En boplats från äldre järnålder vid Gamla Uppsala skola

Transkript

1 Arkeologisk undersökning En boplats från äldre järnålder vid Gamla Uppsala skola Raä 284 Gamla Uppsala 27:1 Gamla Uppsala socken Uppsala kommun Uppland Hans Göthberg 2002:03

2 Arkeologisk undersökning En boplats från äldre järnålder vid Gamla Uppsala skola Raä 284 Gamla Uppsala 27:1 Gamla Uppsala socken Uppsala kommun Uppland Hans Göthberg

3 Rapport 2002:03, avdelningen för arkeologiska undersökningar Utgivning och distribution: Upplandsmuseet S:t Eriks gränd Uppsala Tel (vx) Fax Upplandsmuseet, 2002 Planer: Hans Göthberg Allmänt kartmaterial: Copyright Lantmäteriverket. Medgivande

4 Innehåll Inledning 4 Topografi och fornlämningar 4 Tidigare undersökningar 4 Målsättning och metod 6 Undersökningsytorna 8 Arkeologiska objekt 8 Härdar 10 Mörkfärgningar, nedgrävningar och stenläggning 10 Stolphål 11 Huskonstruktioner 12 Fynd 16 Analyser och dateringar 17 Vedartsanalys C-analys 17 Boplatsen diskussion 19 Sammanfattning 23 Tekniska och administrativa uppgifter 23 Referenser 24 Bilaga 1 Anläggningslista 25 Bilaga 2 Fyndlista 27 Bilaga 3 Vedartsanalys 28 3

5 Inledning Mellan den 12 och 28 september 2001 utförde Upplandsmuseet en arkeologisk undersökning av fornlämning nr. 284 vid Gamla Uppsala skola. Den orsakades av att Uppsala kommun skulle bygga en vändplan för skolbussar invid skolans parkering. Undersökningen utfördes efter länsstyrelsens tillstånd i beslut den 13 september 2001 (lstn dnr ). Uppdragsgivare var Uppsala kommun, tekniska kontoret. Projektledare för undersökningen var Hans Göthberg. Topografi och fornlämningar Undersökningsplatsen ligger omkring 300 m öster om Gamla Uppsala kyrka. Topografiskt ligger den i en nordvästsluttning som sträcker sig till Samnan och Fyrisån. Sluttningens krön ligger omkring 200 m söderut, i den nuvarande villabebyggelsen. Krönet ligger på en nivå av ca 35 m.ö.h. och den undersökta fornlämningen på 25 m.ö.h. Marken användes som åker innan Gamla Uppsala skola och sporthallen byggdes. Gamla Uppsala by var en av Upplands största byar under medeltid (Rahmqvist 1986). Enligt de äldre lantmäterikartorna sträckte sig bebyggelsen från den nuvarande villaområdet strax öster om Vattholmavägen till Kungsgårdsplatån (fornlämning nr. 547). Vid Gamla Uppsala kyrka ligger också att det stora fornlämningskomplexet kring Kungshögarna, nr. 123 m. fl. (se Duczko (red) 1993; Duczko (red) 1996). I motsats till dessa finns inga synliga fornlämningar i den allra närmaste omgivningen till undersökningsplatsen, eftersom den ligger i gammal åkermark. Överplöjda fornlämningar har däremot påträffats vid olika arkeologiska undersökningar. Kungshögarna är centrum i det omfattande gränsbestämda fornlämningsområdet i Gamla Uppsala, inom vilket även den undersökta platsen är belägen. Tidigare arkeologiska undersökningar Den tidigaste undersökning gjordes 1947 vid brandstationen då fyra vikingatida gravar (fornlämning nr. 240) undersöktes (fig. 1). Det var förmodligen rester av ett stort gravfält som finns avbildat på en karta från Det hade en utbredning som omfattade marken både vid brandstationen och den nuvarande villabebyggelsen (Duczko 1993 (red)). Omedelbart invid skolan och sporthallen gjordes 1988 en undersökning av en boplats på platsen för den nuvarande parkeringen (nr. 284). Bland annat fanns ett stort treskeppigt hus, en hägnad eller fägata, samt ett flertal härdar. Dateringar från stolpar i huset ligger i romersk järnålder. Dessutom finns en datering till vendeltid från en av härdarna. På grund av tidsbrist vid undersökningen låg tyngdpunkten på en plandokumentation av lämningarna, medan enbart en mindre andel av anläggningarna i huset snittades (Vinberg 1995). Året därpå, 1989, gjordes en undersökning av boplatslämningar under den nuvarande cykelbanan väster om Vattholmavägen och mitt för skolan (nr. 276) (Karlenby 1993 s. 13). En komplettering utgjorde en undersökning 1990 för en optokabel väster om 4

6 Figur 1. Utsnitt ur digitala ekonomiska kartan med fornlämningar omnämnda i texten markerade. 5

7 Vattholmavägen mellan skolan och avtagsvägen till Storvad. Den visade att det fanns enstaka boplatslämningar närmast skolan. Nära järnvägen och väster om denna fanns betydligt mer omfattande boplatslämningar, bland annat grophus och kulturlager (nr. 285). Dateringar ligger i yngre järnålder (Fagerlund & Frölund 1993). I samband med anläggning av fjärrvärmeledning längs Vattholmavägen till skolan 1991 gjordes en arkeologiska schaktningsövervakning. Den visade att det fanns en stenläggning längs stora delar av denna sträckning. Denna överlagrade bland annat två härdar, en vid skolan och en närmare brandstationen. Dateringar från dessa ligger i romersk järnålder respektive romersk järnålder och folkvandringstid (Roslund-Forenius 1996). En undersökning 1996 i åkermarken väster om järnvägen visade att det finns omfattande boplatslämningar med hus, grophus och lämningar av järnbearbetning (nr. 285). Dateringar ligger i vikingatid (Ljungkvist et al 2000). Slutligen gjordes en förundersökning för den projekterade sträckningen av Ostkustbanan, i stort sett längs nuvarande Vattholmavägen. Den visade att det finns ett sammanhängande boplatskomplex inom en 400 m lång sträcka från den gamla järnvägsstationen i söder, till skolan i norr. I detta ingår också delar av bytomten för Gamla Uppsala (nr. 547) (fig. 1). Inom detta stråk genom boplatskomplexet finns skillnader i lämningarnas intensitet. Norr om brandstationen och på båda sidor av Vattholmavägen finns mycket intensivt utnyttjade ytor som åtskiljs av en yta med mycket få lämningar direkt öster om Vattholmavägen vid brandstationen. I åkermarken väster om skolan och Vattholmavägen är boplatslämningarna av relativt liten omfattning och utgör troligen ett utkantsområde. Detta förstärks av att det ligger påtagligt lägre. Dateringar från boplatskomplexet ligger i bronsålder och yngre järnålder vid Storgården och romersk järnålder samt folkvandringstid mellan skolan och brandstationen. På den sistnämnda platsen påträffades också två eldstålsformiga amulettringar som bör kunna dateras till vikingatid. I boplatskomplexets kärna vid Storgården finns dateringar från yngre järnålder och tidig medeltid. Slutligen påträffades två isolerade boplatsytor längre norrut, mellan skolan och Samnan. Dateringar ligger i bronsålder och äldre järnålder (Anund et al 1998 s. 97 ff.). De två sistnämnda boplatserna kan både kronologiskt, lägesmässigt och troligen också strukturellt jämföras med de boplatser som har påträffats både söder och norr om Samnan. Söder om Samnan finns sådana vid Berget och Lövstaholm (nr. 128, 130 m. fl.) och norr om ån vid Bredåker (nr. 104, 134) (Frölund 1997; Göthberg & Holm 1997; Häringe Frisberg & Göthberg 1998). Målsättning och metod Målsättning och metod påverkades av att undersökningen utfördes med mycket kort varsel och i direkt samband med anläggningsarbetet som utfördes av Skanska AB. En annan faktor var att området ur arkeologiskt perspektiv var relativt väl känt genom undersökningarna från 1988 och framåt. En mindre del av ytan som undersöktes 1988 visade sig beröras. Inom denna del hade inga anläggningar snittats och lämningarna hade efteråt övertäckts med sand. Målsättningen för undersökningen var därför att belysa bosättningens rumsliga och funktionella struktur och kronologi. Metodmässigt tillämpades två olika tillvägagångssätt. Den stora sammanhängande ytan för vändplanen utfördes metodmässigt mer eller mindre som en normal arkeologisk undersökning. De mindre schakten utfördes under arkeologisk övervakning eller som 6

