StiftsTecken. Konfirmation! SID 7. Detta vill jag om engagemang SID 2. Clownen Manne slår vakt om leken SID 8

Transkript

1 StiftsTecken TECKENSPRÅKIG VERKSAMHET I STOCKHOLMS STIFT NR Detta vill jag om engagemang SID 2 Konfirmation! SID 7 Clownen Manne slår vakt om leken SID 8

2 Vad brinner Det finns mycket som jag för, var vill jag vill engagera mig i, aktiviteter som är roliga och intressanta. Allt jag lägga mitt engagemang kan jag inte orka eller och min kraft? hinna med att göra. Jag får fråga mitt hjärta. Efter Påskens händelser var två av Jesu lärjungar på väg från Jerusalem till Emmaus. Dom hade tappat all kraft och all inspiration för att fortsätta arbeta för Gud. Jesus (Guds ansikte i världen) var död, allt det roliga slut eller? JAAA det här vill FOTO: MATS ÅSMAN Berätta vidare Där på deras mörka vandring får de sällskap av en man. Han frågar varför de är så ledsna. Lärjungarna berättar hela historien om livet med Jesus och att nu var allt slut och de var nu på väg tillbaka till sitt vanliga gamla liv. Medvandraren lyssnar och påminner dem om vad som var förutsagt om Messias den väntade befriaren, Guds son. Han skulle lida, dö och sedan uppstå och därefter ge sina vänner uppdraget att berätta vidare om Guds kärlek till sin Skapelse. När sällskapet kom fram till byn bjöd lärjungarna in mannen på kvällsmat. När han bröt brödet, gick det plötsligt upp för lärjungarna vem mannen var Gud själv! Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen? (Luk 24:32) Vad händer? - De skyndar sig tillbaka till Jerusalem och börjar organisera kyrkan. De har hittat sin Livsuppgift! Var finns min livsuppgift, var behövs mitt engagemang, min kraft och glädje? Ditt engagemang behövs Ditt och mitt engagemang behövs i kyrkan, i Dövföreningen, i ungdomsverksamheten, i politiken, i LIVET. Fråga ditt hjärta, fråga Gud: Var gör jag mest nytta? När jag ger av mig själv till andra får jag mycket tillbaka. GUNNEL KJELLERMO Att engagera sig är att tända ett ljus och låta det brinna. 2 STIFTSTECKEN NR

3 jag göra Stiftstecken frågade tre engagerade personer i dövkyrkan om deras engagemang. Här är deras svar. CHRISTINA NILSSON FOTO: CHRISTINA NILSSON FOTO: CHRISTINA NILSSON FOTO: MATS ÅSAMN NAMN: Susanne Niklasson, teckentolkelev på tredje året ÅLDER: 25, blir 26 FAMILJ: fästman INTRESSEN: jakt, fiske, volleyboll BRINNER FÖR: mycket, framförallt för familjen och för att bilda en egen ENGAGEMANG I DÖVKYRKAN: är med i kören sedan i höstas Vad betyder ditt engagemang i Dövkyrkan för dig? En massa olika saker. Det är ett sätt att leka med teckenspråket. Jag får förståelse för psalmer och texter över huvud taget med biblisk bakgrund. Det är ett intressant översättningsarbete. Det viktiga i teckentolkningen är ju innehållet att tolkningen betyder något. Det ger mycket att få en teologisk bevandring. Det ger nya reflektioner, större perspektiv, jag förstår nya saker. Det är ett roligt sätt att få kunskap. Jag gifter mig in i en troende familj, engagemanget i Dövkyrkan öppnar upp. NAMN: Pelle Kanbjer, förtidspensionär, auktoriserad frilansguide, föreläsare ÅLDER: snart 58 FAMILJ: fru, också döv och två utflugna barn, hörande INTRESSEN: att fiska, särskilt tävlingsfiske BRINNER FÖR: Gamla stan och dess historia och dövas historia och för att förmedla att döva kan ENGAGEMANG I DÖVKYRKAN: kyrkvärd sedan cirka tre år och ordförande i RTA Vad betyder ditt engagemang i Dövkyrkan för dig? Det är viktigt med engagemang och det är viktigt att Dövkyrkan finns. Den betyder samhörighet och trygghet. Det är också viktigt att det finns en dövpräst. Det går inte att ersätta med tolk, man missar mycket då. Jag tror på Gud. Jag tycker om att gå in i Storkyrkan och tända ett ljus och tänka. Då känner jag trygghet och att det finns någon där. NAMN: Filip Wlostowski, timvikarie i ett gruppboende för döva med utvecklingsskada, vill bli diakon ÅLDER: 24, snart 25 FAMILJ: bor med min pappa och syster som båda är döva. INTRESSEN: massor kyrkan, religion, film, att göra film BRINNER FÖR: det kreativa arbetet, att få utveckla något. Jag brinner också för det goda samtalet mellan människor. ENGAGEMANG I DÖVKYRKAN: ett år som konfirmandledare Vad betyder ditt engagemang i Dövkyrkan för dig? Jag tycker att det är jättekul. Jag lär mig mycket själv i umgänget med konfirmander och kan testa mina tankar. Som ledare är det viktigt att våga visa vad man själv tycker och ta ställning och ge ungdomarna möjlighet att pröva sina egna tankar och åsikter. Jag tror på vittnesbörd och på att utmana andra. Det är ett sätt att få kontakt.det ligger i den mänskliga naturen, att engagera sig. Jag tror att alla har en uppgift, ett kall i sitt hjärta. STIFTSTECKEN NR

