Uppsala universitets organisation på IT-området

Transkript

1 UPPSALA UNIVERSITET Utredningsbetänkande IT-organisationsgruppen Version Uppsala universitets organisation på IT-området Preliminär utredningsrapport December 2000 Innehåll Arbetsgruppen och dess uppdrag...2 Arbetsgruppen...2 Uppdraget...2 Problembeskrivning...3 Lägesbeskrivning...6 Avgränsning och definition av IT-området...6 Tidigare omorganisationer på IT-området...8 IT-området omfattning inom Uppsala universitetet...9 Översiktlig omvärldsbeskrivning...11 Organisationen på IT-området vid andra universitet och högskolor...13 Intervjuundersökning...15 Diskussion och förslag...17 En ny fakultet...18 Samordning av IT-utbildningarna utan fakultetsbildning...21 Alternativa organisatoriska förändringar...23 Sammanfattning...24 Bilaga Sammanfattning av intervjuer i samband med IT-organisationsutredningen...26 Institutionen för informationsvetenskap...26 Institutionen för informationsteknologi...28 Avdelningen för Signaler och System...32 Institutionen för lingvistik - språkteknologi...32 BILAGA IT-VERKSAMHETEN VID NÅGRA LÄROSÄTEN I NORDEN...34 SVERIGE...34 DANMARK...36 FINLAND...36 NORGE...36

2 Arbetsgruppen och dess uppdrag Arbetsgruppen Enligt beslut av rektor tillsattes en arbetsgrupp för översyn av IT-organisationen vid Uppsala universitet. Arbetsgruppen har bestått av professor Ewert Bengtsson (ordförande), professor Bertil Gustafsson, professor Tore Risch och universitetslektor Outi Lunde'n. Gruppen har till sig knutit avdelningsdirektör Mia Lindegren som genomfört och sammanställt en serie intervjuer med personal på IT-området samt universitetslektor Irving Palm som hjälpt till med olika kartläggningar och organisationsanalyser. Enligt bilaga till beslutet fick arbetsgruppen följande uppdrag: Uppdraget Forskning och utbildning inom det informationsteknologiska området bedrivs sedan mars 1998 huvudsakligen vid två institutioner med liknande namn och struktur. Institutionerna tillhör två olika fakulteter, den samhällsvetenskapliga och den teknisk-naturvetenskapliga. Erfarenheten av denna tämligen nya organisation är i vissa avseenden goda men ett antal problem har identifierats. Det finns bl. a. tendenser att dubblera aktiviteter. Forskning och utbildning inom Människa-datorinteraktion är ett exempel. Utbildningsprogram som omfattar delvis samma innehåll borde i större utsträckning kunna samordnas vad gäller resurser. Vissa professorsprogram har betydande samröre och skulle organisatoriskt kunna föras närmare varandra. De två institutionerna innehåller verksamheter som skulle kunna placeras i andra institutioner. Med Universitetet i Delft som förebild kan man överväga att införa en "reell" IT-fakultet. En översyn av den institutionella strukturen för forskning och utbildning inom IT-området är därför angelägen. Arbetsgruppen får i uppdrag att genomföra denna genomlysning. Den bör vara genomförd till den 1 oktober Bakgrunden till utredningen är alltså enligt uppdraget ett antal problem som identifierats med den nuvarande organisationen. Om dessa struktureras i punktform får vi följande: 1. Tendenser till dubblerade aktiviteter - t.ex. MDI 2. Utbildningsprogram med delvis samma innehåll borde kunna samordnas bättre vad gäller resurser 3. Vissa professorsprogram borde kunna föras närmare varandra organisatoriskt 4. De två institutionerna innehåller verksamheter som skulle kunna placeras i andra institutioner Vart och ett av dessa problem kan diskuteras för sig och möjliga åtgärder för att hantera problemet kan övervägas. I samband med hänvisningen till fakultetsorganisationen vid universitetet i Delft vidgas perspektivet och en femte frågepunkt läggs till 5. Bör en reell IT-fakultet införas Utredningens arbete har kommit att pendla mellan dessa olika nivåer eller perspektiv på problemen. Vi har konkret försökt analysera vilka problemen är och hur dessa skulle kunna lösas med förhållandevis begränsade reformer. Men frågan om den övergripande fakultetsorganisationen vid universitetet har hela tiden återkommit och inte kunnat avföras från utredningen. I detta betänkande gör vi inledningsvis ett försök att förtydliga de problem som ligger bakom utredningsuppdraget. Därefter beskrivs universitetets verksamhet på IT-området översiktligt och en omvärldsbild tecknas. Synpunkter från ansvariga ledare på IT-området som de kommit till uttryck i ett antal intervjuer sammanfattas. Därefter diskuteras för och nackdelar med de två möjliga

3 omorganisationsalternativ som utkristalliserats under våra överläggningar; antingen att ändra universitetets fakultetsindelning genom införandet av en IT fakultet eller att med bevarande av den nuvarande fakultetsorganisationen införa ett starkare samordningsorgan på IT-området än den nuvarande virtuella IT-fakulteten. Utredningen tar inte slutlig ställning mellan dessa två alternativ utan menar att de bör diskuteras vidare av berörda organ. I båda fallen handlar det om relativt genomgripande beslut med betydande principiella, ekonomiska och praktiska konsekvenser. Det har inte varit möjligt för utredningen att på rimlig tid i detalj kartlägga alla dessa konsekvenser. Vi väljer därför att i denna relativt skissartade form lyfta fram frågan till diskussion i en bredare krets. När ett preliminärt ställningstagande för den ena eller andra handlingslinjen skett bör mer detaljerade konsekvensanalyser genomföras för att ett fullödigt beslutsunderlag skall kunna föreläggas konsistoriet. Problembeskrivning I utredningsuppdraget nämns ett antal problemställningar som motiverar en översyn av organisationen på IT-området. Utredningens analys av situationen har fördjupat och förtydligat problembilden och inledningsvis ger vi här en sammanfattande beskrivning av denna. Det bör påpekas att denna koncentration på problemen kan ge en skev bild av IT-området som helhet som enbart ett problemområde. Detta är i så fall felaktigt, mycket fungerar väl men det är vårt uppdrag att söka lösningar på hur det som inte fungerar så väl kan förbättras. Tendenser till dubblerade aktiviteter När det datavetenskapliga området växte fram i Uppsala på 60-talet kom det att innehålla en mer datalogisk del och en beräkningsorienterad del. Dessa delades upp i institutionen för ADB vid samhällsvetenskapliga fakulteten och Institutionen för teknisk databehandling vid Matematisknaturvetenskapliga fakulteten. Huvuddelen av forskningen vid ADB institutionen kom att ägnas logikprogrammering och kunskapsbaserade system. Senare inrättades också en professur i datalogi vid Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten och även dess innehavare fick en profil mot logikprogrammering. En gemensam institution ADB och datalogi uppstod. Denna upplöstes i sina två delar vid den genomgripande omorganisationen Därmed kom vi att få betydande verksamheter inom logikprogrammering och kunskapsbaserade system vid båda fakulteterna. Verksamheterna fungerar som forskningsöverbyggnader för såväl det data- och systemvetenskapliga programmet i samhällsvetenskapliga fakulteten som för det datavetenskapliga programmet i teknisk-naturvetenskapliga fakulteten. Dock bör noteras att huvuddelen av rekryteringen till forskarutbildningen i data och systemvetenskap sker från studenter med grundutbildning i TN-fakultetens datavetenskapliga program. I samband med omorganisationen 1998 tillfördes resurser inom datalogi till båda områdena och två nya professorsbefattningar tillsattes. Båda dessa innebar breddningar. Vid institutionen för informationsvetenskap tillsattes en professur i ADB, särskilt databasteknik och kunskapsbaserade system. Dess innehavare, Tore Risch har en inriktning mot distribuerade databaser, ett ämne som har anknytningar till flera avdelningar i båda fakulteterna. På motsvarande sätt har den nye professorns i datalogi vid institutionen för informationsteknologi, Arne Andersson inriktning mot grundläggande algoritmer för sökning och sortering anknytningar åt båda håll. När de två nuvarande stora institutionerna på IT-området bildades 1998 fördes en lång diskussion om vart ämnet Människa-datorinteraktion skulle föras. Ämnet var tidigare förlagt till Centrum för Människan och Datorn, CMD, med institutionsanknytning via Avdelningen för systemteknik vid tekniska institutionen. Såväl från teknisk-naturvetenskaplig fakultet som från den samhällsvetenskapliga hävdades att ämnet var en nödvändig del i utbildningen och hade en naturlig plats i den institution som skulle skapas. Olika forskare i gruppen hade också tydliga önskemål om att föras till respektive institution. Resultatet blev därför att forskargruppen delades och ämnet fick