8 Figur 2. Översiktsplan med alla inmätta arkeologiska objekt med situationsplan som bakgrund. 7

9 efterkontroll av redan grävda schakt. På den stora ytan var avbaningen det inledande momentet genom vilken lämningarnas bevaringstillstånd, karaktär och omfattning styrde mycket av den fortsatta insatsen. Avbaningen gjordes med en grävmaskin försedd med släntskopa som ställdes till förfogande av Skanska AB. Matjord och andra fyllningsmassor banades av skiktvis ned till den nivå där anläggningar kunde påträffas. De påträffade anläggningarna mättes in med en totalstation av Åke Andersson, Skanska AB. De inmätta lämningarna bearbetades i den digitala dokumentations-modellen DAD (Digital Arkeologisk Dokumentation). Utöver inmätningen utgjordes dokumentationen av profiler, anläggningsbeskrivningar och fotografier. Profilerna dokumenterades på ritfilm i skala 1:20 på traditionellt sätt. Beskrivningar gjordes på samma ritblad som profilerna. Fotografering gjordes med digital kamera. Vid tolkning och typbestämning av anläggningar tillämpades två typer av indelning. Den grundläggande indelningstypen var den deskriptiva, på vilken mörkfärgning är ett exempel. Den andra typen av indelning är den funktionella, t. ex. stolphål. För fynd och prover för analys lades tyngdpunkten på den kontextuella lokaliseringen. Prov togs primärt i de anläggningar som bedömdes ingå i konstruktioner eller kunde ge relevant information på annat sätt. Prover togs av kol och trä för vedartsanalys och 14 C-analys. Undersökningsytorna Totalt innebar anläggningen av bussvändplanen med anslutande arrangemang att fyra ytor berördes. De första var bussvändplanen (yta 1) och en utvidgning av den norra sidan av utfarten från skolan till Vattholmavägen (yta 2) (fig. 2). Dessutom grävdes en VA-ledning genom vägen mellan skolan och sporthallen (yta 3) och slutligen skulle en plåt sättas ned i ett schakt mellan vändplanen och Vattholmavägen (yta 4). Yta 1 var mest omfattande med 335 m 2. Det var också där som merparten av lämningarna påträffades. Yta 2 och 3 var till stor del störd av olika ledningar och inga förhistoriska lämningar påträffades. I Yta 4 som omfattade ca 36 m 2 kunde anläggningar dokumenteras i schaktets profiler, men den nordligaste delen av schaktet var störd av en fjärrvärmeledning. Arkeologiska objekt Inom Yta 1 undersöktes 56 arkeologiska objekt (se Bilaga 1). Dessa påträffades främst i den norra delen av schaktet (fig. 3). Av dem kan 13 knytas till hus eller andra konstruktioner. I Yta 4 påträffades 6 arkeologiska objekt. Tabell 1. Anläggningsfrekvens. Typ Antal Härdar 9 Nedgrävning 2 Mörkfärgning 11 Stenläggning 1 Stolphål 39 8

10 Figur 3. Plan över arkeologiska objekt. Generellt påträffades anläggningarna i den mellersta och norra delen. Denna spridning överensstämmer också med att den ursprungliga markytan låg på väsentligt lägre nivåer i schaktets södra del än i delen med anläggningar. 9

11 Härdar Inom Yta 1 fanns sex anläggningar som kunde karaktäriseras som härdar (A450, 533, 588, 770, 808, 929) och ytterligare tre fanns inom Yta 4 (A1148, 1149, 1150) (fig. 3). Med utgångspunkt i storlek och karaktär kan de indelas i två typer. A450, 929 och 1149 var större och djupare än de andra och hade en kraftig packning av skärvsten över eller i kol- och sotlagret. De sex övriga var mindre, i huvudsak flacka och bestod av ett kol- och sotlager och ibland några enstaka skärvstenar. Möjligen avspeglar de skillnader mellan anläggningar avsedda för matlagning respektive värme och ljus. Två av härdarna (A533, 588) i den senare gruppen ligger vid mittlinjen i hus 2 och kan därför möjligen tillhöra detta. Stratigrafiskt var A588 samtidigt med eller yngre än stolphålet A617. Eftersom kol i härden har vedartsbestämts som gran kan dess eldningsegenskaper möjligen tala för att härden inte ingick i huset. Mörkfärgningar, nedgrävningar och stenläggning De elva anläggningar som har betecknats som mörkfärgningar utgör en relativt heterogen grupp anläggningar (A295, 306, 338, 419, 501, 521, 720, 847, 869, 964, 1059). Det gemensamma draget är att de var mycket grunda, under 0,10 m djupa. Däremot är måtten, utformningen i plan och fyllningens innehåll mycket varierande. En anläggning som avvek särskilt var A1059 som innehöll rödbränd sand. Två anläggningar kan betecknas som nedgrävning (A400, 1152). Av A400 framträdde enbart en mindre del inom den undersökta ytan (fig. 3). En jämförelse med undersökningen 1988 visar att den var 2,0 m i diameter (Vinberg 1995). En profil i den yttre delen av anläggningen visade att den var minst 0,7 m djup. Fyllningen var flerskiktad med ett lager med kraftigt humusblandad sand i den övre delen och sand- och gruslager därunder. De sistnämnda lagren sluttade in mot centrum, vilket tyder på att gropen stått öppen en längre tid innan den slutgiltigt igenfylldes. Storleken och den flerskiktade fyllningen tyder på att den kan sekundärt har använts som en avfallsgrop. Primärt kan den möjligen ha varit en förvaringsgrop eller brunn. Inom Yta 4 fanns A1152 som hade en diameter på 0,86 m, ett djup på 0,20 m och skålformat snitt. Den låg i nära anslutning till flera härdar. I den västra kanten av Yta 1 och Yta 4 fanns en stenläggning (A222). Den kunde dokumenteras på en 8 m lång sträcka inom Yta 1 (fig. 3; fig. 4). Stenläggningen var minst 2,2 m bred, men var störd i den västra kanten av en fjärrvärmeledning. I den sydvästra änden av Yta 4 var bredden i stort sett den samma, medan den konstaterbara längden begränsades till ca 1 m. I den norra delen av Yta 4 observerades inte stenläggningen, antingen på grund av att den skadats av yngre markarbeten eller att den där hade en något västligare dragning. Stenläggningen bestod av 0,05-0,15 m stora kullerstenar som var lagda i ett sandlager. Under detta fanns ett matjordslager med inslag av bland annat tegel och kolfragment. Detta lager fortsatte också öster om stenläggningen. Under matjordslagret fanns den naturligt avsatta sanden och silten. Över stenläggningen fanns ett matjordslager, i vilket det fanns sentida inslag som glas, fajans och porslin. Stenläggningen har tidigare påträffats när fjärrvärmeledningen anlades. Då dokumenterades den på en nära 100 m lång sträcka från brandstationen till infraten till skolan (Roslund-Forenius 1996 s. 7ff.). Det är därför troligen en äldre sträckning av Vattholmavägen. 10

