En handtagskärna, några mikrospån och hundratals kvartsitavslag

Transkript

1 UV VÄST RAPPORT 2000:46 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING En handtagskärna, några mikrospån och hundratals kvartsitavslag Kompletterande arkeologisk utredning för väg E6, Håby-Gläborg, samt arkeologisk slutundersökning av fornlämning 226 i Håby. Bohuslän, Munkedals kommun, Håby socken, RAÄ 226 Glenn Johansson

2

3 UV VÄST RAPPORT 2000:46 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING En handtagskärna, några mikrospån och hundratals kvartsitavslag Kompletterande arkeologisk utredning för väg E6, Håby-Gläborg, samt arkeologisk slutundersökning av fornlämning 226 i Håby. Bohuslän, Munkedals kommun, Håby socken, RAÄ 226 Glenn Johansson En handtagskärna, några mikrospån och hundratals kvartsitavslag 3

4 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Väst Nygatan 11, Kungsbacka Tel Fax Bildredigering Anders Andersson Fyndteckningar Anders Andersson Layout Lena Troedson Omslagsbild De drygt 300 kvartsitavslag (framsida) och de 247 flintor (baksida) som påträffades på boplatsen. Foto: Anders Nilsson Tryck/Utskrift Pennon, Göteborg, 2000 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L1999/ Riksantikvarieämbetet UV Väst Rapport 2000:46 ISSN En handtagskärna, några mikrospån och hundratals kvartsitavslag

5 Innehåll Inledning 7 Topografi och fornlämningsmiljö 7 Den arkeologiska utredningen 7 Arkeologisk slutundersökningen av RAÄ Fyndmaterialet 9 Flinta 11 Kvartsit 11 Bergart 12 Datering 13 Boplats fyndplats 13 Diskussion kring kvartsit 14 Sammanfattning 17 Referenser 18 Administrativa uppgifter 19 Bilaga fyndlista 20 Figurförteckning 21 Tabellförteckning 21 En handtagskärna, några mikrospån och hundratals kvartsitavslag 5

6 V ä n e r n HÅBY Uddevalla V ä t t e r Göteborg D a n m a r k Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Sverigekartan med platsen för undersökningen markerad. 6 En handtagskärna, några mikrospån och hundratals kvartsitavslag

7 Inledning I samband med pågående utbyggnad av delar av E6:an, delen Håby-Gläborg, har Riksantikvarieämbetet UV Väst utfört en kompletterande arkeologisk utredning inför anläggandet av en anslutningsväg mellan gården Västra Gläborg och Källhagen, enligt länsstyrelsens beslut (fig. 2). Samtidigt gjordes en arkeologisk slutundersökning av fornlämning RAÄ 226. Fornlämningen var belägen i Håby socken i Munkedals kommun, Bohuslän. Undersökningarna genomfördes mellan 21 juni 6 juli och bekostades av Vägverket Region Väst. Slutundersökningen föranleddes av att den nytillkommna anslutningsvägen berörde rubricerad fornlämning. Delar av fornlämningen, en stenåldersboplats, var vid undersökningstillfället förstörda, dels på grund av tidigare vägomläggning förbi Håby samhälle, dels genom att skogsmaskiner nyligen kört upp djupa spår på kvarvarande ytor. Inom en begränsad yta om ca 100 m 2 fanns dock en mer oskadad del av boplatsen kvar. Inom denna gjordes en mindre slutundersökning. Topografi och fornlämningsmiljö Den nytillkomna och närmare en kilometer långa anslutningsvägen, sträcker sig i Norr från gården Västra Gläborg och ansluter i söder till E6 vid Källhagen. Sträckan mellan dessa båda punkter karaktäriseras huvudsakligen av flack åkermark, men vägen tangerar också ett större bergsparti, där de båda gårdarna Södra och Östra Gläborg ligger. Källhagen, där vägen är planerad att ansluta till E6, är platsen för fornlämning Håby 226. Rubricerad fornlämning var belägen på en sluttande moränplatå vid kanten av ett större och brant bergsparti i söder och en mindre bergsknalle i nordost. Platån faller markerat mot nordväst, mot en flack och lerig åkermark och utgjordes av skogsmark, granskog som till stora delar var avverkad vid undersökningstillfället. Fornlämningen, en stenåldersboplats var belägen på en nivå runt 45 m.ö.h. (fig. 3). I den undersökta fornlämningens närhet finns ytterligare bara en fornlämning registrerad (Håby 252), också det är en stenåldersboplats. Håby 252 ligger ca 200 meter väster om Håby 226 och i kanten av samma bergsområde. Nivån för den förra är runt 50 m.ö.h. och fynden som påträffats i traktorspår, består av ett fåtal anonyma flintavslag. Den arkeologiska utredningen Med anledning av utbyggnad av väg E6 till motorväg utförde Riksantikvarieämbetet UV väst redan 1997 en arkeologisk utredning på sträckan Håby Gläborg (Hernek 1997). Sedan denna utredning gjorts har det tillkommit en närmare en kilometer lång anslutningsväg mellan Västra Gläborgs gård och Källhagen. Vägsträckningen går över en flack och lerig åkermark, men tangerar också ett större bergsparti där gårdarna Södra och Östra Gläborg är belägna. På Östra Gläborg finns en kulturhistoriskt värdefull mangårdsbyggnad och bergspartiet är också platsen för en gammal bytomt (RAÄ 256) (Hernek 1997). Inom En handtagskärna, några mikrospån och hundratals kvartsitavslag 7

