Barnomsorg och skola

Transkript

1 kolverkets rapport nr 183 Barnomsorg och skola Jämförelsetal för huvudmän Del 1, 2000 Organisation - Personal - Resultat ammanfattning: I rapporten redovisas statistikuppgifter i form av jämförelsetal för barnomsorgen och för alla skolformer Uppgifter om organisation (barn, elever, utbildningsnivå/inriktning m.m.), resurser (personal, lärare per 100 elever m.m.) och i vissa fall utbildningsresultat (betyg, avbrott, övergång till högre studier) redovisas för varje kommun och landsting, för grupper av fristående skolor samt för sameskolan och specialskolorna. ummary: This reports shows comparitive statistics for the child-care system and for alla types of wedish schools in tastistics about organization (children, pupils, educational level etc.), resources (teachers and other staff, teachers per 100 pupils etc.) and in certain cases education results (grades, breaks in studies, transition to higher studies etc.) are given for individual municipalities and country councils, groups of indipendent schools, ami schools and special schools. Ämnesord: tatistik, jämförelsetal, huvudmän, barnomsorg, förskoleklass, grundskola, specialskola, särskola, gymnasieskola, vuxenutbildning, inskrivna barn, elever, lärare, personal, betyg och utbildningsresultat.

2 Beställningsadress: Beställningsnummer: Pris: Liber Distribution Publikationstjänst tockholm Telefon Telefax: E-post: 00: kr exkl. moms, porto och exp.kostnader Tidigare utgåvor i samma serie: Delrapport 1993, rapport nr 7, beställn. nr 93:31 Årsrapport 1993, rapport nr 38, beställn. nr 93:63 Delrapport 1994, rapport nr 46, beställn. nr 93:82 Årsrapport 1994, rapport nr 70, beställn. nr 94:120 Delrapport 1995, rapport nr 73, beställn. nr 95:143 Årsrapport 1995, rapport nr 76, beställn. nr 95:161 Delrapport 1996, rapport nr 97, beställn. nr 96:199 Årsrapport 1996, rapport nr 106, beställn. nr 96:231 Delrapport 1997, rapport nr 129, beställn. nr 97:284 Årsrapport 1997, rapport nr 134, beställn. nr 97:299 Delrapport 1998, rapport nr 146, beställn. nr 98:366 Årsrapport 1998, rapport nr 156, beställn. nr 98:391 Delrapport 1999, rapport nr 165, beställn. nr 99:444 Årsrapport 1999, rapport nr 172, beställn. nr 99:470 Rapporterna (från årsrapport 1997 och framåt) finns tillgängliga som Pdf-filer på kolverkets hemsida på internet. Internetaddressen är: Klicka sedan på gå direkt till... och vidare på statistik. Rapporternas tabeller (från 1994 och framåt) finns även tillgängliga i excelformat. amtliga tabeller kan föras över till den egna datorn. På samma internetadress finns uppgifter (från 1993 och framåt) dessutom tillgängliga i databasen Jämförelsetal för huvudmän. kolverkets diarienummer: 2000:161 IN IRN KOLV-R E Omslag: Holt Möller&Company Tryckeri: -M Ewert AB, undbyberg 2000 Utgiven av skolverket, tockholm

3 FÖRORD Information från det nationella uppföljningssystemet till skolhuvudmännen i form av jämförelsetal publiceras sedan 1993 två gånger per år. Del 1, som kommer under våren, innehåller information om organisation, personal och resultat. Del 2, som kommer under hösten, innehåller uppgifter om kostnader. Rapporterna med jämförelsetal riktar sig i första hand till dem som har ansvaret för genomförandet av barnomsorgs- och skolverksamheten, dvs. huvudmännen. Vår förhoppning är att materialet skall tjäna som underlag för diskussion och reflektion om den lokala skolverksamheten, dess organisation, kostnader och resultat. För att underlätta användningen av materialet för egna analyser finns tabellerna i denna och tidigare rapporter även tillgängliga via kolverkets hemsida på internet både som excelfiler och i en databas. Hela rapporten finns också tillgänglig som Pdf-fil. Adressen till kolverkets hemsida är Rapportens statistikuppgifter har granskats av uppgiftslämnarna, CB och kolverket. Det kan naturligtvis fortfarande finnas brister i enstaka kommuners eller andra skolhuvudmäns uppgifter, men kolverkets och CB:s bedömning är att uppgifterna i allmänhet håller en god kvalitet. Den viktigaste insatsen för denna kvalitet står uppgiftslämnarna för. Rapporten har tagits fram inom avdelningen för uppföljning och utvärdering på kolverket. CB:s program för skolstatistik respektive program för demografisk analys och jämställdhet har på kolverkets uppdrag svarat för all statistikproduktion och tabellframställning. Övergripande frågor med anledning av rapporten kan ställas till kolverkets enhet för uppföljning, tel , eller till kolverkets avdelning för analys och stöd, se telefonlista på omslaget. För frågor om enskilda statistikuppgifter hänvisas i första hand till CB, programmet för skolstatistik, som har tillgång till grundmaterialet, tel tockholm i mars 2000 taffan Lundh Avdelningschef Ulf chwartz Undervisningsråd 3

4 INNEHÅLLFÖRTECKNING FÖRORD 1. Det nationella uppföljningssystemet 2. Att läsa rapporten 3. Hur tillförlitliga är uppgifterna? 4. Några resultat TABELLER Barnomsorg totalt Tabell 1 Organisation verksamhet 1999 kommuner Förskola Tabell 1 Organisation verksamhet 1999 kommuner Tabell 2 Resurser - personal 1999 kommuner Familjedaghem Tabell 1 Organisation verksamhet 1999 Resurser - personal 1999 kommuner Fritidshem Tabell 1 Organisation verksamhet 1999 Resurser - personal 1999 kommuner Öppna verksamheter Tabell 1 Organisation verksamhet Resurser - personal 1999 kommuner Förskoleklass Tabell 1 Organisation verksamhet 99/00 kommuner, enskild verksamhet och fristående skolor Tabell 2 Resurser - personal 99/00 kommuner, enskild verksamhet och fristående skolor Grundskolan huvudmannens skolor Tabell 1 Organisation verksamhet 99/00 kommuner, sameskolan och fristående skolor Tabell 2 Organisation verksamhet 99/00 forts. kommuner, sameskolan och fristående skolor Tabell 3 Resurser - personal 99/00 kommuner, sameskolan och fristående skolor 4

