Hur går det egentligen med nyomläggningen?

Transkript

1 Hur går det egentligen med nyomläggningen? Nya ekostödet skulle öka den certifierade produktionen blev det så? PETER EINARSSON Inför beslutet om det nya landsbygdsprogrammet 2007 var det heta diskussioner om hur miljöersättningen till ekoproduktionen bäst skulle utformas för att stimulera till ökad certifiering och i förlängningen mer ekoprodukter på marknaden. Allt i avsikt att försöka nå det ambitiösa nya målet: 20 procent av den svenska åkerarealen ekocertifierad till Regeringen valde att huvudsakligen använda piskan: kraftigt sänkt ersättning till ocertifierade producenter men även en sänkning för de flesta certifierade producenter i och med att ersättningen för ekologisk vallareal slopades helt. Det fanns brett stöd för den första åtgärden, men både Ekologiska Lantbrukarna och andra tyckte det var bakvänt att också försämra för dem som faktiskt följde signalerna och valde att certifiera sig. Så hur gick det? Fungerade den nya stödmodellen som tänkt? Var det regeringen eller kritikerna som fick rätt? Det korta svaret på den frågan är tyvärr att ingen vet. Det har gått två odlingssäsonger och anslutningsnivåerna har helt klart förändrats ordentligt både i miljöersättningen och certifieringen. Men dessvärre är statistiken om ekoproduktionen så undermålig att det är omöjligt att dra några säkra slutsatser om hur förändringarna påverkat lantbrukarnas beslut. I många fall går det inte ens att få säkert besked om hur många hektar eller djur som finns i det ena eller andra systemet. Mer om detta i en separat artikel här bredvid. Jag har trots detta ägnat ett par dagar åt att försöka sammanställa de olika siffror som finns, korrigera de värsta felkällorna och dra så mycket slutsatser jag vågat. Men allt som står här måste ändå tas med en stor nypa salt. Det finns knappast en siffra jag vågar lita hundraprocentigt på, och därtill är det inte osannolikt att jag själv råkat åstadkomma nya fel när jag tvingats kombinera material från olika källor. Med de reservationerna tycker jag i alla fall man kan konstatera följande. Minskad totalareal i ekostödet Den totala anslutna åkerarealen i ekostödet minskade med någonstans mellan och hektar 2007 (enligt olika versioner från Jordbruksverket). Det som försvunnit är nästan enbart vall. Övriga grödor visar små förändringar. Minst en tredjedel av minskningen kan kopplas till den grupp brukare som bara haft vallareal ansluten och inga egna djur det vill säga ingen produktion som kunde kvalificera för stöd i nya programmet. Enligt en beräkning av Jordbruksverket 2005 låg deras areal i spannet hektar, och eftersom rätt precis hälften av de anslutna hade åtaganden som gick ut 2006 kan det förklara en minskning med hektar. Vilken grupp som står för resten av minskningen är omöjligt att säga, men en rimlig gissning är att en stor del handlar om gårdar som haft vall ansluten men djuren kvar i konventionell drift en grupp i samma storleksordning som de med bara vall. De preliminära siffrorna för 2008 (baserade endast på arealen i SAM-ansökningarna) vi Hektar Åkerarealer i miljöersättning Ekocertifierade åkerarealer KRAV/Aranea Åkerarealer i miljöersättning för ekologisk produktion SJV SAM Hektar Vall Spannmål Proteingrödor Oljeväxter Fiberväxter Potatis Sockerbetor Grönsaker Frukt och bär Energigrödor Träda Övrigt SUMMA Preliminära siffror, baserade på SAM-ansökan Källa: Jordbruksverket ekologiskt lantbruk 7/2008

