Regeringens skrivelse 2008/09:206

Transkript

1 Regeringens skrivelse 2008/09:206 Regelförenklingsarbetet Skr. 2008/09:206 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 4 juni 2009 Fredrik Reinfeldt Maud Olofsson (Näringsdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen lämnas en redogörelse för regeringens regelförenklingsarbete under våren 2008 och framåt. Skrivelsen innehåller även en uppföljning av tidigare förenklingsarbete. Vidare lämnas en redovisning av regeringens handlingsplan för regelförenklingsarbetet med avslutade, pågående och planerade åtgärder. I skrivelsen görs en uppföljning av regeringens mål att minska företagens administrativa kostnader med 25 procent till 2010 samt att åstadkomma en märkbar förändring i företagens vardag. Regelförenklingsarbetet inom Europeiska unionen (EU) ägnas särskild uppmärksamhet och det ges också en inblick i andra länders regelförenklingsarbete. 1

2 Innehållsförteckning 1 Inriktningen på regelförenklingsarbetet Inledning Behovet av regelgivning och samhällsekonomiska kostnader för regler Varför regelförenkling? Regelförenkling är en viktig tillväxtfaktor Regelförenkling en konkurrenskraftsfaktor Mål och förutsättningar för regelförenklingsarbetet Märkbar positiv förändring i företagens vardag Regelförenklingsarbetets förutsättningar Centrala verktyg i regelförenklingsarbetet Inledning Mätningar av företagens administrativa kostnader Bakgrund Metod Uppföljning och uppdateringar Konsekvensutredningar vid regelgivning Regelrådet Samråd med näringslivet En handlingsplan avseende regelförenklingar Utveckling av förenklingsarbetet Regeringens handlingsplan Inledning De administrativa kostnaderna för svenska företag De administrativa kostnaderna i nollbasen Utvecklingen av de administrativa kostnaderna Förenklingsåtgärder i handlingsplanen Inledning Förslag från näringslivet Genomförda och avslutade åtgärder 2007 och Pågående och planerade åtgärder 2009 och därefter Åtgärder som avser förenkling av gemenskapsrätt Åtgärder som avser elektroniska tjänster Andra pågående projekt som leder till förenklingar för företagen

3 3.4 Departementens och myndigheternas regelförenklingsarbete Inledning Justitiedepartementet Utrikesdepartementet Försvarsdepartementet Socialdepartementet Finansdepartementet Utbildningsdepartementet Jordbruksdepartementet Miljödepartementet Näringsdepartementet Integrations- och jämställdhetsdepartementet Kulturdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Regelförenkling inom EU Regelförenkling en viktig del av Lissabonstrategin Viktiga delar i regelförenklingsarbetet på EUnivå Det rullande förenklingsprogrammet Åtgärdsprogrammet för minskning av de administrativa kostnaderna Arbetet med konsekvensutredningar vid regelgivning Kodifieringsprogrammet och översyn av gemenskapsrätten Regelförenklingsaspekter i Small Business Act Förenklingsåtgärder på EU-nivå Hur kan Sverige påverka regelförenklingsarbetet på EU-nivå? Rådsarbetsgruppsarbetet och inspel till kommissionen m.m Olika grupperingar och nätverk Det fortsatta regelförenklingsarbetet på EU-nivå Kommissionens tredje strategiska översyn av regelförenklingsarbetet Användningen av och kvaliteten på konsekvensutredningar Fortsatt förenkling av befintlig lagstiftning och minskning av administrativa kostnader Regelförenklingsagendan post- Lissabon Regelförenkling under det svenska ordförandeskapet i EU Regelförenkling i andra medlemsstater Mål och mätningar Nederländerna

4 5.3 Danmark Storbritannien Tjeckien Tyskland Österrike Regelförenkling inom OECD Allmänt OECD EU 15 Project OECD:s Regulatory Indicators Bilaga 1 Myndigheter som omfattas av förenklingsuppdraget Bilaga 2 Översikt över vilka myndigheter och departement som berörs av mätningarna Bilaga 3 Fördelningen nationellt respektive EG-ursprung Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 juni Skr. 2008/09: 206 4

5 1 Inriktningen på regelförenklingsarbetet 1.1 Inledning I denna skrivelse lämnas en redogörelse för regeringens regelförenklingsarbete. Redogörelsen avser framför allt det regelförenklingsarbete som bedrivits i Regeringskansliet och på myndigheter fr.o.m. våren 2008 t.o.m. våren Skrivelsen innehåller även en uppföljning av tidigare förenklingsarbete som redovisats i skrivelsen Regelförenklingsarbetet (skr. 2007/08:131). Regelförenklingsarbetet inom den Europeiska unionen (EU) ägnas särskild uppmärksamhet. Anledningen är dels Sveriges förestående ordförandeskap i EU där regelförenkling kommer att vara en prioriterad fråga, dels att arbetet på EU-nivå har en påtaglig inverkan på det nationella regelförenklingsarbetet. Det förenklingsarbete som regeringen bedrivit hittills har tydligt placerat Sverige på den europeiska förenklingskartan. Sverige är ett av sju länder i EU som har genomfört fullständiga mätningar av företagens administrativa kostnader. Vid sidan av Sverige har endast ytterligare två länder inom EU inrättat ett regelråd. Sverige är numera tillsammans med bl.a. Nederländerna, Storbritannien, Tyskland och Danmark ett av de mer pådrivande länderna i fråga om regelförenkling inom EU. Arbetet i Sverige har även uppmärksammats internationellt. Flera internationella besök har skett för att se hur vi har löst olika frågor och hur vi arbetar med regelförenkling. I avsnitt 1.2 beskrivs behovet av reglering och samhällsekonomiska kostnader för regler. Avsnitt 1.3 ger en bakgrund till varför regelförenkling är en viktig tillväxt- och konkurrenskraftsfaktor. Regeringens mål på förenklingsområdet och arbetets förutsättningar beskrivs i avsnitt 1.4. Avsnitt 2 innehåller en redogörelse för verktygen i förenklingsarbetet med inriktning på processerna kring dessa. En redovisning av regeringens handlingsplan för regelförenklingsarbetet och en uppföljning av 25-procentsmålet ges i avsnitt 3. I avsnitt 4 görs en fördjupning i regelförenklingsarbetet på EU-nivå. Regelförenkling i andra medlemsstater behandlas i avsnitt 5. Avsnitt 6, slutligen, innehåller en beskrivning av regelreformeringsarbetet inom OECD. 1.2 Behovet av regelgivning och samhällsekonomiska kostnader för regler Inget samhälle fungerar utan regler. Reglerna har tillkommit för en rad ändamål såsom att skydda människors liv och hälsa, skydda djur och miljö, skydda egendom och att finansiera allmänna nyttigheter. Utvecklingen av det moderna samhället har medfört ett omfattande regelverk. Företagen i Sverige måste i dag ha kunskap om och efter- 5

