Redovisning av regeringsuppdrag

Transkript

1 Utbildningsdepartementet Stockholm 1 (49) Redovisning av uppdrag om relationen mellan provresultat och betyg i grundskolans årskurs 6 och årskurs 9 Dnr U2015/04701/S Härmed redovisas uppdraget om skillnader mellan provresultat och betyg i grundskolans årskurs 6 och årskurs 9 givet i regleringsbrevet för Skolverket för budgetåret Sammanfattning Majoriteten av eleverna i både årskurs 6 och årskurs 9 fick samma ämnesbetyg som provbetyg. Där skillnader förekommer handlar det främst om ett betygssteg lägre eller högre än provbetyget. Det var generellt vanligare att flickor hade ett högre ämnesbetyg än provbetyg, jämfört med pojkar som oftare hade ett lägre ämnesbetyg än provbetyg. Det går inte att utifrån Skolinspektionens ombedömning dra några slutsatser av relationen mellan betyg och provbetyg. Det beror främst på att Skolinspektionen har anpassat sitt urval av skolenheter och delprov som de ombedömer till den regelbundna tillsynen. Skolverket konstaterar att det förekommer en stor variation mellan skolenheterna när det gäller skillnaderna mellan ämnesbetyg och provbetyg. Störst variation finns i årskurs 6. Den stora variationen är något som huvudmän bör se över och reflektera kring. Genom att jämföra betygen på de nationella proven med ämnesbetygen går det att få ett underlag för diskussion om på vilka grunder lärare sätter betyg. Utifrån nuvarande bestämmelser vad gäller ämnesbetyg och nationella prov går det inte att uttala sig om huruvida vissa skolenheter eller huvudmän sätter för höga eller för låga ämnesbetyg, oavsett hur mycket de avviker från resultaten på de nationella proven. Den stora variationen i skillnader mellan skolenheter kan dock indikera att skolorna tolkar kunskapskraven på olika sätt. Postadress: Stockholm Besöksadress: Fleminggatan 14 Telefon: Fax: skolverket@skolverket.se

2 2 (49) Innehåll Redovisning av uppdrag om relationen mellan provresultat och betyg i grundskolans årskurs 6 och årskurs Sammanfattning Inledning Bakgrund... 4 Betyg... 4 Nationella prov Metod Datamaterial Analysmått Analys Förändringar över tid... 9 Årskurs Årskurs Jämförelsen mellan betyg och resultat på nationella prov Lägre, lika eller högre betyg Variation mellan skolor Variation i nettoavvikelser över tid Variation i nettoavvikelser för huvudman Naturorienterande och samhällsorienterande ämnen Lägre, lika eller högre betyg Skolors resultat Skolinspektionens ombedömning jämfört med nettoavvikelse mellan provoch slutbetyg Delprovsresultat Nettoavvikelsen Slutsats Avslutande kommentar Bilaga Referenser... 48

3 3 (49) 1 Inledning Här redovisas uppdraget om skillnader mellan resultatet på nationella prov och betyg i årskurs 6 och 9 givet i regleringsbrevet för Skolverket En central jämförelse i redovisningen är hur skolors ämnesbetyg förhåller sig till resultaten på de nationella proven. Det åskådliggörs av hur stor andel av eleverna som har samma ämnesbetyg som provbetyg samt hur stor andel som har högre respektive lägre ämnesbetyg jämfört med provbetyg i respektive ämnesprov. Syftet med denna redovisning är att bidra till en diskussion om likvärdig betygsättning utifrån en analys av relationen mellan provresultat och ämnesbetyg. Syftet är inte att ge en heltäckande bild av likvärdighet i betygsättning. Betyg och provbetyg är olika på flera sätt. De nationella proven är inte examensprov, utan ska vara en del av lärarens samlade information om en elevs kunskaper. Proven genomförs vid nationellt beslutade tillfällen och prövar inte hela innehållet i kursplanen, utan endast delar av den. Betygen i slutet av årskurs 6 respektive årskurs 9 bygger, till skillnad från provbetyget, på många bedömningar som gjorts vid olika tillfällen och på många olika sätt. Betygen grundar sig på alla delar av kunskapskraven i ett ämne och ska utgå från all tillgänglig information om vad eleven kan. Skillnader mellan provbetyg och ämnesbetyg behöver med andra ord inte innebära några felaktigheter från skolans eller lärarens sida. Däremot kan såväl en liten som en stor skillnad mellan ämnesbetyg och resultaten på de nationella proven behöva analyseras vidare på lokal nivå. Mycket stor skillnad mellan provbetyg och ämnesbetyg kan vara tecken på att skolan eller huvudmannen behöver se över arbetet med betygssättning. Men mycket stor skillnad, till exempel om alla elever på skolan har samma ämnesbetyg som provbetyg, kan också vara en signal på att analyser av betygssättningen behöver göras. I Skolverkets databas SIRIS redovisas relationen mellan ämnesbetyg och provbetyg i årskurs 6 och 9 på skolenhetsnivå samt på kommun, s och nationell nivå. För varje nivå framgår skillnaden mellan ämnesbetyg och provbetyg i ämnena svenska, svenska som andraspråk, matematik och engelska. Då endast ett urval av skolenheterna genomför respektive naturorienterande och samhällsorienterande ämnesprov kan varje skolenhet enbart göra motsvarande jämförelser i ett av ämnena biologi, fysik eller kemi och geografi, historia, religionskunskap eller samhällskunskap. Eftersom varje urval representerar nationell nivå kan ingen jämförelse göras på s- eller kommunnivå i dessa ämnen. För årskurs 9 finns relationen i svenska, svenska som andraspråk, matematik och engelska från och med 2005 i SIRIS. De naturorienterande ämnena finns sedan 2010 medan de samhällsorienterande ämnena sedan För årskurs 6 finns relationen i svenska, svenska som andraspråk, matematik och engelska för Redovisning av relationen i de naturorienterande och samhällsorienterande ämnena finns för Proven i de naturorienterande och sam-

