Täysistunto Pöytäkirja/Plenum Protokoll. Aika/Tid torstai/torsdagen klo Turun kristillinen opisto, Turku

Transkript

1 Täysistunto Pöytäkirja/Plenum Protokoll Aika/Tid torstai/torsdagen klo 9.15 Paikka/Plats Turun kristillinen opisto, Turku Pöytäkirjan vakuudeksi/in fidem Katri Kuuskoski kirkolliskokouksen pääsihteeri/ kyrkomötets generalsekreterare Liisa AarnioJääskeläinen hallintosihteeri/förvaltningssekreterare Pöytäkirja tarkastettu ja hyväksytty/protokollet justerat och godkänt Annika Määttänen BoGöran Åstrand

2 Täysistunto Pöytäkirja / Plenum Dagordning klo 09:15 Sisällys / Innehållsförteckning 1 Istunnon alku/plenum öppnas Kirkolliskokouksen kevätistuntokauden 2018 alkamisajankohdan siirtäminen/ Uppskjutande av tidpunkten för kyrkomötets vårsession Puhemiesneuvoston ehdotus 2/2017: Kirkolliskokouksen kevätistuntokauden 2018 alkamisajankohdan siirtäminen... 3 Talmanskonferensens förslag 2/2017: Ändring av inledningstidpunkten för kyrkomötets vårsession Kirkon jäsenaloitteen kehittäminen/utveckling av ett kyrkligt medlemsinitiativ... 5 Hallintovaliokunnan mietintö 3/2017 edustajaaloitteesta 5/2017: Kirkon jäsenaloitteen kehittäminen... 6 Förvaltningsutskottets betänkande 3/2017 om ombudsinitiativ 5/2017: Utveckling av ett kyrkligt medlemsinitiativ Puheenvuoro: Tapio Luoma Puheenvuoro: Markku Orsila Puheenvuoro: Jaakko Weuro Lausunto Ahvenanmaakomitean 2013 loppumietinnöstä: Ahvenanmaan itsehallinnon kehittäminen/utlåtande om Ålandskommitténs 2013 slutbetänkande: Ålands självstyrelse i utveckling Hallintovaliokunnan mietintö 4/2017 kirkkohallituksen esityksestä 8/2017: Ahvenanmaan itsehallinnon kehittäminen Förvaltningsutskottets betänkande 4/2017 om Kyrkostyrelsens framställning 8/2017: Ålands självstyrelse i utveckling Puheenvuoro: Tapio Luoma Pöydällepanoja/Bordläggningar... 40

3 klo 09:15 1 Istunnon alku/plenum öppnas Puhetta johti arkkipiispa Mäkinen. Vapautusta kirkolliskokouksen työskentelystä torstaina myönnettiin lomanpyynnön perusteella Hallamaalle, Hiilamolle ja Jolkkoselle. Nimenhuudossa merkittiin poissa oleviksi Hallamaa, Hiilamo, Jolkkonen, OjansuuKaunisto ja Toiviainen. Ordet leddes av ärkebiskop Mäkinen. Hallamaa, Hiilamo och Jolkkonen beviljades på basis anhållan om frånvaro befrielse från kyrkomötesarbetet torsdag Vid namnuppropet antecknades Hallamaa, Hiilamo, Jolkkonen, OjansuuKaunisto och Toiviainen som frånvarande.

4 klo 09:15 2 Kirkolliskokouksen kevätistuntokauden 2018 alkamisajankohdan siirtäminen/uppskjutande av tidpunkten för kyrkomötets vårsession 2018 Käsittelyn pohjana oli puhemiesneuvoston ehdotus 2/2017. Kirkolliskokous päätti keskustelutta, että kirkolliskokouksen istuntokausi keväällä 2018 aloitetaan maanantaina Behandlingen baserade sig på talmanskonferensens förslag 2/2017. Kyrkomötet beslöt utan debatt kyrkomötets vårsession 2018 inleds måndag

5 LIITE: Kirkolliskokous / 2 3

6 4 Talmanskonferensens förslag 2/2017 Ändring av inledningstidpunkten för kyrkomötets vårsession 2018 DKIR/1243/ /2016 Kyrkomötet beslutade att kyrkomötets vårsession 2018 hålls vecka 20 och inleds tisdag , eftersom Kristi himmelsfärdsdag infaller under vecka 19. Talmanskonferensen föreslår att inledningsdagen ändras så att kyrkomötet beslutar att kyrkomötets vårsession 2018 inleds måndag Åbo den 8 november 2017 För talmanskonferensen Kari Mäkinen ärkebiskop Katri Kuuskoski sekreterare LIITE: Kirkolliskokous / 2

7 klo 09:15 3 Kirkon jäsenaloitteen kehittäminen/utveckling av ett kyrkligt medlemsinitiativ Käsittelyn pohjana oli hallintovaliokunnan mietintö 3/2017 edustajaaloitteesta 5/2017. Yleiskeskustelussa käyttivät puheenvuoroja Luoma, Orsila ja Weuro. Yksityiskohtaisessa käsittelyssä mietinnön ponnet hyväksyttiin keskustelutta. Kirkolliskokous päätti 1. jättää aloitteen raukeamaan, ja 2. antaa kirkkohallituksen tehtäväksi seurata hiippakuntavaltuustojen lakkauttamista koskevan ehdotuksen etenemistä ja, mikäli se toteutetaan, tehdä esitys siitä, miten kirkon jäsenten aloiteoikeus kirkolliskokoukselle turvataan. Behandlingen baserade sig på förvaltningsutskottets betänkande 3/2017 om ombudsinitiativ 5/2017. Vid den allmänna debatten gjordes inlägg av Luoma, Orsila och Weuro. Vid detaljbehandlingen godkändes klämmarna i betänkandet utan debatt. Kyrkomötet beslöt 1. låta initiativet förfalla 2. ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att följa hur förslaget om indragning av stiftsfullmäktigena framskrider och, om förslaget genomförs, göra en framställning om hur medlemmarnas rätt att lägga fram initiativ för kyrkomötet ska tryggas.

