sida - Ägarehistoria 5 - Byggnaderna 11 - Sammanhang och stil 16 - Framtiden 17 - Ägarehistoria 18 - Gårdsmiljön 22 - Ägarehistoria 24

Transkript

1 1

2 2 INNEHÅLL sida INLEDNING 3 ÖVERMO GÅRD - Ägarehistoria 5 - Byggnaderna 11 - Sammanhang och stil 16 - Framtiden 17 EDSHULT - Ägarehistoria 18 - Gårdsmiljön 22 KORSNÄSGÅRDEN - Ägarehistoria 24 - Gårdsmiljön 28 KÄLLFÖRTECKNING 30 BILAGOR 1. Befintlig bebyggelse nov projicerad på gällande stadsplan 2. Övermo gård, mangården, byggnadsplaner Övermo gård, mangården fotografier Övermo gård, dräng, -brygg och bakstugor, fasad, plan o. Sektion Övermo gård, situationsplan Kommentarer till storskifteskartan. 7. Storskifteskartan ( )

3 3 INLEDNING Man närmar sig Leksands Noret söderifrån på riksväg 70. Så snart Moskogen passerats utbreder sig på höger hand en vidsträckt slätt, som nu är föremål för omfattande byggnadsverksamhet. Denna har hittills resulterat i ett ålderdomshem och ett antal mindre villor, till stor del pensionärsbostäder. Slätten, som tidigare bestod av åker och äng, var närmast vägen bebyggd med tre för trakten ovanligt stora gårdar av typ mindre herrgård. 1 Dessa finns alltjämt kvar i viss omfattning: Den längst i söder, senast känd under namnet Korsnäsgården, återstår endast till sina två rödpanelade timmerflyglar samt ett par ekonomilängor. Därefter följer Edshult, en ombyggd och hel moderniserad reveterad envåningsbyggnad av 1700-talssnitt med brutet tak omgiven av två rödtimrade flyglar. Sist i raden och mest iögonfallande ligger den gulvitreveterande Övermo gård ( Rosn s ) vid avtagsvägen till byn med samma namn. Med tiden kom även denna gård att kallas Edshult därför att bägge egendomarna under lång tid innehades av samma ägare. (Här används den ursprungliga benämningen). Corps de logiet, som har utsikt över Dalälven och Noret, är till utseendet påfallande högt, har två våningar, flackt spåntäckt valmtak och låga vindsfönster under takfoten. Huvudfasaden utmärks av en öppen takförsedd veranda i två våningar. Denna klassiskt rena karaktärsbyggnad från 1800-talets första år flankeras av två samtida envåningsflyglar med förstukvist. Till de två sist nämnda gårdarna leder alléer av imponerande lönnar. Dessutom växer söder och öster om Övermo gårds manbyggnad några stora ekar på linje ett för bygden unikt bestånd. Gårdarna och angränsande mark, med undantag av Edshults byggnader och tillhörande tomtparti, ägs sedan 1960-talet av Leksands kommun, som alltså exploaterat de gamla inägorna för byggnadsändamål. Siljansbygdens och övre Dalarnas homogena bondekultur saknade nästan helt och hållet de mera ståndsmässiga byggnadsinslag, som annars var rätt vanliga på svensk landsbygd, speciellt söderut. Här konfronteras man emellertid med ett undantag. I ett försök att säkerställa den kulturhistoriskt värdefulla miljön och därmed vidmakthålla balans och kontinuitet i begynnelsebilden måste gårdarna beaktas vid framtida markanvändning något som hittills ej har skett. Att hänsyn tages till märkliga bebyggelseinslag, naturområden etc. för övrigt en av grundstenarna i den nu aktuella fysiska riksplaneringen. Övermo gård är utan tvekan ett väl motiverat bevaringsobjekt, vars kvalitet hittills inte varit känd. De tre husen är obebodda, men manbyggnadens bottenvåning används som fritidsutrymme för ungdomar. Anläggningen som i det närmaste är oförändrad sedan sin tillkomst, är dessutom i god grundkondition trots det bristande underhåll som rått alltsedan kommunens förvärv i mitten av 1960-talet. Enligt fastställd stadsplan skall villatomter utläggas där de gamla husen nu står. 1 De uppmärksammas redan av F. R. Arosénius (Beskrifning öfver provinsen Dalarne, Leksandsdelen, Falun 1863, s. 48): För öfrigt märks inom Öfvermo 3:ne ganska välbygda gårdar invid sjelfva landsvägen straxt ofvanom elfbron, omhägnade med trädgårdar och vackra alléer.

4 4 Det till storleken mindre Edshult, som ej är hotat, är viktigt som gårdsbildning och miljöbildare. Manbyggnaden har dock förlorat så mycket av ursprunglig prägel att den ej når upp till samma genuina kvalitet som Övermo gård. Korsnäsgårdens kvarstående hus är avsedda att rivas och därmed lämna ytterligare plats till en redan väl tillgodosedd friyta. De bägge nu tomma bostadsflyglarna är emellertid ett viktigt inslag i den skisserade miljön och bildar som sådant ett värdefullt och rogivande komplement till pensionärshemmet. Hittills har ingen utredning presterats om bebyggelsen, dess historia och plats i Leksandsbygden. Det forskningsresultat, som härmed framlägges, vill råda bot mot detta och skapa ökad förståelse för miljöns bevarande.

5 5 ÖVERMO GÅRD 1 ÄGAREHISTORIA Samuel Hartzell, c:a Övermo gård uppfördes 1805 av fältkamreraren och kronofogden i Nedansiljans fögderi, Samuel Hartzell, (f. 1761, d. 1827). Han var född i Västerås och hamnade så småningom i Stora Skedvi, varifrån han 1793 flyttade till Leksand. Av en brandförsäkringsvärdering från 1808 framgår bl.a. att huvudbyggnaden innehöll omkring 10 rum och att ena flygeln rymde ett stort skrivkontor, där ägaren sannolikt utförde sina tjänsteåligganden. I gårdens närhet förekom ekonomibyggnader av olika slag, sådana som i allmänhet förknippas med en större lantegendom. Storskifteskartan, som upprättades , ger en god bild av bebyggelsens omfattning. (Se bil.7). Egendomen hade då hemmansbeteckningen Övermo 2; 2 År 1800 uppgår kronofogdens hushåll till 4 personer och 10 år senare, då han alltså redan bor i sitt nya hus är antalet 7. De 8 personer som omnämns 1825 är inklusive Hartzell själv en hushållerska: Brita Lund, f. 1769, en bokhållare: Erik Magnus Falk, f. 1803, två drängar: Jan Melkersson, f. 1803, Anders Andersson, f. 1801, och tre pigor: Sara Christina Grönstedt, f. 1807, Anna Christina Groth, f. 1805, Anna Ersdotter, f Lars Fredrik Ros, c:a , två år efter Hartzells död, innehas såväl gården som kronofogdetjänsten av Lars Fredrik Ros (f i Voxna, d. 1848), gift 1803 med Lovisa Fredrica Wahrlund (f. 1781, d. 1860). Han kom nu närmast från gård nr 10 i Noret. Denne Lars Fredrik hade dessförinnan, sedan seklets första år, i nämnd ordning varit expeditionsbefallningsman o. Kronolänsman samt Häradsskrivare allt i Leksand. 4 En broder, Johan Jacob (f. 1771), som sannolikt avlidit under 1800-talets första decennium, hade även han har fungerat som Häradsskrivare i fögderiet. Det kan nämnas att en annan broder, Nils Gustaf (f.1774, d.1824), beklädde tjänsten som kronolänsman i Alsen, Jämtland. Om brödratrions fader, Anders (f.1738 i Munktorps socken, d.1799), vet man att han varit bruksinspektor vid Voxna bruk i Hälsingland och mot 1700-talets slut bott i Leksand där han också avled närmare bestämt på egendomen Byggningen vid byn Sunnanäng. 5 1 Namnet Övermo gård har varit allm. vedertagen benämn. f. denna egend. under större delen av 1800-t. ett tidigt ex. är brandförs.värderingen fr. 1808; Ännu 1911 kunde namnet användas som postadress, (Lilly v. Hillern-Flinsch, muntl.) 2 Husf.l ; Brandförs.verket; Lantm.styrelsen 3 Mant.l.1800, -10, Sv.Ättartal 1894; Mant.l.1805, -10, -15, -30; Husf.l , , Sv. Ättartal 1894; Mant.l. 1805; Död- och begravn.bok 1799.