2 Anslutningen till ekostödet minskade med upp till hektar under I stort sett hela minskningen är vall varav en tredjedel kan kopplas till den grupp brukare som bara haft vallarealen ansluten och inga egna djur. sar en ytterligare minskning, men mycket mindre, bara drygt hektar. Det är inte heller så förvånande, eftersom det var mycket färre åtaganden som gick ut Dessutom kan avhoppen ha uppvägts av en viss nyanslutning från mjölkbönder som gått in i karens i år utan att överhuvudtaget ha varit anslutna till ekostödet tidigare. Lite nycertifierad areal Nyanmälningen till certifiering 2007 (KRAV eller EU-eko) var troligen omkring hektar. foto: andré maslennikov En rejäl ökning jämfört med åren närmast före, men en anmärkningsvärt liten andel av de åtaganden som löpte ut. Det bör ha funnits totalt cirka hektar ocertifierad mark i åtaganden som löpte ut Om hektar försvann helt och gick in i certifiering, återstår hektar som anslöts till nytt femårsåtagande utan att certifiera sig. Bara en av tre som hade möjligheten valde alltså certifiering. Det här är extra förvånande eftersom det för det stora flertalet bör ha varit ekonomiskt fördelaktigt att gå in i certifiering även om man inte haft möjlighet eller lust att sälja sina produkter som ekologiska. Certifieringskostnaden stannar idag för de flesta kring kronor om året, en summa som i allmänhet går att tjäna in enbart på den högre ersättningsnivån. Många ocertifierade djur Det allra mest iögonfallande i statistiken är hur många ocertifierade djur som är anslutna till ekostödet. Mycket av diskussionen inför nya landsbygdsprogrammet handlade om de pengar som gick till vallareal utan koppling till djur. Men tittar man på siffrorna är djurlös vallareal ett fenomen som varit i avtagande ända sedan förra förändringen av ekostödet Under perioden ökade den anslutna åkerarealen med 35 procent. Antalet anslutna djurenheter ökade samtidigt med mer än 50 procent. Åtminstone sedan 2004 har antalet ocertifierade djurenheter varit betydligt större än de certifierade. Det har gått minst fyra gånger så mycket pengar till dem som till den omdiskuterade vallarealen. Ungefär 20 procent av landets nötkreatur är idag anslutna till ekostödet förmodligen med rätt stor övervikt för köttproduktionen, men det är en gissning, statistiken skiljer inte på mjölkkor och dikor. När det gäller fåren är andelen ännu högre, omkring 35 procent. Skillnaden i genomsnittlig djurtäthet är därmed inte heller särskilt stor mellan ekostödet och den certifierade arealen 0,32 respektive 0,37 DE/ha för perioden Och 2007 minskade gapet ytterligare (0,41 0,44). Det är lite svårt att begripa varför så många väljer att lägga om hela sin produktion, men Ekocertifierade åkerarealer (godkända+karens) Hektar KRAV KRAV KRAV KRAV KRAV KRAV Aranea SJV SAM SJV SAM Vall Spannmål Proteingrödor 1, Oljeväxter Fiberväxter Potatis Sockerbetor Grönsaker Frukt och bär Energigrödor Träda Övrigt SUMMA Siffrorna för enskilda grödor i underlaget från KRAV/Aranea avser endast KRAV-godkänd areal. Karensareal redovisas inte uppdelat på grödor i deras statistik. 2 Viss osäkerhet i siffrorna eftersom grönfoderblandningar redovisas olika både mellan åren och mellan KRAV/SJV 3 I siffrorna från KRAV/Aranea ( ) ingår även karensareal under Övrigt 4 Total certifierad areal inklusive karens, obrukat, träda etc 5 Preliminära siffror, baserade på SAM-ansökan 2008 Källa: KRAV, 2007 Aranea, Jordbruksverket ekologiskt lantbruk 7/2008 7

