Statens strålskyddsinstituts författningssamling

Transkript

1 Statens strålskyddsinstituts författningssamling ISSN O //v//- v «V i '3 Statens strålskyddsinstituts föreskrifter om dosgränscr vid verksamlict med joniserande strålning m. m.; beslutade den 17 mars SSIFS 1989:1 Snkbctcckning 2 Utkom frän trycket dcn26scpt Statens strfllskyddsinstitut föreskriver med stöd av 7, 9 andra stycket samt strfllskyddsförordningcn (1988:293), följande 1. Definitioner och inledande bestämmelser 1 Termer och begrepp som används i strålskyddslagcn (1988:220) har samma betydelse i dessa föreskrifter. 2 I dessa föreskrifter avses med: 1. dosekvivalcnt: den absorberade dosen multiplicerad med en kvalitetsfaktor Q. De värden på Q som ska användas anges i bilaga effektiv dosekvivalcnt: när ett enda organ har bcstrålats, mcdcldosckvivalcnten till det bestrålade organet multiplicerad med en viktningsfaktor WT för detta organ. Om flera organ har bcstrålats, summan av produkterna av medcldosckvivalcntcn och viktningsfaktorn w T förde bestrålade organen. De värden på WT som ska användas anges i bilaga 2, tabell ALI: övre gränser för årligt intag av radioaktiva ämnen för personer sysselsatta i verksamhet med joniserande strålning. De värden på ALI som ska användas anges i bilaga 3, tabell 5. För radioaktiva ämnen som saknas i tabell 5 anger strålskyddsinstitutct på förfrågan tillämpliga värden. 3 Om särskilda skäl föreligger kan strålskyddsinstitutet för en viss verksamhet eller typ av verksamhet, eller för ett enskilt fall, föreskriva om andra begränsningar av personbestrålning än de som anges i dessa föreskrifter, eller föreskriva om åtgärder som indirekt leder till andra dosckvivalenter eller effektiva dosckvivalenter än de som anges här. Allmänna skyldigheter 4 Den som bedriver verksamhet med joniserande strålning ska se till att 1. verksamheten är berättigad, med vilket förstås att den medför en nytta som är större än den beräknade skada som orsakas av strålningen, ' Smal spalt markerar annat än bindande föreskrifter

2 SSI KS 1989:1 2. strålskyddet ilr optimalt, med vilket förstås att vnrjc bestrålning av personer begriinsas sä långt som rimligen är möjligt med hänsyn till ekonomiska och samhälleliga faktorer, 3. de dosckvivalcnter och effektiva dosckvivalentcr som orsakas av verksamhet med joniserande strålning inte överstiger de griinscr som meddelas i dessa föreskrifter, med undantag av bestrålningar av patienter i medicinska undersökningar och behandlingar. Anm, I fräga om gravida kvinnor finns även särskilda regler i 14 nedan förarbeten som, utan att vara verksamhet med joniserande strålning, kan ge förhöjda nivåer av naturlig bakgrundsstrålning. I fråga om radondottcrhalt i bergrum finns gränsvärden i arbctarskyddsstyrclscns föreskrifter 1986:17. 5 Om dosckvivalcntcn till en person sysselsatt i verksamhet med joniserande strålning ökar oväntat i förhållande till vad som normalt registreras, ska den som bedriver verksamheten utreda orsaken. Dosgränser för personer i verksamhet med joniserande strålning Extern bestrålning 6 Gränsen för den effektiva dosckvivalcntcn under ett kalenderår är 50 millisicvcrt (msv). Därutöver gäller som gränser för dosckvivalcnten till huden eller någon del av huden 500 msv per kalenderår, till händer och fötter 500 msv per kalenderår samt till ögats lins 150 msv per kalenderår. Vidare gäller som gränser för den totalt ackumulerade effektiva dosckvivalcntcn 180 msv den dag den bestrålade fyller 30 år, och 700 msv för hela livstiden. För den som burit pcrsondosmätarc ska uppgifter från dosmätningarna användas vid beräkning av ackumulerad effektiv dosckvivalcnt. För den som varit sysselsatt i verksamhet med joniserande strålning, men under sådana förhållanden att han ej behövt bära pcrsondosmätarc, räknas en nominell effektiv dosekvivalcnt av 5 msv per år under de år personen haft sådan sysselsättning. Anm. Ytterligare regler för beräkning av ackumulerad effektiv dosckvivalcnt finns i övergångsbestämmelser till dessa föreskrifter. 7 För kvinnor i fertil ålder ska arbetet planeras så att den effektiva dosckvivalcntcn inte för någon period om två kalendermånader överstiger lomsv. Anm. Avsikten med detta är att hindra att dosekvivalcntcn till ett eventuellt foster överstiger 5 msv under de två första graviditetsmånaderna. 1 enstaka arbeten där en stor del av bestrålningen kan beröra livmodern kan ytterligare åtgärder behövas för att skydda fostret. 8 Kvinnliga arbetstagare ska snarast anmäla konstaterad graviditet till arbetsgivaren. Kvinnor som är gravida och har anmält detta för arbetsgivaren har rätt att under återstoden av graviditeten omplaceras till arbete som ej är förenat med joniserande strålning.