6 6 Med Lars Fredrik inleds släkten Ros nästan 140-åriga innehav av Övermo gård. Denne visade sig vara en framgångsrik jord och egendomsförvärvare. Enligt uppgift från 1810 innehar han mark i form av skattejord och nyodling samt äger del i Slättbergs kopparverk och Insiö Rödfärg Bruk. År 1841, d.v.s. 7 år före hans bortgång, är följande upplysningar fogade till mantalsuppgiften: Innehar kronofogdetjänsten i Nedansiljans fögderi jämte halva inkomsten av Leksands flottbro. Äger skatteegendom uti nr 3 Ströms (där Övermo gård ingår) och nr 81 Normans rotar (där byn Sunnanäng ingår) samt Gärds och Hyttkvarns tullmjölkvarnar om tvenne par stenar vardera. Arrenderar Tibble kaptensboställe och erlägger därför i arrende 240 riksdaler banco per år 1 Gustaf Benjamin Ros, c:a Lars Fredrik Ros hade fem söner av vilka fyra nådde mogen ålder. Bland dessa framträder särskilt två: Den ene, Anders Emanuel (f. 1806, d. 1887; gift 1847), studerade juridik i Uppsala, fick uppdraget att förvalta häradshövdingeämbetet i Österdalarnas domsaga (sedermera Ovan och Nedansiljans domsagor) och blev 1843 häradshövding i Norra Ångermanlands domsaga. Han blev så småningom landshövding i Norrbottens län och därefter generaldirektör och chef för skogsstyrelsen. Han adlades Den andra var Gustaf Benjamin (f i Leksand, d därstädes), gift 1849 med Johanna Charlotta (Jeanette ) Luth (f i Aspeboda (?), d i Leksand). Denne man är av särskilt intresse eftersom han efter faderns död övertog Övermo gård och de andra Leksandsegendomarna, som nu ytterligare skulle förkovras. Han fick en militär utbildning och avancerade till kapten, den titel som sedan följde honom liver ut. Vid sidan härom förekom, ehuru mera sparsamt, benämningen possesionat. 3 Några plock i mantals- och husförhörslängderna ger följande upplysningar kring Gustaf Benjamins levnad: År 1828, 19 år gammal, fungerar han som rustmästare vid 1: a majorens kompani, No 13 Kungl. Dalregementet. Sju år senare är han fänrik och verksam som arrendator av Leksands pastorsboställe. År 1841 bor han på Övermo och tituleras löjtnant. Efter en bortovaro flyttar han åter till Övermo 1848 i samband med faderns död, och kommer då närmast från Noret nr , då han är nygift och etablerad som ägare till gården, utgörs de närmaste av frun och modern. Två år senare föds enda barnet, Johan Gustaf. Uppgiften för 1865 berättar att de boende på gården består av Ros själv, hustru, son, svärmoder, tre pigor, en änkefru med två döttrar samt en dagkarl med familj. I den rörelse Ros bedriver är två mjölnare och två arbetskarlar anställda. Vad ägorna anbelangar uppgår fastigheterna till ett sammanlagt jordetal av grader jord och slog, som är roterande i åtskilliga rotar. Gärds och Hedbäcks kvarnar är helägda medan Nykvarn i Boda ägs till hälften. Inom annat mantalsdistrikt, nämligen Sätra by i Åhls socken, uppgår fastighetsinnehavet till grader reducerad jord och slog. 4 1 Mant.l. 1810, Sv. biogr. lex. Ny följd: 9, 1883; Sv. Ättartal 1894; Sv. Män och kvinnor, del VI, Husf.l ; Sv. Ättartal 1894; Sv. Släktkal.1930; Adresskal. f. Kopparbergs län Mant.l. 1828, -35, -50, -55, -65; Husf.l

7 7 Förutom ett för orten ovanligt stort jordbruk bedrev Ros omfattande spannmålshandel med bönderna i vilken kvarnrörelsen syns ha varit ett led. Han försummade ej tillfälle att utöka arealerna så snart tillfälle gavs, t.ex. genom exekutiva auktioner och andra gynnsamma köp. Han skall vidare ha spekulerat i gruvor och konkurrerat med bruken om nyupptäckta fyndigheter, särskilt i Leksand. Ros var även direktör för Ångbogseringsrederiet på Siljan. För att underlätta malm- och järntransporterna till de olika bruken runt sjön, hade dess intressenter år 1837 gått samman om bildandet av detta företag. Frakterna ombesörjdes av den två år senare sjösatta hjulångaren Prins August samt ett stort antal segelförsedda pråmar, som bogserades av ångbåten i händelse av motström och vindstilla. Till sist märks arrendet av Leksands flottbro, som renderade honom 11 á 1200 riksdaler årligen i ren vinst. Verksamheten pågick åtminstone fram till 1860-talets början. 1 De hittills berörda intressena och andra inkomstbringande verksamheter gjorde Gustaf Benjamin till en mäktig man med så stort inflytande att han kallades Leksandskungen. Han var dock ej lika framgångsrik när det gällde att vinna personliga sympatier. Samtida vittnesutsagor talar om en viss grad av dryghet och självsvåld: Oscar II med familj besökte Leksand tillsammans med fursten av Waldeck och dennes familj i augusti Det stora sällskapet bodde på prostgården, kaplansgården, gästgiveriet och Övermo gård. 17-åriga Selma Vall, en jämngammal släkting till prosten Hanngrens döttrar, har i ett utförligt brev av den 29 augusti 1875 beskrivit de händelserika dagarna. Flickorna hade tillfälligt måst flytta ifrån sina rum på prostgården och beretts kvarter i kaplansgårdens vindsvåning. Brevskriverskan berättar bl.a.: I vindsrummet mittemot vårt hade nu en ny gäst inflyttat, nämligen kommendörkaptenen von Engeström (ingående i den kungliga uppvaktningen), förut hade han bott hos kapten Ros, en dryg man, Leksands kung kallad, men måtte inte ha trivts där, ty då han efter ett besök hos kronprinsen träffade pastor Arosénius, bad han denne för allt i världen få bo i köket eller var som helst i kaplansgården, där han vore närmare konungen. I köket, svarade pastorn leende, kunde det väl inte gå an att ligga, men vi hava ett tarvligt vindsrum, ehuru jag knappast tror att det finns en madrass en gång. Det gör ingenting, svarade von Engeström, jag som är sjöman, tycker mycket mera om att ligga i tält på bara marken än under tak på den mjukaste säng, och är således bara golvet gott nog åt mig. Och därmed var denna sak uppgjord. 2 Löjtnanten och lantmätaren Georg de Laval fick stifta bekantskap med G. B. Ros` lynne och beskriver honom som en rå och obildad f.d. kapten vid Dalregementet. de Laval var en av de främsta drivkrafterna bakom Korsnäsbolagets grundande 1855 och stod 1861 för de första stora timmertransporterna över Siljans vatten. Den första timmerflotten, som lyckligen korsat sjön, förtöjdes intill flottbron över Dalälven vid Leksandsnoret. Ros, som tydligen såg sina intressen hotade, skall då i påverkat tillstånd efter en sen fest ha rusat ner till bron, överfallit flottens vaktkarl och huggit av förtöjningstrossen så att allt timmer flöt i väg och skingrades. 3 Flera historier om kapten Ros är alltjämt i svang. De slutar ofta med att Ros n kommer till korta inför dalfolkets välkända dräpande replikkonst. 1 Blom: Ångbåtstrafiken på Siljan, s.28, 52; Lagf.prot, utdrag 28/ o. andra köpehandl.; Bertil Boethius, skriftl.; Mant.l Selma Vall: Kungabrevet, skriftl. 3 Blom: Ångbåtstrafiken på Siljan, s. 52,61.

