernt-Olov Anderssons böcker. Stig Sjödins och Helene Rådbergs på Valhallavägen och Göran Norströms på Götgatan tillhör de miljöer som är rivna och ersatta. Nya Bruket är ritat av den kände arkitekten Ralph Erskine som tillsammans med Gösta Åbergh satt prägel på stora delar av det moderna Sandviken. Redan 1944 upprättades på förslag av SJAB ett stadsplaneförslag för hela bruksbebyggelsen utformat av stockholmsarkitekten Göran Sidenbladh. Förslaget beskriver en bebyggelse som påminner om det som sedan utfördes 1974, med ett bevarande av Envåningsbruket och en förnyelse av Tvåvåningsbruket. På femtiotalet fanns åsikten att det borde rivas, eftersom dessa byggnader inte hade något kulturhistoriskt värde. Sandvikens stad köpte huvuddelen av bruksbostäderna av företaget och redan året därpå fick Ralph Erskine i uppdrag att rita ett område som i det nya skulle behålla det gamla kvalitéerna. Tanken var att överföra det äldre områdets mänskliga och sociala värden. En grupp unga arkitekter protesterade mot rivningen och resultatet blev att husen på Södra Järngatan bevarades. Ralph Erskine såg också till att det kom upp nya

19 slaggstensmurar, integrerade fågelholkar och en färgsättning i gula nyanser som sandvikenborna kände igen. Att han lyckades med sitt arbete kan avläsas i det faktum att protesterna tystnade ganska snart och att dåvarande bostadsminister Ingvar Carlsson såg den nya bebyggelsen som en ledstjärna för framtiden och uppmuntrade arkitekter att ta efter. Området belönades samma år (1974) med Ytongpriset och tidskriften Allt i hemmet utsåg Nya Bruket i Sandviken till årets bostadsområde. 14. Gamla Apoteket Apoteket Örnen, med sitt ståliga torn och järnvimpel, uppfördes 1897 av SJAB. Även det ritades av Erik Alfred Hedin. Tidigare hade arbetarna i järnverket haft tillgång till fri medicin som hämtades ur ett medicinskåp på brukskontoret. Utdelningen och rådgivningen var kanske inte så professionell som den borde vara och i många år försökte järnverket få tillstånd att bygga ett riktigt apotek, men försöken misslyckades. Det var först när brukspatronen Anders Henrik Göransson tog hjälp av sin måg, hovapotekaren Wilhelm Sebardt, som det lyckades. Men först efter åtskilliga skrivelser. Den förste apotekaren hette A.J. Stenström. Den fria medicinen avvecklades i och med det nya apoteket, vilket naturligtvis ledde till besvärligheter för Sandvikens befolkning som då var över 4000 personer. Konsulns åsikt var att folk gjorde av med onödigt mycket medicin när den var fri. Men som kompensation fick ändå sandvikenborna ett vackert badhus, med all säkerhet initierad av brukspatronens dotter Sigrid som visade ett socialt ansvar som var anmärkningsvärt hos den tidens makthavare och välbeställda.

20 15. Valhalla Poeten Stig Sjödin har kallat byggnaden för en korsning mellan ett vikingaskepp och ett kinesiskt tempel. Men kanske tänkte arkitekten Erik Alfred Hedin mest på vår nordiska forntidshistoria när han kallade byggnaden Valhalla. Samlingslokalen i gamla skolan hade blivit för liten och bruksledningen byggde detta nöjestempel och skänkte det till sina anställda. Den borgerliga pressen var inte särskilt förtjust och anade att Valhalla skulle bli ett tillhåll för agitatorer och samhällsomstörtare. Metalls avdelning 135 i Sandviken hade nyligen startats. Göransson menade att allt var tillåtet men att allt inte behövde applåderas. När politiska möten sedan hölls i lokalen satt alltid brukets spioner på första bänk och stenograferade agitatorernas tal. Även om befolkningen hade sin frihet på Valhalla så kunde inte bruksledningen låta bli att styra. I lokalen fanns en stor scen och målningar utförda av konstnären Carl Ludvig Grabow som då var anställd som dekorationsmålare på Dramaten. Lokalen rymde 620 personer och förebilden hämtades från Oscarsteatern i Stockholm. Valhalla invigdes Hela huset renoverades 1936 under medverkan av arkitekten Lars Israel Wahlman, som några år tidigare ritat Sandvikens kyrka. Mycket av den gamla charmen försvann. Arbetarrörelsen hade byggt ett Folkets hus och behövde inte lokalerna längre fick Sandvikens kommun ta över det slitna Valhalla och tanken var att nöjespalatset skulle rivas. Men arkitekten Göran Månsson fick till slut i uppdrag att utarbeta handlingar för att återställa byggnaden i sitt ursprungliga skick. Stadens pensionärer gick samman och genomförde sedan den omfattande renoveringen med hjälp av statligt och kommunalt stöd. Valhalla förvaltas idag(2012) av PRO.

