Platsen vid Jesu fötter

Transkript

1 ÖREBRO TEOLOGISKA HÖGSKOLA Platsen vid Jesu fötter En studie om kvinnorna och jämställt lärjungaskap i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna Av Anneli Rehnberg Nathan Greene AA2553, Teologisk fördjupning Handledare: Dan Elofsson och Roland Spjuth

2 Abstract The purpose of this essay is to find the true place for women in discipleship according to the Bible. My understanding of the Bible is that it wants to bring people that by tradition have been in an inferior position to an equal position with others. My question then must be if it also is for women s equality with men. To find answers I have searched the gospel of Luke and Acts because of the many women in these texts. Many of the stories about men in the Gospel have a parallel story about women. My essay starts with a brief introduction to the Gospel of Luke and Acts where it also looks at why Luke has this special interest in women. Then it turns to a historical view of women in the days of Jesus, both in a Jewish and a Greek-Roman context. After this it goes on to the main part where I have made portrayals of some of the women in Luke and Acts in order to find answers to my questions. I have closely gone through the text, looking at words used and also in what literary context the stories are placed. After this I have searched other literature dealing with the subject to make comparison and to find other angles to approach the problem. In my final chapters I have made a conclusion where I also have presented some answers to my first question. I feel the essay tells that the Bible is for equality of women and men and that there are no limits for what women can do in order to serve as disciples. The Church needs women as well as men in different ministries. Key words Woman gender equality discipleship ministry Luke Acts 2

3 Innehållsförteckning 1. Inledning Bakgrund Syfte och problemformulering Metod Val av kvinnoporträtten Disposition Viktiga frågor för arbetet Olika teologiska perspektiv Språkfrågan Inledning till Lukas båda skrifter Författare och adressat Böckernas tillkomst och innehåll Var, när och varför? Källor Teologin Lukas syn på kvinnan Några av Lukas kvinna/man-paralleller Varför dessa parallella berättelser? Begreppet lärjunge Kvinnans ställning vid Jesu tid Kvinnan i det judiska samhället Kvinnans andliga och intellektuella liv Kvinnans rättigheter Kvinnan i de grekiska och romerska miljöerna Kvinnorna i Lukas båda skrifter En kvinnlig början på Lukasevangeliet Maria Elisabet Elisabet och Maria Hanna Sammandrag Marta och Maria Kontext och ordval Andra viktiga ord Sammandrag Lydia Priscilla Kvinnliga lärjungar i Lukas båda skrifter Kvinnorna från Galiléen Kvinnorna vid korset och graven I Apostlagärningarna Petri tal

4 4.6 Diskussion kvinnoporträtten Kvinnor och de olika tjänsterna Jesu attityd mot kvinnor enligt Lukas Sammanfattning...42 Bilaga Kvinnorna i Lukas evangelium och Apostlagärningarna...43 Litteraturförteckning

5 1. Inledning 1.1 Bakgrund Kvinnor har genom tiderna i de flesta religioner och samhällen varit mer eller mindre förtryckta, så också i kristendomen. Traditionellt har kristna använt Bibeln när de har bildat sig åsikter vad gäller kvinnors ställning. Dessa åsikter formas först av vilken biblisk text man väljer att läsa, sedan på hur man läser den och på hur mycket vikt man lägger vid kontexten som den var skriven i. Många säger att Bibeln är en kvinnofientlig bok som vill styra kvinnor till en mer tillbakadragen plats än männen. Men är den verkligen det eller är det bara en felaktig uppfattning? När jag blev del av kyrkan strax innan jag skulle fylla 40 år blev jag förvånad över hur lite man där ser av kvinnor i framträdande positioner, åtminstone i de sammanhang jag då rörde mig. Naturligtvis hade jag i media hört om kvinnoprästmotståndet och annat men jag var inte medveten om att man i de flesta kristna sammanhang faktiskt kan se stor skillnad mellan manligt och kvinnligt. Kvinnor står ofta för servering av kaffet och pyntandet i kyrkan medan männen är de som syns och har något att säga med ord. Även om man också ute i samhället kan se ojämlikhet mellan könen så upplevde jag det mycket större i kyrkan. Ännu mer förvånad blev jag när jag fick höra att det finns kristna kvinnor som hellre lyssnar till manliga förkunnare än till kvinnliga om de har en chans att välja. Vid olika konferenser jag besökte upptäckte jag att det satt uppskattningsvis 70 % kvinnor på bänkarna medan det var väl över 90 % män som syntes framifrån. Ett problem som man också tog upp i tidningen Dagen sommaren Idag är jag medlem i en frikyrkoförsamling med ganska låg medelålder mitt i det så kallade bibelbältet i Småland och även här ser man något av det beskrivna. Vår församling står för jämlikhet mellan könen men jag kan ändå uppleva att många av kvinnorna inte använder alla sina gåvor och därmed inte heller gör sig hörda som de borde. För närvarande består församlingen av 58% kvinnor och 42% män. I styrelsen däremot sitter för tillfället två kvinnor på de sju platserna. Vi har då och då kvinnliga förkunnare och ofta kvinnliga mötesledare men det är ändå oftast män som undervisar. Det beror inte på att någon i församlingen säger åt kvinnorna att vara tysta utan på det dåliga självförtroende som kvinnorna bär på och som gör att de tror att de inte har något viktigt att säga. Likadant ser det ut i de flesta församlingarna i trakterna häromkring. Bland unga idag upplever jag att man inte ser på frågan om jämlikhet med lika stort allvar som man gjorde på 70- och 80-talen. Kanske är det så att unga kvinnor idag har större självförtroende än man hade tidigare och att det därför känns som att man inte behöver tala om de här sakerna lika mycket. Man kan se att fler kvinnor idag än förr utbildar sig till pastorer och präster. Enligt en kartläggning gjord av tidningen Dagen är det nästan hälften kvinnor i pastorsutbildningarna. 2 Men ute i församlingarna är det fortfarande fler kvinnor i bänkarna och fler män framme vid podiet. När man diskuterar frågan kan man höra som ursäkt att kvinnor väljer att inte träda fram på samma sätt som män. Därmed verkar frågan vara utredd och man 1 Se ex. Internet: Redaktionen på tidningen Dagen, Internet: Bergendahl,

6 bryr sig inte om den bakomliggande orsaken till att de väljer så. På samma gång finns starka strömningar som faktiskt vill hålla tillbaka kvinnan. Man använder de svårtolkade bibelställena i Pauli brev som medel för detta. Man tar fasta på dessa bibelord och bortser från andra delar av Bibeln som i stället kan ses som försök att föra fram kvinnan. Vad är det då som är viktigt med platsen vid Jesu fötter om jag ska relatera till rubriken för denna uppsats? För oss idag känns det naturligt att alla, både män och kvinnor, får sitta på platsen vid Jesu fötter och lyssna till Hans ord. Man vill sitta där och lyssna men efter ett tag vill man också ge sig ut och berätta om det man hört. Man vill på ena eller andra sättet förkunna det glada budskapet och också bereda plats för andra vid Jesu fötter. För att få veta om det är möjligt också för kvinnor att göra det eller om det finns begränsningar behöver vi studera bibeltexterna och då inte bara de svårtolkade bibelställena i Pauli brev. Vi behöver fundera över vad annan bibeltext säger om kvinnor. Säger alla texter att kvinnan ska vara tyst och inte höras och är det bibliskt eller inte att kvinnor tar mindre plats än män? Tidigt i mina studier i Salt väcktes min nyfikenhet på Lukas och hans sätt att se på kvinnor av anledningar som jag beskriver i nästa avsnitt. När möjligheten att skriva C-uppsatsen kom upp blev därför valet av ämne detta. När jag började söka efter litteratur som berörde ämnet hittade jag många feministiska böcker som jag upplevde vara aggressiva och jag kunde känna av en slags maktkamp mellan könen i dem. Denna maktkamp vill jag inte gå in under i mitt arbete. Jag har i stället försökt närma mig texterna med ett öppet sinne för vad de säger och inte med en bestämt feministisk tolkningsmall. Jag ser det som att Jesus har vänt upp och ner på hela tanken om makt och härskande och därför ser jag heller ingen anledning att här fundera på ett världsligt sätt. Jesus har gett oss bilden på hur det ska se ut vad gäller makt. Det finns bara en i toppen och det är Gud. Han bestämmer över oss alla, både män och kvinnor. Jag är medveten om att många kvinnor är djupt sårade över att de sett sig själva och andra kvinnor bli särbehandlade på grund av könet och ser Bibeln som ett redskap i detta förtryck. Bibeln är för dem en i raden av många böcker som skrivits av män, om män och för män. Det beskrivna färgar naturligtvis dessa kvinnors åsikter och sätt att skriva. Å andra sidan har jag också läst böcker om Lukasevangeliet och Apostlagärningarna där man inte ens nämner alla kvinnor som finns med där mer än i förbifarten. Men kvinnorna finns där och min åsikt är att de finns med av en orsak som jag är intresserad av att ta reda på. Gud har skapat män och kvinnor till sin avbild och gett dem olika gåvor. Om dessa gåvor inte är tänkta att komma till användning på grund av könet så vill jag hitta det i bibeltexten. Jag vill med öppet sinne läsa bibeltexten och se vad mitt rättesnöre säger om dessa frågor. 1.2 Syfte och problemformulering I stället för att titta på de svårtolkade bibelställena om kvinnor i Pauli brev som så många andra har tagit fasta på när det handlar om kvinnors plats har jag i mitt arbete alltså valt att studera kvinnan i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. Lukas är det evangelium som tar upp flest berättelser om kvinnor och många av dessa berättelser finns bara med i Lukasevangeliet och inte i de andra synoptikerna. Dessutom är det ofta så att när Lukas berättar om en man i sitt evangelium berättar han också något motsvarande om en kvinna. Också i Apostlagärningarna kan man läsa om många kvinnor. Jag vill ta reda på varför Lukas har valt att göra så och vad han vill ha sagt med det. Är det en slump att det har blivit så eller ligger det en djupare tanke bakom? Vilka är dessa kvinnor han berättar om och hur agerar de? Detta är frågor jag vill fördjupa mig i vilket har lett mig till följande problemformulering: 6

7 Hur skildras kvinnorna i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna? Frågan ställs framför allt med avseende på: - Hur mötte Jesus kvinnor i sin vardag, enligt Lukas? - Vilken syn på kvinnor vill Lukas förmedla i texten? - Vilken möjlighet till jämställt lärjungaskap förmedlar texterna och tyder något i texterna på att kvinnor till skillnad från män inte skulle kunna bli utsända till tjänst? 1.3 Metod För att svara på min frågeställning har jag valt att utföra ett tematiskt exegetiskt arbete som handlar om kvinnan i Nya testamentet med det speciella fokuset på Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. Eftersom jag har valt att begränsa mitt studium till att se hur Lukas skildrar frågan i sina båda skrifter, men inte stannat vid enbart en text, kan jag inte använda Tellbes mall för tolkningsmetodik, vilket annars är den metod som allmänt används på Örebro Teologiska Högskola vid tolkning av bibeltext. Jag har ändå tagit hjälp av mallen vid analysen av den historiska och litterära kontexten men i övrigt utför jag ett komparativt litteraturstudium. Vad gäller evangeliets dubbla kontext, alltså Jesu kontra Lukas, ser jag det som att förhållningssättet och budskapet till de båda sammanfaller i samband med kvinnoporträtten. I evangeliet förstår vi hur Jesus lyfter fram fattiga, sjuka och svaga och också kvinnorna. Att möta kvinnor som Jesus gjorde var något helt nytt bland judar i Palestina vid den här tiden. Lukas beskriver Jesu relationer gentemot kvinnor genom hela sitt evangelium och låter det vara ett återkommande tema. Också i Lukas kontext, alltså den hednakristna i Romarriket, är detta något helt nytt. Jag förlitar mig på att Lukas gjort en trovärdig tolkning av Jesu liv och ord. Därmed utgår jag från Lukastexten som slutredaktion och går alltså inte in på de övriga evangelierna för att arbeta mer direkt med Jesu målgrupp. Eftersom Bibeln traditionellt är tolkad utifrån ett androcentriskt 3 perspektiv ville jag försöka se frågan om kvinnan i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna ur en annan synvinkel. Till min hjälp har jag tagit alternativa bibelteologiska och feministhistoriska interpretationer jämte de mer traditionella tolkningarna och gjort en jämförelse mellan dessa. Inte för att sammanfatta eller beskriva de motstridande intellektuella lägren eller positionerna utan mer för att få en bild av hur det traditionellt ser ut och hur man istället kan se de olika texterna. På så sätt har jag fört en diskussion som jag önskat skulle leda till en sannare bild av kvinnan i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. Till hjälp har boken Hon får inte glömmas av Elisabeth Schüssler Fiorenza varit. Författaren belyser i inledningen till boken problemet med den manliga centreringen i den kristna traditionen och hur hon har valt att lösa det vilket jag tagit fasta på där jag kunnat. Viljan har varit att se de olika bibeltexterna för att testa om ett jämställt lärjungaskap kan lyftas fram. Jag har en deduktiv ansats i och med att jag utgår från teorin att Jesus har skapat en ordning för ett jämställt lärjungaskap. En teori som jag sedan har prövat gentemot det material som jag har undersökt. Det är viktigt att förstå kvinnors ställning på Nya testamentets tid för att få en djupare förståelse för de olika berättelserna, och vad det kan innebära i de olika kontexterna. Vilken syn på kvinnan följde med in i kristendomen? Detta studerade jag i litteraturen på ett mer induktivt sätt och lät avsnittet inleda uppsatsen. Det är också viktigt att göra en inledning till Lukasev- 3 Dvs. med det manliga i centrum. Se också mitt avsnitt som handlar om språkfrågan. 7

8 angeliet och Apostlagärningarna vad gäller författarfrågan med mera vilket jag gjort. Resultatet blev ett kort avsnitt i uppsatsen. Jag har också insett att ordet lärjunge är viktigt att förstå när man går vidare i mitt arbete och därför har jag gjort ett ordstudium om det Val av kvinnoporträtten Jämfört med övriga evangelieförfattare är alltså Lukas speciellt intresserad av kvinnans liv och aktivitet och de flesta av hans manliga karaktärer i texten har en kvinnlig motpart. För att hitta de bibelställen där kvinnor förekommer har jag studerat Lukasevangeliet och Apostlagärningarna ingående. Jag har sedan ställt upp dem i en tabell tillsammans med deras eventuella manliga motparter och jämfört dem mot den lista Luke Timothy Johnson har i sin bok 4 och också mot den lista jag tagit med längre fram i mitt arbete av Neal M Flanagan 5. Min uppställning och Johnsons lista finns i bilagan till mitt arbete. Vissa kvinnor nämns bara i förbifarten i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. Andra kvinnor berörs lite mer men ändå inte särskilt utförligt. Även dessa kvinnor har jag studerat med tanke på följande frågor. Var det kvinnor som sökte Jesu hjälp eller som hade profetiska budskap? Kan man se dem som lärjungar till Jesus? Vad kan det säga om ett jämställt lärjungaskap? Eftersom det är just det jämställda lärjungaskapet som intresserar mig har jag gjort ett djupare studium vad gäller frågan om lärjungar och lärjungaskap i Lukas båda skrifter. Både som ett enskilt ordstudium men också i form av porträtt av kvinnor som kan ses som lärjungar. I det sammanhanget har jag också gått djupare in i texter som jag anser vara av betydelse i frågan och som belyser min frågeställning. I de fall jag kunnat utläsa viktiga aspekter 6 som intresserar mig har jag gjort djupare och mer ingående porträtt av dessa kvinnor för att få en sann bild av dem. Jag har jämfört mina val av kvinnor mot de Barbara E Reid har gjort i sin bok Choosing the BetteP part Women in the Gospel of Luke och Ben Witheringtons båda böcker Women in the Ministry of Jesus och Women and the Genesis of Christianity. 7 Svaren på följande frågor i texten är vad jag har varit intresserad av: Vad gjorde just denna kvinna och hurdan var hon? Hur var Jesus mot henne och hur tilltalade han henne? Vad är viktigt med just denna kvinna och berättelse i ett vidare perspektiv? Hur belyser porträttet min frågeställning? För att få svar på dessa frågor har jag gjort ordstudier i de fall jag behöver. Jag har också undersökt i vilken kontext i bibeltexten den ifrågavarande berättelsen står och försökt se vad det har att säga. I Apostlagärningarna förekommer det inte lika många och tydliga könsparalleller som i Lukasevangeliet. Även här finns det dock kvinnor av stort intresse som jag gjort porträtt av med samma tillvägagångssätt och med ungefär samma frågor som till kvinnorna i evangeliet. För att få material till porträtten har jag sökt i grundtexten och olika översättningar av NT. Jag har sedan gått vidare till annan litteratur för att koppla mina tankar till andras runt de olika berättelserna. Med utgångspunkt i detta för jag en diskussion för att komma fram till svar på frågeställningen. Många fler intressanta kvinnoporträtt från Lukasevangeliet och Apostlagärningarna skulle kunna göras men på grund av arbetets begränsning får jag spara det till en annan gång. 4 Johnson, 1986, s Flanagan, 1978, s292 f. 6 Såsom ord i grundtexten som man kan koppla till lärjungaskap, plats i den litterära kontexten m.m. 7 Reid, 1996 och Witherington, 1983 och

