Jonas Dagson VILKEN BIBEL? En presentation, analys och jämförelse av tjugoen svenska översättningar

Transkript

1 Jonas Dagson VILKEN BIBEL? En presentation, analys och jämförelse av tjugoen svenska översättningar

2 Copyright 2013 Jonas Dagson och Bokförlaget XP Media Omslagsbild: Hannes Håkansson Sättning: ADD Reklambyrå Tryck och bokbinderi: PRINTON, Estland, 2013 ISBN: Bokförlaget XP Media Hantverkarvägen Handen Tel

3 Innehåll Förord 5 En introduktion 7 Idiomatiska översättningar senare än 1980 Bibel Svenska Folkbibeln 26 Nya Levande Bibeln (NT) 36 Svenskbibel 46 Reformationsbibeln (NT) 51 Svenska kärnbibeln 62 Nya testamentet av Bo Giertz 69 Fribibeln 74 Svensk Kyrkobibel 83 Idiomatiska översättningar före 1980 Nya testamentet av David Hedegård års översättning 93 Karl XII:s bibel Litterala översättningar Nya testamentet av John Nelson Darby 106 De fyra Evangelierna & Apostlagärningarna 111 Bibeln eller den heliga skrift av Helge Åkeson års Nya testamente Normalupplagan 121 Nya testamentet av Paul Peter Waldenström 125 Nya världens översättning av Den heliga skrift 128

4 Parafraser The Message på svenska av Eugene H. Peterson 133 Levande testamentet/levande Bibeln 141 Vi vann, sa Markus! 145 Jämförelse av olika bibelöversättningar 148 Vilken bibelöversättning ska jag välja? 150 En översikt av de tjugoen översättningarna 155 En kronologi över svenska bibelöversättningar 156 Ordförklaringar 173 Personregister 176

5 Förord För många år sedan, i början på 1980-talet, fick jag tag på en liten amerikansk broschyr som jämförde engelskspråkiga bibelöversättningar. Bland annat så fanns det en axel som satte upp dem inbördes från den mest ordagranna översättningen till den mest långtgående parafrasen. Då fanns det inte så många svenska översättningar att tillgå men jag vet att jag tänkte att jag skulle vilja se en sådan jämförelse för de svenska bibelöversättningar som var tillgängliga. Jag gjorde ett enklare försök när jag för tidningen Petrus/Dagen flera år senare jämförde nio svenska översättningar. Men då var arbetet mest baserat på att jag korresponderade med Hans Johansson och Mikael Tellbe vid Örebro Teologiska Högskola och fick deras synpunkter via mail. Men nu tänkte jag att jag för egen räkning skulle ta tag i frågan. Därför började jag på senhösten 2012 titta på projektet. En av orsakerna var att ytterligare en bibelversion The Message just kommit ut. Jag såg då två saker. Dels att jag fortfarande inte kunde hitta någon som på ett mer systematiskt sätt jämfört svenska bibelöversättningar och dels att det nu fanns fler översättningar än tidigare att jämföra. Det var så det började. Till slut kom jämförelsen att omfatta tjugoen olika svenska översättningar. Syftet med boken är alltså att ge en enklare introduktion till svenska bibelöversättningar och på det sättet förhoppningsvis presentera ett redskap som kan hjälpa till att orientera bibelläsare i den flora av översättningar som nu finns att tillgå. En slags konsumentupplysning, helt enkelt. Det ska på en gång sägas att jag är journalist. Och det här är ett journalistiskt projekt. Jag läser inte den grekiska eller hebreiska grundtexten själv och alla referenser till grundspråken är baserade på uppslagsböcker och referenspersoner. Jag har i huvudsak gjort tre saker. 1. Jag har läst i alla översättningar. Jag har inte läst igenom alla de tjugoen översättningarna (!). Det vore en alltför stor uppgift på kort tid, men jag har läst i alla översättningar kortare eller längre avsnitt. 2. Jag har läst vad andra skriver om översättningarna. Jag har läst i böcker, i tidskrifter, på bloggar och i andra källor. Jag har sett vad andra skriver och kommenterar, och jag har också sett vilka översättningar som mest förbigåtts med tystnad. 3. Jag har tagit kontakt med många av de aktiva översättarna och med flera haft ett livligt och givande utbyte. Jag har ställt frågor, skickat kommentarer och haft mailkonversationer, skype- eller telefonsamtal. Och också 5

6 Vilken Bibel? träffat flera personligen. Det har varit berikande och med flera känns det som jag blivit vän där utbyte och funderingar fortsätter bortom det ursprungliga syftet. Jag har också haft sporadiska kontakter med sakkunniga personer som inte arbetar med översättningarna men som jag av olika anledningar vänt mig till för att be om hjälp att kontrollera specifika faktauppgifter eller detaljer. Till slut blev materialet så omfattande att det på andras initiativ dök upp frågan om jag inte skulle kunna sammanställa det till en bok. Jag har ägnat tid åt att komplettera och redigera materialet för att det skulle bli mer lämpat för publicering. I de fall det har varit möjligt har jag också låtit översättare eller andra berörda läsa och kommentera texterna om sin egen översättning. På det sättet har flera missförstånd kunnat klaras ut och texten på ett bättre sätt representera översättningen. Det innebär dock inte alltid att de varit överens med allt som jag skriver om deras översättning. Däremot har de fått en möjlighet att komma till tals och ge kommentar. Jag har begränsat mig till att titta på tjugoen översättningar. Varje version har fått ett eget kapitel. I slutet av boken finns ett kapitel där jag försöker ge förslag på hur man kan resonera om man vill hitta en översättning lämplig för vardagligt bruk. Jag refererar i texten till Strongs Concordance. Det är ett klassiskt verk som listar och förklarar Bibelns grekiska och hebreiska termer. Strong använder sig av ett numreringssystem och jag har oftast angett numren för orden för den som själv vill kontrollera. Verket återfinns på nätet (se till exempel praisegate.com/lexicon.php). Jag inser att en bok som den här är en färskvara. Det händer hela tiden nya saker på översättningsfronten. Uppgifterna i boken är aktuella per november Nya revideringar eller nya översättningar kommer ut och nya diskussioner kommer att uppstå. Det är min avsikt att efter det att boken kommit ut följa utvecklingen åtminstone för en tid. Inläggen kommer då att finns att läsa på Där kan du också finna kontaktuppgifter till mig. Till slut, i boken har jag samlat in och sammanställt uppgifter från många olika källor. Från böcker och tidskrifter, från nätet och från många olika personer. Om det i den processen vid något enskilt tillfälle gjorts ett misstag eller blivit en missuppfattning beklagar jag det. Jag mottager tacksamt synpunkter och påpekanden. Mölndal i november Jonas Dagson. 6