8 8 På en stämma i Leksand hade Siljansnäsarna begärt bidrag till anskaffande av de två kyrkklockor som aviserats när deras då aktuella kyrkobygge påbörjades. Kapten Ros som satt som ordförande vid stämman, hade vid ärendets föredragande gjort en spydig anmärkning, att man i Siljansnäs borde nöja sig med att hänga upp en uppblåst tomsäck i tornet som en symbolisk kyrkklocka. Smångs far från Björken var med i delegationen från Siljansnäs och svarade blixtsnabbt: Ja, nog kanske hä skull` gå fôr sej, men då skâ vi då ha dig tä kläpp! Efter den repliken lär frågan ha tagits på allvar. 1 Av största intresse är emellertid att kapten Ros förvärvade den till Övermo gård angränsande egendomen Edshult, något som inträffade omkring Efter hans död 1880 tillföll bägge egendomarna den då 28-årige sonen Johan Gustaf. 2 Gustaf Ros, c:a Den nye ägaren (f. 1852, d. 1931), bosatte sig nu på Edshult där han bildade familj. Därmed blev Edshult sätesgården. Hans moder, änkefru Jeanette, fortfor att residera på Övermo fram till sin död Om den idoge och mångbetrodde godsägaren Gustaf finns mycket att förtälja. En närmare presentation följer i avsnittet om Edshult. 3 Einar Ros, c:a Vid Gustafs frånfälle ärvdes gården av dennes son Einar (f. 1883, d. 1962), som i likhet med fadern bodde på Edshult, där hans efterlevande maka alltjämt har sitt hem. Under Einars tid utarrenderades lantbruket för att därefter upphöra; 4 Se avsnittet om Edshult. Leksands kommun, från c:a Kommunen förvärvade gården med angränsande mark av Einar Ros stärbhus. 5 Användning efter Boendesituationen efter Jeanette Ros död 1910 företer en splittrad bild med mer eller mindre tillfälliga hyresgäster. Följande sammanställning, som ej är fullständig, är huvudsakligen baserad på muntliga uppgifter: - Under åren bodde i huvudbyggnaden distr.lantmät. Wilhelm Pettersson (f. 1856, d. 1929) med sin familj. Husfadern var även jägmästare och som sådan hade 1 Per Johannes, skriftl. 2 Mant.l. 1850, -83; Lagf.brev Mant.l. 1884; Husf.l ; Sv. släktkal. 1930; Bertil Boethius, skriftl. 4 Sv. släktkal. 1930, -62; A. L. Ros, muntl. 5 A. L. Ros, muntl.

9 9 han närmast tjänstgjort inom Orsa besparingsskog. Efter Övermotiden hyrde man ett par år hos familjen Bröms intill gamla posten i Noret innan man flyttade till Stockholm. En dotter i huset berättar att hon i sin ungdom av gamla kullor hört berättas att kapten Ros (?) vid gårdens uppförande låtit soldater hugga timret i skogen och att det bästa virket var gott nog. Som vederkvickelse eller betalning skall brännvinsfat ha placerats ut. Bortsett från att kapten Ros ej uppfört byggnaderna kan det finnas något korn av sanning i historien. 1 - I samband med byggandet av Södra Dalarnas järnvägsetapp mellan Insjön och Rättvik (med sträckning förbi Övermo by) bodde arbetschefen, den danske ingenjören Steffen Wildt i manbyggnaden. Denne var anställd hos entreprenören, Nordiska Järnvägsbyggnads AB. Wildt skall på fritiden ha varit en hängiven rapphönsjägare och arrenderade därför jaktmark vid Yttermo. Det berättas att det Skröpade (spökade) i byggnaden, varför Wildt och en kollega, ingenjör Svensson, skall ha tvekat att flytta in. 2 - C:a hade sjökapten Nils Sundelin och hans maka Gertrud bottenvåningen som bostad. Gertrud, som var dotter till Gustaf Ros, avled 1917, endast 27 år gammal. 3 - Tidvis skall medlemmar av familjen Boethius ha bott på gården med början från talet. Det gäller i synnerhet Gösta B. (broder till Gerda, Bertil och Axel) och hans hustru Hanna (f. Asch), som 1973 alltjämt är i livet drygt 90 år gammal och bosatt i Uppsala. 4 - Några hyresgäster som förekommer efter 1920 är sjökaptensänkan Pettersson samt en redaktör Hallonqvist i Mora Tidning inrymde huvudbyggnaden hushållsskola, som drevs av Thom och Ignes Rosendahl. Samtidigt uthyrdes en mindre yta i bottenvåningen som bostadslägenhet. - Under 1940-talet inflyttade Lehnbergs pianofabrik med sin tillverkning. Man stannade fram till något år före kommunens förvärv. 6 - Nu, 1973, rymmer bottenvåningen ungdomsgården Masen, en verksamhet, som förestås av Leksands fritidsnämnd. - Beträffande flyglarna var den västra åtminstone vad gäller stora rummet redan från början (1805) inrättad som skrivkontor, en funktion som bibehölls under större delen av seklet. 7 Sedan var här mangelbod. Tillas Gunnar Andersson, som bor i Åkerö, var med sin liggstolstillverkning den siste i huset. Den östra flygeln var avsedd för bostadsändamål. Här bodde genom tiderna rättare, arrendator och annat folk, som hade särskild ställning på gården. Byggnaden har även skrivit 1 Lilly von Hillern-Flinsch, muntl. 2 V. Stråhle, 1949; W. Jakobs, muntl. 3 Sv. släktkal. 1930; Viola Kjerrud, muntl. 4 Bertil Boethius, skriftl. 5 Viola Kjerrud, muntl. 6 Tore Rosendahl, muntl. 7 Se Byggnaderna.