8 LIITE: Kirkolliskokous / 3 6

9 LIITE: Kirkolliskokous / 3 7

10 LIITE: Kirkolliskokous / 3 8

11 LIITE: Kirkolliskokous / 3 9

12 10 Förvaltningsutskottets betänkande 3/2017 om ombudsinitiativ 5/2017 till kyrkomötet DKIR/383/ /2017 Utveckling av ett kyrkligt medlemsinitiativ Kyrkomötet har i plenum den 3 maj 2017 remitterat ärendet till förvaltningsutskottet. Förvaltningsrättsdomare Ulla Partanen har anlitats som lagfaren sakkunnig. Ecklesiastikrådet Pirjo Pihlaja och specialsakkunnig Laura Nurminen från justitieministeriet har hörts som sakkunniga. 1. Framställningens huvudsakliga innehåll I ombudsinitiativ 5/2017 föreslås att Kyrkostyrelsen ges i uppdrag att utarbeta en framställning för utveckling av kyrkans system för medlemsinitiativ så att församlingsmedlemmar som fyllt 16 år får rätt att lägga fram initiativ direkt för kyrkomötet över stiftsgränserna. Initiativet motiveras med att den gällande indirekta initiativrätten för församlingsmedlemmarna inte är ett genuint medlemsrättssystem såsom systemet för medborgarinitiativ. För närvarande kan 10 församlingsmedlemmar som hör till samma stift lämna initiativ till stiftsfullmäktige. Stiftsfullmäktige avgör om initiativet läggs fram för kyrkomötet eller inte. Trots att det är relativt enkelt att väcka initiativ i stiftsfullmäktige har denna möjlighet inte utnyttjats. Att stiftsfullmäktige gallrar bland initiativen innan de lämnas till kyrkomötet minskar ytterligare deras karaktär av medlemsinitiativ. I dagens läge ska initiativen också göras stiftsvis, vilket bidrar till att minska karaktären av medborgarinitiativ. I ombudsinitiativet konstateras också att kyrkans eget system för medlemsinitiativ måste ses över i det fall att framtidskommitténs förslag om att dra in stiftsfullmäktigena genomförs. Av dessa orsaker för ombudsinitiativet fram möjligheten att skapa ett eget initiativsystem för kyrkans medlemmar med statens system för medborgarinitiativ som modell. Enligt initiativet kan detta ha en upplyftande verkan på kyrkans liv och beslutsfattande. 2. Förvaltningsutskottets ställningstaganden Förvaltningsutskottet anser att ombudsinitiativets syn på delaktighet för församlingsmedlemmarna är viktig. Församlingsmedlemmarnas centrala roll i kyrkans verksamhet och förvaltning framhävs även i framtidskommitténs betänkande. Kyrkans nuvarande modell för initiativrätt togs i bruk i början av Då utvidgades möjligheten att lämna initiativ till stiftsfullmäktige. Rätt att lägga fram initiativ gavs då förutom medlemmarna av stiftsfullmäktige, domkapitlet, församlingsråden och de kyrkliga samfälligheternas gemensamma kyrkoråd även minst tio församlingsmedlemmar som är röstberättigade i församlingsval i en församling som hör till stiftet (medlemsinitiativ, 17 b kap. 4 a i kyrkolagen). Alla dessa parter har rätt att lämna initiativ till stiftsfullmäktige med målet att stiftsfullmäktige lägger fram initiativet som sin egen framställning för behandling på kyrkomötet. Förutom stiftsfullmäktige har även biskopsmötet och Kyrkostyrelsen rätt att göra framställningar till kyrkomötet. Kyrkomötesombuden kan lägga fram initiativ för kyrkomötet. Inga andra parter kan LIITE: Kirkolliskokous / 3

13 11 2 väcka ärenden på kyrkomötet. Därmed har församlingsmedlemmarna officiellt endast indirekt möjlighet att väcka ärenden på kyrkomötet och huruvida deras initiativ går vidare till kyrkomötet beror på stiftsfullmäktiges ställningstagande. Kyrkolagen föreskriver ingen direkt initiativrätt för församlingsmedlemmar. Samtidigt kan församlingsmedlemmarna indirekt försöka väcka ärenden på kyrkomötet genom att påverka kyrkomötesmedlemmarna så att de lägger fram det önskade initiativet för kyrkomötet. Enligt förvaltningsutskottet är det nuvarande systemet där 10 församlingsmedlemmar kan väcka ett initiativ i stiftsfullmäktige lätt, förmånligt och i princip välfungerande. Medlemmarna har bara inte utnyttjat initiativrätten. Enligt en enkät hos domkapitlen har endast ett initiativ lämnats till stiftsfullmäktigena efter år 2013, och det gällde flyttning av tidpunkten för församlingsval från farsdagen samt övergång till elektroniska förteckningar över röstberättigade. Initiativet lades fram för kyrkomötet efter att det behandlats i stiftsfullmäktige. Därtill har två andra initiativ varit aktuella hos stiftsfullmäktigena, men de har inte fått tillräckligt många undertecknare. Det faktum att församlingsmedlemmarna inte lämnat initiativ till stiftsfullmäktigena behöver inte betyda att systemet inte fungerar. Själva systemet kan anses fungera mycket bra. Det är fråga om i vilken mån församlingsmedlemmarna har behov av att lägga fram initiativ för kyrkomötet. Till följd av kyrkomötets uppdrag gäller det närmast förslag till ändringar av kyrkolagen, kyrkoordningen eller de kyrkliga böckerna, dvs. ändringar av förvaltningsnatur. Orsaken till att församlingsmedlemmarna lagt fram så få initiativ kan också vara att de inte känner till initiativrätten. Det är dock främst en informationsfråga och inte en systemfråga. Dessutom anser förvaltningsutskottet i likhet med framtidskommittén att delaktigheten för kyrkans medlemmar ska ökas och stärkas uttryckligen genom kyrkans grundläggande uppgift i församlingen och inte genom att styra in den på administrativa processer. I ombudsinitiativet hänvisas till att möjligheten att lägga fram initiativ direkt för kyrkomötet kunde minska den byråkratiska bilden av kyrkans förvaltning, främja medlemmarnas upplevelse av fullgörandet av kyrkans grundläggande uppgift och inverka upplyftande på kyrkans liv och beslutsfattande. Enligt förvaltningsutskottet är dessa synvinklar möjliga, men det finns inga fakta om dem. Innan man går in för att ändra det nuvarande initiativsystemet i den riktning som föreslås i ombudsinitiativet bör man ha en klar uppfattning om att det nuvarande systemet inte fungerar eller att det väsentligt hindrar medlemmarna från att väcka ärenden på kyrkomötet. I ombudsinitiativet framläggs inga sådana faktorer som ger vid handen att det nuvarande systemet fungerar dåligt. Initiativet grundar sig närmast på att behandlingen i stiftsfullmäktige och den stiftsvisa processen gör medlemsinitiativen indirekta. De som undertecknat ombudsinitiativet anser att initiativen därför inte tillräckligt tydligt uttrycker medborgarinitiativets princip om direkt påverkan. I ombudsinitiativet påstås dock inte att den nuvarande gallringen bland medlemsinitiativ i stiftsfullmäktige hindrar eller försvårar framläggandet av initiativ för kyrkomötet. Därför anser förvaltningsutskottet att det inte tillräckligt tydligt påvisats att ett direkt medborgarinitiativ behövs i nuläget. Förslaget till ändring av initiativsystemet bör också ta hänsyn till hur lätt eller svårt det är att genomföra ändringen i praktiken och vilka kostnader det orsakar kyrkan. Dessa aspekter tas upp i ombudsinitiativet men utan något klart förslag om hur systemet ska se ut i praktiken och utan konkreta beräkningar av kostnaderna för systemet. Det statliga systemet för medborgarinitiativ förutsätter minst stödförklaringar av finländska medborgare. Ett medborgarinitiativ ska innehålla ett lagförslag eller ett förslag om att lagberedning ska inledas samt motivering till förslaget. Initiativet ska gälla ett sådant ärende som hör till riksdagens lagstiftande makt. Enligt förvaltningsutskottet är frågor i anslutning till den kyrkliga lagstiftningen numera tämligen främmande för församlingsmedlemmarna, med undantag av frågor som även väcker allmänhetens intresse och som har samband med de kyrkliga bestämmelserna. Ett exempel på en sådan fråga är lagstiftningen om könsneutrala äktenskap. Den har väckt omfattande debatt både i samhället och i kyrkan, och tre ombudsinitiativ i ärendet (2/2015, 3/2016 och 1/2017) har lagts fram för kyrkomötet. Kyrkomötet har dock inte fått in några framställningar om ärendet via stiftsfullmäktigena. LIITE: Kirkolliskokous / 3