7 En introduktion En [bibel]översättning ska om möjligt förmedla detsamma till sina mottagare som originalet en gång gjorde till sina (Birger Olsson). Att översätta Bibeln är en konst och en vetenskap. Det är en vetenskap i den bemärkelsen att översättarna följer bestämda regler, till exempel språkliga regler om grammatik och vokabulär. Men samtidigt är det en konst då tilllämpningen av reglerna inte är mekanisk, utan kräver en kreativ förmåga och en fingertoppskänsla för att resultatet ska bli bra. Det berättas om Luther att när han kom till texterna i Tredje Mosebok om offerlagarna nöjde han sig inte med att sitta på sin kammare. Han gick ner till den lokala slaktaren och såg på när han slaktade ett djur. Under slakten frågade han om namn på kroppsdelar och olika handgrepp. Luther skrev också brev till mängder av experter för att få namn på däggdjur, fåglar och kräldjur. Och han lånade kurfursten av Sachsens ädelstenar med tillhörande katalog för att få ett underlag att rätt översätta texterna i Uppenbarelseboken. En av de frågor som översättarna måste handskas med är på vilket sätt de avser att översätta texten. Ska den ursprungliga texten översättas ord för ord (ordagrant/litteralt) eller mer mening för mening (språknära/idiomatiskt)? Valet handlar inte om rätt eller fel. Beroende på vilket synsätt översättarna väljer vinner översättningen vissa fördelar men får samtidigt andra svagheter. Om detta bär också Bibeln själv vittnesbörd. En rad texter i Gamla testamentet citeras i Nya testamentet. Då Gamla testamentet är skrivet på hebreiska och Nya testamentet på grekiska finns det alltså översättningar i Bibeln av bibelns egna texter. De flesta texterna citerade ur Gamla testamentet kommer från den då befintliga grekiska översättningen, den så kallade Septuaginta (LXX) från 200-talet före Kristus. Septuaginta är inte enhetlig som översättning. Olika översättare har översatt olika böcker på olika sätt. Så är till exempel profeten Jesaja relativt fritt översatt (idiomatisk) medan Psaltaren är mycket bokstavsnära (litteral). Flera citat i Nya testamentet avviker dessutom från Septuaginta på flera ställen och dessa texter synes vara egna översättningar gjorda av författaren själv, direkt från den hebreiska texten. Det finns också, även på svenska, en tredje form av bearbetning av texten. Den skulle kunna beskrivas som ett återberättande av texten med andra ord, ett försök att återge grundtexten tanke för tanke och kallas parafras. De olika typerna av översättningar kan sammanfattas så här: 7

8 Vilken Bibel? 1. Den ordagranna / litterala översättningen Karaktär: Strävar efter att återge grundtextens ordalydelse. Är inriktad på grundtextens språk. Försöker ge varje ord i grundtexten en bestämd motsvarighet i översättningen. Styrka: Ger möjlighet att komma nära ursprunget. Ger läsaren större möjlighet att bilda sig en egen uppfattning om texten. Svaghet: Ofta svår att läsa. Blir ryckig och språket känns onaturligt. Lämpar sig för: Studier 2. Den språknära / idiomatiska översättningen Karaktär: Strävar efter att återge grundtextens innebörd. Är inriktad på grundtextens innehåll och målspråkets formuleringar. Försöker ge tydlighet åt vad man tror författaren ville säga till sina läsare. Styrka: Blir lättare att läsa. Texten blir mer följsam då översättarna fokuserar på översättningens språkliga dräkt, på det språk de översätter till. Svaghet: Studiet av texten kan bli svårare då olika tolkningsmöjligheter ofta väljs bort. Lämpar sig för: Högläsning, predikan och andakt 3. Den fria presentationen / parafraserande bearbetningen Karaktär: En parafras är i egentlig mening inte en översättning. Strävar efter att återberätta texten. Är inriktad på att återge vad man tror kan vara författarnas tanke. Styrka: Gör ofta texten lättillgänglig och lättläst. Kan ses som en andaktsbok eller enklare kommentar. Svaghet: Olämplig som utgångspunkt för studier eller undervisning då den fritt blandar textens innebörd med författarens/översättarens mer fria associationer till texten. Lämpar sig för: Inspiration och kanske som en kommentar till texten. 8

9 Idiomatiska översättningar senare än 1980 Bibel 2000 Översättare: Den statliga Bibelkommissionen. För själva översättningsarbetet av Nya testamentet utsågs en översättningsenhet på sex personer. Där ingick professor Harald Riesenfeld ( ), professor Jonas Palm ( ), docent Birger Olsson (1938 ) (dessa ansvarade främst för arbetet med den grekiska texten), professor Staffan Björck ( ), översättaren Olov Jonason ( ) och författaren Karl Vennberg ( ) (dessa svarade främst för den svenska språkdräkten). Birger Olsson efterträddes efter ett par år av docent Per Block (1935 ). Till gruppen hörde också sekreteraren Christer Åsberg (1940 ). En skribent skriver: Det råder ingen tvekan om att Harald Riesenfeld med sin kombination av filologiskt och exegetiskt kunnande och sin starka personlighet spelade den ledande rollen i arbetet på den nya översättningen. För Gamla testamentet skapades en översättningsenhet på tre personer, professor Bertil Albrektson (1929 ), författaren Gunn-Britt Sundström (1945 ) och Bibelkommissionens sekreterare Christer Åsberg (1940 ). Med Gamla testamentet arbetade under perioder också Staffan Björk och författaren Gunnar Harding (1940 ). Sekreterare för enheten var Kjell Hognesius (1957 ). Apokryfenheten bestod av Per Block, professor Jerker Blomqvist (1938 ), Gunn-Britt Sundström och Christer Åsberg. Kommissionen kom att anlita en rad experter och listan på dem som deltagit skulle kunna göras lång. (En komplett lista på de omkring 250 personer som på olika sätt deltagit återfinns i SOU 2000:100 del 6). Förutom fackkunskap var man också mån om att det i arbetet skulle finnas representation från de kyrkor och samfund som senare skulle tänkas bruka översättningen. Bland dem som bidragit på olika sätt fanns därför till exempel Morton Narrowe, 9

