Europeiska unionens officiella tidning

Transkript

1 L 92/68 BESLUT AV EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET nr 277/15/KOL av den 6 juli 2015 om medgivande av undantag från Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet) när det gäller vissa logistiktjänster som tillhandahålls av Posten Norge AS [2016/488] EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET (NEDAN KALLAD MYNDIGHETEN) HAR ANTAGIT DETTA BESLUT med beaktande av den rättsakt som det hänvisas till i punkt 4 i bilaga XVI till EES-avtalet i vilken förfarandena vid offentlig upphandling i den allmännyttiga sektorn fastställs (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster ( 1 )), särskilt artikel 30.1, 30.5 och 30.6, med beaktande av avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (nedan kallat övervakningsavtalet), särskilt artiklarna 1 och 3 i protokoll 1, med beaktande av myndighetens beslut av den 19 april 2012 som ger ledamoten med ansvar för offentlig upphandling rätt att fatta vissa beslut inom området för offentlig upphandling (beslut nr 136/12/KOL), efter samråd med Eftas kommitté för offentlig upphandling, och av följande skäl: I. BAKGRUND (1) Genom en skrivelse av den 20 mars 2015 ( 2 ) och med anledning av de diskussioner som föregick anmälan, mottog myndigheten en begäran från Posten Norge AS (nedan kallad Posten Norge) om antagande av ett beslut rörande tillämpningen av artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG på vissa logistiktjänster. Myndigheten meddelade Norge att begäran mottagits ( 3 ). Genom en skrivelse av den 1 juni 2015 ( 4 ) ändrade Posten Norge räckvidden för begäran efter samråd med myndigheten. Genom skrivelser från myndigheten av den 10 juni 2015 rådfrågades Eftas kommitté för offentlig upphandling och ombads att lämna synpunkter genom skriftligt förfarande ( 5 ). Eftas kommitté för offentlig upphandling avgav enhälligt ett positivt yttrande om myndighetens utkast till beslut den 26 juni 2015 ( 6 ). (2) Posten Norges ändrade begäran avser följande logistiktjänster enligt Posten Norges definitioner: a) Standardleverans av paket från företag till företag ( B2B ) inrikes, dvs. distribution av paket på mindre än 35 kg som skickas från och levereras till företag i Norge (inklusive inkommande paket, dvs. leverans av paket av en postoperatör eller en logistikleverantör i Norge för en postoperatör eller en logistikleverantör utomlands). b) Standardleverans av paket från företag till företag internationellt, utgående, dvs. distribution av paket på mindre än 35 kg som skickas från företag i Norge till företag utomlands. c) Expressleverans av paket ( Day 1 / in-night ) inrikes, dvs. distribution av paket och gods till företag i Norge med garanterad leverans före en viss tid nästa dag. ( 1 ) EUT L 134, , s. 1. ( 2 ) Inkom till myndigheten den 23 mars Se dokument nr ( 3 ) Dokument nr , , ( 4 ) Dokument nr ( 5 ) Dokument nr , , ( 6 ) Dokument nr

2 L 92/69 d) Expressleverans av paket internationellt (både inkommande och utgående), dvs. expresstransport av paket till och från Norge. e) Samförsändelser eller transport av styckegods, dvs. distribution av gods (inte paket) på mellan 35 kg och 2,5 ton som hanteras genom ett terminalnät, med undantag av termo- och bulktransport, varigenom flera föremål levereras till samma mottagare. f) Dellast, dvs. distribution av gods på över 2 2,5 ton som inte hanteras i terminaler utan levereras via väg eller järnväg, med undantag av termo- och bulktransport. (3) Begäran åtföljs av en rapport från den nationella konkurrensmyndigheten, (nedan kallad Konkurransetilsynet), där det slås fast att Posten Norge varit utsatt för betydande konkurrens på alla de marknader som har anmälts till myndigheten. II. RÄTTSLIG RAM (4) Artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG medger undantag från bestämmelserna om offentlig upphandling om aktörerna på en marknad verkar i en konkurrensutsatt miljö. I artikel 30.1 i direktivet föreskrivs följande: Kontrakt som syftar till att medge utförandet av en verksamhet enligt artiklarna 3 7 omfattas inte av detta direktiv om den aktuella verksamheten i den medlemsstat där den utövas är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde. (5) I artikel 30.1 i direktivet anges två krav som ska vara uppfyllda för att myndigheten ska kunna bevilja undantag enligt artikel 30.5, med beaktande av artikel 30.6, i direktivet. (6) Det första kravet enligt artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG är att verksamheten ska utövas på en marknad med fritt tillträde. Enligt artikel 30.3 i direktivet ska tillträdet till marknaden betraktas som fritt om medlemsstaten har genomfört och tillämpar relevant EES-lagstiftning om att öppna en viss sektor eller en del av den. (7) Enligt artikel 30.5 i direktiv 2004/17/EG får myndigheten på begäran av en upphandlande enhet fatta beslut på grundval av artikel 30.1, när det föreskrivs i en stats lagstiftning. Detta krav är uppfyllt för Norges del. Direktiv 2004/17/EG har införlivats med den norska lagstiftningen genom lagen om offentlig upphandling ( 7 ) och forskrift nr. 403 om upphandling i försörjningssektorerna ( 8 ). I 15-1 i forskrift nr. 403 anges villkoren och förfarandet för tillämpning av artikel 30 i direktivet på norska upphandlande enheter. Enligt forskrift nr. 403 kan upphandlande enheter begära att myndigheten antar ett beslut om tillämpning av artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG på en viss verksamhet i Norge. Innan ansökan görs kan de upphandlande enheterna om det är lämpligt begära ett yttrande från Konkurransetilsynet. (8) Den relevanta EES-lagstiftningen enligt artikel 30.3 i direktivet är, när det gäller den aktuella begäran, den som det hänvisas till i punkt F i bilaga XI till direktiv 2004/17/EG, nämligen Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG ( 9 ). Norge har genomfört direktiv 97/67/EG i sin nationella rättsordning, liksom även de första ändringarna av det direktivet genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/39/EG ( 10 ). De senaste ändringarna av direktiv 97/67/EG genom Europaparlamentets och rådets ändringsdirektiv 2008/6/EG ( 11 ) har dock ännu inte införlivats med EES-avtalet. De senaste ändringarna av direktiv 97/67/EG påverkar emellertid inte ( 7 ) Lov 16. juli 1999 nr. 69 om offentlige anskaffelser. ( 8 ) Forskrift 7. april 2006 nr. 403 om innkjøpsregler i forsyningssektorene (vann- og energiforsyning, transport og posttjenester). ( 9 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT L 15, , s. 14). Den rättsakt som det hänvisas till i punkt 5d i bilaga XI till EES-avtalet. ( 10 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/39/EG av den 10 juni 2002 om ändring av direktiv 97/67/EG för att ytterligare öka konkurrensen inom postsektorn i gemenskapen (EGT L 176, , s. 21). Den rättsakt som det hänvisas till i punkt 5d i bilaga XI till EES-avtalet. ( 11 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG av den 20 februari 2008 om ändring av direktiv 97/67/EG beträffande fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster (EUT L 52, , s. 3).