6 leva ett stort antal regler samtidigt som de ständigt måste förbättra sin effektivitet och flexibilitet för att vara konkurrenskraftiga i en globaliserad värld. Det behövs ändamålsenliga och effektiva regler som går att efterleva och kontrollera för att ett samhälle ska fungera. Men regler skapar också kostnader i samhället. Kostnaderna kan vara både direkta och indirekta. De direkta kostnaderna är tid och resurser som tas i anspråk i privat och offentlig sektor på grund av regler. De indirekta kostnaderna kan bestå av bl.a. minskad dynamik genom att etableringar uteblir, hämmad tillväxt i småföretag och minskat konkurrenstryck. 1 Nedanstående figur illustrerar schematiskt vilka kostnader som kan uppstå till följd av regler, särskilt inriktat på företag. Figur 1. Kostnader till följd av regler Kostnader till följd av regler Privat sektor Kostnader för att efterleva reglerna Offentlig sektor Kostnader för att ta fram, administrera och kontrollera Företag Hushåll Administrativa kostnader Finansiella kostnader Materiella kostnader Varje enskild regel kan i sig oftast motiveras. Det är dock det totala trycket av regelmassan som ofta kan te sig betungande. Kostnaderna för företagen att fullgöra sina skyldigheter enligt gällande lagar och regler kan delas upp i tre huvudtyper. 1 Regelförenkling för framtiden, Småföretagsdelegationens rapport 4, SOU 1998:78, s.21ff. 6

7 Materiella kostnader till följd av krav som medför att företagen behöver göra investeringar i anläggningar eller personal, anpassa produkter eller kostnader för att genomföra olika åtgärder t.ex. rehabilitering. Finansiella kostnader till följd av krav på att betala skatter och avgifter. Administrativa kostnader med vilka avses i första hand företagens kostnader för att upprätta, lagra eller överföra information eller uppgifter som föranletts av krav i lagar, förordningar och myndigheters föreskrifter eller anvisningar i allmänna råd. Ett begrepp som också förekommer när man talar om regelverk och kostnader för företag är s.k. fullgörandekostnader. Fullgörandekostnader är ett mer omfattande begrepp än administrativa kostnader. Som exempel kan nämnas att på skatteområdet kan skattebetalarnas fullgörandekostnader bestå i att ta reda på vilka regler som gäller, tiden det tar att fylla i deklarationer och blanketter samt att ta reda på, organisera och spara information som behövs för att kunna fylla i deklarationerna, eventuell ersättning till skatterådgivare, oförutsedda utgifter t.ex. resekostnader för att besöka skattejurist eller Skatteverket, kostnader till följd av olika förfrågningar eller kontroller. 2 Begreppet fullgörandekostnader kan sägas omfatta administrativa kostnader i vid bemärkelse och materiella kostnader, dock inte finansiella kostnader. 1.3 Varför regelförenkling? Regelförenkling är en viktig tillväxtfaktor Regeringen har ett dynamiskt perspektiv på regelförenklingsarbetet; ett perspektiv som betonar sambandet mellan regelförenkling, tillväxt i ekonomin och ökad sysselsättning. Regelförenkling är därför ett viktigt medel för att nå regeringens övergripande mål att bryta utanförskapet genom att skapa fler jobb i fler och växande företag. Nya och växande företag är en grundläggande förutsättning för att skapa sysselsättning, ekonomisk tillväxt och förnyelse. Om reglerna utformas på ett enklare och mer ändamålsenligt sätt kan företagarna ägna mer tid och resurser till att driva och utveckla sin verksamhet så att de kan växa och anställa. Minskade administrativa kostnader ger möjlighet till ökad produktivitet genom att mindre resurser krävs för att driva verksamheten eller att mer resurser kan överföras till kärnverksamheten. 3 2 Krånglig moms - en företagsbroms, Skatteverkets rapport 2006:3, 2006, s. 13 f. 3 Reducing the administrative burdens in the European Union, Netherlands Bureau for Economic Policy Analysis, 2004, s 3. Se också Vågar företagare vara företagare?, Fredrik Bergström & Jonas Arnberg, Handelns Utredningsinstitut, 2006, s.23f. 7

8 Tillväxt, sysselsättning och välfärd i Sverige har tidigare i stor utsträckning baserats på stora företag. Den allt mer globaliserade ekonomin har dock lett till stora strukturförändringar i det svenska näringslivet. Småföretag verksamma inom den växande tjänstesektorn blir allt viktigare för sysselsättningen och tillväxten. Utvecklingen i Sverige följer i stort utvecklingen i Europa. EU har därför gett små och medelstora företags behov en central plats i Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning. EG-kommissionen har utarbetat Small Business Act for Europe, som antogs av Konkurrenskraftsrådet den 1 december I den fastslås bl.a. att förmågan att utnyttja de små och medelstora företagens tillväxt- och innovationspotential kommer att vara avgörande för fortsatt välfärd inom EU. 4 Regelförenkling är ett viktigt instrument för att frigöra denna potential. Det svenska företagandet består nästan uteslutande av små och medelstora företag. Av det totala antalet företag utgör ca 99,2 procent småföretag med 0 49 anställda, varav 74 procent är enmansföretag. Dessa företag sysselsätter närmare 1,6 miljoner personer. De små företagen står för 53 procent av den privata sysselsättningen och drygt en tredjedel av den totala sysselsättningen och är därmed Sveriges främsta arbetsgivare. 5 Med dessa fakta inser man snabbt vilken betydelse småföretag har för att skapa tillväxt och nya arbetstillfällen. Samtidigt är den administrativa bördan för just dessa företag förhållandevis hög. Studier visar dels att den enskilt viktigaste förklaringen till storleken på administrativa och fullgörandekostnader är företagets storlek, dels att dessa kostnader är kraftigt regressiva. 6 Bägge dessa samband innebär att regelkostnader relativt sett drabbar små företag hårdare än stora. I studien Models to reduce the disproportionate regulatory burden on SMEs, som en expertgrupp under EG-kommissionen tog fram 2007, har man uppskattat att där det kostar ett storföretag en euro per anställd att uppfylla en föreskriven skyldighet kan det kosta ett litet företag upp till 10 euro. Den oproportionella bördan beror oftast på tre faktorer 7 : Merparten av alla regler ger upphov till kostnader som är mer eller mindre fasta och som inte ändras beroende på storleken på företaget. Småföretag är oftast mindre effektiva i fråga om hanteringen av regler, bl.a. för att de inte har de speciella personal-, stabs- och andra specialistresurser som större företag kan ha. 4 KOM 2008(394) Slutlig. Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, Tänk Småskaligt först, En Small Business Act för Europa. Se närmare avsnitt SCB, Företags- och arbetsställeregistret Administrative and Compliances Costs of Taxation and Public Transfers in the Netherlands, Maarten Allers, Se också Tax Compliances Costs Measurement and Policy, Sanford (Ed), 1995 och Krånglig moms- en företagsbroms?, Rapport 2006:3, Skatteverket, Models to reduce the disproportionate regulatory burden on SMEs, Report of the Expert Group, May 2007, European Commission s. 16ff. 7 A a s.18. 8