3 För gravida kvinnor som ej omplaceras ska arbetet planeras sa att SSI FS 1989:1 dosckvivalcntcn till fostrcl under hela graviditeten ej överstiger 5 msv. Arbetet ska vidare planeras sa att det iir osannolikt att dosckvivalcntcn till fostret under någon kalendermånad efter det att graviditeten konstaterats överstiger 0,5 msv. 9 En dosckvivalent till huden orsakad av ett smalt strålknippe (mindre än en kvadratccntimctcr) eller av en lokal hudkontamination ska, vid jämförelse med dosgränscrna, värderas som mcdcldosckvivalcntcn över en area om en kvadratccntimctcr. En huddosckvivalcnt orsakad av kontamination över ett större hudparti far dock, vid jämförelse med dosgränscrna, värderas som mcdcldosckvivalcntcn över en area om 0 kvadratccntimctcr. De dosgränscr som gäller för extern bestrålning enligt 6-8 finns sammanställda i bilaga I, tabell I. Intern bestrålning 11 För dosckvivalcntcr som erhålls genom att radioaktiva ämnen tas upp i människokroppen gäller samma dosgränscr som de som anges för extern bestrålning i 6 8. Dosgränscrna ska dock i fräga om intern bestrålning anses beaktade om den bestrålade personens intag av radioaktiva ämnen inte överstiger vad som anges i bilaga 1, tabell 2. Vid samtidigt intag av flera radioaktiva ämnen beräknas intagsgränscr så som anges i bilaga 3. Kombinerad extern och intern bestrålning 12 Vid kombination av extern och intern bestrålning ska dosckvivalentcr och intag av radioaktiva ämnen jämföras med dosgränser och intagsgränscr på det sätt som anges i bilaga 3. Bestrålning vid nödlägen 13 Dosgränscrna enligt 6 och 11 ij gäller ej i räddningsarbete vid nödlägen. I sådant räddningsarbete kan åtgärder accepteras vilka kan medföra att högst dubbla årsdosgränscrna enligt 6 uppnås. Kvinnor i fertil ålder får dock endast delta i sådant räddningsarbete om de själva kan utesluta att de är gravida. Vid svåra nödlägen får arbetstagare med goda kunskaper om strålningens risker efter frivilligt åtagande utsätta sig för ännu kraftigare bestrålning under räddningsinsatser. Bestrålningen ska dock begränsas så långt som möjligt med hänsyn till insatsens syfte. Anm. Närmare regler för räddningsarbete vid nödlägen med radioaktiva ämnen finns i statens räddningsverks cirkulär 1/89. Gravida i verksamhet med förhöjd bakgrundsstrålning 14 Bestämmelserna i 8 om rätt för gravida att omplaceras samt krav på begränsning av dosckvivalcntcn till fostret gäller även i sådana arbeten som inte utgör verksamhet med joniserande strålning, men där foster på ti

