PUNKT 12 RÄTTSVÄSENDET

Transkript

1 PUNKT 12 RÄTTSVÄSENDET Rättsväsendet Rättsväsendet arbetar för den enskildes trygghet och säkerhet. Målet är att minska brottsligheten och att öka människors trygghet. Rättsväsendet ansvarar bland annat för att förebygga och utreda brott, lagföra personer (väcka åtal mot), verkställa utdömda påföljder samt bevaka brottsoffers rättigheter. Med rättsväsendet menar man Polisen, Åklagarmyndigheten, Rättsmedicinalverket, Ekobrottsmyndigheten, Kriminalvården, Sveriges Domstolar och Brottsförebyggande rådet samt Brottsoffermyndigheten. Justitiedepartementet ansvarar för rättsväsendets myndigheter. Kriminalvården 1 Kriminalvården omfattar frivård, häkte och fängelse. Frivården ansvarar för icke frihetsberövande straff, exempelvis skyddstillsyn. De kontrollerar också personer med intensivövervakning (fotboja) och gör personutredningar i brottmål. Häktena ansvarar för brottsmisstänkta personer och fängelserna för dem som döms till frihetsberövande straff. Justitiedepartementet 2 Ansvarar i Regeringskansliet bland annat för rättsväsendets myndigheter samt lagstiftning inom områdena för civilrätt, statsrätt, processrätt och straffrätt. På regeringens webbplats finns information om regeringens politik och beslut samt propositioner, utredningsbetänkanden m.m. Rättsmedicinalverket 3 Rättsmedicinalverket (RMV) är central förvaltningsmyndighet för rättspsykiatri, rättsmedicin, rättskemi och rättsgenetik med cirka 350 anställda. Verksamheten bedrivs vid tio avdelningar runtom i landet. Ekobrottsmyndigheten 4 Ekobrottsmyndigheten (EBM) är en specialistmyndighet för ekobrottsbekämpning. Myndighetens uppgift är att förebygga, upptäcka, förhindra, utreda och lagföra ekonomisk brottslighet. Verksamheten riktas mot den grova ekonomiska brottsligheten och mot den så kallade vardagsbrottsligheten. EBM är den drivande och samverkande kraften i kampen mot ekonomisk brottslighet. Brottsförebyggande rådet 5 Brottsförebyggande rådet (Brå) tar fram fakta och sprider kunskap om brottslighet och brottsförebyggande arbete. Brå producerar den officiella kriminalstatistiken, utvärderar reformer, bedriver forskning och stödjer lokalt brottsförebyggande arbete. På webbplatsen hittar du brottsstatistik och information om brottsutveckling och brottsförebyggande arbete. Brottsoffermyndigheten 6 Om den som begått brott saknar förmåga att betala skadestånd, eller om gärningsmannen är okänd, och om det inte finns någon försäkring som täcker skadorna, kan offret ha rätt till aspx aspx - 31k

2 brottsskadeersättning från staten. Den ersättningen kompenserar framförallt personskador och kränkning. Brottsoffermyndigheten som beslutar om sådana ersättningar, har ansvar för Brottsofferfonden och är Kunskapscentrum i brottsofferfrågor. Kustbevakningen 7 Kustbevakningen är den svenska kustbevakningsmyndigheten. Det är en civil myndighet underordnad Försvarsdepartementet. Kustbevakningen övervakar och kontrollerar sjötrafiken och fisket, värnar miljön och hjälper människor till sjöss längs hela Sveriges kust samt i Mälaren och Vänern. Skatteverket 8 Skatteverket är förvaltningsmyndighet för skatt, folkbokföring och bouppteckningar. Verksamheten bedrivs till största delen på våra kontor, som finns över hela landet. Där tar vi emot och granskar deklarationer och hanterar andra skatteärenden åt medborgare och företag. En del kontor sköter även folkbokföringsärenden, t.ex. flyttningar, personbevis, och bouppteckningsärenden. Kronofogdemyndigheten 9 Kronofogdemyndigheten kallas ofta Kronofogden och är en statlig myndighet som arbetar med skuldfrågor. Syftet med Kronofogdens verksamhet är att den som har skulder ska bli behandlad på ett riktigt och lagligt sätt och att den som har pengar att fordra ska få hjälp att driva in dem. Tullverket Tullverkets uppgifter är knutna till handeln med varor och varuflödet över gränserna. Tullverket som är en