8 Raä 226 Fig. 2. Utsnitt ur gula kartan, blad 8B 8a och 8B 8b, med undersökt fornlämning Håby 226 och nytillkommen anslutningsväg markerad. Skala: 1: Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Fig. 3. Foto från norr mot boplatsen som var belägen i slänten till vänster om reklamskyltarna. Foto: Glenn Johansson. 8 En handtagskärna, några mikrospån och hundratals kvartsitavslag

9 Gläborgs ägor finns också uppgifter om fynd av en tångespets i flinta och en bergartsyxa (RAÄ 161). Vid utredningen drogs totalt 17 schakt med grävmaskin och den sammanlagda schaktlängden uppgick till ca 200 meter (fig. 4). Schakten drogs i vägsträckningens längdriktning och uteslutande i flack åkermark. Lagerföljden var okomplicerad och enhetlig, överst fanns ett lerigt ploglager som i tjocklek varierade mellan 0,3 0,5 meter varunder en gråbrun lera följde. Inte i något schakt framkom fynd, anläggningar eller gjordes iakttagelser som indikerade en förhistorisk aktivitet. Inte heller i schakten närmast bytomten framkom spår av antikvariskt intresse. Arkeologisk slutundersökning av RAÄ 226 Vid undersökningstillfället var fornlämning RAÄ 226 mycket skadad p.g.a. att skogsmaskiner kört upp djupa spår i den sanka och vattensjuka marken. Undersökningen inleddes med sökschaktsdragning med grävmaskin. Syftet var dels att avgränsa boplatsens utsträckning, dels att utreda fyndens relation till lagerföljd. Totalt drogs åtta sökschakt om en sammanlagd längd av ca 60 meter. Samtliga schakt utom schakt 5 innehöll få eller inga fynd. Schakt 5 visade sig istället vara ovanligt intressant. Direkt under en ca 0,1 meter tjock förna, påträffades förhållandevis rikligt med slagen flinta, men framförallt stora mängder kvartsitavslag. Då detta konstaterats torvades en sammanhängande yta om ca 100 m 2 av med grävmaskin. Inom den avbanade ytan handgrävdes därefter 16 m 2. Schakt och meterrutor dokumenterades med ritningar och foto. Fyndmaterialet Fynden från undersökningen utgörs totalt av 569 registrerade föremål. Ett mindre antal av dessa har insamlats i schakt 5, medan flertalet härrör från de 16 meterrutor som handgrävdes. Fynden består av redskap och restprodukter i flinta och kvartsit. Vid sidan av dessa material förekommer också två föremål i annat material, två knackstenar i annan bergart. Fyndmängden kan sägas vara ovanligt liten med tanke på att de kulturindikerande föremålen pekar på en tidsställning till senmesolitikum. Boplatserna från detta tidsavsnitt karaktäriseras ju rent generellt just av stora fyndmängder (Jonsäter 1983). Fyndens fördelning på de olika materialen är också synnerligen ovanlig. Den största materialkategorin är kvartsit, av de 569 fynden utgörs hela 322 registrerade föremål av slagen kvartsit. De 247 flintorna utgör således mindre än hälften av den totala fyndmängden, vilket inte bara är ovanligt, utan sannolikt unikt i Bohuslän. Förhållandet är så ovanligt, att man måste ställa sig frågan om det verkligen finns ett tidsmässigt samband mellan flintan och kvartsiten. Vid fyndregistreringen har såväl flinta som kvartsit sorterats efter Göteborgs Arkeologiska Museums sorteringsschema (Andersson m.fl. 1978). Sorteringen följer detta schema, med ett undantag. När det gäller avslag, övrig slagen flinta samt splitter har ingen distinktion gjorts, de har slagits samman En handtagskärna, några mikrospån och hundratals kvartsitavslag 9