3 L 92/70 den verksamhet som berörs av begäran, och det finns följaktligen inget rättsligt hinder för att bedöma att villkoret i artikel 30.3 i direktiv 2004/17/EG är uppfyllt. (9) Det andra kravet i artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG är att verksamheten i den Eftastat där den utövas är direkt konkurrensutsatt. Bedömningen av om en verksamhet är direkt konkurrensutsatt ska grundas på kriterier som överensstämmer med fördragets konkurrensbestämmelser, t.ex. vad varorna eller tjänsterna har för egenskaper, om det finns alternativa varor eller tjänster, hur de är prissatta samt om fler än en varu- eller tjänsteleverantör finns, reellt eller potentiellt, på marknaden ( 12 ). (10) Bedömningen av direkt konkurrensutsättning ska göras på grundval av olika indikatorer, varav ingen är avgörande i sig. När det gäller de marknader som berörs av detta beslut utgör marknadsandelen för huvudaktörerna på en given marknad ett kriterium som bör tas i beaktande. Ett annat kriterium är koncentrationsgraden på dessa marknader ( 13 ). Bedömningen av direkt konkurrensutsättning görs på grundval av objektiva kriterier, varvid hänsyn bör tas till den berörda sektorns särdrag. Eftersom villkoren varierar för de olika verksamheter som omfattas av detta beslut görs en separat bedömning för varje enskild relevant verksamhet eller marknad. (11) Även om olika definitioner av marknaden kan övervägas i vissa fall, är det inte nödvändigt att fastställa den exakta definitionen av den relevanta marknaden för ett antal tjänster som anges i Posten Norges anmälan, eftersom resultatet av bedömningen blir detsamma oavsett om den baseras på en snäv eller en bredare definition av marknaden. (12) Detta beslut syftar endast till att bevilja ett undantag enligt artikel 30 i direktiv 2004/17/EG och påverkar inte tillämpningen av konkurrensreglerna. III. BEDÖMNING (13) Man bör komma ihåg att syftet med detta beslut är att slå fast om de tjänster som begäran avser (på marknader med fritt tillträde i den mening som avses i artikel 30 i direktiv 2004/17/EG) är konkurrensutsatta i sådan utsträckning att det garanterar att upphandling för verksamheten i fråga, även utan den disciplin som de detaljerade upphandlingsreglerna i direktiv 2004/17/EG medför, sker på ett öppet, icke-diskriminerande sätt på grundval av kriterier som gör det möjligt för köpare att identifiera den lösning som totalt sett är den ekonomiskt mest fördelaktiga. (14) I detta sammanhang bör det erinras om att det vanligen finns ett flertal logistikleverantörer på de definierade marknaderna. I detta beslut kommer dock, utan att det påverkar tillämpningen av konkurrenslagstiftningen mer allmänt, analysen av konkurrensutsättning endast att gälla huruvida Posten Norges verksamhet för närvarande är konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde. (15) Såsom förklaras ovan måste myndigheten bedöma om den berörda verksamheten är direkt konkurrensutsatt. Den har därför granskat den bevisning som lämnats av Posten Norge samt upplysningar som lämnats av Konkurransetilsynet, konkurrenter och Posten Norges kunder. Det bör noteras att myndigheten i första hand har använt sig av den marknadsinformation som lämnats av Posten Norge vid bedömningen av marknadsandelar och koncentrationsgrad. En del av uppgifterna har bekräftats i samband med myndighetens insamling av marknadsinformation, men myndigheten har inte kunnat bekräfta alla uppgifter om marknadsandel. ( 12 ) Artikel 30.2 i direktiv 2004/17/EG. ( 13 ) Se även myndighetens beslut nr 189/12/KOL av den 22 maj 2012 om medgivande av undantag från Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster när det gäller produktion och grossistförsäljning av el i Norge (EUT L 287, , s. 21, och EES-supplement nr 58, , s. 14).