4 4 (49) hällsorienterande ämnena var läsåret 2014/15 frivilliga för skolorna att använda och samlades därför inte in till den officiella statistiken. Från och med läsåret 2015/16 erbjuds inte gre nationella prov i naturorienterande och samhällsorienterande ämnen i årskurs Bakgrund Skolverket har i regleringsbrevet ett löpande uppdrag sedan 2008 att redovisa skillnaderna mellan resultaten i slutbetygen och resultaten på de nationella proven i årskurs 9. I regleringsbrevet för 2014 utökades uppdraget till att även gälla årskurs 6 och skillnaderna mellan resultaten i terminsbetyg och provbetyg. Redovisningen ska också inkludera resultatet från Skolinspektionens regeringsuppdrag om viss central rättning av nationella prov i årskurs 9. Skolverkets regeringsuppdrag omfattar även gymnasieskolan och vuxenutbildningen, men denna redovisning avser endast grundskolans årskurs 6 och 9. Betyg Eleverna får terminsbetyg i slutet av varje termin, från höstterminen i årskurs 6 upp till höstterminen i årskurs 9. I slutet av våren i årskurs 9, eller när ett ämne har avslutats, får eleverna slutbetyg. Det är med slutbetyget som eleven söker in till gymnasieskolan. I terminsbetygen bedöms elevens kunskaper mot de delar av kunskapskraven som rör det som undervisningen har behandlat. När betyg sätts i slutet av årskurs 6 och 9 bedöms elevernas kunskaper mot samtliga kunskapskrav satta för respektive årskurs. 1 Syftet med terminsbetyg är i huvudsak att ge ökad tydlighet i informationen om elevernas kunskapsutveckling till elever, vårdnadshavare och beslutsfattare. 2 Syftet med slutbetyget är i huvudsak att sammanfatta elevens visade kunskaper i slutet av grundskolan och i relation till kunskapskraven. I årskurs 9 sattes slutbetyg enligt det mål- och kunskapsrelaterade systemet för första gången läsåret 1997/98. Terminsbetyg i årskurs 6 infördes läsåret 2012/13. Sedan läsåret 2012/13 ges betyg enligt den nya betygsskalan (A-F). Nationella prov Nationella prov är obligatoriska i grundskolans årskurs 3, 6 och 9. Syftet med nationella prov är i dels att stödja en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning, dels att ge underlag för en analys av i vilken utsträckning kunskapskraven uppfylls på skolnivå, huvudmannanivå och på nationell nivå. Olika delar av proven ger mer stöd för det ena eller andra syftet. Det första syftet möjliggörs genom de väl utprövade uppgifterna som ingår i provet och de bedömda och kommenterade elevlösningarna. Det andra syftet möjliggörs genom det sammanvägda provbetyget. Proven utgår från kursplanerna, som är uppbyggda kring syfte med förmågor, centralt innehåll och kunskapskrav kap. 19 skollagen (2010:800) 2 Prop. 2008/09:66 En ny betygsskala, s. 7.

5 5 (49) De nationella proven ska användas som stöd vid bedömning och betygssättning. Proven är ett komplement till lärarnas övriga bedömningsunderlag och kan inte på egen hand ge läraren en fullständig bild av elevens kunskaper då inte alla delar av kunskapskraven testas i de nationella proven. De prövar delvis olika områden inom ämnena från år till år för att över flera år täcka alla delar i ämnet. Nationella prov i årskurs 9 genomfördes för första gången läsåret 1997/98 i ämnena engelska, matematik och svenska/svenska som andraspråk. Mellan läsåret 1997/98 och läsåret 2001/02 samlades resultaten från ämnesproven in från ett urval av skolor. Sedan läsåret 2002/03 samlas resultaten in för samtliga elever. Läsåret 2008/09 utökades ämnesproven med de naturorienterande ämnena biologi, fysik och kemi och läsåret 2012/13 utökades ämnesproven ytterligare med de samhällsorienterande ämnena geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap. I årskurs 6 genomfördes nationella prov första gången läsåret 2011/12. Proven omfattade då ämnena engelska, matematik och svenska/svenska som andraspråk. Läsåret 2012/13 utökades ämnesproven med de naturorienterande ämnena biologi, fysik och kemi och de samhällsorienterande ämnena geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap. Proven i naturorienterande och samhällsorienterande ämnen var läsåret 2014/15 frivilliga för skolorna att använda och från och med läsåret 2015/16 erbjuds inte gre nationella prov i dessa ämnen i årskurs 6. Ämnesproven i de tre naturorienterande ämnena fördelas genom tre urval över samtliga Sveriges skolenheter med årskurs 9. Varje skolenhet gör ett av de tre ämnesproven. På motsvarande sätt fördelas de fyra samhällsorienterande ämnesproven genom fyra urval över skolenheter med årskurs 9. Varje urval är representativt för samtliga skolenheter med årskurs 9. Motsvarande urvalsprocedur gjordes för årskurs 6 läsåret 2012/13. Det första läsåret som ämnesprov infördes i de naturorienterande och samhällsorienterande ämnena i respektive årskurs var en utprövningsomgång och det görs ingen jämförelse av provbetyg och ämnesbetyg för utprövningsåret.

6 2 Metod 6 (49) I de analyser som jämför elevers provbetyg och ämnesbetyg ingår elever där uppgift om både provbetyg och ämnesbetyg finns tillgängliga. I analyserna mellan skolenheter har uppgifter från mindre än 15 elever utgått. Antal skolenheter och elever varierar beroende på årskurs, ämne och år. Provinsamlingarna omfattas av ett bortfall som till en del beror på att skolor inte skickat in uppgifter, men också på att elever helt eller delvis inte genomfört proven. 2.1 Datamaterial Analysen av relationen mellan provbetyg och ämnesbetyg utgår ifrån Skolverkets officiella statistik. Uppgifterna om prov respektive betyg samlas in av Skolverket genom Statistiska centralbyrån (SCB). Uppgifterna publiceras årligen och ingår i Sveriges officiella statistik. Analyserna av relationen mellan provbetyg och ämnesbetyg baseras huvudsakligen på datamaterial för läsåret 2014/15. Tidsserier för årskurs 9 har data från och med läsåret 1997/98 och tidsserier för årskurs 6 har data från och med läsåret 2012/13. Slutbetyg, terminsbetyg och provresultat är från juni varje läsår. Analyserna utgår framförallt från ämnena svenska, matematik och engelska, då detta är ämnen som majoriteten av eleverna genomför nationella prov i. 3 Skolinspektionens ombedömning I Skolverkets uppdrag anges att det statistiska materialet och analysen ska inkludera resultatet av Skolinspektionens uppdrag om viss central rättning av nationella prov. Skolinspektionens uppdrag av regeringen är att samla in ett urval av redan rättade nationella prov från skolor i hela landet och bedöma dem en gång till. Dess syfte med ombedömning är att stödja en likvärdig bedömning och betygsättning av proven i landet, samt att insamling och åtgärder ska kopplas till myndighetens tillsynsverksamhet. I Skolinspektionens uppdrag för 2014 och 2015 har urvalsförfarandet förändrats. Tidigare år har Skolinspektionens statistik för omrättningen baserats på ett urval av samtliga elevlösningar bland de nationella proven i årskurs 9. Resultaten har varit representativa per ämne på nationell nivå och på skolnivå för utvalda skolenheter. Skolinspektionen bedömer att i uppdraget för 2015 var urvalets sammansättning och storlek sådant att det är möjligt och meningsfullt att använda som en indikation om den allmänna situationen i riket. Ombedömningen av nationella prov genomförda 2014 görs på ett slumpvis urval av skolor bland de huvudmän som det följande året ska ingå i Skolinspektionens regelbundna tillsyn. Det innebär att det bara är cirka en tredjedel av landets hu- 3 Det är ungefär 10 procent av eleverna i både årskurs 6 och årskurs 9 som följer kursplanen i svenska som andraspråk. Dessa elevers resultat av ämnesprovet i svenska redovisas separat eftersom de har egna bedömningsanvisningar. Då enbart ett urval skolenheter genomför respektive natur- och samhällsorienterande ämnesprov sker redovisningen av dessa resultat i begränsad omfattning