9 I mindre företag måste den viktigaste resursen, företagaren själv, hantera reglerna. Vid utformning av regler är det därför viktigt att ha det mindre företaget som referens i enlighet med principen om att tänka småskaligt först (Think Small First Principle). Ett regelverk som är anpassat för små och medelstora företag fungerar också i allmänhet väl för stora företag. Samtidigt är det viktigt att inte införa sådana undantag eller särregler för småföretag som skapar tröskeleffekter och tillväxthinder. För att bättre förstå förutsättningarna för tillväxt och utveckling i små företag genomförde Verket för näringslivsutveckling (Nutek), 8 och Statistiska centralbyrån (SCB) under 2008 den tredje upplagan av småföretagsenkäten Företagens villkor och verklighet. 9 I enkäten ställdes bland annat frågan hur många timmar i genomsnitt som företaget lägger ned per vecka på administration till följd av krav i lagar och andra regelverk, som t.ex. att ta fram de uppgifter som behövs för att fylla i deklaration, ansöka om tillstånd, redovisa sjukperiod m.m. En annan fråga avsåg hur företag upplever att den tid som läggs ned per vecka på administration till följd av krav i lagar och andra regelverk har förändrats de senaste tre åren. Svaren framgår av nedanstående tabeller. Tabell 1. Antalet timmar som läggs ned på administration. Hur många timmar lägger företaget i genomsnitt ned per vecka på administration till följd av krav i lagar och andra regelverk? Upp till 2 timmar 37,3 % 3 4 timmar 15,7 % 5 6 timmar 16,2 % 7 28,7 % Källa: NUTEK & SCB, Företagens villkor och verklighet Nuteks verksamhet har gått över till den nya myndigheten Tillväxtverket från och med 1 april Urvalet riktade sig till omkring svenska företag med färre än 50 anställda företag, av vilka drygt besvarade enkäten. Detta innebär en svarsfrekvens på runt 71 procent. Se närmare Nutek (2008), Företagens villkor och verklighet, dokumentation och svarsöversikt, R 2008:21. 9

10 Tabell 2. Förändring av tiden som läggs på administration. Hur upplever du att den tid företaget lägger ned på administration till följd av krav i lagar och andra regelverk har förändrats de senaste tre åren? minskat 1,7 % oförändrat 44,6 % ökat 39,5 % ingen uppfattning 13,8 % Källa: NUTEK & SCB, Företagens villkor och verklighet En annan fråga i enkäten gällde upplevda tillväxthinder. Här fanns möjlighet att ange fler än ett alternativ. Bristen på egen tid upplevdes som det största hindret för tillväxt. Hela 34 procent av alla småföretagare uppgav att tidsbrist är ett stort hinder för tillväxt i det egna företaget. Lagar och regler är därefter det som uppfattas som det största hindret för tillväxt bland svenska småföretag, ca 30 procent. Vid en fördjupad analys lyftes regler inom områden som rör anställning av personal fram som de mest hindrande, t.ex. anställnings- och uppsägningsregler, sjuklöneregler, regler om ledighet och arbetstid. I vilken utsträckning en viss regel utgör ett problem varierar dock mellan olika branscher. Inom exempelvis hotell- och restaurangbranschen utgörs de främsta tillväxthindren av arbetsmiljö- och miljöregler, medan det inom transport och kommunikationssektorn är mest problem med arbetstidregler Regelförenkling en konkurrenskraftsfaktor Regelförenkling i syfte att minska företagens administrativa kostnader och skapa bra villkor för företagen har blivit en allt viktigare fråga i många länder, som en del i ett större sammanhang där ekonomiers konkurrens- och innovationskraft måste stärkas för att kunna möta globaliseringens förändrade villkor. Välutformade regelverk har därmed blivit en viktig konkurrensfaktor. Förutom den ökade betydelse regelförenkling har fått i många länder, arbetar även internationella organisationer med frågan. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) har sedan många år arbetat med regelkvalitet och regelreformering. År 1995 antog OECD:s råd en särskild rekommendation till medlemsstaterna om förbättrad regelkvalitet, som har haft ett stort inflytande på de ca 30 medlemsländernas regelreformeringsarbete. 10 Nuteks Årsbok 2009, s. 22 f och s