4 sin hemvist vid båda institutionerna. Verksamheten har sedan utvecklats parallellt vid båda de nya människa-dator avdelningarna. Inom samhällsvetenskapliga fakulteten har ämnet fått en tydligt stärkt ställning genom att en inriktning på det Data- och systemvetenskapliga programmet mot människa datorinteraktion skapats. Werner Schneider som är den som byggt upp MDI-ämnet i Uppsala har under hösten 2000 gått i pension. Hans personliga professur har haft en blandad finansiering från de två fakulteterna och från universitetet centralt. Samhällsvetenskapliga fakulteten har beslutat att inrätta en professur i ämnet men rekrytering till denna har ännu ej ägt rum. Man kan knappast hävda att verksamheten inom ämnet på något sätt är uppdelad enligt fakulteternas ämnesprofiler. Mycket av MDI-verksamheten vid den samhällsvetenskapliga fakulteten har en klart teknisk profil medan det å andra sidan inte går att bedriva MDI-forskning och utbildning inom teknisk-naturvetenskapliga fakulteten utan tillgång till beteendevetenskaplig kompetens. Sålunda pågår en rekrytering av MDI-lektorer med beteendevetenskaplig bakgrund till TN-fakultetens MDI-avdelning. Ett annat ämne som är uppdelat mellan fakulteterna är statistik. Det ingår i den informationsvetenskapliga institutionen och finns dessutom i form av matematisk statistik inom den matematiska institutionen. Här kan man dock hävda att uppdelningen har en logisk struktur såtillvida att den mer teoretiska matematiska delen ligger inom matematiska institutionen medan den tillämpningsorienterade delen ligger i samhällsvetenskapliga fakulteten. Båda delarna har dock bl.a. intresserat sig för medicinska tillämpningar och en ökad samordning skulle kunna ge fördelar. Även inom fakulteterna finns dubbleringar på IT-området. Således finns två grupper med verksamhet på signalbehandlingsområdet, dels avdelningen för Signaler och system vid Materialvetenskapliga institutionen, dels Avdelningen för systemteknik vid institutionen för informationsteknologi. Ett framväxande område av snabbt ökande betydelse är datorgrafik och visualisering. Efterhand som datorer klarar att bearbeta allt större datamängder och alltmer komplexa modeller uppstår behov att effektivt kunna presentera resultaten i visuellt tillgänglig form. Flera grupper inom universitetet använder idag avancerad visualisering, delvis med färdigköpt programvara, delvis med egenutvecklad sådan. Undervisning på området finns såväl inom samhällsvetenskapliga fakulteten som inom teknisk-naturvetenskapliga fakulteten. Det finns dock inget speciellt forskarutbildningsämne på området och således ej heller någon ämnesföreträdare. Virtuella ITfakulteten har under genomfört en kartläggning av området och föreslår att en lektorseller forskningsingenjörstjänst vid vartdera vetenskapsområdet inrättas och att förutsättningarna för en professur på området, eventuellt i samverkan med Högskolan i Gävle utreds. Om en sådan satsning sker, vilket är mycket angeläget, uppkommer frågan om denna forskningsgrupps placering. Det vore klart olyckligt om det även i detta ämne uppstod en fortsatt uppsplittring av verksamheten. Sammanfattningsvis kan konstateras att det förekommer en hel del uppsplittringar av likartade verksamheter på IT området mellan olika fakulteter och institutioner. Uppdelningarna kan i de flesta fall inte motiveras utifrån rationella verksamhetsaspekter utan har främst historiska orsaker. Företrädare för de uppdelade grupperna hävdar dock i de flesta fall att verksamheten fungerar väl och att onödigt dubbelarbete inte förekommer i någon större utsträckning. Grupperna är dock var för sig nätt och jämt tillräckligt stora för att uppnå "kritisk massa" och många röster har höjts för att verksamheterna borde förenas. Att göra detta inom nuvarande organisatoriska strukturer stöter dock på mycket stora svårigheter inte minst för att de forskare som är aktiva i grupperna är djupt involverade i olika utbildningsprogram. Utbildningsprogram med delvis samma innehåll borde kunna samordnas bättre vad gäller resurser Utbildningsprogrammen i Data- och systemvetenskap i S-fakulteten respektive Datavetenskap i

5 TN-fakulteten är redan till namnet förvillande lika. Betydande delar av utbildningarna har också likartad karaktär. En stor skillnad är dock förkunskapskraven där det datavetenskapliga programmet kräver D och E-matematik från gymnasiet medan det Data- och systemvetenskapliga programmet bara kräver C-matematik. Detta program är därmed den enda dataorienterade utbildning vid universitetet som är tillgänglig för sökande som valt samhällsvetenskapsprogrammet på gymnasiet. Detta är sannolikt ett väsentligt skäl till att programmet har ett mycket högt söktryck. I en situation med sviktande söktryck på de tekniska utbildningarna är det viktigt för universitetet att slå vakt om ett program som drar till sig många studenters intresse. Det data- och systemvetenskapliga programmet har dock tyvärr haft lärarrekryterings- och kvalitetsproblem de senaste åren. Studenter har framfört skarp kritik såväl inom universitetet på olika nivåer som till media. Även för andra program på IT-området finns vissa lärarrekryteringsproblem. Detta gör det särskilt angeläget att samordna utnyttjandet av lärarresurserna så långt som möjligt. Det finns givetvis en gräns för hur långt man kan nå med samordning. I de fall där studerandegrupperna för en kurs redan är så stora som de rimligen kan vara vinner man inte mycket på att samordna kursen över flera olika program. Det torde dock finnas betydande utrymme för utökad samordning mellan dessa program, samordning som blir avsevärt lättare att åstadkomma om man har en organisatorisk struktur där ansvaret för de olika utbildningarna finns mer samlat. Vissa professorsprogram borde kunna föras närmare varandra organisatoriskt Denna rubrik är i huvudsak en annan vinkling av samma problematik som beskrivits i avsnittet om dubblerade aktiviteter. Vi har ett antal mycket närbesläktade professorsprogram inom datalogi och statistik i de två fakulteterna. Även inom signalbehandling/systemanalys/systemmodellering finns närbesläktade aktiviteter inom olika institutioner. Inom människa-datorinteraktion finns forskarutbildning vid såväl S- som TN-fakulteterna även om vi ännu ej har fullt utbyggda professorsprogram. Denna spridning på institutioner och fakulteter är svår att logiskt motivera och förstå för en utomstående betraktare. En närmare relation inom organisationen skulle såväl ge en mer samlad bild av området som bättre förutsättningar för reell samverkan. Omvärldens bild av vår verksamhet är inte oväsentlig, den har stor betydelse när det gäller att rekrytera studenter och personal och när det gäller större nationella eller internationella forskningssatsningar t.ex. kompetenscentra eller motsvarande. De två institutionerna innehåller verksamheter som skulle kunna placeras i andra institutioner Om man internationellt eller nationellt studerar IT-områdets organisation så finns det en rad uppdelningsmodeller såväl på olika institutioner som på olika fakulteter. I Uppsala har vi sedan institutionsreformen 1998 mycket breda institutioner i informationsvetenskap respektive informationsteknologi. Dessa innehåller ämnen som sällan brukar räknas in i IT eller informationsvetenskap. Exempel på sådana ämnen är statistik samt media och kommunikation på samhällsvetenskapliga sidan och systemteknik på den tekniska sidan. Om man vill renodla organisationen skulle det därför kunna finnas skäl för att föra dessa ämnen till andra institutioner. Vid omorganisationen 1998 övervägdes dock alla möjliga ämneskombinationer som underlag för institutionsbildningar utan att någon acceptabel mer uppdelad lösning framkom. Det finns inget som tyder på att utvecklingen under de år som gått sedan denna omorganisation har förändrat dessa förutsättningar. De intervjuer som genomförts (se bilaga 1) har ej heller pekat på några problem som skulle lösas med förflyttning av ämnen från de två aktuella institutioner. Ej heller har någon intervjuad person argumenterat för sådana förändringar.