10 10 litteraturhistoria: Vid tiden kring 1940 hade författaren Rune Lindström inrättat sig i ett av rummen. Han delade huset med ladugårdsskötaren Matsson. Arrendatorn hade då flyttat. 1 Uppsalastudenten Lindström hade dragit hit upp för att bedriva studier i folklore för sin fil.kand.examen. Som en följd av dessa studier växte idéerna till Himlaspelet fram. 2 Vistelsen på Övermo får ses som inledningen till författarens senare bosättning i Leksand. I allmänt tal blev alltså Edshult med tiden den samlade benämningen för Ros ns bägge egendomar. För att kunna skilja gårdsklasarna åt förefaller det vettigt att numera använda de ursprungliga namnen och således återuppliva Övermo gård. 1 Erland Lindell, muntl.; Tore Rosendahl, muntl. 2 Per Johannes, skriftl.

11 11 Byggnaderna Miljön På storskifteskartan markeras Övermo gård och dess inägor med ett stort B. Man lägger först märke till mangårdstomten (122) med sina tre hus alldeles söder om Övermovägen. Omedelbart på andra sidan vägen i nordost ligger ekonomibyggnaderna (117), som till en del med tiden ersatts av nya. Av ursprungliga hus återstår en spillra, (dräng, bak- och bryggstugor är i oktober november 1973 under rivning). I övrigt är ägan alltjämnt obebyggd så som kartan visar. Ägofiguren nere vid älven (118) utgörs av slog med några huskroppar, som varken finns kvar eller är kända till funktionen. Ägorna väster härom ( ), kallade Färgåkern på kartan, är alltjämnt obebyggda med undantag för någon lada. Strimlan närmast älven (120) betecknas som slog. Figuren (113) öster om ekonomihusens klunga kallas Myran vid Garfveriet, som utgörs av åkermark och delas av hemmanet Övermo 3 ( Korsnäsgården ). Det märkliga gallerliknande mönstret kan möjligen vara ett slags dräneringssystem. Från landsvägen i väster fram till herrgården är Övermovägen i dag kantad av en reslig lönnallé. Alldeles öster och söder om manbyggnaden förekommer som nämnts unika ekbestånd, sannolikt planterade vid byggnadernas tillkomst. Husen kan glädjande nog in i minsta detalj följas upp från sin tillblivelse 1805 tack vare bevarade brandförsäkringsvärderingar. Där behandlas exteriör, stomme, grund, interiör, fönster, dörrar, snickerier m.m. allt med mått och prisuppgifter. I följande inventering, utförd i okt.-nov. 1973, görs jämförelser med värderingar från 1808, 1881 och i någon mån Se bifogad plan, -kart -och bildmaterial, (bil. 1-7). Manbyggnaden Exteriör: Byggnaden är i likhet med flyglarna gulvitreveterad och uppförd i liggtimmer. Den är två våningar hög, har rymlig vind med låga vindsfönster under takfoten. Huset kröns av ett flackt valmat sadeltak klätt med furuspån. Ett takfall är täckt med tjärpapp. Två skorstenar. Södra långsidan indelas av fyra lisener, som utgörs av stockar. De senare är medelst långa bultar ihopdragna med motsvarande stockar på insidan. Byggnaden vilar på putsad stengrund. En utvändig lucka leder förmodligen till ett mindre utgrävt källarutrymme. Norra fasaden har en två våningar hög takförsedd öppen träveranda, tre fönsteraxlar vardera, norra långsidan fem inklusive entrédörr i b.v. och södra långsidan sex. Det innebär totalt 15 axlar. Bostadsvåningarna har sex rutor stora fönster samtliga ej kopplade. Övervåningens är något större på höjden än bottenvåningens. Öppningarnas form understryker huskroppens höga majestätiska resning. 1 Brandförsäkringsverket.

12 12 Byggmästare Per Persson från Sundsnäs var närvarande vid den besiktning, som låg till grund för 1808 års värdering. Kanske var det han som tre år tidigare lett bygget. Här framgår bl.a. att huset är 49 stockvarv högt, gulmålat och har italienskt tak klätt med furuspån. De förändringar, som inträffat sedan dess, är jämförelsevis små: Veranda fanns ej. Vindsfönstrens antal är oförändrat 15. Bostadsvåningarna hade ursprungligen 13 fönster vardera, mot nuvarande 15 öppningar vardera. För bottenvåningens del stämmer antalet öppningar med nuläget eftersom byggnaden från början dessutom hade två ingångar. Återstår övervåningen: Denna kan knappast för symmetrins skull ha haft enbart 13 öppningar medan de andra planen haft vardera 15. Alltså bör här redan då ha funnits ytterligare två öppningar förmodligen i form av blindfönster. Slutsats: Exteriören är oförändrad så när som på en sentida veranda och en igensatt dörr i bottenvåningen. Förändringarna är gjorda före Detta år omnämns en veranda - enligt fotografier en smal sådan som kan ha varit uppförd på 1870-talet. Den nuvarande breda hör stilmässigt hemma i 1890-talet. Bilder utvisar också att en tidigare uppsättning stuprör slutade c:a två meter ovanför marken och hade ändarna utformade som rovdjursansikten. 1 Interiör: På bägge våningarna kan rummen sägas gruppera sig i två rader i husets längdriktning. Bv: Ungdomsgården Masen ; Främre raden: Vänster om förstugan ligger toalett och trappa till övervåningen. Till höger ligger köket. Mot respektive gavel finns ytterligare ett rum. I bakre raden förekommer tre rum i fil. Väggar och tak är delvis dolda av provisorisk inredning, som skall skapa klubbatmosfär. Ursprungliga dörrar är avlägsnade några finns på vinden. Två förstorade öppningar i mellanväggar har försetts med glasade svängdörrar av utskottstyp. Två 1890-talskakelugnar finns i behåll. I köket finns hela den imponerande murade spisen bevarad ehuru delvis förspikad. Rumsvolymernas antal stämmer med förhållandena 1808: Förstuga, kök, kökskammare, skafferi med skänk, en sal, ett förmak, en sängkammare, ett oinrett rum med trappuppgång till övre våningen. Öv: Planen är i stort sett densamma som i bottenvåningen. I förevarande fall är dock takhöjden högre. Trappan hit upp är delvis rak, delvis vindlande. Trapphuset har rundade hörn. Övre trapphallen med dörr till verandan andas en sällsamt ålderdomlig och orörd atmosfär med gråa handmarmorerade tapeter. Utrymmet har varit uppvärmt med numera borttagen kamin. Vackra döbattanger (av samma typ som i Bankgården i Säter 2 och i Garpenbergs herrgård) med äggvred samt kvadratiska och oktogonala speglar, leder in till en stor sal i bakre rumsraden. Här finns höga socklar och handmarmorerade tapeter i rosa ton. En imponerande vit empirkakelugn med fyrkantsnitt och volutkrön tilldrar sig blickarna. Det mindre hörnrummet intill hallen har en förnämlig grönflammig kolonnkakelung av sengustaviansk typ på brun sockel. Hittills nämnda interiörer inom detta plan är sannolikt de ursprungliga. I övriga två tillgängliga rum finns bl.a. en 1890-talskakelugn med medaljong i relief på framsidan. Även här tycks förstoring av en mellanväggsöppning ha skett och dörren 1 Fotografier hos A. L. Ros: Liknande stuprörsändar finns på den Muntheska villan (uppförd c:a 1905) norr om kyrkan och är kanske inspirerade från Övermo gård. 2 Kv. Järnmalmen nr 2, V:a Långgatan 6.