10 Vilken Bibel? överrabbin i judiska församlingen i Stockholm, Anders Piltz, romersk-katolsk präst, Annicka Lindberg, representant för ortodoxa kyrkan och Peter Halldorf från pingströrelsen. Dessutom märks Tomas Tranströmer, Kerstin Ekman, Gunnel Vallquist, Helmer Ringgren, Tryggve Kronholm, Tryggve Mettinger och Agneta Pleijel. Därtill en rad referenter som till exempel Caroline Krook, Ylva Eggehorn, Robert Wolkoff, Peter Cassirer, Marianne Fredriksson, Johnny Jonsson och Tord Ireblad. Bertil Albrektson skriver i en artikel: Ledamöterna engagerades... på grundval av språklig och litterär kompetens. Vi blev aldrig tillfrågade om vår religiösa eller konfessionella ståndpunkt. Vi var när det gäller livsåskådningar en ytterst blandad skara, alltifrån skeptiker som Karl Vennberg eller jag själv till troende av olika schatteringar. Om översättningen: Sedan 1917 års översättning kommit ut blev det lugnt på översättningsfronten under en längre tid. Ändå åldrades översättningen snabbt, och behovet av en ny modernare version blev allt mer uppenbar trots David Hedegårds översättning av Nya testamentet tillsatte regeringen en bibelkommitté som skulle utreda frågan om en nyöversättning av Nya testamentet. I denna sjumannakommitté ingick bland andra bibelsällskapets ordförande Nils Quensel, docent Birger Olsson, Karl Ragnar Gierow och Carl Ivar Ståhle från Svenska akademien och professorn Harald Riesenfeld. Kommittén lade fram sitt betänkande 1968 (SOU 1968:65) och presenterade ett radikalt förslag. De ansåg att två olika översättningar behövdes, en för gudstjänstbruk som står ärvd bibelstil och samtidigt originalets form närmare och en lättillgängligare för dagens läsare. Men förslaget fick lite stöd, och en sakkunniggrupp tillsattes därför för att komma vidare (DsU 1972:4, 10). När statsrådet Alva Myrdal den 1 december 1972 till slut tillsatte den nya Bibelkommissionen (U 1972:07) handlade det därför om uppdraget att göra en översättning av Nya testamentet. Översättningen skulle bedrivas som en statlig utredning där uppgiften var att översätta Nya testamentet till modern och tydlig svenska som skulle göra den tillgänglig för så många som möjligt. Svenska Bibelsällskapet beskriver översättningsarbetet på sin hemsida på följande sätt: Enligt direktiven skulle översättningen så noggrant som möjligt återge grundtextens mening. Det var ett brett upplagt, tvärvetenskapligt arbete, där teologer, hebraister, arkeologer, språkvetare, historiker och en rad andra specialister arbetade sida vid sida under närmare 30 år tillsattes ytterligare en bibelkommitté som skulle utreda översättningen av Gamla testamentet. Den lade fram sina slutsatser 1974 (SOU 1974:33). Det ledde fram till att kommissionen i juli 1975 fick ett tilläggsdirektiv som gav den uppdraget att också översätta Gamla testamentet och senare, i september 1977, att även översätta Gamla testamentets apokryfer. 10

11 Bibel 2000 Genom tilläggsdirektiv i juni 1995 ålades Bibelkommissionen att slutföra översättningen av Gamla testamentet så att Bibelns texter kunde vara tillgängliga för allmänt bruk till första advent (Det kan noteras som en parentes att den Svenska Statskyrkan skiljdes från staten den 1 januari 2000). Arbetet med övrigt material skulle slutföras under år Bibelkommissionen presenterade Nya testamentet den 18 september 1981, apokryferna den 2 juni 1986 och överlämnade Bibel 2000 den 9 augusti De lämnade sedan fram sitt slutbetänkande och avslutade sitt arbete den 31 december Tidslinje: 1963: Bibelkommittén för Nya testamentet tillsätts. 1968: Bibelkommittén för Nya testamentet lägger fram sitt förslag SOU 1968: : Sakkunniggruppen för översättning av Nya testamentet tillsätts. 1971: Bibelkommittén för Gamla testamentet tillsätts. 1972: Bibelkommissionen tillsätts med uppdrag att översätta Nya testamentet U 1972: : Bibelkommittén för Gamla testamentet lägger fram sitt förslag SOU 1974: : Uppdraget utökas med att även översätta Gamla testamentet. 1977: Uppdraget utökas med uppdraget att översätta Apokryferna Ds U 1977:3. 18 sept 1981: Nya testamentet presenteras SOU 1981:56. 2 juni 1986: Apokryferna presenteras SOU 1986: : Direktiv att GT ska vara klar till första advent augusti 1999: Bibel 2000 presenteras [Gamla testamentet men även översedda versioner av NT och apokryferna ingick]. 2000: Slutbetänkandet (sex volymer) presenteras SOU 2000:

12 Vilken Bibel? Bibelkommissionen kom att organiseras i två enheter, en nytestamentlig och en gammaltestamentlig. När NT 1981 var klar upprättades en mindre tredje enhet för Gamla testamentets apokryfer. Inom varje enhet fanns det anställda experter på grundtexten, stilister och sekreterare. Harald Riesenfeld beskrev själv hur arbetet med Nya testamentet gick till: [Jonas Palm] och jag upptäckte snart efter det att vi hade satt igång översättandet av den grekiska grundtexten, att det var mest rationellt att inte först göra ett utkast var för sig och sedan arbeta ihop dessa, utan att istället översätta gemensamt från första början och att då tillsammans kunna gripa tag i de många och olikartade frågor som hela tiden dök upp. Sedan följde den stilistiska bearbetningen inom enheten och därefter många revisioner av förslaget efter referent- och styrelsegranskning och efter enhetens egna omarbetningar. Bibelbok efter bibelbok gavs till ett översättarpar, bestående av en specialist på grundtexten och en stilist. De arbetade tillsammans fram en första version, kallad översättarparets version. Det sändes ut till filologiska experter som kom med synpunkter. Efter att texten reviderats utifrån dessa synpunkter behandlas översättningen vid ett sammanträde inom enheten. Den reviderade översättningen, nu kallad översättningsenhetens version, gick så ut till ett antal referenter, valda för att brett representera olika kyrkor och samfund. Deras synpunkter diskuterades och ledde fram till ytterligare en version, som skickades till Bibelkommissionens styrelse för yttrande. De provöversättningar som publicerades under åren [se nedan utgivning] innebar också att läsare spontant skickade in synpunkter till kommissionen. Bibelkommissionen hade också i uppdrag att översätta Gamla testamentet. Processen och arbetsordningen gjordes här på ett annat sätt därför att Gamla testamentet har ett mer än dubbelt så stort innehåll, har fler genrer och dessutom har större tolkningssvårigheter. Enligt direktiven skulle bibeltexten översättas utan hänsyn till kyrkliga eller andra särintressen. Man skulle översätta för en vanlig normalskolad vuxen läsare med svenska som modersmål. Uppgiften var att återge så exakt som möjligt vad texten säger utan att lägga in en senare tids tolkningar. Bibel 2000 kom till genom en kollektiv, näst intill byråkratisk, process även om enskilda personer hade större inflytande på slutresultatet än andra. Och den är unik på så vis att den gjordes av en statlig kommission, tillsatt av regeringen och finansierad av skattemedel på ett sätt som med säkerhet aldrig kommer att ske igen. Internationell jämförelse: Frågan är om det finns någon direkt motsvarighet till Bibel 2000 på engelska. Närmast bland de engelskspråkiga översättningarna ligger kanske New Revised Standard Version (NRSV) från Det var Division of Christian Education inom National Council of Churches i USA 12