4 SSI KS 1989:1 grund av arbetets särskilda karaktiir utsiitts för förhöjda nivåer av naturlig bakgrundsstrålning. Anm. Sådan förhöjd bakgrundsstrålning kan till exempel förekomma om arbetsstället är beläget ombord på luftfartyg eller i gruva eller bergrum. Dosgriinscr för skolelever med dera 15 För ungdomar mellan 16 och 18 Ars Ålder vilka är sysselsatta i verksamhet med joniserande straining, samt för personer vilka fyllt 16 Ar och befinner sig i utbildning (or sadan verksamhet, gäller som kalcndcrårsdosgränscr följande: effektiv dosckvivalcnt högst 15 msv, dosckvivnlcnt till hud, händer eller fötter högst ISO msv, dosckvivalcnt till ögats lins högst 50 msv. I övrigt gäller som kalcndcrarsdosgränscr för bcstralning av studerande under utbildningen följande: effektiv dosckvivalcnt högst 0,5 msv, dosckvivalcnt till hud, händer eller fötter högst 5 msv, dosckvivalcnt till ögats lins högst 1,5 msv. Vid varje enskilt bcstralningstillfdllc far den effektiva dosekvivalentcn högst uppgä till 0,05 msv. Bestrålning av allmänheten 16 För bestrålning av allmänheten till följd av verksamhet med joniserande straining gäller följande kalcndcrarsgränscr: effektiv dosckvivalent högst ImSv, dosckvivalcnt till hud och till ögats lins högst 50 msv. Enstaka Ar kan den effektiva dosekvivalentcn fä ga upp till 5 msv, om genomsnittet under livstiden ända väntas understiga I msv/ar. Dessa dosgränser kan inte direkt tillämpas av varje vcrksamhetsidkare, eftersom den sammanlagda dosen fran olika verksamheter med joniserande straining måste beaktas. BcstrAlning av allmänheten regleras i stället med vcrksamhctsrclatcradc gränser i särskilda föreskrifter. Sådana vcrksamhctsrclaterade gränser finns bland annat i statens strålskyddsinstituts föreskrifter om begränsning av utsläpp av radioaktiva ämnen från kärnkraftsstationcr (SSI FS 1977:2, ändrade genom SSI FS 1983:5), samt statens stralskyddsinstituts föreskrifter m.m. om icke kärnencrgianknutet avfall (SSI FS 1983:7).

5 SSI KS 1989:1 SAMMANFATTNING AV DOSGRÄNSER FÖR ARBETSLIVET Bilaga 1 Tabell 1. Dosgrönser för personer som är sysselsatta i verksamhet med joniserande strålning från extern strålkälla Högsta dosekvivalent Situation Period Storhet respektive effektiva dosekvivalent (msv) Generellt Kvinnor i fertil ålder Gravida kvinnor Kalenderår Effektiv dosekvivalent 50 Dosekvivalent till ögats lins 150 Dosekvivalent till hud 500 Dosekvivalent till händer och fötter 500 Ackumulerat Effektiv dosekvivalent, 30 års ålder 180 Effektiv dosekvivalent, livstiden månader Effektiv dosekvivalent Hela graviditeten Dosekvivalent till fostret 5 Tabell 2. Gränser för intag av radioaktiva ämnen för personer som är sysselsatta i verksamhet med joniserande strålning Situation Period Högsta intag (ALI)* Generellt Kalenderår 1 Ackumulerat vid 30 års ålder 3,5 Ackumulerat under livstiden \U Kvinnor i fertil ålder 2 månader 0,2 Gravida kvinnor Återstående graviditet sedan denna 0,01-'* konstaterats *) ALI-värden finns i bilaga 3, tabell 5. I bilaga 3 anges också hur intagsgränser beräknas vid samtidigt intag av flera ämnen och vid samtidig extern och intern bestrålning. **) Denna intagsgräns är avsedd att med god marginal säkerställa att den högsta tillåtliga fosterdosen ej överskrids. För vissa väl kända ämnen som ger låga fosterdoser avser strålskyddsinstitutet att i särskild ordning meddela en något högre intagsgräns. 5

6 SSIFS 1989:1 STORHETER FÖR DOSMÄTNING Blinda 2 Dosekvivalent Den biologiska verkan av joniserande strålning beror inte bara av den absorberade dosen, utan också av andra faktorer, framför allt typ av strålning. I strålskydd används därför dosekvivalenten H: där H = D * Q * N D = absorberad dos Q = kvalitetsfaktor för den aktuella typen av strålning N = produkten av eventuella övriga omrakningsfaktorer. Enheten för dosekvivalent är sievert (Sv). Enheten för absorberad dos ar gray (Gy). 1 gray = 1 joule/kilogram. Värden på 0 framgår nedan. Värdet på N är tills vidare 1. Kvalitetsfaktorn Q tar hänsyn till att olika typer av strålning har olika biologisk verkan. Den är dock inte ett direkt mått på någon viss biologisk skadetyp, utan utgör en sammanvägd bedömning av olika slag av biologisk verkan vid låga doser. Dosekvivalenten ar därför inte lämplig för bedömning av risker på grund av större överdoser vid olyckor. Den är endast avsedd för strålskyddsarbete. Kvalitetsfaktorn är definierad som en funktion av bromsförmågan i vatten. Sambandet återges i figur 1, och tillämpliga Q-värden kan avläsas i figuren om bromsförmagan är känd._för ett spektrum av strålning kan man beräkna ett vägt medelvärde, Q, för Q. För situationer då bromsförmagan är obekant har -den internationella strålskyddskommissionen, ICRP, i sin publikation nr 26: Recommendations of the ICRP_ (1977) rekommenderat de i tabell 3 angivna ungefärliga värdena på Q för_praktiskt strålskydd. Figur I ger en noggrannare bestämning av Q (Q), men vid tillämpning av dessa föreskrifter är det tillåtet att välja fritt mellan figur 1 och tabell 3 för bestämningen. Figur 1: Kvalitetsfaktorn som funktion av bromsförmagan i vatten. K) 2 Bromsförmagan i vatten, kev/ym