9 Arbetet avslutas med en sammanfattande diskussion där min frågeställning återigen kommer i fokus Disposition För att få en så klar bild av texten som möjligt har jag valt att ställa upp min uppsats enligt följande: Efter inledningen med bakgrund, frågeställning och syfte går jag vidare till att undersöka Lukasevangeliet och Apostlagärningarna vad gäller författarfrågan, mottagare och annat för att förstå i vilket sammanhang texten har skrivits. Så följer ett avsnitt om Lukas syn på kvinnor och vad som kan ligga bakom hans vilja att lyfta fram kvinnor på det sätt han gör samt ett kort ordstudium vad gäller ordet lärjunge. I nästkommande kapitel går jag djupare in i frågan om kvinnors ställning på Jesu tid. Jag har valt att undersöka kvinnan både i det judiska och i det grekisk-romerska samhället eftersom de inte är helt lika varandra samtidigt som båda är av intresse. Så följer uppsatsens huvudavdelning, vilken är porträtten av några av de intressanta kvinnorna som finns i Lukas båda skrifter. Det hela avslutas med en diskussion om vad jag kommit fram till när jag studerat de olika kvinnorna och en sammanfattning av hela arbetet. Som bilaga till arbetet har jag min uppställning av alla de kvinnor som nämns i skrifterna samt listan från Luke T Johnsons bok. 8 Förutom de tabeller jag har med i bilagan har jag med en tabell i avsnitt 2.3 som jämför förekomsten av orden kvinna/kvinnor och man/män i de synoptiska evangelierna. 1.4 Viktiga frågor för arbetet Olika teologiska perspektiv Min övertygelse är att Bibeln inte är skapad av människor utan av Gud med människor som hans redskap när den skrevs ner. Bibeln utgör Guds tilltal till oss kristna och är därför den auktoritet som vi bör böja oss under. Frågan är hur vi läser Bibeln och vad traditionen har gjort med texten. När man läser bibeltexterna på ett traditionellt sätt kan man uppleva hur texten ibland talar om kvinnor på ett sätt som verkar sätta dem i en position under mannen. Olika översättningar är dessutom inte helt lika varandra vad gäller detta. En del översättningar verkar mer kvinnoförtryckande än andra. Feminister har sedan 1800-talet behandlat de problem de finner i bibeltexten på olika sätt. I slutet på 1800-talet producerade Elizabeth Crady Stanton och hennes revideringskommitté The Woman s Bible. Den utgjordes av en fullständig revision av Bibeln ur ett kvinnoperspektiv. Kommittén tillämpade en klipp och klistra-metod där man markerade alla texter där kvinnor var omnämnda, klippte ut de styckena och klistrade in dem i en bok med plats för kommentarer på sidorna. I den skulle man omtolka alla uttalanden om kvinnan som förekom i Bibeln. Många feministteologer har sedan dess anslutit sig till denna hållning. Övertygelsen de har är att Bibeln hade sett annorlunda ut om den skrivits av en kvinna. Därför har de skrivit om och omtolkat den för att befria den från den patriarkala prägeln. Nyckeln till en rätt tolkning av Bibeln är kvinnors erfarenhet, säger de. Den kvinnliga erfarenheten blir måttstock för allt vilket naturligtvis blir ett problem. 8 Johnson, 1986, s213. 9

10 En annan grupp som kallar sig bibliska feminister tror inte att Bibeln i sig själv står för förtryck eller kvinnoförakt. Däremot vänder de sig mot en del av de tolkningar som Bibeln har utsatts för. Genom noggrann forskning och genom att beakta det kulturella sammanhanget försöker de återställa balansen. Inställningen är att Bibeln inte är en bok skriven av män för män men att den ofta blivit tolkad av män för män. De hävdar att Bibeln också är en bok för kvinnor utan att för den skull skriva en ny version av den. Grundläggande för det synsättet är övertygelsen att Bibeln är Guds ord och inte bara männens ord. 9 Denna grupp feminister är dem jag kommer närmast i mitt sätt att tänka Språkfrågan För det är verkligen så att man kan välja att tolka de grekiska texterna på olika sätt och många gånger har översättarna valt att sätta in manliga ord som egentligen inte finns med i grundtexten. Bibeln blir därför androcentrisk till sin natur. Plural i grekiskan är manligt styrt, vilket betyder att om det i en grupp människor finns nio kvinnor och bara en man så benämner man ändå dessa med ett ord som om de vore en grupp med bara män. I själva texten syns inte att kvinnorna är med. Det blir till bekymmer när man översätter eftersom man på vårt språk kan välja att få det att låta som om bara män fanns med i fall som ovan. För att citera Elisabeth Schüssler Fiorenza: De texter i Nya Testamentet som direkt omnämner kvinnor gör så därför att kvinnorna är exceptionella eller för att deras förhållningssätt innebar problem 10. Därför har det felaktigt uppfattats som om dessa problemtexter är den enda tillgängliga informationen om kvinnor i Bibeln. Men för att ta ett exempel är det fel att förutsätta att det bara är i 1 Kor 11:2-16 som det talas om kvinnliga profeter medan resten av kapitel bara skulle avse manliga karismatiker och profeter. I stället vill jag säga att i 1 Kor talar Paulus om alla kristnas gudstjänst, både mäns och kvinnors, och orsaken till att han lyfter fram kvinnorna i 11:2-16 är att deras uppträdande i just det sammanhanget innebar vissa problem. Till diskussionen kan man föra hur man översätter den paulinska hälsningen bröder. Trots att många exegeter inte vill översätta ordet med bröder och systrar 11 antar de att de kristna församlingarna som Paulus skriver till bestod av både män och kvinnor och att kvinnorna också inbegrips i hälsningen. 12 Ett grammatikaliskt maskulint språk som talar om församlingstillhörighet uppfattas inte som specifikt könsrelaterat utan anses vara inbegripande och allmängiltigt. När forskarna däremot diskuterar ledarskapsbenämningar som exempelvis apostlar, profeter eller lärare utgår många av dem från att dessa titlar avser endast män eftersom man i grekiskan har maskulina ord för dessa tjänster. 13 Ett annat ord som man skulle kunna jämföra med i detta fall är ordet syndare 14 som i exempelvis Lukas femte kapitel. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare. (Luk 5:32). Här förutsätts att det är både manliga och kvinnliga syndare som kallas trots att substantivet i den grekiska grundtexten som används är maskulint. Ett annat sätt att styra förståelsen av en text vid översättningen av den är var man sätter punkt och nytt stycke i den svenska texten. Som jämförelse vill jag här ta upp en passage i Efesierbrevet. I Bibel 2000 har man valt att skriva: Underordna er varandra i vördnad för Kristus. Ni 9 Brown, 1994, s Schüssler Fiorenza, 1983, s Som man lika gärna skulle kunna göra i de flesta fall. 12 Enligt BDAG kan orden αδελφους (pl m) och αδελφοι (voc pl m) både översättas som bröder och bröder och systrar när det kan ha funnits kvinnor med bland de tilltalade. Danker, 2000, s Schüssler Fiorenza, 1983, s αµαρτωλους (plural maskulinum). 10

11 kvinnor, foga er efter era män som efter Herren (Ef 5:21-22). I Svenska folkbibeln har man vid samma bibelställe valt att dela på meningarna med ett nytt stycke: Underordna er varandra i Kristi fruktan./nytt stycke/ Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. Det beskrivna gör att betydelsen blir annorlunda. Plötsligt känns det som att man går vidare in i något annat fastän det är samma sak man pratar om. Ett liknande problem kommer jag till i avsnittet om kvinnliga lärjungar längre fram (Se fotnot 141). I min uppsats har jag valt att titta på just kvinnoporträtten i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna, alltså dessa exceptionella kvinnor jag talade om ovan, men jag kommer genomgående att tänka på problemet med språket när jag studerar texterna. Det är därför av största vikt i mitt arbete att gå till grundtexten för att se vad som står där vilket jag också har gjort. Till min hjälp har jag haft ett antal bibelöversättningar: Nestle-Aland Greek-English New Testament, Bibeln i Helge Åkessons översättning, Bibel 2000 och Svenska folkbibeln. De bibelcitat jag har med i uppsatsen är med endast några få undantag från Bibel De exegetiska verktyg jag har använt finns med i källförteckningen. 11

12 2. Inledning till Lukas båda skrifter 2.1 Författare och adressat Som vanligt när det gäller tal om författarskap, källor, miljö där texten är skriven och mottagare till olika bibeltexter finns det ett antal olika teorier också när det gäller Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. När man läser inledningarna till de båda verken förstår man att de är menade att hänga ihop och skrivna utav samma författare. De är båda tillägnade Theofilos, vilken det inte finns närmare uppgifter om. Namnet betyder Guds vän och det kan därför inte uteslutas att adressaten är fingerad och texten inte menad till någon särskild person. 15 Trots att verket är anonymt har en lång kyrkotradition tillskrivit den Lukas läkaren, en följeslagare till Paulus (Kol 4:14, Fil 24, 2 Tim 4:11). 16 Paulus hade en medarbetare vid namn Lukas men om det är han som skrivit texten förblir oklart. Ser man på traditionen hävdade redan kyrkofadern Ireneus att det var just Lukas läkaren som var författaren bland annat genom att hänvisa till avsnitt i Apostlagärningarna där berättaren skildrar resorna i vi-form. 17 De flesta forskare erkänner att dessa textpassager bäst förklaras med att författaren verkligen var med vid de tillfällen som vi används. Andra som vill hävda att denna vi-form inte är bevis på att författaren var med vid själva händelserna säger att användandet av vi-formen är ett litterärt grepp där författaren inbjuder läsaren att uppleva Pauli historia som om han själv vore med genom att använda ordet vi. Ytterligare andra hävdar att vi-formen är resten av en överföring från någon annan källa (dagbok, resejournal eller annat) som författaren har använt utan att själv ha varit med vid de olika tillfällena. 18 Det finns nämligen annat som pekar på att verkens författare inte kan ha haft ett nära samröre med Paulus, exempelvis att reseskildringarna i Apostlagärningarna inte stämmer överens med dem i Pauli brev och att Lukasevangeliets och Apostlagärningarnas teologi skiljer sig från Pauli. 19 En annan spännande hypotes om författarskapet till Lukasevangeliet och Apostlagärningarna har framförts av Leonard Swidler som säger att det kan ha varit en kvinna som skrev verken. Ingen kommentator har lagt närmare vikt vid denna hypotes men jag väljer ändå att ta med något om den här. Swidler säger att det kan vara patriarkal snedvridning som har lett till kyrkans slutsats att det bara är män som har skrivit evangelierna. Närvaron av kvinnor i både Lukasevangeliet och Apostlagärningarna stöder möjligheten att författaren var kvinna. De flesta passager om kvinnor som bara finns i Lukasevangeliet uppträder i sektioner som är speciella för just det evangeliet. Som Swidler argumenterar är det inte otroligt att Jesu kvinnliga lärjungar bevarade historierna om Jesus och kvinnor. En hellenistisk kvinna som någon av de omvända kvinnorna i Thessaloniki eller en kvinna som Lydia kan ha varit utbildad i den klassiska litteratur från vilken författaren tagit sin litterära form och teknik. Därmed kan det också vara möjligt att en kvinna skrivit både Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. 20 Det viktigaste är kanske inte att vi får ett namn på författaren utan i stället att vi förstår hurdan han eller hon var. Efter en studie av texten kan man förstå att det handlar om en välutbildad, antingen hellenistisk jude eller hedning med djup kunskap i den judiska skriften. Hans/hennes 15 Mitternacht, 2006, s Powell, 1998, s Mitternacht, 2006, s Powell, 1998, s Mitternacht, 2006, s Via, 1987, s50. 12

13 vokabulär är det rikaste i hela Bibeln och i de två böckerna används nästan 800 ord som inte kan hittas någon annanstans i NT. Det har sagts att författaren verkar ha haft bättre kunskap om både grekisk filosofi och de hebreiska texterna än någon av de andra evangelieförfattarna. Detta möjliggjorde en effektiv kommunikation tvärs över kulturella och språkliga barriärer i den varierande värld som det romerska riket utgjorde. 21 För enkelhetens skull kallar jag författaren för Lukas genom hela mitt arbete. 2.2 Böckernas tillkomst och innehåll Var, när och varför? Oftast dateras Lukas till efter år och Apostlagärningarna någon tid efter det. 22 Man tror att verken är skrivna någonstans utanför Palestina eftersom Lukas vetskap om geografin där inte är helt korrekt (Luk 17:11). I fråga om mottagare till böckerna kanske dedikationen till Theofilos 23 vill säga att han skriver till människor eller vänner till Gud överallt med förhoppningen att hans bok ska få en plats i kyrkor och bibliotek över hela det romerska riket. 24 Allt under en tid då kyrkan fick ta del av kritik från judaismen och stora påtryckningar från Rom. 25 Detta kan tänkas vara svaret på varför han var speciellt intresserad av kvinnor. Kanske ville han med sin text också rättfärdiga kvinnors mer framträdande roller i den första kyrkan Källor När man jämför Lukas evangelium med de övriga kan man se att Lukas förlitade sig till stor del på Markus men inte till lika stor del som Matteus gjorde. Man kan också konstatera att han inte följer Markus till punkt och pricka utan har många passager som skiljer sig. Även Q- källan 26 kan identifieras i Lukas. Till detta kan man tillägga att Lukas har skrivit från källor som var helt hans egna och som inte kan hittas någon annanstans i Bibeln. Till dem hör många av berättelserna om kvinnor, exempelvis den om Elisabet, profetissan Hanna samt den om Maria och Marta. Vad gäller Apostlagärningarna har man inget att jämföra med och kan därför inte göra annat än att gissa sig till dess källor. Det har föreslagits att Lukas använde muntliga och nedskrivna traditioner från de paulinska missionsterritorierna, men det torde inte gälla för hela Apostlagärningarna. Teorier finns också om de olika talen i Apostlagärningarna och varifrån dessa skulle komma. Även vi-passagerna finns det olika teorier om vilket jag redan nämnt tidigare. 27 Också i Apostlagärningarna är de olika kvinnoberättelserna viktiga Teologin Mycket kan sägas om teologin i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. En aspekt som jag tycker är av intresse för det här arbetet är denna: Guds frälsande mening i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna är inkluderande av alla grupper som annars var utestängda från till- 21 Powell, 1998, s Shillington, 2007, s Se min anmärkning om detta ovan. 24 Powell, 1998, s Shillington, 2007, s Q-källan är den hypotetiska källa som många teologer och forskare hänvisar till vad gäller text i både Lukas och Matteus som inte härrör sig från Markus. Dessa textmassor är så pass likalydande att många är övertygade om att de har samma ursprung. Några bevis för denna källa finns dock inte men däremot många teorier vilka jag inte går närmare in på här. 27 Shillington, 2007, s

14 träde till makt och inflytande i den palestinska judaismen. Till dessa grupper hör de fattiga, svaga, tullindrivare, prostituerade, samarier och hedningar. 28 Här vill jag också sätta gruppen kvinnor vars ställning på den här tiden jag kommer till i nästa avsnitt. Trots motstånd från etablissemanget triumferade Guds frälsande mening för Israel i det förflutna och enligt Lukas också i framtiden. På olika sätt genom Lukasevangeliet och Apostlagärningarna visar Lukas att Jesu efterföljare måste presentera Guds inkluderande natur på det sätt man lever. 29 Lukas för in kvinnan i sina båda verk på ett sätt som man inte kan bortse från även om många exegeter har valt att göra det. Som jag ser det skulle även kvinnorna av Lukas inkluderas i den nya rörelse som kristendomen var. 2.3 Lukas syn på kvinnan Eftersom det förekommer så många kvinnor i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna har man kallat Lukas för speciellt kvinnovänlig. Vid en jämförelse av förekomsten av orden kvinna/kvinnor i de olika evangelierna ser man att de nämns i Lukas nära dubbelt så många gånger som i Matteus och mer än tre gånger så många gånger som i Markus. Sätter man det i förhållande till orden man/män i de olika synoptiska evangelierna och dessutom ställer det i proportion till de olika textmassorna visar det att Lukas är mer intresserad av kvinnans roll i Jesu samhälle än de övriga synoptikerna i det att han tar upp kvinnor i högre grad än de andra. Nedan har jag återgett en tabell från V George Shillingtons bok An Introduction to the Study of Luke-Acts som jämför förekomsten av kvinnor och män i synoptikerna. 30 Tabell Kvinna Kvinnor Totalt Man Män Totalt Mark (43 sidor text) Matt (83 sidor text) Lukas (91 sidor text) Ändå får man väl säga att Lukas inte rest sig nämnvärt över den romersk-grekiska imperialistiska världssyn som sätter män före kvinnor i samhället som rådde på denna tid. Både Lukasevangeliet 31 och Apostlagärningarna 32 kan ses på olika sätt vad gäller kvinnorna beskrivna där. Antingen ser man dem som starkt kvinnoförtryckande liksom hela Bibeln eller så ser man dem som skrivna för att befria kvinnan. En rad feminister har påpekat att man alltför lättvindigt kallar Lukas för kvinnovänlig. Elisabeth Schüssler Fiorenza var en av de första att påpeka att trots att Lukas kände till kvinnliga profeter, ledare och missionärer så porträtterade han dem inte som sådana i sina berättelser. 33 Mary Rose D Angelo som har undersökt den profetiska tjänsten i Lukas hävdar att Lukas syfte är att kontrollera och inskränka kvinnan. 28 Thielman, 2005, s Thielman, 2005, s Shillington, 2007, s Levine, 2002, s1. 32 Levine, 2004, s1. 33 Reid, 1996, s3 och Schüssler Fiorenza, 1992, s72. 14