13 Bibel 2000 som stod bakom den översättningen. Översättningen kallas ekumenisk och var tänkt att vara bred. Representanter både för protestantiska, katolska och ortodoxa kyrkor fanns med i arbetet och när det gällde Gamla testamentet också judar. När översättningen kom ut accepterades den av många av de etablerade samfunden. Översättarnas motto var så bokstavligt som möjligt, så fritt som nödvändigt. Det finns många likheter mellan NRSV och Bibel Några exempel: båda har ett modernt, flytande språk, båda bygger på en självständig textkritisk bedömning, båda nedtonar messianska profetior i Gamla testamentet, båda innehåller så kallade rättelser och båda inkluderar apokryferna. Kommentar: NT 1981 och Bibel 2000 är utan tvekan det största och mest omfattande bibelöversättningsprojekt som någonsin gjorts i Sverige. Det ligger tusentals arbetstimmar och miljoner kronor nedplöjda i översättningen. En uppgift gör gällande att översättningen kostade 70 miljoner. Inget annat översättningsprojekt till svenska har involverat så många experter på grundspråken och målspråken i processen. Och det ska sägas innan vi diskuterar enskildheter att Bibel 2000 har stora förtjänster. Bibel 2000 är en idiomatisk översättning på modern nutidssvenska. Inte minst är den stilistiska formen ofta väldigt tilltalande. Man har för det mesta brutit sig loss från det fromma, mer högtravande, språket i 1917 års översättning och skapat en översättning på flytande naturlig svenska. Bibel 2000 är en av de mest läsvänliga översättningar vi har. Och till skillnad från 1917 så är översättningen gjord så att de stilistiska skillnaderna som finns mellan olika författare i grundtexten får slå igenom i de olika bibelböckerna. Man moderniserar också konsekvent språket. Så blir till exempel begynna i 1917 börja i 2000, bäcken blir tvättfat och fördärv blir katastrof. Även vissa religiöst betydelsebärande ord har bytts ut. Så blir till exempel frälsa istället rädda på de flesta ställen. Däremot heter det fortfarande fader och inte far eller pappa. Rent allmänt kan man också säga att Nya testamentet tycks ligga närmare ursprungstexten i sina formuleringar och ordval än Gamla testamentet där översättarna ofta tar sig större friheter. Tidigare rektorn på Johannelund Agne Nordlander sa Man kan säga att 1981 års översättning är oerhört fin. Speciellt vad gäller evangelierna är den väldigt fin. Den är inte lyckad när det gäller Paulus brev. Och den är sämst när det gäller Romarbrevet. Där finns det flagranta grodor som är obegripliga i översättningen. De som översatte Bibel 2000 hade i uppdrag att göra en självständig textkritisk bedömning av grundtexten och inte, som 1917, i huvudsak förlita sig på en bestämd textversion. Och det får betydelse. Ta ett exempel. Den hebreiska texten för Ps 49:12 betyder: Deras inre deras hus för evigt. Det är svårt att 13

14 Vilken Bibel? förstå innebörden, både på hebreiska och på svenska. Men det textkritiska arbetet ställer frågan om det kan finns ett skrivfel. Det hebreiska ordet som betyder deras inre, qirbam, skulle kunna vara qibram (om två bokstäver byter plats). Qibram betyder deras grav och skulle ge texten en mer begriplig innebörd. Bibel 2000 skriver alltså: Deras grav blir deras hus för evigt (Ps 49:11). Jämför till exempel NIV: Their tombs will remain their houses forever (Ps 49:11) eller ESV: Their graves are their homes forever (Ps 49:11). Folkbibeln som här är en revidering av 1917 håller fast vid den gamla tolkningen: De tror att deras hus skall bestå för evigt (Ps 49:12). Jämför också mellan 1917 och Bibel 2000 till exempel 2 Mos 23:28, 5 Mos 7:20 och Jos 24:12 där getingar blir modlöshet och 1 Sam 17:6 där koppar blir brons. Ett annat exempel gäller Jesu möte med den spetälske mannen. Folkbibeln säger: Jesus förbarmade sig över honom... (Mark 1:41), Giertz och 1917 säger: Då förbarmade han sig... (Mark 1:41). Men Bibel 2000 förespråkar en annan version av grundtexten och säger istället: Jesus greps av vrede... (Mark 1:41). Jämför svenskbibel som i noten till versen skriver: medlidande. Andra handskrifter: vrede. Man kan konstatera att Bibel 2000 är en översättning som gjorts konsekvent utifrån de förutsättningar som gavs till kommissionen av regeringen. Sekreteraren Christer Åsberg skriver i ett mail: Om en översättning görs på bibelvetenskaplig grund, vilket var Bibelkommissionens uppdrag med understöd av en enig riksdag och huvuddelen av samfundssverige, blir givetvis resultatet åtminstone punktvis annorlunda än om översättningen görs utifrån en konservativ evangelikal ståndpunkt. Det är ju inget konstigt med det. Samtidigt går det inte att komma bort ifrån att Bibel 2000 är omdebatterad. Det finns många som ivrigt försvarar den, medan andra ihärdigt kritiserar den. Få översättningar har väl blivit så analyserade och dissekerade. Det här kapitlet blir av förklarliga skäl starkt begränsat. Det som väckt reaktioner är en rad språkliga och teologiska ställningstaganden som gjorts. Några kopplade till enskilda bibelverser, andra till genomgående förhållningssätt. Översättarna av Bibel 2000 har valt att ändra på translitterationen av bibliska ort- och personnamn. Översättningen vill komma närmare originalet och ändrar därför på många ställen den traditionella stavningen. Kapernaum blir Kafarnaum, Abimelek blir Avimelek, man väljer vidare Achav istället för Ahab, Elisha istället för Elisa och Navot istället för Nabot för att ta några exempel. Men översättningen är inte konsekvent. Några av de mest vanliga namnen får finnas kvar. Så skriver man fortfarande Abraham och inte Avraham, Rebecka och inte Riveqa och Batseba istället för Batsheva. Timoteus däremot blir Timotheos medan Petrus förblir Petrus istället för Petros om man varit konsekvent. En kommentator skriver: Systemet är fullt av inkonsekvenser, där man gång på 14