4 L 92/71 Definition av marknad produktmarknad (16) I enlighet med Europeiska kommissionens beslutspraxis i konkurrensärenden ( 14 ) och ärenden gällande undantag enligt artikel 30 i direktiv 2004/17/EG ( 15 ) för paketleveranstjänster, har sökanden identifierat de relevanta marknaderna enligt följande: a) Standardleverans/senare leverans och expressleverans av paket, beroende på försändelsens tidskänslighet. b) Inrikes och internationell leverans av paket. c) Leverans av paket från företag till konsument ( B2C ) och från företag till företag ( B2B ). d) Paket och frakt, beroende på vikt, format och nödvändig hanteringsutrustning. Definition av marknad geografisk marknad (17) Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) har i olika konkurrensbeslut ( 16 ), men även i samband med artikel 30 i direktiv 2004/17/EG ( 17 ), kommit fram till att de geografiska marknaderna för inrikes och internationella paketleveranstjänster från företag till företag, inrikes och internationella expresstjänster samt tjänster som avser styckegods/samförsändelser (eller lätt gods) och dellast är nationella till sin omfattning. När det gäller vissa av dessa marknader, har kommissionen undersökt om de skulle kunna ha större än nationell omfattning men inte kommit fram till något avgörande ( 18 ). Uppdelningen grundas främst på det faktum att sådana tjänster tillhandahålls på nationell nivå. Sökandens ståndpunkt överensstämmer med kommissionens praxis enligt ovan. (18) Konkurransetilsynet har slagit fast att den exakta geografiska definitionen av den relevanta marknaden kan lämnas öppen eftersom resultatet av analysen skulle bli detsamma oavsett om den baseras på en snäv eller en bred definition av marknaden ( 19 ). (19) Eftersom ingenting tyder på att marknaderna har större eller mindre geografisk omfattning anser myndigheten, när det gäller bedömningen av om villkoren i artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG är uppfyllda och utan att det påverkar tillämpningen av konkurrenslagstiftningen, att de relevanta geografiska marknaderna i detta beslut utgörs av Norges territorium. (20) Frågorna behandlas närmare nedan med utgångspunkt i de produktmarknader som har anmälts av Posten Norge. ( 14 ) Kommissionens beslut IV/M.1549 av den 8 juli 1999, Deutsche Post/ASG, punkt 10; kommissionens beslut COMP/M.3155 av den 19 juni 2003, Deutsche Post/Securicor, punkt 8; kommissionens beslut COMP/M.5152 av den 21 april 2009, Posten AB/Post Danmark A/S, punkterna 49 63; kommissionens beslut COMP/M.6570 av den 30 januari 2013, UPS/TNT Express, punkterna 156 och 164. ( 15 ) Kommissionens genomförandebeslut 2013/154/EU av den 22 mars 2013 om undantag av vissa tjänster inom postsektorn i Ungern från tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (EUT L 86, , s. 22), punkterna 9 och 18; kommissionens beslut 2010/142/EU av den 3 mars 2010 om undantag av vissa tjänster inom postsektorn i Österrike från tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG (EUT L 56, , s. 8), punkterna 9 14; kommissionens beslut 2009/46/EG av den 19 december 2008 om undantag av vissa tjänster inom postsektorn i Sverige från tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (EUT L 19, , s. 50), punkterna 16 24; kommissionens beslut 2007/564/EG av den 6 augusti 2007 om undantag av vissa tjänster inom postsektorn i Finland från tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (EUT L 215, , s. 21), punkterna ( 16 ) Kommissionens beslut COMP/M.1347 av den 23 februari 1999, Deutsche Post/Securicor, punkterna 32 34; kommissionens beslut IV/ M.1405 av den 15 februari 1999, TNT Post Group/Jet Services, punkterna 29 31; kommissionens beslut IV/M.1513 av den 1 juli 1999, Deutsche Post/Danzas/Nedlloyd, punkterna 15 19; kommissionens beslut COMP/M.1549 av den 8 juli 1999, Deutsche Post/ASG, punkterna 15 18; kommissionens beslut COMP/M.2908 av den 21 oktober 2002, Deutsche Post/DHL (II), punkterna 19 och 20; kommissionens beslut COMP/M.3155 av den 19 juni 2003, Deutsche Post/Securicor, punkt 11; kommissionens beslut COMP/M.3971 av den 24 november 2005, Deutsche Post/Exel, punkterna 31 32; kommissionens beslut COMP/M.5152 av den 21 april 2009, Posten AB/Post Danmark A/S, punkterna 64 74; kommissionens beslut COMP/M.6503 av den 4 juli 2012, La Poste/Swiss Post/JV, punkterna 53 56; kommissionens beslut COMP/M.6570 av den 30 januari 2013, UPS/TNT Express, punkterna ( 17 ) Kommissionens beslut 2013/154/EU, punkt 19. ( 18 ) Kommissionens beslut COMP/M.3971 av den 24 november 2005, Deutsche Post/Exel, punkterna ( 19 ) Se Konkurransetilsynets ståndpunkt av den 29 januari 2015 (dokument nr ), s. 4.