6 Resursfrågan Vid sidan av de frågeställningar som nämns i uppdraget återkommer ständigt en typ av problem när IT-områdets problem diskuteras och det är resursfrågan. Ökningen av anslagen har inte på långt när hållit jämna steg med ökningen av antalet studenter på IT-utbildningarna. Resursbristen är särskilt påtaglig för det Data- och systemvetenskapliga programmet där antalet undervisningstimmar och laborationsmöjligheterna skurits ner till under det som studenterna och lärarna anser som acceptabelt. Man jämför sig med det Datavetenskapliga programmet och hävdar att man har väsentligt sämre resurser. Vid en utredning av detta för ett drygt år sedan konstaterades dock att tilldelningen från fakulteterna till de två programmen då var i stort sett densamma, med något högre siffror för S-fakulteten. Detta kan ha ändrat sig sedan dess. Samhällsvetenskapliga fakulteten håller för närvarande på med en undersökning av det Data- och systemvetenskapliga programmets ekonomiska situation. Vi har därför inte närmare analyserat just denna fråga. Minskning av resurser till grundutbildningen räknat per student under det senaste decenniet är inget som är unikt för IT-området, det har drabbat hela universitetet. Men många har så tydligt framhållit detta problem att vi i utredningen tittat närmare på ekonomifrågorna i stort. Vi återkommer alltså till detta. En annan aspekt på de ekonomiska resurserna är konkurrensen med andra lärosäten. Löneläget i ITbranschen är totalt sett högt. Universitet med en tydlig profilering åt IT-hållet hänger relativt väl med i denna löneutveckling. Medan det inom Uppsala universitet finns en strävan efter att skillnaderna mellan olika fakulteter och ämnesgrupper för samma typ av anställning inte skall bli orimligt stora. Detta har gjort att löneläget för en lektor i ett IT-ämne idag enligt uppgift är kronor högre per månad vid IT-universitetet i Kista än vid Uppsala universitet, något som naturligtvis försvårar rekrytering och riskerar leda till förlust av lärare. Lägesbeskrivning Avgränsning och definition av IT-området IT som ämnesidentitet IT är ett relativt nytt, brett och inte helt väldefinierat begrepp. Ibland kan det närmast upplevas som ett tämligen innehållslöst modeord. Det täcker ett antal olika akademiska utbildnings- och forskningsprogram. Dessa spänner från relativt teoretiska ämnen med matematiken som moderdisciplin, som exempelvis teoretisk datalogi och numerisk analys till tekniska ämnen med fysiken som moderdisciplin som exempelvis datorarkitektur, digitalteknik och signalbehandling. Flertalet av dessa ämnen har egna ämnesbeteckningar som är äldre och mer väldefinierade än IT. Men IT torde idag utgöra den mest allmänt kända gemensamma nämnaren beteckningsmässigt för verksamheter som på något sätt har att göra med hantering av information i digitala system inklusive kommunikationssystem. Inom universitetsvärlden såväl nationellt som internationellt återfinnes IT-ämnen inom både naturvetenskap och teknik (science and engineering). Genom informationsteknikens mångsidiga användbarhet och betydelse inom en mångfald områden har också en rad specialområden vuxit fram inom IT området i stort, som exempelvis datorlingvistik och datoriserad bildanalys. Användningen av IT inom olika specialområden utanför det egentliga IT området har givit upphov till nya ämnen som exempelvis medicinsk informatik, bioinformatik och beräkningsfysik. Studiet av hur informationstekniken bäst utformas så att den fungerar väl för sina användningsområden har givit upphov till egna tvärvetenskapliga forskningsområden som människa-datorinteraktion och användarforskning. Denna bredd gör det svårt att finna en naturlig avgränsning av IT till ett entydigt ämnesområde. Det

7 är t.ex. inte helt självklart var gränsen går mellan specialområden inom IT och IT inriktningar av ämnen inom andra discipliner. Oavsett var man sätter avgränsningen kommer något att hamna utanför som skulle ha kunnat inkluderas eller inkluderas som lika gärna kunde ha knutits till ett annat ämnesområde. Denna svårighet kan dock inte få leda till att man inte gör nödvändiga avgränsningar och skapar så ändamålsenliga organisatoriska strukturer som möjligt. Matematikens relation till IT Till skillnad från IT är matematik ett mycket gammalt ämne. Det ingår idag i den teknisknaturvetenskapliga fakulteten. Matematiker brukar dock hävda att matematik vare sig är teknik eller naturvetenskap. Tidigare hette också denna fakultet matematisk-naturvetenskapliga fakulteten. Men för att tydliggöra de växande teknikämnenas plats vid universitetet skedde i början av 90-talet ett namnbyte till teknisk-naturvetenskapliga fakulteten. Det är knappast någon som hävdar att matematik skulle vara en del av informationsteknologi. Men matematiken har mycket nära beröringsytor mot IT. Man kan med viss rätt påstå att stora delar av matematiken handlar om formalism och metodik för att hantera information. Informationsteknologin är i långa stycken en avknoppning från matematiken. Inom teknisk-naturvetenskapliga fakulteten utgör matematik och IT idag tillsammans en egen sektion. När organisationen på IT-området diskuteras berör det därför i hög grad även matematiken. Vi har därför valt att ha med även matematiken i vår kartläggning av området utan att för den skull påstå att matematik är en del av informationsteknologin. Om en IT fakultet skulle bildas är matematikens fakultetstillhörighet inte självklar. En intressant möjlighet vore att bilda den Matematisk informationsteknologiska fakulteten, MIT fakulteten. Statistikens relation till IT I likhet med väsentliga delar av IT är statistik en avknoppning från matematik. Statistik handlar om teorier och metoder för hantering av information. Trots detta är det inte särskilt vanligt att Statistik räknas in bland IT ämnena. Idag är statistikämnet vid UU uppdelat i en mer tillämpad del som är placerad vid Avdelningen för statistik inom Institutionen för informationsvetenskap samt en mer teoretisk del som är placerad vid Avdelningen för matematisk statistik vid Matematiska institutionen. Organisatoriska förändringar på IT området berör således i hög grad statistikämnena. Vi har därför tagit med dessa i vår kartläggning. Det skulle i sig kunna innebära fördelar om dessa två delar av i grunden samma ämne fördes närmare varandra. Om en ny fakultet bildades där såväl hela Institutionen för informationsvetenskap som den Matematiska institutionen ingick skulle ett sådant organisatoriskt närmande äga rum så att säga på köpet. IT i samverkan med andra ämnen IT innefattar ett antal vetenskapliga deldiscipliner som var och en har en stark vetenskaplig tradition och i sig erbjuder svåra och viktiga vetenskapliga frågeställningar att studera. Detta är viktigt att slå fast. IT med sina deldiscipliner är inte endast intressant i relation till sina tillämpningar utan är i sig ett rikt vetenskapligt fält ungefär på samma sätt som fysik eller juridik. Om vi inte förmår hålla hög kvalitet på vår verksamhet inom IT området som sådant finns det också en stor risk för att satsningar på tillämpningsområden eller IT i relation till andra ämnen blir av låg kvalitet och därmed av begränsad livskraft och begränsat intresse.

8 Tack vare den mycket mångsidiga förmåga till hantering och bearbetning av information som digitaltekniken medför har informationsteknologin i kombination med andra ämnen kommit att på senare tid generera ett antal spännande forskningsfält. Det mest kända och "hetaste idag är sannolikt bioinformatiken. Motsvarande finns dock inom de flesta vetenskapliga ämnen. Ett komplett universitet som UU har här en ovanligt god utgångsposition för att bygga upp nya fruktbärande forskningsområden och utbildningar i skärningspunkten mellan IT och andra discipliner. Det är utomordentligt viktigt att en organisation på IT-området är sådan att det främjar sådan samverkan snarare än att försvåra den. IT som verktyg Förutom som eget ämnesområde och som komponent i tvärvetenskapligt formade nya kombinerade forskningsfält har IT en omfattande betydelse som verktyg inom disciplinerna. Exempelvis för att möjliggöra kalkyler och beräkningar, illustrera vetenskapliga resultat, lagra och bearbeta stora datamängder, kommunicera mellan forskningsgrupper, presentera vår verksamhet för omvärlden via www etc. Det är viktigt att vi utvecklar kunskap och internt stöd för sådan användning av IT så att vår verksamhet använder de bästa verktygen och blir så effektiv och slagkraftig som möjligt. Men IT som verktyg i denna bemärkelse behöver inte kopplas till ett visst ämnesområde eller en viss fakultetsbildning utan bör ses som en separat organisatorisk fråga. Tidigare omorganisationer på IT-området IT området har utvecklats mycket snabbt under de senaste decennierna. När ett område är i stark utveckling uppstår i regel också behov av att efterhand anpassa organisationen efter dessa förändringar. Vi skall här inte tynga framställningen med att gå tillbaka till IT-områdets ursprung på 60-talet utan nöjer oss med att översiktligt beskriva de organisatoriska förändringar som skedde under andra delen av 90-talet. Situationen i mitten av 90-talet var att utvecklingen på IT-området i vid mening lett till att ett antal större och mindre grupper vuxit fram. Uppdelningen av delämnena mellan dessa var inte alltigenom logisk utan hade i långa stycken historiska orsaker. Samordningen av utbildningen på området var inte alltid den bästa utan viss konkurrens fanns mellan grupperna om att få ansvara för de olika kursmomenten. Utåt sett gav organisationen ett splittrat intryck. Läget komplicerades i viss mån av att Institutionen för ADB och datalogi tillhörde två fakulteter vilket medförde att en fakultet inte ensidigt kunde besluta om omorganisationer. I början av 1995 lade dåvarande sektionsdekanus vid matematisk-datavetenskapliga sektionen i teknisk-naturvetenskapliga fakulteten, Christer Kiselman, fram ett omorganisationsförslag med två alternativ: Ett där två institutioner bildades, en datavetenskaplig och en ny vidgad matematisk inkluderande numerisk analys. I det andra alternativet föreslogs en samlad IT-institution. Förslaget fick ett blandat mottagande av de berörda institutionerna och avdelningarna. Några beslut ledde det ej till. Ett drygt år senare såg TN-fakulteten över sin organisations och institutionsindelning. I detta sammanhang framfördes förslag att Institutionen för teknisk databehandling och Avdelningen för systemteknik skulle slås samman samt att Institutionen för datorteknik skulle slås samman med datalogidelen av Institutionen för ADB och datalogi sedan denna uppdelats på de två fakulteterna. Ej heller detta förslag ledde vidare till åtgärd. I slutet av mars 1997 utsåg dock teknisknaturvetenskapliga fakultetsnämnden en arbetsgrupp med uppdrag att utreda en sammanhållen ITinstitution. Gruppen som leddes av dåvarande sektionsdekanus vid matematisk-datavetenskapliga sektionen, Ewert Bengtsson, lade fram sitt förslag om en samlad IT-institution vid TN-fakulteten i början av augusti samma år.