15 Hon säger att bortom berättelserna om Jesu och Johannes födelser där kvinnliga profeter tillhör det exotiska bibliska förflutna 34 talar ingen kvinna utan att bli tillrättavisad av Jesus. 35 Liknande åsikter finns bland många feministiska bibeltolkare. 36 Jämför man Lukas kvinnosyn med de andra synoptikernas kan man se hur Lukas som sagt ofta lyfter fram kvinnorna men också hur han ibland verkar mer androcentrisk än de andra. Tittar man på 8:21 i hans evangelium ser man hur han utelämnar Markus och Matteus delning av bröder till syster och bror (jfr Mark 3:33-35 och Matt 12:48:49). Också andra problematiska texter finns. Likväl är det Lukas och inte Markus och Matteus som använder det feminina substantivet µαθητρια 37 (Apg 9:36). 38 Naturligtvis handlar inte Lukasevangeliet och Apostlagärningarna om frigörelse av kvinnan så som vi kan se den idag. Samhället såg annorlunda ut när texterna skrevs och utgångspunkten var en helt annan vilket jag kommer till i nästa kapitel. Därför är det belysande att påminna om att det inte är den lukanska texten som har ändrats över tiden. Det är vi som försöker tolka texten som har ändrats. Vår syn på kvinnan är annorlunda nu än den var då. Det intressanta blir därför enligt min mening vad Lukas egentligen ville ha sagt med sina kvinnoskildringar och om han hade med dem i sina texter för att lyfta fram kvinnan eller för att hålla henne tillbaka. I Lukasevangeliets fjärde kapitel kan vi läsa hur Jesus talar i Nasaret. Av texten kan vi förstå hur frigörelsen av de förtryckta och fattiga är en väsentlig del i Jesu verk som det är tänkt att vi ska föra vidare. Lukas strukturerar något av sin evangelietext för att illustrera fullföljandet av Jesajatexten (Jes 61:1-2) i Jesu tjänst. Följande läser Jesus i kapitlet: Han har sänt mig för att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. (Luk 4:18b-19 där Jesus läser Jesajatexten). Av Lukas alla kvinnoporträtt kan man förstå att han menar att kvinnorna är bland de förtryckta som Jesus kom för att befria Några av Lukas kvinna/man-paralleller Det går alltså inte att bortse från att Lukas på ett speciellt sätt framhåller kvinnorna i sina skrifter. Liksom Luke Timothy Johnson gjort en lista 40 på kvinnor i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna, har också Neal M Flanagan gjort en från Lukas. Den visar ett antal berättelser om kvinnor med parallella berättelser om män i evangeliet. Nedan har jag valt att ta med listan 41 som en intressant aspekt på frågan om Lukas speciella betoning på kvinnor i sitt evangelium. Utöver dessa kvinnor i par med män berättar Lukas om ytterligare många kvinnor vilka man kan se i min bilaga till arbetet. a. Sakarias och Elisabet i kap. 1 b. Sakarias och Maria bebådelse i kap. 1 c. Andens gåva till Maria och Elisabet vilken följs av liknande gåva till Johannes döparen, till Sakarias och till Simeon i kap. 1-2 d. Simeon och Hanna i kap D Angelo, 1990, s D Angelo, 1990, s Reid, 1996, s3. Se också mitt stycke i inledningen om feministiska författare. 37 Lärjunge i kvinnlig form. 38 De Boer, 2002, s145 f. 39 Witherington, 1990, s Se bilagan till arbetet. 41 Flanagan, 1978, s

16 e. Änkan i Sarefat och Naaman den spetälske i kap. 4 f. Helandena av officerens son som låg för döden och den av änkans döde och ende son i kap. 7 g. Syndig men kärleksfull kvinna visavi farisén Simon i kap. 7 h. Jesu kvinnliga vänner och de tolv i kap. 8 i. Den gode samariern och Maria-Martha i kap. 10 j. Söderns drottning och männen från Nineve i kap. 11 k. Mannen som hittar sitt får och kvinnan som hittar sin slant i kap. 15 l. Den ihärdiga änkan och den ödmjuke tullindrivaren i kap. 18 m. Simon från Kyrene och Jerusalems sörjande döttrar i kap. 23. Den största kategorin av kvinnor i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna är kvinnliga karaktärer i evangelieberättelsen. Dessa är förmodligen historiska kvinnor i Jesu liv. Deras roller sträcker sig från framträdande, som Maria och Elisabet, till mindre, som kvinnorna i mängden. Också deras relation till Jesus är olika. Symboliken i deras närvaro i evangeliet är både betydande och varierande. 42 Det finns viktiga kvinnor med nämnda namn men också kvinnor utan namn. Det viktiga är att de finns med och ändå nämns. Om kvinnorna utan namn inte var av vikt skulle de heller inte ha nämnts i sammanhangen. I Apostlagärningarna kan man hitta några parallella könsberättelser där mannen får träda tillbaka till förmån för kvinnan, eller där kvinnan verkar mycket viktigare än mannen. Som exempel kan vi ta Lydia (Apg 16) och fångvaktaren där båda blev frälsta och döpta med hela sina familjer men där det ändå var Lydia som utpekades som viktigast. Eller Tabita (Apg 9) som det berättas om parallellt med Aineas som också blev helad. Aineas nämns bara som kortast medan det berättas en hel del om Tabita Varför dessa parallella berättelser? Men varför valde Lukas att sätta berättelser om kvinnor och män i par som han gjorde? Många olika teorier finns varav jag här återger några. Lukas verkar medvetet vilja rikta sig mot en publik av både män och kvinnor. Vissa forskare säger att man kan referera till judiska paralleller när man pratar om parallella man/kvinnoberättelser i Lukasevangeliet. De föreslår att Lukas använder sig av ett vanligt litterärt bruk vid den här tiden när han sätter berättelserna i par som han gör. Detta skulle peka på berättarens uppfattning om vad som är typiskt för både män och kvinnor. Andra forskare som stöder uppfattningen att Lukas medvetet vänder sig till både män och kvinnor drar slutsatsen att han på samma gång förmedlar en bild av en värld delad av olika kön och en kultur och en förmedling av tradition i vilken män och kvinnor inom samma samhälle ändå håller sig till sin egen sfär i livet och därför behöver exempel från just sin sfär. 43 Lukas fokuserar ofta på kvinnor som är exempel på fattigdom och ödmjukhet inför Gud vilket finner uttryck i barnlöshet, änkedom och annat armod. Till viss del kanske det är svaret på varför Lukas väljer att skriva så mycket om kvinnor i sitt evangelium och att sätta deras berättelser i parallell med berättelser om män. 44 Jag vill ändå säga med stöd från flera av de författare jag har läst inför det här arbetet hur dessa paralleller verkar vara ett sätt att betona likvärdigheten mellan man och kvinna i Guds frälsningsplan och deras likvärdiga betydelse i den nya gemenskapen. 45 Följande citat av Jane Kopas får avsluta avsnittet: 42 Via, 1987, s De Boer, 2002, s Kopas, 1987, s Se bl.a. Witherington, 1990, s

17 When an action, a cure, an expression of faith, or an example in parable is attributed to a man, more often than not a complementary model of a woman is given. With some exceptions, this is not done by way of comparison or contrast, but rather to suggest a measure of equality, an equality that was unexpected in the time of Jesus Begreppet lärjunge Innan jag går vidare i uppsatsen vill jag fördjupa mig i ordet lärjunge. Det grekiska ordet är µαθητης vilket kan översättas med just lärjunge, elev, lärling eller anhängare. Det kan syfta till någon som uppehåller sig med att lära genom instruktioner från någon annan. Det kan också syfta till någon som är konstant associerad med någon som har ett pedagogiskt rykte eller en särskild åsikt. 47 Ordet används 264 gånger i NT, men bara i evangelierna och Apostlagärningarna. Det används för att visa på total överlåtelse till någon i lärjungaskap. Att följa Jesus som hans lärjunge betyder ett villkorslöst offer av hela sitt liv. För att helt förstå detta lärjungaskap måste man inse att kallet att bli Jesu lärjunge också innebär ett kall till tjänst. Det är meningen att lärjungarna ska fånga människor för det kommande riket genom att predika evangeliet och att arbeta i Jesu namn. När Jesus sände ut de tolv (Luk 9:1) och senare de sjuttiotvå 48 (10:1) gick de ut i par för att hela sjuka, föra med sig frälsning och frid och att proklamera Guds rike. Genom detta kan vi se hur Jesus redan på jorden sände ut lärjungar till tjänst på ena eller andra sättet. 49 Lärjungarna är inte lika med de tolv. Den identifikationen kan bara märkas i vissa delar av traditionen. De tolv var en symbolisk representation av de tolv stammarna i Israel och därigenom för hela Guds folk. De var en del av den större cirkeln av lärjungar som Jesus kallade till lärjungaskap från en vidare grupp av åhörare. När det blev dag samlade han sina lärjungar, och bland dem valde han tolv, som han kallade apostlar: (Luk 6:13). 50 Man kan också tillägga att Jesus sände ut (απεστειλεν) 51 de sjuttiotvå på samma sätt som de tolv och därmed borde också dessa kallas apostlar. Mer om det kommer jag till längre fram i avsnittet om kvinnliga lärjungar. Frågan är alltså om utsändandet är annorlunda för kvinnor än för män vilket jag hoppas hitta ett svar på i mitt arbete. Jesus valde inte tolv män från den större gruppen av manliga och kvinnliga lärjungar för att exkludera kvinnor från ledarroller för alltid. Det var snarare för att symbolisera Israels tolv söner på nytt för ett återställt Israel. Jesu strävan var att signalera den visionen till människorna i Palestina och då hade det motverkat syftet att välja sex kvinnor och män till att bli de tolv. Detta nya Israel inkluderar både hedningar och judar vilket i sig var ett genombrott av stora proportioner. Med det likställande genombrottet kom också andra, inte minst det likställande dopet av både män och kvinnor (Apg 8:12) Kopas, 1987, s Danker, 2000, s Andra skrifter säger sjuttio. Eftersom jag valt att ta mina citat i uppsatsen från Bibel 2000 och de använder sjuttiotvå gör också jag det när jag talar om utsändandet. 49 Brown, 1986, s Brown, 1986, s Av verbet αποστελλω som ordet apostel kommer ifrån. Se Danker, 2000, s Shillington, 2006, s

18 Det feminina ordet µαθητρια används bara en gång i Nya testamentet och då i Apostlagärningarna (9:36) där det handlar om en ensam kvinnlig lärjunge, Tabita. Hade hon beskrivits tillsammans med en manlig lärjunge hade det maskulina ordet använts även här på grund av grammatiken men nu är det bara henne man talar om i textavsnittet. Men det var inte bara Tabita som var kvinnlig lärjunge. Att det fanns andra kvinnor med bland lärjungarna kan man förstå i exempelvis Lukas kapitel sex där ordet används om en mängd lärjungar (6:17) och i nittonde kapitlet där det står hela mängden av lärjungar (19:37) 53 vilket tyder på att det handlade om en grupp människor, både män och kvinnor. 54 Mer om detta finns att läsa i kapitlet nedan om kvinnorna som följde Jesus (kap. 4.5). För att också relatera till den här uppsatsens titel vill jag titta på uttrycket att sitta vid någons fötter. Genom att inta den platsen ikläder man sig en roll som under det första århundradet var männens att likt en lärjunge sitta vid sin rabbins fötter. Att sitta vid någons fötter kan ha varit en symbolisk term för just lärjungaskap. När Paulus talar om sitt liv i Apostlagärningarna kan vi i grundtexten läsa:... παρα τους ποδας Γαµαλιηλ πεπαιδευµενος... (..vid Gamaliels fötter undervisad ) (Apg 22:3) 55. I det kristna evangeliets sammanhang var det inte längre en sluten krets av män som satt kring Jesus. 56 Här kunde också kvinnor sitta vid Jesu fötter vilket vi kommer till i mitt avsnitt om Marta och Maria längre fram. I följande kapitel belyser jag kvinnans ställning runt Jesu tid för att se hur livet för kvinnor såg ut när Lukas skrev sina skrifter och från vad man gick in i något nytt? 53 Här har jag valt Åkessons översättning vilken är en litteral översättning av grekiskans απαν το πλη θος των µαθητον. 54 Danker, 2000, s Också här har jag med Åkessons översättning. Bibel 2000 har följande översättning Hos Gamaliel har jag fått grundlig undervisning Brown, 1994, s138. Se också fotnot 8 till samma stycke. 18

19 3. Kvinnans ställning vid Jesu tid I både en judisk kontext och det större grekisk-romerska samhället på Jesu tid var synen på kvinnan vanligtvis att hennes plats var begränsad till de tjänster man traditionellt hade som fru och mor. Men det finns ändå indikationer på att det också fanns andra roller för kvinnor. 57 Dessa återkommer jag till under textens fortlöpande. Att fullt ut förstå kvinnans ställning vid denna tid är svårt. Litteratur och andra källor som kan användas i undersökningen är begränsade och dessutom androcentriska till sin natur. I stort sett allt som skrevs på den här tiden var skrivet till män, av män och om män. Till detta kommer att det inte fanns bara en slags kvinna på den här tiden liksom det inte finns det i våra dagar. Mycket spelar in, som hennes samhällsklass, sysselsättning och annat. Därför kan man inte ge en ensam enhetlig bild av det hela. Man kan exempelvis inte rakt av jämföra en slav med en rik kvinna som har många egna slavar. Dessa två kvinnor står långt ifrån varandra vad gäller rättigheter bara genom sina olika samhällsklasser. 58 Helt säkert är att överklasskvinnan levde ett mycket bättre liv vad gäller mat, kläder och husrum än vad underklassens män och kvinnor gjorde. Frågan är hur det stod till med makt och inflytande för samma kvinna. Med det i åtanke har jag försökt att skapa en bild av kvinnans ställning vid den här tiden genom att med hjälp av litteraturen gå tillbaka till de källor som finns kvar idag. 3.1 Kvinnan i det judiska samhället Om man tittar på de litterära källor vi har från den här tiden så har både Josefus och Filon negativa saker att säga om kvinnan. Hon är svag och underdånig och borde enligt Filon stanna hemma och önska sig ett liv i isolering. I Jesus Syraks vishet i Apokryferna från ca 180 f.kr. presenteras kvinnan antingen som en god hustru eller som ett problem. Där kan man till och med läsa Hellre en mans ondska än en god kvinna (Syr 42:14). Enligt Tosefta, judisk lagtext, bad judiska män tre välsignelser om dagen i varav en han tackade Gud att han inte var skapt till kvinna. 59 Denna välsignelse finns än idag med i judiska bönböcker. Familjen var nästan den enda sfären där den judiska kvinnan hade någon sorts inflytande. Vid giftermålet ändrades kvinnans förhållande från att lyda under sin fars auktoritet till att i stället lyda under sin mans. Ofta blev hon trolovad vid mycket ung ålder. Fadern hade full bestämmanderätt över sin dotter till en ålder av tolv och ett halvt år och det var oftast innan dess det bestämdes med vem hon skulle gifta sig. Vid högre ålder hade hon rätt att säga nej till trolovningen men eftersom den ofta skedde mycket tidigt var det ovanligt att en flicka vägrade ett giftermål som familjen bestämt. Eftersom kvinnan bytte familj när hon gifte sig kunde hon heller inte bevara sin ursprungliga familjs namn och därmed inte heller behålla egendom. Av det skälet gjorde lagen klart att hon var berättigad till försörjning i stället för arv i de flesta fall. 60 I lagen nämndes kvinnan endast när det gällde hennes band till familjen, hennes trohet till sin man och hennes husliga ansvarsområde. Denna begränsning hade att göra med judiska äkten- 57 Scholer, 1992, s Arlandson, Scholer, 1992, s Witherington, 1984, s