21 16. Murgårdsskolan Murgårdsskolan består av flera byggnader, ritade av tre olika arkitekter. Det största och äldsta huset, invigt 1915, ritades av Georg A. Nilsson som var en av Sveriges främsta skolarkitekter. Han ritade sammanlagt 23 skolbyggnader. Han var från början en skåning som flyttade till Stockholm, men dog faktiskt efter en olyckshändelse på Gävle Centralstation. Byggnaden tog två år att färdigställa, tomten köptes för 60 öre kvadratmetern och hela bygget kostade kronor. Avsikten med den magnifika Murgårdsskolan var bl.a. att införa heltidsläsning i Sandviken, något som tidigare inte funnits. Flickor och pojkar fick inte undervisas i samma klassrum. I folkskoleinspektörens anteckningar från 1915 kan man läsa: Missbruk av kaffe bland skoleleverna vore synnerligen utbrett, i synnerhet bland arbetarbarn i Sandviken. Tydligen hade man också sådana problem med snusande elever att man slutligen gav upp kampen och köpte spottkoppar till varje skolsal. Näst i raden var länsarkitekten Sven Häggbom som ritade samrealskolan, nuvarande högstadieskolan, uppe på kullen. En funkisbyggnad som skiljer sig från den äldsta. Den tredje arkitekten är en gammal bekant. Gösta Åbergh ritade 1965 ett nytt gymnastikhus sammanbyggt med det äldre rödmålade huset i trä. Dessutom ritade han utbyggnaden av samrealskolan i samband med omvandlingen till högstadieskola. Detta gör därmed området till en blandning av tre olika stilar. 17. Drömfabriken Drömfabriken ritades ursprungligen av Gösta Åbergh hette den stora träbyggnaden Furugården och innehöll ett daghem med tre barnavdelningar och en

22 ekonomibyggnad. Byggherre var Sandvikens kommun och Faluhus var byggmästare startade socialnämnden i Sandvikens kommun och ABF ett projekt tillsammans, som varade under fyra år. Syftet var att skapa ökad tolerans för våra förståndshandikappade och att genom kulturell verksamhet hjälpa dem att växa och utvecklas efter sin egen förmåga. Dåvarande kommunalrådet Inga Hagström var den stora drivkraften och medel togs fram ur de Göranssonska fonderna för bygget av Drömfabriken. Ombyggnadsritningarna av Åberghs Furugården gjordes av Börje Eriksson på Sandvikens arkitektkontor och 2002 startade kooperativet Drömfabriken. Ett känt begrepp i Sandviken är musikgruppen Jappz som spelat både nationellt och internationellt. Dessutom Drömfesten som hålls varje sommar och som inleds med ett något annorlunda karnevalståg. 18. Promenaden Gösta Åbergh kommer att följa oss ett stycke framöver på vår konstpromenad. Området på den andra sidan Sveavägen kallas just Promenaden. Namnet kommer sig av det centrala gångstråk som går genom området i nordsydlig riktning och som planerades att fortsätta genom att vika av österut. Gångstråket var tänkt som ett långsträckt gaturum med oregelbundna former mellan de strama husfasaderna. Den ursprungliga tanken var att skapa något av en piazza som leder in till centrum. Gösta Åbergh gjorde en stadsplan för området 1955 och ritade också husen. Husen har på senare tid försetts med balkonger.

23 Promenaden Gösta Åbergh Bessemerhallen och Bessemerskolan Fristående, mitt i Stadsparken, ligger en annan av Gösta Åberghs skapelser. Det är Bessemerskolans gymnastikhall som likt en svävande farkost smälter in i omgivningen. Skolan är i stort behov av en riktigt idrottshall, eftersom den samtidigt är ett riksidrottsgymnasium med specialinriktning på orientering och, naturligtvis, bandy. Säkert är flera av SAIK:s SM-guld grundlagda redan här. I samarbete med de lokala teknikföretagen och andra intressenter arbetar Bessemerskolan för att utvecklas till teknikcollege. I samverkan med landstinget Gävleborg arbetar man för att utveckla vård och omsorgscollege. Här har man dessutom bl.a. en 4-årig gymnasiesärskola och restaurangskola. Skolan har drygt tusen elever. Både skola och gymnastikhall byggdes 1968 och ritades alltså av Gösta Åbergh. Skolan fick 1982 en tillbyggnad som ritades av Gunnar Gustafssons arkitektkontor. Båda dessa byggnader får en speciell karaktär med sina steniplattor och stora glaspartier.

24 21. Kanalkyrkan Kanalkyrkan ritad av I. Hultman och L. Malmo, stod färdig 1963 och invigdes året därpå genomfördes en omfattande tillbyggnad. Kanalkyrkan är en sammanslagning mellan stadens baptistförsamling och missionsförsamling inlemmas även Sandvikens metodistkyrka. Beslutet att bygga lika mycket yta för kyrkorum som för ungdomsverksamheten betraktades på sextiotalet som nytänkande. Kyrkan, utförd i rött tegel, smälter väl in i den parkartade miljö som följer kanalen. Interiören domineras av Fritz Sjöströms glas- och betongskulptur Det sprängda korset. 22. Parkbadet Det äldsta badhuset i Sandviken uppfördes år 1897 vid Storgatans södra ände, på en plats bredvid nuvarande järnverksviadukten. På husets framsida stod skrivet: Renlighet medför trefnad och helsa. Till mångas besvikelse revs kallbadhuset Byggnaden var nämligen vacker och en symbol för någonting positivt i Sandviken. Men Sandvikenborna fick en god ersättning. Två år tidigare hade Sandvikens kommun och arkitekten Gunnar Grantinger på K-konsult färdigställt ett modernt varmbadhus med sammanlagt över 40 meter vackra väggmålningar av Louis Lindholm. Nästa stora besvikelse inträffade den 6 oktober 1991 då badhuset i princip brann ner till grunden och därmed också konstverken. Redan året därpå invigdes ett ombyggt badhus, det som idag kallas Parkbadet och som ritades av den lokale arkitekten Ulf Spåls. Äventyrsbadet ritades av Göteborgsfirman Prospektplanering och arkitekten Per Pileroth. När badhuset byggdes upp kunde man ändå använda sig av den gamla grunden och de tidigare bassängerna.