statlig myndighet, strategiskt placerad utmed Sveriges gräns, övervakar gränserna så att inte varor som narkotika, vapen, alkohol m.m. olagligt förs in eller ut ur Sverige. Bekämpning av narkotikasmuggling, storskalig alkohol- och tobakssmuggling samt ekonomisk brottslighet är områden som prioriteras högt. För att bedriva en effektiv bekämpning av brottsligheten är Tullverket beroende av din, allmänhetens och företagens hjälp. Samarbete sker även nära med andra myndigheter. Tullverket står ständigt till allmänhetens förfogande för att hjälpa dig som privatperson med vad du får föra med dig när du reser in eller ut ur Sverige. Genom Sveriges medlemskap i EU är det svenska tullverket en del av en europeisk tullunion. Det innebär att medlemsstaterna har en gemensam tullagstiftning och tulltaxa. Utöver samarbete med övriga medlemsländer ingår Tullverket i ett omfattande internationellt samarbete för att förebygga och bekämpa gränsöverskridande brottslighet. Sveriges Domstolar 10 Sveriges Domstolar består av mer än 100 olika myndigheter och nämnder. Dessa är högsta domstolen, hovrätter, tingsrätter, regeringsrätten, kammarrätter, länsrätter, hyres - och arrendenämnder, Rättshjälpmyndigheten och Domstolsverket. Sveriges Domstolars huvuduppgifter är att avgöra tvistemål, brottmål, tvister mellan enskilda och myndigheter, html aspx - 31k

3 hyres - och arrendetvister samt handlägga rättshjälpsärenden. Domstolarna dömer efter de lagar som riksdagen beslutar. Domstolen är till för medborgarna. Den agerar med respekt för individerna och med makt att bestämma straff och lösa tvister. Domstolen är en stabil aktör i demokratins tjänst i det mångkulturella och mångfacetterade samhället. Den är det självklara forumet för tvistlösning. Så lyder ett utdrag ur Sveriges Domstolars vision för framtiden. Det är med den visionen för ögonen som Domstolsverket och domstolarna arbetar för att bygga ett ännu effektivare domstolsväsende, som på ett rättssäkert sätt kan utföra sitt uppdrag. Domstolen kan ge allmänna upplysningar av mer formell art. Till exempel kan de tala om hur en stämningsansökan ska fyllas i och allmänt beskriva hur en rättegång går till. Domstolen lämnar uppgifter om mål och ärenden utifall en begäran är så specificerad att de enkelt kan hitta uppgiften. Om det krävs särskild efterforskning måste den som vill ha en uppgift i regel själv leta i arkiven. Domstolen ger inte juridisk rådgivning. Vänd dig till en advokatbyrå om du till exempel vill ha råd om hur en process ska läggas upp rent juridiskt. Eftersom det är viktigt att domstolen är objektiv och opartisk lämnar de inte besked om hur en rättsregel bör tillämpas i ett enskilt fall. Domstolsväsendet 11 Att få sin sak prövad av en opartisk och självständig domstol är en grundläggande rättighet för varje svensk medborgare, likaväl som att den som blivit anklagad för ett brott ska betraktas som oskyldig "intill dess hans skuld lagligen fastställts". I Sverige har vi tre typer av domstolar: de allmänna domstolarna som består av tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen. De allmänna förvaltningsdomstolarna, det vill säga länsrätt, kammarrätt och Regeringsrätten, samt specialdomstolarna som avgör tvister inom olika specialområden, till exempel Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen. Hyres - och arrendenämnderna avgör tvister mellan t ex hyresgäster och hyresvärd. Rättshjälpsmyndigheten tar hand om ärenden enligt rättshjälpslagen, som inte avgörs i någon domstol. Som en del i rättsväsendet har Sveriges Domstolar rättssäkerheten som sitt viktigaste övergripande mål. I vår svenska grundlag har domstolarna en självständig ställning. Varken riksdagen eller någon myndighet får bestämma hur en domstol ska döma i ett enskilt fall. Verksamheten vid domstolarna styrs av riksdagen genom lagstiftning. Ansvaret för beredningen av frågor för Sveriges Domstolar ligger hos Justitiedepartementet, som också är det departement som har huvudansvar för våra grundlagar och övrig lagstiftning inom statsrätten, den allmänna förvaltningsrätten, processrätten, civilrätten, samt straffrätter aspx - 31k