7 7 (49) vudmän som kan komma i fråga för urvalet. För att kunna genomföra ombedömningen vid så många skolor som möjligt ombedöms endast ett eller två ämnen per skola. En slumpvis tilldelning av ämnen för ombedömning görs för de utvalda skolorna. Efter det görs ett slumpvis urval av elever bland dem som skrivit nationella prov den aktuella terminen. Urvalet görs tillräckligt stort för att resultaten ska vara representativa på skolenhetsnivå. Max antal ämnesprov att skicka in har dock satts till 100 för grundskolor. Urvalets representativitet avser det aktuella delprovet vid den aktuella provterminen. Urvalet är också reglerat så att det är en högre andel skolor med enskild huvudman än riksgenomsnittet. Skolor som har färre än 10 elever som skrivit ett visst prov ingår inte heller i urvalet. Det är inte hela ämnesproven som ombedöms, utan endast ett delprov. De delprov som väljs ut för ombedömning är sådana som kan ombedömas, delprov som har laborativa eller muntliga inslag är inte med. I ombedömningen av nationella prov genomförda 2014 är det prov som till stor del består av uppsatsfrågor där eleven ska formulera sig fritt i skrift utifrån en öppen frågeställning är de som väljs ut för ombedömning. De delprov som Skolinspektionen har ombedömt och som är aktuella för Skolverkets analys, är delprov C i engelska respektive svenska i årskurs 9. Av Skolinspektionens ombedömning av ämnesproven i engelska och svenska är det 126 respektive 124 skolenheter som ingår i Skolverkets samanalys. 2.2 Analysmått För att redovisa betygsfördelningen inom respektive ämne har betygen i vissa analyser omvandlats till en genomsnittlig betygspoäng. En hög genomsnittlig betygspoäng innebär att en stor andel elever har höga betyg jämfört med en låg genomsnittlig betygspoäng. Betygsteget F ger 0 poäng, E ger 10 poäng, D ger 12,5, C ger 15, B ger 17,5 och A ger 20 poäng. Den högsta möjliga betygspoängen är 20 poäng och det lägsta är 0 poäng i respektive ämne. 4 Vid analyser av skillnaderna mellan ämnesbetyg och provbetyg visas den procentuella andelen elever som har ett högre respektive lägre eller lika ämnesbetyg som provbetyg i respektive ämne. För att analysera sådana skillnader på skolenhetsnivå beräknas en så kallad nettoavvikelse för respektive skolenhet. Nettoavvikelsen visar ett genomsnitt på skolenheten av alla elevers avvikelse mellan ämnesbetyg och provbetyg. Den beräknas genom att subtrahera andelen elever på skolenheten som har ett högre ämnesbetyg än provbetyg med andelen elever som har ett lägre ämnesbetyg. 4 Den tidigare betygsskalan omvandlades genom att G gav 10 poäng, VG gav 15 poäng och MVG gav 20 poäng. Att ej har uppnått målen enligt dåvarande betygsskala gav 0 poäng.

8 8 (49) Exempel på nettoavvikelse: Om det på en skolenhet är 40 procent av eleverna som har fått ett högre ämnesbetyg än provbetyg, 50 procent som fått lika samt 10 procent som har fått lägre ämnesbetyg än provbetyg, blir beräknad nettoavvikelse 30 procent (40 minus 10). Resultatet kan tolkas som att det i genomsnitt är 30 procent av alla skolans elever som har fått ett ämnesbetyg som är högre än provbetyget. En negativ nettoavvikelse innebär att skolenheten i genomsnitt har satt ett lägre ämnesbetyg på eleverna än vad eleverna fått i provbetyg eller med andra ord skolenheten har en övervägande andel elever med lägre ämnesbetyg än provbetyg. Ett mått som illustrerar hur stor spridningen är mellan skolenheternas nettoavvikelse är standardavvikelsen. För varje läsår i årskurs 9 har en standardavvikelse beräknats på alla skolenheters nettoavvikelse för att kunna jämföra över tid hur mycket skolenheterna skiljer sig åt. Det har även gjorts för årskurs 6 för de senaste tre åren som det har funnits nationellt prov i årskursen. Då Skolinspektionens ombedömning redovisas beskrivs skillnaden mellan ursprungsrättning och ombedömningen på ett delprov genom den s.k. rättningsavvikelsen. Den definieras som andel av totala antalet elever på en skola som har ett högre eller lägre ursprungligt delprovsbetyg jämfört mot omrättarens delprovsbetyg. En positiv rättningsavvikelse betyder att fler ursprungsrättare har gett ett högre delprovsbetyg jämfört mot omrättaren för den skolenheten. 5 Slutligen visas en sammanställning av Skolinspektionens redovisning på skolenhetsnivå av jämförelsen mellan ursprunglig rättning och ombedömning, tillsammans med Skolverkets redovisning på skolenhetsnivå av skillnader mellan provbetyg och slutbetyg. 5 I tidigare (före 2014) samanalyser med Skolinspektionens och Skolverkets data beräknades en genomsnittsavvikelse av Skolverket eftersom det fanns två delprovsresultat som hade ombedömts.

9 3 Analys 9 (49) Inledningsvis redovisas rikets genomsnittliga betygspoäng för respektive prov- och slutbetyg över tid för årskurs 6 och 9. En central redovisning av resultaten är att visa hur vanligt det är att elever får lika, högre eller lägre ämnesbetyg jämfört med provbetyg. Denna relation mellan provresultaten och betygen visas för riket totalt, samt en beskrivning i texten av resultaten över tid och uppdelat på flickor och pojkar. På skolenhetsnivå analyseras i vilken utsträckning skillnaden mellan provbetyg och ämnesbetyg varierar mellan olika skolenheter. Redovisningen omfattar i huvudsak ämnena matematik, svenska och engelska. För de naturorienterande och samhällsorienterande ämnena i årskurs 9 beskrivs resultat i tabeller för nationella prov och slutbetyg beroende på vilket ämnesprov skolenheten har tilldelats. Efter den nationella redovisningen presenteras Skolinspektionens ombedömning av de nationella proven tillsammans med nettoavvikelsen mellan prov- och ämnesbetygen. Avslutningsvis ges en slutsats av analysen och Skolverkets sammanfattande kommentarer till rapporten. 3.1 Förändringar över tid De nationella proven är inte utformade för att jämföra elevers kunskaper över tid. Att konstruera prov som på ett tillförlitligt sätt kan mäta kunskapsutveckling över tid kräver avancerad metodik i många avseenden. En jämförelse mellan elevernas betygsfördelning i de nationella proven över tid och betygsfördelning i slutbetygen över tid ger dock en överblick av hur resultaten sett ut i förhållande till varandra sedan det mål- och kunskapsrelaterade systemet infördes. Det är ämnena matematik, engelska och svenska som presenteras i det här avsnittet. Årskurs 9 Slutbetyg sätts sedan 2013 efter den sexgradiga betygsskalan A-F där A-E står för godkända resultat och F står för ej godkänt resultat. Tidigare har betygsstegen varit tre nivåer, godkänt (G), väl godkänt (VG) och mycket väl godkänt (MVG). Elever som ej fick godkänt betyg hade istället ej uppnått målen och fick inget betyg i ämnet. Under perioden med betygsskalan G/VG/MVG var den genomsnittliga betygspoängen i svenska, matematik och engelska generellt stabil. Den genomsnittliga betygspoängen för provbetyget har under samma period varierat, men konsekvent legat under motsvarande slutbetygspoäng i både svenska och matematik för hela perioden. I engelska har provbetyg och slutbetyg legat närmare varandra. Den nya betygsskalan med sex betygssteg jämfört med tidigare tre, infördes 2013 och motsvarande jämförelse har förändrats en del. Den genomsnittliga betygspoängen för både slutbetyg och provbetyg har ökat för samtliga tre ämnen. I engelska är den genomsnittliga betygspoängen sedan 2013 till och med högre i provbetyget än i slutbetyget.