14 12 3 Enligt förvaltningsutskottet har ett initiativ av minst 10 stiftsmedlemmar i frågor som är av intresse för allmänheten mycket stor chans att komma vidare i gallringen i stiftsfullmäktige och läggas fram för kyrkomötet. Frågan om det låga antalet initiativ i första hand beror på att församlingsmedlemmarna inte känner till initiativrätten eller på att man inte ansett det nödvändigt att behandla ärendet i det kyrkliga beslutsfattandet får inget svar. Ombudsinitiativet tar inte ställning till hur ett kyrkligt medborgarinitiativ kunde genomföras. Då det statliga systemet för medborgarinitiativ förutsätter minst stödförklaringar bör man i fråga om kyrkans initiativsystem avgöra hur stort stöd ett initiativ ska ha för att kunna väckas på kyrkomötet. De statliga medborgarinitiativen regleras också genom ett flertal formföreskrifter, medan kyrkans nuvarande modell för medlemsinitiativ inte omfattar sådana. Såväl kraven på stöd som införandet av formföreskrifter skulle höja tröskeln för att väcka initiativ i jämförelse med det nuvarande medlemsinitiativet. Innan man kan införa ett sådant medborgarinitiativ som avses i ombudsinitiativet måste man också väga kostnaderna mot nyttan. Staten spenderade cirka euro på att bygga upp det elektroniska systemet för medborgarinitiativ. Upphandlingen omfattade också ett annat system. Kostnaderna för administrationen av systemet för medborgarinitiativ uppgår till cirka euro per månad, inklusive servicestöd. Utifrån justitieministeriets utredning kan man uppskatta att kostnaderna för kyrkan för ett sådant medborgarinitiativ som avses i ombudsinitiativet skulle vara av samma klass som kostnaderna för staten. Om ett motsvarande system byggs upp för kyrkan bör man dessutom beakta att kyrkotillhörigheten ska gå att säkerställa när stödförklaringar tas emot och att även detta inverkar på kostnaderna för systembygget. Den nuvarande möjligheten till medlemsinitiativ orsakar i praktiken inga kostnader för kyrkan. Med beaktande av detta och av att den nuvarande modellen för medlemsinitiativ i princip är lätt och fungerar bra anser förvaltningsutskottet att man i stället för att införa en ny initiativmodell ska försöka informera församlingsmedlemmarna om möjligheten att väcka ärenden på kyrkomötet via medlemsinitiativ. Detta kan förutsätta att lokalförsamlingarna aktivt satsar på att informera sina medlemmar om möjligheten att lägga fram initiativ. Kyrkostyrelsen och stiften kan ge församlingarna det stöd de behöver som tjänsteuppdrag. Kyrkomötet har gett Kyrkostyrelsen i uppdrag att bereda en framställning om indragning av stiftsfullmäktigena. Om stiftsfullmäktigena dras in leder det också till att möjligheten till medlemsinitiativ enligt 17 b kap. 4 a i kyrkolagen slopas. Förvaltningsutskottet konstaterar att rätten för kyrkans medlemmar att lägga fram initiativ för kyrkomötet bör tryggas i det fall att stiftsfullmäktigena dras in. I en sådan situation måste initiativrätten ordnas på nytt sätt. Då bör man också utreda om systemet för medlemsinitiativ kan utvecklas så att det inte längre gäller stiftsvis. Likaså bör man utreda om det är ändamålsenligt för kyrkan att ta det statliga systemet för medborgarinitiativ som modell, med hänsyn till systemkostnaderna för kyrkan och kravet på antal undertecknare i systemet för medborgarinitiativ. 3. Förvaltningsutskottets förslag På ovan nämnda grunder föreslår förvaltningsutskottet för kyrkomötet att 1) kyrkomötet låter initiativet förfalla 2) Kyrkostyrelsen ges i uppdrag att följa hur förslaget om indragning av stiftsfullmäktigena framskrider och, om förslaget genomförs, göra en framställning om hur medlemmarnas rätt att lägga fram initiativ för kyrkomötet ska tryggas. LIITE: Kirkolliskokous / 3

15 13 4 Åbo den 7 november 2017 För förvaltningsutskottet Tapio Luoma ordförande Timo von Boehm sekreterare I behandlingen av ärendet deltog ordförande Luoma och medlemmarna Antturi, M. Jalava, Karttunen, Leppänen, Myllylä, Määttänen, Palmunen, Peura, Reinikainen, Ruusukallio, Salli, Tanska, Taskila, Väistö, Åstrand. LIITE: Kirkolliskokous / 3

16 14 Täysistunto torstana klo 9.15 Puheenvuoro: Tapio Luoma, piispa Kirkon jäsenaloitteen kehittäminen/utveckling av ett kyrkligt medlemsinitiativ Herra arkkipiispa, hyvät kirkolliskokousedustajat. Hallintovaliokunta on perehtynyt monipuolisesti edustajaaloiteeseen, joka koskee kirkon jäsenaloitteen kehittämistä. Aloitteessahan esitetään, että 16 vuotta täyttäneille seurakuntalaisille syntyisi yli hiippakuntarajojen mahdollisuus suoraan aloitteeseen tänne kirkolliskokoukseen. Edustajaaloitteen yhtenä taustaajatuksena on valtion puolella käytöön otettu kansalaisaloitejärjestelmä. Hallintovaliokunta pitää tärkeänä edustajaaloitteessa esitettyä seurakunnan jäsenten osallisuuden näkökulmaa. Seurakunnan jäsenten keskeistä roolia kirkon toiminnassa ja hallinnossa on painotettu myös kirkon tulevaisuuskomitean työskentelyssä. Hallintovaliokunta kuitenkin katsoo, että nykyinen järjestelmä, jossa 10 seurakunnan jäsentä voi saada aloitteen vireille hiippakuntavaltuustossa ja siten edelleen kirkolliskokouksessa on kevyt ja halpa ja periaatteessa hyvin toimiva. Käytännössä tätä aloiteoikeutta ei ole kuitenkaan käytetty. Hallintovaliokunnan mielestä siitä, että jäsenaloitteita ei ole tehty hiippakuntavaltuustoille, ei tarvitse tehdä johtopäätöstä, että järjestelmä itsessään ei olisi toimiva. Jos aloitejärjestelmää halutaan kehittää edustajaaloitteen ehdottamalla tavalla, tulisi ottaa huomioon myös muutoksen käytännön toteutukseen liittyvät seikat sekä käytännön toteutuksesta aiheutuvat kustannukset. Tästä hallintovaliokunta mietinnössään nostaa esille kaksi asiaa. Ensinnäkin vaatisi perusteellista pohdintaa, kuinka monta seurakuntalaista tarvittaisiin laittamaan jäsenaloite vireille. Valtion kansalaisaloitejärjestelmä edellyttää vähintään kannatusilmoitusta. Vaikka kirkollisen jäsenaloitteen tekemiseen vaadittaisiin huomattavasti vähemmän kannattajia, olisi määrän oltava kuitenkin huomattavan suuri. Tämä puolestaan nostaisi todennäköisesti merkittävästi kynnystä aloitteiden aikaansaamiseksi. Toinen näkokohta liittyy kustannuksiin. Sähköisen kansalaisaloitejärjestelmän rakentamiseen meni valtiolta noin euroa ja sen yllöpitokustannukset ovat noin 2000 euroa kuukaudessa. Oikeusministeriön antaman selvityksen perusteella voidaan arvioida, että edustajaaloitteen tarkoittaman kirkon jäsenaloitteen kustannukset olisivat kirkossa jokseenkin samaa luokkaa kuin valtiolla. Näistä syistä hallintovaliokunta esittää kirkolliskokoukselle aloitteen raukeamaan jättämistä. Samalla on heti todettava, että hallintovaliokunnan mielestä edustajaaloitteessa tartutaan tärkeään asiaan, kun se kiinnittää huomiota mahdolliseen tulevaisuuden tilanteeseen, jossa hiippakuntavaltuustoja ei enää olisi. Tältä osin hallintovaliokunta esittää, että kirkolliskokous antaisi kirkkohallituksen tehtäväksi seurata hiippakuntavaltuustojen lakkauttamista koskevan ehdotuksen etenemistä ja mikäli se toteutetaan, tehdä esitys siitä, miten kirkon jäsenten aloiteoikeus kirkolliskokoukselle turvataan. LIITE: Kirkolliskokous / 3