11 Världsbanken har i en studie från 2006 undersökt sambandet mellan regelverk kring företagande och ekonomiskt tillväxt. 11 Resultatet efter att 135 länders regelverk granskats är att länder med mindre reglering växer snabbare. Regelförenkling har även blivit en allt viktigare fråga på EU-nivå, framför allt sedan Lissabonprocessen inleddes år Europeiska rådet har betonat att det är viktigt att minska de administrativa kostnaderna för att stimulera Europas ekonomi, särskilt med anledning av återverkningarna för små och medelstora företag. På toppmötet i mars 2007 antog rådet målet att företagens administrativa kostnader till följd av EG:s regelverk ska minskas med 25 procent till Rådet uppmanade medlemsstaterna att sätta motsvarande ambitiösa mål på nationell nivå, vilket i dag 24 medlemsstater har hörsammat, se närmare avsnitt Mål och förutsättningar för regelförenklingsarbetet Märkbar positiv förändring i företagens vardag Regeringens övergripande mål med regelförenklingsarbetet är att åstadkomma en märkbar positiv förändring i företagens vardag. Som ett led i detta ingår regeringens mål att minska företagens administrativa kostnader till följd av statliga regler med 25 procent till procentsmålet är ett övergripande nettomål och omfattar samtliga statliga regler med såväl nationellt ursprung som EG-ursprung. Målet innebär att de administrativa kostnaderna för företagen ska vara 25 procent mindre 2010 jämfört med i början av mandatperioden. Varje departement och myndighet ansvarar för att ta fram underlag och vidta åtgärder inom sitt ansvarsområde för att bidra till målet. Förutsättningarna när det gäller att bidra till målen är olika inom olika regelområden. Att målet är ett nettomål innebär att om regler förändras som innebär ökade administrativa kostnader, måste dessa kompenseras av andra åtgärder som minskar de administrativa kostnaderna i lika stor utsträckning. Målet att minska företagens administrativa kostnader med 25 procent till 2010 är ett ambitiöst åtagande mot bakgrund av det utgångsläge Sverige har vid internationella jämförelser. Sådana visar att svenska regler är förhållandevis väl utformade. 12 I Världsbankens Doing Business in 2009 Removing Obstacles for Growth placerar sig Sverige på en sjuttonde plats av 181 jämförda länder när det gäller en sammanvägning av elva olika indikatorer över hur enkelt det är att bedriva näringsverksamhet. Bland indikatorerna som används som underlag för rankingen kan som exempel nämnas start och nedlägg- 11 Regulation and Growth, Simeon Djankov, Caralee Mcliesh, Rita Ramalho, The World bank, Se bl.a. Sveriges företagande och konkurrenskraft- Internationell benchmarking, Ds. 2007:37 s. 82 f. 11

12 ning av näringsverksamhet, betalning av skatter och kapitalförsörjningsmöjligheter. Regeringen har sedan hösten 2006 genomfört ett stort antal insatser som har förbättrat företagsklimatet avsevärt. 13 Oaktat att Sverige har ett bra utgångsläge anser regeringen att det är viktigt att fortsatt ha högt ställda mål och bedriva ett ambitiöst förenklingsarbete för att bibehålla och utöka de svenska företagens konkurrenskraft. Ett effektivt och resultatinriktat förenklingsarbete tjänar på att det finns tydliga och mätbara mål för hur mycket företagens administrativa kostnaderna ska minskas med. På så sätt fungerar 25- procentsmålet som en viktig drivkraft i förenklingsarbetet. Samtidigt förtjänar det att understrykas att det övergripande målet för regelförenklingsarbetet om att åstadkomma en märkbar positiv förändring i företagens vardag är vidare än att bara minska företagens administrativa kostnader. Förenklingsarbetet syftar i grunden till att utforma regler, processer och förfaranden så att de är bättre anpassade till företagens villkor och verklighet. Vänte- och handläggningstider liksom service och bemötande hos myndigheter utgör viktiga beståndsdelar i arbetet. Minst lika viktigt är att åtgärda irriterande regler för företagen. Det allra viktigaste är dock att åstadkomma hållbara förändringar över tid i regelverken, som gör att företagen konkret och påtagligt märker av att det har blivit en skillnad i deras vardag. Att förenkla och förbättra vardagen för företagen har varit en högt prioriterad fråga ända sedan regeringen tillträdde. Inledningsvis studerades såväl internationella som svenska erfarenheter i fråga om vad som krävs för ett framgångsrikt förenklingsarbete. Slutsatsen blev att för att lyckas behövs det ett systematiskt angreppssätt med en sammanhållen struktur och verktyg för att lösa uppgiften. Regelförenklingsarbetet har därför inledningsvis präglats av att få struktur, organisation och förenklingsverktyg, såsom mätningar och regelråd, på plats. Samtidigt har ett omfattande regelförenklingsarbete bedrivits på departement och myndigheter, i vilket ett stort antal förenklingsåtgärder har genomförts, är pågående eller planeras. I dag finns det en väl fungerande organisation i Regeringskansliet bestående av en operativ statssekreterargrupp, en interdepartemental arbetsgrupp, en enhet med övergripande samordningsansvar för regelförenklingsarbetet på Näringsdepartementet, en enhet med samordningsansvar för arbetet på respektive departement samt förenklingsansvariga på enheter eller avdelningar som till någon del ansvarar för frågor som berör företag. På myndighetsnivå svarar Tillväxtverket för råd och stöd till myndigheterna och de flesta myndigheter har också förenklingsansvariga. En central samrådsgrupp med näringslivet har inrättats som på löpande basis har träffats för att diskutera regelförenklingsfrågor av övergripande karaktär. 13 En närmare redogörelse för dessa insatser ges i skriften Växtkraft - 82 insatser och områden som främjar fler jobb och växande företag, februari 2009, Näringsdepartementet. 12