20 skapliga seder vid denna tid. Faderns ställning som familjens överhuvud var extraordinär och detta blev till stora konsekvenser vad gäller hans ställning över sin dotter och i förlängningen mannens ställning över sin fru. Lagar gällande arvsfrågor, trolovning och skilsmässa var till mannens favör med bara några få undantag. Mannen kunde skilja sig från sin fru av många olika skäl, som att hon bränt vid maten (enligt Hillels skola) eller att han hittat någon bättre (enligt R.Akiba) men han hade inte rätt att döda henne om hon var otrogen 61. Kvinnan hade inte samma rätt till skilsmässa även om det fanns vissa få omständigheter då hon faktiskt hade det Kvinnans andliga och intellektuella liv Det var i hemmen som träningen som utrustade judarna för deltagande i synagogan eller templet ägde rum och när det gäller mannen för religiöst ledarskap. Det debatterades ifall kvinnan skulle få lära ut eller ens bli lärd Toran även i hemmet. Vissa rabbiner tyckte att det var onödigt (Rabbi Eliezer) medan andra tyckte att även kvinnorna borde få insikt (Rabbi ben Azzai). I Talmud deklarerade rabbi Eliezer bland annat Det finns ingen vishet hos kvinnan förutom vad gäller sådant som är kvinnogöra. I en annan version står det Det vore bättre att Herrens ord brändes upp än att de gavs åt en kvinna. I Mishna gjorde samma rabbi ett lika starkt uttalande där han sa: Om en man ger sin dotter kunskap om Lagen är det detsamma som att lära henne liderlighet. 63 Därmed är det ganska klart att judiska kvinnors roller i religionen i vanliga fall inte sträckte sig utanför hemmets väggar. De bibliska reglerna i Tredje mosebok och de rabbinska tolkningarna inskränkte kvinnors deltagande i tempelritualerna. Det verkar också som att vissa tänkesätt gällande vad som passar sig också hindrade henne från att läsa skrifterna i synagogan även under Jesu dagar Kvinnans rättigheter Trots allt kan man ändå se att kvinnan hade någon form av respekt och även vissa rättigheter vid denna tid. Exempel är att modern i likhet med fadern i en familj skulle hedras enligt rabbinsk litteratur. Talmud instruerar mannen att älska sin kvinna som sig själv och att respektera henne mer än sig själv. Kvinnans arbetsuppgifter i hemmet var reglerade i lagen men också mannens skyldigheter mot kvinnan. Han skulle se till att hon fick mat, kläder och annat som hon behövde och detta kunde hon kräva inför domstol. Mannen hade ansvar att fullfölja sin äktenskapliga plikt, rädda sin fru från fångenskap och ge henne beskydd. Till motsats mot mannen var det sagt att kvinnan hade speciell rätt till sexuellt välbehag även efter klimakteriet eller om hon var steril. En kvinna hade också rätt att skydda sig från att bli gravid om det riskerade hennes hälsa. 65 Det finns också viktiga icke-litterära bevis som visar att vissa om än få judiska kvinnor tog initiativ för sina egna liv trots den manliga orienteringen och dominansen i samhället. En inskription i en grav i Smyrna 66, daterad till det andra århundradet e.kr. visar att kvinnor kunde 61 Till skillnad från tidig grekisk och romersk lag. Witherington, 1984, s5. 62 Om mannen vägrade fullborda äktenskapet, var impotent, var spetälsk m.m. Witherington, 1984, s2 och Brown, 1994, s Witherington, 1990, s9. 65 Witherington, 1984, s4. Se också fotnot 35 till texten på samma sida. 66 Arlandson, 1997, s50. Inskriptionen lyder: Rufina, en judinna, huvud över synagogan (αρχισυναγωγος), byggde denna grav till sina befriade slavar och de slavar som vuxit upp i hennes hus 20

21 vara överhuvuden över synagogor och därmed också religiösa ledare. Man kan också läsa om starka kvinnliga ledare i den hellenistisk-judiska historien om Judith. 67 Trots allt måste man se att det var långt fler män än kvinnor som var religiösa ledare i det judiska samhället på den här tiden och det är av vikt att tänka på när vi kommer till avsnitten som visar hur Jesus bemötte kvinnor i sin vardag Kvinnan i de grekiska och romerska miljöerna Också medelhavsvärlden var en patriarkal kultur där män dominerade inom politik och religion. Mannens syn på kvinnan om vi studerar kvarvarande litteratur är att kvinnans plats både fysiskt och mentalt borde vara i hemmet. Ofta sågs kvinnan som mannens ägodel 69. Samhället var uppdelat så att kvinnor och män tilldelats olika roller och sfärer och de samarbetade mindre än vad som är fallet i dag. Trots detta var kvinnor inte osynliga i samhället. Vissa möjligheter till inflytande och även att inneha ledarroller i olika sammanhang fanns. 70 Som jag redan nämnt spelar många olika aspekter in när man tittar på kvinnans ställning under antiken. 71 Skillnader finns om man tittar på vilken samhällsklass kvinnan levde i, om hon levde på landsbygd eller i stad, vilket civilstånd hon hade och i vilken del av det romerska riket hon levde. Dessutom var hennes inflytande olika i olika nivåer i samhället. Dessa nivåer kan delas in på följande sätt: 1. offentlig nivå (politik, med mera), 2. privat nivå (för individen och i hemmet med mera) och 3. föreningsnivå (collegia frivilliga sammanslutningar utan koppling till det offentliga). 72 Därför kan man inte enkelt jämföra kvinnor i olika samhällsskikt och från olika delar av Romarriket utan man måste också titta på de olika nivåerna. Både bland rika och fattiga kvinnor i högre och lägre samhällsklasser hittar man dem som yrkesarbetar. I och med det kunde de ha visst inflytande inom sitt skrå på en föreningsnivå. 73 I den offentliga nivån hade kvinnor inget inflytande alls. De hade ingen rösträtt vilken samhällsklass de än tillhörde och inte heller någon möjlighet att besitta politiska poster. Däremot kunde kvinnor utöva inflytande om de var välbärgade. Då kunde de fungera som välgörare på olika sätt och skapa sig plattformer för aktiva och utåtriktade deltaganden i samhället. 74 Från Mindre Asien finns det bevis på välbärgade kvinnor som var religiösa ledare men det var som sagt endast de välbärgade som kunde nå denna befattning. När kvinnorna kunde njuta av ett högre välstånd kunde de också njuta av en högre jämställdhet med män. Men även i dessa positioner var kvinnor underrepresenterade i förhållande till män. 75 Med detta i åtanke går jag över till de olika kvinnoporträtten i Lukas båda skrifter. 67 Scholer, 1992, s Arlandson, 1997, s Se också not 61 ovan ang. otrohet. 70 Mitternacht, 2006, s Arlandson, 1997, kap. 2 och Mitternacht, 2006, s Mitternacht, 2006, s Mitternacht, 2006, s Arlandson, 1997, s52. 21

22 4. Kvinnorna i Lukas båda skrifter 4.1 En kvinnlig början på Lukasevangeliet Kvinnorna med de mest framstående rollerna i Lukas evangelium kan vi läsa om redan i födelseberättelserna i de första två kapitlen. Dessa är Maria och Elisabet som enligt Lukas är släkt med varandra. Tillsammans dominerar de kvinnorna mycket av Lukas berättelser om Jesu och Johannes födelser. Eftersom berättelserna om de båda bildar introduktionen till evangeliet framläggs ett starkt och positivt intryck av kvinnor redan från början. Den tredje kvinnan som nämns i de första kapitlen är profetissan Hanna. Dessa tre kvinnor delar en viktig funktion i evangeliet genom att de alla är förmedlare av uppenbarelsen. 76 Berättelserna i början av Lukasevangeliet kan man inte hitta någon annanstans i evangelierna. Elisabet och Maria är två kvinnor som är nyckelpersoner i frälsningshistorian. I de två första kapitlen tar Lukas med läsaren in i kvinnornas värld och inleder Jesu historia från deras perspektiv. Som kontrast till detta kan man nämna att Matteusevangeliet inleder det hela från Josefs perspektiv där Guds plan uppenbarar sig i några drömmar för honom och inte för Maria (Matt 1:20-21, 2:13-15, 2:19-21). 77 En av de första parallellerna kvinna/man som Lukas tar upp i evangeliet är den med Sakarias och Maria som får varsin uppenbarelse om en kommande födelse. Sakarias får veta att hans fru Elisabet ska föda barn trots sin höga ålder och Maria får veta att hon ska föda barn trots att hon är jungfru. Elisabets och Sakarias barn kommer att bli den siste av de stora profeterna av den gamla lagen. Marias barn kommer att ge en ny lag eller ordning som genom evangeliet kommer att ge kvinnor en större roll. Att Maria och inte Josef får ta emot budskapet är en första antydan till detta. Vi kan hitta något mer i den här könsparallellen. Det är Maria som utgör det bättre exemplet av de två på hur lärjungaskap fungerar. Sättet Maria ifrågasätter budbäraren uppenbarar hur tro byggs upp av sökandet efter att förstå. Hon blir heller inte bemött på samma sätt som Sakarias då han ifrågasätter. Sakarias blir stum och Maria blir välsignad. Sakarias fråga kommer från en skeptiker och från någon som söker vetskap mer än förståelse. Hans första intresse är orsak och visshet när han frågar hur han kan vara säker på att barnet kan bli till vid deras höga ålder. Det går emot det sunda förnuft som han är intresserad av. Maria är i stället förundrad. Hon undrar hur ängelns ord kan bli till verklighet eftersom hon är jungfru. Förutom en ytlig likhet med Sakarias fråga är Marias fråga annorlunda. Hon är likvärdig mannen genom sin förmåga att fråga men hon överträffar honom i sin förmåga att leva med frågan utan att få ett logiskt svar. Hon är villig att tro utan bevis och beredd på att gå djupare in i mysteriet. Elisabet säger senare att Maria är välsignad därför att hon tror Maria Det är bara i Lukas version av berättelsen om Jesu födelse som Maria, Jesu moder, utgör centrum och får sin röst hörd. I Matteusevangeliets födelseberättelse hör vi talas om henne men där är hon tyst medan det är Josef som är i centrum. Utifrån dessa texter har en tradition av 76 Via, 1987, s Reid, 1996, s Kopas, 1987, s

23 mariadyrkan byggts upp som på ena eller andra sättet berör var och en av oss. Det är svårt om inte omöjligt att läsa bibeltexten utan att tänka på alla bilder av Maria som har skapats i kyrkans tradition. En dogmatisk konstruktion av Maria som jungfrumodern har också föranlett kristna kvinnor att söka sig till ett ideal som i sig är ouppnåeligt. Varken en asketisk kvinna eller en mor kan mäta sig med Maria. Numera försöker man i stället tolka Maria på ett mer lättillgängligt sätt genom att fokusera mindre på hennes jungfrustatus och mer på de särdrag i det bibliska porträttet som är inom mänskligt räckhåll. Man ser mer på att hon är mater dolorosa, en sörjande mor med ett trasigt hjärta och en sårad själ då hon sörjer sitt döda barn vilket kan ses som en prototyp för kvinnors lidande och smärta. Eller så ser man henne som den ideala lärjungen vars lydnad av Guds vilja och vars tankar kring det gudomliga budskapet är exemplariskt inte bara för kvinnor utan också för män. I själva verket kan inte dessa båda bilder av henne separeras. Lärjungaskap representerar ett omvänt och alternativt moderskap bärande på frukten av Guds Ord. 79 Det är Maria och alltså en kvinna som är redskap för uppenbarelsen i evangeliet både bokstavligt och biologiskt sett. Maria är den som bär Jesus, Frälsaren, och är därför ett redskap på ett mycket primärt och grundläggande sätt. Utan kvinnor kunde denna frälsande händelse inte äga rum. 80 Båda Lukas skrifter börjar på liknande sätt med att Anden faller. Bara en person finns med vid båda tillfällena och det är Maria. 81 Hon är med både när Jesus föds och när kyrkan föds. Kanske ville Lukas få oss att se Maria som nyckeln mellan Jesu liv och kyrkans liv? 82 Jag vill här ta med lite av bibeltexten för att vi lättare ska kunna göra våra jämförelser: 26/27 I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. 28 Ängeln kom in till henne och sade: "Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig." 29 Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. 30 Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. 31 Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. 32 Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, 33 och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut." 34 Maria sade till ängeln: "Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man." 35 Men ängeln svarade henne: "Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. 36 Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. 37 Ty ingenting är omöjligt för Gud." 38 Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne. (Luk 1:26-38) Maria blir inte presenterad av Lukas som de andra personerna som deltar i de första två kapitlen i evangeliet. Inget sägs om hennes härkomst eller person. Det är först när ängeln säger "Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig" (1:28) som vi informeras om Guds höga tankar om Marias. Av Gabriels hälsning och att Lukas två gånger nämner att Maria är jungfru förstår läsaren att hon är rättrådig. Så får vi veta att Maria blir förskräckt och undrar över vad hälsningen kan betyda. Några har förklarat reaktionen med att hon, en kvinna, blir hälsad av en man vilket inte var passande enligt judisk sed. En bättre förklaring är kanske att i bibliska berättelser när änglar har infunnit 79 Karlsen Seim, 2002, s Via, 1987, s Flanagan, 1978, s Witherington, 1990, s

24 sig är både skräck och undergivenhet en vanlig reaktion hos de människor som besöks av ängeln. Till detta kommer att Lukas pekar på att det var vad hälsningen innehöll som störde Maria. Eftersom Var hälsad (χαιρε) är en vanlig hälsningsfras så måste det vara något i resten av hälsningen som stör henne. Antingen är det du högt benådade (κεχαριτωµενη) eller Herren är med dig (ο κυριος µετα σου). Uttrycket du högt benådade är unikt i Nya testamentet. I vers trettio upprepas en form av ordet när Gabriel säger du har funnit nåd (χαριν) hos Gud. Att finna nåd hos Gud eller hos någon annan person är ett återkommande uttryck i Gamla testamentet. Speciella människor som fann nåd hos Gud är Noa (1 Mos 6:8), Moses (2 Mos 33:12-17), Gideon (Dom 6:17) och Samuel (1 Sam 2:26). Kanske den oroande faktorn från den patriarkala världens synpunkt är att i Lukas är det en kvinna som är benådad. En kvinna blir speciellt upphöjd av Gud och blir också instrument för frälsningen av Guds folk. Och Guds budbärare talar direkt till henne. Meddelandet ges inte genom hennes far eller blivande man. Oron kan också ha berott på de stora krav som ställdes på de män jag räknade upp ovan och som Maria nu såg sig jämställas med. Tillkännagivandet Herren är med dig är detsamma som det Gideon fick (Dom 6:12) Det förebådade en uppmaning från Gud att Gideon skulle rädda Israel från midianiterna. Också detta kunde oroa eftersom Gabriels tillkännagivande till Maria visade sig vara en förberedelse på hennes deltagande i Guds frälsningsplan. Hon får sedan veta att hon ska bli havande med en son, vad sonen ska heta och vad hans roll kommer att bli. I slutet av textavsnittet accepterar Maria vad som ska ske med henne. Hennes försäkran Må det ske med mig som du har sagt gör henne till en modell för framtida lärjungar. En som hör Guds ord och svarar positivt på det Elisabet Få har observerat att Elisabet redan från början av evangeliet har introducerats som en likvärdig deltagare i den aktuella historian. Varje uttalande från Sakarias matchas med vad Lukas säger om Elisabet. Bådas härstamning och namn tas upp i texten, båda är rättfärdiga inför Gud, båda är utan barn och båda håller på att bli gamla. Det är ett viktigt faktum att Lukas talar om Elisabets namn. Otaliga bibliska kvinnor lämnas namnlösa endast identifierade som en dotter, fru eller mor till en manlig karaktär. Trots att Lukas först presenterar Elisabet som Sakarias fru och Arons dotter (1:5) så nämns också hennes eget namn. På så sätt får hon också en egen roll att spela. Med hennes namn kommer också ytterligare tonvikt på hennes släktskap med Aron genom den Elisabet i Gamla testamentet som var fru till Aron (2 Mos 6:23). 84 I och med detta spelar hon en viktig roll i den teologiska identitet som Lukas vill framhålla hos Jesus. Genom Josef är Jesus släkt med David och får därmed sin kunglighet. Från Elisabet får Jesus sitt prästerliga släktskap. Det är Elisabet och inte prästen Sakarias som är släkt med Maria och därmed också med Jesus. 85 Lukas betonar att både Elisabet och Sakarias var rättfärdiga (δικαιοι) 86 i Guds ögon. Det är annars sällan som detta adjektiv används om kvinnor i Bibeln. I Septuaginta används det ofta om Gud. Av de fåtal människor som på grekiska kallas rättfärdiga där är exempelvis Noa (1 Mos 6:9) och Job (Job 1:1). I Nya testamentet är Elisabet den enda kvinnan som beskrivs med detta ord. 83 Reid, 1996, s67 f. 84 Reid, 1996, s Via, 1987, s Danker, 2000, s246. Att vara i enlighet med hög standard av rättskaffenhet, rättfärdig, rättvis. 24

