Platsen vid Jesu fötter

Transkript

1 ÖREBRO TEOLOGISKA HÖGSKOLA Platsen vid Jesu fötter En studie om kvinnorna och jämställt lärjungaskap i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna Av Anneli Rehnberg Nathan Greene AA2553, Teologisk fördjupning Handledare: Dan Elofsson och Roland Spjuth

2 Abstract The purpose of this essay is to find the true place for women in discipleship according to the Bible. My understanding of the Bible is that it wants to bring people that by tradition have been in an inferior position to an equal position with others. My question then must be if it also is for women s equality with men. To find answers I have searched the gospel of Luke and Acts because of the many women in these texts. Many of the stories about men in the Gospel have a parallel story about women. My essay starts with a brief introduction to the Gospel of Luke and Acts where it also looks at why Luke has this special interest in women. Then it turns to a historical view of women in the days of Jesus, both in a Jewish and a Greek-Roman context. After this it goes on to the main part where I have made portrayals of some of the women in Luke and Acts in order to find answers to my questions. I have closely gone through the text, looking at words used and also in what literary context the stories are placed. After this I have searched other literature dealing with the subject to make comparison and to find other angles to approach the problem. In my final chapters I have made a conclusion where I also have presented some answers to my first question. I feel the essay tells that the Bible is for equality of women and men and that there are no limits for what women can do in order to serve as disciples. The Church needs women as well as men in different ministries. Key words Woman gender equality discipleship ministry Luke Acts 2

3 Innehållsförteckning 1. Inledning Bakgrund Syfte och problemformulering Metod Val av kvinnoporträtten Disposition Viktiga frågor för arbetet Olika teologiska perspektiv Språkfrågan Inledning till Lukas båda skrifter Författare och adressat Böckernas tillkomst och innehåll Var, när och varför? Källor Teologin Lukas syn på kvinnan Några av Lukas kvinna/man-paralleller Varför dessa parallella berättelser? Begreppet lärjunge Kvinnans ställning vid Jesu tid Kvinnan i det judiska samhället Kvinnans andliga och intellektuella liv Kvinnans rättigheter Kvinnan i de grekiska och romerska miljöerna Kvinnorna i Lukas båda skrifter En kvinnlig början på Lukasevangeliet Maria Elisabet Elisabet och Maria Hanna Sammandrag Marta och Maria Kontext och ordval Andra viktiga ord Sammandrag Lydia Priscilla Kvinnliga lärjungar i Lukas båda skrifter Kvinnorna från Galiléen Kvinnorna vid korset och graven I Apostlagärningarna Petri tal

4 4.6 Diskussion kvinnoporträtten Kvinnor och de olika tjänsterna Jesu attityd mot kvinnor enligt Lukas Sammanfattning...42 Bilaga Kvinnorna i Lukas evangelium och Apostlagärningarna...43 Litteraturförteckning

5 1. Inledning 1.1 Bakgrund Kvinnor har genom tiderna i de flesta religioner och samhällen varit mer eller mindre förtryckta, så också i kristendomen. Traditionellt har kristna använt Bibeln när de har bildat sig åsikter vad gäller kvinnors ställning. Dessa åsikter formas först av vilken biblisk text man väljer att läsa, sedan på hur man läser den och på hur mycket vikt man lägger vid kontexten som den var skriven i. Många säger att Bibeln är en kvinnofientlig bok som vill styra kvinnor till en mer tillbakadragen plats än männen. Men är den verkligen det eller är det bara en felaktig uppfattning? När jag blev del av kyrkan strax innan jag skulle fylla 40 år blev jag förvånad över hur lite man där ser av kvinnor i framträdande positioner, åtminstone i de sammanhang jag då rörde mig. Naturligtvis hade jag i media hört om kvinnoprästmotståndet och annat men jag var inte medveten om att man i de flesta kristna sammanhang faktiskt kan se stor skillnad mellan manligt och kvinnligt. Kvinnor står ofta för servering av kaffet och pyntandet i kyrkan medan männen är de som syns och har något att säga med ord. Även om man också ute i samhället kan se ojämlikhet mellan könen så upplevde jag det mycket större i kyrkan. Ännu mer förvånad blev jag när jag fick höra att det finns kristna kvinnor som hellre lyssnar till manliga förkunnare än till kvinnliga om de har en chans att välja. Vid olika konferenser jag besökte upptäckte jag att det satt uppskattningsvis 70 % kvinnor på bänkarna medan det var väl över 90 % män som syntes framifrån. Ett problem som man också tog upp i tidningen Dagen sommaren Idag är jag medlem i en frikyrkoförsamling med ganska låg medelålder mitt i det så kallade bibelbältet i Småland och även här ser man något av det beskrivna. Vår församling står för jämlikhet mellan könen men jag kan ändå uppleva att många av kvinnorna inte använder alla sina gåvor och därmed inte heller gör sig hörda som de borde. För närvarande består församlingen av 58% kvinnor och 42% män. I styrelsen däremot sitter för tillfället två kvinnor på de sju platserna. Vi har då och då kvinnliga förkunnare och ofta kvinnliga mötesledare men det är ändå oftast män som undervisar. Det beror inte på att någon i församlingen säger åt kvinnorna att vara tysta utan på det dåliga självförtroende som kvinnorna bär på och som gör att de tror att de inte har något viktigt att säga. Likadant ser det ut i de flesta församlingarna i trakterna häromkring. Bland unga idag upplever jag att man inte ser på frågan om jämlikhet med lika stort allvar som man gjorde på 70- och 80-talen. Kanske är det så att unga kvinnor idag har större självförtroende än man hade tidigare och att det därför känns som att man inte behöver tala om de här sakerna lika mycket. Man kan se att fler kvinnor idag än förr utbildar sig till pastorer och präster. Enligt en kartläggning gjord av tidningen Dagen är det nästan hälften kvinnor i pastorsutbildningarna. 2 Men ute i församlingarna är det fortfarande fler kvinnor i bänkarna och fler män framme vid podiet. När man diskuterar frågan kan man höra som ursäkt att kvinnor väljer att inte träda fram på samma sätt som män. Därmed verkar frågan vara utredd och man 1 Se ex. Internet: Redaktionen på tidningen Dagen, Internet: Bergendahl,