3 ändå avstå från möjligheten att sälja produkterna till merpris. Men gissningsvis ligger en stor del av förklaringen i köttbranschens låga merpriser och svaga intresse att marknadsföra ekologiskt kött. Nettoökning av djurantal djurenhet (DE) = 1 ko = 1,67 ungnöt = 6,67 tackor = 6,67 getter = 2 suggor = 10 slaktsvin = 71,43 värphöns = 333,33 slaktkycklingar foto: stina holmerin Omkring 35 % av landets tackor är anslutna till ekostödet. Inte ens hälften av dem är certifierade trots att ett högre ekostöd för certifierad produktion skulle betala certifieringsavgiften. När det gäller djuren är även nyanslutningssiffrorna till ekostödet positiva. Enligt Jordbruksverket fanns djurenheter i åtaganden som gick ut 2006, och de ersattes av djurenheter i nya åtaganden från 2007 alltså en nettoökning med djurenheter, trots den kraftiga minskningen av ansluten areal. Nyanslutningen av djur till certifiering var ännu större, uppskattningsvis djurenheter (här finns inga trovärdiga totalsiffror alls). Men även efter den ökningen är omkring hälften av de anslutna djuren ocertifierade. Betydligt fler än tidigare valde certifiering, men de flesta valde att fortsätta som ocertifierade även i ett nytt åtagande, trots lägre ersättning. Ska man spekulera så ser det kanske ut som om många djurproducenter lagt sig i vänteläge och avvaktar tydligare signaler. Håller marknadens ekoentusiasm i sig? Finns det fortfarande politiskt stöd för ökad ekoproduktion, eller var alliansregeringens försämringar av miljöersättningen början till slutet för den politiska satsningen på eko som ett alternativ i stor skala? Hur som helst finns här en stor potential att snabbt öka den certifierade ekoproduktionen djurenheter med tillhörande åkerarealer som är färdiga att ansluta sig vilken dag som helst. Många smågårdar borta Antal djurenheter i miljöersättning för ekologisk produktion Mycket av den vallareal som försvunnit från miljöersättningen låg uppenbarligen på smågårdar, eller på företag som bara haft en mindre del av arealen ansluten. Det finns visserligen ingen statistik uppdelad på storleksgrupper, men om man dividerar de hektar som försvann mellan 2006 och 2007 med minskningen i antal anslutna företag, cirka 6 000, så var snittarealen någonstans mellan 11 och 15 hektar. Det handlar dock inte om de många smågårdar/hästgårdar/ bostadsjordbruk som kom med i miljöersättningen efter myndigheternas intensiva värvningskampanj i samband med att gårdsstödet infördes. De åren ökade anslutningen med cirka hektar uteslutande vall och uteslutande ocertifierat. Hela denna vallareal finns fortfarande kvar i ersättningssystemet med åtaganden som löper till 2009 eller 2010 och full ersättning på 500 kr/ha enligt gamla landsbygdsprogrammet Ungnöt antal djur Kor antal djur Tackor antal djur Getter antal djur Suggor antal djur Slaktsvin antal djur Värphöns antal djur Slaktkyckling 36 antal djur Anslutna totalt Djur med ersättning Ersättningen begränsades av vallarealen Källa Jordbruksverket 8 ekologiskt lantbruk 7/2008

4 Pengarna används inte Regeringens budgetram för ekostödet ligger på 700 miljoner kronor i genomsnitt per år. Tittar vi på kurvan över utbetalda ersättningar är det tydligt att stora delar av de pengarna idag inte används. Från 2001 till 2006 steg utbetalningarna stadigt i takt med ökande anslutning, men 2007 föll de abrupt från nära 600 miljoner till precis över 500. För 2008 finns ännu ingen redovisning, men troligen ligger summan kvar nära 2007 års nivå. Ökat djurantal balanseras av mindre utbetalningar till vall och till ocertifierade producenter. Från 2009 blir det ytterligare en skarp minskning, när den 50- DE Antal djurenheter i miljöersättning Ekocertifierade DE procentiga reduktionen för ocertifierade slår igenom, samtidigt som ett stort antal gamla åtaganden går ut. Det finns alltså gott om plats i budgeten för att kombinera piskan med en morot. Både en återinförd ersättning till vallen och en allmän uppjustering av ersättningsnivåerna skulle rymmas utan risk för att spräcka totalramen. Målet