Efter döden? Personlig eskatologi i kristen trosåskådning. Uppsala Universitet Teologiska Fakulteten Distansbaskurs XI, delkurs 5 Augusti 1999

Transkript

1 1 Uppsala Universitet Teologiska Fakulteten Distansbaskurs XI, delkurs 5 Augusti 1999 Efter döden? Personlig eskatologi i kristen trosåskådning Handledare: Karin Johannesson Lorentzen mindes inte klart vad som hände sedan. Ninni hade påstått att han kramade henne fruktansvärt hårt medan han viskade i hennes öra: Nu dör vi, men vi möts efteråt. Ninni, älskade, vi måste mötas efteråt... Författad av: Peter Albertsson, KISTA Webbversion

2 2 1. INLEDNING Frågan om vad som händer efter döden har sysselsatt människor så långt tillbaka vi känner till. Egyptierna med sina minutiösa begravningsförberedelser och grekerna med sitt Hades, dit man ros av färjkarlen Charon över floden Styx, är två exempel ur allmänbildningen. Citatet på försättsbladet ur det nutida skönlitterära Nyaga-eposet (Nilsson 1995, s 152) visar att frågan alltjämt är aktuell. För att inte ämnet ska bli för stort har jag valt att göra tre avgränsningar. Jag uppehåller mig inom kristen trosåskådning - andra livsåskådningar lämnas utanför. Jag koncentrerar mig på den troende, kristna, människans bestämmelse. Jag behandlar mellantillståndet, själva tillståndet i döden, inte människans hela framtid. Som huvudfrågeställning har jag alltså valt den s.k. personliga eskatologin: Vad händer närmast efter döden för en troende människa enligt kristen trosåskådning? 2. BIDRAG TILL EN TEOLOGI OM DE DÖDAS TILLSTÅND För att skapa en ståndpunkt för kristen trosåskådning behöver vi lägga samman material från flera olika håll. Här i avsnitt 2 ska vi gå igenom materialet i tur och ordning. Summerandet återkommer vi till i avsnitt Frågeställningens vetenskapliga rimlighet Inledningsvis behöver vi säkerställa frågeställningens vetenskapliga rimlighet. Låt oss med andra ord först kontrollera att ämnet kan behandlas vetenskapligt med de metoder som står till buds inom tros- och livsåskådningsforskningen. Genom att vara en del av första punkten i Anders Jeffners livsåskådningsdefinition, teorier om livet, kan tankarna om tillståndet efter döden studeras av tros- och livsåskådningsvetenskapen. En viktig del i utformningen av en vetenskapligt hållbar kristen trosåskådning är integrationen. Resultatet måste vara koherent med övrigt mänskligt vetande. I det här fallet behöver man ta ställning till integrationsproblematiken i mellantillståndets båda ändar. Mellantillståndet börjar med dödsögonblicket. Här integrerar vi mot det empiriska vetandet.