6 bryr sig inte om den bakomliggande orsaken till att de väljer så. På samma gång finns starka strömningar som faktiskt vill hålla tillbaka kvinnan. Man använder de svårtolkade bibelställena i Pauli brev som medel för detta. Man tar fasta på dessa bibelord och bortser från andra delar av Bibeln som i stället kan ses som försök att föra fram kvinnan. Vad är det då som är viktigt med platsen vid Jesu fötter om jag ska relatera till rubriken för denna uppsats? För oss idag känns det naturligt att alla, både män och kvinnor, får sitta på platsen vid Jesu fötter och lyssna till Hans ord. Man vill sitta där och lyssna men efter ett tag vill man också ge sig ut och berätta om det man hört. Man vill på ena eller andra sättet förkunna det glada budskapet och också bereda plats för andra vid Jesu fötter. För att få veta om det är möjligt också för kvinnor att göra det eller om det finns begränsningar behöver vi studera bibeltexterna och då inte bara de svårtolkade bibelställena i Pauli brev. Vi behöver fundera över vad annan bibeltext säger om kvinnor. Säger alla texter att kvinnan ska vara tyst och inte höras och är det bibliskt eller inte att kvinnor tar mindre plats än män? Tidigt i mina studier i Salt väcktes min nyfikenhet på Lukas och hans sätt att se på kvinnor av anledningar som jag beskriver i nästa avsnitt. När möjligheten att skriva C-uppsatsen kom upp blev därför valet av ämne detta. När jag började söka efter litteratur som berörde ämnet hittade jag många feministiska böcker som jag upplevde vara aggressiva och jag kunde känna av en slags maktkamp mellan könen i dem. Denna maktkamp vill jag inte gå in under i mitt arbete. Jag har i stället försökt närma mig texterna med ett öppet sinne för vad de säger och inte med en bestämt feministisk tolkningsmall. Jag ser det som att Jesus har vänt upp och ner på hela tanken om makt och härskande och därför ser jag heller ingen anledning att här fundera på ett världsligt sätt. Jesus har gett oss bilden på hur det ska se ut vad gäller makt. Det finns bara en i toppen och det är Gud. Han bestämmer över oss alla, både män och kvinnor. Jag är medveten om att många kvinnor är djupt sårade över att de sett sig själva och andra kvinnor bli särbehandlade på grund av könet och ser Bibeln som ett redskap i detta förtryck. Bibeln är för dem en i raden av många böcker som skrivits av män, om män och för män. Det beskrivna färgar naturligtvis dessa kvinnors åsikter och sätt att skriva. Å andra sidan har jag också läst böcker om Lukasevangeliet och Apostlagärningarna där man inte ens nämner alla kvinnor som finns med där mer än i förbifarten. Men kvinnorna finns där och min åsikt är att de finns med av en orsak som jag är intresserad av att ta reda på. Gud har skapat män och kvinnor till sin avbild och gett dem olika gåvor. Om dessa gåvor inte är tänkta att komma till användning på grund av könet så vill jag hitta det i bibeltexten. Jag vill med öppet sinne läsa bibeltexten och se vad mitt rättesnöre säger om dessa frågor. 1.2 Syfte och problemformulering I stället för att titta på de svårtolkade bibelställena om kvinnor i Pauli brev som så många andra har tagit fasta på när det handlar om kvinnors plats har jag i mitt arbete alltså valt att studera kvinnan i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. Lukas är det evangelium som tar upp flest berättelser om kvinnor och många av dessa berättelser finns bara med i Lukasevangeliet och inte i de andra synoptikerna. Dessutom är det ofta så att när Lukas berättar om en man i sitt evangelium berättar han också något motsvarande om en kvinna. Också i Apostlagärningarna kan man läsa om många kvinnor. Jag vill ta reda på varför Lukas har valt att göra så och vad han vill ha sagt med det. Är det en slump att det har blivit så eller ligger det en djupare tanke bakom? Vilka är dessa kvinnor han berättar om och hur agerar de? Detta är frågor jag vill fördjupa mig i vilket har lett mig till följande problemformulering: 6

7 Hur skildras kvinnorna i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna? Frågan ställs framför allt med avseende på: - Hur mötte Jesus kvinnor i sin vardag, enligt Lukas? - Vilken syn på kvinnor vill Lukas förmedla i texten? - Vilken möjlighet till jämställt lärjungaskap förmedlar texterna och tyder något i texterna på att kvinnor till skillnad från män inte skulle kunna bli utsända till tjänst? 1.3 Metod För att svara på min frågeställning har jag valt att utföra ett tematiskt exegetiskt arbete som handlar om kvinnan i Nya testamentet med det speciella fokuset på Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. Eftersom jag har valt att begränsa mitt studium till att se hur Lukas skildrar frågan i sina båda skrifter, men inte stannat vid enbart en text, kan jag inte använda Tellbes mall för tolkningsmetodik, vilket annars är den metod som allmänt används på Örebro Teologiska Högskola vid tolkning av bibeltext. Jag har ändå tagit hjälp av mallen vid analysen av den historiska och litterära kontexten men i övrigt utför jag ett komparativt litteraturstudium. Vad gäller evangeliets dubbla kontext, alltså Jesu kontra Lukas, ser jag det som att förhållningssättet och budskapet till de båda sammanfaller i samband med kvinnoporträtten. I evangeliet förstår vi hur Jesus lyfter fram fattiga, sjuka och svaga och också kvinnorna. Att möta kvinnor som Jesus gjorde var något helt nytt bland judar i Palestina vid den här tiden. Lukas beskriver Jesu relationer gentemot kvinnor genom hela sitt evangelium och låter det vara ett återkommande tema. Också i Lukas kontext, alltså den hednakristna i Romarriket, är detta något helt nytt. Jag förlitar mig på att Lukas gjort en trovärdig tolkning av Jesu liv och ord. Därmed utgår jag från Lukastexten som slutredaktion och går alltså inte in på de övriga evangelierna för att arbeta mer direkt med Jesu målgrupp. Eftersom Bibeln traditionellt är tolkad utifrån ett androcentriskt 3 perspektiv ville jag försöka se frågan om kvinnan i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna ur en annan synvinkel. Till min hjälp har jag tagit alternativa bibelteologiska och feministhistoriska interpretationer jämte de mer traditionella tolkningarna och gjort en jämförelse mellan dessa. Inte för att sammanfatta eller beskriva de motstridande intellektuella lägren eller positionerna utan mer för att få en bild av hur det traditionellt ser ut och hur man istället kan se de olika texterna. På så sätt har jag fört en diskussion som jag önskat skulle leda till en sannare bild av kvinnan i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. Till hjälp har boken Hon får inte glömmas av Elisabeth Schüssler Fiorenza varit. Författaren belyser i inledningen till boken problemet med den manliga centreringen i den kristna traditionen och hur hon har valt att lösa det vilket jag tagit fasta på där jag kunnat. Viljan har varit att se de olika bibeltexterna för att testa om ett jämställt lärjungaskap kan lyftas fram. Jag har en deduktiv ansats i och med att jag utgår från teorin att Jesus har skapat en ordning för ett jämställt lärjungaskap. En teori som jag sedan har prövat gentemot det material som jag har undersökt. Det är viktigt att förstå kvinnors ställning på Nya testamentets tid för att få en djupare förståelse för de olika berättelserna, och vad det kan innebära i de olika kontexterna. Vilken syn på kvinnan följde med in i kristendomen? Detta studerade jag i litteraturen på ett mer induktivt sätt och lät avsnittet inleda uppsatsen. Det är också viktigt att göra en inledning till Lukasev- 3 Dvs. med det manliga i centrum. Se också mitt avsnitt som handlar om språkfrågan. 7