inom räckhåll? KRAV/Aranea SJV SAM Antal brukare med ekologisk miljöersättning respektive ekologisk certifiering Källor: KRAV, Jordbruksverket ANTAL Miljöersättning eko Ekocertifierade Sammanfattningsvis är det känslan av vänteläge som är det dominerande intrycket av statistiken. Det har visserligen försvunnit rejäla arealer, men till största delen ändå mark på smågårdar som inte är avgörande för potentialen att någorlunda snabbt öka flödet av certifierade produkter. De flesta har valt att fortsätta med ett nytt åtagande, men utan att ta steget till certifiering och den ekologiska marknaden. Att så många inte utnyttjar möjligheten att ansluta sig till certifiering, trots att det skulle betala sig redan genom högre ersättningsnivå, är ett allvarligt varningstecken. Det tyder på att de snarare funderar på att hoppa av helt och hållet, än på att satsa på den ekologiska marknaden. Samtidigt tycker jag vi ska vara tacksamma för att inte fler valt att lämna ekostödet helt och hållet. Som det ser ut idag är faktiskt 20-procentsmålet fortfarande inom räckhåll till Arealerna som behövs finns ju fortfarande till största delen inom ekostödet med tillhörande djur dessutom. Men för att de verkligen ska komma fram måste bönderna också våga lita på att varken politiker eller marknad lämnar dem i sticket efter några år, halvvägs igenom en omläggning som ännu inte gett full avkastning. Man kan ha full förståelse för den som idag inte riktigt känner det förtroendet. Ekocertifierade djurenheter (godkända+karens) KRAV KRAV KRAV KRAV KRAV KRAV Aranea SJV Ungnöt antal djur Kor antal djur Tackor antal djur Getter antal djur Suggor antal djur Slaktsvin antal djur Värphöns antal djur Slaktkyckling antal djur TOTALT Källa: KRAV, 2007 Aranea, 2007 Jordbruksverket ekologiskt lantbruk 7/2008 9

5 ekologiska nötkreatur på rymmen? Snart inte en siffra rätt i KRAV, SCB, Jordbruksverket ingen levererar någon tillförlitlig statistik, och absolut inte jämförbar De första tio åren eller så gick det rätt bra med den svenska. KRAV hade några hundra anslutna bönder och en gång om året satte sig Gunnar Rundgren ner och drog ut några tabeller ur databasen. Jag trodde kanske inte då att jag drygt 20 år senare skulle sitta och längta tillbaka till de hemsnickrade tabellerna. De var definitivt inte high-tech, men de uppfyllde grundkraven på bra statistik begriplig presentation och framförallt siffror man vågade lita på. Värmdövägen , Saltsjö-Boo Försäljning: tel e-post: order@samodlarna.se High-tech hos KRAV Idag verkar det mesta ha gått fel. KRAV-statistiken har efter flera omgångar EU-stöd sammanlagt flera miljoner kronor blivit mycket mera high-tech men mycket mindre pålitlig och framförallt skrattretande illa presenterad. För att hitta KRAV-siffrorna idag måste man sitta och knappa i evigheter på ett även för härdade datoranvändare svårnavigerat internetsystem, som endast klarar att leverera data för en gröda och ett år i taget. Den lättillgängliga sammanställning som företaget klarade att presentera ända fram till slutet av 1990-talet existerar inte längre. Från och med förra året är det inte ens den totala KRAV-anslutningen man får fram efter några timmars knappande, utan bara den KRAV-produktion som certifieras av KRAVs eget dotterbolag Aranea. No-tech hos SMAK och HS Anslutningen till de två nya certifierarna SMAK och HS finns överhuvudtaget inte redovisad någonstans. Inget av företagen verkar ännu ha fått igång ett datasystem värt namnet här är det no-tech som gäller och trots att stora delar av deras certifiering gäller KRAV-standarden har alltså inte heller KRAV tagit fram något system för rapportering av