4 Tingsrätten 12 Tingsrätten är den första domstolen du kommer i kontakt med i ett brottmål. Tingsrätten avgör också tvistemål mellan enskilda individer, exempelvis familjemål. Tingsrätten hanterar även andra typer av ärenden, till exempel adoptioner och bodelningar. Tingsrätter finns fördelade över hela landet, från Ystad i söder till Gällivare i norr. Dessa varierar i storlek från ett tiotal anställda till flera hundra. Tingsrätterna har en lokal förankring - de mål som prövas i tingsrätten kommer från de kommuner som ingår i tingsrättens domkrets (ett geografiskt område som ingår i tingsrättens upptagningsområde, vanligtvis ett antal kommuner). Målen i tingsrätten delas in i tre kategorier: tvistemål, brottmål och ärenden. Tvistemål Många tvister har en förmögenhetsrättslig karaktär och kan handla om exempelvis krav på pengar, tolkning av ett avtal eller något annat ekonomiskt åtagande. En annan stor grupp av tvistemål är familjerättsliga tvistemål, till exempel mål gällande skilsmässa eller mål gällande barns boende, umgänge och underhåll. Brottmål Tingsrätterna handlägger och dömer också i brottmål. Ett brottmål uppstår när ett brott begåtts - det vill säga om det enligt brottsbalken eller annan straffbestämmelse kan utdömas ett straff. Det kan till exempel handla om vålds-, tillgrepps-, narkotika-, skatte- och trafikbrott. När det förekommer misstanke om brott är det polisens uppgift att utreda misstanke om brott genom en så kallad förundersökning. Ansvarig för förundersökningen är åklagaren, som också tar ställning i frågan om målet ska föras vidare till domstol. Ärenden Utöver tvistemål och brottmål beslutar dessutom tingsrätten i ärenden som till exempel rör adoption, bodelning, förvaltare och god man. Inskrivningsärenden Inskrivningsmyndigheten, som sorterar under tingsrätten, är den myndighet som skriver in aspx

5 lagfarter i fastighetsregistret. Inskrivningsmyndigheter finns idag vid sju tingsrätter i landet; Hässleholm, Eksjö, Uddevalla, Norrtälje, Mora, Härnösand och Skellefteå. Hovrätten 13 Hovrätten är andra instans i de brottsmål och domstolsärenden som överklagas från en tingsrätt inom hovrättens domkrets. Det finns sex hovrätter i Sverige. Högsta domstolen 14 Högsta domstolen (HD) är i Sverige den ena av de två parallella högsta instanserna i det allmänna domstolsväsendet. Högsta domstolen är sista instans i tvistemål, brottmål och ärenden som har avgjorts av hovrätt. Högsta instans i förvaltningsmål är däremot Regeringsrätten. För den som inte är nöjd med vare sig tingsrättens eller hovrättens domslut, är Högsta domstolen den sista instans du kan överklaga till. Det är inte alla mål som går att överklaga till Högsta domstolen. För att ett mål ska tas upp krävs prövningstillstånd. Detta ges av Högsta domstolen och i stort sett bara i de fall där det är viktigt att få fram en dom som kan vara vägledande för landets tingsrätter och hovrätter. Sådana domar kallas prejudikat. Att du anser att hovrätten har bedömt en sak fel, räcker alltså inte för att ett prövningsstillstånd ska meddelas. Det betyder att hovrätten i praktiken blir den sista instansen i de flesta mål. Polisens uppgifter 15 Till Polisens uppgifter hör bland annat att förebygga brott, övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, bedriva spaning och göra brottsutredningar. I Polislagen (1984:387) beskrivs Polisens uppdrag på följande sätt: Som ett led i samhällets verksamhet för att främja rättvisa och trygghet ska Polisens arbete syfta till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. Polisens uppgifter är att förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten, övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar av ordningen samt ingripa när sådana har inträffat och att bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt åtal. De skall även lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp, när sådant bistånd lämpligen kan ges av Polisen. Regleringsbrev Uppdraget kompletteras årligen genom det regleringsbrev som regeringen utfärdar. Där talar regeringen om vilka mål de vill se med polisverksamheten. Här finns också uppgifter om vilka återrapporteringskrav som regeringen ställer på Polisen. I regleringsbrevet framgår också hur mycket pengar som Riksdagen beviljat för Polisens verksamhet under ett år. Hos polisen kan man ansöka om pass och nationellt ID-kort. Handlingarnas utfärdas på Polisens passexpeditioner. Man måste inte vända sig till den passexpedition som finns på den ort där man är folkbokförd. Alla som ansöker om pass, även barn och ungdomar under 18 år, måste personligen ansöka om pass på passexpeditionen. Ansökningshandlingen skrivs inte i förväg utan det görs maskinellt i kassan. Passet kostar 400 kronor inklusive foto och avgiften betalas vid ansökningstillfället. 13 sv.wikipedia.org/wiki/hovrätt - 20k

6 Gamla, giltiga pass ska samtidigt lämnas in för makulering, men får sedan behållas. Passfoto tas alltid på passexpeditionen i samband med ansökan. Ta med legitimation vid ansökan. Godkänd legitimation är: Svenskt pass, inte äldre än tre månader efter giltighetstidens utgång Svenskt körkort Svenskt SIS-märkt id-kort Nationellt id-kort Om legitimation saknas kan närvarande make/maka, sambo, förälder eller myndigt syskon med egen legitimation styrka din identitet. Provisoriskt pass är inte giltigt som legitimation vid ansökan om pass. Personer som nyligen ändrat namn ska även ta med personbevis. Ett sådant beställs hos Skatteverket. När en person från annat land fått ett svenskt medborgarskap, läggs detta in i folkbokföringsregistret av Skatteverket inom några dagar. Om man ansöker om pass innan denna information lagts in måste man ta med beslutet från migrationsverket. För den som kommer från något av de nordiska länderna utfärdar Länsstyrelsen beslutet. För den som kommer från övriga länder utfärdar Migrationsverket beslutet. Om du förlorat ditt pass eller nationella id-kort ska du anmäla det till Polisen. Det kommer då att spärras. Använd aldrig ett förlustanmält pass. Det är spärrat och kan inte användas. Den som reser med ett spärrat pass kommer att få problem vid passkontrollen. Den som förlorar sitt pass eller nationella id-kort utomlands ska kontakta närmaste svenska ambassad eller konsulat. Det är lika viktigt att du vänder dig till Polisen om du skulle hitta eller få tillbaka ditt pass eller nationella id-kort. Om du inte har fått ut ett nytt pass eller nationellt id-kort kan Polisen häva spärren så att du kan använda dem igen. Har du fått ett nytt pass eller nationellt id-kort är du skyldig att lämna det gamla för makulering. Främlingspass 16 Om man saknar ett giltigt pass och inte kan skaffa ett sådant, kan migrationsverket utfärda ett främlingspass. En förutsättning för det är att man genom intyg eller på annat sätt kan visa att man inte kan få ett pass i hemlandet eller i det land där man har uppehållstillstånd. En person under 18 år måste ha föräldrarnas medgivande för att få ett främlingspass. Ansökan om främlingspass görs på en särskild blankett. Den kan beställas via Internet; via fax , eller genom att skriva till Migrationsverket, Distributionen, Norrköping. Ansökan lämnas genom ett personligt besök på någon av Migrationsverkets tillståndsenheter. Den närmaste ligger i Sundsvall. Man behöver inte boka tid i förväg. Till ansökan skall bifogas: Personbeviset för pass, får inte vara äldre än 3 månader. Personbeviset beställs på det lokala skattekontoret , eller på Internet Eventuellt tidigare utfärdat pass Andra handlingar som kan styrka ens identitet Eventuellt bevis på permanent uppehållstillstånd Föräldrars/Vårdnadshavandes tillstånd för barn under 18 år 16