10 10 En handtagskärna, några mikrospån och hundratals kvartsitavslag Fig. 4. Kartan visar den sedan 1997 tillkomna vägsträckning, samt de utredningschakt som drogs i vägens sträckning Skala 1:5000 Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket

11 till en kategori; avslagsmaterial. Anledningen till detta har varit den tidsvinst denna förenklade registrering inneburit. Respektive fyndkategori har samlats under ett fyndnummer, refererande till schakt eller grävd meterruta. Flinta Sammanställningen nedan visar de 247 flintornas fördelning på olika fyndkategorier. Som framgår finns, utöver några mikrospån, inga distinkta redskap bland fynden. Endast ett föremål uppvisar en retuschering, ett mindre avslag som längs en del av kanten givits en kort retusch (F17). I stor utsträckning är flintmaterialet anonymt, mycket få föremål är tydligt tids- och kulturindikerande. Genom de fem mikrospånen (F4, 16 och 22) och handtagskärnan (F36) kan det dock tidsställas till senmesolitikum (fig. 5). Dessa föremål är karaktäristiska för den västsvenska lihultkulturen, medan övriga fynd bara är rent allmänt mesolitiska. Fyndkategori Antal Handtagskärna 1 Övrig kärna med tre plattformar 1 Mikrospån 5 Avslag med retusch 1 Avslagsmaterial 239 Tabell 1. Flintornas fördelning på olika fyndkategorier. F16 F36 F22 F4 Fig. 5. Teckningen visar handtagskärnan (F36) och de fem mikrospån (F4, 16 och 22) som påträffades vid undersökningen. Typologiskt daterar dessa fynd materialet till senmesolitisk tid. Skala 1:1. Teckning: Anders Andersson. Kvartsit Som tidigare nämnts dominerar kvartsitfynden materialet, av totalt 569 registrerade fynd består hela 322 föremål av kvartsit (fig. 7). Den sammanlagda vikten uppgår till 6822 g, d.v.s. närmare sju kg. Samtliga fynd utgörs av avslagsmaterial. Storleksmässigt är variationen betydande, de minsta avslagen är endast någon centimeter stora, med en vikt på bara något gram. Medan ett par, de allra största, är uppemot 20 cm stora och väger ett halvt kilo. Flertalet ligger dock runt 4 5 cm i diameter och väger mellan g. Till sin karaktär påminner kvartsitavslagen om ett mesolitiskt avslagsmaterial i flinta, där både avspaltningar från tidigare avslag, slagbula samt del av plattform syns. En handtagskärna, några mikrospån och hundratals kvartsitavslag 11

12 Definitionsmässigt finns inte några regelrätta mikrospån eller spån, däremot kan en del av avslagen närmast beskrivas som spånliknande avslag. Den avlånga formen ger definitivt intryck av att vara medvetet producerad, iden om spån har funnits och sannolikt styrt avslagsproduktionen (fig. 6). Rent allmänt ger materialet också ett starkt intryck av att vara producerat av människor med en genuin flintslagningstradition i ryggen. Vid registreringen av fynden har inget föremål bedömts vara retuscherat, en bedömning som dock får anses vara osäker eftersom min erfarenhet av kvartsit är begränsad. Rent generellt är dock andelen retuscherade föremål anmärkningsvärt låg på kvartsboplatser, i vart fall att döma utifrån undersökningar i Östra Mellansverige (Lindgren 1994, 1996). Bergart Vid sidan av flint- och kvartsitmaterialen finns också två föremål i annan bergart, två knackstenar (fig. 8). Den ena är rund och väger 245 g (F11) medan den andra är mera avlång och har en vikt på 175 g (F18). Fig. 6. Teckningen visar några av de spånliknande kvartsitavslag som finns bland fynden från Håby. Skala 1:1,25 (=80 %). Teckning: Anders Andersson. F2 F3 F10 F2 20 cm Fig. 7. Fotot visar de 322 kvartsitavslag som framkom inom en sexton kvadratmeter stor yta på boplatsen. Foto: Anders Nilsson. 12 En handtagskärna, några mikrospån och hundratals kvartsitavslag