9 Parallellt med detta arbete hade en utredning i samhällsvetenskapliga fakulteten utarbetat ett förslag om en samlad institution på området även inom denna fakultet. TN-fakulteten ställde sig i sitt remissyttrande till denna organisationsförändring positiv till den kraftsamling förslaget innebar men uttryckte oro för att förändringen skulle leda till sämre samordning av området tvärs fakultetsgränserna. Inom ADB-delen av Institutionen för ADB och datalogi fanns en mycket stark opinion mot att avskiljas från övriga IT-ämnen på Polacksbacken och man varnade för följderna för forskningen och utbildningen. I mitten av augusti 1997 tillsatte rektor en utredning om institutionsstrukturen kring informationsteknologisk forskning och utbildning under vicerektor Lars Rasks ledning. Gruppen avgav sitt betänkande den 30 oktober samma år. I detta föreslogs den organisation som idag gäller, dvs. två samlade institutioner en i vardera fakulteten. För att åstadkomma samordning mellan dessa två institutioner samt med övriga verksamheter på IT-området såsom telemedicin, bioinformatik, biomedicinsk systemanalys och språkteknologi föreslogs en "virtuell IT-fakultet". I betänkandet diskuteras relativt ingående många av de frågor som också vår nuvarande utredning har haft att beakta. Förslaget gick på remiss under senhösten 1997 inom TN-fakulteten och fick i huvudsak ett positivt mottagande. Alla grupper stödde dock inte förslaget, mest eftertryckligt negativa var Institutionen för datorteknik. Ett förslag baserat på denna utredning lämnades av rektor till konsistoriet som i sitt sammanträde den 26 januari 1998 beslöt inrätta de två nya institutionerna samt den virtuella IT-fakulteten. IT-området omfattning inom Uppsala universitetet När virtuella IT-fakulteten bildades definierades IT-området inom Uppsala universitet på följande sätt: "Den virtuella fakultetens bevakningsområde omfattar all informationsteknologisk forskning och utbildning inom universitetet. Inledningsvis skall den ägna särskild uppmärksamhet åt utvecklingen av och samverkan mellan de nya institutionerna för informationsteknologi och informationsvetenskap, datorlingvistik inom institutionen för lingvistik, centrum för telemedicin och biomedicinsk informatik och systemanalys inom medicinska fakulteten, forskning inom bioinformatik vid de medicinska, farmaceutiska och teknisk- naturvetenskapliga fakulteterna". I följande avsnitt gör vi en kort genomgång av nuläget på IT-området i termer av institutioner, utbildningsprogram och forskningsprogram. Institutioner på IT-området De två stora enheter på IT-området är Institutionen för informationsteknologi inom Teknisknaturvetenskapliga fakulteten med ca 165 anställda (inklusive doktorander) och Institutionen för informationsvetenskap inom Samhällsvetenskapliga fakulteten med ca 87 anställda. Till Institutionen för informationsteknologi är Centrum för bildanalys med ca 25 anställda, varav hälften med tjänster vid UU resten vid SLU, knutet. Dessutom hör Avdelningen för signaler och system inom Institutionen för materialvetenskap inom Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten med ca 30 anställda till IT-området. Inom språkvetenskapliga fakulteten finns vidare en verksamhet inom datorlingvistik vid Institutionen för lingvistik. Denna institution har ca 21 anställda. Avdelningen för biomedicinsk informatik och systemanalys vid Institutionen för medicinska vetenskaper med ca 4 anställda räknas också in. Delar av verksamheten vid Institutionen för kultur och biblioteksstudier kan idag också räknas till IT-området, denna institution har ca 10 anställda. Sammantaget finns alltså idag ca 330 anställda vid dessa institutioner och avdelningar. Definierat på detta sätt omfattar alltså IT området ca 6 % av universitetets anställda. Den Matematiska institutionen omfattar ca 111 anställda, varav ca 15 tillhör Avdelningen för

10 matematisk statistik. Avdelningen för statistik ingår i Institutionen för informationsvetenskap och omfattar ca 35 anställda. Om matematik inräknas stiger alltså procentsiffran till ca 9 % Det finns flera tvärvetenskapliga områden som har IT som en omistlig del. Det viktigaste och snabbast växande av dessa torde idag vara bioinformatik. Vi har i våra statistiska beräkningar inte tagit med dessa områden eftersom de är svåra att avgränsa. Om de räknas in stiger givetvis siffrorna för IT-området som helhet ytterligare något. Dessa enheter producerar en årlig undervisningsvolym motsvarande ca 1700 helårsstudenter, HST, vilket motsvarar ca 9 % av hela universitetet. Om man även räknar in matematiken blir volymen ca 2600 HST eller drygt 13 %. (Uppgifterna bygger på material från GLIS. Siffrorna är något osäkra eftersom det via GLIS ej går att få fram uppgifter på volymer av verksamheter som utgör avdelningar av institutioner, t.ex. Signaler och system) I ekonomiska termer omsatte 1999 IT- och IV-institutionerna tillsammans 58,4 Mkr i grundutbildningsmedel, för att producera 1425 HST dvs. 41 tkr/hst. Räknat på samma sätt för hela universitetet producerades HST för 780,7 Mkr, dvs. 40,4 tkr/hst. IT ämnena ligger alltså mycket nära universitetsgenomsnittet i detta avseende. Jämfört med TN-fakultetens snitt på 63,2 tkr per HST ligger IT mycket lågt. TN fakulteten med IT frånräknad har ett snitt på 66,2 tkr/hst. (Dessa kalkyler har begränsats till IT+IV institutionerna eftersom det är svårt få fram siffror för avdelningar, de blir dock inte väsentligt annorlunda om hela området räknas in). Om man lägger till även matematiken kostade de 2335 HST som då producerades totalt 81,4 Mkr dvs. i snitt 34,8 tkr, avsevärt under genomsnittet för hela universitetet. TN fakulteten med IT och matematik frånräknad har ett snitt på 79,6 tkr/hst. Utbildningar på IT området Det finns idag nio utbildningsprogram som ger kvalificerade IT-utbildningar. Av dessa är tre renodlade program där hela programmet har en tydlig IT-inriktning som framgår direkt av namnet. Dessa är de datavetenskapliga respektive data- och systemvetenskapliga programmen samt civilingenjörsprogrammet i informationsteknik. För de övriga sex programmen utgör IT antingen en betydande valbar inriktning eller så ingår även andra ämnen i programmet på ett så tydligt sätt att det avspeglar sig i programnamnet. Dessa program är civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik med inriktningarna mot beräknings och systemteknik, matematisk-naturvetenskapliga programmet med inriktningen mot matematik/datavetenskap, högskoleingenjörsprogrammet i elektroteknik, det språkteknologiska programmet, civilingenjörsprogrammet System i teknik och samhälle samt Biblioteks- och informationsvetenskapsprogrammet. Sammantaget motsvarar dessa program ca 1600 årsstudieplatser. Skillnaden mot siffrorna för ITinstitutionerna beror naturligtvis på att dessa program också innehåller annat än IT samt att ITinstitutionerna också medverkar i fristående kurser och i enstaka kurser på andra program. Volymen på de fristående kurserna på IT-området motsvarar ca 300 årsstudieplatser. Tillväxttakten är hög, inför nästa år ökar volymen med mellan 5 och 10 %. Då startar också ett helt nytt program med tydlig IT-profil: Bioinformatikprogrammet. Forskarutbildning på IT-området Följande forskarutbildningsämnen inom IT-området finns listade i VP2000: Vid teknisk-naturvetenskapliga fakulteten: Datalogi, datoriserad bildanalys, datorteknik, numerisk analys, reglerteknik, signalbehandling, systemanalys, människa-datorinteraktion. Dessutom i matematik: Matematik, matematisk statistik, matematisk logik. Vid samhällsvetenskapliga fakulteten: Data och systemvetenskap, medie- och