5 Tabell 4 Utbildningsresultat 98/99 kommuner, sameskolan och fristående skolor pecialskolan huvudmannens skolor Tabell 1 Organisation verksamhet 99/00 Tabell 2 Resurser personal 99/00 ärskolan huvudmannens skolor Tabell 1 Organisation verksamhet 99/00 kommuner, landsting och fristående skolor Tabell 2 Resurser personal 99/00 kommuner och landsting Gymnasieskolan elever folkbokförda i kommunen Tabell 1 Organisation verksamhet 99/00 kommuner Gymnasieskolan huvudmannens skolor Tabell 2 Organisation verksamhet 99/00, forts. kommuner, landsting, fristående skolor och kompletterande skolor med statsbidrag Tabell 3 Resurser personal 99/00 kommuner, landsting, fristående skolor och kompletterande skolor med statsbidrag Gymnasieskolan elever folkbokförda i kommunen Tabell 4 Utbildningsresultat 1999 kommuner Gymnasieskolan huvudmannens skolor Tabell 5 Utbildningsresultat 1999, forts kommuner, landsting och fristående skolor Komvux huvudmannens skolor Tabell 1 Organisation verksamhet läsåret 98/99 kommuner och landsting Tabell 2 Organisation verksamhet läsåret 98/99 Resurser personal 99/00 kommuner och landsting Tabell 3 Utbildningsresultat, läsåret 98/99 Tabell 4 kommuner och landsting Utbildningsresultat, läsåret 98/99, forts kommuner ärvux huvudmannens skolor Tabell 1 Organisation verksamhet 99/00 Resurser personal 99/00 kommuner 5

6 venska för invandrare huvudmannens skolor Tabell 1 Organisation verksamhet 98/99 Resurser personal 99/00 Utbildningsresultat 96/97 98/99 kommuner BILAGOR Bilaga 1: Uppgifternas tillförlitlighet Bilaga 2: Kommungrupperingar 6

7 1. DET NATIONELLA UPPFÖLJNINGYTEMET En förutsättning för utveckling av en verksamhet är att den följs upp och utvärderas. Ett av redskapen för uppföljning av barnomsorgsoch skolverksamheten är det nationella uppföljningssystemet. I form av jämförelsetal redovisas information från systemet två gånger per år till huvudmännen. Huvudmännen för barnomsorg och skola är uppgiftslämnare till uppföljningssystemet. De föreskrifter som anger vilka uppgifter som skall lämnas för skolan återfinns i kolverkets författningssamling. Två rapporter per år Jämförelsetal publiceras i två rapporter, i mars respektive oktober. Från och med oktoberrapporten 1998 innehåller jämförelsetalsrapporterna även uppgifter om organisation och resurser i barnomsorgen (dvs. förskoleverksamhet och skolbarnomsorg). kolverket övertog den 1 januari 1998 myndighetsansvaret för barnomsorgen från ocialstyrelsen, vilket skedde i samband med att bestämmelserna om barnomsorg flyttades över från socialtjänstlagen till skollagen. kolverket har därmed ansvar för insamling och publicering av barnomsorgsstatistiken. Jämförelsetal för barnomsorg har tidigare redovisats i publikationen Jämförelsetal för socialtjänsten som kan beställas från ocialstyrelsens kundtjänst (tel ). De första rapporterna i föreliggande serie kom 1993 och den här rapporten är således den åttonde årgången. 1) I del 1, som utkommer på våren, presenteras mått rörande organisation, personalresurser och resultat för olika verksamhetsformer och huvudmän. I del 2, som utkommer på hösten, redovisas huvudmännens kostnader för olika verksamheter. Tidigare har höstens publikation även innehållit vissa organisations- och resultatmått som upprepats från vårrapporten. Dessa har av utrymmesskäl lyfts ut från och med 1998 och publiceras alltså enbart i vårens rapport. Både vårens och höstens rapporter skickas ut till de tjänstemän som på kommun- och landstingsnivå är närmast ansvariga för barnomsorgen och skolan gentemot politikerna, dvs. tjänstemän på förvaltningar och motsvarande liksom till politiker i kommuner och landsting. Dessutom skickas rapporterna till företrädare för de fristående skolorna och till specialskolorna och sameskolorna. Underlag för reflektion och diskussion ammantaget ger jämförelsetalen i de två rapporterna en bild av hur huvudmännen organiserar sin verksamhet, vilka resurser som sätts in och vilka resultat som uppnås. Vår förhoppning är att materialet skall komma till användning som underlag för reflektion och diskussion om den egna verksamheten i jämförelse med andras. Huvuddelen av måtten är desamma år från år för att möjliggöra jämförelser över tid. För att underlätta de egna analyserna finns rapporternas tabeller också tillgängliga via kolverkets hemsida på internet. Internet-adressen är: (välj först Gå direkt till och därefter tatistik). 1) e förteckning på sid. 2. 7

8 2. ATT LÄA RAPPORTEN Redovisningen i denna rapport omfattar alla barnomsorgs- och skolformer så när som på tatens skolor för vuxna (V). Redovisningen sker i form av jämförelsetal för respektive barnomsorgs- och skolhuvudman och/eller hemkommun. Fristående skolor på grundskolenivå redovisas aggregerade i grupper efter sin inriktning och fristående skolor på gymnasienivå redovisas i grupperna fristående gymnasieskolor, kompletterande skolor och riksinternatskolor. Kommunerna redovisas sorterade i nio grupper efter strukturella egenskaper som till exempel befolkningsstorlek och näringslivsstruktur enligt venska Kommunförbundets indelning (bilaga 2). I årets rapport har kommungruppernas sammansättning förändrats jämfört med motsvarande rapport föregående år. En uppdatering har skett utifrån förändringar i befolkningsstorlek och näringsliv. Det har inneburit att flera kommuner bytt kommungrupp och att antalet kommuner som ingår i en kommungrupp kan vara fler eller färre än tidigare. Materialet i rapporten är omfatttande och innehåller information som är intressant ur många olika aspekter. Resultaten genererar många nya frågor om vad som liggger bakom de förhållanden som redovisas, vilket förhoppningsvis kommer att stimulera till egna analyser och utvärderingar hos huvudmännen. Materialet i rapporten ger ingen grund för betygssättning av barnomsorgs- eller skolverksamheten hos en huvudman. Det nationella uppföljningssystemet och denna rapport är i grunden beskrivande. Vill man söka orsakssamband och förklaringar till vissa värden, måste man gå vidare och skaffa kompletterande information. Om det gäller förklaringar till enstaka värden, är det oftast huvudmannen som kan ge sådana. Det kan också vara brister i statistiken som ligger bakom skillnader. Trots ett omfattande granskningsarbete, förekommer fortfarande vissa brister i materialet. Det är också viktigt att vara medveten om att vissa mått är beräknade på ett så litet antal barn/elever att även relativt stora avvikelser från riksmedelvärdet förklaras av tillkomst eller avsaknad av exempelvis en eller ett par barn/elever. Detta gäller naturligtvis i första hand små kommuner, delverksamheter och verksamhetsformer med ett litet antal barn/elever. Definitioner för de jämförelsetal och andra uppgifter som redovisas i tabellerna finns i en definitionsruta i tabellens slut. Eftersom många jämförelsetal enbart utifrån benämningen i tabellhuvudet skulle kunna beräknas på flera olika sätt, är det viktigt för tolkningen av talen att känna till de exakta definitionerna. Följande markeringar används i tabellerna 0 betyder att uppgift inte finns hos huvudmannen eller finns i så liten omfattning att det blir 0 efter avrundning. betyder att uppgift inte kan förekomma, t ex uppgift om lärare per 100 elever i gymnasieskolan i kommun som inte har gymnasieskola.. betyder alltför osäker uppgift. Används om uppgiften är ofullständig, saknas på grund av bortfall eller om den bedömts ha dålig kvalitet... betyder också att uppgift ej redovisas på grund av att antalet enheter i redovisningsgruppen är mindre än tre och uppgiften bedömts som känslig. Om t ex antalet elever i en skolform är en eller två sätts.. för vissa andelsmått. 1), 2) etc betyder att särskild förklaring finns i definitionsrutan i tabelllens slut. 8