8 angeliet och Apostlagärningarna vad gäller författarfrågan med mera vilket jag gjort. Resultatet blev ett kort avsnitt i uppsatsen. Jag har också insett att ordet lärjunge är viktigt att förstå när man går vidare i mitt arbete och därför har jag gjort ett ordstudium om det Val av kvinnoporträtten Jämfört med övriga evangelieförfattare är alltså Lukas speciellt intresserad av kvinnans liv och aktivitet och de flesta av hans manliga karaktärer i texten har en kvinnlig motpart. För att hitta de bibelställen där kvinnor förekommer har jag studerat Lukasevangeliet och Apostlagärningarna ingående. Jag har sedan ställt upp dem i en tabell tillsammans med deras eventuella manliga motparter och jämfört dem mot den lista Luke Timothy Johnson har i sin bok 4 och också mot den lista jag tagit med längre fram i mitt arbete av Neal M Flanagan 5. Min uppställning och Johnsons lista finns i bilagan till mitt arbete. Vissa kvinnor nämns bara i förbifarten i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. Andra kvinnor berörs lite mer men ändå inte särskilt utförligt. Även dessa kvinnor har jag studerat med tanke på följande frågor. Var det kvinnor som sökte Jesu hjälp eller som hade profetiska budskap? Kan man se dem som lärjungar till Jesus? Vad kan det säga om ett jämställt lärjungaskap? Eftersom det är just det jämställda lärjungaskapet som intresserar mig har jag gjort ett djupare studium vad gäller frågan om lärjungar och lärjungaskap i Lukas båda skrifter. Både som ett enskilt ordstudium men också i form av porträtt av kvinnor som kan ses som lärjungar. I det sammanhanget har jag också gått djupare in i texter som jag anser vara av betydelse i frågan och som belyser min frågeställning. I de fall jag kunnat utläsa viktiga aspekter 6 som intresserar mig har jag gjort djupare och mer ingående porträtt av dessa kvinnor för att få en sann bild av dem. Jag har jämfört mina val av kvinnor mot de Barbara E Reid har gjort i sin bok Choosing the BetteP part Women in the Gospel of Luke och Ben Witheringtons båda böcker Women in the Ministry of Jesus och Women and the Genesis of Christianity. 7 Svaren på följande frågor i texten är vad jag har varit intresserad av: Vad gjorde just denna kvinna och hurdan var hon? Hur var Jesus mot henne och hur tilltalade han henne? Vad är viktigt med just denna kvinna och berättelse i ett vidare perspektiv? Hur belyser porträttet min frågeställning? För att få svar på dessa frågor har jag gjort ordstudier i de fall jag behöver. Jag har också undersökt i vilken kontext i bibeltexten den ifrågavarande berättelsen står och försökt se vad det har att säga. I Apostlagärningarna förekommer det inte lika många och tydliga könsparalleller som i Lukasevangeliet. Även här finns det dock kvinnor av stort intresse som jag gjort porträtt av med samma tillvägagångssätt och med ungefär samma frågor som till kvinnorna i evangeliet. För att få material till porträtten har jag sökt i grundtexten och olika översättningar av NT. Jag har sedan gått vidare till annan litteratur för att koppla mina tankar till andras runt de olika berättelserna. Med utgångspunkt i detta för jag en diskussion för att komma fram till svar på frågeställningen. Många fler intressanta kvinnoporträtt från Lukasevangeliet och Apostlagärningarna skulle kunna göras men på grund av arbetets begränsning får jag spara det till en annan gång. 4 Johnson, 1986, s Flanagan, 1978, s292 f. 6 Såsom ord i grundtexten som man kan koppla till lärjungaskap, plats i den litterära kontexten m.m. 7 Reid, 1996 och Witherington, 1983 och

9 Arbetet avslutas med en sammanfattande diskussion där min frågeställning återigen kommer i fokus Disposition För att få en så klar bild av texten som möjligt har jag valt att ställa upp min uppsats enligt följande: Efter inledningen med bakgrund, frågeställning och syfte går jag vidare till att undersöka Lukasevangeliet och Apostlagärningarna vad gäller författarfrågan, mottagare och annat för att förstå i vilket sammanhang texten har skrivits. Så följer ett avsnitt om Lukas syn på kvinnor och vad som kan ligga bakom hans vilja att lyfta fram kvinnor på det sätt han gör samt ett kort ordstudium vad gäller ordet lärjunge. I nästkommande kapitel går jag djupare in i frågan om kvinnors ställning på Jesu tid. Jag har valt att undersöka kvinnan både i det judiska och i det grekisk-romerska samhället eftersom de inte är helt lika varandra samtidigt som båda är av intresse. Så följer uppsatsens huvudavdelning, vilken är porträtten av några av de intressanta kvinnorna som finns i Lukas båda skrifter. Det hela avslutas med en diskussion om vad jag kommit fram till när jag studerat de olika kvinnorna och en sammanfattning av hela arbetet. Som bilaga till arbetet har jag min uppställning av alla de kvinnor som nämns i skrifterna samt listan från Luke T Johnsons bok. 8 Förutom de tabeller jag har med i bilagan har jag med en tabell i avsnitt 2.3 som jämför förekomsten av orden kvinna/kvinnor och man/män i de synoptiska evangelierna. 1.4 Viktiga frågor för arbetet Olika teologiska perspektiv Min övertygelse är att Bibeln inte är skapad av människor utan av Gud med människor som hans redskap när den skrevs ner. Bibeln utgör Guds tilltal till oss kristna och är därför den auktoritet som vi bör böja oss under. Frågan är hur vi läser Bibeln och vad traditionen har gjort med texten. När man läser bibeltexterna på ett traditionellt sätt kan man uppleva hur texten ibland talar om kvinnor på ett sätt som verkar sätta dem i en position under mannen. Olika översättningar är dessutom inte helt lika varandra vad gäller detta. En del översättningar verkar mer kvinnoförtryckande än andra. Feminister har sedan 1800-talet behandlat de problem de finner i bibeltexten på olika sätt. I slutet på 1800-talet producerade Elizabeth Crady Stanton och hennes revideringskommitté The Woman s Bible. Den utgjordes av en fullständig revision av Bibeln ur ett kvinnoperspektiv. Kommittén tillämpade en klipp och klistra-metod där man markerade alla texter där kvinnor var omnämnda, klippte ut de styckena och klistrade in dem i en bok med plats för kommentarer på sidorna. I den skulle man omtolka alla uttalanden om kvinnan som förekom i Bibeln. Många feministteologer har sedan dess anslutit sig till denna hållning. Övertygelsen de har är att Bibeln hade sett annorlunda ut om den skrivits av en kvinna. Därför har de skrivit om och omtolkat den för att befria den från den patriarkala prägeln. Nyckeln till en rätt tolkning av Bibeln är kvinnors erfarenhet, säger de. Den kvinnliga erfarenheten blir måttstock för allt vilket naturligtvis blir ett problem. 8 Johnson, 1986, s213. 9