25 Det tidigare platta taket ersattes med ett lätt pulpettak. Nu byggde man också till ett äventyrsbad, utöver den tidigare hoppbassängen och 25-metersbassängen. Kvar fanns även övningsbassängen som har höj- och sänkbar botten och kan användas både som barnbassäng och för vattengymnastik. Camilla Bergmans Afrodite och hennes badkrukor, ett antal genomgjutna blåpigmenterade betongskulpturer tillsammans med en bronsskulptur, blyinfattat glas och stengodsreliefer blev 1993 ny konstnärlig gestaltning i det nya Parkbadet. 23. Kyssbron Genom denna nya förbindelseled har en stor och naturlig ginväg uppstått för den stora och betydelsefulla invånaremassan omkring och bortom den s.k. Torvladan mellan dessa isolerade trakter och Sandvikens affärscentrum. Detta kunde man läsa i Sandvikens Tidning den 15 juni Artikeln gällde den nybyggda Kyssbron över kanalen som kom till på enskilt initiativ från någon av köpmännen på Köpmangatan. Den stora torvladan låg ungefär där Parkbadet idag ligger och ett litet järnvägsspår ledde ut på mossen norr om stan. Torven användes till utedassen på Bruket. Hur Kyssbron fick sitt namn behövs ingen större fantasi för att utröna. När flickorna som bodde i invånaremassan bortom torvladan fick sällskap hem på kvällarna så avslutades promenaden med en kyss mitt på munnen, men även på bron. 24. Kasper i landskap Björne Selders skulptur Kasper i landskap stod tidigare på Konsthallens skulpturgård, men får här större rymd och uppmärksamhet. Selder var skulptör, bildkonstnär och grafiker. Han var född i Stockholm 1940 och dog också där Han arbetade i material som järn, trä,

26 brons och under de sista åren även i sten. Björne Selder var självlärd, men ändå ordförande emeritus i Skulptörförbundet och Professor at the Central Academy of fine Art, Beijing. Tillsammans med skulptören Torsten Fridh startade han Konstnärernas kollektivverkstad i Stockholm. På Norrmalmstorg i Stockholm kan man se Björne Selders Frihetens Källa i röd granit. Den uppfördes för att påminna oss om de baltiska folkens frihetsrörelse och de måndagsmöten som hölls på Norrmalmstorg under 90-talet. En annan offentlig utsmyckning är skulpturen Miman och Mimaroben, som är inspirerad av Harry Martinssons diktsvit Aniara, vid Aniaraplatsen i Sollentuna. Dessutom skapade han många fontäner i olika delar av landet. Sin första separatutställning hade Björne Selder Han finns bl.a. representerad på Nationalmuseum och Moderna Muséet i Stockholm, Malmö och Göteborgs Konstmuseum och Museum Of Modern Art i Bombay. 25. Kvarteret Tapetseraren Vid sidan om Nya Bruket så är många byggnader i centrala Sandviken arkitekten Ralph Erskines verk. Kvarteret Tapetseraren, Plangatan 7, är ett av de senare. Det beställdes av Sandvikenhus och byggdes av Anders Diös AB. Huset byggdes Ralph Erskine föddes 1914 i London och dog 2005 på Ekerö. Han var en brittisk-svensk arkitekt och professor. Ralph Erskine var en av förgrundsgestalterna inom svensk arkitektur under en stor del av 1900-talet. Hans arbete i Skandinavien uppmärksammades även internationellt. Efter sina studier på Regent Street Polytechnic i London kom Ralph Erskine 1939 via Danmark till Sverige med cykel, ryggsäck och sovsäck. Han ville studera design och den svenska funktionalismen inom arkitektur. Han

27 Knuten Ralph Erskine fascinerades av välfärdssamhällets tankegångar och av det nära sambandet mellan formgivning, arkitektur och socialt ansvarstagande. Redan 1939 startade Ralph Erskine sitt eget arkitektkontor under namnet Ralph Erskine Architect and Planner. Sitt första kontor hade han i det första hemmet, den lilla, minimala Lådan på 20 m² i Länna. Senare inredde han ett arkitektkontor på Themseskutan Verona som han hade köpt Under drygt tjugo år seglade hela kontoret på somrarna till Rågö utanför Nyköping. När det nya bostadshuset med ateljé blev färdigt 1963 rymdes där även hela kontoret och båten Verona användes mera sporadiskt. Ralph Erskine fick många nationella och internationella utmärkelser, han var bl.a. medlem av Kungliga Akademien för de fria konsterna, hedersdoktor vid Lunds Tekniska Högskola och hedersmedlem av Bund Deutscher Architekten fick han Royal Gold Medal for Arcitecture av Royal Institute of British Architects. Byggnaderna i Sandviken var något av de mest uppmärksammade.

28 26. Knuten Detta är Erskine-land: norra halvan av kvarteret Barberaren, avgränsat av torget, Hyttgatan och Plangatan med det gemensamma namnet Knuten. Projektet byggdes i etapper åren och Området innehåller en blandning av butiker, serviceinrättningar och bostäder. Bostäderna utgör många typer och storlekar: från ungkarlslyor till familjebostäder, från vanliga planlösningar till takvåningar eller lägenheter i små hus inne på gårdarna. Området är bilfritt och bilarna finns i garage under området. Det inbyggda torget vid Hyttgatan var en del av Erskines tankar om byggande i subarktiskt klimat. Byggnaden mot norr skyddar mot de kalla nordanvindarna. Balkongerna tilläts inte bryta igenom ytterväggarnas värmeisolering med sina infästningar. Därav de stora bäranordningarna på taket som balkongerna hänger i. Sandvikenföretaget Söderman & Söner byggde Knuten och efter sina goda erfarenheter av Erskines hus i Gästrike-Hammarby tyckte byggherren att Erskine även i detta sammanhang kunde få leka lite. Denna arkitektoniska lek belönades 1970 med Sveriges förnämsta arkitektpris: Kasper Salinpriset. 27. Kvarteret Släggsmeden Nu vandrar vi hela vägen ner till korsningen Hyttgatan- Barrsätragatan. Det går inte att ta miste på att Ralph Erskine även har ritat huset till vänster längst ner i kvarteret Släggsmeden. I huset där stadens bokhandel ligger. Byggnaden kan sägas vara ett vackert bihang till Knuten. Ni ser samma röda tegel och balkongernas bäranordningar. Tanken är densamma: att blanda bostäder, affärslokaler och kontor. Anders Diös AB byggde och Stiftelsen Sandvikenhus var byggherre. Byggåren var Andra Erskine-hus som inte finns inom vandringens