5 L 92/ Marknaden för standardleverans av paket från företag till företag inrikes Relevant produktmarknad (21) Sökanden har angett att marknaden för standardleverans av paket från företag till företag bör definieras som distribution av paket på mindre än 35 kg mellan företag i Norge (inklusive inkommande paket, dvs. leverans av paket av en postoperatör eller en logistikleverantör i Norge för en postoperatör eller en logistikleverantör utomlands) ( 20 ). (22) I myndighetens beslut om Posten Norge/Privpak ( 21 ) konstateras att paketleveranstjänster från företag till företag används av företagskunder som har behov av dörr-till-dörr-leveranser till andra företag under arbetstid. Sådana företagskunder är tidskänsliga och beredda att betala ett betydligt högre pris för dessa tjänster. Myndigheten slår fast att paketleveranstjänster från företag till företag har andra egenskaper, priser och avsedda användningar än paketleveranstjänster från företag till konsument ( 22 ). Denna slutsats tycks överensstämma med kommissionens praxis att definiera separata paketleveransmarknader för företagskunder respektive privatkunder, eftersom leveranser från företag till företag och från företag till konsument inte anses vara utbytbara ( 23 ). (23) Sökanden skiljer också mellan marknaden för paketleveranstjänster från företag till företag och fraktmarknaden, på grund av skillnader i fråga om hantering och priser. Paketsorteringsutrustningen hos leverantörer av tjänster från företag till företag har en viktbegränsning beroende på en person själv måste kunna lyfta varje paket och på att varje paket måste kunna hanteras maskinellt. Sökanden uppger att paket som väger mer än 35 kg inte hanteras med samma sorteringsutrustning som lättare paket och att tjänsteleverantörer tycks tillämpa viktbegränsningar på kg ( 24 ). (24) Detta stämmer överens med kommissionens praxis att identifiera en separat produktmarknad för leverans av mindre paket. Det har ansetts finnas en separat produktmarknad för leverans av mindre paket, och 31,5 kg har betraktats som en lämplig gräns för att skilja mindre paket från frakt. Det beror på att frakt och mindre paket vanligen transporteras med hjälp av olika infrastrukturer som har olika utformning. I en marknadsundersökning som kommissionen genomförde i samband med ett ärende nyligen bekräftades att branschen inte tillämpar någon enhetlig viktgräns för att avgöra vilka försändelser som är godtagbara i ett nät avsett för mindre paket. De flesta konkurrenter nämnde dock viktgränser mellan 25 och 35 kg ( 25 ). (25) Posten Norge anser dessutom att inrikes respektive internationell standardleverans av paket från företag till företag också utgör två separata produktmarknader. Internationella utgående paket kräver normalt medverkan av två tjänsteleverantörer och olika infrastrukturer ( 26 ). Även detta överensstämmer med kommissionens beslut, där skilda marknader har identifierats för inrikes respektive internationell leverans av mindre paket ( 27 ). (26) Sökanden anser att inrikes paketleverans från företag till företag och internationell inkommande paketleverans tillhör samma marknad. Det tycks finnas ett antal kommissionsbeslut där sådan internationell inkommande leverans har ansetts tillhöra inrikesmarknaden ( 28 ). Om dessa marknader betraktas separat eller som delar av samma marknad har ingen betydelse för den slutliga bedömningen, så i detta beslut görs ingen ytterligare distinktion och den exakta definitionen av den relevanta marknaden kan således lämnas öppen. ( 20 ) Se Posten Norges ansökan, s. 23. ( 21 ) Beslut av Eftas övervakningsmyndighet nr 322/10/KOL av den 14 juli 2010, Posten Norge/Privpak. ( 22 ) Beslut av Eftas övervakningsmyndighet nr 322/10/KOL av den 14 juli 2010, Posten Norge/Privpak, avsnitt , punkt 360. ( 23 ) Kommissionens beslut COMP/M.5152 av den 21 april 2009, Posten AB/Post Danmark A/S, punkterna 58 63; kommissionens beslut 2009/46/EG, punkterna 17 och 18; kommissionens beslut 2007/564/EG, punkterna 17 och 18. ( 24 ) Se Posten Norges ansökan, s. 26. ( 25 ) Kommissionens beslut COMP/M.6570 av den 30 januari 2013, UPS/TNT Express, punkterna , och kommissionens beslut IV/M.1513 av den 1 juli 1999, Deutsche Post/Danzas/Nedlloyd, punkt 10. ( 26 ) Se Posten Norges ansökan, s. 25. ( 27 ) Kommissionens beslut COMP/M.6570 av den 30 januari 2013, UPS/TNT Express, punkterna , och kommissionens beslut COMP/M.5152 av den 21 april 2009, Posten AB/Post Danmark A/S, punkterna ( 28 ) Kommissionens beslut COMP/M.5152 av den 21 april 2009, Posten AB/Post Danmark A/S, punkterna Se även kommissionens beslut 2010/142/EU, punkterna 10 och 11, och kommissionens genomförandebeslut 2014/184/EU av den 2 april 2014 om undantag av vissa tjänster inom postsektorn i Österrike från tillämpningen av direktiv 2004/17/EG, punkterna 29, 44 och 45 (med avseende på posttjänster).