7 SSI FS 1989:1 Forts, bilaga 2 I ett uttalande är 1985 rekommenderade ICRP att Q-värdet för snabba neutroner "provisoriskt" skulle andras från till 20. Strålskyddsinstitutet anser, i likhet med myndigheter i vissa andra länder, att det inte för närvarande finns skäl att följa den provisoriska rekommendationen. Ytterligare andringar av Q-vHrdet kan komna att föreslås. Dessutom överskattar de strålskyddsstorheter som rekommenderas nedan oftast dosekvivalenten för neutroner med faktorn cirka 2. I tabell 3 återges således det äldre värdet Q = för snabba neutroner. För typer av strålning som inte anges i tabell_3 kan strålskyddsinstitutet ange rekommenderad approximation av Q vid förfrågan. Tabell 3. Kvalitetsfaktorn Q Strålslag Q Röntgen, gammastrålning, elektroner 1 Termiska neutroner 2,3 Protoner och snabba neutroner Alfapartiklar 20 ' Effektiv dosekvivalent Olika organ i kroppen är olika strålkänsliga. För bedömning av skaderisken när olika kroppsdelar blivit olika mycket bestrålade används därför ett sammanvägt medelvärde av dosekvivalenten, nämligen den effektiva dosekvivalenten H : e där H e " W T * «I w_ = en viktningsfaktor för organet eller vävnaden T tt_ = medeldosekvivalenten i detta organ respektive denna vävnad Viktningsfaktorerna w_, motsvarar den relativa strålkänsligheten i olika organ. De värden som ska användas framgår av tabell A, följande sida. Värdena är desamma som ICRP rekommenderat i publikation nr 26 (1977). För allmänheten är gränsen för den effektiva dosekvivalenten 1 msv/år. För den som är sysselsatt i verksamhet med strålning är gränsen för den effektiva dosekvivalenten 50 msv/år. Dessutom begränsas i dessa föreskrifter den ackumulerade effektiva dosekvivalenten till 180 msv vid 30 års ålder och 700 msv för hela livstiden. Nästan alla organ har ett tillräckligt skydd mot icke-stokastiska organskador redan i denna begränsning av den effektiva dosekvivalenten. Särskilda organdosgränser behövs därför endast för ögats lins, som är

8 SSI FS 1989:1 Forts, bilnna 2 särskilt känslig, samt för hud, händer och fötter, vilka inte beaktas i den effektiva dosekvivalenten. För den som är sysselsatt i verksamhet med strålning är dosgränsema för hud och för händer och fötter 500 msv per år, och dosgränsen för ögon 150 msv/år. För allmänheten är såväl hud- som ögondosgränsen 50 msv/år. Ingen speciell dosgräns för händer eller fötter anses nödvändig för allmänheten med tanke på de bestrålningssituationer som kan förekomma. Tabell 4. Viktningsfaktorer w för beräkning av effektiv dosekvivalent Organ eller-vävnad T Viktningsfaktor Könskörtlar 0,25 Bröst 0,15 Röd benmärg 0,12 Lungvävnad 0,12 Sköldkörtel 0,03 Benvävnad (ytskikt) 0,03 5 övriga mest bestrålade organ 5 * 0,06 = 0,30 Vid användning av viktningsfaktorerna i tabell k för "övriga mest bestrålade organ" galler att om matsmältningskanalen bestrålats ska magsäck, tunntarm, övre tjocktarm och nedre tjocktarm räknas som fyra o- lika organ. Om fler än fem "övriga organ" bestrålats ska ändå bara de fem mest bestrålade organen beaktas. Hud ska ej räknas som ett "övrigt organ", ej heller ögats lins, händer, underarmar, fötter eller vrister, och inte heller blodet eller blodkärlen. Vid radondotterexponering räknas luftvägar och lungor som varsitt "övrigt organ". Observera att man vid jämförelser med dosgränser enligt dessa föreskrifter ska beakta radondöttrar endast om dessa föreligger som ett resultat av planerad verksamhet med joniserande strålning. För arbete i bergrum finns särskilda föreskrifter från arbetarskyddsstyrelsen (1986:17). Vid exponering efter intag av radioaktiva ämnen som snabbt utsöndras i urinen bör urinblåsans vägg betraktas som ett av de "övriga mest bestrålade organen." Viktningsfaktorerna i tabell A används för beräkning av effektiv dosekvivalent för individer. Vid beräkning av kollektivdoser (till grupper av individer) kan huddoser vid behov beaktas. Värdet på w,, sätts då till 0,01. Övriga viktningsfaktorer behöver inte korrigeras, men om beräkningarna inkluderar huden måste detta anges. Praktiska storheter och mätningar vid extern bestrålning I praktiken är det omöjligt att mäta den effektiva dosekvivalenten. Den internationella kommissionen för mätningar och enheter för joniserande