12 Figur 4. Stenläggningen A222 i schaktets främre del var en föregångare till Vattholmavägen. I schaktkanten i bakgrunden syns stenläggningen i profil och att den ligger på ett matjordslager. Foto Bent Syse/Upplandsmuseet. Stolphål Av de 39 stolphålen dokumenterades 37 inom Yta 1 och 2 inom Yta 4. Stolphålen hade mycket varierande dimensioner. Variationen på storlek i ytan låg mellan 0,18 och 1,4 m och i djup mellan 0,08 och 0,65 m. Grovt sett kunde två grupper urskiljas. De största hade en diameter på 0,51 m eller mer och hade ofta närmast vertikala kanter och plan botten. De mindre hade mer varierade former i profil. Av de mindre stolphålen särskiljde sig tre stolphål (A703, 993, 1012) som hade kraftiga stenpackningar. I förhållande till diametern var de också relativt djupa. 11

13 Figur 5. Stolphålet A557 från väster efter snittning. I dess mitt kan en mörk vertikal färgning anas, vars bredd markeras av en svart linje. Färgningen är spår av stolpen. Till vänster skymtar stolphålet A993. Foto: Bent Syse/Upplandsmuseet. Stenpackningar eller stenskoningar förekom annars enbart sporadiskt, mest noterbart i stolphålen i den södra gaveln av hus 2. I två stolphål i hus 2 (A617, 1114) fanns också trärester efter stolpar. Det var bottendelen och enbart den yttre delen av stolparna. I A617 fanns antydningar till att stolpen kan ha varit kolad eller svedd på ytan. Båda dessa stolphål tillhörde gruppen större stolphål. I ytterligare ett stolphål fanns trärester (A476). I sammanlagt 13 stolphål fanns färgningar av stolpar, många av dessa i de större stolphålen (fig. 5). Ett av dessa (A1151) låg i Yta 4. Slutligen kan ett av stolphålen (A490) ha ett sentida ursprung på grund av förekomsten i fyllningen av tegel, som ej tillvaratogs. Nästan alla stolphål i den större gruppen ingick i hus. De mindre stolphålen har sannolikt haft samband med verksamheter på boplatsytan och tillhört tjuderpålar, hägnader, torkställningar eller liknande. Huskonstruktioner Inom den undersökta ytan har tre huskonstruktioner kunnat urskiljas, som betecknas med nummer 2-4 (fig. 6). Det hus som påträffades 1988 benämns hus 1 (Vinberg 1995). I likhet med hus 1 kan hus 2 och troligen också hus 4 tolkas som treskeppiga hus. Hus 3 kan däremot ses som ett fyrstolpshus. Alternativt kan det vara en del av ett treskeppigt hus, som har fortsatt utanför den undersökta ytan. Inga tecken på ett sådant påträffades dock inom den yta som undersöktes

14 Figur 6. Översiktsplan över husen. Hus 2 Treskeppigt hus Takbärande stolpar från sydväst: A378, 200, 557, 617, Gavelstolpe: A753 Orientering: SSV-NNO Nivå: 24,57-25,04 m.ö.h. Hus 2 var den sydligaste huskonstruktionen, men enbart den södra delen påträffades inom den undersökta ytan. Huset har varit minst 11 m långt. Stolphålen i den södra gaveln antyder en bredd i gaveln på ca 5 m. Två par stolphål ingick i den inre takbärande konstruktionen, varav ett par också ingick i den södra gaveln (fig. 7). Därtill ingick ytterligare ett stolphål vid den östra schaktkanten, varför dess motsvarighet troligen är belägen utanför den undersökta ytan. Det sydvästra gavelhörnet markerades av ett stolphål, medan ingen motsvarighet i sydöst kunde påträffas, möjligen på grund av den har förstörts av den stora nedgrävningen A400. I ytan var stolphålen 0,5-0,85 m i diameter. Undantaget var A557 som var 1,4x0,85 m, men den innehöll egentligen två skilda stolphål att döma av dimensionen och färgningar efter stolparna. Troligen är det ett spår av en ombyggnad. Djupet i stolphålen varierade mellan 0,33 och 0,60 m, varav hörnstolphålet A753 var väsentligen grundare än de i den inre konstruktionen. De tre stolphålen i gaveln avvek också genom att de innehöll stenpackningar i olika omfattning. Generellt var dessa också något mindre än de tre andra stolphålen. I A617 och 114 påträffades trä i botten av stolpfärgningarna. Träet fanns i ytterkanten av stolpfärgningen och utgör troligen rester av stolpens ytterdel. 13

15 Figur 7. Tolkningsplan hus 2. I husets mittaxel finns också härdarna A533 och 588. Dessutom omgavs A617 och i mindre omfattning A557 av stora mörkfärgningar som inledningsvis försvårade lokaliseringen av själva stolphålen. I A557 var mörkfärgningen relativt tunn och ytlig, men verkade överlagra stolphålet A993. A617 omgavs av såväl en tunn mörkfärgning som en djupare. Den senare överlagrades av härden A588 och kan också ha skurits av stolphålet A617. Bockbredd (m) med början i sydväst: Par 1 1,9 Par 2 2,2 Par 3 - Spannlängd (m) från sydväst: 1-2 6,0 6, ,9 Fynd: Två av anläggningarna: A617 och 1114 innehöll brända ben (F5) och keramik (F6) respektive en löpare (F12). Dessutom innehöll härden A533 obrända ben (F2), slipad sten (F3) och bränd lera (F4). Analyser: Prover av trä i A617 och 1114 samt kol från härden A588 för vedartsanalys. Prover från A1114 och C-analyserades och gav dateringar till yngre romersk järnålder och folkvandringstid. Hus 3 14