10 10 (49) Figur 1. Genomsnittlig betygspoäng för provbetyg och slutbetyg , årskurs 9, svenska Figur 2. Genomsnittlig betygspoäng för provbetyg och slutbetyg , årskurs 9, matematik 6 6 Våren 2003 kom ämnesproven i engelska och matematik ut på nätet i förtid. Det kan förklara ett högre genomsnittligt provbetyg i ämnet det året.

11 11 (49) Figur 3. Genomsnittlig betygspoäng för provbetyg och slutbetyg , årskurs 9, engelska 7 Årskurs 6 Det är svårt att uttala sig om någon trend i skillnader över tid mellan prov och ämnesbetyg i årskurs 6 då betyg bara funnits sedan tre år tillbaka. Det som figurerna nedan visar är att skillnaderna mellan provbetygen och ämnesbetygen under dessa år varit relativt liten och i stort sett oförändrad, över dessa tre år. Precis som i årskurs 9 så är den genomsnittliga betygspoängen i engelska högre i provbetyget än i slutbetyget. 7 Våren 2003 kom ämnesproven i engelska och matematik ut på nätet i förtid. Det kan förklara ett högre genomsnittligt provbetyg i ämnet det året.

12 12 (49) Figur 4. Genomsnittlig betygspoäng för provbetyg och terminsbetyg , årskurs 6, svenska Figur 5. Genomsnittlig betygspoäng för provbetyg och terminsbetyg , årskurs 6, matematik Figur 6. Genomsnittlig betygspoäng för provbetyg och terminsbetyg , årskurs 6,engelska

13 13 (49) 3.2 Jämförelsen mellan betyg och resultat på nationella prov Här presenteras relationen mellan provbetyg och ämnesbetyg i årskurs 6 och 9 för ämnena matematik, engelska och svenska och till viss del svenska som andraspråk. Relationen visas genom den nationella skillnaden mellan provbetyg och ämnesbetyg. Inledningsvis visas relationen totalt i respektive ämne och därefter uppdelat på flickor och pojkar. Därefter visas skillnaden mellan skolor genom variationen mellan skolenheternas nettoavvikelse i respektive ämne. Slutligen visas variationen i nettoskillnader över tid. Lägre, lika eller högre betyg Liksom föregående läsår var det en större andel elever som erhöll samma ämnesbetyg som provbetyg i årskurs 6 än i årskurs 9. I årskurs 9 var det mellan procent med samma ämnesbetyg som provbetyg i de olika ämnena och i årskurs 6 mellan procent. Figur 7. Andel (%) elever med lägre, lika eller högre ämnesbetyg jämfört med provbetyg Andelen med lika ämnesbetyg som provbetyg var störst i svenska som andraspråk i årskurs 6 och i engelska i årskurs 9. Att erhålla ett högre ämnesbetyg än provbetyg var vanligast i matematik och att erhålla ett lägre ämnesbetyg var vanligast i engelska. Där är mönstret det samma för såväl årskurs 6 som årskurs 9. I motsvarande analys för tidigare år, med den gamla betygsskalan i årskurs 9, var andelen elever som hade lika slutbetyg som provbetyg något högre, mellan procent för de tre ämnena. Flickors och pojkars resultat på såväl nationella prov som i betyg skiljer sig generellt åt. Flickor tenderar generellt att uppnå högre betyg i såväl de nationella proven som i ämnesbetygen. Sett till relationen mellan ämnesbetyg och provbetyg var det i samtliga ämnen vanligare bland pojkarna att erhålla ett lägre ämnesbetyg än provbetyg jämfört med flickorna. Bland flickorna var det vanligare att erhålla ett högre

14 14 (49) ämnesbetyg än provbetyg jämfört med pojkarna. Skillnaden mellan flickorna och pojkarna är störst i engelska i årskurs 6 medan det i årskurs 9 finns skillnader i alla fyra ämnen. Flickorna i årskurs 9 har hög andel som får ett högre ämnesbetyg än provbetyg i svenska. Hög andel som får ett lägre ämnesbetyg än provbetyg har pojkarna i årskurs 6. Jämfört med övriga ämnen så skiljer sig ämnet matematik i årskurs 9 åt i andelen elever som får högre respektive lägre ämnesbetyg än provbetyg i. En större andel såväl pojkar som flickor får ett högre ämnesbetyg än provbetyg. En liten andel elever får lägre ämnesbetyg än provbetyg. I engelska erhöll en stor andel såväl pojkar som flickor i både årskurs 6 och 9 ett lägre ämnesbetyg än provbetyg, jämfört med övriga ämnen. 3.3 Variation mellan skolor Följande avsnitt åskådliggör skillnader mellan Sveriges skolenheter i andelen elever med övervägande lägre eller högre ämnesbetyg än provbetyg, beräknat utifrån nettoavvikelsen per skolenhet. Graferna visar nettoavvikelsen som är den genomsnittliga andelen elever på skolenheten som fått högre ämnesbetyg än provbetyg om positiv nettoavvikelse. Nettoavvikelsen 0 står för dels de skolenheter där alla elever hade samma ämnesbetyg som provbetyg, dels de skolenheter där lika många elever hade lägre som högre ämnesbetyg jämfört med provbetyg. Om nettoavvikelsen är negativ betyder det att det är en högre andel elever på skolenheten som i genomsnitt fått lägre ämnesbetyg än provbetyg. Beräkningar av skolenheters skillnader mellan ämnesbetyg och provbetyg visar variation i nettoavvikelse. Det finns skolenheter med positiva och negativa nettoavvikelser vilket innebär att olika skolor i genomsnitt sätter högre eller lägre ämnesbetyg jämfört med provbetyget. Skolenheter som har nettoavvikelsen noll eller mycket nära noll, betyder att de i genomsnitt sätter ett ämnesbetyg som är lika högt som provbetyget. Variationen mellan skolenheterna skiljer sig dock mellan årskurserna och de tre ämnena. I årskurs 6 är spridningen i nettoavvikelsen generellt hög, jämfört med årskurs 9.

15 15 (49) Figur 8. Skolenheters nettoavvikelse mellan terminsbetyg och provbetyg 2015, årskurs 6, svenska. Andel (%) Figur 9. Skolenheters nettoavvikelse mellan slutbetyg och provbetyg 2015, årskurs 9, svenska. Andel (%) I svenska skiljer sig skolornas nettoavvikelse åt mellan årskurs 6 och 9. I årskurs 9 har flertalet skolenheter en övervägande andel elever med högre ämnesbetyg än provbetyg, några få skoleneheter har övervägande andel elever med lägre ämnesbetyg än provbetyg. I årskurs 6 är det fler skolenheter med elever som har lägre ämnesbetyg än provbetyg.