13 Fig. 8. Dessa båda knackstenar (F11 och F18) påträffades tillsammans med stora mängder kvartsitavslag. Skala 1:1,25 (=80 %). Teckning: Anders Andersson. F11 F18 De båda knackstenarna påträffades i två meterrutor (ruta 1 och 3) och ca två meter från varandra. Dessa båda meterrutor visade sig också vara två av de meterrutor som innehöll den största mängden kvartsitavslag. Datering Vid undersökningen påträffades inte några anläggningar och inte heller material möjligt att 14 C-datera. Den datering som kan göras, får ske på typologiska grunder av flintan och via strandlinjen. Bland flintorna finns fem mikrospån och en handtagskärna. Mikrospånens karaktär, korta och välvda, tyder på att de producerats från just handtagskärnor. Denna mikrospånsteknik och handtagskärnan i sig, är i Västsverige väldaterade. Handtagskärnan används, på goda grunder, som ledartefakt för den senmesolitiska lihultkulturen (Nordqvist 1998, Sjögren 1991). Dessa föremål plus avslagsmaterialets allmänna karaktär, pekar på en tidsställning till senmesolitisk tid. Den undersökta platsen är belägen vid en nivå runt 45 meter över havet, och utifrån vad som är känt om strandlinjeförskjutningen i området har den undersökta platsen varit strandbunden under senmesolitisk tid (Miller & Robertsson 1988). Detta stämmer väl med den typologiska dateringen av flintan. Boplats fyndplats Fyndmaterialet från den nu undersökta lokalen kan alltså dateras till senmesolitisk tid och s.k. lihultkultur. Karaktäristiskt för boplatser från denna tid är som tidigare påpekats de mycket stora fyndmängderna. Ofta kan flintorna från en undersökning räknas i tiotusental. I detta avseende skiljer sig En handtagskärna, några mikrospån och hundratals kvartsitavslag 13

14 RAÄ 226 väsentligt, fyndmaterialet är tvärtom mycket sparsamt. Till detta kan det finnas ett flertal olika förklaringar. En möjlighet är att fyndsammansättning och fyndmängd speglar en eller flera korta vistelser i ett bestämt syfte. Platsen är då ingen boplats i ordets rätta bemärkelse utan representerar någonting annat. Frågor om boplatsstrategier och boplatsbegreppet som sådant, förekommer ofta i mesolitiska sammanhang och diskussioner. En allmän uppfattning är att boplatser, i bemärkelsen mer eller mindre permanenta uppehållsplatser, kring sig genererar ett nät av andra typer av lokaler, såsom t.ex. fångst- och jaktstationer. Detta har också påvisats i ett flertal undersökningar (Alexandersson & Johansson 1992, Bjerck 1989, Bruen Olsen & Alsaker 1984, Schaller Åhrberg & Älveby 1992). En andra möjlighet är att de spår vi nu ser, bara utgör rester av en i själva verket ursprungligen betydligt större boplats. Som nämnts i inledningen var platsen mycket skadad när undersökningen påbörjades. Stora delar var sönderkörda av skogsmaskiner. Dessutom verkar det som om den registrerade boplatsen eventuellt berörts av en tidigare vägomläggning förbi Håby samhälle, utan att någon arkeologisk undersökning ägt rum (Hernek 1997). Diskussion kring kvartsit Kvartsit som råmaterial Som råmaterial för redskapstillverkning har kvarts och kvartsit haft stor betydelse under förhistorien, inte minst under stenåldern. På såväl mesolitiska som neolitiska boplatser, företrädesvis i Norge, Norrland och i östra Mellansverige är detta vanligt förekommande redskapsmaterial (Callahan 1987, Knutsson 1988 och Welinder 1973). Analyser av avslagsmaterial från olika undersökningar, visar att inte bara distinkta redskap såsom knivar, skrapor och pilspetsar har tillverkats. Avslag har också producerats och utan vidare bearbetning eller retuschering använts som redskap (Lindgren 1996). Att kvarts/kvartsit inte bara tjänat som råmaterial för redskap finns många exempel på. Från yngre förhistoriska perioder är förekomst av slagen kvarts ett inte helt ovanligt inslag i gravkontexter. Från såväl Halland som Bohuslän förekommer slagen/krossad kvarts i bl.a. neolitiska dösar och i gravar från brons- och järnålder (Hernek & Nordqvist 1995). Industriellt har kvarts i modern tid, under och 1900-talen brutits för bl.a. framställning av glas, silikattegel och kiseljärn (Lindman 1989/90). Kvartsit i mesolitiska sammanhang Vid undersökningar av mesolitiska boplatser i Bohuslän är flinta det helt dominerande redskapsmaterialet. Men redskap i andra bergarter förekommer, i första hand yxor men också knackstenar, slip- och malstenar är inte helt ovanligt. På en del boplatser, framförallt på senmesolitiska, förekommer dock också emellanåt större mängder avslag, huvudsakligen grönstensavslag. I stor utsträckning är detta restprodukter från tillverkning av yxor, men enstaka skrapor, knivar och retuscherade avslag förekommer också. Att andra bergarter också utnyttjats vet vi genom fynd av bl.a. skiffer, kvarts, kvartsit, sandsten och diabas. Föremål av skiffer och sandsten är mer sällsynt, men fynd av kvarts och kvartsit förekommer regelbundet på de senmesolitiska lokalerna. 14 En handtagskärna, några mikrospån och hundratals kvartsitavslag