7 Dessutom kan det bli aktuellt att fylla i en blankett om möjligheterna att få ett hemlandspass eller en annan handling som gäller som pass. Det formuläret får man i så fall på tillståndsenheten. Man behöver inte ta med något fotografi. Fotograferingen görs när man ansöker. Att ansöka om främlingspass kostar för närvarande 750 kr. Personer som kommer till Sverige inom ramen för flyktingkvoten är befriade från ansökningsavgiften. Om ansökan är komplett tar det två till fyra veckor att få främlingspasset. Passet måste hämtas ut personligen. Ett främlingspass gäller högst fem år och kan inte förlängas. Om man har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd gäller främlingspasset till det datum uppehållstillståndet gäller. Om man vill förlänga sitt uppehållstillstånd bör man samtidigt ansöka om ett nytt främlingspass. Åklagarmyndigheten 17 Åklagarnas uppgift är att leda förundersökningen av ett brott, att besluta om åtal ska väckas och att föra talan i domstolen. Åklagarmyndigheten består av 43 åklagarkammare, Riksåklagarens kansli samt fyra nationella utvecklingscentrum. På finns information om åklagarnas arbete, RÅ:s verksamhet i Högsta domstolen, pressmeddelanden, med mera. Åklagarens uppgift 18 Åklagaren har tre huvuduppgifter; att utreda brott, att fatta beslut om åtal ska väckas eller inte, samt att framträda i domstolen. Tillsammans med polisen utreder åklagaren brott. Han eller hon kan då ha kontakt med brottsmisstänkta, brottsoffer och vittnen och samarbetet med polisen är nära. När brottsutredningen (förundersökningen) är färdig bedömer åklagaren om det finns tillräckliga bevis för att väcka åtal i domstol. Är det ett mindre allvarligt brott och den misstänkte erkänner kan åklagaren själv utdöma böter, så kallat strafföreläggande. Då blir det ingen rättegång. Om åtal väcks blir det rättegång i domstolen. Åklagaren har till uppgift att bevisa att den åtalade begått brottet. Han eller hon förhör den misstänkte, vittnen och experter för att bevisa att den misstänkte är skyldig. När ett brott kommit till polisens kännedom inleds en förundersökning. Förundersökning är ett annat ord för brottsutredning. Målet är att utreda vem som kan misstänkas för brottet och om det finns tillräckliga bevis för att väcka åtal. Åklagaren leder förundersökningen från det att en viss person skäligen kan misstänkas för brottet. Vid mindre allvarliga brott genomför polisen förundersökningen från början till slut. Som förundersökningsledare är åklagaren ansvarig för att brottet utreds på bästa möjliga sätt. Utredningen genomförs av polisen efter åklagarens direktiv. Åklagaren följer utredningen fortlöpande och tar hela tiden ställning till vilka utredningsåtgärder och beslut som krävs. När utredningen gäller grov och komplicerad brottslighet deltar åklagaren ofta direkt i utredningen, vid rekonstruktioner av brottet eller vid viktiga förhör. Hur en förundersökning närmare går till beror naturligtvis mycket på vilken typ av brott som utreds. Efter ett våldsbrott kan polisen genomföra brottsplatsundersökning och hålla förhör med brottsoffer, vittnen och misstänkta aspx 18

8 Förundersökningsledaren kan besluta om tvångsmedel som till exempel avspärrning av brottsplatsen, husrannsakan i byggnader eller beslag av bevisföremål. När förundersökningen är klar är det dags för åklagaren att fatta beslut om han eller hon ska väcka åtal eller inte. Om åklagaren på objektiva grunder bedömer att det finns tillräckliga bevis för att den misstänkte har begått ett brott är åklagaren skyldig att väcka åtal. En rad överväganden måste göras innan beslutet fattas. Om åtal väcks är det sedan åklagarens uppgift att bevisa för domstolen att ett brott har begåtts. Om det inte finns tillräckliga bevis för att ett brott har begåtts kan åtal inte väckas. Det kan till exempel