16 16 (49) Figur 10. Skolenheters nettoavvikelse mellan terminsbetyg och provbetyg 2015, årskurs 6, matematik. Andel (%) Figur 11. Skolenheters nettoavvikelse mellan slutbetyg och provbetyg 2015, årskurs 9, matematik. Andel (%) Både i årskurs 6 och årskurs 9 hade flertalet skolenheter ett övervägande högre ämnesbetyg än provbetyg i matematik. I årskurs 6 finns det dock fler skolenheter som har elever med lägre ämnesbetyg än provbetyg.

17 17 (49) Figur 12. Skolenheters nettoavvikelse mellan terminsbetyg och provbetyg 2015, årskurs 6, engelska. Andel (%) Figur 13. Skolenheters nettoavvikelse mellan slutbetyg och provbetyg 2015, årskurs 9, engelska. Andel (%) I engelska är mönstret det omvända, jämfört med i svenska och matematik. Flertalet skolenheter i såväl årskurs 6 som årskurs 9 hade en övervägande del elever med lägre ämnesbetyg än provbetyg. Det finns inget samband mellan nettoavvikelser och slutbetyg i årskurs 9 i något ämne. Oavsett om skolenheten har ett högt eller lågt genomsnittligt slutbetyg så förekommer positiva, negativa eller nettoavvikelser nära noll.

18 18 (49) Variation i nettoavvikelser över tid Jämförelsen av skillnaderna mellan skolenheterna med högst och lägst nettoavvikelse har sina begränsningar. Andelen skolenheter som ligger nära noll i nettoavvikelse är heller inte nödvändigtvis ett mått på hur lika skolenheter är i sin betygsättning i förhållande till provbetygen. En nettoavvikelse noll kan också betyda att skolenheten har lika många elever som har fått högre och lägre ämnesbetyg än provbetyg, vilket gör att dessa elevers resultat tar ut varandra i summeringen, dvs blir nettoavvikelsen noll. Ett alternativt mått att mäta variationen mellan skolenheters nettoavvikelse är med standardavvikelsen som är skolenheternas genomsnittliga avstånd till det nationella medelvärdet för nettoavvikelsen. Standardavvikelsen i skolors 8 nettoavvikelse används för att kunna jämföra olika år med avseende på hur mycket skolorna skiljer sig i nettoavvikelse. Figur 17 visar variationen i skolors nettoavvikelse i årskurs 9 för åren Figur 14. Variation i skolors nettoavvikelse , årskurs 9 för svenska, matematik och engelska. Inget tyder på att skillnader mellan skolor när det gäller skillnader mellan prov och betyg vare sig minskade eller ökade under perioden med betygsskalan G/VG/MVG till och med Det fanns dock skillnad mellan ämnena. Inledningsvis har standardavvikelsen varierat för samtliga ämnen. Det är naturligt då nya nationella prov tillsammans med ny betygsskala införs i grundskolan, det tar en viss tid innan nya kursplaner med kunskapskrav, nya införda ämnesprov för nya årskur- 8 Från och med 2013 avser skola skolenhet.

19 19 (49) ser, tillsammans med ny betygsskala skapar förtrogenhet och gemensam uttolkning bland lärare. I och med införandet av slutbetyg enligt den nya betygsskalan A-F 2013 ökade standardavvikelserna. För svenska och engelska verkar nivån har stabiliserats 2014 och För matematik har standardavvikelsen ökat ytterligare 2015 till 20 procent. Standardavvikelsen för svenska var 17 procent och för engelska 18 procent Motsvarande jämförelse i årskurs 6 av standardavvikelserna för åren 2013, 2014 och 2015 visar en högre nivå jämfört med årskurs 9. Standardavvikelsen i årskurs 6 var 22 procent för matematik och 20 procent för svenska och engelska Variation i nettoavvikelser för huvudman Här undersöks om relationen provbetyg - slutbetyg skiljer sig mellan kommunala och fristående skolor. I figuren visas den genomsnittliga nettoavvikelsen mellan slutbetyg och provbetyg för kommunala respektive fristående skolor för tidsperioden och ger en indikation över sambandet mellan nettoavvikelse och huvudman. Skillnaderna i nettoavvikelse mellan kommunala och fristående skolor är mycket små. Under hela perioden och i alla ämnen följs de genomsnittliga nettoavvikelserna åt för fristående respektive kommunala skolor. Fristående skolor har i genomsnitt något högre nettoavvikelse i ämnet svenska till och med 2012, varefter det är kommunala skolor som har högre nettoavvikelse Figur 15 Genomsnittlig nettoavvikelse för kommunala respektive fristående skolor, , svenska. a skolor har i genomsnitt högre nettoavvikelse i ämnet matematik till och med Därefter är nettoavvikelsen lika för fristående och kommunala skolenheter.

20 20 (49) Figur 16 Genomsnittlig nettoavvikelse för kommunala respektive fristående skolor, , matematik. Under hela perioden fram till 2013 följs den genomsnittliga nettoavvikelserna åt för fristående respektive kommunala skolor i ämnet engelska. Åren 2014 och 2015 är den genomsnittliga nettoavvikelsen högre för fristående skolor. Figur 17 Genomsnittlig nettoavvikelse för kommunala respektive fristående skolor, , engelska Elevsammansättningen kan vara olika för kommunal och enskild huvudman och det kan finnas bakgrundsfaktorer som påverkar sambandet mellan nettoavvikelse och huvudman. Sannolikheten att få ett högre slutbetyg än provbetyg har analyserats i en regressionsmodell för respektive år och ämne, där hänsyn tagits