13 De nödvändiga verktygen i förenklingsarbetet är på plats. Regeringen har därmed lagt en stabil grund för ett framgångsrikt regelförenklingsarbete. Fokus i nuläget är att ta fram fler konkreta och verkningsfulla förenklingsåtgärder samt att genomföra planerade åtgärder Regelförenklingsarbetets förutsättningar I arbetet med att förenkla vardagen och minska de administrativa kostnaderna för företagen bör ett antal faktorer som påverkar förutsättningarna för arbetet både på kort och lång sikt uppmärksammas. Den internationella finansoron under hösten 2008 och den fördjupade internationella lågkonjunktur som följt har påverkat förutsättningarna för regelförenkling på vissa regelområden, bl.a. finansmarknadsområdet. Samtidigt understryker det rådande läget i världsekonomin vikten av att regelförenklingsarbetet fortsätter med oförminskad kraft. Att sänka kostnaderna för onödig och krånglig administration av regler är särskilt viktigt i en lågkonjunktur, då företagen redan är pressade av att hålla nere kostnaderna. Detta har framhållits vid ett flertal tillfällen vid olika ministermöten i Bryssel under våren En grundläggande förutsättning att beakta i förenklingsarbetet är att ungefär hälften av de svenska företagens regelbörda har sin grund i EG:s gemensamma regler, se närmare avsnitt På vissa regelområden är denna andel väsentligt högre. För att nå framgång i det nationella förenklingsarbetet måste därför förenklingsåtgärder vidtas på EU-nivå. EU har också ett mål om att minska de administrativa kostnaderna med 25 procent men först till Detta kan innebära såväl en möjlighet, som en försvårande och fördröjande faktor i det svenska förenklingsarbetet. I sammanhanget är det viktigt att ha i åtanke att harmonisering ofta kan vara en väg till enhetligare regler och att det innebär betydande regelförenklingar för företagen om de endast behöver följa ett regelverk i stället för närmare ett trettiotal. Regelförenkling är en prioriterad fråga under det svenska ordförandeskapet. En annan viktig faktor att ta hänsyn till i fråga om kortsiktiga effekter av förenklingsarbetet är hur regler egentligen kommer till. Det svenska systemet skiljer sig något ifrån andra europeiska länder. Det system för regelgivning som stadgas i regeringsformen omfattar regelgivning på flera nivåer. Riksdagen stiftar lagar, regeringen beslutar förordningar, myndigheter utfärdar föreskrifter och kan också utfärda allmänna råd eller rekommendationer. Myndigheterna i Sverige är fristående, medan dessa funktioner i andra länder ofta är en del av ministerierna. Till detta kommer de särskilda regler om berednings- och utredningsförfarande som finns i Sverige. Det finns en lång tradition av att tillsätta särskilda kommittéer för att utreda större författningsändringar och lämna betänkanden, som sedan blir föremål för remissbehandling och fortsatt beredning i Regeringskansliet innan nya författningsförslag slutligen kan antas. Som 13

14 exempel kan nämnas att 2007 tillsattes 143 nya kommittéer samtidigt som 112 kommittéer lämnade sina slutbetänkanden. Den beskrivna regelgivningsprocessen gör att det tar tid att utarbeta förenklingsförslag och det tar också tid för förslagen att slå igenom i företagens vardag. Många av de förenklingsåtgärder som föreslås ger därför utslag och resultat först under den senare halvan av mandatperioden. Regelförenkling är ett långsiktigt förändringsarbete som berör många aktörer på många olika nivåer. Det handlar om attityder, förhållningssätt och insikter om hur regler som i första hand tillkommer för att uppnå ett visst syfte, kan utformas på ett för företagen enkelt och ändamålsenligt sätt. Förenklingsarbetet kan inte bedrivas isolerat utan måste utgöra en integrerad del av den arbetsprocess som leder fram till nya eller förändrade regler. Regelförenkling handlar i förlängningen också om att verksamheten på myndigheter och departement ska bli effektivare. Regeringen har startat ett förändringsarbete på det statliga området. Utöver arbetet på central nivå i myndigheter och på departement är dock den regionala och lokala nivån betydelsefull i arbetet med regelförenkling. Länsstyrelser och kommuner har exempelvis viktiga roller vad gäller tillämpning och tillsyn av lagar och förordningar. Det är också länsstyrelser och kommuner som företagen i många fall möter när regelverket tillämpas i praktiken. Regeringen avser därför att ta initiativ till insatser som stimulerar arbetet med regelförenkling på lokal och regional nivå. I ett första steg har Tillväxtverket gjort en kartläggning för att skapa en bild av de problem och hinder som företagen möter i sina kontakter med regionala myndigheter och kommuner när det gäller regler och lagstiftning. Resultatet av kartläggningen kommer att vara viktigt vid utformningen av insatser och aktiviteter för regelförenkling för näringslivet på den lokala och regionala nivån. 14

15 2 Centrala verktyg i regelförenklingsarbetet 2.1 Inledning En stor del av arbetet med att förenkla vardagen för företagen innebär att identifiera existerande regler som är i behov av förenkling. En lika viktig del är dock att se till att nya och ändrade regler blir ändamålsenligt utformade ur ett förenklingsperspektiv. I detta avsnitt beskrivs de centrala verktyg som finns för att nå mål och resultat i förenklingsarbetet. Genom mätningar av företagens administrativa kostnader kan förenklingsåtgärder avseende befintliga regler identifieras. Konsekvensutredningar ska utföras för att belysa vilka effekter ändrade eller nya regler som införs har på företag så att det för företagen enklaste och mest ändamålsenliga alternativet väljs. Regelrådet ska granska och bedöma om nya och ändrade regler utformas på ett för företagen enkelt och kostnadseffektivt sätt. I regeringens handlingsplan samlas pågående och planerade förenklingsåtgärder som har identifierats. Mätningar, konsekvensutredningar, handlingsplan och Regelrådets verksamhet bidrar alla till att få fram ett bättre beslutsunderlag vid regelgivning så att regler kan utformas på ett ändamålsenligt sätt. Regelförenklingsarbetet bedrivs i nära samverkan och dialog med näringslivet. Samrådet med och förenklingsförslagen från företag och näringslivsorganisationer är av största vikt för att arbetet ska inriktas på det som gör skillnad i företagens vardag. Många regelområden är i hög grad styrda av gemenskapsrätten. Det nationella förenklingsarbetet måste därför även inriktas på ett aktivt och pådrivande förenklingsarbete på EU-nivå. Nedanstående figur illustrerar de olika beståndsdelarna i förenklingsarbetet. 15

16 Figur 2. Beståndsdelarna i regelförenklingsarbetet. 2.2 Mätningar av företagens administrativa kostnader Bakgrund Regeringen låter mäta företagens administrativa kostnader för att få ett kvalificerat och kvantitativt underlag att arbeta med för att förenkla regler. Mätningarna ger också information om hur stora de administrativa kostnaderna är till följd av de statliga regelverken och utgör därmed ett index att mäta resultaten mot. Efter ett tillkännagivande från riksdagen (bet. 2002/03:NU1, rskr. 2002/03:74) beslutade den förra regeringen att låta mäta de administrativa kostnaderna för det svenska näringslivet efter nederländsk förebild. Under perioden genomfördes sex mätningar. Dessa täckte knappt hälften av den lagstiftning som de svenska företagen har att följa. Efter att den nuvarande regeringen hösten 2006 beslutat om att minska företagens administrativa kostnader till följd av statliga regelverk med 25 procent till 2010 beslutade regeringen att under 2007 mäta resterande lagstiftningsområden. Under 2007 genomförde därför dåvarande Nutek 14 på uppdrag av regeringen mätningar på tolv områden samt uppdaterade vissa äldre mätningar. Genom att alla mätningar var slutförda i februari 2008 kunde den s.k. nollbasen räknas fram. Med nollbas avses det index mot vilket målet på 25 procent minskade administrativa kostnader till 2010 ska mätas. Tidpunkten för nollbasen är satt till den 1 juli 2006; det år den nuvarande 14 Nutek har upphört och verksamheten har gått över till den nya myndigheten Tillväxtverket från och med 1 april