13 13 avlägsnats. Under en begränsad tid var även denna våning tillgänglig för ungdomarna, varvid en viss nedkladdning av väggarna uppstod. Rumsvolymernas antal stämmer väl överens med situationen 1808: Förstuga, fem kammare, en större sal. För bägge våningarna noteras dessutom: mellantaken av gips i alla rum fästat vid kluvet gärdsel, en uppgift som förmodligen alltjämt stämmer. Vinden: Från övre hallen leder en trappa upp till den stora av dagsljus väl upplysta outnyttjade vinden. Här framträder två huvudskorstensstockar med anslutande snedpipor, de övre timmervarven tätade med mossa samt ett intressant takstolsarrangemang. Allt virke i mycket gott skick. Golvet utgörs av lösa brädor över sågspånsfyllning. Här ligger även ett antal förmodade originaldörrar av enkeltyp med speglar och kammarlås. Dessa kan härledas till noggranna beskrivningar i nämnda värderingar, som upptar såväl helfranska och halvfranska dörrar. Vidare förekommer ett mindre antal kritade eller målade inskriptioner, som sannolikt utförts av gångna tiders byggnadsarbetare, takläggare el. dyl.: Maj L 1805 (på högben mot söder). C.J. Andersson från Limå Bruk 1848 (på södra väggen). Pung EES Lutter Anna i Boda, Storfriare på Öfvermo (mot väst). JPS EPS Tibble 18/7 1865, APS??? 1869, 1822 PPS 1819 R, ORS 1822 (på takstolarna). Kondition: Som helhet betraktad är byggnaden i förvånansvärt god kondition. Timmerstomme, bjälklag och takstolar företer inga som helst rötskador. God grund. Den på diagonalribbor fästade putsen (olika färglager kan urskiljas) loss på vissa ställen ej översedd på många år. Det med tjärpapp delvis täckta spåntaket är i dålig kondition. Regnvatten rinner således på vissa ställen igenom taket och ner i vindsbjälklagets sågspånsisolering. Än har dock ingen skada hunnit ske. Verandan något skamfilad. Fönster och andra snickerier är i gott skick. Interiören är med undantag för vissa inredningar för ungdomsverksamheten, påtagligt intakt. Rekommendation: Som angelägnaste åtgärden på kort sikt föreslås att nytt spåntak lägges, (spån kan erhållas från fabrik i Kilaforstrakten, Hälsingland), eventuellt trasiga vindsfönster omglasas samt reveteringen lagas. Detta bör kunna ske omedelbart, innan formerna för ett framtida bevarande hunnit slutdiskuteras. Flyglarna Bägge är gulvitreveterade med stomme av liggtimmer. En vånings höjd. Vind. Tegeltäckt sadeltak. Förstukvist i måttlig snickarglädje. Putsad stengrund. Östflygeln upptar något större markyta än västflygeln. För övrigt är de i stort sett lika till form och plan.

14 14 Östra flygeln Två skorstenar. Innanför förstugan ligger köket. T.v. ett stort rum. T.h. två mindre rum åtminstone ett med kakelugn. Från förstun leder en trappa till vind och vindskammare. På östra långsidan finns särskild ingång till stora rummet samt nedgång till utgrävd källare. Byggnaden har varit bebodd fram till 1960-talet. Här har genom tiderna bott rättare, arrendator, ladugårdskarl etc. År 1808 sägs att byggnaden är 18 varv hög och rödfärgad (alltså synligt rött timmer), har förstuga, två kamrar, kök, sal samt vindskammare på övre planet. År 1881 noteras samma saker med undantag av att byggnaden nu är reveterad, har veranda och en välvd gråstenskällare. Det som gällde sistnämnda år gäller alltjämt. Huset är alltså i stort sett oförändrat sedan tillkomsten. Kondition: Reveteringen delvis loss. Några golv och sannolikt understa stockvarvet är kraftigt rötskadade p.g.a. dålig genomluftning eller läckande vattenledning. Förstukvisten något skev. Västra flygeln En skorsten. Ej bostadskaraktär. Två ingångar bredvid varandra. Dörrarna med rombmönstrad brädklädsel och kammarlås. Innanför förstugan med vindstrappan ligger ett litet rum. T. v. två små kammare den ena med egen ingång från förstukvisten. T. h. ett stort rum. Ålderdomlig inredning, sannolika ursprunglig. Innerväggarna är lerklinade. På de ljusgröna väggarna i stora rummet löper längs taklisten en sirligt målad polykrom blomsterranka. Detta rum åtskiljs från förstugan medelst en brädvägg, vars övre del pryds av ett genombrutet mönster i sågteknik. För övrigt märks här och var gammalt upplysande klotter. Innan byggnaden utrymdes var här snickarverkstad. Dessförinnan hade stora rummet under lång tid fungerat som mangelbod. Som framgår av det följande hade emellertid lokalen huvudsakligen tjänat som kontor. Enligt beskrivningen från 1808 var byggnaden 22 varv hög, rödfärgad i likhet med pendangen, hade förstukvist och vindstrappa, ett stort skrivkontor och två kammare, varav den ena oinredd. År 1881 löd beskrivningen likadant. Sedan dessa uppgifter jämförts med gårdens ägarehistoria inses att detta hus fungerade som kronofogdekontor i Leksand, d.v.s. Nedansiljans fögderi under Samuel Hartzell och hans efterträdare Lars Fredrik Ros. Och den skrivkarl, som stod upptagen på Övermo gård, hade sannolikt sin verksamhet förlagt till detta kontor, (på 1820-talet var det t.ex skrivaren Eric Berg och bokhållaren E. M. Falk) kanske hade han även sin bostad i en av småkamrarna. Kronofogden var ju länsstyrelsens representant i fögderiet och hade här den exekutiva makten. Han hade uppsyn över ordning och säkerhet, bistod med laga handräckning och hade hand om taxering och uppbörd, den allmänna hushållningen, fattigvården etc. Mot den skisserade bakgrunden är skrivkontoret och byggnaden av stort intresse såsom hjärtat i denna del av den lokala administrationen under 1800-talets förra hälft. Alla de handlingar som kronofogden handlagt, och som kan studeras i olika offentliga arkiv, bör således ha expedierats här.