17 LIITE: Kirkolliskokous / 3 15

18 16 Täysistunto torstana klo 9.15 Puheenvuoro: Markku Orsila, edustaja Kirkon jäsenaloitteen kehittäminen/utveckling av ett kyrkligt medlemsinitiativ Arvoisa puheenjohtaja, hyvät edustajat. Kiitos hallintovaliokunnalle tästä mietinnöstä, olette nähneet asian eteen vaivaa, kuulleet oikeusministeriötä ja omia asiantuntijoita. Nykyinen järjestelmä, jossa 10 seurakuntalaista voi tehdä hiippakuntavaltuuston aloitteen on todella, kuten valiokunta toteaa, ilmainen, kevyt ja teoriassa toimiva. Siinäkin valiokunta on oikeassa ja viisas, kun se toteaa, että ongelma ei ole välttämättä nykyisessä käytännössä, vaikka tätä mahdollisuutta on käytetty sen yhden kerran. Ilahduin siitä, että hallintovaliokunta näki myös mahdollisena, että tällaisen suoran aloitejärjestelmän luominen saattaisi vaikuttaa innostavasti kirkon elämään, mutta varmuutta valiokunnalla ei tästä asiasta ole. Aloitteessakaan ei tästä asiasta oltu täysin varmoja. Mutta vaikeaa olisi tietysti kuvitella, että oikeus, jos tällainen oikeus tulisi, vaikuttaisi jotenkin päinvastaiseen suuntaan seurakuntalaisia lamauttavasti. Aloitteen laatimista siivitti pieni innostus. Perehtyminen valtion vastaavaan järjestelmään näytti lupaavalta. Kansalaisaloitteiden viiden vuoden historiaa on jonkin verran tutkittu ja suomalaisista 80 % sanoo kyselytutkimuksissa, että tämä on merkittävä ja hyvä lisäys ja parantaa suomalaista demokratiaa. Valiokunta on tätä innostuspuolta ja tämmöisen mahdollisuuden avaamisen psykologista tasoa ja vaikutusta miettinyt aika suppeasti. Valiokunta ajattelee kyllä aivan viisaasti, että seurakuntalaisten aktiivisuutta pitäisi mieluummin herättää muihin asioihin kuin hallinnolliseen päätöksentekoon, mutta kuten me tiedämme, ei nämä asiat aivan irti toisistaan ole. Tässäkin salissa taitaa olla muutamia, joilla riittää motivaatiota ja intoa kaikkeen seurakunnan työhön juuri siksi, että olemme mukana myös hallinnossa. Meillä on mahdollisuus vaikuttaa suoraan jopa kirkolliskokouksen päätöksiin. Seurakuntalaisilla ei ole edelleenkään mitään suoraa väylää saada aloitetta tänne kirkolliskokouksen käsittelyyn. Pidän sitä puutteena, vaikka käsitän hyvin, että realistiset ja konkereettiset toteuttamisvaihtoehdot ovat tästä aloitteestakin vielä kateissa. Nyt sitten jäädään odottelemaan, lakkautetaanko hiippakuntavaltuustot, ja siksi pidän tätä mietinnön toista pontta kyllä tärkeänä. Silloin jos niin käy, asia pitää viimeistään ripeästi miettiä uudestaan. Nämä kustannuksetkin ovat mielenkiintoinen tieto, kiitos, että olette niitä selvitelleet. On ne perustamiskustannukset ja maksaisihan se sitten vuodessa, jos kustannukset olisivat vastaavat kuin valtion puolella. Se on aika paljon rahaa, jos tätä ei sitten käytettäisi. Aloitteessa ei ollut myöskään tarkasti määritelty sitä, kuinka monta seurakuntalaista vaadittaisiin aloitteen allekirjoittajiin. Se on tämän aloitteen puute ja ehkä yksi isoin ongelma tässä koko jutussa. On vaikea hahmottaa, mikä olisi sitten toimiva malli. Jos kaikkia vaihtoehtoja miettii, entäs jos kirkon malli olisikin aivan erilainen: mitä tapahtuisi, jos meillä vaadittaisiinkiin vain 100 LIITE: Kirkolliskokous / 3

19 17 tai vaikka 1000 allekirjoittajaa. Sitäkin on aiheellisesti pelätty, että sitten hukkuisimme täällä aloitteisiin, mutta epäilen, tuskin siinä niin kävisi. Tai sitten iloitsisimme, miten paljon kirkon päätöksenteko kiinnostaa. Ja valtion puolella on se systeemi, joka täälläkin pitäisi tietysti olla, että kaikille aloitteen tekijöille vastataan jotakin ja kerrotaan, että missä tätä aloitetta kannattaa viedä eteenpäin, jos ei kirkolliskokouksessa. Sekin on valiokunnan mietinnössä tärkeä asia, että vaikka niitä hiippakuntavaltuustoja ei lakkautettaisikaan, niin voisi pohtia, että tarvitaanko tätä hiippakuntarajojen rajausta jatkossa tässä aloiteoikeudessa. Lopulta mietintö sai uudestaan pohtimaan koko tätä demokratian ajatusta. Alun perin demokratia on kai ollut säätyyhteiskunnan vihollinen. Kirkkokin näyttäisi toiselta, jos yksi ihminen tai pieni porukka tekisi kaikki päätökset. Demokratian seuraukset tässä yhteiskunnassa ovat olleet hurjat. Juuri kai demokratia on viitoittanut tietä tasaarvolle ja yksilön vapauksille ja oikeuksille. Joskus kyllä tuntuu, että demokratian keinoin ei voida ratkaista ollenkaan vaikeita yhteisön ongelmia. Suuri joukko, vaikea löytää aina yhteisön yhteistä etua. Ehkä ne diktaattorit myös hymyilevät jotenkin leveämmin, mutta voi olla, että sisällä on paha olla. Meillä on toisin päin, aina ei hymyilytä, mutta tässä järjestelmässä on jotenkin henkisesti helpompaa. Kyllä kai tämä aika hyvä systeemi on, vaikka tuntuu joskus, että vaatii kehittämistä. Tällaista demokratiaa kirkossa onneksi harrastetaan, tällaisen muodon se tällä hetkellä on saanut ja me sitä sitten kehitämme. Tämän demokratian ytimeen jää tämä ajatus vallan mahdollisimman tasapuolisesta jakautumiseta. Siihen liittyy mahdollisimman laaja oikeus äänestää ja sitten on tämä uusi innovaatio, mahdollisimman laaja oikeus tehdä aloitteita. Ei tämä kotkan poika nyt vielä taida lähteä siivilleen, sen pitää olla pesässä ja toivottavasti sitä joku ruokkii. Toivotaan, että joskus tulevaisuudessa kokeillaan jotakin mallia, jolla seurakuntalaisten suora aloiteoikeus voisi toteutua. Mietinnön lopputulos korostaa minusta meidän aloiteoikeudellisten ihmisten painoarvoa ja vastuuta. Meidän on viestitettävä, että tänne kyllä saa asioita vireille. Tämä kokous kokoontuu jokaista seurakuntalaista varten. LIITE: Kirkolliskokous / 3