6 L 92/73 (27) Mot denna bakgrund konstaterar myndigheten för tillämpningen av detta beslut att det finns en separat produktmarknad för distribution av paket på under 35 kg mellan företag i Norge Direkt konkurrensutsättning (28) Posten Norges andel av inrikesmarknaden för tjänster från företag till företag uppgick 2013 till omkring 35 % uttryckt i värde. Den uppskattade sammanlagda marknadsandelen för de tre största konkurrenterna hade ökat varje år sedan 2011 och uppgick till 33 %. PostNord hade 13 %, Schenker 11 % och UPS 9 % uttryckt i värde 2013 ( 29 ). Posten Norges konkurrenter är dessutom internationella operatörer med ekonomisk styrka att expandera, och kunderna tycks i stor utsträckning använda sig av anbudsförfaranden för leverans av tjänster, vilket gör att det är relativt enkelt att byta till en ny leverantör. Kontrakten har också vanligen kort löptid och kunderna tycks inte i någon större utsträckning vara lojala mot sina leverantörer ( 30 ). (29) Konkurransetilsynet uppgav att man inte, på grundval av den information man förfogade över, kunde bekräfta de uppgifter om marknadsandelar som lämnats av Posten Norge, men slog fast att Posten Norge tycktes möta konkurrens från stora internationella konkurrenter och vara utsatt för en inte obetydlig konkurrens på marknaden för standardleverans av paket från företag till företag ( 31 ). (30) Mot denna bakgrund, och framför allt med hänsyn till konkurrenternas nuvarande marknadsställning och ekonomiska styrka, slår myndigheten fast att marknaden för inrikes standardleverans av paket från företag till företag är direkt konkurrensutsatt. 1.2 Marknaden för standardleverans av paket från företag till företag internationellt utgående Relevant produktmarknad (31) Sökanden hävdar att marknaden för internationell standardleverans av paket från företag till företag bör definieras som distribution av paket som skickas från företag i Norge till företag utomlands och bör skiljas från marknaden för inrikes leverans av paket från företag till företag ( 32 ). (32) Såsom påpekas i skäl 16, och i enlighet med kommissionens praxis ( 33 ), bör inrikes och internationell standardleverans av paket anses utgöra två separata produktmarknader. Sökanden anser dessutom, såsom nämns ovan, att det marknadssegment som utgörs av internationell inkommande paketleverans bör ingå i marknaden för inrikes paketleverans från företag till företag, i enlighet med ett antal kommissionsbeslut ( 34 ). (33) Internationell utgående leverans inbegriper upphämtning, internationell transport och leverans av paket genom ett helt annat distributionsnät än vid inrikes paketleverans. Internationell utgående leverans kräver normalt två logistikleverantörer, en i upphämtningslandet och en i bestämmelselandet. I upphämtningslandet hämtar en logistikleverantör upp paket för transport till flera bestämmelseländer. Samma eller en annan logistikleverantör distribuerar därefter paketet till slutdestinationen i bestämmelselandet. (34) Mot denna bakgrund konstaterar myndigheten för tillämpningen av detta beslut att det finns en separat produktmarknad för distribution av paket på under 35 kg som skickas från företag i Norge till företag utomlands. ( 29 ) Se Posten Norges ansökan, s ( 30 ) Se Posten Norges ansökan, s. 107 och 115. ( 31 ) Se Konkurransetilsynets ståndpunkt av den 29 januari 2015 (dokument nr ), s. 6. ( 32 ) Se Posten Norges ansökan, s. 25. ( 33 ) Kommissionens beslut COMP/M.5152 av den 21 april 2009, Posten AB/Post Danmark A/S, punkterna 54 74, och kommissionens beslut COMP/M.6570 av den 30 januari 2013, UPS/TNT Express, punkterna ( 34 ) Se skäl 26.

7 L 92/ Direkt konkurrensutsättning (35) På marknaden för internationell utgående standardleverans av paket från företag till företag hade Posten Norge 2013 en marknadsandel på 9 % uttryckt i värde, medan de största konkurrenternas marknadsandelar var 26 % (DHL), 24 % (UPS) respektive 11 % (TNT) ( 35 ). Förekomsten av flera starkare konkurrenter på marknaden tycks medföra ett avsevärt konkurrenstryck. (36) Mot denna bakgrund slår myndigheten fast att marknaden för internationell utgående standardleverans av paket från företag till företag är direkt konkurrensutsatt. Denna slutsats överensstämmer med Konkurransetilsynets bedömning ( 36 ). 1.3 Marknaden för expressleverans av paket ( Day 1 / in-night ) inrikes Relevant produktmarknad (37) Enligt sökanden finns det en separat marknad för distribution av paket och gods till företag i Norge med garanterad leverans före en viss tid nästa morgon. Sådana expresstjänster, som sökanden kallar Day 1 eller innight, tillhör inte samma produktmarknad som standardtjänster från företag till företag med leverans senast nästa eftermiddag. Expresstjänsten Day 1 / in-night är två till tre gånger dyrare än standardleverans eller senare leverans från företag till företag ( 37 ). (38) Såsom nämns ovan tycks avgränsningen av en separat produktmarknad för expressleverans av paket, med utgångspunkt i leveranshastigheten, överensstämma med kommissionens beslutspraxis ( 38 ). Distinktionen grundas på att de två tjänsterna tillhandahålls med hjälp av olika infrastrukturer och nät och att expresstjänsterna är snabbare och mer tillförlitliga och dessutom betydligt dyrare. Expresstjänster tillhandahålls vanligen från en dag till nästa, är garanterade till en viss tid och inkluderar ett antal av följande mervärdestjänster: mottagningsbevis, spårning, möjlighet att ändra destination eller adress vid transit, skrivbordsleverans, flexibel fakturering och prissättning, försäkring och återbetalningsgaranti ( 39 ). Leveranstiderna för olika expresstjänster kan variera (även om skillnaderna är mindre än mellan expressleverans och senare leverans), men kommissionen har nyligen slagit fast att det inte rör sig om olika produktmarknader utan om segment av den bredare expressmarknaden ( 40 ). (39) Mot denna bakgrund konstaterar myndigheten för tillämpningen av detta beslut att det finns en separat produktmarknad för expressleverans av paket och gods till företag i Norge Direkt konkurrensutsättning (40) Posten Norges marknadsandel 2013 för den inrikes expressmarknaden uppgick till omkring 28 % uttryckt i värde, medan PostNords marknadsandel var 33 %, Jetpaks 11 % och Schenkers 12 %. Posten Norges marknadsandel har minskat sedan Flera internationella företag är verksamma på denna marknad, och många kunder anordnar anbudsförfaranden innan de ingår kontrakt med tjänsteleverantörer ( 41 ). Mot denna bakgrund konstaterar myndigheten, i enlighet med Konkurransetilsynets bedömning och slutsats ( 42 ), att marknaden för inrikes expressleverans av paket är direkt konkurrensutsatt. ( 35 ) Se Posten Norges ansökan, s. 119 och 121. ( 36 ) Se Konkurransetilsynets ståndpunkt av den 29 januari 2015 (dokument nr ), s. 6. ( 37 ) Se Posten Norges ansökan, s. 53 och 54. ( 38 ) Kommissionens beslut COMP/M.3971 av den 24 november 2005, Deutsche Post/Exel, punkterna 21 och 22; kommissionens beslut COMP/M.5152 av den 21 april 2009, Posten AB/Post Danmark A/S, punkterna 50 53; kommissionens genomförandebeslut COMP/ M.6570 av den 30 januari 2013, UPS/TNT Express, punkterna Se även kommissionens genomförandebeslut 2013/154/EU, punkt 9; kommissionens beslut 2010/142/EU, punkt 11; kommissionens beslut 2009/46/EG, punkt 19; kommissionens beslut 2007/564/EG, punkt 19. ( 39 ) Kommissionens beslut COMP/M.3971 av den 24 november 2005, Deutsche Post/Exel, punkt 21. ( 40 ) Kommissionens beslut COMP/M.6570 av den 30 januari 2013, UPS/TNT Express, punkterna ( 41 ) Se Posten Norges ansökan, s ( 42 ) Se Konkurransetilsynets ståndpunkt av den 29 januari 2015 (dokument nr ), s. 6.