15 Bibel 2000 gång tar hänsyn till person. Folk utan social status i Bibelkommissionens taxeringskalender råkar illa ut. Vi har ju på svenska en fast tradition för de bibliska namnens återgivande. Varför riva upp denna och servera en halvmesyr? Bibel 2000 har infört ett tecken i texten som vi inte sett tidigare [---]. I förklaringarna står att texten ej går att översätta. Översättarna anser sig inte kunna göra en svensk översättning och har därför helt enkelt strukit verserna. Det rör sig om drygt ett 50-tal ställen, till exempel 1 Mos 15:2, Dom 5:8, Ps 49:15, Ps 68:31, Ps 145:5-7, Jes 23:23 och Jes 26: Det finns ytterligare verser som tagits bort men som inte markeras i texten (1 Kung 15:6, 2 Kung 11:6, 2 Krön 27:8 och Hes 40:30). Bertil Albrektson skriver: På några ställen var svårigheterna så stora att det överhuvud inte gick att ge en översättning om man ville att det skulle vara något mera än en vild gissning. I sådana fall har vi avstått från en svensk återgivning och när det handlat om mer än ett enstaka ord i texten satt en klammerparentes med tre streck inuti: [---]. Samtliga ställen tas upp i notapparaten. Bibelsällskapet skriver på sin hemsida att...ibland måste översättarna erkänna att de gett upp. Det kan tyckas lite märkligt då de flesta andra bibelöversättare tycker sig kunna göra en översättning, ibland med en not grundtexten svårtolkad här. Man väljer också att utan vidare notering i texten korta och dra samman meningar. Folkbibeln skriver till exempel: Så snart de kommit ut ur synagogan, gick de till... (Mark 1:29), och 1917: Och strax då de hade kommit ut ur synagogan, begåvo de sig... Men Bibel 2000 skriver: Från synagogan gick de hem till Simon och Andreas... (Mark 1:29). Här finns ingen angivelse av brådska alls (Andra exempel Mark 7:24 och 9:1). Inte minst väljer Bibel 2000 att hoppa över anknytningsord. Ett exempel: Folkbibeln och Giertz skriver: Sedan började Jesus tala till folket... (Mark 12:1), Hedegård föreslår: Så började han tala till dem... (Mark 12:1), men Bibel 2000 skriver kort: Han talade till dem... De olika anknytningsorden skapar relationer mellan bibelns berättelser och ger indikationer på samband och flöden vilket har stor betydelse, särskilt för dem som ägnar sig åt syntetiskt bibelstudium. En kommentator säger: Genom en korthuggen stil gör [Bibel 2000] de olika avsnitten mera självständiga än vad de är i grundtexten. Bibelkritiken anser nämligen att anknytningarna är sekundära. En av de översättningsval som debatterats och som kommit att stå som något av en symbol för Bibel 2000 är ett ordval i Psaltaren. Sammanhanget uppfattas av många som profetiskt om Kristus, och Folkbibeln och 1917 skriver: Mina händer och fötter har de genomborrat (Ps 22:17). Men Bibel 2000 väljer istället: Händer och fötter är skrumpnade (Ps 22:17). Genomborrad eller skrumpnad? Några menade i argumentationen att det är ett avsiktligt val från översättarna för att texten inte skulle kunna uppfattas som profetisk. Men 15

16 Vilken Bibel? riktigt så enkelt är det nu kanske inte. Det är osäkert hur ordet i grundtexten ska utläsas. Judisk tradition menar att det syftar på ett lejon. Se till exempel NET-bible:...like a lion they pin my hands and feet. (Ps 22:16). Ett av argumenten för genomborrad är att LXX, den grekiska översättningen från Jesu tid, väljer ett grekiskt ord som betyder just genomborrad. Men professor Tryggve Mettinger, Lund, ger i en artikel en bakgrund till valet: En amerikansk semitist råkade på 1970-talet ägna en del arbete åt medicinska texter från Mesopotamien och han fann där ett verb för skrumpna som han sedan kunde restaurera bakom det ord som tycktes betyda som ett lejon. Den amerikanske forskarens förslag är mycket bestickande. Det har bestämt återgivningen i flera moderna översättningar. Jämför andra liknande översättningar, till exempel New Revised Standard Version (NRSV): My hands and feet have shriveled (Ps 22:16). Man kan också fråga om sammanhanget mer tycks handla om skador efter ett anfall från fiender än om sjukdom. Översättningarna varierar och valet kan ha skett på andra grunder än att förneka textens möjliga profetiska anspelning. Översättningen är möjlig men knappast nödvändig. Bibelkommissionens sekreterare Christer Åsberg skriver i ett mail: Jag tror att en hel del av anstöten skulle gå bort om det hade stått till exempel mina händer och fötter är förtvinade/har förtvinat. Skrumpnade är överraskande på ett abrupt sätt. Och frågan är om det får stå vid nästa revision av Gamla testamentet. Bibel 2000 har anklagats för att ha katolska drag. Ett omdiskuterat exempel är översättningen av samtalet mellan Jesus och aposteln Petrus. Folkbibeln skriver Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling... (Matt 16:18). Bibel 2000 däremot säger: Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka... (Matt 16:18). Grundtexten innehåller det grekiska ordet petros bara två gånger, inte tre som Bibel 2000 skriver. Och tillägget får konsekvenser för vår läsning. För det första väljer Bibel 2000 här att inte lämna öppet för läsaren vad Jesus syftar på när han talar om klippan. Katolska kyrkan bygger sin syn på påveämbetet bland annat på denna text. Men i evangelikal teologi brukar vi däremot uppfatta det så att det inte är Petrus som person, utan Petrus bekännelse om Jesus som Messias, som är klippan som ska utgöra församlingens grund. Men det utesluts som möjlighet i Bibel För det andra väljer man att skriva kyrka och inte församling. Bibel 2000 har valt att översätta det grekiska ordet ekklesia med rotbetydelsen: En samling av medborgare kallade från sina hem till någon offentlig plats, en församling (Strong 1577), med två olika begrepp: kyrka och församling. Här gör man tvärt emot konsekvensprincipen från 1917 (se sidan 95). När översättarna uppfattar att texten syftar på den universella församlingen, alla troende, översätter man det kyrka, när det syftar 16