29 Skulpturgrupp 5 enheter(detalj) K. G. Bejemark räckvidd är kvarteret Säterjäntan i Vallhov och Rullstenen på Sanderängsgatan. 28. Skulpturgrupp 5 enheter Vi lämnar nu arkitekterna för ett tag och ägnar oss åt konstnärerna och deras offentliga konst. Mitt i gågatan ser vi fem stycken reliefartade skulpturer i brons placerade på smala järnsocklar. Gruppen är skapad av Karl Göte Bejemark, svensk konstnär och skulptör som på sjuttiotalet var professor vid Konstakademien. Bejemark är inte okänd i trakten, eftersom han föddes 1922 i Storvik och delvis var uppvuxen i Sandviken. Som 18-åring flyttade han till Stockholm. Under talen arbetade han med abstrakta skulpturer, men i slutet av 60-talet drogs han till det mera realistiska och humoristiska, vilket denna skulpturgrupp från 1984 kan sägas vara ett bevis för. Här ser vi en springpojke från Sandvikens bryggeri, en SAIKspelare, poeten Stig Sjödin, en pojke på en brotrappa på det gamla bruket, ungdomsbutiken Hollywood samt Årsundajätten med sina bröder.

30 Alla bekanta motiv för de bofasta i Sandviken. Kända är också hans brons- och träskulpturer av kända svenskar som exv. Greta Garbo, Nils Ferlin och Evert Taube. Ett exempel på hans humor är skulpturen med samma namn där en gatuarbetare tittar upp under ett brunnslock. Det ska vara frekventerade platser. Jag söker ett slags sanning i ett socialt sammanhang, vill famna alla människor. Inte bara förståsigpåare ska uppskatta vad jag gör, sa K.G. Bejemark Och med detta sagt kan man väl lugnt påstå att skulpturgruppen är välplacerad. 29. Fruktbarheten Titta snett upp åt vänster i det s.k. Krysset så ser ni på tegelfasaden Henrik Roxströms skulptur Fruktbarheten från Den är skapad i stengöt, eller konststensbetong, som är en finbetong som framställs av olika slags krossade bergarter i olika färger, t.ex. marmorkross. Den är tre meter hög och beställare var fastighetsägaren. Henrik Roxström tillhör inte våra mest kända konstnärer, men hans skulpturer kan hittas på landets auktionshus. Han föddes 1899 i Elmsorhn, Tyskland och dog 1982 i Gislaved. Han studerade vid Tekniska skolan och Konstakademien i Stockholm där han var elev till Carl Milles och Nils Sjögren och arbetade med finskulpturer, porträtt och reliefer. Utmärkande sägs vara hans luftiga formspel.

31 Hästhandlaren Sven Lundqvist 30. Hästhandlaren Skulpturen Hästhandlaren vid Knuten är skapad av ännu en konstnär från Storvik: Sven Lundqvist ( ), yngre bror till den kände tecknaren Birger Lundqvist. Även Sven har arbetat som tidningstecknare och bokillustratör. Skulpturen är i brons med granitsockel och kom på plats Motivet bör ha varit välbekant för konstnären som säkert såg denna scen, med en hästhandlare, två intresserade spekulanter och en häst, under marknadsdagar i Storvik på tjugotalet. Sven Lundqvist studerade vid Tekniska skolan och vid Konstakademien i Stockholm Han gjorde dessutom studieresor till Frankrike, Italien, Grekland och Egypten. Han finns bl.a. representerad på Moderna Museet och har gjort ett stort antal offentliga skulpturer i brons och sten allt sedan han 1948 vann sin första tävling om of fentlig utsmyckning i Helsingborg, torgbrunnen Fiskafänget.

32

33 31. Drottningen Bredvid Hästhandlaren ligger Drottningen f.d Baptistkyrkan. Baptistförsamlingen i Sandviken bildades år 1888 och ganska snart diskuterades behovet av en egen lokal för deras verksamhet. I mars 1901 presenterade byggmästare Aug. Åsberg ett ritningsförslag för en kapellfastighet och 1902 påbörjades bygget. Församlingen hade då 40 medlemmar och i byggnadskassan fanns 1930 kr. I en första etapp byggdes lilla salen och bostadsdelen och i det arbetet deltog inte bara medlemmar utan även andra sandvikenbor som efter ordinarie arbete hjälpte till med att t.ex transportera slaggsten till grunden, från järnverket invigdes stora salen och medlemsantalet hade ökat till 71. Fastigheten benämndes Elimkapellet fram till 1955 då namnet ändrades till Baptistkyrkan. Kyrkorgeln som finns på läktaren har sitt ursprung från 1739 och byggdes av N.J Cahman och hans försteman Olof Hedlund. Bildhuggaren Olof Gerdman har också bidragit till utsmyckningen av orgeln. Den byggdes ursprungligen för Sorunda församling, flyttades småningom till Ytterjärna och efter det till Högbo kyrka flyttas den återigen, till Sandvikens första kyrka och 1899 får den kyrkan genom en donation en ny orgel och instrumentet säljs till en av medlemmarna i baptistförsamlingen, Wilhelm Magnusson för 50 kr. Han skänker orgeln till församlingen och 1905 sätts så orgeln upp i valvet ovanför podiet. Sedan Sandvikens kommun övertagit kyrkan utlystes en namntävling och huset fick namnet Drottningen. Där var tänkt att arrangeras kulturevenemang av olika slag och en institution i Sandvikens kulturliv: Kammarmusikfestivalen hade under många år Drottningen som sin arena. Kammarmusikfestivalen finns numera i nya lokaler i Kulturcentrum. Belphegor Vivienne Roche