bero på att den misstänkte förnekar och att det inte finns något vittne eller någon teknisk bevisning som knyter den misstänkte personen till brottet. Ibland står det klart redan under förundersökningen att det inte går att bevisa något brott. Åklagaren fattar då beslut om att lägga ned förundersökningen. Ett sådant beslut har samma innebörd som ett beslut att inte väcka åtal. För båda besluten gäller att utredningen kan tas upp på nytt om det kommer fram nya uppgifter om brottet. Den som har blivit utsatt för brott; målsäganden, blir alltid underrättad om vilket beslut åklagaren fattat. En viktig del av åklagarens arbete är förberedelse och framträdande i rätten (domstolen). De flesta åklagare tillbringar en eller två dagar i veckan i rätten. Genom sitt beslut om åtal och den beskrivning av brottet som åklagaren då gör, sätter åklagaren ramarna för brottmålsprocessen. Vid rättegången har åklagaren en ställning som part i målet. Åklagaren hävdar under rättegången att en person har begått ett visst brott, sedan bedömer domstolen om så är fallet. Åklagarens uppgift i domstolen är att bevisa att brottet har begåtts. Om den misstänkte förnekar brott måste åklagaren presentera så mycket bevis att det anses styrkt utom rimligt tvivel att det som påstås verkligen har hänt. Åklagaren måste dock vara objektiv och även redovisa sådant som talar till den misstänktes fördel. Om det kommer fram nya uppgifter under rättegången som förändrar ärendet, kan åklagaren behöva göra en ny bedömning i åtalsfrågan. I undantagsfall kan åtalet läggas ner under pågående rättegång. Åklagaren har en mycket aktiv roll i domstolen. Misstänkt 19 När ett brott begåtts, utreds det av en förundersökningsledare. Det är förundersökningsledaren som avgör om en person är misstänkt för brottet. Som misstänkt har man i vissa fall rätt att få en offentlig försvarare. Det kan man få redan under förundersökningen eller till en eventuell rättegång. Man har rätt till offentlig försvarare om det finns behov, med hänsyn till utredningen om brottet, om man riskerar annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller om det finns särskilda skäl eller personliga förhållanden. Om man vill ha en offentlig försvarare under förundersökningen ska man ta kontakt med åklagaren, som är förundersökningsledare vid grövre brott. Åklagaren väcker frågan hos domstolen. Det är sedan domstolen som fattar beslut om offentlig försvarare. Om åtal redan är väckt kan man vända sig direkt till domstolen för att få en offentlig försvarare under rättegången. 19

9 Vid rättegången avgör domstolen hur stor del av kostnaden för försvararen som den misstänkte själv ska betala. När förundersökningen är färdig får den som misstänks för brottet information om detta. Den misstänkte har rätt att ta del av allt material och om han eller hon vill att polisen ska utföra fler utredningsåtgärder, till exempel förhöra fler vittnen, kan han eller hon begära det. Förundersökningsledaren beslutar om dessa åtgärder ska utföras. Om man är oense kan tingsrätten pröva frågan. Vittne 20 Vid utredningen av ett brott är det viktigt att alla uppgifter som har betydelse för utredningen kommer fram. Annars kanske polis och åklagare inte får en fullständig bild av vad som har hänt, vilket kan leda till att den som har begått brottet inte kan dömas för det. Polis och åklagare får därför hålla förhör med alla som har upplysningar att lämna. Så är till exempel fallet om man har sett ett brott begås eller om man har fått veta något som har med brottet att göra. Även om man inte känner till eller har sett något, så kan det vara viktigt att man berättar just det. I Sverige har vi allmän vittnesplikt. Det betyder att man är skyldig att vittna i domstol om åklagaren eller den misstänkte och hans försvarare anser att det behövs. Man kan alltså inte bestämma själv om man vill vittna eller inte. Undantag görs bara om man till