15 Om än vad det verkar i mindre mängder, att döma av undersökningsrapporter. Den reella omfattningen av föremål i dessa material kan dock misstänkas vara större än vad man får intryck av. Frågan är i vilken utsträckning dessa fynd tagits tillvara vid arkeologiska undersökningar? Man kan befara att den traditionella fokuseringen på den lättidentifierade och typologiskt distinktare flintan inneburit att diffusare material många gånger förbisetts. Ett exempel på att inslaget av föremål i andra bergarter kan vara tämligen omfattande, visar t.ex. boplatsen Ackes tomt. En till senmesolitikum daterad boplats i Ödsmåls socken, Bohuslän, en boplats som undersöktes av Riksantikvarieämbetet UV Väst under åren (Schaller Åhrberg 1996). Fyndmaterialet från Ackes tomt är omfattande, ca artefakter, varav 85 % utgörs av flinta medan resterande 15 % består av kärnor, avslag och redskap i andra bergarter, huvudsakligen diabas. När det gäller kvarts och kvartsit finns 316 föremål registrerade från platsen. Dessa består av såväl kärnor som avslag med eller utan retusch (Bramstång & Schaller Åhrberg 1996). Undersökningen av Ackes tomt är ett exempel på, att när andra bergartsmaterial systematiskt tas tillvara, kan dessa vara nog så omfattande. Kvartsitfynden vid Håby Den slagna kvartsiten vid Håby består uteslutande av avslagsmaterial d.v.s. avslag, övrigt slagna bitar samt splitter. Distinkta redskap och kärnor saknas. Fig. 9. Foto över undersökningsområdet med den begränsade yta inom vilken kvartsiten låg, markerad. Foto mot NO. Foto: Glenn Johansson. En handtagskärna, några mikrospån och hundratals kvartsitavslag 15