34 Skulpturgrupp 3 enheter(detalj) Carl-Emil Berglin 32. Belphegor Mellan Knuten och torgkiosken står en skulptur som smälter in i omgivningen och som många därför kanske inte lägger märke till. Det är en böjd form i stål och brons med ett hålrum för en klocka. Titeln är Belphegor och skapades Klockan har en tapp så det går att ringa i den och klockmotivet går igen i flera av Vivienne Roches skulpturer. Belphegor har tidigare varit placerad på Knutentorget och vid slutet av Köpmangatan. Den ägs av familjen Ågren. Konstnären Vivienne Roche är född 1953 i Cork i i södra Irland och har utbildat sig vid Crawford Municipal School of Art och vid School of the museum of Fine Arts i Boston, USA. Hon har bl.a. haft en separatutställning på Centre Culturel Irandais i Paris. Vivienne Roche har också ställt ut i New York, Finland, Sverige och naturligtvis Irland.

35 Skulpturgrupp 3 enheter(detalj) Carl-Emil Berglin 33. Skulpturgrupp 3 enheter Carl-Emil Berglin föddes i Sandviken 1915 och är alltså en av våra lokala konstnärer. Skulpturgruppen beställdes 1972 och sägs delvis ha tillkommit med anledning av SJAB:s hundraårsjubileum vilket verkar vara aningen sent påkommet, eftersom jubileet hölls tio år tidigare. Konstverket fanns på plats Materialet i de tre enheterna är koppar, järn och betong. Klotet är tre meter i diameter och placerad på en sex meter hög pelare där Berglin har ristat in kommunens sockenvapen, Årsunda, Österfärnebo osv. Kanske var detta inslag med tanke på kommunsammanslagningen. På torget, några meter därifrån står ett kopparägg med något som skulle kunna föreställa en fågel på toppen. På slaggstensmuren mot Hyttgatan finns den tredje delen i skulpturgruppen som är en kopparbjälke med rundade ändar. Klotet är ett konstverk som lockar till utflykter i fantasin och är samtidigt en riktpunkt i centrala Sand viken. Carl-Emil Berglin var bosatt i Vällingby där han verkade som skulptör och målare. Han har gjort friskulpturer

36

37 och porträttbyster, bl.a. av skådespelaren Holger Löwenadler. Hans offentliga verk finns på platser som Danderyds sjukhus, Skuru skola i Nacka, i Västerås, Enköping, Gävle och på Järntorget i födelseorten Sandviken. 34. Vulcanus och Neptunus Rakt över gatan från Klotet, ovanför ingången till Odengatan 38, finns en mosaik med två muskulösa gudar. Den högra påstås i ett tidigare häfte vara guden Vesuvius, men mig veterligt är detta ingen gud utan en berömd italiensk vulkan. Gud är däremot den romerska Vulcanus, son till Jupiter och Juno och gift med Venus. Vulcanus är eldens och smideskonstens gud. Figuren till vänster är däremot den romerske havsguden Neptunus, motsvarigheten till grekernas Poseidon. Vad konstnären har velat få med, ovanför porten till Odengatan 38, är gudar som är symboliska för våra trakter. Sjöstaden Gävle och stålstaden Sandviken. Konstnären Manne Östlund är en av våra verkligt intressanta lokala konstnärer. Och han visste väldigt mycket om våra trakter och verkade energiskt ha velat smycka omgivningen med konstverk av alla de slag. Han var tecknare, skulptör, industridesigner och kulturarbetare. Detta verk är utfört i Italien efter en skiss av Manne Östlund. En mosaikläggare från Italien reste upp till Sandviken enkom för att montera de tusentals små styckena och allt stod klart sommaren Östlund föddes i Österfärnebo 1904 och dog 1957, endast 53 år gammal i Valbo. Redan som tonåring började han teckna till Dagens Nyheters barnbilaga, varje vecka i fem års tid. I tjugoårsåldern hade han sin första utställning. Han utsmyckade kommunalhus i Valbo, Årsunda eller Bollnäs, banker och hotell som Baltic i Gävle och Stadshotellet i Sandviken. Han arbetade i alla material: järn, glas, mosaik. Manne Östlund hjälpte, till Skulpturgrupp 3 enheter(detalj) Carl-Emil Berglin

38 Vulcanus och Neptunus Manne Östlund och med, spisfabriken Skoglund & Olsson i Gävle med gjutformerna och Duro i Hagaström med tapetmönster. Han var ett energiknippe som spred sitt guld över trakten han älskade. För er som vill fördjupa er i konstnärens livsöde finns Lars-Erik Wretblads praktverk från 2010: Manne Östlund : konstnär och hembygdsvårdare. 35. Fågelbadet Fågelbadet påstås vara Sandvikens första offentliga konstverk. I vissa skrifter sägs att kommunen köpte den för donationsmedel 1946 medan en annan källa skriver att fontänskulpturen i brons skänktes till staden av See Fabrik när fabriken fyllde femtio år Vilket som är sant är alltså osäkert och kanske i sammanhanget egalt. Ovedersägligt är ändå att det finns repliker av skulpturen i Nässjö, Rottneros och Norrköping och att konstnären heter Tore Strindberg, född 1882 i Stockholm och död Strindberg började som medaljgravör och gick därefter på Konstakademien i Stockholm och lärde sig skulptur.