16 Fyrstolpshus Stolpar: A1025, 974, 829, 789. Orientering: SSV-NNO Nivå: 24,72-24,85 m.ö.h. Huskonstruktionen utgjordes av fyra stolphål som sannolikt markerade hörnen av en byggnad (fig. 8). Konstruktionen hade en närmast kvadratiskt form med 3,7 m sida. Stolphålen hade en diameter mellan 0,57 och 0,75 m och ett djup som varierade mellan 0,15 och 0,32 m. I A789 fanns en stolpfärgning. Inga fynd eller analyser. Figur 8. Tolkningsplan hus 3. Hus 4 Treskeppigt? hus Takbärande stolpar från sydväst: A684, 733, 892. Orientering: SSV-NNO Nivå: 24,77-24,94 m.ö.h. Huskonstruktionen bestod av tre stolphål, varav två utgjorde ett par (fig. 9). En störning för en elledning i den undersökta ytans östra kant kan ha förstört en eventuell anläggning i ett östligt stolphålspar. Bockbredden var 2,7 m och spannlängden 5,2 m. Stolphålen var 0,56-0,60 m i diameter och 0,38-0,65 m djupa. I A892 fanns en stolpfärgning. 15

17 Inga fynd eller analyser. Figur 9. Tolkningsplan hus 4. Fynd Det finns 12 fynd från den undersökta ytan och de härstammar från 7 anläggningar, både härdar och stolphål (se Bilaga 2). Tabell 2. Fyndfrekvens. Typ antal poster Vikt (g) Obrända ben 3 21 Brända ben 1 5 Bränd lera 2 29 Keramik 2 13 Slagg Slipad sten 2 Löpare 1 De obrända benen framkom i A435 (F1), 533 (F2) och 929 (F10) och de brända benen i A617 (F5). Den brända leran fanns i A533 (F4) och A907 (F8). Keramiken fanns i A617 (F6) och A907 (F9) och särskilt från den sistnämnda var den mycket fragmenterad. Inga kärlformer har därför kunnat bestämmas. I fyllningen över kolskiktet i härden A533 fanns slagg (F3). Slutligen fanns slipade stenar i A703 (F7) och A929 (F11) samt en löpare i A1114 (F12). 16

18 Analyser och dateringar Vedartsanalys Tre prover vedartsanalyserades vid VEDLAB. Två av proven bestod av obränt trä från stolphål och det tredje kol från kolskikt i en härd. Frågeställningarna var vilket trädslag som hade använts för stolparna respektive i härdar. De två proverna från stolparna A617 och 1114 var av tall. I provet från A617 fanns såväl obränt som förkolnat trä. Det senare kan tyda på att stolparna avsiktligen har svetts. Kol i provet från härden A588 visade sig vara av gran. I vedartsanalysen påtalas att gran har egenskapen att sprätta när det brinner och därför kan vara mindre lämpligt för eldning inomhus (se Bilaga 3). Det är därför en viss osäkerhet om härden har ingått i hus 2, vilket belägenheten i husets mittaxel annars skulle kunna tyda på. 14 C-analys Två prover sändes in för 14 C-analys vid Ångströmslaboratoriet vid Uppsala Universitet. Kalibrering av 14 C-resultaten har utförts i Oxcal v3.od cub r:4 sd:12 prob(chron) (Stuiver &Kra 1986). Proverna som analyserades var av kol från härden A588 respektive obränt trä från stolphålet A1114. Den kalibrerade dateringen från härden ligger i folkvandringstid (tab. 3; fig. 10). Eftersom det daterade provet enligt vedartsanalysen bestod av gran kan det ha en betydande egenålder. Till denna osäkerhetsfaktor kommer virkets användningstid, eftersom veden kan variera mellan nyhuggen och från ombyggda eller rivna hus. Den kalibrerade dateringen från stolphålet är också relativt vid och omfattar nästan hela yngre romersk järnålder och folkvandringstid. Det obrända träet utgjordes enligt vedartsanalysen av tall, som generellt kan ha en egenålder på upp till 400 år. Provet togs i stolpfärgningens ytterdel, vilket innebär att det kan ha härstammat från stolpens yttre del. Det torde därför vara den yngre delen av trädstammen och därför med en relativt låg egenålder. Förutom den osäkerhetsfaktor som virkets egenålder innebär, kommer även användningstiden för huset. De två dateringarna visar en tendens att härden är yngre, vilket också överensstämmer med det stratigrafiska förhållandet mellan A588 och stolphålet A617. Därtill finns ytterligare sex dateringar från tidigare undersökningar inom boplatsytan mellan skolan och brandstationen och öster om Vattholmavägen. Med undantag för två prov från undersökningen 1988 som var av obränt trä från stolphål, är de av kol från härdar. De två dateringarna av obränt trä är bland de äldsta inom boplatsytan, eftersom de ligger mellan slutet av förromersk järnålder och yngre romersk järnålder. Enbart en datering från en härd ligger i stort sett inom samma tidsintervall och då äldre romersk järnålder. Ytterligare två dateringar från härdar har tyngdpunkten i yngre romersk järnålder och folkvandringstid. Den yngsta dateringen ligger i vendeltid (se Vinberg 1995; Roslund-Forenius 1996; Anund et al 1998). Tabell C-dateringar från undersökningar mellan skolan och brandstationen. Lab nr Kontext Material 14 C-år BP Kal 1 Prob Kal 2 Prob Ua A588/2001 Kol, gran 1595± AD 68,2% AD 3,8% AD 91,6% Ua A1114/2001 Trä, tall 1655± AD 13,7% AD 95,4% 17

19 AD 53,2% AD 1,3% Ua /1997 Kol 1690± AD 68,2% AD 95,4% Ua m/1991 Kol 1640± AD 5,5% AD 95,4% AD 55,6% AD 7,1% Ua m/1991 Kol 1860± AD 68,2% AD 91,6% Ua-5558 A118/1988 Trä, barrträd 1970±85 90 BC-120 AD 68,2% 190 BC-230 AD 95,4% Ua-5559 A218/1988 Trä, barrträd 1820± AD 60,3% AD 95,4% AD 7,9% St A108/1988 Kol, tall 1315± AD 68,2% AD 95,4% AD 3,8% Figur. 10. Diagram över kalibrerade 14 C-dateringar från boplatsytan vid Gamla Uppsala skola. Sammantaget och med reservation för skillnader i egenålder och användningsålder tyder dateringarna på att hus 1 är äldre än hus 2. Härdarna har vitt skilda dateringar, från äldre romersk järnålder till vendeltid. Den yngsta, vendeltida dateringen har därmed ingen motsvarighet från hus inom den undersökta ytan. Däremot finns lämningar från detta skede mitt emot brandstationen. Boplatsen - diskussion De tre husen har en sådan placering att de inte kan ha existerat samtidigt, utan representerar tre skilda bebyggelseskeden. Motsvarande företeelse finns också i hus 1 inom 1988 års undersökningsyta, eftersom det i husets södra del finns troliga stolphål som kan antyda en andra byggnadsfas i huset (Vinberg 1995 s. 8). Alternativt skulle de kunna tillhöra ett separat hus på samma plats som hus 1. Husens kronologi och byggnadsskedenas relativa ålder är 18