25 Elisabet är alltså rättfärdig. Hennes barnlöshet är därmed inget straff för synder. Hon är en förmedlare av uppenbarelsen precis som Maria. Trots att hon kommit upp i åren blir hon havande med en son som kommer att medverka i den frälsningsplan där Marias son är Frälsaren. Elisabets havandeskap och allt runt omkring är uppbyggt kring det israeliska motivet av den ofruktsamma ibland åldrande kvinnan som till slut blir gravid genom ett gudomligt ingripande och som sedan bär söner vars liv är avgörande för Israels historia. Liksom Israels mödrar före henne uttrycker Elisabet att ingenting är omöjligt för Gud (1:37). Den skam hon bar på för sin ofruktsamhet placerade henne bland de ödmjuka. Elisabets son kommer inte att bli en frälsare men han kommer att bli stor inför Herren (1:15), fylld med helig Ande (1:15b) och han kommer att gå före Herren medan han får många av Israels söner att vända tillbaka till Herren (1:16). Han kommer att förbereda folket för Herren (1:17). Vi får veta att Elisabet håller sig avskild i fem månader efter att hon blivit havande. Dessa månader kan ses som en tid av begrundan. Hon har erfarit Gud på djupet och behöver nära Ordet på insidan av sig själv. Ensam med Gud och sin tyste make reflekterar hon över Guds nåd i sitt liv. Elisabet är rösten som uttalar gudomliga frälsande ord. När Maria besöker Elisabet ropar hon ut att Marias barn är välsignat och att Maria är modern till Elisabets Herre. Ett tecken på sanningen i orden är reaktionen på Elisabets eget barn i livmodern som sparkade till av fröjd vid Marias röst. Ett symboliskt igenkännande av den gudomliga frälsningsakten som skulle genereras i världen. Detta har läsaren fått veta genom ängelns ord till Sakarias (1:13-18) 87 som hela berättelsen i Lukas första kapitel börjar med, vilka är kungörelsen om Johannes födelse till Sakarias. I denna framställer Lukas Sakarias som räddhågad och otroende. Han är präst och förmedlare av det gudomliga men ändå oförmögen att tro på denna nya akt av Gud och därför tystad. I överensstämmelse med Lukas tema om Guds förvånande vägar och omvända förväntningar blir Elisabet den som förstår och proklamerar. Det är slående hur lätt Elisabet till skillnad från Sakarias känner igen Guds nåd. På det sätt Lukas berättar sin historia får vi intrycket att Elisabet är en kvinna vars livslånga relation med Gud har lärt henne att känna till Guds vägar även när Gud gör det oväntade. Därför förekommer inget ifrågasättande eller opponerande av Elisabet. Bara den enkla förklaringen: Detta har Herren låtit ske med mig Elisabet och Maria Texterna som följer återger vad som händer efter att Maria fått beskedet om att hon ska föda ett barn. 39 Några dagar efteråt gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd; 40 hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. 41 När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. 42 Hon ropade med hög röst: "Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. 43 Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? 44 När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. 45 Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse." (Luk 1:39-45) Som svar på ovanstående kommer vad som brukar kallas Marias lovsång: 46 Då sade Maria: "Min själ prisar Herrens storhet, 87 Via, 1987, s Reid, 1996, s60 f. 25

26 47 min ande jublar över Gud, min frälsare: 48 han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig: 49 stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, 50 och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte. 51 Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. 52 Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. 53 Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort. 54/55 Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid." (1:46-55) Gud är den som lyfter upp de ödmjuka. Han identifierar sig mer med de svaga och fattiga än de starka och rika. Marias sång pekar på solidariteten med dem som söker rättvisa, speciellt de kvinnor som delar hennes hopp. 89 Den lyfter fram en förvandling av det normala: De övermodiga och självsäkra skingrar han. Härskarna tas från sina troner. De ödmjuka lyfter han upp. De hungriga blir mättade medan han skickar iväg de rika tomhänta. Denna omkastning av det normala pågår genom hela Lukasevangeliet i det att de som bjuds in till att dela Jesu liv och mission och de som får tjäna exempel på rätta relationer i Guds rike ofta är de man minst väntar sig Hanna En annan könsparallell i början av Lukasevangeliet är den mellan Symeon och Hanna (Luk 2:25-35 och 2:36-38). Båda är i templet när Jesus presenteras strax efter sin födelse. Båda prisade Gud över vad Han hade åstadkommit och låtit dem se. Båda gav vittnesbörd om fullbordandet av löftet och båda hade visat sig vara trofasta lyssnare och väntare i livet. Hannas vittnesbörd värdesätts inte mindre än Symeons därför att hon är en kvinna. I stället beskrivs hon som en profetissa, en kvinna som talar Guds ord för Israel. 91 Vissa författare vill se historian om profetissan Hanna bara som en hjälp för läsaren att se att också Symeon var profet. Man säger att fler detaljer kring hennes ålder, sätt att prisa Gud och släktskap är givna just för det ändamålet. 92 Men det är Hanna som är profetissan med allt vad det innebär. Hon är viktig för den hon är trots att hon är en kvinna. Hon kan ses som en förebådelse på Anden som ska utgjutas över män och kvinnor så att de ska profetera (Apg 2:17) och som profetissa står hon i linje med profetissor från GT som Debora och Hulda. Hon kan också ses som den förmedlande länken med Filippos fyra profeterande döttrar i Apostlagärningarnas tjugoförsta kapitel (Apg 21:9). 89 Kopas, 1987, s Reid, 1996, s Kopas, 1987, s Tiede, 1988, s78. 26

27 När Hanna har sett Jesus går hon genast fram och vittnar för alla som väntar på Jerusalems befrielse. Därmed presenteras hon både som en profetissa och en förmedlare av uppenbarelsen. Detta visar att Lukas sätter stort värde på kvinnors vittnesmål Sammandrag Maria representerar det trogna israeliska folket. Som kvinna var hon obetydlig och utanför, en medlem av de fattiga i ett patriarkalt samhälle. Och som jungfru var hon dessutom oförmögen att producera en avkomma. Men Gud var med henne genom att välja henne att bli den fylld med nåd precis som han lyfte upp de fattiga. Och genom att den helige Ande kom över henne visade Gud att ut ur uppenbar maktlöshet kommer styrka, för ingenting är omöjligt för Gud (Luk 1:37). Maria representerar Israel också i sin pina. Jesus blir ett tecken på motsägelse genom att Han förorsakar en uppdelning inom folket. Så kommer också Maria ha ett svärd som går igenom hennes själ (2:35). Utöver detta representerar Maria det upprättade Israel eftersom hon är med vid det slutliga utgjutandet av Anden vid pingst (Apg 1:14). Maria är en person av tro. Hon identifierar sig själv som en Herrens tjänarinna (Luk 1:38). Genom att säga Låt det ske med mig som du har sagt (1:38b) visar hon ett gensvar till Gud som strukturellt är detsamma som Jesu gensvar senare (22:42). Hon är modellen för det trogna accepterandet av Guds vilja trots den uppenbara oron hon kände inför uppdraget. Elisabet ropar ut till henne Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse (1:45). Senare identifierar Jesus sin mor och bröder som de som hör Guds ord och handlar efter det (8:19-21, 11:28). Lukas visar att Maria är en som reflekterar över Guds ord, tar det till sitt hjärta och begrundar det (1:29, 2:19, 51) och en som också kan tolka den nya erfarenheten med Gud i Tora (1:46-55). 94 En kvinna som delvis uppfyller Marias profetia om minnet av henne i framtida generationer (1:48-49) är kvinnan som ropar i mängden och det svar hon får av Jesus. "Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat." Men han svarade: "Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det." (11:27-28) Med detta svar vill Jesus säga att Maria är salig, inte på grund av sin roll och funktion som hans biologiska mor utan därför att hon är lydig mot Guds ord. Lärjungaskap handlar om relation med Jesus. De runt Jesus som hör hans ord är lika saliga som Maria eftersom hon hörde hans ord. Dessutom visar Jesus i sitt svar att kvinnor inte får status och värde genom sin man och sina barn. Hur viktiga dessa relationer än är så är ändå det viktigaste att vara Guds barn och genom att handla som ett sådant blir det egna värdet bekräftat. Sådant är det sanna lärjungaskapet både för kvinnor och för män Marta och Maria Marta och Maria var vid sidan av Jesu mor Maria kanske de viktigaste kvinnorna i Jesu liv. De har dessutom mycket att säga vad gäller min frågeställning. Berättelsen om Marta och Maria är något man ofta kallar en viktig berättelse för kvinnor vilket den också är. I berättelsen befriar Jesus Marta från könsbestämt husligt ansvar och den stress och oro som följer med det samtidigt som han bejakar Marias val av intellektuell och 93 Witherington, 1990, s Johnson, 1986, s Via, 1987, s49. 27

28 andlig utveckling. 96 I följande avsnitt vill jag också göra gällande att berättelsen om Marta och Maria är aktuell för alla, både män och kvinnor. Som sådan utgör den också bevis för att lärjungaskapet med allt som följer inte bara var tänkt för män utan också för kvinnor. Här följer texten: 38 Medan de var på väg gick han in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. 39 Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. 40 Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till." 41 Herren svarade henne: "Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, 42 fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne. (Luk 10:38-42) Det verkar som om Marta är den äldsta systern och också husets värdinna eftersom texten säger att Marta bjöd honom hem till sig (10:38). Hon leder arbetet i att ordna saker för sin gäst och väntar sig att systern Maria ska hjälpa henne. Berättelsen fokuserar på Marta, då hon får mer uppmärksamhet än Maria, 97 och vad hon måste lära sig om att bara en sak behövs (10:42). Maria vet redan eftersom hon lyssnade till hans ord (10:39). I motsats till vad vissa kommentatorer säger sitter Maria inte vid sin Herres fötter vid matbordet. Maten verkar ännu inte vara framdukad. Användandet av frasen att sitta vid någons fötter är betydelsefull eftersom det kan ha en mening av att vara någons lärjunge 98. Om det är så tillkännager Lukas redan med detta att Maria är en lärjunge och som sådan är hennes uppförande eftersträvansvärt. Att en lärare på det sättet kommer in i en kvinnas hem och undervisar henne lär inte ha förekommit på den här tiden. På det sättet är både Jesu och Marias roller i händelsen något som inte förväntades av judiska män och kvinnor. 99 Jesus valde ändå att komma in i Martas och Marias hem och undervisa dem vilket visar att hans inställning stod i kontrast till den rådande uppfattningen hos de judiska rabbinerna. I och med detta bröt han med rabbinernas traditionella uppfattning och beteende. Han visade också att han räknade med kvinnorna som sina efterföljare. 100 Medan Maria tar på sig den ovanliga rollen som lärjunge engagerar sig Marta i vad en del skulle kalla för kvinnoarbete genom att hon tar hand om sin gäst. I en judisk kontext däremot var inte kvinnor tillåtna att servera mat om män var närvarande om där inte fanns betjänter som kunde utföra arbetet. Det är därför möjligt att Martas handlande inte heller var typiskt och reflekterar hennes längtan och villighet att tjäna Jesus även om det innebär att hon tar på sig en tjänares roll. Hennes uppträdande som sådant är heller inte typiskt för en judisk kvinna. I stället för att tyst tjäna utan att klaga ventilerar hon sina känslor genom att anklaga Jesus för att inte bry sig och indirekt Maria för att hon inte hjälper till. Jesus svarar inte som Marta väntat sig. Hans svar är varken ett försök att nedvärdera Martas tjänande eller ett försök att angripa en kvinnas traditionella roll. I stället försvarar Jesus Marias rätt att lära från honom och säger att detta är den viktigaste uppgiften för dem som tjänar honom. Jesus gör klart att för både män och kvinnor är den viktigaste uppgiften att vara en sann lärjunge. Hans tilltal till Marta visar att han förstår att hon är bekymrad över många sak- 96 Levine, 2002, s1. 97 Alexander, 1992, s Danker, 2000, s858. Se också mitt kap. 2.4 om ordet lärjunge. 99 Witherington, 1990, s Brown, 1994, s139. Se också avsnittet om kvinnans spirituella och intellektuella liv ovan. 28

29 er. Men sådana saker som till och med den egna familjen måste ses som mindre viktiga än ansvaret man har att lyssna till Guds ord och att vara Jesu lärjunge. Det hela handlar om olika prioriteter och endast en sak kan komma först och vara absolut nödvändig. 101 Jesus kom inte för att bli betjänad. Han kom för att tjäna. Han är värden och Marta och Maria är gästerna. Maria har just fått del av det som är bäst. Hon gjorde ett val att svara på Ordet i tro och satte det först. 102 På ytan gör Marta ett misstag som är vanligt hos värdar. Hon är i farozonen att fastna i detaljerna kring värdskapet så att hon glömmer det viktigaste i att njuta av gästens sällskap. När gästen är Jesus blir misstaget så mycket större. Marta är nära att tappa bort det viktigaste som verkligen inte får tappas bort Kontext och ordval Genom att titta på berättelsens kontext i dess större sammanhang och de ord som valts för att berätta kan man se att textavsnittet inte bara styrker kvinnligt lärjungaskap och ledarskap utan också instruerar läsarna i viktiga aspekter om ledarskap och tjänst. Att det är två kvinnor som står i fokus i berättelsen är inte oviktigt. Det ger ännu en aspekt åt Lukas avsikt med sin presentation av kvinnor genom hela sina texter. 103 Lukas berättelse om Marta och Maria finner vi mitt emellan två viktiga sektioner i evangeliet. Den kommer efter liknelsen om den goda samariern och innan bönen Fader vår. Den speciella platsen verkar peka på följande. Den goda samariern visar hur man ska tjäna och älska sin nästa. Berättelsen om Marta och Maria lär oss att det som är nödvändigt inte i första hand är tjänstgöring utan att lyssna till och lära från Jesus, alltså att tillåta Jesus att tjäna oss. Bönen Fader vår ger ett exempel på vad som behöver höras och läras av Jesus. 104 I ett större sammanhang ser vi att berättelsen finns i en kontext av Lukas reseberättelser. Medan tolkare har sett textavsnittet bidra till reseberättelsernas generella instruktioner om lärjungaskap (att höra ordet, älska Gud) har de ägnat liten uppmärksamhet åt det speciella samspelet mellan denna kontext och berättelsen ifråga. Detta är förvånande eftersom 10:38 signalerar sambandet genom sitt användande av vokabulär framträdande i öppningsscenerna i reseberättelserna: πορευοµαι gå, resa 105, εισερχοµαι gå in, träda in 106 (9:52, 10:38) och κωµη by, liten stad 107 (9:52, 56, 10:38). Referenserna i 10:38 till hur Jesus kommer in i byn (εισηλθεν) 108 och blir mottagen av Marta (υπεδεξατο αυτον) 109 påminner särskilt om utsändandet av de sjuttiotvå tidigare i tionde kapitlet. (10:1-20 och de tolv i 9:1-5). Jesus instruerar dem hur de ska träda in i ett hus eller i en stad (10:5, 7, 8, 10; för de tolv 9:4-5) och lokalisera någon som tar emot dem (10:8, 10, 9:5). Att bli mottagen involverar mycket mer än att bara bli försedd med mat och dryck. Det viktigaste är hur lärjungarnas budskap bli mottaget. 101 Witherington, 1990, s101 f. 102 Witherington, 1990, s101 f. 103 Carter, 2002, s Witherington, 1984, s Danker, 2000, s Danker, 2000, s Danker, 2000, s Av verbet εισερχοµαι. 109 Danker, 2000, s1037. Av verbet υποδεχοµαι att ta emot en gäst. I detta fallet αυτον, honom. 29

30 Positionen av berättelsen om Marta och Maria i slutet av kapitlet och användandet av viktig vokabulär pekar alltså på ett nära samband mellan denna scen och resten av kapitel tio. Marta uppträder i 10:38 som ett förkroppsligande av de positiva gensvaren man talar om genom hela kapitlet. Genom att ta emot Jesus kan Marta likställas med en fridens man (10:6 υιος ειρη νης) 110 som har trätt in i Guds rike (10:9). Hon är inte den som veropen i 10:12-15 gäller utan är den som har lyssnat till Jesus och inte avvisat utan accepterat den som sände honom (10:16). Hon har sett Guds uppenbarelse (10:21-25) och är bland de välsignade lärjungar som ser och hör (10:23-24) och därmed ärver hon evigt liv (10:25). 111 Det som är rätt för Marta vid denna punkt visar sig också vara riktigt för Maria (10:39). Hon presenteras när hon lyssnar till Jesu undervisning. Verbet som används är ηκουεν 112 (10:39) vilket också är det verb som används som ett motsatsord till avvisa 113 lärjungarna, Jesus och Gud. Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig, och den som avvisar er, han avvisar mig (10:16). Lyssna blir alltså ett synonym till att ta emot dem. Det förekommer också i Jesu välsignelse av lärjungar som ser och hör. Saliga de ögon som ser det ni ser. Jag säger er: många profeter och kungar har velat se vad ni ser, men fick inte se det, och velat höra det ni hör, men fick inte höra det. (10:23-24). Tidigare har det beskrivit det önskvärda gensvaret till Jesus och hans undervisning (8:8, 15, 21, 9:35). Maria liksom Marta är bland dem som tar emot Jesus. Gensvaret föreslår att termen syster pekar bortom en relation av släktskap med Marta och pekar på deras deltagande i gruppen av Jesu lärjungar Andra viktiga ord I sammanhanget är också ordet µεριµνας, att vara orolig, ängslig, 115 viktigt. Jesus svarar Marta: Marta, Marta du gör dig bekymmer Jesus ser Marta som en kallad lärjunge i versen och att vara orolig är inte bra för en lärjunge. För att förstå det kan vi jämföra med liknelsen om sådden i 8:4-8. När Jesus förklarar liknelsen i 8:11-15 använder han verbet i vers 14: kvävs av livets bekymmer, rikedomar och nöjen och aldrig ger mogen skörd 116. I 12:22-31 intensifieras varningen: Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? 117 (12:25). Detta utgör en varning för att oroa sig över mat och dryck vilken är inbakad i en längre passage av undervisning om faran med rikedomar som distraherande faktor för någon som vill följa Jesus. 118 Här bör man också komma ihåg att det är Martas oro som kritiseras av Jesus och inte hennes arbete. 119 Martas problem är περιεσπατο περι πολλην διακονιαν vilket översatts med tänkte på allt hon hade att ordna med. ιακονιαν är ett ord som används vid ett flertal ställen i Lukas båda skrifter och det framställs alltid som något positivt. Exempelvis steg Petrus svärmor upp och utförde διακονιαν och i avsnittet om kvinnliga lärjungar som jag kommer till längre fram används ordet. Då handlar det om kvinnorna som följer Jesus som utför δια κονιαν. Ofta i Apostlagärningarna handlar det om arbetsuppgifter för apostlarna, som när de 110 Danker, 2000, s1024 f. υιος - son - någon vars identitet är definierad i termer av en relation till någon eller något, i detta fall ειρηνις, alltså fridens. 111 Carter, 2002, s217 f. 112 Danker, 2002, s37. Av verbet ακουω att höra, lyssna. 113 αθετων på grekiska. 114 Carter, 2002, s Danker, 2000, s632. Texten på grekiska: Μαρθα, Μαρθα, µεριµνας På grekiska:...υπο µεριµνον På grekiska υµων µεριµνον Alexander, 1992, s Reid, 1996, s och Koperski, 2002, s