11 kommunikationsvetenskap, människa-datorinteraktion, statistik. Vid språkvetenskapliga fakulteten: Datorlingvistik Vid medicinska fakulteten: Medicinsk informatik Totalt alltså 14 forskarutbildningsämnen förutom de tre i matematik. Vid universitetet finns totalt 211 forskarutbildningsämnen, dvs. IT området omfattar knappt 7 % av dessa, 8 % inklusive matematik. Antalet antagna doktorander i dessa ämnen var enlig GLIS för vårterminen år 2000: 133 att jämföra med universitetstotalen på 2434 dvs. ca 5 %. Forskningsprogram på IT-området En genomgång av professurerna i VP2000 ger följande professorsprogram inom IT-området, asterisk (*) markerar befordringsprofessur: Vid teknisk-naturvetenskapliga fakulteten: Datalogi (2), datakommunikation, datoriserad bildanalys, datorteknik (1+2*), numerisk analys (2), reglerteknik (1+1*), reglerteknik och systemanalys (1*), systemmodellering, teknisk databehandling (1*), signalbehandling, bioinformatik. Dessutom i matematik: Matematik (5+2*), matematik ssk matematisk logik (1*), matematisk statistik. Vid samhällsvetenskapliga fakulteten: Administrativ databehandling, ADB särskilt databasteknik och kunskapsbaserade system, medie- och kommunikationsvetenskap, multivariat statistisk analys, statistik (3), statistik ssk ekonometri. Vid språkvetenskapliga fakulteten: Datorlingvistik Totalt alltså 25 professurer förutom matematikens 9. Totalt vid universitetet finns ca 440 professurer. Här blir alltså IT-områdets andel något under 6 % eller knappt 8 % med matematiken inräknad. I ekonomiska termer är den fakultetsstödda forskningsvolymen för de två stora IT + IV institutionerna 28,40 Mkr (uppgifter för avdelningar inom andra institutioner är även i detta fall mer svårtillgängliga och tas därför inte med här). För hela universitetet är motsvarande siffra 1085 Mkr. IT institutionerna har alltså 2.6% av universitetets fakultetsanslag. Med matematiken inräknad stiger fakultetsanslaget till 41,6 Mkr dvs. 3.8% Sammanfattning av IT:s kvantitativa andel i universitetet Vi har konstaterat att IT ämnena står för ca 9 % av universitetets grundutbildning. För detta erhåller man ungefär 9 % av grundutbildningsanslaget. Man har dock endast ca 6 % av de anställda, och knappt 6 % av professurerna. Detta beror sannolikt främst på att man bara får 2,6 % av universitetets samlade fakultetsanslag. IT står alltså för 3,5 ggr så stor andel av undervisningen som av den universitetsfinansierade forskningen. Om man räknar MIT-området, dvs. IT plus matematik blir andelen av grundutbildningen 13 % och kostnadsandelen 10.4% av grundutbildningsanslaget. Andelen anställda blir då 8 %. Slutligen blir i denna kombination andelen av fakultetsanslaget 3,8 %. Även med matematiken inräknad blir kvoten undervisning/forskning ungefär 3,5. Översiktlig omvärldsbeskrivning Utvecklingen i omvärlden, kort historik Samhällsdebatten kring IT har varit livlig under de senaste åren. Inte minst har den snabba uppgången och efterföljande snabba nedgången på aktiemarknaden för företag i IT-branschen fått

12 stor uppmärksamhet. Man talar om IT-bubblan och en del hävdar att IT är en kortlivad modetrend som snart kommer att gå över. Det kan därför vara motiverat att snabbt skissa utvecklingen på ITområdet hittills och utifrån detta försöka se några trender inför framtiden. Digitaltekniken och datorerna har funnits ungefär ett halvt århundrade. Redan tidigt väckte området människors fantasi och oro. Till en början mest med spekulationer om elektronhjärnor som skulle kunna utvecklas till att bli överlägset intelligenta och ta över världen. De tidiga datorerna var stora och skrämmande i sin otillgänglighet i stängda rum omgivna av staber av drifts och underhållspersonal. Redan på 60-talet fick de betydelse inom forskningen på en rad områden som nya kraftfulla verktyg. Samtidigt började också nya universitetsämnen som numerisk analys, datalogi och ADB växa fram. Ända sedan 60-talet har datorernas kapacitet fördubblats ungefär var 18 månad vid en given kostnad. Detta gäller i stort sett oavsett om man mäter hastighet eller lagringskapacitet i primäreller sekundärminne. Detta kallas Moores lag efter den man som först noterade och beskrev förhållandet. Många andra förutsägelser om hur datorer kommer att utvecklas och användas i samhället har kommit på skam, men Moores lag har nu stått sig i snart 40 år. Detta har inneburit att vi idag har datorer som är miljoner gånger kraftfullare i alla avseenden än de var på 60-talet. Och datorer har blivit så vanliga att det knappast finns någon verksamhet i samhället som inte berörs. Redan som fristående enheter för informationshantering eller beräkning är dagens datorer mycket kraftfulla redskap. Flertalet datorer är dock idag sammankopplade till det globala nätverk som kallas Internet. Och informationsteknologin har vuxit samman med kommunikationsteknologin. Ibland markeras detta genom att man använder beteckningen IKT istället för IT. Utvecklingen av de digitala kommunikationerna är än mer halsbrytande än vad gäller datorkapaciteten. Trenden här har fått namnet Gilders lag och säger att bandbredden i nätverken fördubblas var 3-6 månad. Även om man räknar med den lägre hastigheten innebär detta 1000 gånger högre bandbredd på fem år. Att dra ut denna trend i ett femtonårsperspektiv blir dock tveksamt, kan vi skapa och utnyttja en miljard gånger mer bandbredd? Denna utveckling innebär att datorerna efterhand klarar helt nya uppgifter. På 15 år sker en ökning av datorernas kapacitet med 1000 gånger. Det är lätt att se denna utveckling när man blickar bakåt. Det är betydligt svårare att se vad den kommer att betyda i framtiden. Moores lag är ingen naturlag, snarare strider den i det långa perspektivet mot naturlagarna som säger att all tillväxt måste begränsas i en ändlig värld. Det stora flertalet bedömare av teknikutvecklingen är dock eniga om att prestandautvecklingen kan fortgå åtminstone år till. Vad betyder då datorer som är 10, 100 eller 1000 gånger kraftfullare än dagens? Eller nätverk med tusen eller miljoner gånger högre kapacitet. Ingen kan med säkerhet förutsäga detta? Men vi kan med säkerhet räkna med att tekniken radikalt kommer att påverka vårt samhälles utveckling. Det finns inget som tyder på att informationsteknikens betydelse för samhällsutvecklingen kommer att minska inom överskådlig framtid. Snarare talar mycket för att den kommer att vara en av de helt avgörande tekniktrenderna inför framtiden. Sverige var under den allra första fasen av datorutvecklingen, på 50-talet, väl framme med satsningen på BESK. Dessa framgångar följdes inte upp och en rad olyckliga beslut gjorde att vi inte fick någon livskraftig datorindustri i landet. Under de senaste decennierna har istället kommunikationssidan blivit vår viktigaste länk till IT-samhället. Det gamla telefonbolaget Ericsson har förmått anpassa sig till den nya digitala kommunikationstekniken. Ericssons framgångar har inspirerat andra att satsa och en rad små företag har nått uppmärksammade internationella framgångar. I flera internationella undersökningar placeras Stockholmsområdet med Kista som fokalpunkt i den absoluta världstoppen vad gäller potential att vara med och leda den fortsatta utvecklingen. Utvecklingen inom IT-området blir därmed av avgörande betydelse för landets

13 ekonomiska framtid IT-området kraftigt konkurrensutsatt Den mycket snabba utvecklingen på IT området gör att efterfrågan idag är stor på personal med IT utbildning. Landets ekonomiska utveckling begränsas i viss utsträckning av brist på kvalificerad ITutbildad personal. Detta har två effekter på universitetets verksamhet. Dels gör det att det finns ett samhällsintresse av en snabb expansion av IT-inriktade utbildningar. Staten har därför på olika sätt verkat för en så snabb utbyggnad på detta område att det idag börjar bli brist på kvalificerade sökande. Vi ser alltså en ökande konkurrens om studenterna. Dels leder det till en konkurrens om universitetslärarna. Bristen på kvalificerad personal driver upp lönerna och universitetets lärare och doktorander erbjuds attraktiva anställningar med avsevärt bättre anställningsvillkor än vi kan erbjuda. I denna dubbla konkurrenssituation är det av avgörande betydelse att vi är organiserade på ett sådant sätt att vi blir så konkurrenskraftiga som möjligt. Omvärldens bild av vår verksamhet är i sådana sammanhang oerhört väsentlig. Vår geografiska position bara 5 mil från en av världens hetaste IT regioner innebär en oerhörd utmaning. Om vi klarar att positionera oss med en verksamhet i den absoluta frontlinjen kan denna närhet underlätta fruktbärande samarbete med de ledande företagen och forskarna internationellt. Om vi inte klarar konkurrensen kan vi mycket snabbt tappa vår mest kvalificerade personal och reduceras till ett tydligt B-lag på IT-området. Vi har naturligtvis inte möjligheter att befinna oss i den absoluta fronten inom alla delområden av IT. Genom olika former av samarbeten kan vi tillsammans med KTH och andra aktörer fortsätta att bygga upp den svenska IT-kompetensen och därmed bidra till att vi håller vår internationellt starka position. Men detta kräver att vi är trovärdiga i våra egna satsningar och vår vilja att prioritera detta. Organisationen på IT-området vid andra universitet och högskolor Verksamheten inom IT-området har expanderat kraftigt under slutet av 1900-talet och det har givetvis satt sina spår inom både utbildning och forskning vid universitet och högskolor. I detta avsnitt redovisas några organisatoriska tendenser. De uppgifter som fungerar som underlag för analysen är hämtade från ett antal lärosätens hemsidor på Internet. I första hand behandlas några utvalda universitet och högskolor i Sverige men även några nordiska universitet finns representerade. En summarisk redovisning återfinns i bilaga 2. Som tidigare framgått av redovisningen i utredningsbetänkandet berörs samtliga vetenskapsområden mer eller mindre av utvecklingen inom IT-området. För att förse näringsliv och offentlig verksamhet med kompetent personal inom IT-området har antalet årsstudieplatser ökat liksom antalet utbildningsprogram och fristående kurser. En högskola, numera kallad Blekinge Tekniska Högskola, som 1999 firade 10-årsjubileum, har profilerat sig genom att framhålla och arbeta för att tillämpad informationsteknologi skall genomsyra all utbildning vid högskolan således även inom till exempel humanistisk och samhällsvetenskaplig utbildning. I Kista är ett ITuniversitet under uppbyggnad med stöd från framförallt Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm. Organisatoriskt har utvecklingen lett till att nya institutioner, avdelningar och centrumbildningar tillkommit, men det har skett inom befintlig organisation. Inga nya vetenskapsområden eller fakulteter har bildats. En vanlig indelning är, som vid till exempel Umeå universitet, att Institutionen för informatik med dess program, systemvetenskapliga programmet, tillhör den