20 enbart känd genom dateringarna från hus 1 och 2. I övrigt är det en öppen fråga vilket av husen som har varit äldst, eller om något av dem har varit samtidig med hus 1. Skillnaden i datering mellan hus 1 och 2 förstärks också av skillnaden i orientering, eftersom hus 2-4 inte ligger parallellt eller i relativt rät vinkel till hus 1 (fig. 6). Även om undersökningsytan är liten och inget av husen har kunnat undersökas i sin fulla längd, kan husen antyda skillnader i funktion. Hus 3 som är ett fyrstolpshus kan tolkas som en ekonomibyggnad. Hus 2 har en minsta konstaterad längd om 11,9 m. Under förutsättning att placeringen av de inre takbärande stolparna har varit regelbunden och symmetrisk samt att den nordöstra gaveln haft ett likartat utseende som den sydvästra gaveln, kan huset ha varit minst 18 m. Med en sådan utformning och dimensioner skulle det möjligen kunna ha haft en bostadsdel. Hus från romersk järnålder till tidig vendeltid med en i princip likartad uppbyggnad, men med olika storlek har undersökts vid det närbelägna Bredåker (Häringe Frisberg & Göthberg 1998). En antydning om att det kan ha funnits ytterligare hus I närområdet ger även stolphålet A1151 i Yta 4. Genom sin storlek, utformning och förekomsten av en stolpfärgning i anläggningens mitt har det stora likheter med stolphålen i hus 2. Sammantaget ger de olika undersökningarna en antydning om boplatsytans avgränsning mot Vattholmavägen. Denna avgränsning löper i stort sett i NNV-SSO och därmed parallellt med hus 1 och den hägnad som påträffades 1988 (fig. 11). Denna avgränsning bryts strax norr om brandstationen, där det återigen finns boplatslämningar relativt nära Vattholmavägen (fig. 11). Inom de undersökta delarna av boplatsytan finns det en tendens till att härdarna dominerar i den nordvästra delen av boplatsytan (fig. 12). De har därmed varit belägna i de yttre delarna av boplatsytan. En osäkerhetsfaktor är att det finns boplatslämningar även i åkermarken i nordväst, väster om Vattholmavägen. Bland lämningarna där finns dock enbart ett fåtal härdar, varför det inte verkar vara fråga om ett större sammanhängande härdområde. Flertalet av härdarna har inte kunnat knytas till några hus, utan måste vara spår av aktiviteter utomhus. Ansamlingen av härdar återspeglar troligen inte en samtidig användning, utan är successivt tillkomna. Belägenheten i det som verkar vara utkanten av boplatsytan och ett stycke från hus 1 innebär att de kan också ses som en eldfarlig verksamhet utomhus. En av härdarna inom detta område har också en datering som verkar vara samtidig med hus 1. Samtidigt ligger hus 2-4 inom ytan med ansamlingen av härdar och visar att denna del av boplatsytan åtminstone tidvis bytt funktion. Detta förstärks ytterligare av dateringen från härden inom hus 2. Samma fenomen finns också vid hus 1, där det finns några härdar inom utsträckningen av huset. Flera av dessa hade emellertid en placering som innebär att de inte kan vara samtidiga med huset. Även här finns en datering som tyder på att en av härdarna är yngre än huset. Inom den del av boplatsen som undersöktes 2001 var det egentligen bara den stora nedgrävningen A400 som utgjorde spår av andra verksamheter än bebyggelse och 19

21 Figur 11. Översiktsplan över undersökningar omkring Gamla Uppsala skola. utomhushärdar. Den flerskiktiga fyllningen tyder på att igenfyllningen har skett stegvis och att den helt eller delvis har stått öppen en längre tid. Den primära funktionen kan ha varit förvaringsgrop eller brunn och sekundärt avfallsgrop. Ett annat inslag inom boplatsen kan utgöras av två fyrsidiga anläggningar med 1,8-2,5 m sida inom 1988 års undersökningsyta 20

22 (A51, 56). De tolkades då som mörkfärgning respektive grop (Vinberg 1995). Eftersom de inte snittades bygger tolkningen egentligen bara på utformning och mått. Den fyrsidiga formen och måtten leder tankarna till grophus, särskilt då sådana har undersökts i såväl de centrala delarna av Gamla Uppsala som dess omnejd (Ljungkvist et al 2000; Karlenby 1993; Fagerlund & Frölund 1993). Platser med möjliga grophus har uppmärksammats vid flera förundersökningar i Gamla Uppsala och dess närmaste omgivningar (Anund et al 1998; Frölund 1997). De brukar förknippas med olika typer av hantverk, bl.a. förknippad med textilier, men också metallhantverk. Eftersom anläggningarna inte har undersökts kan detta inte preciseras eller verifieras. Fyndmaterialet från undersökningarna 1988 och 2001 är i stor utsträckning alldagligt då de består av keramik, bränd lera eller lerklining, ben och stenföremål som löpare, knackstenar och slipade stenar (se Vinberg 1995 s. 12f.). Avvikande var dock fynd av slagg i fyllningen av härden A533. Eftersom de påträffades i den övre delen av härdens fyllning har slaggen knappast något funktionellt samband med härden, utan har troligen hamnat på platsen när den inte längre användes. Eftersom härden troligen ingick i hus 2 kan slaggen tidigast tillhöra folkvandringstid. Dateringarna från boplatsytan öster om Vattholmavägen ligger inom tiden från äldre romersk järnålder fram till vendeltid. De härstammar både från bebyggelse och härdar som har varit belägna utomhus. Dateringarna som kan kopplas till bebyggelsen tyder på att hus 1 och 2 inte bör ha existerat samtidigt. Detta förstärks av att hus 2 och 4 hade en sådan placering gentemot hus 1 att de kan ha tangerat eller legat mycket nära varandra, bortsett från att de låg i sned vinkel. De identifierade husen har därför troligen tillhört fyra bebyggelseskeden. Intrycket av bebyggelsens relativt långa varaktighet förstärks ytterligare av skillnader i orientering. Orienteringen av hus 1, hägnaden i väster och boplatsytans avgränsning i väster visar stor samstämmighet. Mot detta kontrasterar orienteringen av hus 2-4, vilket tyder på en omstrukturering av bebyggelsen. Däremot visar placeringen av gaveln för hus 2 att boplatsytans avgränsning fortfarande respekterades. Tidpunkten för omstruktureringen kan inte anges närmare än till romersk järnålder. Avslutningsvis har undersökningen trots en begränsad omfattning både bekräftat och utvidgat vår kännedom om boplatsytan vid Gamla Uppsala skola öster om Vattholmavägen. Dateringarna har främst bekräftat den bild som framträtt genom tidigare undersökningar. Till de nya rönen hör att de identifierade husen visar att bebyggelsen har varit relativt långvarig och troligen har funnits under en stor del av boplatsens användningstid. Dessutom visar bebyggelsen spår av en omstrukturering. I de centrala delen av fornlämningskomplexet vid Gamla Uppsala är monumentala gravar som Kungshögarna de mest kända inslagen. Deras dateringar är delvis samtidiga med boplatsen vid skolan. Mindre kända är boplatslämningarna, av vilka bland annat de vid Matsgården och Kungsgårdsplatån/Norra Gärdet är samtidiga med boplatsen vid skolan (Ljungkvist et al 1999; Duzcko (red) 1993; Duzcko (red) 1996). Till skillnad från dessa finns konkreta spår av bebyggelse vid skolan. Denna uppvisar i stort sett också drag som återfinns på agrart präglade bosättningar i Mälarområdet. Detta kontrasterar därmed mot den generella bilden av Gamla Uppsala. Det är också ett relativt tidigt exempel på att bebyggelse med agrar prägel av försörjningsskäl var ett naturligt inslag inom bosättningar med en högstatus-prägel (Rahmqvist 1986; Ljungkvist 1999). 21