9 3. HUR TILLFÖRLITLIGA ÄR UPPGIFTERNA? De uppgifter som redovisas i denna rapport har samlats in av CB på uppdrag av kolverket. Insamlingen av barn-, personal-, elev- och läraruppgifter har skett antingen på blanketter eller på ADB-media genom uttag ur administrativa register. Uppgifter om slutbetyg har samlats in genom kopior av slutbetyg eller uttag ur administrativa system. Genom en förfrågan före insamlingsåret har kommunerna själva kunnat avgöra om uppgiftsinsamlingarna om elever, lärare mm skall skickas till enskilda skolor eller till kommunen centralt för att besvaras. Information om barn och personal i barnomsorgen har lämnats antingen från den förvaltning som ansvarar för barnomsorgen eller från de grundskolor dit verksamheten är förlagd. Genom att många uppgifter om elever eller lärare har samlats in som individuppgifter har vissa mått som övergång från grundskolan till gymnasieskolan eller från gymnasieskolan till högskolan kunnat tas fram genom bearbetningar av register. yftet är självfallet att uppgifterna skall bli av så hög kvalitet som möjligt, samtidigt som arbetet med att lämna uppgifter i möjligaste mån begränsas. Ett omfattande påminnelsearbete och en omfattande granskning, rättning och komplettering av inkommmet material har gjorts av CB. Det är kolverkets och CB:s bedömning att uppgifterna i allmänhet håller en hög kvalitet. Den viktigaste insatsen för kvaliteten bidrar uppgiftslämnarna själva med genom att lämna uppgifter med god tillförlitlighet. I bilaga 2 ger CB en utförlig kvalitetsredovisning av statistiken. 9

10 4. NÅGRA REULTAT BARNOMORG Kommunerna är sedan 1995 skyldiga att tillhandahålla barnomsorg i form förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för barn i ålder 1-12 år i den omfattning som behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete och studier eller barnets eget behov. Förskoleverksamhet vänder sig till barn som inte börjat skolan och bedrivs i form av förskola, familjedaghem och öppen förskola. kolbarnsomsorg vänder sig till barn som börjat skolan (inklusive förskoleklass) och omfattar fritidshem, familjedaghem och öppen fritidsverksamhet. Nytt i årets statistik är uppgifter om den öppna förskolans personal samt om avdelningar och pedagogisk ledning i öppen fritidsverksamhet. Det är första gången som uppgifter om den öppna fritidsverksamheten ingår i statistiken. Jämförbarhet med tidigare år Under 1998 ägde flera förändringar rum inom barnomsorgen som påverkar möjligheterna att göra jämförelser med statistik för tidigare år. Den 1 januari 1998 ersattes kommunernas skyldighet att erbjuda sexåringar förskola under minst 525 timmar med en skyldighet att tillhandahålla plats i den nya (frivilliga) skolformen förskoleklass. 1) En stor del av sexåringarna hade tidigare fått sina 525 timmars förskola i deltidsgrupp, som tillsammans med daghem utgjorde olika organisationsformer av förskola. Den 1 augusti 1998 utgick de två begreppen daghem och deltidsgrupp från skollagen och kvar blev den enhetliga beteckningen förskola. Från och med 1998 används endast benämningen förskola i statistiken. Införandet av förskoleklassen innebär att förskolan från och med 1998 huvudsakligen tar emot barn i åldern 1-5 år i stället för som tidigare barn i åldern 1-6 år. exåringarna har i princip försvunnit från förskolan och går i stället i förskoleklass som tillhör skolan. De sexåringar som behöver heldagsomsorg går i allmänhet i någon form av skolbarnsomsorg, vanligen i fritidshem. exåringar i fritidshem är dock inte något nytt. Antalet har ökat under större delen av talet. Från och med 1998 är sexåringarna således inskrivna i skolformen förskoleklass och fritidshem i stället för i förskola (daghem eller deltidsgrupp). Många sexåringar kombinerade tidigare sin vistelse i deltidsgrupp med någon annan barnomsorgsform, som familjedaghem eller fritidshem. Motsvarigheten till de barn som endast gick i deltidsgrupp, kan sägas ha försvunnit från barnomsorgen. År 1997 utgjorde de omkring barn. Figur 1: Barnomsorgens former 1) Uppgifter om elever och personal mm i förskoleklass redovisas i avsnittet föreskoleklass. 10