14 samhällsvetenskapliga fakulteten. Den mer tekniskt inriktade IT-utbildningen hör däremot hemma inom den teknisk-naturvetenskapliga fakulteten. Vid vissa universitet och högskolor har differentieringen av IT-institutioner gått längre och berör mer än två fakulteter. Uppdelningen på en mer humanistiskt inriktad och en mer tekniskt inriktad IT-utbildning och forskning och dess fördelning på olika fakulteter återfinns även i de nordiska grannländerna. En annan tydlig tendens är förekomsten av de båda kontradiktoriska krafterna specialisering och integrering. Vid till exempel Luleå tekniska universitet är Institutionen för systemteknik vid den tekniska fakulteten indelad i åtta olika avdelningar och tre centrumbildningar. Vid Linköpings universitet, för att ta ytterligare ett exempel, är Institutionen för datavetenskap vid den filosofiska fakulteten indelad i fem olika avdelningar. Samtidigt strävar man både i Luleå och i Linköping efter att hålla samman verksamheten inom befintliga institutioner. Datainstitutionen i Linköping sägs vara en av norra Europas största datavetenskapliga institutioner med mer än 200 anställda och med en sammanlagd undervisningsvolym på motsvarande cirka 1000 heltidsstuderande per år. Utvecklingen och resursknappheten har lett till insikten om behovet av samordning och samarbete. Institutionen för datavetenskap vid Linköpings universitet har på utbildningssidan ett nära samarbete med Institutionen för systemteknik vid den tekniska fakulteten. Andra exempel på samordning och samarbete är samarbetet mellan Göteborgs universitet och Bibliotekshögskolan i Borås, samarbetet över sektionsgränser vid Chalmers tekniska högskola och samverkan mellan den matematisk-naturvetenskapliga och den tekniska fakulteten vid Lunds universitet, där Institutionen för datavetenskap är gemensam för båda fakulteterna. Ytterligare ett påtagligt exempel på samordning är samarbetet mellan Stockholms universitet och KTH. Institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet har ett nära samarbete med och ses som gemensam med KTH. Det samma gäller för Institutionen för numerisk analys och datalogi vid KTH, att den institutionen ses som gemensam med Stockholms universitet. Samarbetet mellan KTH och Stockholms universitet fortsätter och vidareutvecklas i Kista, där ett så kallat ITuniversitet är under uppbyggnad. Än så länge bedöms verksamheten i Kista mer vara ett virtuellt än ett reellt IT-universitet. IT-universitetet framställs som KTH s Kistaprojekt och projektledningen är underställd KTH s ledning. Stockholms universitet finns med i projektledningen och har ett delansvar. Framtiden får utvisa om utvecklingen leder till en avknoppning och att IT-universitetet blir en realitet. Sammanfattningsvis kan konstateras att genomgången av IT-verksamheten vid några universitet och högskolor i Norden visar att expansionen inom IT-området lett till ökad differentiering och specialisering men att denna ökning och uppdelning i stort ägt rum inom befintliga organisationsramar. Nya institutioner och avdelningar har i och för sig tillkommit men inga nya fakulteter eller vetenskapsområden. Ingen reell IT-fakultet har kunnat noteras. Om Uppsala universitet beslöt satsa på en mer samlad organisation, exempelvis en reell IT-fakultet skulle vi bli föregångare på detta område. Utvecklingen har också lett till ökad integrering och samordning både inom och mellan fakulteter och mellan olika universitet och högskolor. En högskola har dessutom profilerat sig starkt inom IT-området (Blekinge Tekniska Högskola) och ett IT-universitet är under uppbyggnad. Organisationen vid Universitetet i Delft I utredningsuppdraget nämns särskilt Universitetet i Delft som en möjlig förebild. Tekniska Universitetet i Delft, TU Delft, är ungefär hälften så stort som Uppsala universitet och är Hollands äldsta och största tekniska universitet, grundat För att närmare studera hur man där organiserat sig på IT-området besökte Ewert Bengtsson Delft i början av oktober. Under besöket diskuterades frågan med forskare från några olika ämnen. En mer ingående intervju genomfördes

15 också med professor Jan van Katwijk som är dekan för Faculty of Information Technology and Systems, ITS. Denna fakultet bildades 1997 genom att tre tidigare fakulteter slogs samman nämligen Electrical Engineering, Technical Informatics och Technical Mathematics. Sammanslagningen var ett led i en genomgripande fakultetsreform där universitetets tidigare 14 fakulteter kombinerades ihop till sju. Inom ITS fakulteten genomförde man samtidigt en institutionsreform som sannolikt var betydligt mer genomgripande för de enskilda forskargrupperna än vad fakultetsreformen var. Man skapade sju institutioner, var och en med anställda. Totalt har fakulteten ungefär 800 anställda och 1850 studieplatser. Reformen hade på båda nivåerna i huvudsak administrativa motiv, man ville effektivisera universitetets övergripande organisation. Men man passade samtidigt på att försöka vitalisera ämnena genom att föra samman likartade delämnen som tidigare funnits på olika håll i organisationen. Som exempel på lyckade sammanslagningar nämnde van Katwijk multimedia and communication theory med knowledge based systems och control theory med systems theory. Däremot hade sammanslagningen av telecommunication med computer systems inte haft önskad effekt. Omorganisationen hade tagit ett par år att till fullo genomföra men sades nu ha nått målet där man började se tydliga synergieffekter. Fakulteten hade en mycket centraliserad ledning. Utbildningsprogram leddes på fakultetsnivån av program directors som rapporterade direkt till dekanen. Fakultetsnämnden bestod av en person, dekanen. Denne arbetade heltid med ledningsfrågorna. Resursfördelningen till institutioner och forskargrupper var 100% styrt av produktion i form av undervisning och vetenskapliga publikationer, det fanns alltså ingen policystyrning i den mekanismen. För att främja samarbete mellan fakulteterna i form av beställning av undervisning från institutioner i andra fakulteter subventionerades detta av universitetet centralt. Från andra håll hörde jag synpunkten att man inte hade lyckats till 100% att samla alla IT-ämnen i ITS fakulteten, det fanns t.ex. verksamhet inom reglerteknik utspridd på fyra olika fakulteter. Datoriserad bildanalys har i Delft sedan lång tid sin hemvist inom Tillämpad fysik och detta förändrades inte av reformen. En del grupper hade nog upplevt omorganisationen mer som en störning i verksamheten än som en önskad reform. Intressant att notera var också att man inte såg fakultetsorganisationen som särskilt intressant för forskningsverksamheten. Detta beror främst på att man på forskningsområdet har organiserat sig i Delft Interfaculty Research Centers, DIOC:s vilka går tvärs över fakultetsgränserna. Man har för närvarande 15 DIOC. Dessa har betydligt större betydelse för universitetets forskningsprofil än vad fakultetsorganisationen har. Intervjuundersökning För att undersöka hur de som idag på olika befattningar ansvarar för verksamheten på IT-området vid universitetet uppfattar situationen genomförde vi ett trettiotal intervjuer med prefekter, föreståndare, studierektorer, kanslipersonal, professorer, lärare och studeranderepresentanter vid Institutionen för informationsvetenskap och informationsteknologi. Därtill intervjuades företrädare för Avdelningen för signaler och system samt Institutionen för lingvistik, språkteknologi. Resultaten från undersökningen redovisas i sammandrag i bilaga 1. Det övergripande uppdraget för intervjuerna var att: - identifiera problemen - föreslå åtgärder i första hand inom nuvarande organisation - föreslå hur samverkan över nuvarande fakultets- och institutionsgränser kan förbättras Nedan redovisas institutionsvis hur man ser på problemen och dess lösning Institutionen för informationsvetenskap Vid Institutionen för informationsvetenskap är problemen bristande resurser, för få