9 SSI FS 1989:1 Forts, bilaga 2 strålning, ICRU, har därför definierat fyra särskilda strålskyddsmätt som alla kan skrivas som H(d): H*(IO) = miljödosekvivalent H'(0,07) = riktningsdosekvivalent H () = djup individdosekvivalent H (0,07) = ytlig individdosekvivalent H(d)-storheterna anger dosekvivalenten på djupet d mm i en sfär av mjukdelsekvivalent material med 30 cm diameter (ICRU-sfSr). De används för att uppskatta den effektiva dosekvivalenten respektive huddosekvivalenten. Handburna instrument som mäter fritt i luft kalibreras för att visa miljö- och/eller riktningsdosekvivalent. Persondosmätare kalibreras för att ange individdosekvivalenterna. H(d)-storhcterna underskattar mycket sällan den verkliga dosekvivalenten. H(d)-storhetema och mättekniken beskrivs ytterligare i ICRU:s publikation nr 39 och A3: Determination of dose equivalents resulting from external radiation sources, del 1 och 2 (1985, 1988). Omvandlingsfaktorer mellan olika storheter och för olika strålslag återfinns i t ex ICRP:s publikation nr 51: Data for use in protection against external radiation (1988). Strålskyddsinstitutet besvarar gärna eventuella frågor av praktisk natur. Olika typer av strålskyddsmått används, enligt ICRP:s rekommendationer, på följande sätt: 1. Arbete i ICRP:s kategori_b Härmed avses arbete där det är ytterst osannolikt att den årliga stråldosen överstiger 3/ av årsgränsen, och det inte ställs krav på regelmässig persondosmätning. Hit hör bland annat arbete i anslutning till industriella nivåvakter och liknande, arbete med färdigmärkta RIA-kits på sjukhus, arbete med odontologisk röntgendiagnostik med apparater med rörspänning under 75 kilovolt, och sådant arbete med patientvård och administration inom medicinsk röntgendiagnostik som inte innehåller moment som måste utföras i röntgenlaboratoriet under där pågående verksamhet. I denna typ av arbete kan dosekvivalenter uppskattas med miljö- och riktningsdosekvivalent eller med individdosekvivalenterna. Värdet på t ex kerma i luft duger också som uppskattning av effektiv dosekvivalent, eftersom det ej fordras någon stor noggrannhet. 2. Arbete i ICRP:s kategori A Härmed avses arbete som kan ge måttliga stråldoser, dvs arbete vid vilket man inte kan utesluta bestrålning med mer än 3/ av årsdosgränsen. Den försiktigaste skattningen av den effektiva dosekvivalenten erhålls,

10 Forts, bilafla 2 i princip, genom mätning av miljödosekvivalenten och, för bedömning av huddoser, riktningsdosekvivalenten i det aktuella strålfältet. För praktiskt arbete rekommenderas att man använder persondosmätare som mäter den djupa individdosekvivalenten och, när huddoser behöver bedömas, den ytliga individdosekvivalenten. Det bör dock då observeras att sådana mätare i vissa bestrålningssituationer kan underskatta den effektiva dosekvivalenten. Därför krävs särskild uppmärksamhet i fall där uppmätta individdosekvivalenter kan närma sig det högsta tillåtliga värdet enligt nedan. Flera mätare på olika ställen på kroppen kan förbättra noggrannheten. Således ska följande villkor uppfyllas: V ) < H e, G ; H s (0 ' 07) < W där H () = djup individdosekvivalent för kalenderåret H e,u _ = årsgräns för effektiv dosekvivalent H (0,07) = ytlig individdosekvivalent för kalenderåret s H,,. = årsgräns för huddosekvivalent Kravet att underskrida de särskilda årsdosgränserna för ögats lins samt för händer och -fötter kan oftast antas bli tillgodosett om villkoren uppfyllts. I vissa fall kan dock särskilda fingerdosmätare behövas. I fall där uppmätta individdosekvivalenter närmar sig det högsta tilllåtliga värdet enligt bör även miljödosekvivalent och vid behov riktningsdosekvivalent i det aktuella strålfältet fastställas. 3. Större överdoser Härmed avses bestrålning i samband med olyckshändelser. I görligaste mån bör den absorberade dosen beräknas. Särskilt vid de sällsynta fallen av höga doser (väsentligt över årsdosgränserna) är detta angeläget. Om bestrålning skett med annan typ av strålning än gamma- eller röntgenstrålning är det inte tillfyllest att använda kvalitetsfaktorn Q för att beakta detta. I stället måste den relativa biologiska effektiviteten, RBE, användas. Strålskyddsinstitutet anger vid behov tillämpligt värde på RBE.