10 En annan grupp som kallar sig bibliska feminister tror inte att Bibeln i sig själv står för förtryck eller kvinnoförakt. Däremot vänder de sig mot en del av de tolkningar som Bibeln har utsatts för. Genom noggrann forskning och genom att beakta det kulturella sammanhanget försöker de återställa balansen. Inställningen är att Bibeln inte är en bok skriven av män för män men att den ofta blivit tolkad av män för män. De hävdar att Bibeln också är en bok för kvinnor utan att för den skull skriva en ny version av den. Grundläggande för det synsättet är övertygelsen att Bibeln är Guds ord och inte bara männens ord. 9 Denna grupp feminister är dem jag kommer närmast i mitt sätt att tänka Språkfrågan För det är verkligen så att man kan välja att tolka de grekiska texterna på olika sätt och många gånger har översättarna valt att sätta in manliga ord som egentligen inte finns med i grundtexten. Bibeln blir därför androcentrisk till sin natur. Plural i grekiskan är manligt styrt, vilket betyder att om det i en grupp människor finns nio kvinnor och bara en man så benämner man ändå dessa med ett ord som om de vore en grupp med bara män. I själva texten syns inte att kvinnorna är med. Det blir till bekymmer när man översätter eftersom man på vårt språk kan välja att få det att låta som om bara män fanns med i fall som ovan. För att citera Elisabeth Schüssler Fiorenza: De texter i Nya Testamentet som direkt omnämner kvinnor gör så därför att kvinnorna är exceptionella eller för att deras förhållningssätt innebar problem 10. Därför har det felaktigt uppfattats som om dessa problemtexter är den enda tillgängliga informationen om kvinnor i Bibeln. Men för att ta ett exempel är det fel att förutsätta att det bara är i 1 Kor 11:2-16 som det talas om kvinnliga profeter medan resten av kapitel bara skulle avse manliga karismatiker och profeter. I stället vill jag säga att i 1 Kor talar Paulus om alla kristnas gudstjänst, både mäns och kvinnors, och orsaken till att han lyfter fram kvinnorna i 11:2-16 är att deras uppträdande i just det sammanhanget innebar vissa problem. Till diskussionen kan man föra hur man översätter den paulinska hälsningen bröder. Trots att många exegeter inte vill översätta ordet med bröder och systrar 11 antar de att de kristna församlingarna som Paulus skriver till bestod av både män och kvinnor och att kvinnorna också inbegrips i hälsningen. 12 Ett grammatikaliskt maskulint språk som talar om församlingstillhörighet uppfattas inte som specifikt könsrelaterat utan anses vara inbegripande och allmängiltigt. När forskarna däremot diskuterar ledarskapsbenämningar som exempelvis apostlar, profeter eller lärare utgår många av dem från att dessa titlar avser endast män eftersom man i grekiskan har maskulina ord för dessa tjänster. 13 Ett annat ord som man skulle kunna jämföra med i detta fall är ordet syndare 14 som i exempelvis Lukas femte kapitel. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare. (Luk 5:32). Här förutsätts att det är både manliga och kvinnliga syndare som kallas trots att substantivet i den grekiska grundtexten som används är maskulint. Ett annat sätt att styra förståelsen av en text vid översättningen av den är var man sätter punkt och nytt stycke i den svenska texten. Som jämförelse vill jag här ta upp en passage i Efesierbrevet. I Bibel 2000 har man valt att skriva: Underordna er varandra i vördnad för Kristus. Ni 9 Brown, 1994, s Schüssler Fiorenza, 1983, s Som man lika gärna skulle kunna göra i de flesta fall. 12 Enligt BDAG kan orden αδελφους (pl m) och αδελφοι (voc pl m) både översättas som bröder och bröder och systrar när det kan ha funnits kvinnor med bland de tilltalade. Danker, 2000, s Schüssler Fiorenza, 1983, s αµαρτωλους (plural maskulinum). 10

11 kvinnor, foga er efter era män som efter Herren (Ef 5:21-22). I Svenska folkbibeln har man vid samma bibelställe valt att dela på meningarna med ett nytt stycke: Underordna er varandra i Kristi fruktan./nytt stycke/ Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. Det beskrivna gör att betydelsen blir annorlunda. Plötsligt känns det som att man går vidare in i något annat fastän det är samma sak man pratar om. Ett liknande problem kommer jag till i avsnittet om kvinnliga lärjungar längre fram (Se fotnot 141). I min uppsats har jag valt att titta på just kvinnoporträtten i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna, alltså dessa exceptionella kvinnor jag talade om ovan, men jag kommer genomgående att tänka på problemet med språket när jag studerar texterna. Det är därför av största vikt i mitt arbete att gå till grundtexten för att se vad som står där vilket jag också har gjort. Till min hjälp har jag haft ett antal bibelöversättningar: Nestle-Aland Greek-English New Testament, Bibeln i Helge Åkessons översättning, Bibel 2000 och Svenska folkbibeln. De bibelcitat jag har med i uppsatsen är med endast några få undantag från Bibel De exegetiska verktyg jag har använt finns med i källförteckningen. 11

12 2. Inledning till Lukas båda skrifter 2.1 Författare och adressat Som vanligt när det gäller tal om författarskap, källor, miljö där texten är skriven och mottagare till olika bibeltexter finns det ett antal olika teorier också när det gäller Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. När man läser inledningarna till de båda verken förstår man att de är menade att hänga ihop och skrivna utav samma författare. De är båda tillägnade Theofilos, vilken det inte finns närmare uppgifter om. Namnet betyder Guds vän och det kan därför inte uteslutas att adressaten är fingerad och texten inte menad till någon särskild person. 15 Trots att verket är anonymt har en lång kyrkotradition tillskrivit den Lukas läkaren, en följeslagare till Paulus (Kol 4:14, Fil 24, 2 Tim 4:11). 16 Paulus hade en medarbetare vid namn Lukas men om det är han som skrivit texten förblir oklart. Ser man på traditionen hävdade redan kyrkofadern Ireneus att det var just Lukas läkaren som var författaren bland annat genom att hänvisa till avsnitt i Apostlagärningarna där berättaren skildrar resorna i vi-form. 17 De flesta forskare erkänner att dessa textpassager bäst förklaras med att författaren verkligen var med vid de tillfällen som vi används. Andra som vill hävda att denna vi-form inte är bevis på att författaren var med vid själva händelserna säger att användandet av vi-formen är ett litterärt grepp där författaren inbjuder läsaren att uppleva Pauli historia som om han själv vore med genom att använda ordet vi. Ytterligare andra hävdar att vi-formen är resten av en överföring från någon annan källa (dagbok, resejournal eller annat) som författaren har använt utan att själv ha varit med vid de olika tillfällena. 18 Det finns nämligen annat som pekar på att verkens författare inte kan ha haft ett nära samröre med Paulus, exempelvis att reseskildringarna i Apostlagärningarna inte stämmer överens med dem i Pauli brev och att Lukasevangeliets och Apostlagärningarnas teologi skiljer sig från Pauli. 19 En annan spännande hypotes om författarskapet till Lukasevangeliet och Apostlagärningarna har framförts av Leonard Swidler som säger att det kan ha varit en kvinna som skrev verken. Ingen kommentator har lagt närmare vikt vid denna hypotes men jag väljer ändå att ta med något om den här. Swidler säger att det kan vara patriarkal snedvridning som har lett till kyrkans slutsats att det bara är män som har skrivit evangelierna. Närvaron av kvinnor i både Lukasevangeliet och Apostlagärningarna stöder möjligheten att författaren var kvinna. De flesta passager om kvinnor som bara finns i Lukasevangeliet uppträder i sektioner som är speciella för just det evangeliet. Som Swidler argumenterar är det inte otroligt att Jesu kvinnliga lärjungar bevarade historierna om Jesus och kvinnor. En hellenistisk kvinna som någon av de omvända kvinnorna i Thessaloniki eller en kvinna som Lydia kan ha varit utbildad i den klassiska litteratur från vilken författaren tagit sin litterära form och teknik. Därmed kan det också vara möjligt att en kvinna skrivit både Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. 20 Det viktigaste är kanske inte att vi får ett namn på författaren utan i stället att vi förstår hurdan han eller hon var. Efter en studie av texten kan man förstå att det handlar om en välutbildad, antingen hellenistisk jude eller hedning med djup kunskap i den judiska skriften. Hans/hennes 15 Mitternacht, 2006, s Powell, 1998, s Mitternacht, 2006, s Powell, 1998, s Mitternacht, 2006, s Via, 1987, s50. 12