15 15 Efter seklets mitt begagnades kontoret uppenbarligen för dåvarande gårdsherres (G. B. Ros ) privata verksamhet. Övrig bebyggelse Ekonomibyggnader av många olika slag upptog ursprungligen en stor yta nordost om vägen. Man får en god uppfattning om husens inbördes placering och användning genom att studera bifogade kartskiss med kommentar, som är hämtad ur 1892 års brandförsäkringsvärdering. (Bil.5) - Längan närmast vägen: Samtliga byggnader är i dag borta med undantag av nr 9 (bakoch bryggstuga) och nr 10 (drängstuga), som bägge är under rivning i nov med anledning av vägens planerade breddning. Se bifogad inventeringsskiss, (bil. 4). Dessutom kvarstår nr 15, en imponerande rödtimrad trösklada. Nämnda byggnader kan dessutom lokaliseras på storskifteskartan, (bil.7) - Den stora tvärställda huskroppen i öster, nr 16, är en stor ladugård, som av stilen att döma är uppförd på 1800-talets slut. Används nu som förråd. Huruvida denna byggnad är identisk med 1892 års, är ovisst. - Längan närmast älven ingår möjligen (helt eller delvis) i den nuvarande.

16 16 Sammanhang och stil Ett gammalt ordstäv säger, att eken, kräftor och adelsmän inte går norr om Dalälven. Det liggen en modifierad sanning däri. Liksom man fiskar kräftor både i Ål och i Leksand, ja till och med i södra Rättvik, och en och annan ek lyfter sin stolta krona ända uppe i Mora, så har herrgårdskulturen sträckt ut sina armar ända upp i Leksand. Dalarnas nordligaste herrgård är Edshult i Övermo by i Leksand.. Orden kommer från Gerda Boethius, som med Edshult inbegriper egentliga Edshult ( det äldsta huset på gården ) och Övermo gård ( nuvarande herrgården ). 1 Författarinnan framhåller att byggnaderna i olikhet med sina sydligare släktingar icke påverkat traktens allmogebyggnadskonst utan att de är en isolerad företeelse. För att kunna tala om herrgårdskultur, vare sig det gäller bruk eller jordbruksgårdar i omfattning och form, som stå i förhållande till sydligare svenska landskap, måste man bege sig till Bergslagen och de södra socknarna. Gerda Boethius har i sina rader från 1929 noterat Övermo gårds strängt genomförda stil och den delvis bevarade inredningen i rummen och trappuppgången. Hon gör gällanden att corps de logiet är ett av de mest typiska exemplen på denna art av herrgårdsbyggnader i Dalarna. Det var oftast brukspatroner, som ville manifestera sin ställning genom att uppföra ståndsmässiga byggnader av denna typ under den livliga byggnadsperioden omkring sekelskiftet 1800 och därpå följande tid. Man hade säkerligen helst velat bygga i sten, men detta material hade alltid varit för dyrbart för dalkarlarna. Det blev därför genomgående stora träslott, vackra timmerbyggnader, där emellertid trämaterialet omsorgsfullt gömdes under vit puts och de svarta plåt- eller spåntaken tillsammans med svarta stuprännor gav en dekorativ effekt mot de vita väggarna. Den i rummet närmaste motsvarigheten till Övermo gård är sannolikt Grycksbo herrgård norr om Falun, vilken dock är något större till formatet. Således är material, form, fasadspråk, våningsantal och tillkomsttid i huvudsak desamma: Herrgården uppfördes av bergsrådet Johan Jacob Munktell och stod troligen inflyttningsklar Enligt Hans Beskow är den uppförd på ett för bygden traditionellt sätt: i två våningar och med en av låga fönster rikligt upplyst vind. Taket är ett lågt avvalmat sadeltak. Sedan byggnadstiden har herrgården icke förändrats med undantag av att pelarportiker tillkommit mot både gårdsplan och trädgård. Beskow framhåller att byggnaden har gelikar såväl i städer som på landsbygd i Dalarna och i södra Norrland, områden där typen synes ha varit mycket populär. Bottenvåningen inrymmer kök och vardagsvåning, medan den höga övervåningen upptages av paradvåning och gästrum. 2 Beskrivningen passar ju utmärkt på Övermo gård, t.o.m beträffande den ursprungliga inre disponeringen. För stadens vidkommande utgör Bankgården i Säter ett bra exempel. Byggnaden, som under en mellanperiod bl.a. inrymde bank, ligger i stadens gamla kärnområde och har adressen V:a Långgatan 6. Här återfinner vi således det reveterade liggtimret, formen, proportionerna och de höga fönsteröppningarna. Däremot är de låga vindsfönstren under takfoten ersatta av några takkupor. I början av förra seklet bodde här en bruksidkare, som hade behov av representativa utrymmen. Övervåningens forna paradkaraktär kunde alltjämt anas för några år sedan. I 1 G. Boethius: Dalarna, s. 98, Slott och herresäten 1969, s. 55f.

17 17 interiören är det rumsdisponeringen, främst förstun och övre hallen med sitt svängda trapplopp, som för tankarna till Övermo. Som nämnts förekommer identiska döbattanger av en originell typ, (se sid. 11). Även Bankgården hade på 1800-talets slut byggts ut med en tvåvåningsveranda som dock borttogs helt nyligen. Genom sentida inredning av vinden samt en år 1973 slutförd ombyggnad, då bl.a. fönsteröppningarna förminskades, har tyvärr något av egenarten gått förlorad. 1 Stilmässigt uppträder typen såväl i det sengustavianska skedet som under Karl Johanstidens begynnelse. På Övermo, som låg långt från modets allfarväg, är stilelementen fåtaliga och till sin karaktär kärva. I de nejder på landsbygden där nyhetens vindar blåste kraftigare och där resurserna fanns, blev de dekorativa inslagen rikare och mera påkostade. Grycksbo har nämnts. Härtill kan läggas de gästriska Forsbacka (under en mellanperiod) och Holmsund. De målade och skulpterade fasta inredningarna i Dalalandshövdingen Johan Magnus af Nordins Forsbacka var utförda av rådmannen Nils Asplind från Falun. Det var troligen genom af Nordins förmedling som Asplind anlitades vid praktiskt taget all nyinredning på bruksherrgårdarna i Dalarna och Gästrikland vid tiden omkring På Forsbacka finns åtminstone en kolonnkakelugn som till formen är identisk med den på Övermo. Måhända är de av samma tillverkning. 2 Den enda hittills kända ursprungliga inredningsdekoren på Övermo gård är de bemålade väggarna. Det är ej utrönt om det är Asplind eller någon annan som utfört dessa. I vilket fall som helst är det lockande att tro, att af Nordin på samma sätt som han haft vidsträckt inflytande inom dekorationskonsten direkt eller indirekt påverkat arkitekturen när hans underlydande i Leksand, kronofogde Hartzell, skulle till att bygga i Övermo. Framtiden Övermo gård är dömd att försvinna, ty här skall enligt den fastställda stadsplanen sex tomter för egnahemsvillor breda ut sig, (se bil.1). Detta inkräktar även på ekbeståndet samt ängsmarken väster om manbyggnaderna. Vidare tar Övermovägens tänkta breddning med sig de flesta av lönnarna. Ingreppen hotar med andra ord att utplåna miljön fullständigt såvida ej en stadsplaneändring företas. Av förevarande utredning framgår att gården manbyggnad och flyglar är omistlig. Mått och steg bör därför tagas för dess bevarande med siktet inställt på iståndsättande under antikvarisk kontroll. Lika angelägen är det att angränsande natur förblir intakt. Således bör alla ekar sparas och Övermovägen förläggas något längre mot norr så att flertalet lönnar, eller åtminstone alléns södra trädrad blir kvar. Slutligen bör intilliggande ängsmarken lämnas obebyggda och läggas ut som grönytor. Att efter renovering åter finna användning för Övermo gård torde ej vara svårt i synnerhet som orten lider lokalbrist. 1 Blom: Invent. av Säter, 1970, (otryckt) 2 Slott och herresäten 1969, s.215f., s. 167f.f