11 ammantaget gör förändringarna att 1998 års uppgifter om förskolan inte utan vidare kan jämföras med tidigare års uppgifter om daghem och deltidsgrupp. Även för fritidshem bör jämförelser med tidigare år göras med viss försiktighet. När det gäller fritidshemmen har insamlingen av uppgifter förändrats från och med i år. För fritidshem som har samma ledning som en grund- eller särskola hämtas uppgifterna om personal direkt från skolan. Uppgifterna om personal redovisas per individ, dvs. på samma sätt som uppgifter om lärare länge redovisats. För fritidshem som inte har samma ledning som en grundeller särskola inhämtas uppgifterna som tidigare från kommunen centralt. Förändringarna i insamlingsmetod kan leda till vissa skillnader i redovisningen jämfört med tidigare år, bland annat genom att arbetstiden för personal i integrerad verksamhet troligen fördelas på de olika verksamheterna i större utsträckning än tidigare. junkande födelsetal medför färre inskrivna barn Det totala antalet inskrivna barn i barnomsorgen har minskat mellan 1998 och I oktober 1999 var totalt barn inskrivna i förskolor, familjedaghem och fritidshem, en minskning sedan 1998 med drygt barn. Det är antalet barn inskrivna i förskola och familjedaghem som minskat kraftigt medan barnantalet i fritidshem fortsatt att öka, en ökning som till stor del uppväger minskningen av barn i förskola och familjedaghem. Noteras kan att för första gången är antalet barn inskrivna i fritidshem högre än antalet barn inskrivna i förskola. Minskningen av antalet inskrivna barn sammanhänger med de sjunkande födelsetalen. Till exempel minskade antalet 1-5-åringar i befolkningen med fem procent mellan åren 1998 och 1999, från till barn. Trots att antalet inskrivna barn sjunkit har andelen inskrivna barn av alla barn Diagram 1: Antal inskrivna barn i olika verksamhetsformer i barnomsorg i befolkningen ökat. Det gäller för samtliga åldersgrupper utom för den äldsta, åringarna, där andelen inskrivna barn är oförändrad. Totalt var 75 procent av alla barn 1-5 år inskrivna i förskolor och familjedaghem 1999, jämfört med 73 procent året innan. Andelen inskrivna 6-9 åringarna i fritidshem och familjedaghem uppgick till 66 procent 1999, jämfört med 60 procent I åldersgruppen år var 7 procent av barnen inskrivna, samma andel som Den högsta andelen barn i barnomsorg finns i storstadsområden. Hösten 1999 var 60 procent av storstadskommunernas barn i åldern 1-12 år inskrivna i någon form av barnomsorg I glesbygdskommunerna var andelen endast 47 procent. Fortsatt ökning av andel barn i förskolan I oktober 1999 var barn inskrivna i förskolan, en minskning med barn sedan året innan. Trots minskningen av antalet barn har andelen barn inskrivna i för- Diagram 2: Andel barn (%) i olika åldersgrupper som är inskrivna i barnomsorgen

12 skola av alla barn i åldern 1-5 år fortsatt att öka. År 1999 var 64 procent inskrivna i förskola jämfört med 61 respektive 59 procent åren 1998 och (%) Högst andel 1-5-åringar i förskolan har kommungrupperna storstäder, förortskommunerna och större städer (72, 66 respektive 68 procent). Andelen är lägst i landsbygdskommuner och gruppen övriga mindre kommuner (50 respektive 51 procent). Trots att sexåringarna i princip har lämnat förskolan och går i skolformen förskoleklass var sexåringar inskrivna i förskola Det motsvarar drygt 3 procent av åldersgruppen. Allt färre barn i familjedaghem Antalet barn i familjedaghem har minskat under hela 1990-talet och fortsätter att minska. I oktober 1999 var barn inskrivna, jämfört med året innan. edan 1990, då barn var inskrivna, har antalet mer än halverats. År 1999 fanns 11 procent av alla barn i åldern 1-5 år och 3 procent i åldersgruppen 6-9 år i familjedaghem. Året innan var motsvarande andelar 12 respektive 4 procent. Andelen barn i familjedaghem är högst i landsbygdskommuner där 19 procent av alla 1-5-åringar var inskrivna i familjedaghem I storstäderna var motsvarande andel endast 5 procent. I Eda, Mönsterås, ollefteå, Hällefors, Bromölla och Ydre går mer än var tredje 1-5- åring i familjedaghem, medan Lessebo, Åsele och Överkalix saknar familjedaghem. Diagram 3: Andel barn (%) 1-5 år inskrivna i förskola respektive familjedaghem efter kommungrupp 1999 Förskola i storstadsområden, familjedaghem i mindre kommuner Fördelningen på olika verksamhetsformer skiljer sig förhållandevis mycket åt mellan kommungrupperna. torstäderna har högst andel inskrivna barn i förskola och lägst andel barn inskrivna i familjedaghem, medan landsbygdskommunerna och gruppen övriga mindre kommuner har lägst andel barn inskrivna i förskola och högst andel barn inskrivna i familjedaghem. killnaderna mellan kommunerna är alltså stora. I till exempel Danderyd var 81procent av barnen 1-5 år inskrivna i förskola och 10 procent inskrivna i familjedaghem medan i Ydre 15 procent var inskrivna i förskola och 40 procent i familjedaghem. I Eda, Kil och Tanum är andelen barn inskrivna i familjedaghem ungefär lika stor som andelen barn inskrivna i förskola, procent i vardera verksamheten. Rekordmånga barn i fritidshem Antalet inskrivna barn i fritidshem har ökat kraftigt under 1990-talet och ökningen fortsätter. År 1999 fanns barn i fritidshemmen, en ökning med barn eller tio procent sedan föregående år. edan 1990, då barn var inskrivna i fritidshem, har antalet barn tredubblats. Utbyggnaden av fritidshemsverksamheten hänger delvis samman med att verksamheten numera även omfattar sexåringar och att barnkullarna som börjat skolan de senaste åren varit ovanligt stora. Men utbyggnaden har också inneburit att en allt större andel av barnen under sina första skolår går i fritidshem. Hösten 1999 gick 62 procent av alla barn i åldern 6-9 år i fritidshem, jämfört med 56 procent föregående år och 38 procent Bland de lite äldre barnen (10-12 år) är det fortfarande relativt få som går i fritidshem, sju procent, vilket är oförändrat sedan föregående år. Andelen 6-9-åringar i fritidshem har ökat i alla kommungrupper, men ökningen är kraftigast i storstäderna, som ligger högst bland kommungrupperna med 77 procent av barnen inskrivna i fritidshem. I tockholm går nu nio av tio barn i åldern 6-9 år i fritidshem. Även förortskommuner och större städer ligger relativt högt, medan glesbygdskommunerna har lägst andel. Högre personaltäthet i förskolan Antalet barn per årsarbetare har ökat kraftigt i förskolan/daghemmen sedan början av 1990-talet. Ökningen har dock avstannat och 1999 minskade barntätheten för första gången sedan 1980-talet. Antalet barn per årsarbetare uppgick till 5,4 jämfört med 5,7 året innan. Minskningen tillfaller helt kommunala förskolor. Vid de enskilda förskolorna var antalet barn per årsarbetare 5,7, detsamma som ett år tidigare. 12