4 Att vara engagerad med hjärtat Tre frågor till björnen Teofil Vårt engagemang i Dövkyrkan handlar om att sprida kärleksbudskapet till barn, konfirmander och vuxna och att berätta vem Gud är. Det gör vi bland annat i de tecknade gudstjänsterna, andakterna och i konfirmationsundervisningen. Genom tidningen Stiftstecken, som du håller i din hand, berättar vi om vår verksamhet i Dövkyrkan. I nattvarden möter vi Kristus - i brödet (oblaten) och i kalken med vin, som är Kristi kropp och blod. Genom nattvarden och genom ordet blir vi påminda om vem Kristus är. Bibeln är Guds brev till oss. Jesus Kristus brukar liknas vid den gode herden som räddar lammet från ensamhet. Motivet Jesus bär lammet ser vi ofta i våra kyrkor. Den uppståndne Kristus går före och vägleder fårhjorden och räddar oss från döden. Vi följer honom till det nya livet. Han är vägen, sanningen och livet. Därför engagerar vi oss i Dövkyrkan och välkomnar teckenspråkiga och andra intresserade till kyrkan. Gud är en levande gud som ger världen liv och ljus. Gud ger oss hopp om en framtid och utveckling av vår teckenspråkiga verksamhet i Dövkyrkan. Vi ber i bönen om den gode herden som vägleder oss till vila, glädje och uppståndelse till ett evigt liv. I Jesus Kristus namn. Amen EVA OZOLINS TECKENSPRÅKIG STIFTSDIAKON FOTO: MATS ÅSMAN Dövkyrkan i Stockholms stift Besöksadress: Stockholms stiftskansli, Munkbrogatan 2, Gamla stan Tfn växel (tal): Fax: Gunnel Kjellermo Stiftsadjunkt för teckenspråkigt arbete Texttfn , mobil E-post gunnel.kjellermo@ svenskakyrkan.se Besök enligt överenskommelse Eva Ozolins Diakon Texttfn , mobil , bost Tfntid måndag-torsdag E-post eva.ozolins@svenskakyrkan.se Öppen besökstid måndag-onsdag , i övrigt besök efter överenskommelse Varför går du till Öppna förskolan? Vill träffa mina kompisar. Är det skoj med små bebisar? Ja! Dom är så söta och snälla Vad ska du bli när du blir stor? En kramgo nalle. Sen frågar Teofil sin kompis Helene: Vad tycker du är kul att göra? Jag tycker det är kul att umgås med min familj och vänner och göra roliga saker tillsammans. stockholmsstift Du har väl hittat våra hemsidor? Där finns massor av information om Svenska kyrkan och Stockholms stift och även några sidor om Dövkyrkan. STIFTSTECKEN Tidning för Dövkyrkan i Stockholms stift Utkommer med 4 nr/år Ansvarig utgivare: Anders Bergkvist Redaktör: Christina Nilsson Grafisk form: Eva Widegren Postadress: Stiftskansliet, Box 2016, Stockholm Tel: Omslagsbild: Konfirmation på Graninge den 28 maj 2006 Foto: Lena Mangematin 4 STIFTSTECKEN NR