8 L 92/ Marknaden för expressleverans av paket internationellt (både inkommande och utgående) Relevant marknad (41) Sökanden anser att det finns en separat marknad för expresstransport av paket och gods till och från Norge ( 43 ). Även denna avgränsning av marknaden tycks överensstämma med kommissionens beslutspraxis ( 44 ). Kommissionen har slagit fast att internationell paketleverans inbegriper upphämtning, internationell transport och leverans av paket genom ett helt annat distributionsnät ( 45 ). Internationella expresstjänster kräver ett betydligt större antal destinationer, specifik och komplex logistik, mer kvalificerad personal och förmåga att hantera ytterligare rättsliga bestämmelser. Även när aktörer är verksamma på både inrikesmarknaden och den internationella marknaden för expresstjänster är verksamheterna ofta separat organiserade. Ur leverantörsperspektiv är olikheterna mellan internationella och inrikes expresstjänster således mycket stora när det gäller försäljning, marknadsföring och verksamhet ( 46 ). Internationell expressleverans har också skilts från inrikes expressleverans på grund av infrastrukturens nationella karaktär ( 47 ). (42) Mot denna bakgrund konstaterar myndigheten för tillämpningen av detta beslut att det finns en separat produktmarknad för internationell expressleverans av paket Direkt konkurrensutsättning (43) På marknaden för internationell expressleverans av paket hade Posten Norge 2013 en marknadsandel på 4,4 % uttryckt i värde och är utsatt för stark konkurrens från stora internationella företag som DHL med en marknadsandel på 38 %, TNT med 21 % och UPS med 19 % ( 48 ). Posten Norges marknadsandel är liten jämfört med konkurrenternas och har minskat sedan Mot denna bakgrund konstaterar myndigheten, i enlighet med Konkurransetilsynets bedömning och slutsats ( 49 ), att marknaden för internationell expressleverans av paket är direkt konkurrensutsatt. 1.5 Landspedition styckegods/samförsändelser Relevant produktmarknad (44) Sökanden hävdar att det finns en separat marknad för spedition styckegods, dvs. distribution av gods på mellan 35 kg och 2,5 ton som hanteras genom ett terminalnät. Termo- och bulktransport bör enligt sökanden undantas från denna marknad ( 50 ). (45) Sökanden skiljer mellan transport av paket från företag till företag och frakt, eftersom frakt kräver annan hanteringsutrustning än paket, som vanligen hanteras med automatiserad och standardiserad sorteringsutrustning som kan hantera stora volymer med viktbegränsningar på upp till kg. Frakt avser i stället vanligen större ( 43 ) Se Posten Norges ansökan, s. 23 och 148. ( 44 ) Kommissionens beslut COMP/M.2908 av den 21 oktober 2002, Deutsche Post/DHL (II), punkterna 10 18; kommissionens beslut COMP/M.3971 av den 24 november 2005, Deutsche Post/Exel, punkt 22; kommissionens beslut COMP/M.5152 av den 21 april 2009, Posten AB/Post Danmark A/S, punkterna 54 57; kommissionens beslut COMP/M.6570 av den 30 januari 2013, UPS/TNT Express, punkterna Se även kommissionens genomförandebeslut 2013/154/EU, punkt 9, och kommissionens beslut 2007/564/EG, punkt 19. ( 45 ) Kommissionens beslut COMP/M.5152 av den 21 april 2009, Posten AB/Post Danmark A/S, punkt 55. ( 46 ) Kommissionens beslut COMP/M.3971 av den 24 november 2005, Deutsche Post/Exel, punkt 22. ( 47 ) Kommissionens beslut COMP/M.2908 av den 21 oktober 2002, Deutsche Post/DHL (II), punkt 12. ( 48 ) Se Posten Norges ansökan, s. 150 och 151. ( 49 ) Se Konkurransetilsynets ståndpunkt av den 29 januari 2015 (dokument nr ), s. 6 och 7. ( 50 ) Posten Norge definierar termotransport som transport av gods vid en viss temperatur (dvs. kallt) med specialutrustade fordon, till särskilda priser och på särskilda frekvent använda rutter (Posten Norges ansökan, s. 29). Posten Norge definierar bulktransport som transport av oförpackat gods, ofta vätska, gas eller granulat, som inte lämpar sig för transport tillsammans med andra typer av gods (t. ex. grus, jord, gödselmedel, olja och gas) och som kräver särskilda fordon, t.ex. specialutrustade tankfordon eller öppna lastbilar/släp (Posten Norges skrivelse av den 13 maj 2015, dokument nr ).