13 Variationerna är måttliga mellan olika kommungrupper men stora mellan olika kommuner. Högst personaltäthet i kommunala förskolor har Älvsbyn med 3,8 inskrivna barn per årsarbetare, lägst har Falkenberg med 7,5 barn per årsarbetare. Andelen årsarbetare i förskolan med pedagogisk högskoleutbildning uppgick 1999 till 54 procent, samma andel som Andelarna skiljer sig inte nämnvärt åt mellan olika kommungrupper. Det finns dock betydande skillnader mellan enskilda kommuner. Högst andel årsarbetare med pedagogisk högskoleutbildning har Malung och Ovanåker med 99 respektive 95 procent medan Ydre har den lägsta andelen med 18 procent. Flest barn i landsbygdskommunernas familjedaghem Det genomsnittliga antalet barn per familjedaghem uppgick till 5,5 barn 1999, något färre än 1997 och 1998 då antalet var 5,7 barn. Familjedaghemmen i landsbygdskommunerna, där familjedaghem är vanligast, tar emot flest barn (6,1), medan storstäderna har lägst antal barn per familjedaghem (5,4). Vart tionde familjedaghem tog emot nio barn eller fler Hälften av kommunerna hade inga familjedaghem med så många barn. Det fanns vissa skillnader mellan kommungrupperna. I storstäderna hade 4 procent av familjedaghemmen nio barn eller fler medan motsvarande andel i landsbygskommunerna var 17 procent. Noteras bör att tidigare år angavs andelen familjedaghem med åtta barn eller fler. Både 1998 och 1997 var denna andel 23 procent. högst i förortskommunerna (77 procent). Dock har andelen ökat i glesbygdskommunerna och minskat något i förortskommunerna. Motsvarande andelar 1998 var 48 respektive 79 procent. Fortsatt minskning av personaltäthet i fritidshem Personaltätheten i fritidshemmen har minskat betydligt under talet. Mellan 1990 och 1998 nästan halverades personaltätheten. Även mellan 1998 och 1999 har personaltätheten minskat. En del av minskningen kan troligen hänföras till förändringar i insamlingsmetod, men vi bedömer att det även skett en faktisk minskning mellan de bägge åren. År 1999 gick det 17,8 inskrivna barn per årsarbetare i fritidshem. Fritidspedagoger och annan personal på fritidshemmen har på många håll blivit en resurs i skolan. I oktober 1999 hade var sjätte (16%) fritidspedagog arbetstid förlagd både i fritidshem och grundskola. törre städer och medelstora städer har i genomsnitt flest fritidshemsbarn per årsarbetare, medan glesbygdskommunerna ligger lägst. Andelen av personalen som har pedagogisk högskoleutbildning, främst fritidspedagogutbildning, är 68 procent, vilket är samma nivå som föregående år. Lägst utbildningsnivå hos personalen finns i förortskommuner (58 procent) och storstäder (60 procent), medan större städer har den högsta utbildningsnivån (78 procent). Ovanligt med modersmålsstöd År 1999 hade 12 procent av de 1-5- åringar som gick i förskola ett annat modersmål än svenska. I familjedaghemmen var motsvarande andel 4 procent. Det motsvarar sammantaget cirka barn. Av dessa fick 5080 barn, eller 1,3 procent av alla inskrivna barn i förskola och familjedaghem, stöd i sitt modersmål, flertalet i förskolan. Andelen barn med annat modersmål än svenska är högst i storstäderna och vissa förortskommuner samt i några kommuner i gränstrakterna till Finland. Andelen barn i förskolan som får modersmålsstöd är högst i Järfälla och Botkyrka (14 respektive 13 procent). Enskild barnomsorg vanligast i storstadsområdena Barnomsorg i enskild regi, dvs. i verksamhet som drivs av annan huvudman än kommunen, har blivit vanligare under 1990-talet och ökningen fortsatte mellan 1998 och Antalet dagbarnvårdare har minskat det senaste året från till knappt En hög andel av dagbarnvårdarna, 70 procent, hade någon form av utbildning för arbete med barn. Liksom tidigare år är denna andel lägst i glesbygdskommunerna (58 procent) och Diagram 4: Andelen (%) barn 1-5 år inskrivna i enskild förskola av alla inskrivna barn 1-5 år i förskola per kommungrupp

14 1999. Totalt fanns 10 procent av alla barn i barnomsorgen i enskilda verksamheter Förskolan är den verksamhet där störst andel barn, 15 procent, går i enskild regi. För fritidshemmen är andelen 7 procent. Motsvarande andelar föregående var 9, 13 respektive 5 procent. Enskild barnomsorg är betydligt vanligare i storstäder och förortskommuner än i övriga kommungrupper. År 1999 fanns var till exempel 21 procent av storstädernas och förortskommunernas barn i förskolan i enskilda förskolor medan andelen endast var 6 procent i industrikommuner. pridningen mellan olika kommuner är stor. I 73 kommuner fanns inga förskolor i enskild regi alls medan det fanns cirka 40 kommuner, främst förortskommuner men även glesbygdskommuner, med över 20 procent av barnen i enskild regi. Högst andelar hade Torsby och Täby där 45 respektive 46 procent av de inskrivna barnen gick i enskild förskola. Ungefär 70 procent av kommunerna saknar enskilda fritidshem I 40 kommuner går mer än 10 procent av fritidhemsbarnen i ett enskilt fritidshem. Gemensam ledning i fritidshem och grundskola Fritidshemmen har, liksom förskoleklassen, i mycket stor grad gemensam ledning med grundskolor och särskolor. Hösten 1999 gick 96 procent av alla barn i fritidshem i ett fritidshem som har samma rektor som en grundskola eller särskola. I mer än hälften av alla kommuner gick alla barn i ledningsmässigt integrerade verksamhet. Det är bara i en handfull kommuner som det är vanligt att fritidshemmen är ledningsmässigt fristående. I fem kommuner gick mer än hälften av fritidshemsbarnen i sådan verksamhet. Öppna förskolor läggs ner Nedläggningen av öppna förskolor fortsätter. År 1999 fanns 869 öppna förskolor vilket är ett sextiotal färre än edan början av 1990-talet har antalet öppna förskolor i det närmaste halverats (år 1991 fanns 1644 stycken). År 1999 hade 120 kommuner inte någon öppen förskola alls. Det är ett tiotal fler kommuner än året innan. Flest enheter finns i tockolm, tätt följd av Göteborg (39 respektive 37). I genomsnitt fanns det 0,75 årsarbetare per öppen förskola hösten En stor andel av årsarbetarna 80 procent har en pedagogisk högskoleutbildning. Andelen är högre än inom förskolan (se ovan). Få kommuner har öppen fritidsverksamhet Hösten 1999 insamlades för första gången uppgifter om skolbarnsomsorg i form av öppen fritidsverksamhet riktad till åringar. Endast 20 procent av kommunerna uppgav att de hade sådan verksamhet. Denna andel är lägre än de andelar som framkommit i tidigare uppföljningar av kolverket respektive ocialstyrelsen. Våren 1998 uppgav drygt var fjärde kommun att de hade öppen fritidsverksamhet riktad till barn i åldern år, våren 1995 var samma andel närmare 30 procent. 1) Öppen fritidsverksamhet är något vanligare i storstadsområden än i landsbygds och glesbygdskommuner. Drygt hälften av de öppna fritidsverksamheterna 56 procent - hade samma pedagogiska ledning som grundskolan FÖRKOLEKLA Första steget mot målen i Lpo94 edan 1998 är förskoleklassen för sexåringar en egen skolform. Deltagandet är frivilligt från elevernas sida medan kommunen har skyldighet att erbjuda plats för alla som vill. Förskoleklassen omfattas av läroplanen för det obligatoriska skolväsendet Lpo94. I denna sägs bl.a. att samarbetsformer ska utvecklas mellan förskoleklass, skola och fritidshem. Utbildningen i förskoleklass ska ses som det första steget mot läroplanens mål. tatistiska uppgifter om förskoleklassen har samlats in för andra året i rad. amtidigt har insamlingen skett på ett till stora delar nytt sätt. Uppgifterna har nämligen hämtats direkt från grund- och särskolor i de fall verksamheten har samma pedagogiska ledning som dessa skolformer. Ifråga om förskoleklass som inte har sådan pedagogisk samverkan har insamlingen liksom föregående år skett från ansvarig central förvaltning inom kommunen. Den pedagogiska och organisatoriska samverkan med andra skolformer som gäller för större delen av verksamheten i förskoleklass har gjort uppgiftslämnandet komplicerat. Bland annat har uppgiftslämnarna tvingats göra skattningar och schablonmässiga fördelningar av olika mått, främst beträffande personalen. Eftersom uppgiftslämnarna är många är det rimligt att anta att deras skattningar och fördelningar genomförts på olika sätt. Vissa resultat bör därför tolkas med försiktighet. Även det faktum att många av uppgiftslämnarna är nya för året gör jämförelser med föregående års uppgifter vansklig. Ökad andel av sexåringarna i förskoleklass Läsåret 1999/00 går drygt barn i förskoleklass. Det innebär en liten minskning knappt elever gentemot föregående år. Årskullen sexåringar är mindre än föregående år närmare färre. Den andel av årskullen som finns i förskoleklass har alltså ökat, från 91 till 93 procent. amtidigt 1) Utan oskäligt dröjsmål? Rapport från kolverket september