39 August Strindberg var kusin till Tores far. Brodern Sven Fågelbadet(detalj) Tore Strindberg August Strindberg var kusin till Tores far. Brodern Sven var Liljevalchs konsthalls förste intendent och broder Nils Strindberg deltog i Andrées polarexpedition Tore Strindberg skapade till minnet av expeditionen ett gravmonument på Norra kyrkogården i Stockholm. Ett av hans mera kända verk är Järntorgsbrunnen i Göteborg, De fem världsdelarna i gjutjärn, brons och granit. 36. Fasadklocka Nykterhet, fred och folkuppfostran är mottot på Manne Östlund fasaddekoration i tegel på NTO-huset vid Stor gatan: en familj som bär upp tiden. Huset ritades 1948 av stadsarkitekten Sven Dalén och i oktober 1951 invigdes föreningens hus med Östlunds fasaddekoration. NTO-huset var ett av tre byggen som färdigställdes 1951 och där Manne Östlund medverkade. Samme Dalén ritade kontorsbyggnaden bredvid Sandviks förra huvudkontor. Det som tidigare kallades Hålkort, eftersom den första datamaskinen fanns i byggnaden. Även där finns en stor klocka inne i lokalens hall. Den är tillverkad i smidesjärn. I mosaikfälten på den södra

40 väggen finns ännu en gammal bekant: smideskonstens gud Vulcanus vid städet i sin smedja. Manne Östlund deltog även i den storrenovering av Stadshotellet som var klar Han var formgivare till de etsade glasdörrarna som fanns mellan hotellentrén och matsalen. Dörrarna är borta sedan länge, men skisserna finns kvar med välbekanta motiv. 37. Genesis Jag minns 1983 när jag reste upp till Sandviken med mitt konstverk till polishuset. Då var jag orolig för hur jag skulle få upp det på sockeln. Det är ju flera meter högt och av rostfritt stål. Till min stora glädje blev ett par kraftiga poliser utvalda att assistera mig. Men det hjälpte inte, konstverket började svaja allt mera dramatiskt i vinden och det var med nöd och näppe vi fick dit det, minns den 83-årige konstnären. Bo Englund är född i Munkfors i Värmland 1929, där han har ett eget museum, men är bosatt i Strängnäs med sommarateljé i Burgsvik på Gotland. Han har deltagit i ett flertal separat och samlingsutställningar i Norden, Tyskland och Italien. Han arbetar med symboliska former för naturen och människokroppen och inspireras av teman som Genesis, Yin och Yang, tvåsamhet och Ikarosmyten. Verket mellan Sandvikens polishus och det gamla Tingshuset(ritade av K-Konsult /Ingemar Bergman) har titeln Genesis. Här utgår han från skapelseberättelsen som står för livets ursprung och födelse. Dessa skulpturer utgår från ägget, fröet, grodden - det som innesluter livets hemliga kod. 38. Stadshuset Sandviken grundlades 1862 men det skulle dröja 65 år, fram till 1 januari 1927, innan Sandviken blev köping och bröts sig ur Högbo kommun tillsammans med de- Genesis Bo Englund

41

42

43 lar av Ovansjö. Länge hade man diskuterat stadsfrågan och 1938 föreslogs att Sandvikens köping och Högbo kommun skulle slås samman. Andra världskrigets kristidsorganisation påskyndade samgåendet mellan kommunerna och 1943 blev Sandviken slutligen stad och kröntes med en stor fest på Stadshotellet och med ett stadsvapen som naturligtvis innehöll en ånghammare. Vid den tiden fanns inte så mycket administrativ personal i kommunen. Vid utredningen om sammanslagning 1938 bestod den av en kamrer, en kassör, en bokhållare, två assistenter, en kontorist och ett skrivbiträde. Tjugo år senare var man mogen att fylla ett pampigt stadshus. Redan 1948 bad de styrande i Sandviken arkitekturprofessor Helge Zimdal om ett programförslag som skulle ha ett uttryck som passade karska sandviksbor som förstår stora ord som demokrati. Ytterligare bidrag tillfördes av stadsbyggnadsprofessorn Uno Åhrén som sedan 1950 arbetade med en generalplan för Sandviken. Åhrén framhöll stadshusets stora betydelse som stadsbildande element. När beslutet togs 1960 gick uppdraget till före detta stadsarkitekten i Gävle: Sven H. Wranér. Året 1964 var byggnaden inflyttningsklar. Arkitekturen i stadshuset är stram och har en hierarkisk framtoning med det centrala sexvåningshuset i centrum. Ju högre våningsplan desto högre makt. Kanhända är det symboliskt att byggnaden på sextiotalet dessutom kläddes med samma material som Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm, nämligen Ekebergsmarmor, nästan i klass med italiensk marmor från Carrara. Idag kanske symboliken istället uttrycks i Vision 2025 : I Sandviken är världen alltid närvarande. Här känner vi oss hemma och gör varandra bättre. Stadshuset Sven H. Wranér