13 vokabulär är det rikaste i hela Bibeln och i de två böckerna används nästan 800 ord som inte kan hittas någon annanstans i NT. Det har sagts att författaren verkar ha haft bättre kunskap om både grekisk filosofi och de hebreiska texterna än någon av de andra evangelieförfattarna. Detta möjliggjorde en effektiv kommunikation tvärs över kulturella och språkliga barriärer i den varierande värld som det romerska riket utgjorde. 21 För enkelhetens skull kallar jag författaren för Lukas genom hela mitt arbete. 2.2 Böckernas tillkomst och innehåll Var, när och varför? Oftast dateras Lukas till efter år och Apostlagärningarna någon tid efter det. 22 Man tror att verken är skrivna någonstans utanför Palestina eftersom Lukas vetskap om geografin där inte är helt korrekt (Luk 17:11). I fråga om mottagare till böckerna kanske dedikationen till Theofilos 23 vill säga att han skriver till människor eller vänner till Gud överallt med förhoppningen att hans bok ska få en plats i kyrkor och bibliotek över hela det romerska riket. 24 Allt under en tid då kyrkan fick ta del av kritik från judaismen och stora påtryckningar från Rom. 25 Detta kan tänkas vara svaret på varför han var speciellt intresserad av kvinnor. Kanske ville han med sin text också rättfärdiga kvinnors mer framträdande roller i den första kyrkan Källor När man jämför Lukas evangelium med de övriga kan man se att Lukas förlitade sig till stor del på Markus men inte till lika stor del som Matteus gjorde. Man kan också konstatera att han inte följer Markus till punkt och pricka utan har många passager som skiljer sig. Även Q- källan 26 kan identifieras i Lukas. Till detta kan man tillägga att Lukas har skrivit från källor som var helt hans egna och som inte kan hittas någon annanstans i Bibeln. Till dem hör många av berättelserna om kvinnor, exempelvis den om Elisabet, profetissan Hanna samt den om Maria och Marta. Vad gäller Apostlagärningarna har man inget att jämföra med och kan därför inte göra annat än att gissa sig till dess källor. Det har föreslagits att Lukas använde muntliga och nedskrivna traditioner från de paulinska missionsterritorierna, men det torde inte gälla för hela Apostlagärningarna. Teorier finns också om de olika talen i Apostlagärningarna och varifrån dessa skulle komma. Även vi-passagerna finns det olika teorier om vilket jag redan nämnt tidigare. 27 Också i Apostlagärningarna är de olika kvinnoberättelserna viktiga Teologin Mycket kan sägas om teologin i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. En aspekt som jag tycker är av intresse för det här arbetet är denna: Guds frälsande mening i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna är inkluderande av alla grupper som annars var utestängda från till- 21 Powell, 1998, s Shillington, 2007, s Se min anmärkning om detta ovan. 24 Powell, 1998, s Shillington, 2007, s Q-källan är den hypotetiska källa som många teologer och forskare hänvisar till vad gäller text i både Lukas och Matteus som inte härrör sig från Markus. Dessa textmassor är så pass likalydande att många är övertygade om att de har samma ursprung. Några bevis för denna källa finns dock inte men däremot många teorier vilka jag inte går närmare in på här. 27 Shillington, 2007, s

14 träde till makt och inflytande i den palestinska judaismen. Till dessa grupper hör de fattiga, svaga, tullindrivare, prostituerade, samarier och hedningar. 28 Här vill jag också sätta gruppen kvinnor vars ställning på den här tiden jag kommer till i nästa avsnitt. Trots motstånd från etablissemanget triumferade Guds frälsande mening för Israel i det förflutna och enligt Lukas också i framtiden. På olika sätt genom Lukasevangeliet och Apostlagärningarna visar Lukas att Jesu efterföljare måste presentera Guds inkluderande natur på det sätt man lever. 29 Lukas för in kvinnan i sina båda verk på ett sätt som man inte kan bortse från även om många exegeter har valt att göra det. Som jag ser det skulle även kvinnorna av Lukas inkluderas i den nya rörelse som kristendomen var. 2.3 Lukas syn på kvinnan Eftersom det förekommer så många kvinnor i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna har man kallat Lukas för speciellt kvinnovänlig. Vid en jämförelse av förekomsten av orden kvinna/kvinnor i de olika evangelierna ser man att de nämns i Lukas nära dubbelt så många gånger som i Matteus och mer än tre gånger så många gånger som i Markus. Sätter man det i förhållande till orden man/män i de olika synoptiska evangelierna och dessutom ställer det i proportion till de olika textmassorna visar det att Lukas är mer intresserad av kvinnans roll i Jesu samhälle än de övriga synoptikerna i det att han tar upp kvinnor i högre grad än de andra. Nedan har jag återgett en tabell från V George Shillingtons bok An Introduction to the Study of Luke-Acts som jämför förekomsten av kvinnor och män i synoptikerna. 30 Tabell Kvinna Kvinnor Totalt Man Män Totalt Mark (43 sidor text) Matt (83 sidor text) Lukas (91 sidor text) Ändå får man väl säga att Lukas inte rest sig nämnvärt över den romersk-grekiska imperialistiska världssyn som sätter män före kvinnor i samhället som rådde på denna tid. Både Lukasevangeliet 31 och Apostlagärningarna 32 kan ses på olika sätt vad gäller kvinnorna beskrivna där. Antingen ser man dem som starkt kvinnoförtryckande liksom hela Bibeln eller så ser man dem som skrivna för att befria kvinnan. En rad feminister har påpekat att man alltför lättvindigt kallar Lukas för kvinnovänlig. Elisabeth Schüssler Fiorenza var en av de första att påpeka att trots att Lukas kände till kvinnliga profeter, ledare och missionärer så porträtterade han dem inte som sådana i sina berättelser. 33 Mary Rose D Angelo som har undersökt den profetiska tjänsten i Lukas hävdar att Lukas syfte är att kontrollera och inskränka kvinnan. 28 Thielman, 2005, s Thielman, 2005, s Shillington, 2007, s Levine, 2002, s1. 32 Levine, 2004, s1. 33 Reid, 1996, s3 och Schüssler Fiorenza, 1992, s72. 14