anslutningen. Ryktesvis har nu SMAK och HS på förfrågan börjat skicka vissa uppgifter till Jordbruksverket, oklart i vilket format och med vilken detaljeringsgrad. Ekologisk produktion som certifieras enligt EUs regelverk verkar helt ha hamnat mellan stolarna. KRAV/Aranea har haft en liten sådan certifiering åtminstone sedan 2006, och SMAK sedan Den produktionen förekommer överhuvudtaget inte någonstans i statistiken. foto: andré maslennikov Ekostödsstatistiken Sedan har vi då ekostödsanslutningen som redovisas på sitt eget lilla vis, utan egentlig koppling till certifieringsstatistiken. De allra flesta certifierade ekoproducenter är förstås även anslutna till ekostödet, så samma arealer och djur förekommer på båda ställena, men uppgifterna samlas in på helt olika vägar och kan inte samköras eller kontrolleras mot varandra. All statistik som produceras av Jordbruksverket tillkommer som en biprodukt av stödsystemet. Det är alltså informationen i stödansökningarna som vidareförädlas till statistiska uppgifter. Detta är smart på det sättet att lantbrukarna slipper fylla i två blanketter med i stort sett samma uppgifter förenkling ni vet. Det som är mindre smart är att varje förändring i stödsystemet leder till att det är något olika uppgifter som samlas in olika år eller att lantbrukarna anmäler samma areal i en annan kategori. Det betyder att statistiken sällan är fullt jämförbar mer än 5 6 år bakåt normalintervallet mellan förändringarna i jordbrukspolitiken. Ibland försvinner vissa uppgifter helt, eftersom de inte längre är relevanta för stödsystemet. Redovisningen av proteingrödor som ärter och åkerbönor, särskilt i blandningar med spannmål, är ett typiskt exempel. Allt eftersom stödkriterier 10 ekologiskt lantbruk 7/2008

6 na förändras flyttas samma grönfoderblandning runt bland 4 5 olika grödkoder så att statistiken ser helt olika ut från år till år, fastän inte mycket hänt med de verkliga arealerna. Den mänskliga faktorn Uppepå allt detta kommer så den mänskliga faktorn. Särskilt hos Jordbruksverket förefaller man tvärtemot vad många bönder föreställer sig vara ganska mänskliga. Det blir alltså ganska ofta fel även av mera slumpmässiga orsaker. Det verkar hända lite mindre ofta hos KRAV, möjligen eftersom de har ett betydligt mindre och hanterligare datasystem. KRAV och Jordbruksverket har också lite olika idéer om vilka grödor som ska räknas ihop eller för sig. Inte jättestora skillnader, men tillräckligt för att det ibland ska bli omöjligt att jämföra. Exempelvis har man olika sätt att redovisa karensareal. KRAV i klump för sig utan uppdelning på grödor, Jordbruksverket per gröda sammanräknat med godkänd areal. Ekostödet är ju detsamma för godkänt som för karens. Konventionell areal på delvis ekocertifierade gårdar är en annan intressant siffra som förr alltid fanns i KRAVs statistik. Idag finns den ingenstans. SCB Men Statistiska Centralbyrån då? Har inte de ett övergripande ansvar för jordbruksstatistiken? Nej, tyvärr. SCB står fortfarande som utgivare av Jordbruksstatistisk årsbok (nu även gratis på nätet!), men de är i stort sett bortkopplade från datainsamlingen. Årsbokens redaktör Daniel Persson sitter alltså i precis samma båt som jag, suckar han i telefon när jag ringer upp. Det blir till att be om datakörningar från Jordbruksverket och att sitta och klicka i timmar på KRAVs hemsida varje gång årsboken ska ut. I årets utgåva valde Daniel för övrigt att inte publicera KRAVstatistiken för 2007, eftersom den inte längre speglar den totala certifierade ekoarealen. Hål och osäkerhet Konkret leder allt detta både till avsevärda hål i statistiken och till en allmän osäkerhet om vad