21 21 (49) till skolors sammansättning av elever avseende kön, utdsk bakgrund och föräldrars utbildningsnivå tillsammans med skolresultat som meritvärde och provbetyg samt om skolan har enskild eller kommunal huvudman. Analysen till och med 2012 visade inte några signifikanta skillnader och det innebär att sannolikheten att få ett högre slutbetyg än provbetyg inte är högre på en fristående skola jämfört med en kommunal skola när hänsyn tas till omnämnda bakgrundsfaktorer. Analysen för engelska 2013, 2014 och 2015 visar en signifikant skillnad att det i fristående skolor är mer sannolikt att få ett högre slutbetyg jämfört med provbetyg. I ämnet svenska syns skillnaden i figur 15 att kommunala skolor sätter högre slutbetyg än provbetyg från och med 2013, men den är inte signifikant i analysen som kontrollerar för ovanstående faktorer. Precis som figur 16 visar finns det ingen signifikant skillnad i matematik. 3.4 Naturorienterande och samhällsorienterande ämnen Ämnesproven i de naturorienterande ämnena finns för fem läsår samt två år för de fyra samhällsorienterande ämnena i årskurs 9. Alla skolenheter genomför inte alla dessa sju ämnesprov utan enbart ett av respektive natur- och samhällsorienterande ämnesprov. För årskurs 6 finns inte någon uppdatering av jämförelsen provbetyg och ämnesbetyg eftersom läsåret 2014/15 var det frivilligt för skolorna att använda ämnesproven. Från och med läsåret 2015/16 kommer inte nationella prov i naturorienterande och samhällsorienterande ämnen att erbjudas i årskurs 6. Inledningsvis presenteras relationen mellan provbetyg och ämnesbetyg i 9 för ämnena biologi, fysik och kemi samt geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap under de år som ämnesproven har funnits. Därefter kommer ett avsnitt som illustrerar en jämförelse av slutbetyg i respektive naturorienterande och samhällsorienterande ämnen mellan de elever och skolor som blivit tilldelade ett nationellt prov i ämnet och de som gjort nationellt prov i annat ämne. Lägre, lika eller högre betyg I årskurs 9 har den genomsnittliga betygspoängen för slutbetyget i biologi, fysik och kemi legat mellan 12 och 14 poäng under de fem läsåren som det har funnits ämnesprov i dessa ämnen. För provbetyget har den genomsnittliga betygspoängen legat under slutbetyget och varit betygspoäng. Under de tre läsår som det har funnits ämnesprov i geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap har den genomsnittliga betygspoängen för provbetyget varierat från 11 till 14 poäng. Den genomsnittliga betygspoängen för slutbetyget i samma ämnen har legat stabilt runt 13 poäng. Andelen elever som får samma slutbetyg som provbetyg i biologi, fysik och kemi var procent 2015 och har varierat mellan åren och mellan ämnena. Likaså har andelen elever som får högre slutbetyg jämfört med provbetyg varierat mellan olika ämnen.

22 22 (49) Figur 18. Andel (%) elever med lägre, lika eller högre slutbetyg jämfört med provbetyg 2015 Resultatet för nationella prov i geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap i årskurs 9 visar att andelen elever som får samma slutbetyg som provbetyg 2015 varierar mellan 40 och 71 procent. Även dessa resultat har varierat över åren och mellan ämnen. Figur 19. Andel (%) elever med lägre, lika eller högre slutbetyg jämfört med provbetyg 2015 En jämförelse av den genomsnittliga betygspoängen för provbetyget, i det ämnesprov som eleven har genomfört, och samtliga naturorienterande ämnes slutbetyg visas i tabellen nedan.

23 23 (49) Tabell 1. Genomsnittlig betygspoäng, provbetyg och slutbetyg för respektive naturorienterande ämne Genomsnittlig betygspoäng Nationellt prov Slutbetyg Genomfört prov i ämne Provbetyg Biologi Fysik Kemi Biologi 12,0 13,6 13,6 13,7 Fysik 11,8 13,3 13,3 13,3 Kemi 13,3 13,2 13,2 13,8 Gråmarkering för elevers genomförda ämnesprov och slutbetyg i samma ämne. För samtliga tre ämnen är den genomsnittliga betygspoängen i slutbetyget ungefär lika stor oavsett om eleven har skrivit ämnesprov i ämnet eller inte. Slutbetyget är också generellt högre än motsvarande provbetyg. Däremot skiljer sig nivån på provbetyget likväl som på slutbetyget för olika genomförda ämnesprov. Tabell 2. Genomsnittlig betygspoäng, provbetyg och slutbetyg för respektive samhällsorienterande ämne Nationellt prov Genomsnittlig betygspoäng Slutbetyg Genomfört prov i Religionskunskap Provbetyg Geografi Historia ämne Geografi 12,6 13,8 13,8 13,8 13,7 Historia 10,7 13,9 13,6 13,9 13,8 Religionskunskap 13,8 13,7 13,8 14,4 13,7 Samhällskunskap Samhällskunskap 12,9 13,8 13,9 13,8 14,0 Gråmarkering för elevers genomförda ämnesprov och slutbetyg i samma ämne. Oavsett vilket ämnesprov i de samhällsorienterande ämnena eleverna har gjort så är respektive slutbetyg högre än provbetyget. Om ämnesprov genomförts i religionskunskap eller samhällskunskap är slutbetyget i de andra tre ämnena något lägre, för historia är det istället högre i de tre andra ämnena. Om ämnesprov genomförts i geografi ger lika slutbetyg i samtliga fyra ämnen. Skolors resultat Att analysera skolors resultat görs genom skolors genomsnittliga betygspoäng och att jämföra provbetygsresultatet och slutbetyget. 9 Naturorienterande ämnen Varje skola har genomfört nationellt prov i ett av ämnena biologi, fysik och kemi. Det är 498 skolenheter som har provresultat i ämnet biologi, 465 i fysik och 485 i kemi. Respektive ämnes genomsnittliga provbetyg analyseras genom korrelation för varje genomsnittligt slutbetyg i de tre ämnena. 9 Enbart skolenheter med minst 15 elever i årskurs 9 ingår i redovisningen av skolors resultat.

24 24 (49) Tabell 3. Skolors korrelation mellan genomsnittlig betygspoäng i provbetyg och slutbetyg för respektive naturorienterande ämne Provbetyg Slutbetyg i ämne Nationellt prov Biologi Fysik Kemi Biologi 0,81 0,69 0,69 Fysik 0,68 0,81 0,68 Kemi 0,62 0,58 0,74 Gråmarkering för elevers genomförda ämnesprov och slutbetyg i samma ämne. På skolenheter finns ett statistiskt samband mellan vilket betyg som eleverna har på provbetyget och slutbetyget i det genomförda naturorienterande ämnesprovet. I analysen av skolors korrelation mellan slutbetyg för varje naturorinterande ämnen ingår samtliga 1427 skolenheter. Tabell 4. Skolors korrelation mellan genomsnittlig betygspoäng i slutbetyg för respektive naturorienterande ämne Slutbetyg i ämne Slutbetyg i ämne Biologi Fysik Fysik 0,87 Kemi 0,89 0,88 Det finns ett statistiskt samband mellan slutbetygen i de naturorinterande ämnena. Skolenheternas skillnader mellan ämnesbetyg och provbetyg visar variation i nettoavvikelse och att det varierar mellan de tre ämnena. Figur 20. Skolenheters nettoavvikelse mellan slutbetyg och provbetyg 2015, biologi.

25 25 (49) Figur 21. Skolenheters nettoavvikelse mellan slutbetyg och provbetyg 2015, fysik. Figur 22. Skolenheters nettoavvikelse mellan slutbetyg och provbetyg 2015, kemi. För ämnena biologi och fysik har skolenheterna främst positiva nettoavvikelser vilket innebär att skolor i genomsnitt sätter högre slutbetyg jämfört med provbetyget. Det är färre skolenheter som har nettoavvikelsen noll, mycket nära noll eller negativa nettoavvikelse. Det betyder att det är färre skolor som i genomsnitt sätter ett slutbetyg som är lika högt eller lägre som provbetyget. För ämnet kemi finns skolenheterna över hela skalan, dvs skolor som i genomsnitt sätter högre, lika eller lägre slutbetyg än provbetyg. Samhällsorienterande ämnen Varje skola har genomfört nationellt prov i ett av ämnena geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap. Det är 374 skolenheter som har provresultat i ämnet geograf, 355 i historia, 385 i religionskunskap och 352 i samhällskunskap. Respektive ämnes genomsnittliga provbetyg analyseras genom korrelation för varje genomsnittligt slutbetyg i de fyra ämnena.