17 Bibel 2000 på den lokala församlingen på en ort blir det ordet församling. Men för många har begreppet kyrka en annan betydelse. Det syftar främst på byggnader (kyrkor) och möjligen på institutioner, något vi skapat. Men det som Gud formar uppfattas alltid som församlingen, det vill säga människor. Huvudöversättaren, professor Harald Riesenfeld, konverterade till slut till katolicismen. Han lämnade Svenska kyrkan 1983 och blev katolik 17 april 1984, tre år efter det att översättningen av Nya testamentet var färdig. En skribent skriver i en levnadsteckning över honom att... Riesenfeld efter slutfört arbete gladde sig åt att ha gjort en alltigenom katolsk översättning, katolsk eftersom en korrekt översättning med nödvändighet måste vara katolsk. (www. signum.se, Nr 5/2010). Också Jonas Palm blev senare bekännande katolik (Se även Många av debattörerna har också tagit upp det faktum att en av huvudöversättarna av Gamla testamentet, Bertil Albrektsson, öppet kallade sig för ateist. Han hade när översättningen inleddes redan sagt upp sig från sin prästtjänst och lämnat Svenska kyrkan. I en artikel skriver han: Det förefaller alldeles överväldigande sannolikt att alla gudar... är produkter av vår mänskliga fantasi och mänskligt önsketänkande, av våra drömmar, vår skräck och vår längtan. Det tycks inte finnas några goda skäl att tro att dessa gudar äger någon verklighet utanför våra föreställningar om dem. Svenska Bibelsällskapet som nu förvaltar översättningen adresserar den principiella diskussionen på sin hemsida och säger: Att en bibelöversättare skulle påverkas negativt av att inte vara troende är mycket osannolikt. De bibliska texterna har sitt värde oberoende av vad människor anser om dem. De bör kunna översättas korrekt även av den som inte ser dem som Guds ord... Man kan också vända på frågeställningen. En översättare som är bekännande kristen måste vara på sin vakt så att han eller hon inte låter sin speciella form av kristendom påverka bedömningen av texterna. Naturligtvis måste då också en ateist vara på sin vakt så att hans övertygelse inte påverkar bedömningen av texterna. Det sas enligt direktiven att bibeltexten skulle översättas utan hänsyn till kyrkliga eller andra särintressen. Och att utgå från en ståndpunkt där Bibelns självvittnesbörd inte anses vara en rimlig möjlighet måste kunna uppfattas som ett tydligt särintresse. Frågan om texter i Gamla testamentet kan uppfattas som profetiska har hamnat i fokus i denna debatt. Och kritiken riktas mot översättningsvalen där man ofta väljer att nedtona eller helt bortse från möjligheten att texter förutsäger framtiden. Låt oss titta på några exempel: Profetior: En text i Första Mosebok 3 brukar kallas protoevangeliet. Folkbibeln skriver: Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall 17

18 Vilken Bibel? hugga honom i hälen (1 Mos 3:15). Många tolkar detta som en förutsägelse om Kristus. Han ska krossa ormens huvud men bli huggen i hälen. Men Bibel 2000 väljer att skriva: Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes, de skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen (1 Mos 3:15). Pluralen de och dem förändrar versens innebörd och styr tanken åt annat håll. En kommentator skriver: Nu kan visserligen det hebreiska ordet zära ( säd, avkomma ) både avse en avkomling och flera avkomlingar. Men vill en bibeltext tydliggöra att zära här avser flera, använder den det plurala pronomina om zära. Men i 1 Mos 3:15 används inte de plurala pronomina de och dem utan han, denne (hebr. hu ) och honom, denne... Bibel 2000 omöjliggör med sin tolkning att bibeltexten ursprungligen avser en speciell avkomling, en frälsare som en rad gammaltestamentliga texter återkommer till och presenterar tydligare och tydligare. Ett annat exempel. En av de kända jultexterna hittar vi i Jesaja. Folkbibeln skriver: Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste (Jes 9:6). Men Bibel 2000 väljer: Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste (Jes 9:6). Lägg märke till tempusförskjutningen. Folkbibeln säger Ett barn blir fött... (framtid) medan Bibel 2000 väljer Ett barn har fötts... (förfluten tid). Men se också att den hebreiska termen el gibbor som Folkbibeln översätter Mäktig Gud. I Bibel 2000 översätts det med Gudomlig hjälte. Uttrycket betyder bokstavligen Gud, hjälten med en direkt hänsyftning till Guds person. Och att därmed det barn som kommer alltså är Gud själv. Exakt samma hebreiska uttryck finns i nästa kapitel i Jesaja utan att i samma avseende vara profetiskt och då säger Bibel 2000: En rest skall vända om, Jakobs rest, till Gud, hjälten (Jes 10:21). Men av någon anledning väljer man att i profetian i Jesaja 9 inte låta förutsägelsen tydligt syfta direkt på Gud. En bloggare skriver: Jag tycker [det] är rätt oroande... att exegeterna bakom översättningen ständigt väljer den alternativa betydelsen av ett ord, istället för den traditionella betydelsen (som den presenteras i både traditionell judisk och kristen exegetik). Ibland är det valda översättningsalternativet näst intill omöjligt, till exempel valet av översättningen av Jesaja 9:6 mäktig Gud (1917) till gudomlig hjälte (2000)... Min GT-lärare har sagt att det i Bibel 2000 finns många översättningar han i dag ångrar, ett erkännande han faktiskt inte är ensam om. Det som antyds i valen av översättning kan bli uppenbart i notapparaten. Så skriver man till exempel om Jesaja 53 om den lidande tjänaren: Avsnittet 52:13 53:12 är svårtolkat... Tjänaren, som här beskrivs som lidande, död och upprättad, kan liksom annars i Jes avse Israel eller en grupp inom 18