23 Figur 12. Plan över hus och härdar inom undersökningarna 1988 och

24 Sammanfattning Undersökningen berörde delar av en boplats med dateringar från yngre romersk järnålder och folkvandringstid. Sammanlagt dokumenterades 62 anläggningar, varav flertalet var stolphål. Dessutom fanns flera härdar, en större nedgrävning och en stenläggning. Den sistnämnda påträffades på två platser, med en största konstaterad längd på 8 m och en bevarad bredd av 2 m. Den kan knytas till en äldre sträckning av Vattholmavägen, eftersom den har kunnat följas på en sträcka av närmare 100 m vid ett tidigare tillfälle. Av de nio dokumenterade härdarna har flertalet troligen varit belägna utomhus och troligen på något avstånd från den samtidiga bebyggelsen på grund av dess eldfarliga natur. Två härdar kan möjligen ha ingått i hus. Den stora nedgrävningen kunde bara undersökas delvis, kan ha varit en förvaringsgrop eller brunn. Av stolphålen ingick de största i de tre hus som identifierades. Den undersökta ytan var relativt liten eftersom den orsakades av en vändplan för bussar och av detta skäl kunde inget av husen dokumenteras i sin helhet. Husens placering tyder på att de inte kan ha använts samtidigt utan måste ha avlöst varandra. En relativt nära kronologiskt samband antyds också av att husen i stort sett hade samma orientering. Fyndmaterialet var relativt litet och alldagligt samt bestod av keramik, bränd lera, obrända och brända ben, löpare, slipade stenar och slagg. Tidigare undersökningar som har berört boplatsytan har gett dateringar mellan äldre romersk järnålder och vendeltid. Jämfört med dessa visar den nya undersökningen att bebyggelsen har existerat under väsentligt längre tid och har genomgått en omstrukturering. Tekniska och administrativa uppgifter Plats: Gamla Uppsala 27:1, fornlämning nr. 284 i Gamla Uppsala socken. Fornlämningstyp: Boplats. Undersökningstyp: Arkeologisk undersökning. Orsak till undersökningen: Anläggande av vändplan för skolbussar. Beställare: Uppsala kommun, Tekniska kontoret, Box 745, Uppsala. Höjdsystem: Uppsala. Koordinatsystem: Uppsala stad Projektdeltagare: Per Frölund, Hans Göthberg (projektledare). Upplandsmuseets diarienummer: Upplandsmuseets projektnummer: 8011 Länsstyrelsens beslutsdatum och diarienummer: 13 september 2001, dnr Referenser Anund, J., Duczko, W., Göthberg, H., Price, N. & Wikborg, J., Gamla Uppsala centralplats och omland. Arkeologisk förundersökning på Ostkustbanan

25 (Riksantikvarieämbetet, UV Uppsala Rapport 1997:26). Duczko, W. (red), Arkeologi och miljögeologi i Gamla Uppsala. Studier och rapporter. (OPIA 7). Uppsala. Duczko, W. (red), Arkeologi och miljögeologi i Gamla Uppsala. Studier och rapporter. Volym II. (OPIA 11). Uppsala. Fagerlund, D. & Frölund, P., Arkeologiska slutundersökningar och kontroller. Uppsala- Örbyhus. Telekabel.(Riksantikvarieämbetet, UV Uppsala Rapport). Frölund, P., Arkeologi i Tiundaland. Arkeologisk förundersökning, väg E4, delobjekt 1, Uppsala-Fullerö, delen Årsta-Gamla Uppsala, Uppsala, Vaksala och Gamla Uppsala socknar, Uppland. (Riksantikvarieämbetet, UV Uppsala Rapport 1997:03). Göthberg, H. & Holm, J Arkeologi i Tiundaland. Arkeologisk förundersökning, väg E4, delobjekt 1, Uppsala-Fullerö, delen Gamla Uppsala-Fullerö, Gamla Uppsala socken, Uppland. (Riksantikvarieämbetet, UV Uppsala Rapport 1997:04). Häringe Frisberg, K. & Göthberg, H., Ostkustbanan. Två boplatser från äldre järnålder vid Bredåker i Gamla Uppsala. Arkeologisk undersökning Raä 104, 134, Gamla Uppsala socken, Uppland. (Riksantikvarieämbetet, UV Uppsala Rapport 1997:34). Karlenby, L Ett tvärsnitt genom Gamla Uppsala socken. Arkeologiska undersökningar inför gång- och cykelvägen mellan Gamla Uppsala och Storvreta. (Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer Rapport 1993:3). Stockholm. Ljungkvist, J., Den förhistoriska bebyggelsen i Gamla Uppsala. Preliminära tolkningar och omtolkningar av bebyggelseutveckling och organisation. Fornvännen 95 (2000). Ljungkvist, J., Hulth, H. & Bäckström, Y., Norra gärdet. I maktens närhet. Två boplatsundersökningar i Gamla Uppsala. Raä 285, Norra gärdet, Raä 547 Matsgården, Gamla Uppsala socken, Uppland. J. Ljungkvist (red). (Societas Archaeologica Upsaliensis, skrifter nr 1.) Uppsala. Rahmqvist, S Gamla Uppsala by Upplands största. Från Östra Aros till Uppsala. En samling uppsatser kring det medeltida Uppsala. N. Cnattingius & T. Nevéus (red). (Uppsala stads historia VII.). Uppsala. Roslund-Forenius, Y., Arkeologisk förundersökning. Gamla Uppsala, Gamla Uppsala socken, Uppland. (Riksantikvarieämbetet, UV Uppsala Rapport 1996:39). Stuiver, M. & Kra, R. S. (ed) (Radiocarbon 28(2B)). Vinberg, A., Ett hus från äldre järnålder i Gamla Uppsala. Arkeologisk undersökning. Raä 284, Gamla Uppsala 27:1, Gamla Uppsala socken, Uppland. (Riksantikvarieämbetet, UV Uppsala Rapport 1995:30). 24