31 sju valdes ut för att hjälpa änkorna. Ordet kan i grunden översättas med gå emellan 120 vilket kan innebära många saker. Det kan vara tjänster av många olika slag. Budskapet här är att oron över dessa tjänster inte ska grumla det som är viktigt. Att lyssna till Jesus och att följa honom Sammandrag Berättelsen om Marta och Maria vänder upp och ner på mycket. Vi kan bara ana vad den sa till de första människorna som hörde den. I berättelsen är kvinnorna inte kuvade, osynliga eller tystade. Deras berättelse presenterar ett lärorikt exempel på centrala aspekter i uppgiften att tjäna och vara lärjunge i den nya gemenskapen. Det anmärkningsvärda är att det är två kvinnor som får stå för den positiva instruktionen om partnerskap i tjänst och ledarskap. 122 Att Lukas använder just två kvinnor i berättelsen när han gör dessa viktiga uttalanden borde göra det omöjligt att upprätthålla åsikten att lärjungaskap och allt som där hör till bara är för män. Inte heller kan man säga att berättelsen om Marta och Maria bara är för kvinnor. 123 För som Ben Witherington säger: The one thing needful for women as well as men is a response to the Word, the best portion Lydia Så kommer vi till Apostlagärningarna och några kvinnor av vikt för min frågeställning där. Här följer den första bibeltexten jag valt därifrån: 13 På sabbaten gick vi ut genom stadsporten och ner till en flod, där vi trodde att det skulle finnas ett böneställe. Vi satte oss där och talade till de kvinnor som hade samlats. 14 En av dem hette Lydia. Hon var från Thyatira och handlade med purpurtyger, och hon hörde till de gudfruktiga. När hon nu lyssnade öppnade Herren hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus sade. 15 Hon och alla i hennes hus blev döpta, och sedan bad hon oss: "När ni nu har blivit övertygade om att jag tror på Herren, kom då och bo hos mig." Och hon gav sig inte. 40 När de hade kommit ut ur fängelset gick de hem till Lydia. Där träffade de bröderna och intalade dem mod och for sedan vidare. (Apg 16:13-15, 40) Lydia tillhörde uppenbarligen vad man kan kalla en kvinnlig synagoga. Hon och de andra kvinnorna i Filippi träffades bredvid floden vid ett böneställe på sabbaten. Paulus sätter sig tillsammans med de andra och börjar tala till kvinnorna. Alla lyssnar till Paulus men Lydia är den som kommer i fokus. Hon beskrivs som en som hör till de gudfruktiga 125, troligtvis en grekinna som hade överlämnat sig till den judiska trons tillbedjan. Hon kommer från Thyatira och handlar med purpurtyger. Hon äger ett hus som inhyser andra än henne själv. Herren öppnade hennes hjärta så att hon och hennes familj blev döpta. På ett annars ovanligt sätt för kvinnor i Nya testamentet talar Lydia å sina egna vägnar med Paulus och de andra: När ni nu har blivit övertygade om att jag tror på Herren, kom då och bo hos mig. (16:15). På flera sätt kombinerar Lydia i sin egen person det bästa av Marta och 120 Danker, 2000, s Carter, 2002, s220 f. och Alexander, 1992, s Carter, 2002, s Alexander, 1992, s Witherington, 1990, s Enligt grundtexten σεβοµενη τον Θεον vilket också kan översättas med att hon var en tillbedjare av Gud. 31

32 Maria från Lukasevangeliet. Hon lyssnar till Paulus vilket är ett mönster i lärjungaskap liksom Maria, och hon bjuder hem Paulus och hans vänner till sitt hem liksom Marta hade gjort för Jesus. Lydias plats i den litterära strukturen av texten är viktig att se på. Hon var både socialt och kulturellt placerad i Filippi. Lydia är den som ramar in hela textavsnittet och står i motvikt till den manlige fångvaktaren i den senare delen av textavsnittet som också fick ta emot Pauli budskap om frälsning och döptes med hela sin familj. Här kan man återigen se hur Lukas sätter berättelser om män parallellt med berättelser om kvinnor. 126 Lydia får företräde före fångvaktaren eftersom Paulus och Silas gick till Lydias hem efter att de lämnat fängelset. När de hade kommit ut ur fängelset gick de hem till Lydia. Där träffade de bröderna 127 och intalade dem mod och for sedan vidare. (16:40), alltså finns hon med både i början och i slutet av texten. I enlighet med detta verkar Lydia ha skapat en husförsamling i sitt hem. En kyrka med bröder och systrar vilka Lydia, som den trogna lyssnaren hon var, också var ledare över. 128 Anmärkningsvärt i texten är att Paulus trots sin judiska bakgrund är villig att starta en lokal kyrka med en grupp kvinnliga omvända. Att kvinnor kunde grunda en kristen kyrka men inte en judisk synagoga visar på skillnaden i kvinnors status i de två religiösa grupperna vid den tiden. Lydia var inte viktig bara för att hon var en lärjunge eller värdinna för resande lärjungar. Lukas vill att vi förstår att det som började som logi för missionärer blev hemmet för den lilla kyrkan i Filippi Priscilla Nästa kvinna jag valt att göra ett porträtt av är Priscilla vilken bibeltexten nedan handlar om: 2 Där träffade han en jude vid namn Aquila, som stammade från Pontos men som tillsammans med sin hustru Priscilla nyligen hade kommit från Italien, eftersom kejsar Claudius hade låtit utvisa alla judar från Rom. Paulus sökte upp dem, 3 och då han hade samma yrke stannade han hos dem och arbetade; de var sadelmakare. (Apg 18:2-3) 18 Paulus stannade där ännu en tid men tog sedan farväl av bröderna och avseglade till Syrien i sällskap med Priscilla och Aquila; (18:18) 26 Denne man uppträdde nu i synagogan och talade frimodigt. När Priscilla och Aquila hade hört honom tog de sig an honom och gav honom ännu noggrannare kunskap om Guds väg. (18:26) Paret Priscilla och Aquila i Apostlagärningarna blev uppsökta av Paulus i Korint för att han skulle bo med dem. Han delade både deras tro och hantverk tältmakeri. Senare reste han med dem så långt som till Efesus. De deltog alltså i Pauli missionsarbete. Hans hälsning till dem i Romarbrevet är mycket talande: Hälsa Prisca och Aquila, mina medarbetare i Kristus Jesus. De har vågat livet för mig, och inte bara jag utan alla hednakristna församlingar tackar dem. Hälsa också församlingen som möts i deras hus. (Rom 16:3-5). Och Apostlagärningarna bär 126 Witherington, 1990, s Översättning av orden τους αδελφους, maskulint plural, vilket också kan innebära att det fanns kvinnor med i gruppen. Bibel 2000 har dock valt att översätta orden med bara bröderna liksom på alla andra ställen där orden skrivs vilket kan ses som märkligt med tanke på vilka Paulus träffade när han först kom till Filippi. 128 Shillington, 2006, s Witherington, 1990, s215 f. 32

33 ut Pauli vittnesbörd om deras omsorgsfulla missionärsarbete och om deras församling som möts i deras hus (se bibelstället ovan och 1 Kor 16:19). I Apostlagärningarnas artonde kapitel när paret lyssnat till Apollos i Efesus verkar de ha tyckt att hans undervisning är något bristfällig. De tog honom åt sidan och gav honom ännu noggrannare kunskap om Guds väg. (Apg 18:26). Att ge korrigerande instruktioner är också ett missionsarbete vilket man kan se i Pauli korrigerande missionsbrev. Vad som är anmärkningsvärt med detta par är att de aldrig nämns ensamma utan alltid tillsammans med varandra. De är båda tältmakare. Båda korrigerar de Apollos. Båda erbjuder de sitt hem för kyrkosamlingar. Båda arbetar för Paulus i Jesu Kristi namn. Båda riskerar de livet för honom. Vad som sticker ut och är av stort intresse för ämnet i denna uppsats är att i kapitel arton nämns Priscillas namn före sin mans när de presenteras (Apg 18:18 och 26) vilket är mycket ovanligt för tiden. En möjlig anledning är att hon på så sätt erkänns för sina ledarskapskvaliteter och utövningar. 130 Av de två kanske Priscilla var den som tog initiativet till handling likväl som till att presentera det kristna budskapet för människorna. Helt klart är att hon presenteras som Pauli medarbetare i att sprida evangeliet. 131 På så sätt blir hon erkänd både som lärare och ledare Kvinnliga lärjungar i Lukas båda skrifter Kvinnorna från Galiléen I följande bibeltext från kapitel åtta i Lukasevangeliet kan vi läsa om kvinnor som följde Jesus i Galiléen på hans predikoresor. Att Lukas har med kvinnorna redan tidigt i sitt evangelium visar att de varit vittnen redan i början av Jesu tjänst i Galiléen och att de därigenom är värdefulla vittnen till uppståndelsen senare och också till den kommande kyrkan (Luk 23:55 och Apg 1:14). 133 Men var deras uppgift att vara sanna lärjungar precis som männen eller var de bara med för att tjäna Jesus och de andra med marktjänsten? Jag har tittat på olika sätt att se på texten och försökt att klargöra dessa nedan. 1 Därefter vandrade han från stad till stad och från by till by och förkunnade budskapet om Guds rike. Med honom följde de tolv 2 och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria, hon från Magdala, som sju demoner hade farit ut ur, 3 Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och många andra, som alla hjälpte dem med sina tillgångar. (Luk 8:1-3) Vad man kan se av texten är att kvinnorna inte porträtteras i en typisk kvinnoroll. Några av dem sägs ha blivit helade från onda andar och sjukdomar och detta kan indikera att de befann sig i samhällets utkant. Att Johanna benämns vara Herodes förvaltare Kusas fru pekar ytterligare på detta eftersom det redan i kapitel tre (3:19-20) görs klart att Herodes är allmänt känd för sina onda gärningar. Denna koppling till Herodes ger Johanna en tvivelaktig status jämförbar med en tullindrivares. 134 Annars är kvinnorna mycket olika varandra och verkar komma från olika bakgrunder vilket tyder på att evangeliet bryter ner klasser och ekonomiska indelningar och försonar män och kvinnor från alla livets vägar till en enda gemenskap. 135 Jesus 130 Koperski, 2002, s Witherington, 1990, s Shillington, 2006, s120 f. 133 Witherington, 2002, s De Boer, 2002, s Witherington, 2002, s

34 måste ha ansetts socialt skandalös då han reste omkring med dessa kvinnor som inte hörde till hans familj och varav några var gifta med andra män. Det får honom inte att avvisa kvinnorna utan han fortsätter att umgås med dem, undervisa dem, besöka deras hem och hela dem från deras sjukdomar. Lukas är inte tydlig vad gäller sjukdomarna som kvinnorna har blivit helade från. Det enda man med säkerhet får veta av texten är att Maria från Magdala har blivit befriad från sju demoner. Talet sju indikerar helhet, vilket kan tyda på att hon varit totalt besatt och därmed också blivit totalt helad. Att kvinnorna har blivit botade av Jesus pekar på att de inte bara upplevt Jesu kraft utan också att de haft ett behov av att bli helade och att deras tacksamhet till Jesus därför är så mycket större. 136 Kontexten Textavsnittet är en introduktion till och illustration av vad som undervisas i liknelsen om sådden som kommer i verserna efter (8:4-15). Kvinnorna är förkroppsligandet av det som händer när såningsmannen sår sin säd i god jord som kan ta emot och ge näring åt den. Den goda jorden var inte begränsad till en särskild klass, ras eller kön. 137 Lukas gör dessa kvinnor mer synliga än de övriga synoptikerna genom att han nämner dem redan i början av evangeliet. Markus och Matteus introducerar Maria från Magdala vid korset. Där säger Matteus att kvinnorna följt med från Galiléen men det blir inte lika tydligt som i Lukas text där vi får berättat för oss om kvinnorna redan i kapitel tre. I de andra evangelierna kan man därmed bara anta att de också funnits med tidigare. I Lukasevangeliet är vi relativt säkra på att kvinnorna funnits med överallt där Jesus gått. De är med honom liksom de tolv är det. Även om de inte speciellt nämns igen förrän vid korset försäkrar Lukas sina läsare om deras konstanta närvaro. Det relateras till dem igen i slutet av evangeliet då vi kan läsa Men alla hans vänner, och bland dem kvinnorna som hade följt med honom från Galiléen, stod på avstånd och såg alltsammans. (23:49). Genom det visar Lukas tydligt att kvinnorna följde Jesus från början till slutet av hans tjänst. 138 Vissa forskare menar att kvinnorna var med endast för att utföra tjänster förenliga med sin kvinnoroll och inte för att predika eller hela sjuka. Frågan är om det verkligen är på det sättet. Visar Lukas intresse för kvinnor bara att de kan använda sina gamla traditionella roller för att ge materiell omvårdnad medan männen ska göra allt det andra? Om vi tittar på den frågan bör vi komma ihåg att bibeltexten ovan inte handlar om män och kvinnor i allmänhet utom om särskilda män och kvinnor: de tolv apostlarna, några namngivna kvinnor och flera kvinnor utan namn. Lukas beskriver de människor som följer honom. Han bestämmer inte hur män och kvinnor ska uppföra sig i könsspecifika lärjungaskaproller. En nära titt på texten i kontexten av evangeliet som helhet ger en annan mer nyanserad syn på kvinnorna som är med där. Det vore märkligt om han skrev om kvinnorna här bara för att tala om att de kan vara med och tjäna i köket, särskilt om man tänker på Lukas berättelse om Maria och Marta som kommer ett par kapitel längre fram i Bibeln. Till detta kan man också tillägga att mat också serverades av manliga lärjungar i evangelietexten. Det är de tolv som ordnar fram maten medan Jesus delar ut den till människorna vid brödundret (Luk 9:14-15) och Petrus och Johannes redde själva till påskmåltiden (22:7-13). 136 De Boer, 2002, s Witherington, 2002, s134 och De Boer, 2002, s

35 Alltså kan man förstå att ha hand om mat och andra typiskt kvinnliga uppgifter inte är reserverade bara för kvinnor. Sådant gör alla lärjungar, både män och kvinnor. Lukas relaterar också till att kvinnorna som följde Jesus tjänade dem med vad de ägde. Detta behöver inte betyda att de var rika. Däremot kan det tyda på att kvinnorna använde vad de själva ägde till förmån för alla. Genom det blir de modeller för ett viktigt ideal hos Lukas. De gav av sina medel för att sörja för dem som behöver. (jfr Apg 4:32-35). Därför vill jag säga att om man läser texten i hela evangeliets kontext blir det uppenbart att Lukas porträtterar de tjänande kvinnorna i en lärjungaroll. De utför ett viktigt kristet ideal menat för alla troende. 139 Lukas för ihop sina viktigaste teman om lärjungaskap, det allmänna spridandet av evangeliet som är goda nyheter för de fattiga och förtryckta. Kanske vill texten också visa hur banden till Jesu familj bör ha prioritet över banden till den egna familjen genom arv och giftermål. Det finns en mängd av Lukas teman som förbereder oss på de viktiga roller som både kvinnorna och de tolv spelar i senare händelser, särskilt passionsberättelsen. 140 Språket Så kommer vi till frågan om språket i dessa tre första verser i kapitel åtta. I denna första långa mening som verserna utgör 141 finns fyra subjekt: Jesus, de tolv, några namngivna kvinnor och många andra utan namn. Dessa kan delas in i två delar: Jesus och de tolv å ena sidan och de båda grupperna av kvinnor å andra sidan. Läser man texten på det sättet skulle det tyda på att alla kvinnorna sörjer för alla männen. Men meningen kan också tolkas som ett inklusio med Jesus och kvinnorna utan namn som ramen, båda med sitt eget aktiva verb 142. De inne i ramen är i så fall de tolv och kvinnorna med namn som inte har några egna aktiva verb men sägs vara med honom. I denna gestaltning blir det kvinnorna utan namn som sörjer för Jesus, de tolv liksom för Maria från Magdala, Johanna och Susanna. Det är alltså inte självklart och lätt hur man ska översätta texten i fråga och de båda tolkningarna säger skilda saker 143. Om man väljer att tro på den sista tolkningen betyder det att alla kvinnor som följde Jesus inte hade samma roll. Enligt den tolkningen motsäger bibeltexten själv slutsatsen att Lukas inskränker kvinnan till typiska könsroller som är lika för alla kvinnor bara därför att de är just kvinnor. Den senare tolkningen borde vara den som är den rätta om man också tittar på Lukas berättelse om Marta och Maria. Där visar Lukas tydligt att man faktiskt kan ha olika roller i relation till Jesus också när man är kvinna. Maria som lyssnar till Jesus och Marta som utför praktiska sysslor (10:38-42). 144 Genom att vara med Jesus lärde sig följeslagarna Jesu väg och ord och också hans sätt att handla. Tillsammans med de tolv fanns också de kvinnor som uppträder igen i Jerusalem vilket jag kommer till i nästa avsnitt. 139 De Boer, 2002, s Witherington, 2002, s Som Bibel 2000 och nästan alla engelska översättningar valt att dela upp i två meningar, varav de vanligtvis börjar den andra meningen med the Twelve were with him. Karris, 2002, s Jesus kopplas till verbet διωδευεν vandrade och kvinnorna διηκονουν hjälpte, tjänade. 143 Dessutom finns inte ordet alla i vers 3 med i grundtexten som Bibel 2000 har valt att skriva i sin översättning. 144 De Boer, 2002, s