18 18 EDSHULT Ägarehistoria Edshult är trots sin moderna dräkt av äldre datum än Övermo gård. Den envåniga manbyggnaden med sitt brutna tak skvallrar ju, som antytts, om 1700-tal. Enligt ägokommentaren till storskifteskartan över Övermo by hade egendomen revboksnummer 1 och hemmansnummer 1 i Edshult. Det sista skulle väl närmast innebära att det var fråga om hemmanet Edshult nr 1 i Övermo by. Edman Wallström, c:a 1770-talet Egendomens namn är ovanligt för bygden. Ändelsen hult för närmast tankarna till Småland. Det finns dock en plausibel förklaring. Efter ett närmare studium av egendomens tidigare ägare framstår namnet som en konstruktion. Med stor sannolikhet har nämligen Edshult skapats genom sammanslagning av släktnamnen Edman och Hult, vilket skedde Detta år gifte sig innehavaren av egendomen, kronobefallningsman Erik Samuel Edman (f i Falun, d i Leksand) med Christina Catharina Hult (f i Hedemora, d i Leksand). Efter makens alltför tidiga bortgång ingick änkan ett andra äktenskap med fältkamrer Daniel Wallström (f i Falun), vilken även titulerades landskamrer och regementsskrivare. Han dog emellertid redan 1799 i wattusot på Edshult. Ånyo änka, framlevde makan de återstående 21 åren av sitt liv på gården. En mantalsuppgift från 1815 ger närmare upplysningar om fru Wallströms tillvaro. Hon är vid denna tid 62 år gammal och står som ägare av hemmanet Edshult vilket är indelt i nr 47 Friares rote. Det framgår att hon uppbär inkomst av Åhls färjebro. På gården bor dessutom hennes 92-åriga moder, en hushållerska, 3 pigor samt 2 drängar, varav den ene, som har familj, födes av barmhärtighet (66 år gammal och möjligen arbetsoförmögen). I enlighet med mantalsföreskrifterna vid denna tid noteras även sådana detaljer som att fru Wallström har en onyttig hund i motsats till t.ex. jakthund samt ett guldur. 1 Emanuel Ljunggren, c:a År 1821 inflyttade en ny ägare med sin familj. Det var 1:e lantmätaren och lantmäteridirektören Emanuel Ljunggren (f. 1772, d. 1849), som skulle bo här i c:a 13 år. Utöver husfadern bestod familjen av hustru Hedda Charlotta (f. Ramstén 1793) och tre barn: Inga Lovisa, Ludvig Leonard och Erik Gustaf) 2 (f. 1814, -15, o. -17). Till barnens hjälp höll 1 Husf.l , , , ; Mant.l Död- och begravn.böcker 1787, Bägge sönerna blev sedermera lantmätare. Erik Gustaf utgav det kända verket Atlas över Sveriges städer med dess ägor, (enl. V. Ekstrand, , s. LXXX, s. 178). Se även illustr. I Allhems stora verk om Dalarna, (utg. 1971), s. II 37-39;

19 19 man först guvernant, senare informator. Tjänstefolket, som växlade i antal under perioden, uppgift 1830 till 3 drängar, 1 dagkarl och 5 pigor. 1 Under åren var Ljunggren förordnad som styresman för storskiftesverket i huvudsakligen Österdalarnas distrikt. Detta kan ha varit anledning till att han slog sig ned intill centralorten Leksandsnoret. I egenskap av jordägare var han jävig och därför tillsattes tidvis en särskild styresman för Leksands socken. Härvid tycks Ljunggren, åtminstone vid ett tillfälle, ha agerat på ett anmärkningsvärt sett, vilket framgår av ett utlåtande från länets landshövding till Kungl. maj:t år 1831 rörande Ljunggrens klander över bydelning av skogsmarken inom socknen. Det sades här att Ljunggren velat i frågan olämpligt och olagligt förfara, varför Kungl. Maj:ts befallningshavande avstyrkte att något avseende måtte fästas vid hans yrkanden enär dessa ej utan mannamån kunde bifallas. Den undersökning, som likväl anbefölls p.g.a. klandret, slutfördes emellertid ej eftersom Ljunggren omkring 1834 flyttat från Edshult till Gotland och den nye gårdsägaren ej yrkade på tvistens fullföljande. 2 Arvid Mellgren, c:a Som nygift inflyttade år 1834 näste herre på Edshult, läkaren Arvid Mellgren (f i Falun) med makan Eva (f. Brandberg 1810 i Leksand). Mannen kom närmast från gård nr 1 i Noret, d.v.s. prostgården där hans fader, teol. dr. Isaac Mellgren, var prost. Frun kom från gård nr 10 i Noret. Hennes fader, C. A. Brandberg, var kammererare vid Kopparbergs bergslags enskilda verk. Under vistelsen på Edshult, som varade fram till 1849, föddes parets 5 barn, 4 söner 3 och en dotter. Enligt mantalsuppgift för år 1841 är egendomen nu inroterad i nr 32 Löfs rote. Tjänstefolket uppgår vid denna tid till en dräng och tre pigor. Sveriges läkarhistoria, utgiven 1873, har bl.a följande upplysningar om Mellgren: Skolgång i Falun, student i Uppsala 1818 och med.fil. kand. där Han var praktikant vid Serafimerlasarettet i Stockholm och amanuens vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Efter bosättningen i Leksand inrättade han år 1839 en fabrik för beredning av pottaska m.m. (Närmare kännedom om denna verksamhet föreligger ej för närvarande). Vid flera tillfällen under åren biträdde han i den allmänna hälsovården i Österdalarna. År 1849 förordnades Mellgren att bestrida bataljonsläkartjänsten vid Dalregementet och flyttade enligt husförhörslängden till Falun. År 1859 medföljde han regementets arbetskommendering till statens Västra stambana. Biografin slutar: Är bosatt i Stora Tuna, (1873). 4 Gustaf Benjamin Ros, c:a Utöver den skattejord i nr 3 Ströms (= Övermo) och nr 81 Normans (= Sunnanäng) rotar, som G. B. Ros ägde efter sin fader, tillkom omkring år 1850 även skattejord inroterad i nr 32 Löfs rote (= Edshult). 5 Detta får tolkas på så sätt att Ros nu hade förvärvat Edshults egendom av 1 Mant.l. 1821, -25, -27, -30; Husf.l , ; 2 Ekstrand, , s. 11; A. Adde, 1895, s. 39f ; Husf.l En av sönerna, Maximilian Arvid Rudolf (f. 1840), valde prästbanan och återsåg på 1860-talet Leksand under en period som pastorsadjunkt. (Mant.l. 1865). 4 Husf.l , ; Mant.l. 1841; Wikstrand-Bruzélius Edling, Mant.l