16 Kvartsiten låg väl samlad och koncentrerades till en mindre yta på ca16 m 2 och inom denna huvudsakligen inom ca fyra m 2 (fig. 9). I den senare ytan låg 205 bitar, d.v.s. ca 65 % av samtliga fynd och många av de större avslagen ser ut att komma från ett och samma block. Här låg också de båda knackstenarna (fig. 10). I de schakt som drogs i anslutning till de undersökta meterrutorna påträffades däremot ingen slagen kvartsit. Det hela ger intryck av att vara en regelrätt slagplats. Men om så skulle vara fallet, inställer sig frågan varför inte fenomenet dokumenterats tidigare. En enkel förklaring skulle kunna vara att flertalet undersökta boplatser är omrörda. Genom sentida markanvändning, inte minst plöjning, har fyndmaterialet spridits runt och blandats. Flintslagningsplatser på dessa boplatser är i det närmaste lika ovanligt. Att slagplatser med kvartsit inte tidigare uppmärksammats, behöver alltså inte vara märkligare än att flintslagningsplatser, sällan eller aldrig heller förekommer. En annan fråga är varför dessa avslag ligger där de ligger? Om ett föremål tillverkas, exempelvis en yxa i flinta, så genererar detta en mängd avslag. En del av dessa avslag kanske vidarebearbetas till t.ex. skrapor och knivar som tas från yxtillverkningsplatsen, medan andra avslag lämnas kvar. Att detta skulle vara fallet med kvartsitavslagen verkar mindre troligt, någon föremålstillverkning som skulle genererat avslagsmaterialet som en biprodukt är svårt att tänka sig. Att avslagen producerats i syfte att användas som redskap är Antal kvartsitavslag Knackstenar N Ruta 7 Ruta 15 Ruta 4 Ruta Ruta 10 Ruta 9 Ruta 3 Ruta Ruta 12 Ruta 11 Ruta 2 Ruta Ruta 14 Ruta 13 Ruta 1 Ruta 5 Fig. 10. Planen visar utbredningen och fördelningen av kvartsit och knackstenar i de undersökta meterrutorna En handtagskärna, några mikrospån och hundratals kvartsitavslag

17 naturligtvis däremot fullt möjligt. Ansamlingen kan helt enkelt ha utgjort en depå inom en boplats. Av ett par bra kvartsitblock har man slagit till en mängd avslag. Dessa har förvarats på slagplatsen och vid behov har man helt enkelt hämtat lämpliga bitar. Dateringen av kvartsiten från den nu undersökta lokalen i Håby är problematisk. Kvarts/kvartsit förekommer och används ju i olika sammanhang och syften under i princip hela vår förhistoria, från mesolitisk tid och in i järnålder. De enda fynd som vid sidan av kvartsiten påträffades vid undersökningen var ett begränsat flintmaterial av senmesolitisk karaktär. Då det dock snarare är regel än undantag att materialen är blandade, d.v.s. fynd från flera olika förhistoriska perioder förekommer tillsammans på boplatserna i Bohuslän, daterar självklart inte handtagskärnan och mikrospånen med nödvändighet kvartsiten till senmesolitikum. Men det finns ett par faktorer som ändå talar för att så skulle vara fallet. Den ena är själva slagtekniken. Till sin karaktär verkar materialet bearbetat med en metod och teknik som ligger traditionell flintslagningsteknik nära. Avslagen skiljer sig inte märkbart från flintavslag. En annan faktor är trots allt fyndkontexten. Kvartsiten påträffades tillsammans med distinkta senmesolitiska flintföremål, andra fynd fanns ej. Ett tredje argument är det faktum att redskap och avslag i andra bergarter, bl.a. kvartsit, regelbundet förekommer på senmesolitiska boplatser. Sammanfattning Vid undersökningen av den registrerade stenåldersboplatsen Håby 226 framkom inom en ca 16 m 2 stor yta över 300 kvartsitavslag och två knackstenar. 65 % av materialet låg samlat inom endast ca fyra m 2. Tillsammans med kvartsiten, men över en större yta, fanns också spridda flintor. Flintans allmänna karaktär och fynd av mikrospån och handtagskärna pekar på en datering av flintmaterialet till senmesolitisk tid. Dateringen av kvartsiten är mer problematisk och en samtidighet mellan flintan och kvartsiten kan inte tas för given. Kvartsitfynden och knackstenarna utgör sannolikt en slagplats för kvartsit. Troligt är ändå att denna ska kopplas till det senmesolitiska flintmaterialet. Slagtekniken i kombination med mikrospån och handtagskärna, samt det faktum att kvarts- och kvartsitavslag är regelbundet förekommande inslag på lihultboplatser, gör trots allt denna tolkning till den mest sannolika. Då fornlämningen vid undersökningstillfället till stora delar var förstörd, har det inte varit möjligt att fastställa dess ursprungliga utsträckning och omfattning. Därav blir tolkningsmöjligheterna begränsade. Karaktäristiskt för lihultboplatser är de stora fyndmängderna och härigenom skilde sig RAÄ 226 med sitt mycket begränsade flintmaterial. Detta kan antingen vara en effekt av att stora delar av boplatsen förstörts vid tidigare vägomläggning, eller så speglar fyndmaterialet en förhistorisk situation. Lokalen kanske inte har utgjort en boplats i ordets rätta bemärkelse, utan spåren vi ser är kanske snarare ett uttryck för en mer begränsad och specialiserad aktivitet på platsen eller i omgivningarna. En handtagskärna, några mikrospån och hundratals kvartsitavslag 17