15 har andelen av sexåringarna i årskurs 1 i grundskolan minskat från 5,9 till 4,3 procent. Detta kan sammantaget tolkas som att förskoleklassen stärker sin ställning som sexåringarnas skolform. Föregående år var 14 procent av sexåringarna inskrivna i förskola. Motsvarande andel har detta år sjunkit till 3 procent. Detta tyder på att en anpassning gjorts till skollagens bestämmelser enligt vilka förskoleverksamhet avser barn som inte går i skolan. Några kommuner har i uppgiftsinsamlingen redovisat att man inte har några elever eller en mycket liten andel i förskoleklass. exåringarna finns istället i grundskolans första årskurs. Det gäller främst kommunerna kurup, kövde, Torsås, Vimmerby Älvsbyn, Östersund och Östhammar. Andelen femåringar av alla elever i förskoleklass minskade jämfört med föregående år, från 2 till 1 procent. Liksom läsåret 1998/99 fanns den högsta andelen femåringar i Haninge kommun, där den dock minskat från 30 till 18 procent. amma pedagogiska ledning som grundskolan Föregående år kunde statistiken endast belysa lokalmässig samverkan med grundskolan. I årets insamling har detta mått slopats till förmån för ett mer verksamhetsanknutet sådant. Det nya måttet visar att andelen elever i verksamhet som har samma pedagogiska ledning som grund- eller särskola uppgår till 97 procent. pridningen mellan kommunerna är liten i nio av tio kommuner finns minst 98 procent av alla elever i verksamhet där samverkan av detta slag sker. Det finns trots detta några kommuner där bara en liten del eller ingen del alls av verksamheten har samma pedagogiska ledning som grund- eller särskola. än svenska och fyra procent får modersmålsstöd. Andelen som får modersmålsstöd har ökat med närmare en procentenhet jämfört med föregående läsår. En jämförelse kan också göras med grundskolan där 12 procent av eleverna är berättigade till modersmålsundervisning och sex procent deltar i sådan undervisning. I förskolan har 12 procent av alla inskrivna barn ett annat modersmål medan två procent får modersmålsstöd. Andelen elever i förskoleklass med annat modersmål varierar mellan kommungrupperna. torstäder, förortskommuner och större städer har en högre andel elever med annat modersmål och de har också en högre andel elever som får modersmålsstöd. Verksamhet i enskild regi Antalet elever som går i förskoleklass hos enskild anordnare uppgår till totalt 4 892, vilket motsvarar 4,4 procent av samtliga elever. Av dessa går majoriteten, elever, i fristående förskoleklass, dvs. i förskoleklass på en fristående skola. En jämförelse visar att andelen elever som går i fristående skolor är exakt densamma som i grundskolan, 3,4 procent. Övriga elever hos enskild anordnare (1 037) går i förskoleklass som kommunen har ett övergripande ansvar för men som anordnas av t ex en enskild förskola, sameskolan eller en specialskola. Andelen elever hos enskild anordnare varierar mellan olika kommungrupper, vilket diagram 5 illustrerar. I storstäder går 10 procent av samtliga elever i förskoleklass hos enskild anordnare. Andelen är också relativt hög i förortskommuner och i större städer. I övriga kommungrupper är andelen låg. Mönstret är ungefär detsamma som i grundskolan. Både personaltäthet och utbildningsnivå varierar Eftersom sättet att samla in statistikunderlaget har förändrats fr.o.m. hösten 1999 övergång från grupptill individstatistik samt nya uppgiftslämnare (se också ovan) är det osäkert om förändringar jämfört med föregående år är reella eller enbart beroende på ny mätteknik. Denna osäkerhet gör att nedan redovisade uppgifter bör tolkas med viss försiktighet. Antalet anställda i förskoleklass omräknat till årsarbetare har ökat fem procent eller med drygt 400 årsarbetare sedan läsåret 1998/99. amtidigt har antalet elever minskat. ammantaget innebär detta att personaltätheten mätt i antalet årsarbetare per 100 elever ökat något, från 7,7 till 8,0. Mellan kommuner finns stora skillnader i beräknad Elever med annat modersmål Totalt 11 procent av eleverna i förskoleklass har ett annat modersmål Diagram 5: Andel elever i förskoleklass hos enskild anordnare per kommungrupp läsåret 1999/00. 15