11 SSI FS 1989:1 Bilaga 3 STRÅLDOSER EFTER INTAG AV RADIOAKTIVA ÄMNEN Intecknad dosekvivalent Yttre bestrålning orsakar en stråldos endast under den tid då den bestrålade personen befinner sig i strålfältet. När man sväljer, andas in eller på annat sätt tar in radioaktiva ämnen blir däremot den totala stråldosen utdragen i tiden. Ett intag ett visst år kan alltså orsaka bestrålning även under senare år. Därför har ICRP definierat en intecknad dosekvivalent, H_ c n : T>:)U 50 ar där t=0 är dosekvivalentraten i ett organ T vid tiden t efter ett intag av radioaktiv substans vid tiden t=0. Ur inteckiiade dosekvivalenter för olika organ (T) kan sedan en effektiv intecknad dosekvivalent beräknas med hjälp av de gängse viktningsfaktorerna w_ (se bilaga 2, tabell A). Årliga intagsgränser (ALI) Rent praktiskt är det omständligt att jämföra intecknade dosekvivalenter med dosgränser. ICRP har därför infört en sekundär gränsstorhet, ALI (Annual Limit of Intake). ALI anger en aktivitet uttryckt i becquerel (Bq). ALI begränsar således mängden radioaktiv substans som en person får ta in under ett år. Därmed begränsas indirekt även dosekvivalenter orsakade av det radioaktiva ämnet. Ett årligt intag av 1 ALI motsvarar en årlig intecknad dosekvivalent av 50 msv. ALI har beräknats för personer som är sysselsatta i verksamhet med joniserande strålning. För allmänheten måste andra intagsgränser användas, särskilt om barn kan komma att ta in ämnet i fråga. Vid beräkningar av intagsgränser för allmänheten bör strålskyddsinstitutet kontaktas. Värden på ALI framgår av tabell 5. För ämnen som inte anges i tabellen lämnar strålskyddsinstitutet på begäran uppgift om tillämpliga värden på ALI. För ädelgaser är i allmänhet extern bestrålning, inte intag, begränsande. Därför anges i tabell 5 för ädelgaser i allmänhet inte ALI-värden utan härledda högsta luftkoncentrationer, DAC (Derived Air Concentrations). Arbete i en koncentration av 1 DAC under ett år (2 000 timmar) motsvarar då 50 msv. För ämnen där inre bestrålning är begränsande ger arbete i koncentrationen 1 DAC under ett år ett intag av 1 ALI, som i sin tur motsvarar en intecknad dosekvivalent av 50 msv. För ämnen där ALI-värden ges i tabell 5 kan DAC vid behov beräknas t

12 SSI FS 1989:1 Forts, bilaga 3 genom att det numeriska värdet på tillämpligt ALI för inhalation divideras med en konstant. Konstanten bygger på antaganden om vistelsetid och andningsvolym. Beräkningen görs enligt formeln DAC = ALI/(2,4 * 3 ) Bq/m 3 Blandningar av radioaktiva ämnen När någon i sitt yrke kan komna att utsättas för flera olika radioaktiva ämnen.stcn 'följande villkor uppfyllas: där I. = årligt intag av ämne j j J J ALI. = ALI för ämne j J Blandningar av radioaktiva ämnen där man känner till vilka ämnen som ingår men ej deras koncentrationer betraktas som om de skulle bestå endast av det ämne som har det lägsta ALI-värdet. Om det är okänt vilka ämnen blandningen består av, används det lägsta av de ALI-värden som gäller för de ämnen som kan tänkas ingå i blandningen. Samtidig yttre och inre bestrålning När någon i sin sysselsättning under samma år kan komma ätt utsättas för bestrålning både från strålkällor utanför kroppen och från intag av ett eller flera radioaktiva ämnen, ska den sammanlagda bestrålningen begränsas. Därvid gäller for mätningar avseende den externa bestrålningen det som anges i bilaga 2. Av det följer att det är tillåtligt att använda djup och ytlig individdosekvivalent, uppmätta med persondosmätare, men att man måste vara observant på att persondosmätare i vissa fall kan ge en relativt dålig skattning av den effektiva dosekvivalenten. Således ska följande villkor uppfyllas:... V e, G E j j ; oar j s 12 H p () = djup individdosekvivalent för kalenderåret H e c = årsgräns för effektiv dosekvivalent = årligt intag av ämne j *T = ALI för ämne j ALI.» S (0,07) n = ytlig individdosekvivalent för kalenderåret s f^ G = årsdosgräns för huddosekvivalent