26 Bilaga 1 Anläggningslista Raä Id Typ Hus Ytmått Djup Höjd Beskrivning 200 Stolphål 2 0,75 0,58 24,98 Branta kanter, oregelbunden botten. Sand med inslag av humus och sot, enstaka stenar 0,35 m stora. 222 Stenläggning 8x2 0,15 25,04 Läggning av 0,05-0,15 m stora kullerstenar, i sand. 232 Stolphål 0,27 0,13 24,84 Sand med humusinslag. 245 Stolphål 0,67x0,40 0,13 24,87 I S stolpfärgning 0,24 m diam, 0,09 m djup. Humusblandad sand, sotinslag i stolpfärgning. 269 Stolphål 0,24 0,15 24,97 Stolpfärgning 0,17 m diameter, 0,12 m djup. Sand med inslag av humus & sot. 284 Stolphål 0,18 0,08 24,97 Sand med humusinslag. 295 Mörkfärgning 0,16 0,04 25,00 Sand med inslag av humus och sot. 306 Mörkfärgning 0,15 0,04 25,00 Sand med humusinslag. 317 Stolphål 0,40 0,12 25,01 Sand med humusinslag, enstaka stenar och sandlins. 338 Mörkfärgning 0,25 0,02 24,99 Sand med humusinslag. 350 Stolphål 0,25 0,08 24,89 Sand med inslag av humus och sot. 362 Stolphål 0,3x0,2 0,10 24,91 Sand med inslag av humus och sot. 378 Stolphål 2 0,65x0,50 0,42 24,57 Raka kanter, svagt skålad botten. Sandblandad lera, packning av 0,10-0,35 m st stenar. 400 Nedgrävning 1,6 0,70 25,01 Minst 0,7 m djup. Alternerande skikt av sandblandad humus, sand och grus som sluttar in mot centrum. Brunn? 419 Mörkfärgning 0,32 0,04 25,03 Sand med humusinslag. 435 Stolphål 0,30 0,14 24,84 Lutande botten. Sand med inslag av humus och silt. 450 Härd 1,1x1,3 0,14 24,96 Kol/sotskikt i botten överlagras av skärvstenslager, sand med sotinslag överst. SO kvadranten grävd. 476 Stolphål 0,42 0,09 24,82 Mörk humus- och sotblandad sand, enstaka sytenar. Trä efter stolpe. 490 Stolphål 0,30 0,20 24,88 Diffus botten. Sand med humusinslag. Tegel. Sentida? 501 Mörkfärgning 0,12 0,02 25,02 Sand med humusinslag. 510 Stolphål 0,21 0,16 25,01 Sand med humusinslag. 521 Mörkfärgning 0,2 0,02 24,83 Sand med humusinslag. 533 Härd 2? 0,8 0,10 25,02 Kol/sothorisont överlagrad av mörk humusblandad sand med kolinslag. 557 Stolphål 2 1,4x0,85 0,60 24,96 Branta kanter, plan botten. Två stolpfärgningar med myllblandad sand med kolinslag 0,15-0,18 m breda. A i NO 0,48 m djup. B i SV 0,60 m djup. Sand med humusinslag i yttre nedgrävning. 588 Härd 2? 0,88 0,13 25,02 Kol/sotskikt överlagrad av sand med inslag av humus, kol & enstaka skärvstenar. Anlagt i lager i A Stolphål 2 0,7 0,42 25,03 Branta kanter, plan botten. Stolpfärgning med mörk humus- och kolblandad sand och obränt trä i botten, 0,22 m bred. I yttre nedgrävning gråare sand med inslag av humus som avtog mot botten. I botten sotinslag. Anläggning omgavs av 0,2 m tjockt lager med sand med inslag av humus och ljus lera/silt = ytlig nedgrävning. 662 Stolphål 0,32 0,14 24,90 Sand med humusinslag. 674 Stolphål 0,23 0,10 24,87 Sand med humusinslag. Lutande botten. 684 Stolphål 4 0,60 0,65 24,93 Tvåskiktad fyllning av sand med humusinslag, mörkare med inslag av sot överst och med inslag av gråare med inslag av träkol i botten. 703 Stolphål 0,50 0,60 24,86 Branta kanter. Kraftig stenskoning av 0,05-0,2 m st stenar. Stolpfärgning med mörkare sand med inslag av humus och sot/kol i ytan, ljusare i botten. 720 Mörkfärgning 0,27 0,07 24,87 Sand med humusinslag. 733 Stolphål 4 0,56 0,50 24,80 Branta kanter, plan botten. Sand med humusinslag. 753 Stolphål 2 0,55 0,33 24,90 Branta kanter, rundad botten. Skoning av 0,15-0,25 m st stenar. Stolpfärgning med mörkare sand med inslag av humus och sot/kol innanför skoningen, ljusare sand med humusinslag i yttre nedgrävning. 770 Härd 0,53 0,06 24,86 Kol/sotskikt med enstaka skärvstenar, överlagrat av humus- och kolblandad sand. 789 Stolphål 3 0,65 0,32 24,83 Branta kanter, rundad botten. Stolpfärgning med mörk humus- och sotblandad sand, 0,20 m bred, ansluter i botten till sten. I yttre delar ljusare sand med humusinslag. 808 Härd 0,70 0,05 24,91 Skärvstenar med kol/sot i humusblandad sand. Id Typ Hus Ytmått Djup Höjd Beskrivning 829 Stolphål 3 0,63 0,18 24,84 Sand med inslag av humus, som avtar mot botten, enstaka stenar 25