man kan lita på. I tabellerna över den ekologiska djurhållningen ser ni till exempel att det helt saknas data om anslutna djur i ekostödet före Det uppges bero på att Jordbruksverket i många år hade felprogrammerat sina statistikkörningar så att vissa djur räknades flera gånger. Om det är omöjligt att i efterhand göra om detta, eller om man bara inte har brytt sig om det, har jag inte riktigt uppfattat. Även betydligt enklare saker blir fel. Jag har till exempel på tre olika vägar fått tre helt olika siffror från Jordbruksverket på totala antalet hektar i ekostödet för En i Excelfiler direkt från verket, en annan i rapporten om landsbygdsprogrammet 2007, och en tredje i Jordbruksstatistisk årsbok. (Jag använde Excelfilerna som jag åtminstone vet är jämförbara mellan åren.) Riktigt förbluffande fel har det blivit när Jordbruksverket för 2007 försökt sig på att redovisa andelen ekologiskt certifierade djur i ekostödet. När det gäller nötkreatur har de hittat åtminstone nötkreatur som inte fanns hos hos Aranea och SMAK, de enda som certifierade ekologiska djur det året. Kanske inte jättekonstigt om man tänker på att enda källan till uppgiften är en kryssruta på SAM-blanketten, som vad jag vet aldrig dubbelkollas mot certifieringsorganens uppgifter. När det gäller svin och fjäder Våra kunder kunniga, miljömedvetna med precisa krav. JERMIN VOMMEX FUFOMIX Mineralfoder säljs via lantbrukshandeln Tel Husdjur elp ekologiskt lantbruk 7/

7 fä är Jordbruksverkets siffror tvärtom mycket lägre för slaktkyckling bara en tiondel så många som Aranea hade ensamma. Är det räknefel? Bönder som kryssat fel? Djur som inte sökts stöd för och därför inte kommit med i blanketten? Där någonstans gav jag upp försöken att få ordning på det hela. Ska vi överhuvudtaget kunna bedöma om vi når ekomålen eller ej så måste nog någon ta ansvaret för att städa upp och få alla berörda att räkna samma saker och på samma sätt. PETER EINARSSON Källor Det finns i huvudsak två offentliga källor till statistik om ekologisk produktion. Den första och mest lättillgängliga är Jordbruksstatistisk årsbok, som ges ut av SCB och finns både som tryckt bok och för nedladdning från nätet ( I kapitel 9 finns siffror om ekostödsanslutningen (från Jordbruksverket) och i kapitel 11 statistik om certifierad produktion (huvudsakligen baserad på KRAVs siffror). Den andra är KRAVs statistik, som bara finns på nätet ( Default.aspx). Det enda skälet att gå dit är om man vill ha mycket detaljerade uppgifter om någon viss gröda eller ett visst område. Beväpnad med tillräckligt tålamod kan man få fram uppgifter ner på kommunnivå. Jordbruksverket har hittills inte publicerat mycket ekostatistik. Man har varit tvungen att själv begära ut de siffror man varit intresserad av. Det mesta jag redovisat här om ekostödsanslutningen bygger på opublicerade Excelfiler jag fått ut på begäran vid olika tillfällen. Från och med i år finns dock översiktliga siffror om anslutningen till ekostödet och övriga miljöersättningar på Jordbruksverkets hemsida ( com/536dnm). Bra initiativ och föredömligt enkelt, bara att ladda hem pdf-filer. Dessutom uppdaterat ändå till och med 2008 års preliminära siffror. Jordbruksverksrapport: Ocertifierade i ekostödet viktigaste rekryteringsbasen Undersökning om varför omläggningen går så trögt. Den gångna vintern fick jordbruksministern stark kritik från många håll för att nyomläggningen till ekologisk produktion går så långsamt. Det var bland annat flera interpellationsdebatter i riksdagen och en hearing med näringen i december Eskil Erlandsson vidhöll envist att det inte var hans ansvar utan näringens. Men diskussionerna ledde ändå