16 undervisningstimmar och lärarbrist. Efter omorganisationen 1998 har lärare slutat och det har varit mycket svårt att nyrekrytera. Undervisningen har skurits ned med 30% sedan I kombination med lite resurser och otydligt formulerad utbildning riskerar Data- och systemvetenskapliga programmet att bli en B-utbildning. Studenterna jämför antalet undervisningstimmar och det rika kursutbud med det Datavetenskapliga programmet och tycker att situationen är orättvis. På likartade kurser har man mindre än hälften i undervisningstid. Att tillhöra samhällsvetenskaplig fakultet upplevs som ett problem då liten förståelse finns för att tekniska inriktade ämnen kräver många lektioner och laborationer. Studenter som läst vid Data- och systemvetenskapliga programmet är efterfrågade på arbetsmarknaden men för att gå vidare till forskning har studenterna för lite matematik, därför försöker man rekrytera doktorander från teknisk-naturvetenskaplig fakultet. Det är svårt då de inte vill doktorera vid samhällsvetenskaplig fakultet. Ur konkurrens- och image synpunkt anser man att två IT-institutioner vid två fakulteter och med snarlika namn ger en totalt förvirrande bild utåt. Konkurrensen från Kista/KTH är ett framtidshot. Samordning och samarbetet har försvårats i och med flytten från Polacksbacken. Det är olyckligt att en IT-utbildning ligger utanför IT-institutionen. Hur kan man dela upp IT-området istället för att samordna det med tanke på konkurrensen, frågar någon. Inom Institutionen för informationsvetenskap är man mycket självständiga avdelningar och något ordentligt samarbete inom forskningen har inte skett. Några tror att detta kommer att ske, andra kan endast se en administrativ samordning med institutionsbildningen. Den Virtuella IT-fakulteten har inte bidragit till samordningen. Lösning på problemen är mer resurser till utbildningen och samordning mellan utbildningsprogrammen. Detta kan lösas genom att man flyttar upp på Polacksbacken eller samordnar grundutbildningen via utskott och kansli. Organisatoriskt förordar en majoritet en ITfakultet. Skälen till det är resursfördelning och att slå vakt om IT-ämnet. Det ger en ökad samordning och en bra bild utåt. Institutionen för informationsteknologi På Institutionen för informationsteknologi finns överlag positiva omdömen om både institutionen och utbildningen. Men även här är lärarbristen och frånvaron av fasta resurser det största problemet. Vid Institutionen för informationsteknologi läser 4000 studenter. Under 90-talet har ekonomin för grundutbildningen minskat med 30 %. Man har fått 80 % mer studenter men endast 20 % mer resurser. Antalet lärare växer inte i samma takt som antalet studenter och man är inte beredd att tumma på kvaliteten. Vid institutionen är verksamheten till 50 % beroende av externfinansiering, nästan varenda lektor är externfinansierad. Konkurrensen från Kista/KTH hotar, där får en lektor 6000 mer i lön. Det är svårt att nyrekrytera lärare. Fakultetstillhörigheten är ett problem. Det finns en känsla av maktlöshet i förhållande till kemi och fysik som inte delar med sig av resurserna. Enligt beräkningar har institutionen 15 % av verksamheten men endast 4 % av fakultetens resurser för forskning. Samordning och samarbetet har ökat i och med institutionsbildningen men fortfarande finns de gamla organisationsstrukturerna kvar som märks i litet forskarsamarbete och dubblering av kurser. IT-institutionen är stor och svårmanövrerad. Beslutsvägarna har blivit krångligare och längre.

17 Administrationen är omfattande inte minst därför att universitetets ekonomi- och personaladministrativa system är skapat för små institutioner inte stora. Lokalproblemen tas upp från många håll avdelningar sitter spridda och det försvårar integrationen. Lösningen på problemen är även här mera resurser. Medel från fakulteten behövs för att bygga upp en bredare akademisk IT-verksamhet. Ett förslag är att inrätta 6 10 halvtidslektorat under en period av fyra till fem år. Data- och systemvetenskapliga programmets problem beklagas av samtliga men ytterst få förordar ett närmare samarbete mellan programmen. Data- och systemvetenskap får lösa sina problem och inte ta resurser från Institutionen för informationsteknologi. Den egna institutionsbildningen är ett annat argument, man vill ha arbetsro. Organisatorisk förordas olika lösningar. Några vill ha en gemensam grundutbildning i form av en fristående inrättning från de båda IT-institutionerna. Någon förordar en gemensam institution medan åter någon funderar över gemensam sektion. Den organisationslösning som diskuteras mest ingående är inrättandet av en IT-fakultet. Argumenten för är synlighet och resurser samt IT-ämnets framtid. Om man inte gör något nu kommer IT vid Uppsala universitet inte att finnas om fem år. Argument mot är behovet av en uttalad tenisk profil samt farhågan att Institutionen för informationsvetenskap tar resurser. Några är positiva men anser att tidpunkten är fel. Institutionen orkar inte med nya organisationsförändringar nu. De som är tveksamma har svårt att se vad en ITfakultet skulle lösa för problem. De vill hellre bli förknippade med naturvetenskap och teknik än med samhällsvetenskap. Avdelningen för Signaler och System Har samma resursbrist och lärarproblem. Det är dessutom svårt att rekrytera doktorander med de låga löner som erbjuds. Lösningar på problemen är inte i första hand organisatoriska utan kan åstadkommas med högre löner, ökat företagssamarbete och med ett uttalat stöd från ledningen. Ett centrum inom telekommunikation och en inriktning mot telekommunikation vid civilingenjörsutbildningen är två andra förslag. Om en organisatorisk förändring skall göras är inrättandet av en teknisk fakultet att föredra. Institutionen för lingvistik -språkteknologi Förutom små resurser till utbildning och framför allt för forskarutbildningen upplevs en bristande förståelse för ämnet. Inom språkteknologin forskar man dels inom lingvistik och inom datorlingvistik. Man upplevs vara för tekniska hos humanisterna och för humanistiska hos teknikerna. Som organisationslösning föreslås att man tittar seriöst på frågan om en IT-fakultet. Tar med dem som vill och fångar upp de tveksamma efterhand. Diskussion och förslag Vår kartläggning har visat att IT området har vuxit till ett omfattande delområde inom universitetet såväl inom utbildning som inom forskning. Verksamheten är utspridd över flera fakulteter och vetenskapsområden. En betydande andel av de som i olika funktioner har ledningsansvar på området ser denna splittrade verksamhet som ett problem. Inte minst är det kravet att hävda sig i den starka konkurrensen om studenter, personal och resurser såväl från andra universitet som från näringslivet och samhället i övrigt som gör att det är av central betydelse att vi har bästa möjliga

18 organisation på området. När det gäller frågan om hur denna bästa möjliga organisation ser ut finns det i huvudsak två linjer, bildandet av en samlad reell IT-fakultet eller en stärkning av den virtuella IT-fakulteten. I detta avsnitt diskuteras dessa två alternativ. Avslutningsvis berörs också andra möjliga lösningar. En ny fakultet Uppsala universitet har under sin långa historia genomgått en lång rad förändringar. Ämnen som under en tidsperiod dominerat har tappat i relativ betydelse medan nya ämnen vuxit fram. När en ämnesgrupp vuxit sig tillräckligt stor och stark och dess särart gentemot de äldre fakulteterna blivit tillräckligt tydlig har nya fakulteter bildats för att bättre kunna möta utvecklingens krav. Utvecklingen på IT-området har under de senaste årtiondena varit mycket snabb. Idag utgör ITämnena ungefär en tiondel av universitetets hela verksamhet +- några procentenheter beroende på hur man gör avgränsningen och vilken variabel man mäter. Om man knoppade av IT till en egen fakultet skulle den kunna hamna på andra eller tredje plats i storleksordning bland universitetets fakulteter. Och IT har den snabbaste tillväxten av alla ämnesgrupper. Nu är ett ämnesområdes storlek i sig inte den avgörande faktorn för om en ny fakultet bör bildas. Avgörande måste vara en helhetsbedömning av om en sådan fakultetsbildning skulle vara positiv för den framtida utvecklingen av universitetet som helhet. I det följande diskuteras den frågan ur en rad olika perspektiv. IT-området omfattning Som framgått av vår kartläggning är IT-området idag ett av de större ämnesområdena vid universitetet. De institutioner som hör till IT-området producerar en årlig undervisningsvolym motsvarande ca 1700 årsstudieplatser, HST, vilket motsvarar ca 9 % av hela universitetet. Om man även räknar in matematiken blir volymen ca 2600 HST eller drygt 13%. Räknat på undervisningsvolym skulle en matematisk-informationsteknologisk fakultet bli jämnstor med den teknisk-naturvetenskapliga, vardera med ungefär 2600 HST. Den samhällsvetenskapliga fakulteten skulle fortfarande vara störst med ca 4000 HST. På fjärde plats kommer medicinska fakulteten med ca 1950 HST. Om matematiken ligger kvar i TN-fakulteten blir istället IT-fakultetens storlek alltså ca 1700 HST, vilket gör den till en medelstor fakultet på idag femte plats i storleksordning enligt detta kriterium. Rankat efter fakultetsmedel blir situationen en helt annan. Om vi bara räknar de tre hela institutionerna för vilka uppgifter är tillgängliga i GLIS (IT, IV och matematik) är undervisningsvolymen ca 2335 HST eller 12 % av hela universitetet medan fakultetsanslaget är ca 42 Mkr vilket är mindre än 3,8 % av hela universitetets fakultetsanslag. Räknat efter universitetets satsning av fakultetsmedel är IT området en av de allra minsta fakultets områdena. Att forskningsvolymen inom IT trots allt inte är oväsentlig beror på att IT-området tillhör de bästa inom universitetet på att dra till sig externa anslag. Kvoten externa medel/fakultetsmedel är ca 1,44 för IT-området medan det är 0,83 för universitetet i genomsnitt och ca 1,04 för TN-fakulteten utom IT. IT i samverkan med andra ämnen IT innefattar ett antal vetenskapliga deldiscipliner som var och en har en stark vetenskaplig tradition och i sig erbjuder svåra och viktiga vetenskapliga frågeställningar att studera. Detta är viktigt att slå fast. IT är inte endast intressant i relation till sina tillämpningar utan är i sig ett rikt vetenskapligt fält ungefär på samma sätt som fysik eller juridik. Om vi inte förmår hålla hög kvalitet på vår verksamhet inom IT området som sådant finns det också en stor risk för att satsningar på tillämpningsområden eller IT i relation till andra ämnen blir av låg kvalitet och därmed av begränsad livskraft och begränsat intresse.