18 Referenser Alexandersson, Kenneth & Johansson, Glenn Senmesolitikum runt Mjörn. En undersökning av lihultkulturen i ett inlandsområde. C-uppsats, Institutionen för Arkeologi, Göteborgs Universitet. Andersson, Stina, Rex-Svensson, Karin & Wigforss, Johan Sorteringsschema för flinta. Göteborgs Arkeologiska Museum, Fyndrapporter Bramstång, Carina & Schaller Åhrberg, Eva Redskap i s k grönsten. Ur Schaller Åhrberg, Eva Ackes tomt. En senmesolitisk boplats i Ödsmål, Bohuslän. Arkeologiska resultat UV Väst rapport 1996:22. Bjerck, H. B Mesolithic site types and settlement patterns at Vega, northern Norway. Acta Archaeologica vol 60. Köpenhamn. Bruen Olsen, A & Alsaker, S Greenstone and Diabase Utilization in the Stone Age of Western Norway: Technological and Socio-cultural Aspects of Axe and Adze Production and Distributation. Norwegian Archaeological Review, vol 12. No Callahan, Errett An Evaluation of the lithic technology in middle sweden during the mesolithic and neolithic. Societas Archaeologica Upsaliensis. Aun 8. Hernek, Robert & Nordqvist Bengt Världens äldsta tuggummi? Riksantikvarieämbetet, Kungsbacka. Jonsäter, Mats Äldre stenåldern tiden före 3000 f kr. I Furingsten, Agne m fl; Från flintverkstad till processindustri. Riksantikvarieämbetet. Kungälv. Knutsson, Kjell Making and using stone tools. The analysis of the lithic assemblages from Middle Neolithic sites with flint in Västerbotten, northern Sweden. Societas Archaeologica Upsaiensis. Aun 11. Lindgren, Cristina Ett bipolärt problem om kvartsteknologi under mesolitikum. 1: Hauptman Wahlgren, K. (red). Aktuell Arkeologi 4. Stockholm Archaeological Reports 29. Stockholm. Lindgren, Cristina Kvarts som källmaterial exempel från den mesolitiska boplatsen Hagtorp. TOR. Tidskrift för arkeologi Journal of Archaeology. Vol. 28. Lindman, Gundela Småskalig utvinning av kvarts. Några dalsländska exempel från Töftedalens socken. Västgöta-Dal 1989/90. Miller, Urwe & Robertsson, Ann Marie Late Weichselian and Holocene environmental changes in Bohuslän, South Western Sweden. Geographica polonia 55. Nordqvist, Bengt A study of the Mesolithic on the Swedisch Westcoast. Including a case study of a coastal with organic remains from the Boreal and Early Atlantic periods. Appendix: Eva-Lena Larsson (Dissertation issue). Schaller Åhrberg, Eva & Älveby, Kristina Jaktstation eller plats för utvinning av strandflinta. Fornlämning 12 och 14, Kungsbacka socken, Halland. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer. Rapport UV 1992:5. Schaller Åhrberg, Eva Ackes tomt. En senmesolitisk boplats i Ödsmål, Bohuslän. Arkeologiska resultat UV Väst rapport 1996:22. Sjögren, Karl-Göran Om västsvensk mesolitisk kronologi. I Browall, Hans, m.fl. (red). Västsvenska Stenåldersstudier. Gotarc Serie C. Arkeologiska skrifter no 8. Göteborg. Welinder, Stig The pre-pottery Stone Age of Eastern Middle Sweden. Antikvariskt Arkiv 48. Stockholm. 18 En handtagskärna, några mikrospån och hundratals kvartsitavslag

19 Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr: Projektnummer: Förundersökning: Slutundersökning: Undersökningstid: 21 juni 6 juli Projektgrupp: Projektledare: Glenn Johansson. Amanuenser: Ola Kadefors och Linda Larsson. Undersökt yta: 100 m 2. Läge: Ekonomiska kartan, blad 8B 8a och 8B 8b, x 6492,8y Koordinatsystem: Rikets. Fynd: fynd med fnr 1 44, inlämnade till Bohusläns Museum. En handtagskärna, några mikrospån och hundratals kvartsitavslag 19