20 18 Täysistunto torstana klo 9.15 Puheenvuoro: Jaakko Weuro, edustaja Kirkon jäsenaloitteen kehittäminen/utveckling av ett kyrkligt medlemsinitiativ Puheenjohtaja. Näihin edustaja Orsilan viisaisiin pohdintoihin on hyvä yhtyä. Kieltämättä lukiessani tuota hallintovaliokunnan mietintöä rupesin pohdiskelemaan myös sitä keskustelua, jota kävimme puoli vuotta sitten tulevaisuuskomitean mietinnöstä ja aiemmin tällä viikolla kirkon nelivuotiskertomuksen johdosta. Toivomme, että toimintakulttuuri muuttuisi. Toivomme, että kirkko olisi enemmän jäsentensä kirkko ja sen jäsenet osallistuisivat enemmän ja aktiivisemmin kirkon elämään. Silloin kun toimintakulttuuri muuttuu, haluamme kuitenkin, että siitä ei ole mitään vaivaa, se ei maksa mitään ja mieluiten muutenkaan sillä muutoksella ei olisi mitään vaikutuksia nykytilaan. Jään pohtimaan tätä kysymystä, sen jälkeen kun oletan, että tämä sali on yhtynyt hallintovaliokunnan mietinnössä esittämiin pontiin, joiden mukaan tämä aloite jätetään raukeamaan. LIITE: Kirkolliskokous / 3

21 klo 09:15 4 Lausunto Ahvenanmaakomitean 2013 loppumietinnöstä: Ahvenanmaan itsehallinnon kehittäminen/utlåtande om Ålandskommitténs 2013 slutbetänkande: Ålands självstyrelse i utveckling Käsittelyn pohjana oli hallintovaliokunnan mietintö 4/2017 kirkkohallituksen esityksestä 8/2017. Yleiskeskustelussa käytti puheenvuoron Luoma. Yksityiskohtaisessa käsittelyssä mietinnön ponnet hyväksyttiin keskustelutta. Kirkolliskokous päätti 1 merkitä tiedoksi kirkkohallituksen antama lausunto Ahvenanmaakomitean 2013 loppumietinnöstä oikeusministeriölle, 2 antaa Ahvenanmaakomitean 2013 loppumietinnöstä oikeusministeriölle liitteenä olevan lausunnon, ja 3 edellyttää, että oikeusministeriö varaa kirkolliskokoukselle mahdollisuuden lausua asiasta uudelleen ennen asian lähettämistä eduskunnan käsittelyyn. Liite Oikeusministeriö DKIR/702/ /2017 Kirkolliskokouksen lausunto oikeusministeriölle Ahvenanmaan itsehallinnon kehittämistä valmistelleen Ahvenanmaakomitean 2013 loppumietinnöstä Yleistä Tämä kirkolliskokouksen lausunto on annettu Ahvenanmaan itsehallinnon kehittämistä valmistelleen Ahvenanmaakomitean 2013 loppumietinnöstä. Oikeusministeriössä on jatkettu komiteamietinnön julkaisemisen jälkeen lakiesityksen valmistelua. Kirkolliskokous edellyttää oikeusministeriön ottavan huomioon tämän lausunnon näkökohdat sekä varaavan kirkolliskokoukselle mahdollisuuden lausua asiasta uudelleen ennen asian lähettämistä eduskunnan käsittelyyn. 1 luku Ahvenanmaan itsehallinto Kirkolliskokous pitää esityksen tavoitteita ja ehdotetun lain tarkoitusta tarkoituksenmukaisina. 2 luku Maakuntapäivät ja Ahvenanmaan hallitus Esityksessä ehdotetaan terminologista muutosta, jossa luovuttaisiin nimityksestä Ahvenanmaan maakunta. Siten ehdotuksessa käytetään itsehallintoalueesta vain lyhyesti nimitystä Ahvenanmaa ja Ahvenanmaan maakunnan hallituksen nimi muuttuisi Ahvenanmaan hallitukseksi (ehdotetut 5 ja 12 ). Tämä aiheuttaa muutospaineita myös kirkkolainsäädäntöön.