26 26 (49) Tabell 5. Skolors korrelation mellan genomsnittlig betygspoäng i provbetyg och slutbetyg för respektive samhällsorienterande ämne Provbetyg Slutbetyg i ämne Nationellt Religions- Samhällsprov Geografi Historia kunskap kunskap Geografi 0,77 0,71 0,68 0,69 Historia 0,60 0,62 0,57 0,61 Religionskunskap 0,68 0,67 0,77 0,66 Samhällskunskap 0,64 0,62 0,60 0,71 Det finns ett visst samband mellan vilket betyg som eleverna har på provbetyget och slutbetyget i det genomförda samhällsorienterande ämnesprovet. I analysen av skolors korrelation mellan slutbetyg för varje samhällsorinterande ämnen ingår samtliga skolenheter. Tabell 6. Skolors korrelation mellan genomsnittlig betygspoäng i slutbetyg för respektive samhällsorienterande ämne Slutbetyg i ämne Slutbetyg i ämne Geografi Historia Religionskunskap Historia 0,90 Religionskunskap 0,88 0,88 Samhällskunskap 0,91 0,91 0,87 Oberoende av vilket samhällsorienterande ämnesprov som skolenheterna har genomfört så finns det ett samband mellan slutbetygen i de samhällsorinterande ämnena. Skolenheternas skillnader mellan ämnesbetyg och provbetyg visar variation i nettoavvikelse och att det varierar mellan de fyra ämnena. Figur 23. Skolenheters nettoavvikelse mellan slutbetyg och provbetyg 2015, geografi.

27 27 (49) Figur 24. Skolenheters nettoavvikelse mellan slutsbetyg och provbetyg 2015, historia. Figur 25. Skolenheters nettoavvikelse mellan slutbetyg och provbetyg 2015, religionskunskap. Figur 26. Skolenheters nettoavvikelse mellan slutsbetyg och provbetyg 2015, samhällskunskap.

28 28 (49) För samtliga fyra samhällsorienterande ämnen sätter de flesta skolenheter i genomsnitt ett slutbetyg som är högre än provbetyget. För ämnena geografi, religionskunskap och samhällskunskap finns dessutom skolenheter som i genomsnitt sätter lika eller lägre slutbetyg än provbetyg.

29 29 (49) 4 Skolinspektionens ombedömning jämfört med nettoavvikelse mellan prov- och slutbetyg I Skolverkets uppdrag ingår att det statistiska materialet och analysen ska inkludera resultatet av Skolinspektionens uppdrag om viss central rättning av nationella prov. Under de sex år som Skolinspektionen har rättat om delprov har det gjorts förändringar i att välja ut skolenheter såväl som antal skolenheter. För urvalet av nationella prov genomförda 2013 och 2014 har Skolinspektionen valt skolenheter som är aktuella för regelbunden tillsyn läsåret efter, vilket inte har gjorts tidigare. Det är också fler skolenheter som ingår i ombedömningen av nationella prov genomförda 2014 jämfört med tidigare års uppdrag. Till exempel har hänsyn tagits till om skolor tidigare hade påvisat stora avvikelser, alternativt om skolorna hade medverkat i tidigare års omrättningsuppdrag. Förutom problematiken med själva urvalet så tillkommer att det inte är samtliga delprov som ingår i ombedömningen. I ombedömningen av nationella prov genomförda 2013 och 2014 har delprov som främst består av frågor med fasta svarsalternativ valts bort då utrymmet för subjektivitet i bedömningen är mycket litet och det har tidigare visat att stora avvikelser är sällsynta. I ombedömning ingår för ämnesprovet engelska delprov C som testar förmågan att på ett begripligt sätt uttrycka sig i skrift. För ämnesprovet svenska ingår delprov C som testar i uppsatsform förmågan att självständigt utveckla och uttrycka tankar och idéer. Tidigare års ombedömningar har två delprov ingått i vardera engelska och svenska. När ombedömningen är klar görs en sammanställning av resultatet på skolenhetsnivå. Resultaten redovisas som avvikelser mellan ursprungsrättarens bedömning och omrättarens bedömning. Negativ avvikelse innebär att omrättaren bedömer att elevens svar motsvarar ett lägre betyg än vad ursprungsrättaren har bedömt. Positiv avvikelse innebär att omrättaren bedömer att elevens svar motsvarar ett högre betyg jämfört med ursprungsrättaren. Skolverket har statistik över hur stor andel av eleverna som får lägre, lika alternativt högre slutbetyg jämfört med det sammanvägda provbetyget. Dessutom finns delprovsresultat i svenska och engelska. I det här avsnittet görs en samanalys av resultaten av Skolinspektionens ombedömning och Skolverkets analys av avvikelse mellan prov- och ämnesbetyg på skolenhetsnivå, för ämnena engelska och svenska i årskurs 9. Skolinspektionens resultatmått av nationella prov utges av ett delprov medans skolverkets mått består av det nationella provets sammanvägda delprovsresultat. Figurerna i avsnittet illustrerar resultaten för I bilaga 1 redovisas Skolinspektions resultat av ombedömningen tillsammans med Skolverkets sammanställning av jämförelsen av prov- och ämnesbetyg för skolenheter som medverkat i ombedömningen. Avvikelsen mellan ursprungs- och omrättaren benämns för rättningsavvikelse och avvikelsen mellan slut- och provbetyg för nettoavvikelse. Rättningsavvikelsen per skolenhet och delprov är alltså skillnaden mellan antal negativa avvikelser (där om-

30 30 (49) rättaren satte ett lägre betyg än ursprungsrättaren) och positiva avvikelser dividerat med totala antalet prov. T.ex. genomfördes för en skola en omrättning av 76 delprov C i svenska. Av dessa hade 30 en negativ avvikelse, 14 positiv och 30 ingen avvikelse. Detta ger oss rättningsavvikelsen (30-14)/76 21 procent, som då visar hur stor andel av ursprungsrättarna som gett ett högre provbetyg än omrättarna. För varje skolenhet har en rättningsavvikelse för delprov C beräknats. Analyserna görs på ett något annorlunda sätt än tidigare års redovisningar. Det har att göra med begränsningar i urval och att det sen två år tillbaka görs ombedömning av ett av delproven. I samanalysen av Skolinspektionens data med Skolverkets data görs två illustrationer. o o De tre delprovsresultaten illustreras tillsammans med rättningsavvikelsen för ett delprov. Om ett delprovs positiva rättningsavvikelse kan ha en större inverkan på slutbetyget. Delprovsresultat I ett punktdiagram plottas varje skolenhets rättningsavvikelser tillsammans med genomsnittligt delprovresultat för delprov A, B och C. Det är delprov C som också ingår i ombedömningen. Om skolenheters rättningsavvikelser är höga eller låga, hur är det i förhållandet till skolenhetens genomsnittliga resultat på respektive delprov? Om lärare på en skola i större utsträckning sätter ett högre betyg på ett delprov än Skolinspektionens bedömare (positiv rättningsavvikelse), är det så att skolans delprovsresultat generellt är högt? Figur 27. Plot av skolenheters rättningsavvikelse delprov C och skolenheters genomsnittliga provbetygspoäng för delprov A, B och C, 2014, engelska. Rättningsavvikelsen för engelska ligger mellan -45 och 70 procent. Det innebär att som högst är det 70 procent av lärarna på en skola som har satt högre betyg på