5 KALENDARIUM MÅNDAG 26 JUNI KL Midsommarträff på Pilträdet. Eva Ozolins 28 JUNI Vaxholm. Samling vid Strömkajen kl 10 ONSDAGSUTFLYKTER 7 JUNI Gröna stugan i Sundbyberg. Samling vid hålet i centralen kl JUNI Skeppsholmen. Samling vid hålet i centralen kl JUNI Stadshuskajen med Pilträdets pensionärer. Samling vid huvudentrén kl 13 5 JULI Stallmästaregården. Samling vid hålet i centralen kl AUGUSTI Fjäderholmarna. Samling vid Slussens T-bana kl 10 FAMILJENYTT DÖPT Veronica Johansson, 16 år, döptes den 5 mars i Gustav Vasa kyrka. Doppräst var Gunnel Kjellermo. 23 AUGUSTI Kungsholmen tillsammans med Pilträdets pensionärer. Samling vid huvudentrén kl AUGUSTI Ersta terrass. Samling kl 10 vid Slussen (buss) BEGRAVD Gunvor Leljevahl, 87 år, begravdes den 16 mars i Kista kyrka. Gunnel Kjellermo förrättade begravningen. GUDSTJÄNSTER PINGSTDAGEN 4 JUNI KL Pingstmässa, Sofia kyrka, kyrkfika efteråt, Gunnel Kjellermo SÖNDAG 20 AUGUSTI KL Kvällsmässa, Kista kyrka, Kryptan, kyrkkaffe, Gunnel Kjellermo SÖNDAG 3 SEPTEMBER KL Gudstjänst, S:t Lukas kyrka, Kallhäll. (Tolkad gudstjänst). SÖNDAG 10 SEPTEMBER KL Ekumenisk gudstjänst, Frälsningsarmén, Templet, Östermalm, Gunnel Kjellermo och Roger Blomberg Teckenspråkiga gudstjänster i ny lokal Till hösten firar den teckenspråkiga gruppen i Stockholms stift sina gudstjänster i en ny lokal, nämligen i Kista församlings krypta. Var hittar vi en bra gudstjänstlokal utifrån teckenspråkigas behov? Vilka behov finns?: Alla ska kunna se de agerande i gudstjänsten, god belysning, gärna strålkastare (på grund av att vissa har synsvårigheter), helst inte reflekterande fönster. Kista församlings Krypta uppfyller dessa behov. Den ligger på nedre våningen i kyrkan och är byggd som en amfiteater. I Tromsö i Norge invigdes i Pingsthelgen en kyrka för döva, där gudstjänstrummet är utformat just som en amfiteater. Premiär i augusti Under hösten 2006 kommer den teckenspråkiga gruppen i Stockholms stift att fira sina gudstjänster där en gång per månad. Den första hålls den 20 augusti klockan 18. Efter hösten kommer den teckenspråkiga gruppen tillsammans med församlingen att utvärdera samarbetet. Första-adventsfirandet i Jakobsbergs församling ligger dock kvar där. Utöver detta kommer fortfarande tolkade gudstjänster i stiftets övriga kyrkor att erbjudas döva. Dop, begravningar och vigslar sker också i olika kyrkor. GUNNEL KJELLERMO Våga vara förebild När församlingen blir ett fängelse och en viloplats för unga kriminella BEATRICE LÖNNQVIST VINN BOKEN Hur länge har teckenspråk varit officiellt språk i Sverige? Sänd in ditt svar med uppgifter om namn och adress till Dövkyrkan i Stockholms stift, Box 2016, Stockholm. Vinn Beatrice Lönnqvists bok Våga vara förebild När församlingen blir ett fängelse och en viloplats för unga kriminella. Läs mer om boken på sidan 6. STIFTSTECKEN NR