16 personaltäthet. Den varierar från 4,5 till 12,9 årsarbetare per 100 elever för de kommuner som redovisat uppgifter för samtliga skolor. En jämförelse mellan personaltätheten hos kommunala och enskilda anordnare visar också skillnader. I kommunal förskoleklass är tätheten 8,0 årsarbetare per 100 elever medan den är 7,2 hos enskilda anordnare. Årets statistik visar att det finns skillnader mellan andelen årsarbetare med pedagogisk högskoleutbildning i kommunal verksamhet och hos enskilda anordnare. I kommunal verksamhet är andelen med förskollärarutbildning 70 procent medan motsvarande andel hos enskilda anordnare är 47 procent. Det finns dock betydligt större andel med lärarutbildning hos enskilda anordnare jämfört med kommunala. Även den totala andelen årsarbetare som har pedagogisk högskoleutbildning, dvs. förskollärar-, fritidspedagog- eller lärarutbildning, skiljer sig åt. I kommunal verksamhet är andelen med pedagogisk högskoleutbildning 85 procent och hos enskilda anordnare är den 75 procent. Här finns dock stora skillnader mellan kommunerna. I fem kommuner är andelen med pedagogisk högskoleutbildning mindre än 60 procent medan den i närmare 30 kommuner är 100 procent. GRUNDKOLAN Elevantalet i grundskolan fortsätter att öka Läsåret 1999/00 går nästan elever i grundskolan, en ökning med knappt 2,5 procent jämfört föregående läsår. Elevantalet i grundskolan är därmed det högsta sedan läsåret 1979/80. Nästan en miljon elever går i den kommunala grundskolan, vilket motsvarar en ökning med 2,1 procent jämfört med föregående läsår. Drygt elever går detta läsår i fristående grundskolor. Antalet elever i fristående skolor ökade med 14,6 procent jämfört med föregående läsår. 3,4 procent av grundskolans samtliga elever går i fristående grundskolor. Denna andel har ökat successivt under 1990-talet. om en jämförelse kan nämnas att det fanns ca elever i fristående grundskolor läsåret 1993/94 eller ca 1,5 procent av samtliga grundskoleelever. Flest elever går i fristående skolor med inriktning mot speciell pedagogik och allmän inriktning. Bland kommungrupperna har storstäderna den högsta andelen elever i fristående skolor, 8,6 procent. Det finns dock betydande skillnader mellan storstäderna. I Göteborg går 10,8 procent av eleverna i grundskolan i fristående skolor medan motsvarande andel i Malmö är 4,2 procent. Högst andel elever i fristående skolor har Lidingö kommun med 18,2 procent. I en tredjedel av kommunerna, 97 kommuner, är inga elever inskrivna i fristående skolor. Andelen sexåringar i årskurs 1 fortsätter att minska Andelen sexåringar i årskurs 1 fortsätter att minska och utgör detta läsår 4,1 procent av samtliga elever i årskurs 1 jämfört med 5,8 procent föregående läsår. I de kommunala skolorna är 3,6 procent av eleverna i årskurs 1 sex år, medan andelen i fristående skolor är betydligt högre, 14,5 procent. De senaste åren har andelen sexåringar i årskurs 1 minskat i såväl kommunala som fristående skolor. Minskningen bör ses i ljuset av att den nya skolformen förskoleklass införts från och med föregående läsår. Förskoleklassen ersätter kommunernas tidigare skyldighet att erbjuda sexåringar 525 timmar i förskola. Förskoleklasser och grundskolan har på många håll utvecklat ett samarbete. Drygt 94 procent av eleverna i år 1-3 går i skolor där rektor även ansvarar för förskoleklass. I 174 kommuner, ca 60 procent av kommunerna, har andelen sexåringar i årskurs 1 minskat. I det stora flertalet kommuner är andelen sexåringar i årskurs 1 mycket liten. Detta läsår är det 71 kommuner som inte har några sexåringar alls i år 1, motsvarande för föregående läsår var 42 kommuner. I 91 kommuner, ca 32 procent av kommunerna, har däremot andelen sexåringar ökat. pridningen mellan kommunerna stor. I sju kommuner är mer än 40 procent av eleverna i årskurs 1 sexåringar, medan andelen är mindre än 13 procent i resterande kommuner. De kommuner som har över 40 procent sexåringar i år 1 är Älvsbyn, Torsås, Vimmerby, Östhammar, Östersund, kurup och kövde. Kommunerna Östersund, kurup och kövde har högst andel sexåringar i årskurs 1, över 80 procent. Andelen sexåringar i årskurs 1 har även ökat i dessa kommuner jämfört med föregående läsår. En tredjedel av eleverna i år 1 läser engelska Efter införandet av den nya läroplanen för grundskolan (Lpo 94) har allt fler elever börjat läsa engelska redan i årskurs 1. Läsåret 1999/00 får 33 procent av eleverna i årskurs 1 undervisning i engelska, en ökning med en procentenhet jämfört med föregående läsår. I de fristående skolorna får över hälften av eleverna i årskurs 1 undervisning i engelska. Det är dock stor skillnad mellan fristående skolor med olika inriktning. Det finns även stora skillnader mellan olika kommungrupper. I förortskommunerna har 42 procent av eleverna i årskurs 1 börjat läsa engelska mot 16 procent i industrikommunerna. killnaden mellan landets tre storstäder är också 16