3 3 Som rent faktum kan vi konstatera att i tidens längd dör människor. Hittills har vi ingen känd observation som motbevisar det. En teologi med dödsögonblicket som utgångspunkt är alltså möjlig ur vetenskaplig synvinkel. Enligt kristen trosåskådning slutar mellantillståndet med de dödas uppståndelse (Apostolicum ur Svenska Kyrkans Bekännelseskrifter, 1957, s 47). De dödas uppståndelse kan knappast studeras med naturvetenskapliga metoder. Däremot kan uppståndelsen få utgöra en hemeneutisk ansats till föreliggande arbete. Som förförståelse redovisar jag alltså tron på de dödas uppståndelse som mellantillståndets avslutning. 2.2 Bibelteologi Gamla Testamentet (GT) har inte tillståndet efter döden i fokus. Det är konkret och handfast och sysslar mest med livet här på jorden. Detta till trots finns faktiskt ett speciellt begrepp för de dödas rike: scheol (översatt till svenska med dödsriket ). Betydelsen av ordet scheol förstås nog bäst mot bakgrund av GT:s kulturella omvärld. Israels folk, bland vilka författarna till vårt Gamla Testamente återfinns, levde inte i ett intellektuellt eller kulturellt vacuum. Det var såväl geografiskt som språkligt en del av den östra delen av den bördiga halvmånen, och kulturellt beroende av de civilisationer som fanns där, speciellt i Mesopotamien. De orientaliska högkulturerna (sumerer, assyrier, babylonier) tänker sig att människans fullödiga liv faktiskt upphör med dödsögonblicket, men inte hennes existens. Hon finns kvar som en konturlös skugga som så småningom bleknar bort allt mer, dock utan att någonsin helt försvinna (von Soden 1994, s 186 och 201). Samma principiella innehåll finns i ordet scheol, ett dödsrike som beskrivs poetiskt och målande i GT som en skuggtillvaro med dova färger (Grenholm 1994, s 86). Vid sidan av detta kan man, speciellt i psaltar-psalmerna, hitta vissa antydningar till en salig tillvaro efter döden för de utvalda, till vilka psalmisten förstås hoppas få höra (Heyman 1980, s 21). Några sällsynta texter placerar saligheten efter en framtida uppståndelse från de döda. I Nya Testamentet (NT) är mellantillståndet inte heller i fokus - men av en helt motsatt anledning än i GT. Det ställs i skuggan av det kristna hoppet (det eviga livet i Guds närvaro efter alltings återställelse) och nämns mest i förbigående (Brown 1993, s 1363).

4 4 De föreställningar som vissa delar av judendomen utvecklat under intertestamental tid (en medveten tillvaro med mycket olika villkor för rättfärdig respektive orättfärdig; se Kittel 1985, s 22) används av Jesus. Hans syfte är dock en uppgörelse med tanken att rikedom är ett tecken på Guds välsignelse över den rättfärdige, dvs. att den fattige är orättfärdig och därför inte kan vänta sig någon framtida salighet. Om det beskrivna mellantillståndet ska tas som Jesu egen uppfattning, eller om han bara utnyttjar sina motståndares åsikt i sin argumentation utan att hålla med dem, är däremot omdiskuterat (Bruce 1986, s 1216). Paulus lägger tonvikten på de dödas uppståndelse. Ett speciellt medvetet mellantillstånd tycks ibland vara en förutsättning, ibland inte (Brown 1993, s 1363). 2.3 Teologin genom historien Tittar man på den dogmhistoriska utvecklingen för tillståndet i döden upptäcker man att det förmodligen är få läropunkter kyrkan gett så många olika innebörder som denna. Den första tiden efter NT:s tillkomst (under de apostoliska fädernas och apologeternas tid) beskrivs döden som en sömn, utan att man närmare definierar vad detta innebär. Så lyder t.ex. gravinskriptionerna i Roms katakomber Här sover N N 1. Med tiden (under kyrkofäderna) blir emellertid sömnen/vilan betraktad som ett mer och mer medvetet tillstånd 2 och under medeltiden utvecklas en hel teologi för att beskriva det i detalj 3. Luther, som inte kan finna denna idérikedom belagd i skriften, rensar ut alltihop och vägrar konsekvent spekulera om mellantillståndets art (Schwartz Lausten 1997, s ). Ändå överlever det medvetna mellantillståndet som dogm. Det kommer helskinnat undan upplysningens neologi (Ibid, s 210) innan det på 1800-talet utsätts för ny häftig kritik, en kritik som återupptagits i vår egen tid av bl.a. Oscar Cullman (1958). Men nu är de kristna uppdelade i olika riktningar. Vissa återinför de apostoliska fädernas själasömn (men skärper begreppet till att betyda medvetslöshet), andra står fast vid ett medvetet mellantillstånd. Debatten är stundtals het och inflammerad och någon konsensus tycks än idag inte vara inom hörhåll. 1 Näst sista stycket i avsnittet The Catacombs of S:t Calixtus - The Liberian Area ur katakombernas website; 2 Jeffner et. al. menar att detta beror på att man beskriver människans särställning i skapelsen med nyplatonska termer - människan är den enda med odödlig själ och har därför ett speciellt värde (Hemberg 1982, s 72). 3 Gregorius den store införde en speciell reningsprocess för de som inte var redo att gå direkt in i himlen (på gammalsvenska skärselden ). För de som varken var skyldiga eller oskyldiga införde man begreppet limbo.