36 4.5.2 Kvinnorna vid korset och graven I Lukas berättelse om hur Jesus korsfästs får vi veta hur alla Jesu vänner, och bland dem kvinnorna som hade följt med honom från Galiléen stod på avstånd och såg alltsammans. (Luk 23:49). Denna referens blir en tillbakablick till kapitel åtta. Därmed blir kvinnorna inte bara vittnen till Jesu liv utan också till hans död. Vi går vidare till bibeltexten: 55 Kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och hur hans kropp lades där. 56 När de hade återvänt hem gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor, och sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet. (Luk 23:55-56) Kvinnorna bevittnade hur Jesu kropp lades i graven. Sedan återvände de hem 145. Men till vad återvände de? Antagligen till det ställe där de bodde medan de var i Jerusalem och till de människorna de bodde med där. Frågan är var det var någonstans och vilka människor som var där. Jag återkommer till det lite senare. I fortsättningen får vi veta hur kvinnorna också blir vittnen till den tomma graven. 1 Men dagen efter sabbaten gick de i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. 2 De fann att stenen var bortrullad från graven, 3 och när de gick in kunde de inte finna herren Jesu kropp. 4 De visste inte vad de skulle tro, men då stod där två män i skinande kläder framför dem. 5 Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: "Varför söker ni den levande här bland de döda? 6 Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er medan han ännu var i Galileen: 7 att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen." 8 Då kom de ihåg hans ord, 9 och när de hade återvänt från graven berättade de alltsammans för de elva och alla de andra. 10 Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna i deras sällskap talade om det för apostlarna. 11 De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem. 12 Men Petrus sprang genast bort till graven. När han lutade sig in såg han bara linnesvepningen ligga där, och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt. (Luk 24:1-12) I vers tio namnges kvinnorna en gång till. De två männen med skinande kläder talade till dem Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. (24:5). Att Lukas återigen namnger kvinnorna kan ses som hans sätt att bekräfta det han tidigare redan vittnat om. På så sätt ser vi igen hur Lukas trycker på likvärdigheten av kvinnor och deras värde som giltiga vittnen till alla tre händelserna för att sedan föra det vidare till de andra. 146 De två budbärarna uppmanar kvinnorna att komma ihåg profetian om Jesu död och uppståndelse som Jesus berättat för dem i Galiléen. Genom detta visar Lukas att kvinnorna verkligen var med Jesus i Galiléen där de fick höra dessa profetior. När de blir ombedda att komma ihåg blir kvinnorna behandlade som sanna lärjungar av budbärarna. 147 Då kom de ihåg hans ord (24:8). Genom att påpeka detta trycker Lukas på att inte bara männen utan också kvinnorna som följde Jesus gjorde det först och främst för att lära sig av honom. 148 Det som följer i de nästkommande verserna är en nyckel till Lukas budskap här: De förskräckta kvinnorna kommer ihåg förutsägelsen Jesus har gett till dem i Galiléen att Människosonen 145 Den grekiska texten har bara med ordet υποστρεψασαι har vänt tillbaka, återvänt. Inget särskilt ord finns alltså för hem i den grekiska texten. 146 Witherington, 1990, s Witherington, 1990 s De Boer, 2002, s

37 måste överlämnas. Verbet som används här för de kom ihåg är εµνησθησαν 149. Verbet används oftast av Lukas i samband med något som har med Gud eller Jesus att göra. Den närmaste parallellen är den i Apostlagärningarna där Petrus talar till de omskurna troende och talar om varför han äter med icke-juden Cornelius. Där säger han: Då kom jag ihåg att Herren hade sagt: (Apg 11:16) Också i texten där Petrus minns förutsägelsen om att han ska förneka Jesus tre gånger innan tuppen gal används ordet: och Petrus kom ihåg detta (Luk 22:61). Dessa paralleller visar att det inte handlar om ett vanligt ihågkommande om sådant som har hänt förut. De ihågkomna orden som uttalats av Jesus hjälper till att förändra människor, att ändra deras åsikt om sig själva och om Guds vägar. De hjälper den som kommer ihåg att förflytta sig på trons resa. I den senare passagen ledde Jesu ord Petrus till ånger, i passagen i Apostlagärningarna fick orden honom att acceptera Guds drastiska nya uppenbarelse att hedningar var rena och kunde bli Jesustroende. Samma tankar kan överföras till vår passage. När kvinnorna kom ihåg Jesu ord byttes deras förvåning och förskräckelse då de hittade den tomma graven till tro på påskens budskap att Jesus hade uppstått från det döda. 150 För att se var kvinnorna kan ha varit med och hört det de skulle komma ihåg har man gjort detaljerade analyser och kommit fram till följande: Ingenstans i Lukasevangeliet har Jesus talat om sin död och uppståndelse med enbart kvinnor. Därför måste vi leta efter en sådan förutsägelse av Jesus där kvinnorna kan ha varit med. De närmaste litterära överensstämmelserna med det som kvinnorna skulle komma ihåg kan hittas i artonde och nionde kapitlen. Vid övriga tillfällen talar Jesus bara om sin död och inte sin uppståndelse. I dessa passager (18:31-34 och 9:22) då Jesus talar om både sin död och uppståndelse i Galiléen utgörs Jesu åhörare av de tolv och lärjungarna. 151 Än en gång går kvinnorna tillbaka 152, denna gång för att berätta alltsammans för de elva och alla de andra vilket blir något mer specifikt än förra gången. Med andra ord var dessa kvinnliga lärjungar från Galiléen del av en större grupp lärjungar som kom till Jerusalem med Jesus. Bland det antal kvinnor som inte blivit namngivna verkar de tre med namn vara del av en inre cirkel om man ser på att deras namn nämns. Dessa kvinnliga lärjungar från Galiléen berättade alltsammans för apostlarna. Då dyker ännu en fråga upp. Är det bara de elva här som kallas apostlar? Det verkar otroligt. Bara några verser tidigare kom kvinnorna tillbaka till de elva och alla de andra (24:10). Det är svårt att tänka sig att kvinnorna talade om det som hänt för de elva och inte de andra. Med detta verkar det som att de elva och de andra kallas apostlar i versen. Vad man kan säga av texten är alltså att Lukas klart framhäver en speciell grupp lärjungar som de tolv och visar att de är män genom att nämna deras namn men han inskränker inte lärjungaskap eller apostlaskap till dessa tolv. Och som vi redan sett i avsnittet om Maria, Jesu moder och som vi också kommer att se längre fram i detta avsnitt följer Jesu lärjungagemenskap med in den tidiga kristna gemenskapen i Apostlagärningarnas början. 153 Men kvinnorna möts av misstro när de kommer med budskapet. Lukas verkar avsiktligt göra skillnad mellan de kvinnliga vittnena och männen och de andra som tar emot vittnesmålet. 149 Från verbet µιµνησκω här med betydelsen att komma ihåg m.m. Detta ord i sin tur kommer från µναοµαι. med samma betydelse. 150 Karris, 2002, s36 f. 151 Rigato, 2002, s och Bode, 1970, s Se fotnot 145 ovan. 153 Shillington, 2006, s

38 Deras ord kallades bara prat (24:11) av apostlarna som inte trodde på vad de sa. Denna reaktion är typisk för de rådande judiska fördomarna mot kvinnliga vittnesbörd. Petrus däremot tar kvinnorna tillräckligt på allvar för att springa och inspektera graven (24:12). Vi kan också se i berättelsen hur Lukas rättfärdigar Jesu kvinnliga följeslagare till bekostnad av de manliga. När man tittar på berättelsen om Emmausvandrarna är det slående med vilken ironi Lukas porträtterar männen i berättelsen där de framträder som ovanligt tröga i jämförelse med kvinnorna som såg budbärarna. 154 Kvinnorna blev de mottagare som förstod påskens budskap och uppenbarelsen av den uppståndne Jesus. De var alltså bland dem som den uppståndne Jesus gav i uppdrag att vittna om honom I Apostlagärningarna Kvinnorna som följde Jesus från Galiléen nämns inte med namn några fler gånger i Lukasevangeliet eller Apostlagärningarna. I första kapitlet i Apostlagärningarna får vi veta att omkring 120 personer är samlade (Apg 1:14) i ett rum på övervåningen i Jerusalem av vilka de elva 155 och Maria, Jesu mor är namngivna. För övrigt nämns Jesu bröder och några kvinnor. Troligt var ändå att bland de kvinnor som fanns med i övre salen också de tre namngivna kvinnorna och de andra kvinnorna som följt Jesus från Galiléen fanns med. I Apostlagärningarna kan vi läsa: och han visade sig sedan under en längre tid för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket. (Apg 13:31). Kvinnorna var alltså med i väntan på Anden i första kapitlet (1:5, 14) och också när Anden föll (2:4). 156 Jag vill i nästa avsnitt gå in på vad som sägs i texten om att Anden föll över alla Petri tal Petri tal på pingstdagen tycker jag klargör mycket kring det så kallade andedopet. Många kommentarer än i dag går inte djupare in på innebörden i talet som man kan säga introducerar den missionala rörelsen i Apostlagärningarna. Men de sociala och ideologiska särdragen i talet är mycket mer än bara tillfälliga detaljer och förtjänar att läggas märke till. De signalerar en omvälvning av socio-religiös ideologi. Petrus befinner sig i Jerusalem under den judiska pingsthögtiden. När dagen kom föll Anden som en vind och fyllde huset där lärjungarna var samlade. Den föll över alla utan urskiljning. Den blandade folkmassan som blev vittnen till det hela förvånades över hur dessa galiléer kunde tala olika språk. Några förklarade det hela med att De har druckit sig fulla på halvjäst vin." Därför känner sig Petrus tvungen att hålla sitt förklarande tal där han använder sig av Joels profetia och andra texter från skriften vilka han i smått har ändrat på om man jämför med Septuaginta Nej, detta är vad som har sagts genom profeten Joel: 17 Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner och era gamla män ha drömmar. 18 Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min ande, och de skall profetera. 19 Jag skall låta sällsamma ting visa sig uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod och eld och moln av rök. 20 Solen skall vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och strålande. 21 Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad. (Apg 2:16-21) 154 Karris, 2002, s Till vilka en till lottades av de närvarande för att antalet åter skulle bli tolv efter Judas förräderi. 156 Rigato, 2002, s Se den text som inte är kursiverad. Ordet mina borde inte vara kursiverat eftersom det inte finns med i Joeltexten men det har Bibel 2000 ändå kursiverat. 38

39 En ändring från Septuaginta och Joels profetia är den att Petrus sätter in det personliga pronomenet mina vid tjänare och tjänarinnor 158 i talet. I Joel talar man enbart om slavar och slavinnor eller, för att använda orden valda i Bibel 2000, tjänare och tjänarinnor. När Petrus nu sätter in mina bör det peka på att vi numera är slavar under Guds styre och därmed lyder under Gud. Vi är inte längre slavar under den sociala konventionen i denna tid. Både manliga och kvinnliga lärjungar tar emot den utgjutna Anden likvärdigt vilket betyder att båda är likvärdigt berättigade att vara profetiska vittnen. Ett annat tillägg i Apostlagärningarnas text om man jämför med Joel är frasen och de skall profetera. Enligt texten finns inget tvivel på att detta gäller båda könen. Alltså blir båda könen i den utgjutna Andens gemenskap involverade i att föra ut budskapet om Guds rike genom Herren Jesus till varje situation i vilka de är engagerade. Petrus fortsätter sitt tal efter att, som vanligt var vid antika tal, ha blivit avbruten av publiken: 37 Bröder, vad skall vi göra?" 38 Petrus svarade: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva. 39 Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren, vår Gud, vill kalla. (2:37b-39) Löftet är alltså till alla, både hedningar och judar, män och kvinnor, långt borta och nära. Här sägs inget om några restriktioner för kvinnor vare sig vad gäller ledarskap eller annat Diskussion kvinnoporträtten Attityden i Lukas evangelium mot kvinnor är inte så mycket en totalt revolutionär bild av deras lärjungaskap som det är en uppskattning av deras inre resurser och deras möjlighet att öppna sig själva till att ta emot och agera på Guds ord i sanning. Vissa bibeltexter i andra evangelium än Lukas kanske verkar mer till kvinnornas fördel vad gäller lärjungaskap men Lukas syn sätter kvinnorna mer i en pragmatisk ekklesiastisk miljö där de verkar tjäna Jesus och de andra. Berättelserna om exempelvis Marta och Johanna stöder det tankesättet. Men vi får inte glömma den dimensionen av lärjungaskap som texterna exemplifierar gång efter gång. Kvinnorna är goda exempel på ett rätt lärjungaskap. De tar hand om de behövande, de tar emot Anden i bön och tacksamhet samt lever under osäkerhet om vad som ska hända bara i kraft av sin tro. De avspeglar också Guds omtänksamhet som ger de goda nyheterna till de fattiga och ger hopp till dem som väntar i mörker. 160 Lukas visar hur början av den kristna epoken börjar med att Anden utgjuts över två kvinnor Maria och Elisabet. Från den punkten och framåt är kvinnor med i centrum av hans evangelium. Vid klimax av evangeliet är kvinnorna vittne till Jesu död, till hans begravning, till den tomma graven och till uppståndelseproklamationen. 161 De blir till en linje som man kan följa mellan de första kapitlen i Lukas evangelium till början av Apostlagärningarna också vad gäller den heliga Ande. Budbärarens ord till Maria i kapitel ett att Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig (1:35) är slående lika Jesu löfte om Anden till lärjungarna i kapitel tjugofyra att de ska bli rustade med kraft från höjden (24:49) och i Apostlagärningarnas första kapitel: ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er (Apg 1:8). Detta löfte infrias på pingsten då alla lärjungarna blir fyllda med helig Ande. Att 158 τους δουλους µου och τας δουλας µου. Kan översättas mina slavar och mina slavinnor. 159 Shillington, 2006, s Kopas, 1987, s Flanagan, 1978, s

40 alla är närvarande när Andens gåva delas ut understryks i bibeltexten flera gånger och det inkluderar också kvinnorna (1:14). Jesu mor Maria namnges speciellt. Kvinnorna vid pingsten har sina föregångare i Maria, Elisabet och Hanna som talar om Anden och profeterar i Lukasevangeliets början. Maria blir också den sammanbindande länken när Anden kommer över henne igen. När sedan Petrus håller sitt tal i kapitel två betonar det ytterligare att Andens utgjutelse är för både män och kvinnor. När Anden är given ska de tala profetiska ord. Därmed är profeterande kvinnor ett tecken på att Anden rör sig i den sista tiden Kvinnor och de olika tjänsterna Det har blivit allmänt accepterat att Lukas presenterar Maria som en exemplarisk lärjunge. Det finns tre roller som passar in på Maria i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna: moder, profet och lärjunge. I grunden är ändå Maria en kvinna vilket vill säga att Lukas ansåg att en kvinna kunde inneha dessa roller. De båda andra kvinnorna i de första kapitlen av Lukasevangeliet blir komplement till detta. Maria kallas inte profet i bibeltexten men det gör däremot Hanna och sedan också Filippos döttrar i Apostlagärningarna. Hanna fick vara förbindelsen till det gamla förbundet och de profetissor som finns där. Maria fick vara förbindelsen in i det nya. Där ser vi hur Priscilla är accepterad som lärare och Filippos döttrar som profeter och i och med det har kvinnor i Apostlagärningarna och därmed också den nya kyrkan praktiserat två av Pauli första tre tjänster: I sin församling har Gud gjort några till apostlar, andra till profeter, andra till lärare (1 Kor 12:28). 163 Dessutom kan man se både Lydia och Priscilla som starka ledare. I båda dessa fall framhålls kvinnorna före männen. Paulus och de övriga väljer att gå hem till Lydia i stället för till den nyomvände fångvaktaren i slutet av sextonde kapitlet (Apg 16:40). Hon, en kvinna, får bli den som startar den första församlingen i Europa. Priscilla får stå med sitt namn före sin mans namn i texten. Om man också väljer att bejaka det som framkommit om apostlar i kapitlet om kvinnliga lärjungar så kan man också följa dem in i den första kyrkan. Därmed är alla de tre första tjänsterna representerade av kvinnor i Apostlagärningarna. Till detta kan tilläggas hur kvinnorna fick bli vittnen till den tomma graven och också gavs möjlighet att föra det vidare. Liksom Maria, Elisabet och Hanna fick vara förmedlare av uppenbarelsen i början på Lukas evangelium fick Maria Magdalena, Johanna och Susanna vara det i slutet. Hur sedan Petrus i sitt tal på pingstdagen speciellt framhåller kvinnors rätt att göra sina röster hörda visar ändå tydligare hur man vill föra in detta nya sätt att tänka i den nya kyrkan. När Maria besöker Elisabet får den äldre av de båda utgöra ett exempel på den vishet och omvårdnad som äldre troende kvinnor kan ge till yngre. De ord Elisabet har begrundat i sin ensamhet måste delas med andra. Och hur kan de delas bättre än med den yngre släktingen som på detta sätt får visshet om att hon inte kommer att möta en osäker framtid i ensamhet. En andefylld kvinna som delar ut välsignelser till Maria, hennes barn och hennes tro samt påminner henne om att Guds Ord ska uppfyllas. Denna händelse borde få de nutida troende som misstror kvinnors duglighet att tolka Guds Ord att förstå att kvinnor likväl som män förstår Guds vägar och på ett pålitligt sätt kan kommunicera dem. Det borde på ett särskilt sätt uppmuntra 162 Karlsen Seim, 2002, s Flanagan, 1978, s