17 påtaglig. I tockholm började 51 procent av eleverna i årskurs 1 läsa engelska medan andelarna i Göteborg och Malmö var 7 respektive 8 procent. Val av språk I allt fler kommuner gör eleverna sitt språkval före årskurs 7. För fyra år sedan, d.v.s läsåret 1995/96, var det drygt 26 procent av kommunerna som införde B-språk först i årskurs 7. Under detta läsår var det knappt 18 procent av kommunerna som införde B-språk i årskurs 7. Det finns också skolor i två kommuner, tockholm och Ragunda, där valet görs redan i årskurs 4. Elever som gör ett språkval kan välja mellan att läsa ett B-språk eller ett alternativ till B-språk (modersmål, svenska som andraspråk, svenska, engelska eller teckenspråk). Av de elever i årskurserna 1-8 som gjort ett språkval läser 76 procent ett B-språk. Det är stora variationer mellan olika kommuner. Den högsta andelen har Torsås kommun med 95 procent av eleverna som läser ett B-språk medan Norsjö kommun har den lägsta andelen, 46 procent. I de fristående skolorna läser 89 procent av eleverna B- språk. De som väljer att läsa tyska är fler än de som väljer att läsa franska. 38 procent av eleverna i årskurs 9 läser tyska medan 19 procent läser franska. En lägre andel berättigade deltar i modersmålsundervisning Andelen elever berättigade till modersmålsundervisning läsåret 1999/00 var 11,9 procent. Alla berättigade deltar inte i modersmålsundervisning. Drygt hälften (52%) av de som är berättigade till modersmålsundervisning deltar, vilket är en minskning med en procentenhet jämfört med föregående läsår. I den kommunala grundskolan deltar 64 procent av eleverna som har modersmålsundervisning utanför timplanebunden tid. Variationen mellan kommunerna är dock stor. Det finns dock inget samband mellan andelen av de berättigade eleverna som deltar i modersmålsundervisning och om undervisningen är inom timplanebunden tid eller ej. Vad gäller undervisning i svenska som andraspråk deltar 5,7 procent av grundskoleeleverna, vilket är en liten minskning jämfört med föregående läsår då 5,8 procent av eleverna deltog. Variationerna mellan kommungrupper och mellan enskilda kommuner är stora. I storstäder läser drygt 19 procent av eleverna svenska som andraspråk, en ökning med en procentenhet jämfört med föregående läsår. Motsvarande andel i glesbygdskommuner är 0,5 procent. Botkyrka har flest elever som läser svenska som andra språk, 21 procent, en minskning med nästan fyra procentenheter jämfört med föregående år. Läsåret 1999/00 finns asylsökande elever i grundskolan vilket är en ökning jämfört med föregående läsår då elever var asylsökande. Antal lärare per 100 elever - lärartäthet Antalet tjänstgörande lärare uttryckt i heltidstjänster i kommunala grundskolor har ökat med knappt lärare eller 2,3 procent jämfört med hösten Antalet elever har samtidigt ökat med ca eller 2,1 procent. Lärartätheten i kommunala grundskolor har vid avrundning, ökat från 7,5 till 7,6 lärare per 100 elever vilket dock i praktiken är en förändring med två hundradelar. Det finns betydande skillnader mellan kommuner. Högsta lärartätheten har Åsele och Överkalix med 10,3 lärare per 100 elever. Den lägsta lärartätheten finns i Borlänge med 5,9 lärare per 100 elever. I fristående grundskolor är lärartätheten 7,8 lärare per 100 elever vilket är detsamma som föregående läsår. Fr.o.m. hösten 1999 finns ett nytt mått- antal pedagogisk personal (heltidstjänster) per 100 elever- som alltså visar i vilken omfattning det även finns annan pedagogisk personal i skolan. Förutom lärare omfattar måttet också förskollärare, fritidspedagoger och fritidsledare som tjänstgör i grundskolan. I de kommmunala skolorna är antalet 7,8 varav lärarna alltså avser 7,6. I de fristående skolorna är antalet 8,0. I kommungrupperna varierar antalet mellan 8,6 och 7,6. I den kommunala grundskolan har andelen lärare med pedagogisk utbildning minskat från 89 till 88 procent mellan läsåren 1998/99 och 1999/00. Minskningen är mellan en och tre procentenheter i samtliga kommungrupper. Andelen pedagogiskt utbildade lärare varierar melllan 84 och 90 procent i olika kommungrupper. Den högsta andelen finns i större städer. I Arjeplog och Laxå är andelen pedagogiskt utbildade lärare 71 procent. Nästan samtliga lärare i Torsås (99%) är pedagogiskt utbildade. Andelen lärare med pedagogisk utbildning har ökat i de fristående skolorna, från 64 till 69 procent. Andra året med mål- och kunskapsrelaterade betyg Vårterminen 1999 fick eleverna i årskurs 9 för andra gången slutbetyg enligt det kunskapsrelaterade betygssystemet. lutbetyg sätts utifrån de mål som eleverna enligt kursplanerna ska ha uppnått i ämnena i slutet av det nionde skolåret och med hjälp av de betygskriterier som har fastställts. Inför urvalet till gymnasieskolan beräknas elevernas meritvärde som utgörs av summan av betygsvärdena för de 16 bästa betygen i elevens slutbetyg. Betygsvärdet för betyget godkänd är 10, väl godkänd 15 och 17

18 mycket väl godkänd 20. Det högsta möjliga meritvärdet för de 16 bästa betygen i ett slutbetyg blir således 320. Meritvärdet går inte att jämföra med de tidigare relativa betygen. I följande resultatredovisning har det genomsnittliga meritvärdet i kommunerna beräknats för de elever som fått betyg i minst ett ämne. Det genomsnittliga meritvärdet var 202,1 vid slutet av läsåret 1998/99. En jämförelse med föregående års betyg (genomsnittligt meritvärde 201,2) visar på en större spridning i resultaten. Andelen elever med väl godkänt och mycket väl godkänt liksom andelen som ej nått målen har ökat i stort sett i alla ämnen samtidigt som andelen elever med betyget godkänt minskat. Detta gälller både för flickor och pojkar. Eleverna i de fristående grundskolor, som tillämpar det mål- och kunskapsrelaterade betygssystemet (ca 80% av eleverna i fristående skolor får mål- och kunskapsrelaterade betyg) har ett högre genomsnittligt meritvärde än elever i kommunala skolor, 227,3 jämfört med 201,6. Högst genomsnittligt meritvärde har eleverna i kommungrupperna förorts- och glesbygdskommuner (204). pridningen i genomsnittligt meritvärde mellan kommunerna är stor. Det högsta genomsnittliga meritvärdet har eleverna i Danderyd (238) och det lägsta har eleverna i Markaryd (176). Flickor har betydligt bättre betyg än pojkar Flickor har över tid haft betydligt högre medelbetyg med det gamla relativa betygssystemet än pojkar. Detta mönster kvarstår med det nya mål och kunskapsrelaterade betygssystemet. Flickors genomsnittliga meritvärde är 213 och pojkars 191 i kommunala skolor. Den största skillnaden i genomsnittligt meritvärde mellan flickor och pojkar finns i gruppen glesbygdskommuner, där skillnaden är 31 till flickors fördel medan övriga kommungrupper visar upp en mindre skillnad om drygt 20. Två av landets kommuner redovisar ett högre Diagram 6: pridning för samtliga respektive pojkars och flickors genomsnittliga meritvärde i kommuner genomsnittligt meritvärde för pojkar än för flickor, Munkfors och Torsås. Den största skillnaden melllan pojkars och flickors genomsnittliga meritvärde till flickors fördel återfinns i Nordmaling (73). Färre når kunskapsmålen Knappt åtta procent av eleverna i landet nådde inte kunskapsmålen i ett ämne och 14 procent nådde inte målen i två eller fler ämnen. Detta innebär att totalt knappt 23 procent av eleverna inte nådde kunskapsmålen i grundskolan. Detta är en försämring med två procentenheter sedan föregående år. I kommungruppen storstäder var andelen elever som inte nådde målen i ett eller fler ämnen störst, 26 procent. Lägst var andelen i glesbygdskommuner, 18 procent. Det finns ett mönster där kommunernas folkmängd har ett samband med andelen elever som inte nått målen, vilket förmodligen har med befolkningssammansättningen att göra. I 38 kommuner var det 30 procent eller fler som inte nådde målen. Kommunerna Bengtsfors, Fagersta, Kungsör, Markaryd och kinnskatteberg har alla drygt 40 procent elever som inte nått målen medan motsvarande siffra i Norsjö var tre procent, den lägsta i landet. Diagram 7: Antal kommuner fördelade efter andel elever som ej nått målen i alla ämnen 8 18