5 5 2.4 Vetande och erfarenheter Kristen trosåskådning ställer som krav på all vetenskaplig teologi att den måste gå att förena med vårt övriga vetande. Den kanske inte kan härledas därur, men får inte strida mot det. Vad vet vi då? Redan i avsnitt 2.1 motiverade jag det rimliga i att utgå ifrån att människor dör. Tyvärr slutar möjligheten till fastlagda vetenskapliga resultat med det. Naturvetenskapen utgår från den information sinnena ger oss om vår omvärld och bearbetar sådana observationer med logikens och matematikens hjälp till användbara modeller som beskriver den fysiska verkligheten (Wallén 1996, s 27). De dödas existens har ingen detekterat och därför faller frågan än så länge utanför vetenskapens kompetensområde. Återstår enskilda människors erfarenheter. Framstegen inom läkarvetenskapen har gjort det möjligt att återföra till livet människor som varit mycket nära döden. Några av dessa kan berätta om starkt emotionellt positiva s.k. nära döden upplevelser (Kübler Ross 1991). Frågan om sådana upplevelser ska integreras med en vetenskaplig teologi om tillståndet efter döden blir til syvende og sidst en definitionsfråga. Har nämligen de människor det handlar om verkligen varit döda, eller har de bara varit väldigt nära döden? Lika oklart är huruvida dessa upplevelser avspeglar en verklighet, eller om det faktiskt bara är upplevelser, dvs. psykologiska eller fysiologiska reaktioner inför döden. För övrigt är inte alla nära döden upplevelser av ett och samma slag. Förutom upplevelser av ett positivt tillstånd i dödens gränsland finns också negativa, skrämmande, upplevelser rapporterade (Rawlings 1978, s 90-91). Det mänskliga vetandets bidrag till en teologi om de dödas tillstånd föredrar jag följaktligen att tona ned. 3. EN TEOLOGI OM DE DÖDAS TILLSTÅND Efter att ha skärskådat komponenter som måste lämna bidrag till en vetenskaplig behandling av den personliga eskatologin ska vi nu försöka sätta ihop dem till en helhet. Ett användbart verktyg för detta finner vi i Anders Jeffners redogörelse för den kristna uppenbarelsen. Han menar att uppenbarelsen inte begränsas till det som finns tryckt i våra biblar. I någon mån fortsätter Gud att meddela sig med oss genom de troendes fortsatta reflexioner över sin egen tro (Hemberg 1982, s 43). Med vetenskaplig teologi menar vi då state of the art, d.v.s. den punkt vi kommit fram till och står vid nu. Detta ger uppenbarelsen ett tidsmoment och en möjlighet att sortera upp vårt ingående material.

6 6 Sammanfattningsvis kan man nämligen säga att tron på en medveten, positivt upplevd, tillvaro för de troende efter döden är en yngre föreställning än motsatsen. I GT nyanseras de äldre skiktens beskrivning av en skuggtillvaro i dödsriket av en antydan till ett saligare tillstånd i de yngre texterna. I NT kompletteras eskatologiska förväntningar om att Jesus ska komma tillbaka innan vi dör (en uppfattning som inte beskriver någon strikt personlig eskatologi) efter hand med tankar om att möta honom direkt efter döden. Detta förklarar varför det är först i de yngre delarna av NT vi hitttar ett mellantillstånd tydligt beskrivet. Kyrkohistoriskt börjar flera perioder i kristenhetens historia utan dogmer om ett klart uttalat mellantillstånd, något som tas fram efter hand och är förhärskande i slutet av resp. period. Det verkar alltså som om uppenbarelsen har en riktning, ett mål den strävar mot, och ständigt återkommer till genom historien. Det målet är väl rimligtvis den vetenskapliga teologins bästa beskrivning av tillståndet för de kristna direkt efter döden: En positivt upplevd, medveten existens, i Kristi närvaro (som i Hemberg 1982, s 74). 4. FORTSATTA STUDIER Den uppmärksamme läsaren har säkert lagt märke till att det återstår en hel del integrations- arbete innan vi definitivt är klara med den personliga eskatologin. I första hand gäller detta slutet av mellantillståndet, där eskatologin placerar uppståndelse, dom och evighet. Dessa behöver sättas ihop till en fungerande helhet med det personliga mellantillståndet. I andra hand måste vi utvidga studiet genom att ta itu med de icke troendes personliga eskatologi (och där möter den moraliska intuitionen med bestämda åsikter att ta hänsyn till). I båda fallen tillkommer behovet av att klara ut eskatologins relation till tiden, något som av litteraturen att döma inte är helt okomplicerat (Hemberg 1982, s 73 & Brown 1993, s 1363).