till att han lade ut ett uppdrag på Jordbruksverket att undersöka varför omläggningen går så trögt. Uppdraget har nu resulterat i en rapport som kom i juni. Den innehåller dels lönsamhetsberäkningar för olika ekologiska produktionsgrenar, dels resultaten av en intervjuundersökning med både ekologiska och konventionella lantbrukare, plus en handfull rådgivare. Lönsamhetsberäkningarna utgår från de avkastningsdata som de senaste åren samlats in från ett urval av de ekostödsanslutna. Det är därför genomgående låga nivåer jämfört med vad som är normalt i certifierad produktion. Skillnaden är särskilt stor för vall där man räknar med cirka 75 procent av konventionell produktion. Trots detta är resultatet det vanliga: ekologiska producenter har i de flesta fall bättre täckningsbidrag än motsvarande konventionella (när ekostödet räknas in, ska man kanske tilllägga). Intervjuundersökningen visar sig vara en mycket begränsad historia som omfattar totalt ett 40-tal ekologiska och konventionella lantbrukare fördelade på sju olika produktionsinriktningar alltså 2 3 bönder från var och en av de totalt 14 grupperna. Mera ett slumpartat stickprov än en undersökning. Rapportens allmänna slutsatser är ingen överraskning för en regelbunden läsare av Ekologiskt lantbruk. Jordbruksverket bekräftar den välbekanta bilden. Lönsamheten finns rent kalkylmässigt, men andra faktorer bromsar ändå omläggningen: större skördevariationer och andra riskfaktorer i ekologisk drift, osäkerhet om både marknaden och det politiska stödet på längre sikt, plus det psykologiska motstånd som yttrar sig bland annat i att man blåser upp små detaljproblem med vissa KRAV-regler till absoluta hinder för omläggning. Jordbruksverket är noga med att understryka att trögheten har många olika orsaker och att situationen kan vara väldigt olika beroende på driftsinriktning och det enskilda företagets förutsättningar. Trots detta framträder ett par huvudslutsatser: 1) Långsiktighet i marknadens efterfrågan. Visst är läget bra just nu, men det är bara ett par år sedan mjölkbönder stod i kö för att få lägga om. 2) Tydligare incitament för de ocertifierade att ta steget fullt ut. Om man snabbt vill öka tillgången på ekologiska produkter på den svenska marknaden bör åtgärder i första hand inriktas på de jordbrukare som har ekologisk produktion men som valt att inte certifiera denna. Med andra ord en uppmaning till marknadens aktörer och en om än mycket inlindad till jordbruksministern. Frågor saknas En märklighet med rapporten är annars att den överhuvudtaget inte berör den sänkta miljöersättningens betydelse för omläggningsviljan. Det påpekas uttryckligen att detta inte ingått i syftet med undersökningen, och man har heller inte ställt några sådana frågor till intervjupersonerna. Mitt intryck är att verket fått direkta order från jordbruksdepartementet att undvika den diskussionen. Lika märkligt är att inga lönsamhetsberäkningar gjorts för nöt- och lammköttsproduktionen. Med tanke på att den helt övervägande delen av de ocertifierade i ekostödet hör till de två grupperna tycker man att de tvärtom borde varit särskilt prioriterade. I uppdraget ingick också att föreslå hur kan förbättras. Om detta kommer en särskild rapport senare. PETER EINARSSON Rapporten heter Prisutveckling och lönsamhet inom ekologisk produktion och finns för nedladdning från under Blanketter och trycksaker Rapporter. vi säljer direkt Sverige-Norge-Finland herbamat en direktsåmaskin. Komplettera vallar och beten. KVICK-FINN kultivator med rotor för mekanisk ogräsbekämpning. ring, maila boris i finland Han talar svenska boris.lindgard@agrolink.fi 12 ekologiskt lantbruk 7/2008