15 Hon säger att bortom berättelserna om Jesu och Johannes födelser där kvinnliga profeter tillhör det exotiska bibliska förflutna 34 talar ingen kvinna utan att bli tillrättavisad av Jesus. 35 Liknande åsikter finns bland många feministiska bibeltolkare. 36 Jämför man Lukas kvinnosyn med de andra synoptikernas kan man se hur Lukas som sagt ofta lyfter fram kvinnorna men också hur han ibland verkar mer androcentrisk än de andra. Tittar man på 8:21 i hans evangelium ser man hur han utelämnar Markus och Matteus delning av bröder till syster och bror (jfr Mark 3:33-35 och Matt 12:48:49). Också andra problematiska texter finns. Likväl är det Lukas och inte Markus och Matteus som använder det feminina substantivet µαθητρια 37 (Apg 9:36). 38 Naturligtvis handlar inte Lukasevangeliet och Apostlagärningarna om frigörelse av kvinnan så som vi kan se den idag. Samhället såg annorlunda ut när texterna skrevs och utgångspunkten var en helt annan vilket jag kommer till i nästa kapitel. Därför är det belysande att påminna om att det inte är den lukanska texten som har ändrats över tiden. Det är vi som försöker tolka texten som har ändrats. Vår syn på kvinnan är annorlunda nu än den var då. Det intressanta blir därför enligt min mening vad Lukas egentligen ville ha sagt med sina kvinnoskildringar och om han hade med dem i sina texter för att lyfta fram kvinnan eller för att hålla henne tillbaka. I Lukasevangeliets fjärde kapitel kan vi läsa hur Jesus talar i Nasaret. Av texten kan vi förstå hur frigörelsen av de förtryckta och fattiga är en väsentlig del i Jesu verk som det är tänkt att vi ska föra vidare. Lukas strukturerar något av sin evangelietext för att illustrera fullföljandet av Jesajatexten (Jes 61:1-2) i Jesu tjänst. Följande läser Jesus i kapitlet: Han har sänt mig för att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. (Luk 4:18b-19 där Jesus läser Jesajatexten). Av Lukas alla kvinnoporträtt kan man förstå att han menar att kvinnorna är bland de förtryckta som Jesus kom för att befria Några av Lukas kvinna/man-paralleller Det går alltså inte att bortse från att Lukas på ett speciellt sätt framhåller kvinnorna i sina skrifter. Liksom Luke Timothy Johnson gjort en lista 40 på kvinnor i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna, har också Neal M Flanagan gjort en från Lukas. Den visar ett antal berättelser om kvinnor med parallella berättelser om män i evangeliet. Nedan har jag valt att ta med listan 41 som en intressant aspekt på frågan om Lukas speciella betoning på kvinnor i sitt evangelium. Utöver dessa kvinnor i par med män berättar Lukas om ytterligare många kvinnor vilka man kan se i min bilaga till arbetet. a. Sakarias och Elisabet i kap. 1 b. Sakarias och Maria bebådelse i kap. 1 c. Andens gåva till Maria och Elisabet vilken följs av liknande gåva till Johannes döparen, till Sakarias och till Simeon i kap. 1-2 d. Simeon och Hanna i kap D Angelo, 1990, s D Angelo, 1990, s Reid, 1996, s3. Se också mitt stycke i inledningen om feministiska författare. 37 Lärjunge i kvinnlig form. 38 De Boer, 2002, s145 f. 39 Witherington, 1990, s Se bilagan till arbetet. 41 Flanagan, 1978, s

16 e. Änkan i Sarefat och Naaman den spetälske i kap. 4 f. Helandena av officerens son som låg för döden och den av änkans döde och ende son i kap. 7 g. Syndig men kärleksfull kvinna visavi farisén Simon i kap. 7 h. Jesu kvinnliga vänner och de tolv i kap. 8 i. Den gode samariern och Maria-Martha i kap. 10 j. Söderns drottning och männen från Nineve i kap. 11 k. Mannen som hittar sitt får och kvinnan som hittar sin slant i kap. 15 l. Den ihärdiga änkan och den ödmjuke tullindrivaren i kap. 18 m. Simon från Kyrene och Jerusalems sörjande döttrar i kap. 23. Den största kategorin av kvinnor i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna är kvinnliga karaktärer i evangelieberättelsen. Dessa är förmodligen historiska kvinnor i Jesu liv. Deras roller sträcker sig från framträdande, som Maria och Elisabet, till mindre, som kvinnorna i mängden. Också deras relation till Jesus är olika. Symboliken i deras närvaro i evangeliet är både betydande och varierande. 42 Det finns viktiga kvinnor med nämnda namn men också kvinnor utan namn. Det viktiga är att de finns med och ändå nämns. Om kvinnorna utan namn inte var av vikt skulle de heller inte ha nämnts i sammanhangen. I Apostlagärningarna kan man hitta några parallella könsberättelser där mannen får träda tillbaka till förmån för kvinnan, eller där kvinnan verkar mycket viktigare än mannen. Som exempel kan vi ta Lydia (Apg 16) och fångvaktaren där båda blev frälsta och döpta med hela sina familjer men där det ändå var Lydia som utpekades som viktigast. Eller Tabita (Apg 9) som det berättas om parallellt med Aineas som också blev helad. Aineas nämns bara som kortast medan det berättas en hel del om Tabita Varför dessa parallella berättelser? Men varför valde Lukas att sätta berättelser om kvinnor och män i par som han gjorde? Många olika teorier finns varav jag här återger några. Lukas verkar medvetet vilja rikta sig mot en publik av både män och kvinnor. Vissa forskare säger att man kan referera till judiska paralleller när man pratar om parallella man/kvinnoberättelser i Lukasevangeliet. De föreslår att Lukas använder sig av ett vanligt litterärt bruk vid den här tiden när han sätter berättelserna i par som han gör. Detta skulle peka på berättarens uppfattning om vad som är typiskt för både män och kvinnor. Andra forskare som stöder uppfattningen att Lukas medvetet vänder sig till både män och kvinnor drar slutsatsen att han på samma gång förmedlar en bild av en värld delad av olika kön och en kultur och en förmedling av tradition i vilken män och kvinnor inom samma samhälle ändå håller sig till sin egen sfär i livet och därför behöver exempel från just sin sfär. 43 Lukas fokuserar ofta på kvinnor som är exempel på fattigdom och ödmjukhet inför Gud vilket finner uttryck i barnlöshet, änkedom och annat armod. Till viss del kanske det är svaret på varför Lukas väljer att skriva så mycket om kvinnor i sitt evangelium och att sätta deras berättelser i parallell med berättelser om män. 44 Jag vill ändå säga med stöd från flera av de författare jag har läst inför det här arbetet hur dessa paralleller verkar vara ett sätt att betona likvärdigheten mellan man och kvinna i Guds frälsningsplan och deras likvärdiga betydelse i den nya gemenskapen. 45 Följande citat av Jane Kopas får avsluta avsnittet: 42 Via, 1987, s De Boer, 2002, s Kopas, 1987, s Se bl.a. Witherington, 1990, s