6 FOTO: LASSE SÖDERBERG Channa Kjellemo och Beatrice Lönnqvist om att våga vara förebild. I kyrkan finns förebilder Channa Kjellermo har träffat prästen Beatrice Lönnqvist som skrivit en bok om sitt arbete med unga kriminella. Såhär berättar hon: Våga vara förebild heter den bok som jag precis skrivit klart. Den handlar om när jag arbetade som ungdoms- och skolpräst och fick genom församlingens samarbete med den sociala omsorgen uppgiften att bli handledare till ungdomar som var dömda till ungdomstjänst, en straffpåföljd för ungdomar under 18 år. Församlingen blev ett fängelse, eller en plats i stället för att sitta i fängelse. Handleda dömda ungdomar Under fem år har jag varit handledare till olika ungdomar som varit dömda för bland annat klotter och misshandel. Patrik som gjorde ungdomstjänst i församlingen beskriver sin tid hos oss, så här: Det nåt annorlunda med att vara i kyrkan. På andra ställen är det skrikigt och stressigt som på en restaurang. Kompisarna frågade om det var roligt och jag svarade att det var det. Det annorlunda som Patrik berättar om tror jag handlar om att i kyrkan finns det vuxna som har tid att lyssna på det du har att berätta och tid att vara tillsammans med dig. Där finns det vuxna som kan bevara en hemlighet. Vuxna som vill vara en förebild, därför att de själva funnit en förebild i Jesus. Har lärt mig mycket Det har varit otroligt intresssant att få lära känna dessa ungdomar därför att jag har lärt mig så mycket. Min erfarenhet är att de dömda ungdomarna har lika mycket att ge oss i kyrkan som vi har att ge dem. De kommer till oss med bilder av tron, Jesus och Gud, men utan att tidigare haft någon kontakt med kyrkan. De har utmanat mina bilder om Gud och min verklighet genom att ifrågasätta det som jag finner för självklart. Det är nyttigt att tvingas till den reflexionen och det är nödvändigt för mig som tycker mig vara en del av kyrkan att tvingas möta en verklighet som inte liknar min egen. Utvecklas i mötet Att som medarbetare i kyrkan få möta det som är annorlunda är en nödvändighet för att kyrkan ska utvecklas och frodas, därför är din berättelse betydelsefull oavsett vad den handlar om. Patrik säger att han tyckte det var roligt att vara i kyrkan, jag tycker att det är roligt att få möta ungdomar i skolan, i kyrkans ungdomsgrupp eller genom socialen därför att de ungdomar som jag mött och kommer att möta blir för mig en förebild och förhoppningsvis blir jag det för dem också. BEATRICE LÖNNQVIST 6 STIFTSTECKEN NR

7 4 OCH Tro, hopp och kärlek KONFIRMANDER I nästan ett år hade jag och de andra ledarna vandrat tillsammans med Anna, Helena, Matilda och Moa i konfirmationen. Den 25:e maj kom vi fram till slutstationen, konfirmationslägret. I fyra dagar var vi på Graninge stiftsgård och funderade kring temat Tro, hopp och kärlek som Paulus skrev om i sitt Korintierbrev. Vi diskuterade om tro, hopp och kärlek i relationen till Gud, men också i relationen till andra människor och oss själva. Konfirmanderna fick den tuffa uppgiften att sammanfatta alla tankar i en redovisning de skulle visa under konfirmationsgudstjänsten på söndagen. Ungdomarna gjorde det galant, de framförde redovisningen genom att skapa ett nytt tv-program, Gomorron Graninge. När jag tittade på Gomorron Graninge under gudstjänsten insåg jag att konfirmationen inte var en avslutning. Det var en spännande början. FILIP WLOSTOWSKI om jag inte kunde tänka, skulle då tro, hopp och kärlek existera? Anna, Elsa, Matilda, Filip, Cisilia, Helena, Moa och Channah. TACK för att jag är en del av andras liv, För att det finns nära och kära, För att jag är den jag är För att det finns frihet För att det finns ett liv att se fram emot För att jag har trygghet och får visa mina känslor För att jag trivs med min fåfänga För att tid finns För att mirakler uppstår För att tro, hopp och kärlek existerar Anna Eriksson Jag vill tacka för ett trevligt år och jag har lärt mig såå mycket FOTO: FILIP WLOSTOWSKI Rosens rosenblad dalar sakta ned på den marken, Den marken som alla hamnar på Dödens mark. Vinden blåser in och tar rosens blad För bort det från marken. Rosenbladet vilar i vindens trygga famn. Matilda Selinge Bredvid dina fotspår genom livet så finns det alltid ett par andra fotspår Upplevelsevandring. Channah instruerar Matilda och Helena. Elsa, Matilda och Moa över ishavet. STIFTSTECKEN NR