7 7 Allt detta hamnar utanför de avgränsningar jag gjort för att få en hanterbar storlek på mitt PM. I ett annat eller ett större arbete är det däremot naturliga frågeställningar att arbeta vidare med. Det är inte omöjligt att man genom en sådan problematisering, dvs. genom att sätta in den personliga eskatologin i ett allt mer vidgat sammanhang kommer till andra och bättre resultat än jag nu kunnat nå inom mina mycket snäva avgränsningar. 5. SAMMANFATTNING För att ta fram en vetenskaplig teologi för det tillstånd som gäller de avlidna kristna behövs flera olika delar sättas samman. Exegetiken visar oss att flera olika föreställningar finns med eller antydda i Bibeln. Kyrkohistorien visar att analoga teologiska diskrepanser förekommit i hela dogmhistorien. Vetenskapen kan ännu inte uttala sig om frågan i brist på användbara metoder. Genom att använda Jeffners uppenbarelsebegrepp är det trots allt möjligt att sortera upp de olika föreställningarna i tidsföljd, och se att det finns ett gemensamt fortvarighetstillstånd, ett state of the art som återkommer igen och igen genom historien. Detta är det bästa resultat den vetenskapliga teologin kan nå: En positivt upplevd, medveten existens, i Kristi närvaro.

8 8 6. LITTERATUR Svenska kyrkans bekännelseskrifter (1957) Stockholm: Diakonistyrelsens bokförlag F Bruce (1986) The International Bible Commentary Grand Rapids: Zondervan R Brown (1993) The New Jerome Biblical Commentary London: Chapman O Cullman (1958) Immortality of the Soul or Resurection of the Dead? London: Epworth C Grenholm (1994) Vad tror du på? Stockholm: Verbum J Hemberg (1982) Människan och Gud Lund: Liberförlag V Heyman (1980) Psaltaren Stockholm: Bokförlaget Atlantis G Kittel (1985) Theological Dictionary of the New Testament, abriged in one volume by Geoffrey W Bromiley Grand Rapids: Eerdmans Publishing Company E Kübler Ross (1991) Döden är livsviktig Stockholm: Natur och kultur P Nilson (1995) Rymdväktaren Stockholm: Norstedts M Rawlings (1978) Beyond Death s Door Nashville: Thomas Nelson M Schwartz Lausten (1997) Kirkehistorie Frederiksberg: Forlaget Anis B Ulvaeus (1998) Kristina från Duvemåla, sångtexterna Stockholm: Briggen teaterproduktion W von Soden (1994) The Ancient Orient Grand Rapids: Eerdmans Publishing Company G Wallén (1996) Vetenskapsteori och forskningsmetodik Lund: Studentlitteratur En gång var jag rädd för mörkret men det är jag inte mer Dagar, nätter, det gör ingen skillnad jag är trygg vad än som sker Du vakar över mig Om allt rämnar runt omkring oss finns vår kärlek kvar Den har inget slut, du och jag vi mötas åter och du skall alltid minnas vad jag sagt Jag är i gott bevar

9 9 Minns du Duvemåla hage där jag väntade på dig Invid grinden ska jag stå och vänta tills du åter är hos mej Och tiden ska stå still Inatt ska en stjärna tändas, den ska skina klar och lysa dej väg, du och jag vi mötas åter Beskyddet av en ängel som står vakt det vet jag att jag har Jag vill att du ska minnas vad jag sagt Jag är i gott bevar 4 4 Slutet av musikalen Kristina från Duvemåla. Kristinas avsked till Karl Oskar strax innan hon dör.