41 både kvinnor och män att acceptera kvinnor som andliga ledare, teologer, bekännare, lärare och predikanter på deras andliga resa Jesu attityd mot kvinnor enligt Lukas Oberoende av hur man ställer sig till ovan beskrivna texter finns det inget i Lukas båda skrifter som säger att Jesus på något sätt håller kvinnorna tillbaka. Jesu attityd mot kvinnor är tvärt emot de flesta kulturers. I texten märker vi hur Jesus satte värde på kvinnor och bekräftade dem som likvärdiga männen, också de skapade till Guds avbild. Det finns inga spår av förtryck, översitteri, förringande eller förlöjligande i hans sätt att förhålla sig till kvinnor. Han tystade eller avbröt dem aldrig och verkar inte ha känt sig hotad av dem. Allt han säger och gör vittnar tydligt om att kvinnor är lika mycket att räkna med som män. Tittar man på mitt avsnitt om kvinnors andliga och intellektuella liv (3.1.1) kan man också förstå hur Jesus bröt mot rabbinernas traditionella uppfattning och beteende när han undervisade kvinnorna och räknade med dem som sina efterföljare. Trots den traditionella inställningen till kvinnor förde Jesus fram dem till platsen vid hans fötter. Till vilken nytta undervisade han dem där om de sedan inte kunde gå ut med sin kunskap? Av vilken anledning skulle utsändandet vara annorlunda för kvinnor än för män? Enligt min mening finns det inget som tyder på att Jesus menade att kvinnor inte får utöva sina tjänstegåvor. Jesus sa inte att kvinnan skulle vara tyst eller att hon inte fick undervisa män. Tvärtom gjorde han tydligt, genom sitt svar till kvinnan som ropade i mängden, att kvinnor har ett eget värde som inte bara består i att vara maka och moder. Det här tog man med sig in i den första kyrkan vilket vi kan läsa om i Apostlagärningarna och vilket också Petrus tydliggör i sitt tal på pingstdagen. Teorin att Jesus skapat en ordning för ett jämställt lärjungaskap som jag lyfte fram i början av arbetet anser jag mig därmed ha fått bekräftat. 164 Reid, 1996, s81. 41

42 5. Sammanfattning Det som har behandlats i denna uppsats anses av några vara självklart medan andra ser det som onödigt. Tyvärr är det evangeliematerial som använts varken erkänt eller särskilt känt. Konsekvenserna av dess innehåll har ännu inte utvecklats till fullo. Många exegeter väljer att helt bortse från alla kvinnor som förekommer i Lukas båda skrifter och vad Lukas ville ha sagt med det han skrev. Ytterligare andra väljer envist att tänka sig texterna i ett androcentriskt perspektiv trots de många tecken texten visar på att kvinnorna är av lika stor vikt som männen. I de troendes ögon är den uppståndne Herren den avgörande tolkaren av Moses, profeterna och Psaltaren (Luk 24:27 och 45). Han skapar en ny tradition som har förts över till oss genom Nya testamentets skrifter i vilken kvinnorna likväl som de tolv är mottagare av uppenbarelsen om Jesu död och uppståndelse. De måste hålla denna uppenbarelse vid liv. Att vittna blir både deras plikt och rättighet. Framför allt är det en av de många gåvor som den uppståndne Herren skänker till kvinnor. De frågor jag ställde i början på uppsatsen anser jag mig ha fått svar på under arbetets gång. De svaren vill jag dela med mig av till andra kvinnor som tryckt undan sina gåvor därför att de trott att det inte var meningen att de skulle ha dem på grund av sitt kön. De kvinnor som av tradition känt sig underlägsna männen och därför valt en undanskymd position i sitt kristna liv. De som upplevt sig kallade till tjänst av Gud men inte riktigt vågat leva ut detta på grund av traditionen och det dåliga självförtroendet. Enligt bibeltexten behöver kvinnor inte vara tysta och tillbakadragna. Våra gåvor är riktiga gåvor från Gud och vi behöver inte gömma undan dem bara därför att vi är kvinnor. Kvinnans röst behöver också höras när Ordet förkunnas. Hon behövs och har rätt att utöva sina tjänster i ledarpositioner. Lukas beskrivning av kvinnor förde fram dem till en position som på andra håll var utesluten under Jesu tid. Han gick emot alla åsikter som rådde under den här tiden därför att vi alla är värda lika mycket oberoende av kön, ras eller samhällsklass. Han för kvinnorna framåt och sätter ingen gräns någonstans för vad de kan göra. Enligt min uppfattning är kvinnorna tänkta att göra allt det som männen gör i Guds rike. En kyrka som ignorerar kvinnlig tjänst och som inte erkänner sådan tjänst av kvinnor anser jag har förrått den Jesus och frälsningen han ville ge som Lukas beskriver. 42

43 Bilaga Kvinnorna i Lukas evangelium och Apostlagärningarna Nedanstående tabeller är sammanställningar av alla de kvinnor bredvid eventuella manliga paralleller som jag har hittat i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. Tabell 1 Kvinnor i Lukasevangeliet Bibelord Kvinna i Lukasevangeliet Manlig parallell Bibelord 1:5-7, 23-25, Elisabet Sakarias 1:5-7, 23-25, :26-38 Maria bebådelse Sakarias 1: :1-52 Maria 1:39-56 Maria Elisabet 2:36-38 Hanna Simeon 2: :38-39 Simons svärmor Man med oren ande 4: :11-17 Änkan med död son Officers tjänare 7:2-10 7:36-50 Kvinnan med balsam Farisén Simon 7: :11-3 Kvinnor som följde Jesus De 12 som följde Jesus 8:1 8:20-21 Jesu mor 8:41-56 Jairos dotter, Kvinna med En besatt 8:27-39 blödningar 10:38-42 Marta och Maria Barmhärtige samariern 10: :27-28 En kvinna som ropar 11:31 Söderns drottning Jona 11: :53 Mor mot dotter m.m. 13:11-13, 16 Krokryggig kvinna Man med vatten i kroppen 14:2-4 15:8-9 Kvinnan med myntet Man med förlorat får 15: :32 Lots hustru Noa 17: :3-5 Kvinnan och domaren Farisén och tullindrivaren 18: :29-32 Änkan med de sju männen 21:2-4 Änka med två slantar Rika som offrar 21:1 22:56 Tjänsteflicka Petrus 22:57 23:27-31 Sörjande kvinnor Simon från Kyrene 23:26 23:49, 55 Kvinnor från Galiléen Josef från Arimataia 23: :1-10 Kvinnorna vid graven Emmausvandrarna 24:

44 Tabell 2 Kvinnor i Apostlagärningarna Bibelord Kvinna i Apostlagärningarna Manlig parallell Bibelord 1:14 Några kvinnor och Maria De tolv och Jesu bröder 1: :17-18 Döttrar och tjänarinnor Söner och tjänare 2: :1-2, 7-10 Sapfeira Ananias 5:1-5 5:14 Kvinnor som kom till tro Och män 6:1 Grekisktalande judars änkor 8:12 Kvinnor som lät döpa sig Och män 9:36-41 Tabita Aineas 9: :12-15 Maria, Markus mor och Rhode 13:50 Kvinnor av förnäm familj Ledande män 16:1 Timotheos mor kristen judinna Fadern grek 16:13 Kvinnor vid böneställe 16:14-15, 40 Lydia Fångvaktaren 16: :16-19 Slavflicka med spådomsande 17:4 Förnäma kvinnor Gudfruktiga greker 17:12 Ansedda grekiska kvinnor Och män 7:34 Damaris Dionysos 18:2-3, 18, 26 Priscilla Aquila 21:5 Kvinnor och barn 21:9 Filippos fyra döttrar Agabos 21: :4 Kvinnor Och män 24:24 Drusilla Felix 24: :13-14, 23, 16:30 Berenike Agrippa 25:13-16:32 Luke Timothy Johnsons lista över kvinnor i Lukas evangeliet och Apostlagärningarna: Lukas: 1:6-7 (Elisabet), 2:36-38 (Hanna) 4:25 (änkor), 38 (Simons svärmor), 7:11-15 (änka med död son), (synderskan), 8:1-3 (kvinnor som följde Jesus), (Jesu mor), (kvinna med blödningar), 10:38-42 (Marta och Maria), 11:27 (kvinna i folkskaran), 13:10-17 (krokryggig kvinna), 15:8-10 (kvinna med silvermynt), 17:29-32 (Lots hustru), 18:1-8 (påstridig änka), 23:28-31 (Jerusalems döttrar), 49, 55-56, 24:1-11, (kvinnor från Galiléen). Apostlagärningarna: 1:14 (några kvinnor och Maria, Jesu mor), 2:17-18 (döttrar och tjänarinnor), 5:1-11 (Safira), 14 (kvinnor som kom till tro), 6:1-2 (grekisktalande judars änkor), 8:12 (kvinnor som döptes), 9:36-43 (Tabita), 12:12-17 (Maria, Markus mor och Rhode), 13:50 (ansedda kvinnor), 16:1 (troende judinna, mor till Timoteus), (kvinnor och Lydia vid böneställe i Filippi), 40 (Lydia), 17:12 (grekiska kvinnor), 34 (Damaris), 18:1-4, 18, 26 (Priscilla), 21:5 (kvinnor i Tyrus), 8-9 (Filippos döttrar), 22:4 (kvinnor satta i fängelse), 23:16 ((Paulus syster), 24:24-25 (Drusilla), 25:13, 26:30 (Berenice). 44

45 Litteraturförteckning Bibelöversättningar: Bibel (2000). Örebro: Libris. Nestle-Aland Greek-English New Testament, uppl. 26. (1986). Stuttgart: Deutsche Bibelgesellschaft. Svenska Folkbibeln. (1998). Haninge: XP Media. Åkesson, Helge. (1911). Bibeln eller den heliga skrift, uppl. 4. HF:s förlag. Exegetiska hjälpmedel: Douglas, J D (red). (1990). The New Greek English Interlinear New Testament. Carol Stream: Tyndale House Publishers Inc. Heikel, Ivar & Anton Fridrichsen. (2006). Grekisk-svensk ordbok till Nya testamentet och de apostoliska fäderna. Uppsala: Universitetstryckeriet. Omtryck av original från Mounce, William D (red). (2006). Mounce s Complete Expository Dictionary of Old & New Testament Words. Grand Rapids: Zondervan. Perschbacer, Wesley J (red). (1990). The New Analytical Greek Lexicon. Peabody: Hendrickson Publishers, Inc. Strong, James. (2010). The New Strong s Expanded Exhaustive Concordance of the Bible. Nashville: Thomas Nelson Publishers. Övrig litteratur: Alexander, Loveday. (1992). Sisters in Adversity Retelling Marthas s story, i G J Brooke (red), Women in the Biblical Tradition, s Lewiston, NY: Edwin Mellen Press. Arlandson, James Malcolm. (1997). Women, Class and Society in Early Christianity Models from Luke-Acts. Peabody, Massachusetts: Hendrickson Publishers, Inc. Bode, Edward Lynn. (1970). The First Easter Morning the Gospel Accounts of the Women s Visit to the Tomb of Jesus. Rom: Biblical Institute Press. Brown, Ann. (1994). Se kvinnan (Ulla-Stina Rask övers.). Stockholm: EFS-förlaget/Verbum Förlag AB. (Original publicerat 1991 av InterVarsity Press). Carter, Warren. (2002). Getting Martha out of the Kitchen: Luke again, i Amy-Jill Levine (red), A Feminist Companion to Luke, s London: Sheffield Academic Press. D Angelo, Mary Rose. (1990). Women in Luke-Acts: A Redactional View, Journal of Biblical Literature, 109/3, 1990, s Danker, Frederick William. (2000). A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature, BDAG, (3 uppl.). Chicago och London: The University of Chicago Press. De Boer, Esther A. (2002). The Lukan Mary Magdalene and the Other Women Following Jesus, i Amy-Jill Levine (red), A Feminist Companion to Luke, s London: Sheffield Academic Press. Johnson, Luke T. (1986). The Writings of the New Testament an Interpretation. London: SCM Press. Flanagan, Neal M. (1978). The Position of Women in the Writings of St. Luke, Marianum, 40/1978, s Karlsen Seim, Turid. (2002). The Virgin Mother: Mary and Ascetic Discipleship in Luke, i Amy-Jill Levine (red), A Feminist Companion to Luke, s London: Sheffield Academic Press. 45

46 Karris, Robert J. (2002). Women and Discipleship in Luke, i Amy-Jill Levine (red), A Feminist Companion to Luke, s London: Sheffield Academic Press. (Artikeln trycktes första gången 1994 i CBQ 56/1). Kopas, Jane. (1987). Jesus and Women: Luke s Gospel, Theology today 43, 1987, s Koperski, Veronica. (2002). Women and Discipleship in Luke and Acts 6.1-7: The Literary Context of Luke-Acts, i Amy-Jill Levine (red), A Feminist Companion to Luke, s London: Sheffield Academic Press. (Artikeln är en reviderad och utökad version av en artikel publiserad 1999 i J Verheyden (red) The Unity of Luke-Acts.). Levine, Amy-Jill (red). (2002). A Feminist Companion to Luke. London: Sheffield Academic Press (2004). A Feminist Companion to the Acts of the Apostles. London: T & T Clark International. Mitternacht, Dieter & Anders Runesson (red). (2006). Jesus och de första kristna inledning till Nya testamentet. Stockholm: Verbum. Müller, D. (1986). Disciple, i Colin Brown (red), New International Dictionary of New Testament Theology, vol 1, s Grand Rapids: Zondervan. Powell, Mark Allan. (1998). Fortress Introduction to the Gospels. Minneapolis: Fortress Press. Reid, Barbara E. (1996). Chosing the Better Part? Women in the Gospel of Luke. Collegeville, Minnesota: The Liturgical Press. Rigato, Maria-Luisa. (2002). Remember Then they Remembered : Luke , i Amy- Jill Levine (red), A Feminist Companion to Luke, s London: Sheffield Academic Press. (Artikeln trycktes första gången 1992 i Gerald O Collins och Gilberto Marconis (red), Luke and Acts.) Scholer, D.M. (1992). Women, i Joel B. Green & Scot McKnight & I. Howard Marshall (red), Dictionary of Jesus and the Gospels, s Downers Grove: InterVarsity Press. Schüssler Fiorenza, Elisabeth. (1992). Hon får inte glömmas Kristendomens ursprung ur ett feministteologiskt perspektiv (Kerstin Askonius övers.). Stockholm: Verbum Förlag. (Original publicerat 1983 av The Crossroad Publishing Company). Shillington, George V. (2007). An Introduction to the Study of Luke-Acts. London: T&T Clark. Thielman, Frank. (2005). Theology of the New Testament. Grand Rapids, Michigan: Zondervan. Tiede, David L. (1988). Augsburg Commentary on the New Testament Luke. Minneapolis: Augsburg Publishing House. Via, Jane E. (1987). Women in the Gospel of Luke, i Ursula King (red), Women in the World s Religions Past and Present, s New York: Paragon House Publishers. Warner, Marina. (1976). Alone of All Her Sex the Myth and Cult of the Virgin Mary. London: Weidenfelt & Nicholson. Witherington, Ben. (1984). Women in the Ministry of Jesus. Cambridge: Cambridge University Press (1990). Women and the Genesis of Christianity. Cambridge: Cambridge University Press (2002). On the Road with Mary Magdalene, Joanna, Susanna, and Other Disciples Luke 8.1-3, i Amy-Jill Levine (red), A Feminist Companion to Luke, s London: Sheffield Academic Press. (Artikeln trycktes första gången 1979 i ZNW 70). Internetsidor: Bergendahl, Hanna. ( ). Varannan är kvinna på pastorsutbildningarna, i Tidningen Dagens hemsida. ( ). 46

47 Redaktionen på tidningen Dagen. ( ). Få kvinnor vid mikrofonerna, i Tidningen Dagens hemsida. ( ). ( ord + bilaga) 47