8 Leken är viktigast av allt Det var hans engagemang för döva barns rätt till sitt eget hemspråk som gjorde att Manne af Klintberg kom att bli clownen Manne med hela svenska folket. Under mer än ett decennium, från 1974, kom clownen Manne hem till alla snälla via TV:n varje tisdag. Nu har hans yrke varit clownens i 35 år och i höstas belönades han med statlig garantilön för konstnärer. Manne af Klintberg visste ingenting om döva förrän Det var då Juli föddes, hans förstfödda. Det var ett alldeles speciellt år. Något radikalt nytt hände. Jag hade pluggat innan dess juridik, etnologi, pedagogik, litteratur- och religionshistoria. Men i och med att Juli inte kunde höra, släppte jag allt. Hennes språkgivande var viktigare än något annat. Så kom han in på Danshögskolan och när hans mimpedagog flyttade till Jämtland följde Manne och några andra kursare med. Det var där clownen Manne fick sin förlösning. Efter envetet tjat och stora födslovånder. Det började på ett luciafirande för unga och gamla, döva och hörande i biblioteket i Östersund. Jag vet egentligen inte vad som for i mig, då jag lät mig övertalas. Det brukar ta tio år att hitta en clown. Den natten då jag sagt ja drömde jag mycket. Jag vaknade flera gånger, svettig, och skrev ner vad som mest såg ut som kludd dagen därpå jag kunde inte få ihop det. Tredje gången gillt Den första föreställningen har Manne lite minnen ifrån. Resultatet blev väl sisådär. Men efter ytterligare en kaotisk föreställning, hände det något. Det var på teatergruppens fest på luciakvällen. Då lyfte föreställningen från underlaget. Det var en enorm känsla. Allt stämde. Det ena gav det andra. När han fick erbjudande om att göra barnprogram för TV, svarade Manne af Klintberg ja på villkor att han fick använda teckenspråk. Så har han fortsatt att underhålla och utveckla sin clown genom åren. Och barnet inom honom har aldrig haft en chans FOTO: MATS ÅSMAN att dö, utan tvärt om fått möjlighet att leka och frodas. På 70-talet var det en rörelse att bejaka barnet inom sig. Att vara barnslig var något positivt. Så kom 80-talet med en rekyl. Samhället hårdnade och blev konkurrensinriktat. Det har aldrig släppt. Barnens rätt till lek Om det är något han brinner för, så är det för barnens rätt till lek. Han blir livrädd när han hör politiker tala om att barn ska börja skolan redan när de är fem år. Att lära sig leka som barn är det allra viktigaste. Om man inte kan leka, är man ingen bra kamrat, man blir utstött, vilket kan leda till missbruk Det har visat sig vid djupintervjuer med gravt kriminella, att de inte har några minnen av lek som barn. Det är tragiskt. Nu jobbar Manne af Klintberg på att ge redskap åt politiker, att hitta en nyckel som innebär att man kontrollerar om ett barn kan leka på en nivå som motsvarar åldern. Det skulle spara mycket lidanden. CHRISTINA NILSSON