44 39. Folkets hus Natten mellan den elfte och tolfte maj 1974 brann vårt gamla Folkets hus vid Hyttgatan. Men då hade rivningen av byggnaden redan pågått en tid och ett helt nytt Folkets hus stod på plats på Köpmangatan alldeles i närheten. Det nya hade bara varit öppet i tre månader, men hade redan väckt uppmärksamhet i landet. Gösta Åbergh hade skapat ett kulturens tempel där alla yttringar fick plats och där möjligheterna till samarbete och inspiration över genregränserna och intresseområden var möjliga. I Sandviken är vi vana vid att se byggnaden, men tänker vi efter så ser den lite annorlunda ut i förhållande till den omgivande bebyggelsen. Fasaduppbyggnaden som består av vitfärgade kvadratiska betongpelare tätt ställda längs fasaden och fönstren i mellanrummen. Det måste se enkelt ut brukade Gösta Åbergh säga till sina medarbetare och menade att om ett byggnadsprogram var snårigt och komplicerat så var det arkitektens uppgift att skapa ordning och göra det förståeligt. Något han lyckats med i vårt Folkets hus. Det går även igen i materialet. Vi kör med svart och vitt här på kontoret, sa han en gång till en ny medarbetare. Vill vi ha någonting brokigt brukar vi ta grått. 40. Gallerian På den plats där det gamla Folkets hus låg ligger idag en modern galleria med parkeringsplatser på taket. Men huset byggdes som ett vanligt Domusvaruhus och ritades följaktligen av två arkitekter från KFAI (Kooperativa förbundets arkitekt och ingenjörskontor). Arkitekternas namn är Gunnar Sperr och Dick Hammarstrand och de byggde en skapelse i tegel, trä och betong, men inte utan våndor. Parkeringshuset på taket var inte särskilt populärt bland de båda arkitekterna, men det var ont om parkerings-

45 platser i centrum och när kommunens krav var att behålla trevåningsbyggnaderna längs hela det centrala gatunätet så fick det bli ett parkeringshus i två våningar på taket till varuhuset. Till en början fanns inga fönster i tegelfasaderna mot Köpmangatan, eftersom KF ansåg dem vara otidsenliga och att det fanns risk för fönsterkrossning efter lördagsdanserna på Stadshotellet och Folkets hus. Idag är byggnaden en galleria med olika butiker: apotek, sportaffär och klädesaffärer. Där det på sjuttiotalet låg en ingång från den trafikerade Hyttgatan, till A- och B-salen i det gamla Folkets hus i flera våningar, och med Rexbiografen i källaren, där ligger idag en lättillgänglig matservering. Om man sätter sig på utvalda platser i serveringenkan man få en glimt av det gamla gul- och rödfärgade bruket. 41. Kulturcentrum Redan 1945 fanns funderingar om att bygga ett läroverk. En arkitekttävling utlystes och den som vann var en gammal bekant: den nyligen utexaminerade arkitekten Gösta Åbergh. Han var då endast 26 år gammal. Bygget stod klart 1950 och det skulle komma att bli ett mångårigt samarbete mellan arkitekten och staden Sandviken. Läroverket i Sandviken kom att betraktas som Sveriges modernaste läroverk och uppmärksammades även utomlands. Idag är det vårt nya Kulturcentrum. Konsten blev betydelsefull i läroverket. Redan i den allra första studentklassen i läroverket gick konstnären Eigil Thorell. Där finns reliefer av Arne Jones (Harlekin och Piruette) och ett konstsmide utformat av Gösta Åbergh. Men det som väckte mest uppmärksamhet var mosaiken av Pierre Olofsson som placerades över den södra entrén fyra år senare: Rörelse - fris i smaltomosik (slaggsten och glas). Olofsson tillhörde gruppen 1947

46 Rörelse Pierre Olofsson års män. De var med och skapade ett nytt formspråk inom konsten med den berömda utställningen Ung konst våren 1947 på Färg och Form i Stockholm. Pierre Olofsson föddes i Paris 1921 och avled Han var son till en målare, som utvandrat till USA och som deltog i Första världskriget på amerikanarnas sida, men flyttade tidigt tillbaka till Sverige tillsammans med modern. Han studerade i Otte Skölds målarskola och vid Konsthögskolan fick han Carl Larsson stipendiet även om Pierre Olofssons abstrakta konst på intet sätt liknade instiftarens. Det var faktiskt så att entréhallen mot Köpmangatan blev utformad så att den också skulle kunna fungera som entré till den tänkta teaterlokalen. Nu dröjde det hela 24 år innan teaterlokalen kom till, i samband med Folkets husbygget, men då blev också entrén placerad på ett annat ställe. Men 62 år senare kommer äntligen entrén att användas som den från början var tänkt. Håkan Wickström vid Sandvikens arkitektkontor har ritat en orkestersal och teater. Det gamla läroverket och Hammargymnasiet har

47 2012 blivit ett kulturcentrum för musik, dans, teater och bild när Kulturskolan, estetprogrammet och kulturförskolan Flygande Draken flyttar in. 42. Sandvikens kyrka Ända fram till 1930-talet hade Sandviken en liten oansenlig kyrka vars slaggstensgrund vi fortfarande kan se på kyrkogården. Den byggdes redan Men 1928, i samband med ärkebiskop Nathan Söderbloms visitation i församlingen så överlämnade disponentparet Magnusson en donation på kronor (idag närmare 3 miljoner) till bygget av en ny kyrka. Det enda villkoret paret ställde var att bygget skulle sättas igång snarast. Och så skedde också. Lars Israël Wahlman ( ), professor vid KTH, blev utsedd till arkitekt. Wahlman var född i Hedemora. Hans många kyrkobyggen gjorde att han också var särskilt intresserad av akustik. Sandvikens kyrka murades i tegel med sockel och trappor i röd granit. Den rymmer 800 personer. De fyra kyrkklockorna, varav två från den gamla kyrkan, skänktes av medlemmar ur familjen Göransson. Altarkors och dopfunt skapades av formgivaren Jacob Ängman och altartavlan, samt glasmålningar, av konstnären Gunnar Torhamn. Kyrkorummet rymmer även nutida konstverk av bl.a. Lars Westerman och Gregor Löjdström från Sandviken. Ärkebiskopen Nathan Söderblom lade grundstenen vid en ceremoni den 9 juni Senare samma år fick han Nobels fredspris. Även om vi gärna vill tro det, så har detta säkert inget som helst samband. 43. Helige Staffan I parken nedanför kyrkan står en skulptur av den relativt okände Oscar Antonsson. Skulpturen donerades av Sigrid Göransson, sondotter till järnverkets grundare. Den utfördes i Idefjordsgranit och föreställer