22 20 Kirkkolain (1054/1993) 3 luvun 5 :ssä on viitattu Ahvenanmaan maakunnan alueella sijaitseviin seurakuntiin sekä14 luvun 5 a ja 5 b :ssä, jotka koskevat kirkollista rakennussuojelua, on Ahvenanmaan maakunnan hallitus nimetty lausunnonantajaksi. Lisäksi kirkon vaalijärjestyksen (416/2014) 75 :ssä on säädetty siitä, miten hiippakuntavaltuuston ahvenanmaalaisen maallikkojäsenen ja kirkolliskokouksen ahvenanmaalaisen maallikkoedustajan ehdokasasettelu tapahtuu Ahvenanmaan maakunnan seurakunnista. Sen sijaan kirkkolain 20 luvun 1 :ssä, jossa on turvattu se, että kirkon ylimmässä päättävässä elimessä on aina Ahvenanmaan maallikkoedustaja, on käytetty termiä Ahvenanmaan seurakunnat. Aloiteoikeus kirkkolain muuttamiseen mainituilta osin kuuluu kirkolliskokoukselle. Kirkolliskokous ei näe estettä kirkkolain muutoksiin siltä osin kuin kysymys on terminologisista muutoksista. 3 luku Ahvenanmaan kotiseutuoikeus 4 luku Ahvenanmaan maaherra ja Ahvenanmaaasioiden valtuuskunta 5 luku Lainsäädäntö klo 09:15 Voimassa olevan itsehallintolain mukaan kirkkolakia ja muita uskonnollisia yhdyskuntia koskeva lainsäädäntö kuuluu valtakunnan lainsäädäntövallan alaan. Ehdotetun 30 :n 1 momentin 21 kohdan mukaan kirkkolaki ja muu uskonnollisia yhdyskuntia koskeva eduskunnalle kuuluva lainsäädäntövalta voitaisiin siirtää Ahvenanmaalle tavallisessa lainsäätämisjärjestyksessä. Suomen perustuslain 11 :n uskonnon ja omantunnon vapaudesta on katsottu turvaavan kirkolle uskonnollisena yhdyskuntana tietynasteisen sisäisen autonomian. Lisäksi perustuslain 76 :n mukaan kirkkolaissa säädetään evankelisluterilaisen kirkon järjestysmuodosta ja hallinnosta. Kirkkolain säätämisjärjestyksestä ja kirkkolakia koskevasta aloiteoikeudesta on voimassa, mitä niistä mainitussa laissa erikseen säädetään. Kirkkolain 2 luvun 2 :n mukaan kirkolla on yksinoikeus ehdottaa kirkkolakia kaikesta, mikä koskee kirkon omia asioita, sekä kirkkolain muuttamista ja kumoamista. Kirkon ehdotuksen tekee kirkolliskokous. Kirkolla on siten yksinomainen aloitevalta kirkkolain säätämiseksi, muuttamiseksi tai kumoamiseksi. Lisäksi kirkkolaissa on säädetty, että kirkolliskokouksen ehdotuksen tutkiminen ja vahvistaminen on tasavallan presidentin ja eduskunnan tehtävä. Ehdotettu säännös siitä, että kirkkolaki voitaisiin siirtää maakunnan lainsäädäntövallan alaan johtaisi ristiriitaan perustuslain 76 :ään perustuvan kirkkolain säätämisjärjestyksen kanssa. Perustuslakiin pohjautuvan kirkkolain säätämisjärjestyksen turvaamiseksi kirkkolaki tulisi edelleen säilyttää myös ehdotetussa itsehallintolaissa eduskunnan lainsäädäntövallassa eli se tulisi mainita ehdotetussa 26 :ssä. Lisäksi on otettava huomioon, että Suomen evankelisluterilaisen kirkon kirkkolaki on valtakunnallinen laki, joka koskee koko kirkkoa ja ohjaa sen viranomaisten toimintaa niin MannerSuomessa kuin Ahvenanmaallakin. Ehdotetun 26 :n perusteluissa on todettu, että säännöksen luettelo tarkoittaa sellaisia asioita, joista voidaan ennakoida, ettei niitä tulla siirtämään itsehallinnolle. Kirkolliskokouksen mielestä kirkkolaki kuuluu tähän kategoriaan. Ehdotetun 30 :n 1 momentin 3 kohdan mukaan eduskunnan lainsäädäntövaltaan kuuluvat verot ja veronluontoiset maksut, jotka eivät itsehallintolain säännösten nojalla kuulu maakuntapäivien toimivaltaan, voitaisiin siirtää Ahvenanmaalle tavallisessa lainsäätämisjärjestyksessä. Kirkollisverosta säädetään kirkkolain lisäksi laissa evankelisluterilaisten seurakuntien jäsenten velvollisuudesta suorittaa veroa seurakunnalle (1013/2012). Laki kuten kirkkolakikin on valtakunnallinen ja koskee sekä MannerSuomessa että Ahvenanmaalla sijaitsevien seurakuntien jäseniä. Tästä syystä kirkolliskokous ei pidä mahdollisena, että lakia voitaisiin siirtää maakuntapäivien lainsäädäntövaltaan. Kirkolliskokous huomauttaa, että opetus ja kulttuuriministeriön lausunnossa Ahvenanmaakomitean 2013

23 21 välimietinnöstä oli todettu, että olisi syytä selvittää, onko verotustoimivallan siirtoa koskevilla ehdotuksilla vaikutuksia kirkollisveron kantoon. Tämä vaikutusarviointi puuttuu edelleen, ja komiteamietinnön pohjalta ei myöskään tällaista arviointia voi tehdä. Kirkolliskokous haluaa myös huomauttaa, että kirkkolain lainsäädäntövallasta ja kirkon verotusoikeudesta säätäminen koskee kirkon ja valtion välisiä suhteita. Kirkkolain 20 luvun 7 :n 2 momentin 4 kohdan mukaan kirkolliskokouksen tehtävänä on antaa lausuntoja valtioneuvostolle kirkon ja valtion suhdetta koskevissa merkittävissä kysymyksissä. Lausuntopyynnön aikataulusta johtuen asian käsitteleminen kirkolliskokouksessa ei ollut tällä lausuntokierroksella mahdollista. Kirkolliskokous kuitenkin edellyttää, että valmistelua jatkava ministeriö tulee varaamaan kirkolliskokoukselle tilaisuuden antaa lausuntonsa asiasta. Samoin kirkolliskokous edellyttää, että esityksen vaikutusarviointia parannetaan esimerkiksi yhteistyössä valtiovarainministeriön kanssa. Maakuntapäivien lainsäädäntövaltaan jää voimassa olevaa lainsäädäntöä vastaavasti kulttuurihistoriallisesti arvokkaiden rakennusten ja esineiden suojelua maakunnassa koskeva lainsäädäntö. Tältä osin kirkolliskokous huomauttaa, että kirkollisten rakennusten suojelusta säädetään kirkkolaissa. 6 luku Tuomiovalta Muutoksenhausta kirkon viranomaisen tekemään päätökseen sekä toimivaltaisesta hallintotuomioistuimesta säädetään kirkkolain 24 luvussa. 7 luku Hallinto Ehdotetun 47 :n mukaan Ahvenanmaan hallituksen on hankittava asianomaisen valtakunnan viranomaisen lausunto ennen kirkollisen viranomaisen Ahvenanmaalla sijaitsevassa arkistossa olevien asiakirjojen hävittämistä koskevan päätöksen tekemistä. Säännös vastaa voimassa olevaa sääntelyä, mutta sen on katsottava olevan ristiriidassa kirkkolain kanssa. Suomen evankelisluterilaisen kirkon seurakunnan arkiston omistaa kyseinen seurakunta. Seurakunnan arkistoon kuuluvia asiakirjoja voidaan kirkkovaltuuston tai seurakuntaneuvoston suostumuksella tallettaa arkistolaitokseen, mutta tällöinkin kyseiset asiakirjat pysyvät edelleen kirkkolain 16 luvun 12 :n mukaan seurakunnan tai seurakuntayhtymän omistuksessa. Kirkolliskokous myös toteaa, että arkistohallinnon voidaan katsoa olevan osa perustuslain 76 :n 1 momentin turvaamaa kirkkolain alaa. Tästä syystä kirkollisten arkistojen hävittämisestä säätäminen Ahvenanmaan itsehallintolaissa ja toimivallan antaminen Ahvenanmaan hallitukselle olisi ristiriidassa perustuslain 76 :n kanssa. 8 luku Aloite, neuvottelu, kuuleminen, virkaapu ja toimivaltariidat 9 luku Ahvenanmaan talous 10 luku Kansainväliset velvoitteet 11 luku Euroopan unionin asiat 12 luku Virkakieli ja kielelliset oikeudet klo 09:15 Ehdotetun 86 :n 3 momentin mukaan, mitä itsehallintolaissa säädetään valtionhallinnossa käytettävästä kielestä, koskee soveltuvin osin myös evankelisluterilaisen kirkon viranomaisia,