exempel är nära släkt med den åtalade. Känner man sig orolig finns hjälp och stöd att få. På många domstolar finns vittnesstöd och särskilda väntrum för vittnen. Ta kontakt med tingsrätten före förhandlingen om du har frågor om hur det ser ut på just den tingsrätten. Ungdom 21 I Sverige blir man straffmyndig vid 15 års ålder. Om den misstänkte är under 15 år kan brottet ändå utredas, men ärendet går inte till domstol och huvudansvaret för vad som kommer att hända ligger hos de sociala myndigheterna. För den som är mellan 15 och 17 år, "ungdom" i rättsväsendets ögon, gäller särskilda regler. Brottsoffer Ärendet ska handläggas snabbt om offret för ett brott är under 18 år och brottet har riktats mot offrets liv, hälsa, frihet eller frid. Ett ungt brottsoffer kan få ett målsägandebiträde som stöd under rättegången. Det är viktigt med en snabb reaktion från samhället så att kopplingen mellan brott och påföljd blir tydlig. Därför krävs särskilt snabb handläggning av ärendet om en ungdom är misstänkt för brottet. Även ungdomar kan bli frihetsberövade, dvs. anhållna eller häktade. Detta sker endast då det gäller allvarlig brottslighet som t ex grovt rån då vapen är inblandat, misshandel med kniv etc. Det är vanligt att ungdomar får åtalsunderlåtelse eller strafföreläggande, men om åtal väcks och det blir rättegång underrättas eller kallas vårdnadshavare till huvudförhandlingen i domstolen. Den som misstänks har större rätt än vuxna att få en offentlig försvarare. För ungdom som misstänks för brott gäller särskilda påföljder. Från den 1 januari 2007 införs (efter riksdagsbeslut) nya påföljder för ungdomar. En av dessa är "ungdomsvård" som är ett åtgärdsprogram från socialtjänsten. En annan påföljd för ungdomar är "ungdomstjänst" som kan jämföras med den samhällstjänst som vuxna kan dömas till. Har man gjort sig skyldig till riktigt allvarlig brottslighet kan man dömas till "sluten ungdomsvård " i max fyra år

10 Brottsoffer 22 Att bli utsatt för ett brott är ofta traumatiskt och skrämmande och en del brottsoffer kan behöva stöd för att kunna hantera rättsprocessen. Rättsväsendet har en skyldighet att på olika sätt stödja den som utsatts för brott. Under förundersökningen (brottsutredningen) ska åklagaren både ta hänsyn till sådant som talar för och till sådant som talar emot den misstänkte. Åklagaren måste således vara opartisk och objektiv. Samtidigt som åklagaren ska vara objektiv har brottsoffret ibland önskemål om stöd från åklagaren. Detta kan ibland vara svårt att förena. Men det kan inte anses strida mot kravet på objektivitet att en åklagare lämnar information av allmän karaktär, t.ex. berättar hur en rättegång går till. Åklagaren får däremot inte t.ex. diskutera med brottsoffret vad denne bör säga under förhöret i domstolen. Under rättegången kallas brottsoffret för målsägande. Åklagaren kan ansöka hos domstolen om målsägandebiträde, en advokat som ska tillvarata målsägandens intresse i domstolen. Om förutsättningarna för att få målsägandebiträde inte är uppfyllda, kan åklagaren informera målsäganden om möjligheten att i stället få hjälp av en stödperson från en ideell organisation. Om målsägaren vill träffa åklagaren inför rättegången, kan han eller hon höra av sig till åklagarkammaren. Det brukar alltid vara möjligt att ordna ett kort möte innan rättegången börjar. Finns det frågor om rättegången, förundersökningen eller annat, går det bra att höra av sig till polisen eller åklagarkammaren. Om det inte finns målsägandebiträde är det i de allra flesta fall åklagarens uppgift att föra skadeståndstalan, dvs. under rättegången yrka på skadestånd för målsägande. Genom polisen får åklagaren reda på vad han eller hon ska yrka för skadestånd. Åklagaren har ansvar för att målsäganden får ett korrekt och vänligt bemötande under hela rättsprocessen. På Internet under finns mycket bra information i ämnet. Anda sidor för den vetgirige