20 20 Mellgren. Så länge Gustaf Benjamin levde tycks emellertid ingen i familjen själv ha varit bosatt på gården, som av allt att döma hyrdes ut. Under denna 30-årsperiod bodde här ständigt nya människor, vilket följande sammandra ur husförhörs- och mantalslängder ger besked om. 1 Det är som synes mest fråga om inflyttade myndighetspersoner med ett påfallande inslag av provinsialläkare ett tecken på att det var ett av de få ställen i bygden som kunde komma i fråga för sådant folk. - Vice häradshövding A. M. Myrtin, (f i Vadstena). Ankom 1850 från Skövde och flyttade Kronolänsman J. Sundberg, (f i Falun). Ankom 1854 från Gagnef. I mantalsuppgift från 1855 sägs rent ut:..härstädes (i Leksand) hyrande åbyggnader vid Edshult. Sundberg gifte sig 1855 med Hedv. Cath. Beata Wahlbäck, (f. 1850), som samma år kommit från gård nr 2 i Noret d.v.s. komministergården. Sundbergs flyttade 1857 till Noret nr 4. - Provinsialläkare Johan Alfred Leffler, (f i Uppsala, gift 1861). Ankom från Uppsala Flyttade vidare redan samma år med hustru och son (född i Leksand) till Nora socken i Västmanland. - Provinsialläkare Henning Nordenström, (f. 1837, gift 1864). Ankom 1864 från Alfta. Flyttade 1867 till Värnamo med hustru och två döttrar (födda 1865 och -66 i Leksand). - Provinsialläkare Uno Helledaij, f. i Landskrona). Ankom 1867 från Vemdalen, Jämtlands län. Flyttade till Orust Provinsialläkare Strickert Landgren, (f i Nyköping). Ankom 1870 från Kungsholms församling i Stockholm. (Gift samma år). Flyttade till Noret s. 30 år Kronolänsman och landsfiskal Johan Victor Lyckholm, (f i Nås). Ankom 1872 från Noret. Flyttade tillsammans med makan till Floda år 1877; (L. återkom snart till Leksand s. kronofogde). 2 - Kapten, sedermera major Carl Ludvig Åberg, (f i Lund, gift 1870). Ankom 1877 från Tibble 1, d.v.s. Kaptensgården. Flyttade till Säter 1881 tillsammans med maka och son. Fru Åberg var född Sätherdahl i Säter. Kaptenen hade varit kompanichef vid Leksands kompani under åren Johan Gustaf Ros, ca Gustaf, (f i Leksand, d därstädes), gifte sig 1882 med Leksandsprosten Hanngrens dotter Hilda, (f. 1859, d. 1924). De fick två barn, Einar och Gertrud. 1 Husf.l , , , ; Mant.l. 1855, -65, -75, -80, Per Johannes, skriftl.; Viola Kjerrud, muntl. 3 Armborstet 1961, s. 38.

21 21 Gustaf övertog alltså faderns egendomar efter dennes död och bosatte sig i början av talet på Edshult, som nu blev sätesgård. Han hade ärvt hemmansdelar på 18 platser, som uppgick till c:a snesland. Dessutom arrenderade han Färjeåkrarna och hade intressen i Nykvarns vattenfall i Rönnäsströmmen och Våtåssågen. Modern, som ju bodde kvar på Övermo gård, ägde större delen av Hedbäcks och Gärds kvarnbolag samt hade tillsammans med sonen del i Norsbro Nya Sågbolag. En mantalsuppgift för 1895 berättar att gamla fru Ros hyrde gården med trädgård av sin son för 600 kronor om året. 1 För år 1884 uppger den unge Ros att hans tjänstefolk utgörs av följande personer: Erik Söderberg (f. 1848), Amanda Pålsson (f. 1866), Hanis Anna Ersdotter (f. 1862), Karin Danielsdotter (f. 1841) och hennes son Daniel (f. 1873). Rättaren A. G. Strömberg (f. 1838), hans hustru Kristina (f. 1849), sönerna August (f. 1873) och Axel (f. 1882) samt dottern Anna (f. 1876). Arbetarna Lars Pålsson (f. 1830) och Olof Eriksson (f. 1859) med hustru Sara (f. 1852). Dessutom förekommer i min rörelse anställda men ej hos mig mantalskrivna : Drängen Rambergs E. Ersson, nr 37 i Lima, arbetaren Lasses Jonas Andersson, nr 52 i Hjortnäs och Nygårds Per Hansson, nr 11 och 12 i Västanvik. Av det sagda framgår alltså att Ros skulle ha 12 vuxna personer i sin tjänst. Bland dessa märks Amanda Pålsson och rättare Strömberg, som skulle bli trotjänare med vardera 30 års tjänstgöring hos Gustaf. Lasses Jonas Andersson, som dessutom varit hos kapten Ros, hade inte mindre än 40 års tjänst bakom sig när han drog sig tillbaka. En annan veteran, ej nämnd här, var Backman med en 35-årig insats. Det är känt att männen erhöll medalj. 2 Utexaminerad 1878 på Ultuna lantbruksinstitut var Gustaf Ros väl ägnad för sitt värv och fick med tiden titeln godsägare, ett sällsynt ord i Siljansdalen. Vid sidan om egendomsskötsel bedrev han en omfattande verksamhet på olika områden. Han var bl.a ordförande i Leksands kommunalstämma från slutet av 1880-talet till 1901, ledamot av skolrådet, landstingsman under många år, ledamot av riksdagens första kammare en period från början av 1900-talet, statsrevisor, ledamot av hushållningssällskapets förvaltningsutskott och flera perioder ordförande i sällskapets Leksandsdistrikt, huvudman i Leksands sparbank samt ledamot och ordförande i styrelsen för Kopparbergsbankens och sedermera Göteborgsbankens avdelningskontor i Leksand. I sin krafts dagar var han en följd av år direktör för Österdalarnas Ångfartygs AB (som hade hand om gods- och persontrafiken på Siljan) och var sannolikt en av männen bakom Siljans Järnvägs AB. Uttalandet om Gustaf Ros person framkallar bilden av en aristokrat, en rättrådig och omutlig man, som ej missbrukade sin makt i egoistiskt syfte. Framförallt hans maka blev känd som en godhjärtad välgörare. Många i dag levande Övermobor deltog i de teater-, slöjd och andra bildningsverksamheter, som fru Hilda Ros ordnade för byns ungdomar på Edshult. Aktiviteterna var mycket uppskattade och livligt besökta i synnerhet som det inte fanns någon motsvarighet härtill i det dåtida Leksand. Den personliga uppoffringen var kännetecknande för fru Ros insatser. Det förekom t.ex. att hon i en behjärtansvärd situation under lång tid tog sig an en ung Övermobo genom understöd och personlig undervisning för möjliggörandet av inträde vid högre läroanstalt. 3 1 Sv. Släktkal. 1962; Mant.l ; Lagf.brev Mant.l. 1884; Fotografier hos A. L. Ros. 3 Falu-Kuriren 18/9 1922, 13/11 o. 18/ ; Anders More, muntl.