20 Bilaga fyndlista Fyndnr Schaktnr Kategori Material Antal Vikt i g 1 1 Avslagsmaterial Flinta Avslagsmaterial Flinta Avslagsmaterial Flinta Mikrospån Flinta Avslagsmaterial Flinta Avslagsmaterial Flinta Avslagsmaterial Kvartsit Avslagsmaterial Flinta Avslagsmaterial Kvartsit Avslagsmaterial Flinta Knacksten Bergart Avslagsmaterial Kvartsit Avslagsmaterial Flinta Avslagsmaterial Kvartsit Avslagsmaterial Flinta Mikrospån Flinta Avslag med retusch Flinta Knacksten Bergart Avslagsmaterial Kvartsit Avslagsmaterial Flinta Avslagsmaterial Kvartsit Mikrospån Flinta Avslagsmaterial Kvartsit Avslagsmaterial Flinta Avslagsmaterial Kvartsit Avslagsmaterial Flinta Avslagsmaterial Kvartsit Avslagsmaterial Flinta Avslagsmaterial Kvartsit Avslagsmaterial Kvartsit Avslagsmaterial Kvartsit Avslagsmaterial Flinta Avslagsmaterial Kvartsit Avslagsmaterial Kvartsit Avslagsmaterial Flinta Handtagskärna Flinta Avslagsmaterial Kvartsit Avslagsmaterial Flinta Övrig kärna Flinta Avslagsmaterial Kvartsit Avslagsmaterial Flinta Avslagsmaterial Kvartsit Avslagsmaterial Flinta Avslagsmaterial Kvartsit En handtagskärna, några mikrospån och hundratals kvartsitavslag

21 Figurförteckning Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Sverigekartan med platsen för undersökningen markerad Fig. 2. Utsnitt ur gula kartan, blad 8B 8a och 8B 8b, med undersökt fornlämning Håby 226 och nytillkommen anslutningsväg markerad. Skala: 1: Fig. 3. Foto från norr mot boplatsen som var belägen i slänten till vänster om reklamskyltarna. Foto: Glenn Johansson Fig. 4. Kartan visar den sedan 1997 tillkomna vägsträckning, samt de utredningschakt som drogs i vägens sträckning Skala 1: Fig. 5. Teckningen visar handtagskärnan (F36) och de fem mikrospån (F4, 16 och 22) som påträffades vid undersökningen. Typologiskt daterar dessa fynd materialet till senmesolitisk tid. Skala 1:1. Teckning: Anders Andersson Fig. 6. Teckningen visar några av de spånliknande kvartsitavslag som finns bland fynden från Håby. Skala 1:1,25 (=80 %). Teckning: Anders Andersson Fig. 7. Fotot visar de 322 kvartsitavslag som framkom inom en sexton kvadratmeter stor yta på boplatsen. Foto: Anders Nilsson Fig. 8. Dessa båda knackstenar (F11 och F18) påträffades tillsammans med stora mängder kvartsitavslag. Skala 1:1,25 (=80 %). Teckning: Anders Andersson Fig. 9. Foto över undersökningsområdet med den begränsade yta inom vilken kvartsiten låg, markerad. Foto mot NO. Foto: Glenn Johansson Fig. 10. Planen visar utbredningen och fördelningen av kvartsit och knackstenar i de undersökta meterrutorna Tabellförteckning Tabell 1. Flintornas fördelning på olika fyndkategorier En handtagskärna, några mikrospån och hundratals kvartsitavslag 21

22

23 När stenåldersboplatsen Håby 226 i Munkedals kommun i Bohuslän undersöktes 1999, visade den sig innehålla en mycket ovanlig fyndsammansättning. Till skillnad från de vanligtvis så fyndrika senmesolitiska boplatserna var materialet här mycket sparsamt och består av endast knappt 700 registrerade fynd. Än mer anmärkningsvärt är att mer än hälften av fynden utgörs av kvartsitavslag. Kvartsiten låg väl samlad och påträffades tillsammans med ett par knackstenar, en handtagskärna och några mikrospån i flinta inom en endast sexton kvadratmeter stor yta. ISSN