19 Tack vare den mycket mångsidiga förmåga till hantering och bearbetning av information som digitaltekniken medför har informationsteknologin i kombination med andra ämnen kommit att på senare tid generera ett antal spännande forskningsfält. Det mest kända och hetaste idag är sannolikt bioinformatiken. Motsvarande finns dock inom de flesta vetenskapliga ämnen. Ett komplett universitet som UU har här en ovanligt god utgångsposition för att bygga upp nya fruktbärande forskningsområden och utbildningar i skärningspunkten mellan IT och andra discipliner. Det är inte möjligt att föra alla ämnen för vilka IT har stor betydelse till en IT-fakultet. Men det behöver inte innebära att en IT-fakultet skulle försvåra sådant tvärvetenskapligt användande och utvecklande av IT. Samarbete mellan grupper i olika fakulteter kan ofta fungera lika bra som mellan grupper i olika ämnesgrupper i samma fakultet. Omvärldens bild av universitetets IT-verksamhet När det gäller att rekrytera studenter och personal samt i viss mån när det gäller att dra till sig nationella och internationella projekt är det viktigt att universitetets verksamhet anses välorganiserad och konkurrenskraftig. Bildandet av den virtuella IT-fakulteten för ett par år sedan fick en hel del uppmärksamhet på andra universitetsorter som ett tecken på att UU nu satsar på ITområdet. Förekomsten av en virtuell IT-fakultet kan dock inte dölja det faktum att de olika ITkärnämnena är uppdelade på flera olika fakulteter och vetenskapsområden enligt oklara skiljelinjer. Även om mycken bra verksamhet finns inom olika mindre grupper i dagens organisation är den kritiska massan av forskare inom varje liten grupp var för sig för liten för att den totala verksamheten skall kunna mäta sig med konkurrerande universitet. En samordnad IT-fakultet där de ingående enheterna arbetar mot samma mål att göra UU:s totala IT-verksamhet nationellt och internationellt slagkraftig vore en viktig drivkraft för alla medverkande. Vidare skulle UU med en slagkraftig IT-organisation kunna hävda sig betydligt bättre att attrahera nationella forskarskolor och andra projekt. Behovet av samordning mellan olika IT-utbildningar Universitetet har ett brett utbud av utbildningar med IT-inriktning. Inom teknisk-naturvetenskaplig fakultet finns två renodlade program på IT-området: Det Datavetenskapliga programmet och det Informationsteknologiska programmet. Inom den samhällsvetenskapliga fakulteten är det Data och systemvetenskapliga programmet ett renodlat IT-program med profilering mot system och användaraspekter. Det nyligen etablerade programmet System i teknik och samhälle har en tydlig profilering mot IT-området utifrån tvärvetenskapliga utgångspunkter. Det Språkteknologiska programmet inom språkvetenskapliga fakulteten är slutligen också ett IT-program. Det finns också flera andra program där inslaget av IT är omfattande. En mycket stor del av innehållet i teknisk-fysik programmet är IT och några av de inriktningar studenterna där kan välja, t.ex. beräkning eller system ger i praktiken en civilingenjörsexamen med IT inriktning. På motsvarande sätt ger det matematisk-naturvetenskapliga programmet möjligheter till IT-profilering. Inom ingenjörsutbildningarna finns inriktning mot elektroteknik med klar IT-profil. Det nya bioinformatikprogrammet som startar hösten 2001 har starka kopplingar såväl till IT som till biologi. Biblioteksutbildningen i den historisk-filosofiska fakulteten har idag så tunga IT-inslag att den kan betecknas som en IT-utbildning. Samordningen mellan dessa olika utbildningar fungerar idag någorlunda väl för de program som ligger i samma fakultet. Det har varit svårare att åstadkomma samverkan över fakultetsgränserna. Detta har varit särskilt tydligt i relationen mellan de två stora IT och IV institutionerna. Om en IT fakultet bildas bör sannolikt de program som nämns i första stycket ovan föras dit. Hemvisten för de övriga program med starka IT inslag som nämns i andra stycket är mer oklar och behöver analyseras vidare. Även med en IT-fakultet skulle IT utbildning komma att ges också till studenter

20 som tillhör program med hemvist i andra fakulteter. Samordningen borde ändå kunna bli lättare än idag genom att alla som var involverade i att ge denna utbildning skulle tillhöra samma fakultet. En IT-fakultets inplacering bland vetenskapsområdena Sedan ett drygt år tillbaka har Uppsala universitet en organisation där fakulteterna grupperats på tre vetenskapsområden. Dessa motsvarar de statligt definierade vetenskapsområdena, utom i det avseendet att teknik och naturvetenskap som av staten uppdelats på två områden i Uppsala är ett sammanhållet område. Om en IT-fakultet bildas måste den relateras till denna struktur. De två stora IT-institutionerna finns idag i var sin fakultet teknisk-naturvetenskaplig respektive samhällsvetenskaplig, inom var sitt vetenskapsområde. Inom språkvetenskapliga fakulteten finns det språkteknologiska programmet. Inom medicinska fakulteten finns en liten enhet för bioinformatik och systemanalys samt ett samarbetsorgan, Centrum för telemedicin. Spridningen av tillämpade IT relaterade verksamheter på de olika fakulteterna har haft fördelen att de kommit nära sina tillämpningsområden. Informationsteknologin är dock i grunden ett tekniskt ämne. Om en samlad IT-fakultet skapas bör den ingå i det teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet. Någon annan inplacering skulle vara svår att motivera. Det finns knappast något universitet som sorterar in IT området i stort under något annat än en teknisk-naturvetenskaplig rubrik. Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet skulle därmed efter en sådan reform i likhet med de andra vetenskapsområdena innefatta mer än en fakultet. Alternativet att låta IT-fakulteten tillhöra flera vetenskapsområden är knappast attraktivt eftersom det skulle bryta sönder den nyligen etablerade organisatoriska strukturen. Nuvarande organisations brister När den nuvarande institutionsstrukturen skapades fanns en medvetenhet om riskerna med en organisation uppdelad på två fakulteter. För att hantera denna risk skapades virtuella IT-fakulteten som ett samordnande organ. Virtuella IT-fakulteten har betytt mycket för att ta initiativ till stärkta strukturer för IT stöd i olika former inom universitetet, för ökad användning av IT inom olika områden samt för ökad samverkan mellan IT och andra ämnen. Virtuella IT fakulteten hade dock inte uppdraget att vara operativ vad gäller driften av den reguljära verksamheten. Den har därför inte haft förutsättningar att kunna skapa sig någon roll av betydelse i samordningen av de två institutionernas verksamheter inom utbildning eller forskning. Något annat samordnande organ har inte heller funnits. Nackdelar med en separat IT-fakultet Utifrån perspektivet att en viktig tendens i IT-världen är att tillämpningarna blir allt viktigare finns stora fördelar med en organisation som ger goda kontakter mellan exempelvis språkvetenskaperna och det språkteknologiska programmet. Detta talar för att IT ämnen bör finnas utspridda bland alla universitetets fakulteter snarare än att samlas i en enhetlig IT-fakultet som skulle riskera att medföra att avståndet mellan tekniken och tillämpningarna blev större. Gränsdragningsproblematiken, att avgöra vad som hör till IT och vad som hör till andra områden är en annan nackdel med en avknoppning av en egen IT-fakultet. Varje fakultet innebär en viss mängd administrativ overhead för ledningsorgan och kansliresurser etc. Så få och stora grupperingar som möjligt är därför rationellt ur ett sådant perspektiv. Med den nya organisationen på vetenskapsområden är dock en hel del av de administrativa resurserna samlade på vetenskapsområdesnivå varför en IT-fakultet inte skulle behöva innebära några genomgripande nya stora kansliorganisationer.