9 L 92/76 och tyngre artiklar som kräver specialiserad hanteringsutrustning (t.ex. gaffeltruckar). För frakt gäller dessutom andra prissättningsmodeller än för pakettransport, vilket innebär att priserna ofta är lägre för frakt ( 51 ). (46) Sökanden anser dessutom att fraktmarknaden kan delas upp i en marknad för styckegods/samförsändelser och en marknad för tyngre gods eller dellast. Distinktionen grundas på prisskillnader men framför allt på att dessa produkter kräver ett annat nät eller annan infrastruktur för transport och hantering. Vid transport av styckegods eller samförsändelser krävs ett terminalnät eftersom godset hanteras i terminaler, medan dellast kräver bred fordonstäckning eftersom godset vanligen sänds direkt från sändaren till mottagaren. (47) Kommissionen har inte intagit någon slutlig ståndpunkt om definitionen av den relevanta marknaden för speditionstjänster, men den har i ett antal ärenden gjort tydlig åtskillnad mellan paket- och frakttjänster, med avseende på vikt, format och den hanteringsutrustning som krävs (vid pakettjänster hanteras stora volymer försändelser som inte får överstiga en viss vikt och måste ha standardformat, vilket möjliggör standardiserad hantering och transport och därmed låga enhetskostnader) ( 52 ). Spedition har enligt kommissionens praxis definierats som organiserad transport av gods (eventuellt inklusive tilläggstjänster som tullklarering, magasinering, marktjänster etc.) för kunders räkning och utifrån deras behov ( 53 ). (48) I ett beslut om undantag enligt artikel 30 i direktiv 2004/17/EG gör kommissionen dessutom åtskillnad mellan marknaden för lätta varutjänster, som definieras som transport av single consignments i transportenheter om 35 kg till 2,5 ton, och marknaden för frakttjänster, som definieras som transport av tunga containerlaster på över 5 ton eller tunga containerlaster på 2,5 5 ton ( 54 ). Detta resonemang tycks överensstämma med ett koncentrationsbeslut från kommissionen, där vägspedition delas upp ytterligare i kategorierna styckegods eller samförsändelser, dellast och hellast. Styckegods eller samförsändelser definieras som allt som är större än ett paket men väger under 2 ton, medan dellast definieras som frakt på över 2 ton upp till hellast. Med hellast avses frakt som fyller en hel lastbil. Kommissionen påpekar att de olika kraven i fråga om hantering tyder på att det rör sig om olika produktmarknader eftersom infrastrukturen och marknadsdeltagarna skiljer sig åt. Slutligen konstaterar kommissionen att någon exakt avgränsning av marknaderna inte är nödvändig eftersom det inte ens med snävast möjliga definition av marknaden finns några tecken på att parterna skulle bli dominerande ( 55 ). (49) Kommissionen har övervägt en ytterligare uppdelning av speditionstjänster med avseende på typen av verksamhet i inrikes och internationell spedition, och med avseende på speditionssättet i flyg-, land- och sjöspedition ( 56 ), men myndigheten anser inte att någon ytterligare avgränsning av de relevanta produktmarknaderna, utöver definitionen enligt ovan, är nödvändig i detta ärende. Om bulk- och termotransport betraktas separat eller som delar av marknaden för spedition styckegods har inte heller någon betydelse för den slutliga bedömningen, så i detta beslut görs ingen ytterligare distinktion och den exakta definitionen av den relevanta marknaden kan således lämnas öppen Direkt konkurrensutsättning (50) På marknaden för spedition styckegods hade Posten Norge 2013 en marknadsandel på 10 % uttryckt i värde, medan Schenker hade 13 % och PostNord 12 %. Posten Norges marknadsandel var stabil , vilket även gällde dess huvudsakliga konkurrenter ( 57 ). Många stora internationella operatörer är också verksamma på denna marknad och utsätter Posten Norge för ett betydande konkurrenstryck. Mot denna bakgrund konstaterar ( 51 ) Se Posten Norges ansökan, s. 23 och 26. ( 52 ) Kommissionens beslut IV/M.1513 av den 1 juli 1999, Deutsche Post/Danzas/Nedloyd, punkt 10; kommissionens beslut IV/M.1549 av den 8 juli 1999, Deutsche Post/ASG, punkt 10; kommissionens beslut COMP/M.2908 av den 21 oktober 2002, Deutsche Post/DHL (II), punkt 10; kommissionens beslut COMP/M.6570 av den 30 januari 2013, UPS/TNT Express, punkterna ( 53 ) Kommissionens beslut COMP/M.1794 av den 7 februari 2000, Deutsche Post/Air Express International, punkt 8, och kommissionens beslut COMP/M.5152 av den 21 april 2009, Posten AB/Post Danmark A/S, punkterna ( 54 ) Kommissionens beslut 2007/564/EG, punkt 20. ( 55 ) Kommissionens beslut IV/M.1549 av den 8 juli 1999, Deutsche Post/ASG, punkterna Se även kommissionens beslut COMP/M.1513 av den 1 juli 1999, Deutsche Post/Danzas/Nedloyd, punkt 11, sista meningen. ( 56 ) Kommissionen har dessutom hävdat att landspedition kan delas upp ytterligare, i järnvägs- och vägspedition. Se kommissionens beslut COMP/M.1794 av den 7 februari 2000, Deutsche Post/Air Express International, punkterna 8 11, och kommissionens beslut COMP/M.5152 av den 21 april 2009, Posten AB/Post Danmark A/S, punkterna ( 57 ) Se Posten Norges ansökan, s. 166 och 168.