31 31 (49) delprov C än vad ombedömarna har gjort. Dessutom finns det skolenheter vars lärare i genomsnitt har satt lägre betyg på delprov C jämfört med ombedömarna. Hög eller låg rättningsavvikelse för delprov C i engelska visar ingen skillnad på om något av de genomsnittliga delprovsresultaten är högt eller lågt. Figur 28. Plot av skolenheters rättningsavvikelse delprov C och skolenheters genomsnittliga provbetygspoäng för delprov A, B och C, 2014, svenska. Rättningsavvikelsen för svenska är genomgående positiv och därmed snävare jämfört med engelska och ligger mellan 33 och 92 procent. Det innebär att som lägst är det 33 procent av lärarna på en skola som har satt högre betyg på delprov C än vad ombedömarna har gjort. Hög eller låg rättningsavvikelsen för delprov C i svenska visar ingen skillnad på om något av de genomsnittliga delprovsresultaten är högt eller lågt. Olika bedömare kan vara mer eller mindre benägna att använda sig av olika skalsteg vid bedömning. Lärarens personliga kontakt med och tidigare uppfattning om en elev kan också påverka lärarens bedömning av elevens prestation på ett prov. Vidare finns det möjlighet att en lärare som ska bedöma flera prov inte bedömer de första elevlösningarna på samma sätt som de senare. I allmänhet är det samma lärare som bedömer delproven inom ett ämne för sina elever på skolan. Nettoavvikelsen Det här är en frågeställning, om en positiv rättningsavvikelse för delprov C innebär att provresultatet har en större inverkan på slutbetyget. Om det kan vara så att om en skolenhets lärare har satt högre delprovsbetyg än omrättaren, har då skolenheten satt lika eller lägre slutbetyg än provbetyg. Här illustreras det med det delprov som har ombedömts I analyserna för nationella prov 2012 och tidigare gavs möjligheten att jämföra genomsnittlig rättningsavvikelse med nettoavvikelsen för en skola och ämne, det vill säga ett genomsnitt av två ombedömda delprovs rättningsavvikelser.

32 32 (49) Figur 29 visar skolenheters rättningsavvikelse för delprov C och nettoavvikelsen i engelska. Oavsett om rättningsavvikelsen är hög eller låg så är nettoavvikelsen hög eller låg. Det går inte att påvisa ett samband mellan till exempel att en skola vars lärare i hög grad sätter högre betyg på delprov C också är en skola som sätter högre slutbetyg än provbetyg. Figur 29. Plot av skolenheters rättningsavvikelse delprov C och skolenheters nettoavvikelse, 2014, engelska. Likaså i figur 30 visar skolenheters rättningsavvikelse för delprov C och nettoavvikelsen inte på något samband i svenska. Oavsett om rättningsavvikelsen är hög eller låg så är nettoavvikelsen hög eller låg. Figur 30. Plot av skolenheters rättningsavvikelse delprov C och skolenheters nettoavvikelse, 2014, svenska. Då det enbart är ett delprov i respektive ämne som har ombedömts går det inte att fastställa några slutsatser för samanalysen av ombedömningen tillsammans med avvikelsen mellan prov- och slutbetyg.

33 33 (49) I tidigare års samanalyser som var utförda för nationella prov med två delprov som ingick i ombedömningen, gick det att se ett signifikant samband mellan de båda delprovens rättningsavvikelser, sk genomsnittsavvikelsen och nettoavvikelsen.

34 5 Slutsats 34 (49) Analyserna har visat att det är stor variation mellan skolenheterna i skillnaderna mellan ämnesbetyg och resultaten på de nationella proven. I vissa skolenheter råder en hög överenstämmelse och i andra skolenheter har eleverna övervägande högre eller lägre ämnesbetyg jämfört med provbetyget. Vad dessa skillnader beror på är dock oklart. Skillnaderna kan inte heller fastslå huruvida det förekommer ett likvärdighetsproblem eller inte. Det kan vara så att eleverna som övervägande får ett högre eller lägre ämnesbetyg också har de kunskaper som motsvarar betyget. Det finns generellt en stor variation mellan skolenheterna och störst variation finns i årskurs 6. Det finns skolenheter, i såväl årskurs 6 som årskurs 9, där eleverna i genomsnitt fått exakt samma ämnesbetyg som provbetyg likväl som det finns skolor där eleverna i genomsnitt fått högre eller lägre ämnesbetyg. Inget tyder på att skillnader mellan skolenheterna, när det gäller avvikelser mellan prov och betyg, vare sig minskade eller ökade i årskurs 9 under perioden med den gamla betygsskalan. I och med att den nya betygsskalan infördes har variationen mellan skolenheter ökat, vilket till viss del kan ses som en naturlig följd vid införandet av nytt betygssystem med nya kunskapskrav och fler betygssteg. Ett resultat i analyserna är att flickor i större utsträckning än pojkar får ett högre ämnesbetyg än provbetyg i alla ämnen och i båda årskurserna. I årskurs 9 är andelen som får samma slutbetyg som provbetyg högre bland pojkarna i matematik och svenska, jämfört med flickorna. I matematik och svenska är det en större andel bland flickorna som får ett högre slutbetyg än provbetyget. För de naturorienterande och samhällsorineterande ämnena går det att jämföra provbetyget i ämnesprovet med slutbetyget i samma ämne samt det slutbetyg som inte haft ämnesprovet. Den analysen visar att respektive ämnes slutbetyg är ungefär lika och högre än motsvarande provbetyg oavsett om eleverna har skrivit ämnesprov i ämnet eller inte. Det finns ett samband mellan ämnesbetygen inom de natur- respektive samhällsorienterande ämnena. I analyserna för nettoavvikelsen ska beaktas att det finns så kallade tak- och golveffekter som påverkar nettoavvikelsen. Med golv- och takeffekter menas de effekter som uppkommer när många elever på en skola får ej godkänt betyg F eller har högsta betyget A. Om många elever på skola får betyg F i provresultatet i ett ämne kommer nettoavvikelsen påverkas positivt eftersom dessa elever bara kan få högre eller samma slutbetyg som provbetyg. Det omvända gäller om många elever på skolan har betyg A i provbetyg. Då kommer nettoavvikelsen påverkas negativt eftersom elever med betyg A i provbetyg endast kan få lika eller lägre slutbetyg. Jämförelsen av enskilda och kommunala huvudmän visar att det finns skillnader i att sätta högre eller lägre slutbetyg än provbetyg i engelska under senare år. Samanalysen av Skolverkets statistiska material och Skolinspektionens resultat av den centrala rättningen av nationella prov visar att det inte finns något samband mellan delprovsresultatet och ombedömningen av delprovet. Det finns heller inget samband mellan ett delprovs positiva rättningsavvikelse och slutbetyget, dvs att en lä-