17 When an action, a cure, an expression of faith, or an example in parable is attributed to a man, more often than not a complementary model of a woman is given. With some exceptions, this is not done by way of comparison or contrast, but rather to suggest a measure of equality, an equality that was unexpected in the time of Jesus Begreppet lärjunge Innan jag går vidare i uppsatsen vill jag fördjupa mig i ordet lärjunge. Det grekiska ordet är µαθητης vilket kan översättas med just lärjunge, elev, lärling eller anhängare. Det kan syfta till någon som uppehåller sig med att lära genom instruktioner från någon annan. Det kan också syfta till någon som är konstant associerad med någon som har ett pedagogiskt rykte eller en särskild åsikt. 47 Ordet används 264 gånger i NT, men bara i evangelierna och Apostlagärningarna. Det används för att visa på total överlåtelse till någon i lärjungaskap. Att följa Jesus som hans lärjunge betyder ett villkorslöst offer av hela sitt liv. För att helt förstå detta lärjungaskap måste man inse att kallet att bli Jesu lärjunge också innebär ett kall till tjänst. Det är meningen att lärjungarna ska fånga människor för det kommande riket genom att predika evangeliet och att arbeta i Jesu namn. När Jesus sände ut de tolv (Luk 9:1) och senare de sjuttiotvå 48 (10:1) gick de ut i par för att hela sjuka, föra med sig frälsning och frid och att proklamera Guds rike. Genom detta kan vi se hur Jesus redan på jorden sände ut lärjungar till tjänst på ena eller andra sättet. 49 Lärjungarna är inte lika med de tolv. Den identifikationen kan bara märkas i vissa delar av traditionen. De tolv var en symbolisk representation av de tolv stammarna i Israel och därigenom för hela Guds folk. De var en del av den större cirkeln av lärjungar som Jesus kallade till lärjungaskap från en vidare grupp av åhörare. När det blev dag samlade han sina lärjungar, och bland dem valde han tolv, som han kallade apostlar: (Luk 6:13). 50 Man kan också tillägga att Jesus sände ut (απεστειλεν) 51 de sjuttiotvå på samma sätt som de tolv och därmed borde också dessa kallas apostlar. Mer om det kommer jag till längre fram i avsnittet om kvinnliga lärjungar. Frågan är alltså om utsändandet är annorlunda för kvinnor än för män vilket jag hoppas hitta ett svar på i mitt arbete. Jesus valde inte tolv män från den större gruppen av manliga och kvinnliga lärjungar för att exkludera kvinnor från ledarroller för alltid. Det var snarare för att symbolisera Israels tolv söner på nytt för ett återställt Israel. Jesu strävan var att signalera den visionen till människorna i Palestina och då hade det motverkat syftet att välja sex kvinnor och män till att bli de tolv. Detta nya Israel inkluderar både hedningar och judar vilket i sig var ett genombrott av stora proportioner. Med det likställande genombrottet kom också andra, inte minst det likställande dopet av både män och kvinnor (Apg 8:12) Kopas, 1987, s Danker, 2000, s Andra skrifter säger sjuttio. Eftersom jag valt att ta mina citat i uppsatsen från Bibel 2000 och de använder sjuttiotvå gör också jag det när jag talar om utsändandet. 49 Brown, 1986, s Brown, 1986, s Av verbet αποστελλω som ordet apostel kommer ifrån. Se Danker, 2000, s Shillington, 2006, s

18 Det feminina ordet µαθητρια används bara en gång i Nya testamentet och då i Apostlagärningarna (9:36) där det handlar om en ensam kvinnlig lärjunge, Tabita. Hade hon beskrivits tillsammans med en manlig lärjunge hade det maskulina ordet använts även här på grund av grammatiken men nu är det bara henne man talar om i textavsnittet. Men det var inte bara Tabita som var kvinnlig lärjunge. Att det fanns andra kvinnor med bland lärjungarna kan man förstå i exempelvis Lukas kapitel sex där ordet används om en mängd lärjungar (6:17) och i nittonde kapitlet där det står hela mängden av lärjungar (19:37) 53 vilket tyder på att det handlade om en grupp människor, både män och kvinnor. 54 Mer om detta finns att läsa i kapitlet nedan om kvinnorna som följde Jesus (kap. 4.5). För att också relatera till den här uppsatsens titel vill jag titta på uttrycket att sitta vid någons fötter. Genom att inta den platsen ikläder man sig en roll som under det första århundradet var männens att likt en lärjunge sitta vid sin rabbins fötter. Att sitta vid någons fötter kan ha varit en symbolisk term för just lärjungaskap. När Paulus talar om sitt liv i Apostlagärningarna kan vi i grundtexten läsa:... παρα τους ποδας Γαµαλιηλ πεπαιδευµενος... (..vid Gamaliels fötter undervisad ) (Apg 22:3) 55. I det kristna evangeliets sammanhang var det inte längre en sluten krets av män som satt kring Jesus. 56 Här kunde också kvinnor sitta vid Jesu fötter vilket vi kommer till i mitt avsnitt om Marta och Maria längre fram. I följande kapitel belyser jag kvinnans ställning runt Jesu tid för att se hur livet för kvinnor såg ut när Lukas skrev sina skrifter och från vad man gick in i något nytt? 53 Här har jag valt Åkessons översättning vilken är en litteral översättning av grekiskans απαν το πλη θος των µαθητον. 54 Danker, 2000, s Också här har jag med Åkessons översättning. Bibel 2000 har följande översättning Hos Gamaliel har jag fått grundlig undervisning Brown, 1994, s138. Se också fotnot 8 till samma stycke. 18