27 847 Mörkfärgning 0,20 0,06 24,83 Sadn med humusinslag. 857 Stolphål 0,27 0,11 24,83 Sand med humusinslag. 869 Mörkfärgning 0,22 0,03 24,88 Sand med humusinslag. 880 Stolphål 0,34 0,12 24,88 Sand med inslag av humus & enstaka sot. 892 Stolphål 4 0,58 0,38 24,84 Branta kanter, plan botten. Treskiktad fyllning, med mörkare sand med inslag av humus och kol överst och i botten, samt ljusare sand med humusinslag i mitten. Genom det mittre skiktet löper en vertikal kol/sotsträng, stolpfärgning?. 907 Stolphål 0,65 0,25 24,82 Branta kanter, plan botten. I mitten mörk humusblandad sand med kolskikt i botten. Stolpfärgning?. Ljusare sand med humusinslag i yttre delar. 929 Härd 1,05 0,25 24,86 Kraftig skärvstenspackning i kol/sot- & humusblandad sand. 953 Stolphål 0,20 0,21 24,77 Stolpfärgning av sand med humus- & sotinslag, 0,14 m bred. Avtagande humusinslag i yttre del. 964 Mörkfärgning 0,18 0,04 24,79 Sand med humusinslag. 974 Stolphål 3 0,75 0,18 24,74 Sluttande kant i V, plan botten. Sand med humusinslag, enstaka stenar. 993 Stolphål 0,40 0,46 24,94 Branta sidor. Kraftig skoning av 0,05-0,15 m stenar. Stolpfärgning med mörk humus- & kolblandad sand i centrum. Sand med humusinslag i yttre delar. Överlagrad av ytskikt/lager i A Stolphål 0,20 0,14 24,79 Mörk sand med inslag av humus och sot Stolphål 0,45 0,30 24,68 Skoning av 0,05-0,20 m st stenar. Sand med humusinslag Stolphål 3 0,57 0,15 24,77 Sand med humusinslag Stolphål 0,37 0,32 24,73 Branta kanter, plan botten. Sand med humusinslag Mörkfärgning 0,70x0,15-0,07 24,71 Bränd sand. 0, Stolphål 0,21 0,16 24,72 Sand med humusinslag. I Ö anslöt en mörkfärgning, 0,5 m diam, 0,07 m djup Stolphål 0,43x0,24 0,09 24,80 Sand med inslag av humus och kol Stolphål 2 0,85 0,50 24,89 Branta kanter, skålformad botten. Stolpfärgning, 0,20 m bred, av humusblandad sand med obränt trä i botten. I yttre nedgrävning sand med inslag av humus och i botten även kol Härd 1,45 0,16 Kol/sothorisont i botten, enstaka skärvstenar, överlagrad av humusblandad sand Härd 1,1x0,8 0,20 Skålformad botten. Kol/sothorisont i botten, enstaka skärvstenar, överlagrad av humus- och kolblandad sand Härd 1,2 0,12 Kol/sothorisont, enstaka skärvstenar, överlagrad av mörk humus- & kolblandad sand Stolphål 0,5 0,42 Branta kanter, plan botten. Stolpfärgning 0,2 m bred, av mörk humusoch kolblandad sand. Grä sand med humusinslag i yttre delar. Skadad av fjärrvärmeledning i N Nedgrävning 0,86 0,20 Skålformad botten. Sand med inslag av humus & kol Stolphål 0,4 0,20 Stolpfärgning? 0,24 m bred, av humusblandad sand, mindre humusinslag i yttre delar. Skadad av telekabel i S. 26

28 Bilaga 2 Fyndlista Raä 284, 2001 F-nr Id Sakord Material Vikt Antal Ant.frag. Fr.grad Fyndomst Obrända ben Ben F Stolphål Obrända ben Ben F Härd Slagg Slagg F Ytskikt av härd Bränd lera Lera F Härd Brända ben Ben 5 2 F Stolphål Kärl Keramik F Yta av stolphål Slipad sten Sten F Stolphål Bränd lera Lera 27 3 F Stolphål Kärl Keramik F Stolphål Obrända ben Ben 11 F Härd Slipad sten Sten F Skärvstenspackning i härd Löpare Sten F Stolphål 27

29 Bilaga 3 Vedartsanalys VEDLAB Det lilla vedanatomilabbet Vedlab rapport Rapport över vedartsanalyser på material från Uppland, Gamla Uppsala sn. Raä 284. Beställare: Hans Göthberg/Upplandsmuseet Arbetet omfattar tre kolprover från en redan tidigare undersökt boplats omkring 300 meter öster om Gamla Uppsala kyrka. Undersökningar visar att den ingår i ett omfattande bostadskomplex med tyngdpunkt i yngre järnålder, även om dateringar finns från såväl äldre järnålder som medeltid. Två av proven kommer från stolphål i ett treskeppigt hus. De består mestadels av obrännt trä och tolkas som rester efter stolparna. Det tredje provet kommer från en härd inom husets utsträckning men det är osäkert om de hör ihop. De båda proven från stolparna innehöll tall. I prov 4 från A 617 analyserade jag både obrännt och förkolnat trä. Det är mycket möjligt att det förkolnade är rester efter att stolparna avsiktligts svetts (vilket har en konserverande effekt på träet). För datering plockade jag för säkerhets skull ut obrännt trä ifall kolet skulle ha ett annat ursprung. Provet från härden innehöll såvitt jag kunde se bara kol från gran. Detta skulle kunna tala mot en koppling till huset. Gran brinner sprättigt och är därför eldfarligt som innomhusved. Analysresultat Anl. ID Anläggningstyp Provmängd Analyserad mängd Trädslag Utplockat för 14 C-dat Stolphål 2.1 g <0.g 2 bitar 2 bitar tall Tall (obrännt) Stolphål 10.8g 0.7g 1 bit 1 bit tall Tall (obrännt) Härd 16.4g 6.5g 30 bitar 30 bitar gran Gran Övrigt Erik Danielsson/VEDLAB Kattås GLAVA Tfn: 0570/ E-post: snusmumrik@post.netlink.se Tabell över de vid analyserna framkomna trädslagen och deras egenskaper. Art Latin Max Växtmiljö Egenskaper och användning Övrigt ålder Gran Picea abies 350 år Trivs på näringsrika jordar. Tål beskuggning bra och Lätt och lös men ganska seg ved. Ofta rakvuxen. Ganska Bark till taktäckning. Granbarr till kreatursfoder konkurrerar därför lätt ut andra arter motståndskraftig mot röta. Stolpar golvbrädor störar lieskaft, korgar Tall Pinus silvestris 400 år Anspråkslös men trivs på näringsrika jordar. Den är dock ljuskrävande och blev snabbt utkonkurrerad från de godare jordarna när granen kom Stark och hållbar. Konstruktionsvirke, stolpar, pålar, båtbygge, kärl (ej för mat) takspån, tjärbloss, träkol, tjärbränning Underbarken till nödmjöl, årsskott kokades för C- vitaminerna. Även som kreatursfoder Uppgifter om maximal ålder, växtmiljö, användning mm är hämtade ur: Holmåsen, Ingmar Träd och buskar. Lund Gunnarsson, Allan Träden och människan. Kristianstad Mossberg, Bo m.fl. Den nordiska floran. Brepol, Turnhout

30 Vedartsanalysen görs genom att studera snitt- eller brottytor genom mikroskop. Jag har använt stereolupp Carl Zeiss Jena, Technival 2 och stereomikroskop Leitz Metalux II med upp till 625 gångers förstoring. Referenslitteratur för vedartsbestämningen har i huvudsak varit Schweingruber F.H. Microscopic Wood Anatomy 3 rd edition och Anatomy of European woods 1990 samt Mork E. Vedanatomi Dessutom har jag använt min egen referenssamling av förkolnade och färska vedprover. Rapporten kommer vid årets slut att samanställas i rapportsamlingen Vedlab rapporter Denna ges ut för att resultaten ska finnas tillgängliga för forskning. Rapportsamlingar finns för varje år sedan Meddela om ni av någon anledning inte vill att er rapport ingår i samlingen. 29