10 L 92/77 myndigheten, i enlighet med Konkurransetilsynets bedömning och slutsats ( 58 ), att marknaden för spedition styckegods är direkt konkurrensutsatt. 1.6 Landspedition dellast Relevant produktmarknad (51) I enlighet med de argument som redovisas i avsnitt1.5.1 hävdar sökanden att det finns en separat marknad för spedition dellast, dvs. distribution av gods över 2 2,5 ton som inte hanteras i terminaler utan transporteras på väg eller järnväg direkt från avsändaren till mottagaren. Termo- och bulktransport bör enligt sökanden undantas även från denna marknadsdefinition ( 59 ). (52) Det har ingen betydelse för den slutliga bedömningen om den relevanta produktmarknaden definieras snävt eller brett. Myndigheten anser därför inte att någon ytterligare avgränsning av de relevanta produktmarknaderna, utöver definitionen enligt ovan, är nödvändig, och kommer att bedöma om Posten Norge är direkt konkurrensutsatt på marknaden för spedition dellast, med undantag av termo- och bulktransport Direkt konkurrensutsättning (53) På marknaden för spedition dellast hade Posten Norge 2013 en marknadsandel på 16 % uttryckt i värde, medan Schenker hade 11 % och PostNord 9 %. Posten Norges marknadsandel hade minskat något sedan Många stora internationella operatörer är också verksamma på denna marknad och utsätter Posten Norge för ett betydande konkurrenstryck ( 60 ). Myndigheten konstaterar, i enlighet med Konkurransetilsynets bedömning och slutsats ( 61 ), att dessa omständigheter bör betraktas som ett tecken på att marknaden för spedition dellast är direkt konkurrensutsatt. IV. SLUTSATSER (54) Med hänsyn till de omständigheter som nämns ovan är villkoret avseende direkt konkurrensutsättning i artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG uppfyllt för följande tjänster som tillhandahålls i Norge: a) Standardleverans av paket från företag till företag (inrikes). b) Standardleverans av paket från företag till företag (internationellt, utgående). c) Expressleverans av paket ( Day 1 / in-night ) (inrikes). d) Expressleverans av paket (internationellt, både inkommande och utgående). e) Landspedition (styckegods/samförsändelser). f) Landspedition (dellast). (55) Eftersom villkoret om fritt tillträde till marknaden anses vara uppfyllt, bör direktiv 2004/17/EG inte tillämpas när upphandlande enheter tilldelar kontrakt som syftar till att medge tillhandahållande av tjänster enligt punkterna a f i skäl (54) i Norge, eller när projekttävlingar anordnas för utövandet av sådan verksamhet i Norge. (56) Detta beslut grundas på de upplysningar som lämnats till myndigheten. Det kan komma att ändras om betydande förändringar i de rättsliga eller faktiska förhållandena skulle medföra att villkoren för tillämpning av artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG inte längre uppfylls. ( 58 ) Se Konkurransetilsynets ståndpunkt av den 29 januari 2015 (dokument nr ), s. 7. ( 59 ) Se Posten Norges ansökan, s. 23. ( 60 ) Se Posten Norges ansökan, s ( 61 ) Se fotnot 58.

11 L 92/78 (57) Detta beslut syftar endast till att bevilja ett undantag enligt artikel 30 i direktiv 2004/17/EG och påverkar inte tillämpningen av konkurrensreglerna. (58) Detta beslut utesluter inte tillämpningen av EES-regler om offentlig upphandling på områden som inte ingår i dess tillämpningsområde. Vidare erinras om att offentliga kontrakt som omfattar flera typer av verksamhet bör behandlas i enlighet med artikel 9 i direktiv 2004/17/EG. När en upphandlande enhet sysslar med blandad upphandling, dvs. upphandling som syftar till att stödja utövandet av både verksamhet som är undantagen från tillämpning av direktiv 2004/17/EG och verksamhet som inte är undantagen, måste alltså den verksamhet som kontraktet huvudsakligen avser beaktas. Vid sådan blandad upphandling, där det främsta syftet är att stödja verksamhet som inte är undantagen, ska bestämmelserna i direktiv 2004/17/EG tillämpas. Om det är omöjligt att på objektiva grunder avgöra vilken verksamhet som kontraktet huvudsakligen är avsett för, bör kontraktet tilldelas i enlighet med de regler som avses i artikel 9.2 och 9.3 i direktiv 2004/17/EG. (59) De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Eftas kommitté för offentlig upphandling. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Den rättsakt som det hänvisas till i punkt 4 i bilaga XVI till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i vilken förfarandena vid offentlig upphandling i den allmännyttiga sektorn fastställs (direktiv 2004/17/EG) ska inte tillämpas på kontrakt som tilldelas av upphandlande enheter och som syftar till att medge utförandet av följande tjänster i Norge: a) Standardleverans av paket från företag till företag (inrikes). b) Standardleverans av paket från företag till företag (internationellt, utgående). c) Expressleverans av paket ( Day 1 / in-night ) (inrikes). d) Expressleverans av paket (internationellt, både inkommande och utgående). e) Landspedition (styckegods/samförsändelser). f) Landspedition (dellast). Detta beslut riktar sig till Konungariket Norge. Artikel 2 Utfärdat i Bryssel den 6 juli På Eftas övervakningsmyndighets vägnar Helga JÓNSDÓTTIR Ledamot av kollegiet Markus SCHNEIDER Tillförordnad direktör