19 Bibel 2000 folket. Enligt en annan tolkning är tjänaren en person, till exempel profeten själv eller en kung. I NT tillämpas utsagorna om den lidande tjänaren på Jesus. Tanken att det redan hos profeten skulle avse en kommande frälsare avfärdas alltså helt. Det finns en rad andra översättningsval i Bibel 2000 som också blivit omdebatterade. Låt oss titta på några. Gudsbild: Bibel 2000 väljer att vid flera tillfällen översätta texterna så att de ger intryck av att monoteismen, tron på en Gud, inte varit Bibelns grundtanke från början, utan något som utvecklats över tid. Redan i inledningen skriver Bibel 2000: Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont (1 Mos 3:5). Jämför Folkbibeln...så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont (1 Mos 3:5). Grundtextens ord elohim kan betyda både som gudar och som Gud. Men i det sammanhang texten står betyder det hebreiska ordet elohím mest naturligt Gud och inte gudar. En kommentator säger: Tanken att det skulle kunna finnas någon mer Gud än Elohím är helt främmande för Bibelns redogörelse för skapelsen och syndafallet. Det är först senare som synden tar sig sådana former att människor inbillar sig att det finns flera gudar. Ett annat exempel. Folkbibeln skriver: När de säger till er: Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar, så svara: Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande? (Jes 8:19). Men Bibel 2000 säger: Man säger till er: Fråga de dödas andar och spådomsandarna, de som väser och stönar! Ja, skall inte ett folk fråga sina gudar, be de döda om budskap och undervisning för de levandes skull? (Jes 8:19). Strong skriver om ordet (433) plural av 433, gudar i vanlig mening, men används specifikt (i plural särskilt med artikel) om den högste Guden. Båda översättningarna är alltså möjliga men Bibel 2000 markerar sin utgångspunkt genom sitt val. Kristi gudom: När Bibel 2000 talar om Fadern som Gud, skriver den Gud med stort G. Men när den talar om att Jesus Kristus är Gud, skriver den gud med litet g. Ett exempel. Paulus talar om Kristus och säger: [Han] som är över allting, gud, välsignad i evighet, amen (Rom 9:5, se också 2 Pet 1:1, 1 Joh 5:20, Tit 2:13 Jämför 1 Tess 1:9). I inledningen av Johannesevangeliet blir skillnaden uppenbar. Folkbibeln skriver: Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och är hos Fadern, har gjort honom känd. (Joh 1:18), Den lilla bokstaven i Bibel 2000 är en tydlig markering: Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss (Joh 1:18). Kommissionens sekreterare Christer Åsberg menar dock att det aldrig varit avsett som en teologisk positionering. Han skriver i ett mail: Skillnaden mellan stort och litet G/g i Gud/gud har jag själv bara sett som en 19

20 Vilken Bibel? hjälp för bibelläsaren, inte som ett ställningstagande i det som framställs som en viktig teologisk tolkningsfråga. Märkligt på ett annat sätt blir det i inledningen av Romarbrevet. Det är ett uttryck i fjärde versen som väcker uppmärksamhet: Folkbibeln skriver: Paulus... avskild för Guds evangelium, som Gud har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna, evangeliet om hans Son, som till sin mänskliga natur föddes av Davids släkt och som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre. (Rom 1:1-4). Men Bibel 2000 väljer...evangeliet om hans son, som till sin mänskliga härkomst var av Davids ätt och genom sin andes helighet blev insatt som Guds son (Rom 1:3-4). Ordet insatt ger intryck av att Jesus inte från evighet varit Guds Son utan att han vid ett senare tillfälle gjordes, insattes, till Guds Son. Något som strider mot den traditionella treenighetsläran och underminerar tanken på Kristi gudom. Ordet i grekiskan som översätts med insatt är horisthentos (Strong 3724). Strong sätter som huvudbetydelse att definiera men erbjuder som möjliga betydelser också att begränsa, utse eller avskilja. Här blir det nödvändigt att tolka och välja. Och Bibel 2000 markerar sin ståndpunkt. Se också Hebr 1:9 och Joh 1:34. Den helige Andes person: På många ställen så avpersonifierar Bibel 2000 den helige Ande. I stället för han och honom som personliga pronomen skriver Bibel 2000 den, syftande på en kraft och inte en person. Till exempel: Jag skall be Fadern och han skall ge er en annan hjälpare... Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er (Joh 14:16-17). Jämför Folkbibelns: Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare... som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. På samma sätt väcker översättningen av 1 Mos 1:2 uppmärksamhet. Bibel 2000 skriver: Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. (1 Mos 1:2). Folkbibeln väljer istället: Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. (1 Mos 1:2). Annan tolkning en våldsam vind. Den traditionella översättningen Guds ande är också språkligt möjlig (hebreiskan har samma ord för vind och ande ) men är här mindre sannolik. Frälsningen: Gång på gång väljer Bibel 2000 formuleringar som tycks säga att grunden för rättfärdighet är att finna i människans egen prestation. Se till exempel: Människan blir rättfärdig på grund av tro (Rom 3:28),...därför är tron grunden för att nåden skall gälla (Rom 4:16), och: Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga på grund av deras tro (Gal 3:8). Men från ett evangelikalt perspektiv 20

21 Bibel 2000 blir vi inte rättfärdiga på grund av tron, utan på grund av Jesu ställföreträdande död på korset genom tron (eller av tron). Det är en avgörande skillnad. Jämför Folkbibelns:...förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar (Rom 3:28), Därför heter det av tro, för att det skulle vara av nåd... (Rom 4:16), och: Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro (Gal 3:8). Det finns också märkligheter kring hur översättningen beskriver lagens roll i den kristnes liv. Folkbibeln skriver: Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig (Rom 7:21). Litterala Åkeson skriver: Alltså finner jag för mig som vill göra det goda den lagen att det onda ligger till hands hos mig (Rom 7:21). Begreppet lag syftar här på en princip, ett förhållande eller en kraft. Men Bibel 2000 säger däremot: Jag har alltså upptäckt att eftersom det onda finns hos mig så är lagen något gott för mig som vill göra det goda (Rom 7:21) och får texten att syfta på lagen som regler eller prestation, tvärt emot det som tidigare sagts i sammanhanget. I uppslagsdelen kommenteras översättningen av versen under sökordet läsart och man skriver...där ingen bevarad handskrift ger någon begriplig mening kan texten rekonstrueras genom lätta ändringar (...Rom 7:21). Denna utväg, som kallas konjektur, dvs gissning, måste ofta väljas vid utgivning av antika skrifter. En konjektur (eller en emendation) är en gissning om den rätta betydelsen av ett svårtolkat textställe. I notapparaten till Bibel 2000 kallas dessa märkligt nog för rättelser. Hur man nu kan anse sig veta att de antaganden om förståelsen man föreslår skulle vara rätt. Genom dessa så kallade rättelser har flera messianska profetior i Gamla testamentet försvunnit genom att man ändrar en text man inte tycker passar till en annan lydelse som inte finns någonstans i någon handskrift. Och på samma sätt här i Romarbrevet. Det ska noteras att det är en skillnad på en konjektur och på textvariationer där det finns olika varianter med stöd i olika hebreiska eller grekiska handskrifter eller tidigare översättningar och där översättarna istället väljer den version de anser mest trolig. Det eviga livet: I flera texter tycks tanken på det eviga livet tonas ner, till exempel i Predikaren. Folkbibeln skriver: Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk, från begynnelsen till änden (Pred 3:11). Det blir i Bibel 2000: Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut. Ett annat exempel från profeten Mika. Folkbibeln skriver: Men du, Betlehem Efrata,...från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar (Mika 5:2). I Bibel 2000 blir det: Men från dig, Betlehem i Efrata... skall jag låta en härskare över Israel komma, 21