24 klo 09:15 mikäli kirkkolaista ei johdu muuta. Kirkolliskokouksen mielestä on hyvä, että säännöksessä on huomioitu kirkkolain erityisasema suhteessa ehdotettuun itsehallintolakiin. Kirkon hallinnollisesta ja kielellisestä jaosta säädetään kirkkolain 3 luvussa. Mainitun luvun 5 :n mukaan Ahvenanmaan maakunnan alueella seurakunnat ovat yksikielisiä ja siten ruotsinkielisiä. Luvun 6 :n perusteella seurakunnat kuuluvat Porvoon hiippakuntaan, jonka enemmistön kieli on ruotsi. Lisäksi luvussa säädetään kirkollishallinnossa noudatettavista kielilain säännöksistä (kirkkolain 3 luvun 8 ). Lisäksi kirkkolain 4 luvun 4 :ssä säädetään seurakunnan toiminnassa käytettävästä kielestä. Säännös edellyttää, että jumalanpalveluksia ja muita toimituksia on tarpeen mukaan järjestettävä sekä suomen tai ruotsinkielisen että muun vähemmistön kielellä. Lisäksi säädetään muun muassa, että kirkon jäsenellä on oikeus saada häntä koskevat yksityiset kirkolliset toimitukset äidinkielellään, suomeksi tai ruotsiksi. 13 luku Erityisiä säännöksiä 14 luku Voimaantulo ja siirtymäsäännökset Suhde perustuslakiin ja lainsäätämisjärjestykseen Kirkolliskokous pitää puutteena sitä, ettei luvussa ole lainkaan tarkasteltu ehdotetun itsehallintolain suhdetta perustuslain 11 ja 76 :ään. Turussa 9 päivänä marraskuuta 2017 Kari Mäkinen arkkipiispa Katri Kuuskoski kirkolliskokouksen pääsihteeri Behandlingen baserade sig på förvaltningsutskottets betänkande 4/2017 om Kyrkostyrelsens framställning 8/2017. Vid den allmänna debatten gjordes ett inlägg av Luoma. Vid detaljbehandlingen godkändes klämmarna i betänkandet utan debatt. Kyrkomötet beslöt 1. anteckna Kyrkostyrelsens utlåtande till justitieministeriet om Ålandskommitténs 2013 slutbetänkande för kännedom 2. ge det bifogade utlåtandet om Ålandskommitténs 2013 slutbetänkande till justitieministeriet 3. förutsätta att justitieministeriet ger kyrkomötet möjlighet att ge ett nytt utlåtande i ärendet innan det går till riksdagsbehandling.

25 klo 09:15 Bilaga till kyrkomötets beslut om Kyrkostyrelsens framställning 8/2017 som gäller Ålands självstyrelse i utveckling (DKIR/702/ /2017) Kyrkomötets utlåtande till justitieministeriet om slutbetänkandet från Ålandskommittén 2013, som berett utvecklingen av Ålands självstyrelse Allmänt Detta utlåtande av kyrkomötet gäller slutbetänkandet från Ålandskommittén 2013 som berett utvecklingen av Ålands självstyrelse. Justitieministeriet har fortsatt beredningen av lagförslaget efter att kommittébetänkandet publicerades. Kyrkomötet förutsätter att justitieministeriet beaktar synpunkterna i detta utlåtande och ger kyrkomötet möjlighet att ge ett nytt utlåtande i ärendet innan det går till riksdagsbehandling. 1 kap. Ålands självstyrelse Kyrkomötet anser propositionens mål och den föreslagna lagen var ändamålsenliga. 2 kap. Lagtinget och Ålands regering I propositionen föreslås att terminologin ändras så att man avstår från den nuvarande benämningen landskap i anslutning till Åland. I förslaget används kort och gott benämningen Åland för självstyrelseområdet och namnet Ålands landskapsregering har ändrats till Ålands regering (5 och 12 i förslaget). Detta föranleder behov av ändringar även i den kyrkliga lagstiftningen. I kyrkolagen (1054/1993) 3 kap. 5 hänvisas till församlingar i landskapet Åland och i 14 kap. 5 a och 5 b, som gäller kyrkligt byggnadsskydd, anges Ålands landskapsregering som utlåtandeinstans. I 75 i valordningen för kyrkan (416/2014) bestäms hur kandidatuppställningen sker vid val av lekmannamedlem av stiftsfullmäktige och lekmannaombud till kyrkomötet från församlingarna i landskapet Åland. I 20 kap. 1 i kyrkolagen, som tryggar att det i kyrkans högsta beslutande organ alltid finns en åländsk lekmannarepresentant, används däremot termen församlingarna på Åland. Kyrkomötet är den instans som har initiativrätt till dessa ändringar i kyrkolagen. Kyrkomötet ser inga hinder för att kyrkolagen ändras till den del det gäller terminologin. 3 kap. Åländsk hembygdsrätt 4 kap. Ålands landshövding och Delegationen för Ålandsärenden 5 kap. Lagstiftning Enligt den gällande självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om kyrkolagen och annan lagstiftning om religionssamfund. Enligt 30 1 mom. 21 punkten i förslaget ska riksdagens lagstiftningsbehörighet i fråga om kyrkolagen och annan lagstiftning om religionssamfund kunna överföras på lagtinget genom enkel lagstiftningsordning Religions och samvetsfrihetsparagrafen, 11, i Finlands grundlag har ansetts garantera kyrkan som religionssamfund en viss intern ekonomi. Dessutom finns i kyrkolagen, med stöd av 76 i

26 24 Finlands grundlag, bestämmelser om den evangelisklutherska kyrkans organisation och förvaltning. Angående lagstiftningsordningen för kyrkolagen och rätten att ta initiativ som angår den gäller det som särskilt bestäms i kyrkolagen. Enligt 2 kap. 2 i kyrkolagen har kyrkan ensamrätt att föreslå kyrkolag i allt som rör kyrkans egna angelägenheter, även ändring och upphävande av kyrkolag. Kyrkans förslag läggs fram av kyrkomötet. Kyrkan har därmed exklusiv initiativrätt för stiftande, ändring och upphävande av kyrkolag. Vidare har republikens president och riksdagen enligt kyrkolagen till uppgift att pröva och stadfästa kyrkomötets förslag. Den föreslagna bestämmelsen om att kyrkolagen skulle kunna överföras till landskapets lagstiftningsbehörighet står i konflikt med kyrkolagens lagstiftningsordning som bestäms i 76 i grundlagen. För att trygga den lagstiftningsordning för kyrkolagen som fastställs i grundlagen bör man även i förslaget till ny självstyrelselag inkludera kyrkolagen i den förteckning över riksdagens lagstiftningsbehörighet som finns i förslagets 26. Man bör också beakta att kyrkolagen för Evangelisklutherska kyrkan i Finland är en nationell lag som gäller hela kyrkan och styr dess myndighetsverksamhet såväl i riket som på Åland. I motiveringen till förslagets 26 konstateras att förteckningen avser sådana angelägenheter som man kan förutse att inte kommer att överföras till självstyrelsen. Kyrkomötet anser att kyrkolagen hör till denna kategori. Enligt 30 1 mom. 3 punkten i förslaget ska riksdagens lagstiftningsbehörighet i fråga om skatter och avgifter av skattenatur som inte enligt bestämmelserna i självstyrelselagen hör till lagtingets behörighet kunna överföras på lagtinget genom enkel lagstiftningsordning. Bestämmelser om kyrkoskatten finns förutom i kyrkolagen även i lagen om skyldighet för medlemmar i evangelisklutherska församlingar att betala skatt till församlingen (1013/2012). Denna lag är liksom kyrkolagen nationell lag och gäller medlemmar i församlingar såväl i riket som på Åland. Kyrkomötet anser det därför inte vara möjligt att överföra lagen till lagtingets lagstiftningsbehörighet. Kyrkomötet påpekar att undervisnings och kulturministeriet i sitt utlåtande om Ålandskommitténs delbetänkande 2013 konstaterat att det finns skäl att utreda huruvida överföringen av beskattningsbehörigheten påverkar uttaget av kyrkoskatt. Denna bedömning av verkningarna saknas fortsättningsvis och en sådan bedömning kan inte heller göras utifrån kommittébetänkandet. Kyrkomötet vill också påpeka att lagstiftning om kyrkolagens lagstiftningsbehörighet och kyrkans beskattningsrätt berör förhållandet mellan kyrkan och staten. Enligt 20 kap. 7 2 mom. 4 punkten i kyrkolagen har kyrkomötet i uppgift att avge utlåtanden till statsrådet i betydande frågor som gäller kyrkans förhållande till staten. Till följd av tidsschemat för begäran om utlåtande har det inte varit möjligt att inom ramen för denna remissrunda behandla ärendet i kyrkomötet. Kyrkomötet förutsätter dock att det ministerium som fortsätter beredningen ger kyrkomötet möjlighet att yttra sig i ärendet. Likaså förutsätter kyrkomötet att bedömningen av propositionens verkningar förbättras till exempel i samarbete med finansministeriet. Inom lagtingets lagstiftningsbehörighet kvarstår på motsvarande sätt som i den gällande lagstiftningen bestämmelser om skydd av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och föremål i landskapet. I fråga om detta område påpekar kyrkomötet att skyddet av kyrkliga byggnader regleras i kyrkolagen. 6 kap. Den dömande makten Bestämmelser om sökande av ändring i beslut som fattats av en kyrklig myndighet samt om behörig förvaltningsdomstol finns i 24 kap. i kyrkolagen. 7 kap. Förvaltningen klo 09:15 I förslagets 47 sägs att Ålands regering ska begära utlåtande av behörig riksmyndighet innan beslut fattas om utgallring av handlingar ur kyrkliga myndigheters arkiv på Åland. Bestämmelsen motsvarar gällande lagstiftning, men bör anses stå i strid med kyrkolagen. En evangeliskluthersk församlings arkiv ägs av församlingen i fråga. Handlingar som hör till en