17 regeringen tillträdde. I avsnitt 3.2 ges en närmare beskrivning av de administrativa kostnaderna för svenska företag Metod Mätningarna genomförs med hjälp av den s.k. standardkostnadsmodellen som utvecklats i Nederländerna. Det som mäts är de kostnader som företag har för att upprätta, lagra och överföra information till följd av krav i lagar, förordningar, myndigheters föreskrifter och allmänna råd. Standardkostnadsmodellen är en kvalitativ metod som bygger på värderingar av hur mycket tid ett normaleffektivt företag avsätter för att hantera kraven i lagstiftningen på det sätt som de är avsedda att följas. Först mäts den tid som det enskilda företaget i olika företagssegment lägger på att processa kraven i regleringen. Genom att intervjua ett antal företag kan sedan tiden standardiseras och multipliceras med hur många gånger företaget behöver göra processen och hur många företag som måste efterleva kravet. 15 Beståndsdelarna i metoden illustreras nedan. Figur 3. Beståndsdelar i standardkostnadsmodellen Administrativ kostnad = Tiden för att utföra informationskravet x Lönen för den som utför arbetet + kostnad för extern hjälp x Hur många gånger per år det ska utföras (frekvens) x Hur många företag som omfattas (population) Metoden används i dag i 24 av EU:s medlemsstater samt bl.a. i Norge och Australien (Victoria State Government). De länder som arbetar med metoden samarbetar i ett nätverk, SCM-network, där också EG-kommissionen och OECD är representerade. I Sverige genomför och uppdaterar Tillväxtverket mätningarna av de administrativa kostnaderna på regeringens uppdrag. Resultaten från mätningarna samlas i databasen Malin. Denna är tillgänglig för bl.a. myndigheter och departement och kan exempelvis användas för att identifiera förenklingsförslag som kan ge betydande kostnadsminskningar. I databasen är det också möjligt att simulera kostnadsminskningar genom att exempelvis begränsa omfattningen på olika informationskrav eller hur många företag som omfattas av kravet. 15 Mer ingående information kring standardkostnadsmodellen finns i Nutek-rapporten Manual för att mäta företagens administrativa kostnader enligt Standardkostnadsmodellen v

18 2.2.3 Uppföljning och uppdateringar Regeringen följer upp utvecklingen mot 25-procentmålet med hjälp av de uppdateringar som Tillväxtverket genomför av mätningarna av de administrativa kostnaderna. Nollbasmätningen ska uppdateras varje år. Det görs genom att mäta kostnaderna för förändringarna i regelverken under föregående år. Redan i december 2008 påbörjades arbetet med 2009 års uppdatering. Resultaten av uppdateringen, som redovisas i avsnitt 3.2, avser utvecklingen under Den sista uppdateringen inför slutredovisningen av arbetet med att uppnå regeringens mål kommer att genomföras under Uppdateringen av kostnaderna till följd av ändringar införda under 2010 kan inte genomföras förrän Regeringen kommer därför under våren 2010, samtidigt med uppdateringen av förändringarna som infördes 2009, att göra en prognos för hur mycket kostnaderna beräknas minska under 2010 för att ge en samlad redovisning av resultat av det förenklingsarbete som bedrivits under mandatperioden. För att möta det försämrade konjunkturläget har regeringen behövt vidta åtgärder som annars inte skulle vidtagits. De flesta av dessa åtgärder, t.ex. kraftigt utökade platser på det arbetsmarknadspolitiska området, är av tillfällig karaktär och kommer att avvecklas igen när konjunkturen vänder uppåt. Eftersom mätningarna främst avser att följa förändringarna och tillämpningen av regelverken över tid, kan sådana tillfälliga åtgärder exkluderas ur uppdateringarna. Skulle några av åtgärderna permanentas är det naturligt att kostnaderna för dessa räknas in vid ett senare uppdateringstillfälle. På samma sätt påverkas inte kostnaderna i nollbasen av att företagspopulationerna förändras i takt med konjunkturen. Naturliga förändringar av populationerna påverkar inte kostnaderna i nollbasen utan endast direkta beslut om förändringar till följd av regelförändringar medför förändringar i populationerna som kostnaderna räknas upp med. 2.3 Konsekvensutredningar vid regelgivning Sedan den förra redovisningen av förenklingsarbetet i skrivelsen. 2007/08:131 har regeringen infört regler och riktlinjer som innebär att konsekvensutredningar genomförs på ett likartat sätt i hela regelgivningskedjan. Detta förväntas leda till transparens, likformighet och synergieffekter i regelarbetet. Vidare ger det förutsättningar för en bättre överblick över var i regelgivningskedjan som kostnader och konsekvenser för bl.a. företagen uppstår. Detta var något som efterfrågades i Riksrevisionens rapport Regelförenklingar för företag (RIR 2004:23). En konsekvensutredning ska även ge underlag för att bedöma om regeln verkligen behövs, att den är utformad på det mest ändamålsenliga sättet, att den är enkelt utformad och att den löser det aktuella problemet. Ekonomiska, miljömässiga och sociala konsekvenser ska belysas. I det följande beskrivs regleringen för konsekvensutredningar på olika nivåer. Förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning (KF) trädde i kraft den 1 januari 2008 och reglerar 18