48 den helige Staffan. Källan som rinner upp vid dess fot och planteringarna häromkring vill vara en bild av ödemarkens blomstring, då kärlekens budskap förkunnas. Staffan var en missionär som blev Hälsinglands apostel och skyddshelgon. Han går också under namnet Stenfinn eller Stefan. Tydligen var han väldigt nitisk i sitt missionerande, för det sägs att han tvingades fly när han dristade sig till att riva avgudatempel och bildstoder i Hälsingland. Han flydde, men man hann ikapp honom i Ödmorden, vid Tynnebroån. Där stenades han till döds och traditionen utpekar platsen för mordet till Kapellsten i Skogs socken. Martyren ska vara begravd vid nuvarande Norrala kyrka. Över hans grav restes senare en stupa, som var ett sorts trämonument i husform. Där sägs att flera under ha skett just vid denna stupa. 44. Sandvikens konsthall Initiativtagare till denna vandring bland offentlig konst och arkitektur är Sandvikens konsthall och dess båda intendenter Daniel Palmberg och Lars Westerman. Deras entusiasm och arbete är oumbärligt för vårt konstliv. I den konsthall som Gösta Åbergh ritade, och som invigdes 1972 i samband med Folketshusbygget, visar de upp samtida, nationell och internationell konst av mycket hög klass utan att glömma ambitionen att vända sig till en bredare publik. De har skapat en levande konsthall där bara fantasin sätter gränser för alla projekt och den programverksamhet som bedrivs. Traditionen att ifrågasätta konsten, som man gjorde med Arne Jones skulptur vid Malmgården, finns kvar i bruksorten Sandviken. Detta att förringa konst som elitistisk eller meningslös. Kommunen har inte alltid haft stridbara och kulturintresserade kommunalråd som Gösta Sandin, Inga Hagström och Monica Jacobsson lades konsthallen i malpåse under drygt två års tid. Den 4 oktober 2003,

49 på Kanelbullens dag, slog man upp portarna igen med konstgruppen Mamma som dagen till ära smyckade konsthallen i Sandviken med 4000 kanelbullar. Och vad kan vara mindre elitistiskt än just kanelbullar. Som slutord för denna konst- och arkitekturvandring kan det kanske vara lämpligt att citera den finlandsvenske poeten Elmer Diktonius ord om konstens innersta mening: Om konstens mening vore att bedöva, att få oss att glömma livet, så vore ett hammarslag i skallen den enklaste och bästa konsten.

50 1. Stora kontoret 2. Disponent G.F. Göransson 3. Från fall till fall 4. Kanalen 5. Gamla bruket 6. Malmgården års skola 8. Hyttgatsskolorna 9. Posthuset 10. Plus-minus-rum 11. Bruksmässen 12. Järnknut 13. Nya Bruket 14. Gamla apoteket 15. Valhalla 16. Murgårdsskolan 17. Drömfabriken 18. Promenaden 19. Bessemerhallen 20. Bessemerskolan 21. Kanalkyrkan 22. Parkbadet 23. Kyssbron 24. Kasper i landskap 25. Kvarteret tapetseraren 26. Knuten 27. Kvarteret Släggsmeden 28. Skulpturgrupp 5 enheter 29. Fruktbarheten 30. Hästhandlaren 31. Drottningen 32. Belphegor 33. Skulpturgrupp 3 enheter 34. Vulcanus och Neptunus 35. Fågelbadet 36. Fasadklocka 37. Genesis 38. Stadshuset 39. Folkets hus 40. Gallerian 41. Kulturcentrum 42. Sandvikens kyrka 43. Helige Staffan 44. Sandvikens konsthall

51 Industrivägen 20 Stallgatan Linggatan Gävle Torggatan Dalaga Takläggar- gränd Torggatan 25 P Björkg Kanalparken Sveavägen STADSPARKEN 23 Nor Promenaden 22 Kanalgr Valhallav Barrsätragatan Skolgatan Konsulg Seegatan Dragarb tan Lindparken Glödgarg Smältarg 16 Skolgatan Vallongatan Seegatan Fredriksgatan 15

52 ra Götg Idrottsvägen Linnévägen vägen tan lang 24 Odengatan Jerntorget Köpmangatan 28 Baldersplan 40 Baldersgatan Jansasg 37 Bryggar Grundbog gatan Kulturcentrum Högbovägen Solbergsv 43 Kyrkogatan 42 Sandvikens kyrka Linnévägen Norra Järng Åsgatan 27 Storgatan Smedsg Stålg Hammargatan Stensmov Hyttgatan Bessemerg Kanalen Stationsgatan Södra Järngatan RESECENTRUM Malmgatan Dal-Britas damm Stigs väg Järnverksleden m Sandvikens kommun

53

54 Kasper i landskap(detalj) Björne Selder