13 SSIFS1989:! Forts, bilofta 3 Kravet att underskrida de särskilda årsdosgränserna för ögats lins samt för händer och fötter kan oftast antas bli tillgodosett om villkoren uppfyllts. 1 vissa fall kan dock särskilda fingerdosmatare behövas. I fall där uppmätta individdosekvivalenter närmar sig det högsta tilllåtliga värdet enligt bör även miljödosekvivalent och vid behov riktningsdosekvivalent i det aktuella strålfältet fastställas. 13

14 Forts, bilaga 3, labell 5: ALI-v!irdcn samt, Oir iidclpaser, DAC-viirden, i Bq Intag via nndningslua<n D W i VHto n-3 Tritiornt vatton Dorylllum Intag via :. Inhalationsklassors Y - oxidor, halider, nitrater, W - övriga. Do-7 Do- Sa Sa 4 MO 7 0* 6 5*1O 5 Kol C-11 Kolmonoxid Koldioxid övriga organiska Kolmonoxid Koldioxid OMO 9 övriga organiska Fluor Intag via :. Inhalationsklasser: Y - lantanfluorid, W «fluorider med De, Mg, Ca, Sr, Da, Ra, Al, Ga, In, TI, As, Sb, Di, Fe, Ru, Os, Co, Rh, Ir, Ni, Pd, Pt, Cu, Ag, Au, Zn, Cd, Hg,, Y, Tt, Zr, Ilf, V, Nb, Ta, Hn, Te, Ro, D - fluorider mod H, Ui, Na, K, Rb, Cs, Fr. F-18 Natrium Na-22 Na-24 Samtliqa l«8 2M0 8 Maqno3ium Intag via :. Inha*lationsklasscr: W «oxider, hydrox- Idcr, karbider, halider, nitrater, D * övriga. Mg-20 14

15 Forls. bilaga 3, tabell 5 D W y Aluminium Intag via i. Inhalationsklassori W - oxider, hydroxidor, karbider, halidor, nitrator, metalliskt aluminium, 0 övriga föroningar, Al-26 Klsol Intag via :. Inhalationoklasaer: Y - aluminosilikatglas, W oxider, hydroxidcr, karbider, nitrator, D» övriga. Si-31 Si Fosfor Intag via :. Inhalationsklassor: W fosfater med Zn2+, Sn3\ Mg2+, Fo3 +, Bi3 + och lantanider, D - övriga. P-32 P-33 8 Svavel Inhalationsklassor: W «grundämnet svavel samt sulfider med Sr, Ba, Ge, Sn, Pb, As, Sb, Di, Cu, Ag, Au, Zn, Cd, Hg, Ho, W och sulfater mod Ca, Sr, Da, Ra, As, Sb, Di, D övriga sulfider och sulfater. S-35 oorganiska Grundämnet svavel Gaser: SO2, COS, H2S, CS2 Föreningar enl 8 7 Klor Intag via :. Inhalationsklasser: W - klorider med lantanider, Bo, Mg, Ca, Sr, Da, Ra, Al, Ga, In, TI, Ge, Sn, Pb, As, Sb, Bi, Fe, Ru, Os, Co, Rh, Ir, Ni, Pd, Pt, Cu, Ag, Au, Zn, Cd, Hg,, V, Ti, Zr, Hf, V, Nb, Ta, Cr, Mo, W, Mn, Te, Re, D - klorider med H, Li, Na, K, Rb, Cs, Fr. Cl-36 Cl-38 Cl-39 2M