19 myndigheternas arbete med konsekvensutredningar. KF ersätter förordningen (1998:1820) om särskild konsekvensanalys av reglers effekter för små företags villkor samt 27 och 28 verksförordningen (1995:1322) som reglerat arbetet med konsekvensutredningar. KF:s systematik bygger på ett antal generella frågeställningar som alltid ska besvaras när en konsekvensutredning genomförs (6 ). Problembeskrivning, alternativa lösningar och uppgifter om vilka kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen ska göras. En särskild paragraf (7 ) tar sikte på det fall förslaget till reglering kan få effekter av betydelse för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. I paragrafen finns ett antal frågeställningar, bl.a. om särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid reglernas utformning. Tillväxtverket och Ekonomistyrningsverket ges i förordningen uppgiften att verka för metodutveckling och rådgivning gentemot myndigheter. Tillväxtverket har bl.a. tagit fram ett webbverktyg för arbetet med konsekvensutredningar. Tillväxtverket ska vara samordnande myndighet i detta arbete. Statssekreterargruppen med ansvar för regelförenklingsarbetet i Regeringskansliet har den 13 juni 2008 fastställt riktlinjer för arbetet med konsekvensutredningar i Regeringskansliet (dnr N2008/5953/MK). Riktlinjerna följer i huvudsak KF. Enligt riktlinjerna ska en utvärdering av hur dessa följs göras under Efter ändringar i kommittéförordningen (1998:269), som trädde i kraft den 15 juni 2008, ska i kommittéernas konsekvensutredningar, konsekvenser anges på ett sätt som motsvarar de krav på innehållet i konsekvensutredningar som finns i 6 och 7 KF. Under året som gått har fyra informationsseminarier anordnats av Näringsdepartementet dit alla regelgivare i Regeringskansliet har bjudits in för information om de nya kraven i beredningsprocessen i fråga om konsekvensutredningar och överlämnande av förslag med konsekvensutredningar till Regelrådet. Näringsdepartementet har också utarbetat en vägledning för arbetet med konsekvensutredningar Konsekvensutredning vid regelgivning en vägledning. 2.4 Regelrådet Regeringen beslutade den 15 maj 2008 om kommittédirektiv för Regelrådet (dir. 2008:57). Genom tilläggsdirektiv (dir. 2008:142) fastställdes att rådets ledamöter och ersättare skulle utökas från vardera tre till vardera fyra (sammantaget åtta personer). Regelrådet är ett för regeringen och förvaltningsmyndigheter under regeringen rådgivande organ som ska verka fram till den 31 december I rådet ingår representanter med särskild erfarenhet av reglers effekter för företagen. Till Regelrådet finns ett sekretariat som ska bestå av åtta personer. Regelrådet ska granska utformningen av förslag till nya och ändrade regler som kan få effekter av betydelse för företagens arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. Regelrådet 19

20 ska ta ställning till om regelgivarna genomfört föreskrivna konsekvensutredningar och bedöma om nya och ändrade regler utformas så att de uppnår sitt syfte på ett enkelt sätt till en, relativt sett, låg administrativ kostnad för företagen. Regelrådet ska även bedöma konsekvensutredningarnas kvalitet samt följa utvecklingen inom regelförenklingsområdet och lämna information och råd som kan främja en kostnadsmedveten och effektiv regelgivning. Myndigheternas överlämnande av förslag med konsekvensutredningar styrs av förordningen (2008:530) om myndigheternas inhämtande av yttrande från Regelrådet som trädde i kraft den 1 oktober 2008 och gäller till och med den 31 december För Regeringskansliets del styrs överlämnandet av riktlinjer för Regeringskansliets överlämnande av underlag till Regelrådet som fastställdes av ovan nämnda statsekreterargrupp den 13 juni 2008 och tillämpas från den 1 oktober 2008 (dnr N2008/5954/MK). Fram till 12 maj 2009 hade Regelrådet avgett yttrande över 81 förslag till nya eller ändrade regler. Av dessa har 50 tillstyrkts. Rådet har i 27 fall helt avstyrkt föreslagen reglering. I 33 fall har rådets granskning utmynnat i kritik mot kvaliteten på genomförd konsekvensutredning. Exempel på sådan kritik är att alternativa lösningar eller kostnadsberäkningar inte redovisas i konsekvensutredningen. Regelrådets yttranden publiceras på rådets webbplats Samråd med näringslivet För att regelförenklingsarbetet ska leda till verkliga och kännbara lättnader för företag är det viktigt att identifiera de förenklingsåtgärder som företagen efterfrågar. Samråd och dialog med företag och näringslivsorganisationer är därför en grundläggande förutsättning för framgång i förenklingsarbetet. Regeringen har i samtliga förenklingsuppdrag till departement och myndigheter betonat betydelsen av att samråd sker med näringslivet. Näringslivsorganisationerna har också aktivt bidragit till att samråd har hållits. Samrådsformerna skiljer sig åt mellan olika departement och myndigheter. Vissa departement arrangerar samrådsmöten specifikt om regelförenkling medan andra departement tar in regelförenkling på agendan för den regelbundna dialog som ofta förs löpande med näringslivet. Dialogen förs ibland på myndighetsnivå där även representanter för departementen deltar. Andra former för samråd som genomförs bygger på att bjuda in näringslivet att komma med förslag till regelförenklingsåtgärder. Samtliga departement har någon form av kontakt med näringslivet. Nio av tolv departement har under rapporteringsperioden sedan förra skrivelsen (skr. 2007/08:131) haft specifika samråd om regelförenkling i antingen skriftlig eller muntlig form. Övriga departement uppger att samråd sker när olika sakfrågor processas. I tabell 3 ges en översiktlig redogörelse för de samråd som departementen har haft under den aktuella rapporteringsperioden. 20

21 Tabell 3. Departementens samråd i regelförenklingsarbetet Departement Arbetsmarknadsdepartementet (A) Finansdepartementet (Fi) Försvarsdepartementet (Fö) Integrations- och jämställdhetsdepartementet (IJ) Jordbruksdepartementet (Jo) Justitiedepartementet (Ju) Kulturdepartementet (Ku) Miljödepartementet (M) Näringsdepartementet (N) Utbildningsdepartementet (U) Samråd Genomför regelbundna samråd med arbetsmarknadens parter. Två möten har handlat specifikt om regelförenkling under rapporteringsperioden. Vid dessa möten har en bredare krets av näringslivsföreträdare deltagit. De olika avdelningarna inom Fi har under perioden genomfört tre samrådsmöten särskilt inriktade på regelförenkling bl.a. på skatteoch finansmarknadsområdet. Har inte anordnat samråd i egen regi. Departementets myndigheter, främst Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, för en regelbunden dialog med näringslivet. Har inte arrangerat egna samråd specifikt om regelförenkling under rapporteringsperioden. Regelbundna träffar hålls med näringslivet där regelförenkling kan tas upp om behov uppstår. Departementet deltar i sina myndigheters samrådsmöten. Jordbruksverket arbetar med 11 förenklingsgrupper där näringslivet och departementet är representerat. Utöver detta har departementet träffat representanter för branschen i separata frågor. Har en regelbunden dialog med näringslivet och genomför separata samråd kring olika regleringsförslag som departementet arbetar med. Under perioden har två särskilda samrådsmöten om regelförenkling anordnats. Har inbjudit näringslivet att komma in med skrivelser till departementet där man efterfrågat regelförenklingsåtgärder. Inrättade 2007 två särskilda samrådsgrupper för regelförenkling, där representanter från näringslivsorganisationer och myndigheter ingår. Under 2008 har samrådsgruppen inom miljöområdet träffats vid två tillfällen, medan samrådsgruppen inom plan- och byggområdet har träffats vid ett tillfälle. Möten planeras att hållas i båda samrådsgrupperna under våren Ansvarar för den centrala samrådsgruppen för regelförenkling. Har också genomfört samrådsmöten särskilt inriktade på regelförenkling på energi- och transportområdet. Har haft skriftliga samråd med bl. a. Friskolornas riksförbund. Även andra representanter för branschen har anmodats komma in med regelförenklingsförslag. 21