19 3. Kvinnans ställning vid Jesu tid I både en judisk kontext och det större grekisk-romerska samhället på Jesu tid var synen på kvinnan vanligtvis att hennes plats var begränsad till de tjänster man traditionellt hade som fru och mor. Men det finns ändå indikationer på att det också fanns andra roller för kvinnor. 57 Dessa återkommer jag till under textens fortlöpande. Att fullt ut förstå kvinnans ställning vid denna tid är svårt. Litteratur och andra källor som kan användas i undersökningen är begränsade och dessutom androcentriska till sin natur. I stort sett allt som skrevs på den här tiden var skrivet till män, av män och om män. Till detta kommer att det inte fanns bara en slags kvinna på den här tiden liksom det inte finns det i våra dagar. Mycket spelar in, som hennes samhällsklass, sysselsättning och annat. Därför kan man inte ge en ensam enhetlig bild av det hela. Man kan exempelvis inte rakt av jämföra en slav med en rik kvinna som har många egna slavar. Dessa två kvinnor står långt ifrån varandra vad gäller rättigheter bara genom sina olika samhällsklasser. 58 Helt säkert är att överklasskvinnan levde ett mycket bättre liv vad gäller mat, kläder och husrum än vad underklassens män och kvinnor gjorde. Frågan är hur det stod till med makt och inflytande för samma kvinna. Med det i åtanke har jag försökt att skapa en bild av kvinnans ställning vid den här tiden genom att med hjälp av litteraturen gå tillbaka till de källor som finns kvar idag. 3.1 Kvinnan i det judiska samhället Om man tittar på de litterära källor vi har från den här tiden så har både Josefus och Filon negativa saker att säga om kvinnan. Hon är svag och underdånig och borde enligt Filon stanna hemma och önska sig ett liv i isolering. I Jesus Syraks vishet i Apokryferna från ca 180 f.kr. presenteras kvinnan antingen som en god hustru eller som ett problem. Där kan man till och med läsa Hellre en mans ondska än en god kvinna (Syr 42:14). Enligt Tosefta, judisk lagtext, bad judiska män tre välsignelser om dagen i varav en han tackade Gud att han inte var skapt till kvinna. 59 Denna välsignelse finns än idag med i judiska bönböcker. Familjen var nästan den enda sfären där den judiska kvinnan hade någon sorts inflytande. Vid giftermålet ändrades kvinnans förhållande från att lyda under sin fars auktoritet till att i stället lyda under sin mans. Ofta blev hon trolovad vid mycket ung ålder. Fadern hade full bestämmanderätt över sin dotter till en ålder av tolv och ett halvt år och det var oftast innan dess det bestämdes med vem hon skulle gifta sig. Vid högre ålder hade hon rätt att säga nej till trolovningen men eftersom den ofta skedde mycket tidigt var det ovanligt att en flicka vägrade ett giftermål som familjen bestämt. Eftersom kvinnan bytte familj när hon gifte sig kunde hon heller inte bevara sin ursprungliga familjs namn och därmed inte heller behålla egendom. Av det skälet gjorde lagen klart att hon var berättigad till försörjning i stället för arv i de flesta fall. 60 I lagen nämndes kvinnan endast när det gällde hennes band till familjen, hennes trohet till sin man och hennes husliga ansvarsområde. Denna begränsning hade att göra med judiska äkten- 57 Scholer, 1992, s Arlandson, Scholer, 1992, s Witherington, 1984, s

20 skapliga seder vid denna tid. Faderns ställning som familjens överhuvud var extraordinär och detta blev till stora konsekvenser vad gäller hans ställning över sin dotter och i förlängningen mannens ställning över sin fru. Lagar gällande arvsfrågor, trolovning och skilsmässa var till mannens favör med bara några få undantag. Mannen kunde skilja sig från sin fru av många olika skäl, som att hon bränt vid maten (enligt Hillels skola) eller att han hittat någon bättre (enligt R.Akiba) men han hade inte rätt att döda henne om hon var otrogen 61. Kvinnan hade inte samma rätt till skilsmässa även om det fanns vissa få omständigheter då hon faktiskt hade det Kvinnans andliga och intellektuella liv Det var i hemmen som träningen som utrustade judarna för deltagande i synagogan eller templet ägde rum och när det gäller mannen för religiöst ledarskap. Det debatterades ifall kvinnan skulle få lära ut eller ens bli lärd Toran även i hemmet. Vissa rabbiner tyckte att det var onödigt (Rabbi Eliezer) medan andra tyckte att även kvinnorna borde få insikt (Rabbi ben Azzai). I Talmud deklarerade rabbi Eliezer bland annat Det finns ingen vishet hos kvinnan förutom vad gäller sådant som är kvinnogöra. I en annan version står det Det vore bättre att Herrens ord brändes upp än att de gavs åt en kvinna. I Mishna gjorde samma rabbi ett lika starkt uttalande där han sa: Om en man ger sin dotter kunskap om Lagen är det detsamma som att lära henne liderlighet. 63 Därmed är det ganska klart att judiska kvinnors roller i religionen i vanliga fall inte sträckte sig utanför hemmets väggar. De bibliska reglerna i Tredje mosebok och de rabbinska tolkningarna inskränkte kvinnors deltagande i tempelritualerna. Det verkar också som att vissa tänkesätt gällande vad som passar sig också hindrade henne från att läsa skrifterna i synagogan även under Jesu dagar Kvinnans rättigheter Trots allt kan man ändå se att kvinnan hade någon form av respekt och även vissa rättigheter vid denna tid. Exempel är att modern i likhet med fadern i en familj skulle hedras enligt rabbinsk litteratur. Talmud instruerar mannen att älska sin kvinna som sig själv och att respektera henne mer än sig själv. Kvinnans arbetsuppgifter i hemmet var reglerade i lagen men också mannens skyldigheter mot kvinnan. Han skulle se till att hon fick mat, kläder och annat som hon behövde och detta kunde hon kräva inför domstol. Mannen hade ansvar att fullfölja sin äktenskapliga plikt, rädda sin fru från fångenskap och ge henne beskydd. Till motsats mot mannen var det sagt att kvinnan hade speciell rätt till sexuellt välbehag även efter klimakteriet eller om hon var steril. En kvinna hade också rätt att skydda sig från att bli gravid om det riskerade hennes hälsa. 65 Det finns också viktiga icke-litterära bevis som visar att vissa om än få judiska kvinnor tog initiativ för sina egna liv trots den manliga orienteringen och dominansen i samhället. En inskription i en grav i Smyrna 66, daterad till det andra århundradet e.kr. visar att kvinnor kunde 61 Till skillnad från tidig grekisk och romersk lag. Witherington, 1984, s5. 62 Om mannen vägrade fullborda äktenskapet, var impotent, var spetälsk m.m. Witherington, 1984, s2 och Brown, 1994, s Witherington, 1990, s9. 65 Witherington, 1984, s4. Se också fotnot 35 till texten på samma sida. 66 Arlandson, 1997, s50. Inskriptionen lyder: Rufina, en judinna, huvud över synagogan (αρχισυναγωγος), byggde denna grav till sina befriade slavar och de slavar som vuxit upp i hennes hus 20