22 Vilken Bibel? en som leder sin härkomst från forntiden, från det längesedan förflutna (jämför också Ords 8:23). Ytterligare ett exempel ser vi i slutet av herdepsalmen, Ps 23. Folkbibeln säger:... jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen (Ps 23:6). Men Bibel 2000 skriver:...herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever (Ps 23:6). Översättarna pekar bland annat på parallellismen i versen och att så länge jag lever speglar den tidigare radens varje dag i mitt liv. Men en kommentator skriver: Det hebreiska uttrycket sist i versen, till dagars förlängning, kan översättas för alltid, för evigt, evinnerligen. Samma uttryck som finns i Ps 23:6 förekommer också i Ps 93:5 och Klag 5:20, men då inte syftande på det eviga livet. Då översätter Bibel 2000 orden med för alltid. En annan kommentator skriver: En muntration kan skönjas i den sista versraden [i Ps 23:6]: Det gamla ordet evinnerligen med betydelsen för evigt har ersatts av så länge jag lever. Man frågar sig: Har översättarna tappat tron på det eviga livet, som är så centralt i den kristna trosbekännelsen? I så fall: Varför då bekymra sig över översättningar, behövs då en Bibel överhuvudtaget? Exempel på text: I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till (Joh 1:1-3). Allt bär [kärleken], allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå (1 Kor 13:7-8). Särskilda kännetecken: Det finns mycket extramaterial till Bibel Det kan delas in i två huvudgrupper: Noterna: Är av olika slag och finns i anslutning till texten. Vissa är rena sakupplysningar, andra innehåller alternativa översättningar, parallellställen eller hänvisningar till mer utförliga förklaringar i uppslagsdelen. Många av noterna utgår från en bibelkritisk ståndpunkt och ger en evolutionistisk syn både på texten och på den kristna kyrkans teologi. Noten till Joh 14:31 säger till exempel: Att Jesus tal här fortsätter med kap. 15 förklaras enklast med att Johannesevangeliets text efter hand omarbetats och utökats... Uppslagsdelen: I uppslagsdelen samlas i alfabetisk ordning kortare artiklar om olika uppslagsord från allhärskaren till överstepräst. Uppslagsdelen utgår från samma utgångspunkter som noterna. Till exempel i artikeln om Anden skriver man: Anden får alltså i NT efter hand personliga drag. Två gånger nämns den som jämställd med Gud och Kristus (Matt 28:19, 2 Kor 13:13). 22

23 Bibel 2000 Härifrån går sedan linjerna till fornkyrkans tänkande om Treenigheten. Alla upplagor innehåller inte alla delar av extramaterialet. Det är upp till förlagen att välja hur mycket av det extramaterial som Bibelkommissionen tog fram som ska ingå. Många förlag har valt att ersätta kommissionens material med annat. Noter och uppslagsdel har också getts ut som en separat bok som kan köpas vid sidan om. Klar: Nya testamentet 18 september 1981, Gamla testamentet 9 augusti Utgivning: Före kommissionens tillsättning: Bibelkommitténs rapport (SOU 1968: 65) innehöll exempel på provöversättningar. Ytterligare ett antal provöversättningar publicerades av den sakkunniggrupp om fem personer som tillsattes 1971 för att förbereda den nya bibelöversättningen. (Utbildningsdepartementet 1972:4). För Nya testamentet: Kommissionen gav ut Fyra bibelböcker (provöversättningar av Markusevangeliet, Galaterbrevet, Hebréerbrevet, Första Johannesbrevet) 1975, Ett folk på väg (1 Petrus brev) 1976, Hela Nya testamentet Kom först ut som en SOU-utredning (SOU 1981:56) och därefter i otaliga upplagor på olika förlag. För Gamla testamentet: Fem bibelböcker (Provöversättning av 21 psaltarpsalmer, Rut, 1 Samuelsboken, Predikaren och Amos) 1979, Nio bibelböcker (provöversättning av Andra Moseboken, Andra Samuelsboken, Ester, sju psaltarpsalmer, Klagovisorna, Daniel, Joel, Nahum och Salomos vishet) 1984 (Notera att Salomos vishet här kallas bibelbok), Tre bibelböcker (provöversättningar av Första Moseboken, Ordspråksboken och Jeremia) 1991, Psaltaren (1995). Bibel 2000 kom som SOU-utredning (SOU 1999:100) och därefter i en rad olika utföranden och versioner. Revideringar: Vid utgivningen av Bibel 2000 gjordes en justering av NT Det var tre verser som ändrades (Luk 4:19, 1 Kor 6:9 och 1 Tim 1:10). Två av dem berör homosexualitet och översättarna har bytt ut begreppen homosexualitet och pervers. NT 1981 skriver:... Ingen som lever i otukt eller avguderi eller hor eller homosexualitet...(får ärva Guds rike) (1 Kor 6:9) vilket i Bibel 2000 blev: Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män...(får ärva Guds rike) (1 Kor 6:9) och NT 1981 skrev:...för osedliga och perversa, för människorövare, lögnare och menedare och allt som strider mot den sunda läran. (1 Tim 1:10) vilket i Bibel 2000 blev:...för otuktiga och män som ligger med män, för människorövare, lögnare och menedare och allt annat som strider mot den sunda läran (1 Tim 1:10). Den tredje versen ändrades enligt följande NT 1981:...och förkunna året som Herren har 23