22 Utrikesdepartementet (UD) Socialdepartementet (S) Har inte arrangerat samråd särskilt inriktat på regelförenkling med näringslivet under rapporteringsperioden. UD:s verksamhet innebär dock en kontinuerlig samverkan med näringslivet. Har haft ett samrådsmöte under rapportperioden samt anmodat näringslivet att skriftligen komma in med regelförenklingsförslag. När det gäller samråd på myndighetsnivå har en betydande nivåhöjning skett i förhållande till redovisningen under hösten 2007, då drygt 42 procent av myndigheterna inte hade något samråd alls. Omkring hälften av myndigheterna uppger nu att de anordnat samråd särskilt inriktat på regelförenkling och drygt 40 procent av myndigheterna har samråd när olika frågor processas. Endast knappt tio procent av myndigheterna hade inte haft något samråd alls under rapporteringsperioden. Precis som hos departementen varierar formerna för samrådet mellan myndigheterna. Som beskrivs ovan är ibland även departementen representerade i myndigheternas möten med näringslivet. En närmare redogörelse av samtliga myndigheters samråd görs inte i skrivelsen med tanke på omfattningen av det arbete som pågår på myndigheterna. 16 Dock kan följande goda exempel nämnas. Livsmedelsverket har en särskild referensgrupp för regelförenkling som har haft två möten under Jordbruksverket har under genomfört ett större regelförenklingsprojekt med totalt 11 undergrupper där också departement och näringslivet ingått. Under året som gått har den centrala samrådsgrupp för regelförenklingsarbetet som Näringsdepartementet inrättat inom Regeringskansliet haft fem möten. I den centrala samrådsgruppen diskuteras de övergripande frågorna kopplade till regelförenklingsarbetet, som exempelvis arbetet med handlingsplanen, konsekvensutredningar, mätningar av administrativa kostnader, samrådet med näringslivet och inrättande av ett regelråd. Samrådsgruppen består av representanter från Almega, Företagarförbundet, Företagarna, Lantbrukarnas Riksförbund, Näringslivets Regelnämnd (NNR), Svensk Handel, Svenskt Näringsliv, Svenska Bankföreningen och Teknikföretagen. 2.6 En handlingsplan avseende regelförenklingar Processen med att ta fram åtgärder som underlag till en handlingsplan med regelförenklingar för företagen har från början haft en bred ansats. Genom detta har förenklingsarbetet fått ett kraftigt genomslag bland regelgivare. Arbetet omfattar alla departement och ett stort antal myndigheter. Regeringens handlingsplan för regelförenklingsarbetet är rullande under mandatperioden och uppdateras varje år. I 16 För mer information om de olika myndigheternas samråd med näringslivet hänvisas till myndigheternas handlingsplaner för regelförenkling från december

23 handlingsplanen anges avslutade, pågående och planerade förenklingsåtgärder. I avsnitt 3 presenteras resultatet av det tredje förenklingsuppdraget till departement och myndigheter under innevarande mandatperiod. Uppdraget är en fortsättning på och har en liknande struktur som de uppdrag regeringen beslutade om den 30 november och den 31 maj Tolv departement och 53 myndigheter hade under 2007/08 regeringens uppdrag att ta fram underlag till regeringens handlingsplan för regelförenklingsarbetet. Arbetet under 2007 bedrevs i två steg. Under våren 2007 lämnade berörda myndigheter och departement underlag till första steget i handlingsplanen. Regeringen beslutade den 31 maj 2007 om inriktningen av regelförenklingsarbetet för perioden I beslutet redovisades första steget i arbetet med handlingsplanen och uppdraget till steg två konkretiserades. Departement och berörda myndigheter följde under hösten 2007 i ett andra steg upp de arbetsplaner som tidigare utarbetats. Regeringen överlämnade därefter skrivelsen Regelförenklingsarbetet (skr. 2007/08:131) till riksdagen. I skrivelsen redovisades ett urval av åtgärder och förslag. Samtidigt som skrivelsen överlämnades till riksdagen, presenterade alla departement sina åtgärder och förslag på regeringens webbplats. I regeringens handlingsplan 2007/08 redovisades sammanlagt 600 genomförda och planerade förenklingsåtgärder och förslag, varav ungefär 170 genomförts under I fokus för denna skrivelse är resultatet av det tredje förenklingsuppdraget för tiden 2008/09. Tolv departement och 44 myndigheter har sedan den 3 juli 2008 åter haft regeringens uppdrag att uppdatera och ta fram ytterligare underlag till handlingsplanen. 19 Vilka myndigheter som har rapporterat till detta redovisningstillfälle framgår av bilaga 1. Varje departement har den 2 mars 2009 i en reviderad arbetsplan och för de myndigheter som departementet ansvarar för redovisat följande. 1. Arten och inriktningen av det regelförenklingsarbete som departementet och de myndigheter som departementet ansvarar för bedriver samt eventuell förändring i förhållande till tidigare redovisning. 2. a) Vilka åtgärder för samråd med näringslivet och andra berörda som departementet och de myndigheter som departementet ansvarar för har vidtagit. b) En redovisning av vilka förslag på åtgärder som inkommit från näringslivet och som departementet/myndigheten avser att arbeta vidare med. c) Vilka av näringslivets förslag på åtgärder under punkten 2 b) som har genomförts. 17 Dnr N2006/10426/NL. 18 Dnr N2007/5163/MK. 19 Dnr N2008/4837/MK. 23