16 SSI FS»989:1 Forts, billiga 3, tabell 5 - D W V Ar-37 avgor myckot ligonorgotioka Augeroloktronor och röntgenstrålar. Därför är dosokvivalonten 1 lungan grlinsshttando. rör övriga nrgonisotopor är yttro bestrålning gränsstittando. För dom gos durför oj ALI utan DAC med 1 - stort gasmoln, 2-00 m 3 rum, m 3 rum, 4 0 m 3 rum. Ar-37, ALI «Ar-39 Ar-41, DAC, DAC l* Kalium K-40 K-42 K-43 K-44 K-45 8 B 9 Kalcium Co-41 Ca-45 Ca Skandium Intag via t. Inhalationsklassr v = alla vanligt förekommande. Sc-43 Sc-44m Sc-44 Sc-46 Sc-47 Sc-48 Sc-49? 7 0* I* 8 5*1O

17 SSIFS'1989:1 Forts, bilnga 3, tabell 5 D V Y Tltan Intag via : föroningar. Inhalationsklasscr: Y SrTiO3, W - oxider, hydroxider, karbider, halider, nitratcr, D - alla övriga vanligt förokommando * Ti-44 Ti-45 Sa 8 9'IQ 1 B l* 9 l* 9 Vanadln Intag via :. Inhalationsklasscr: W oxider, hydroxidcr, karbider, ha lider, D - alla övriga vanligt förekommande, V-47 V-46 V-49 2*1O 7 7 2*1O 7 Krom Intag via :. Inhalationsklassor: y - oxider och hydroxide r, W - halider och nitrater, D - övriga. Cr-48 g Cr-49 q Cr *1O 9 3«1O 9 Intag via :. Inhalationsklasser: W = oxider, hydroxider, halider, nitrater, D = övriga. Mn-51 Mn-52 Hn-S2m Mn-53 Mn-54 Mn B* 8 17

18 SSIFS 1989:1 Forts, bilaga 3, tabell 5 Nuklld Form Intag via Inhalationsfclass: D W Y JUrn Intag via :. Inhalationsklasaer: W - oxider, hydroxidor, halidor, 0 - alla övriga vanligt förekommande * Fe-52 Fe-55 Fe-59 Fo-60 Sa fl l* 6 7*1O 7 2*1O 5 5 Kobolt Intag via : 1 * oxider, hydroxider, övriga oorganiska i spärkvantitoter, 2 organiska samt oorganiska utom oxider och hydroxidor i närvaro av bärarmaterial. Inhalationsklasser: Y oxider, hydroxider, halider, nitrater, W övriga. Co-55 Co-56 Co-57 Co-58 Co-58n Co-60 Co-60m Sc? 7 2*1O *1O 9 7*1O 6 l* M MO 7 l*2o 6 11 Co-61 7*1O Co-62m l«9 18

19 SSIFS 1989:1 Forts, bilaga 3, tabell 5 D W Y Hlckol Intag via munnan: oorganiska. Inhalationsklassori W - oxider, hydroxidor, karbider, D övriga vanliga oorganiska utom gaser. Ni-56 Gaaor Föreningar onl ' 7 7 Ni-57 Casor Föreningar onl 8 Ni-59 Casor Föreningar onl Ni-G3 Gasor. Föreningar enl 7 Hi-65 Gaser Föreningar enl 6* " 8 l* 9 Ni-66 Gaser. Föreningar onl C* 7 7 Koppar Intag via :. Inhalationoklasser: Y» oxider och hydroxider, W - sulfidor, halidor, nitrater, D «alla övriga oorganiska. Cu-60 Cu-61 Cu-64 Cu *IO Zink Intag via : Samtliqa. Inhalationsklciss: Y * alla vanligt förekommando. Zn-62 Zn-63 Zn-f.5 Zn-69m Zn-69 Zn-71m Zn-72 Si! 8 l* 7 8 2*1O M0 8 B t

20 SSI ifs 1989; 1 Forts, bilaga 3, tabell 5 Inhalationaklass: - D W Y Gallium Intag via : föroningar. Inhalationsklnosor: W - oxidor, hydroxider, Karbidor, halidor, nltratcr, 0 «övriga. Ga-65 Ga-66 Ga-67 Ga-68 Ga-70 Ga-72 Ga-73 Sc 7 B 7 1MO B 2M0 9 6* l» D 2«9 TIO 1MO Germanium Intag via :. Inhalationsklasser: W - oxider, sulfider, halider, D övriga vanligt förekommande. Ge-66 Ce-67 Ge-68 Ge-69 Ge-71 Ge-75 Ge-77 Ge-78 Sc Sc l* *1O B Arsenik Intag via :. W «alla vanligt förekommande. As-69 As-70 As-71 As-72 As-73 As-74 As-76 As-77 As *1O