27 25 församlings arkiv kan med kyrkofullmäktiges eller församlingsrådets medgivande deponeras hos arkivverket, men handlingarna förblir enligt 16 kap. 12 församlingens eller den kyrkliga samfällighetens egendom. Kyrkomötet konstaterar också att arkivförvaltningen kan anses ingå i kyrkolagens behörighetsområde som tryggas i 76 i mom. i grundlagen. Därmed strider det mot 76 i grundlagen om man i Ålands självstyrelselag tar in bestämmelser om utgallring av arkiv och därtill hörande behörighet för Ålands regering. 8 kap. Initiativ, samråd, hörande, bistånd och behörighetstvister 9 kap. Ålands ekonomi 10 kap. Internationella förpliktelser 11 kap. Ärenden som gäller Europeiska unionen 12 kap. Ämbetsspråk och språkliga rättigheter Bestämmelserna i självstyrelselagen ska enligt 86 3 mom. i förslaget i tillämpliga delar gälla även för den evangelisklutherska kyrkans myndigheter, om inte något annat följer av kyrkolagen. Kyrkomötet anser det vara bra att man i bestämmelsen har beaktat kyrkolagens särställning i förhållande till den föreslagna självstyrelselagen. Bestämmelser om kyrkans administrativa och språkliga indelning finns i 3 kap. i kyrkolagen. Enligt kapitlets 5 är församlingarna i landskapet Åland enspråkiga och därmed svenskspråkiga. Med stöd av kapitlets 6 hör församlingar i vilka majoritetsspråket är svenska till Borgå stift. I kapitlet finns också bestämmelser om vilka bestämmelser i språklagen som ska iakttas i den kyrkliga förvaltningen (3 kap. 8 i kyrkolagen). I 4 kap. 4 i kyrkolagen finns dessutom bestämmelser om vilket språk som ska användas i församlingens verksamhet. Bestämmelsen förutsätter att gudstjänster och andra förrättningar vid behov anordnas såväl på den finskspråkiga eller den svenskspråkiga minoritetens som på någon annan minoritets språk. Det föreskrivs också att en medlem av kyrkan har rätt att få de enskilda kyrkliga förrättningar som gäller honom själv utförda på sitt modersmål, finska eller svenska. 13 kap. Särskilda bestämmelser 14 kap. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser klo 09:15 Förhållande till grundlagen och lagstiftningsordningen

28 klo 09:15 Kyrkomötet ser det som en brist att den föreslagna självstyrelselagens förhållande till grundlagens 11 och 76 inte alls behandlas i kapitlet.

29 LIITE: Kirkolliskokous / 4 27

30 LIITE: Kirkolliskokous / 4 28

31 LIITE: Kirkolliskokous / 4 29

32 LIITE: Kirkolliskokous / 4 30

33 LIITE: Kirkolliskokous / 4 31

34 LIITE: Kirkolliskokous / 4 32

35 33 Förvaltningsutskottets betänkande 4/2017 om Kyrkostyrelsens framställning 8/2017 till kyrkomötet DKIR/702/ /2017 Ålands självstyrelse i utveckling Kyrkomötet har i plenum den 6 november 2017 remitterat ärendet till förvaltningsutskottet. Förvaltningsrättsdomare Ulla Partanen har anlitats som lagfaren sakkunnig. Ecklesiastikrådet Pirjo Pihlaja och det åländska kyrkomötesombudet, verksamhetsledare Bror Gammals har hörts som sakkunniga. 1. Framställningens huvudsakliga innehåll Justitieministeriet begärde i juni 2017 ett utlåtande av Kyrkostyrelsen om dokumentet Ålands självstyrelse i utveckling Ålandskommitténs 2013 slutbetänkande. Den parlamentariskt sammansatta kommittén hade i uppgift att utarbeta ett förslag till revidering av Ålands självstyrelse. Vid beredningen av Kyrkostyrelsens utlåtande blev det klart att de föreslagna bestämmelserna i självstyrelselagen om behörighetsförhållandena mellan kyrkan och staten samt de åländska myndigheterna gäller förhållandet mellan staten och kyrkan och att det enligt 20 kap. 7 2 mom. 4 punkten i kyrkolagen därför är kyrkomötet som ska ge det slutliga utlåtandet i ärendet. Med beaktande av tidsfristen för utlåtandet och att det var fråga om ett kommittéutkast till lagförslag ansåg sig Kyrkostyrelsens plenum i augusti kunna ge ett utlåtande i ärendet. Utlåtandet gavs Samtidigt förutsatte Kyrkostyrelsen att kyrkomötet hörs i den fortsatta beredningen av lagprojektet. Efter att Kyrkostyrelsen lämnat sitt utlåtande har det framgått att det egentliga lagförslaget, som utarbetas efter remissomgången, beräknas bli klart i novemberdecember och att målet är att det ska lämnas till riksdagen redan i början av Tidsschemat torde därmed inte tillåta att kyrkomötet ger sitt utlåtande i maj nästa år. Justitieministeriet har uppgett att man kan beakta kyrkomötets utlåtande i beredningen, om det ges av kyrkomötet i november Justitieministeriet har inte bett kyrkomötet om utlåtande i ärendet. Ministeriet har fortsatt beredningen av den åländska självstyrelselagen efter att Kyrkostyrelsen gett sitt utlåtande. Kyrkomötet har inte tillgång till något nytt utkast till självstyrelselag för Åland och måste därför basera sitt utlåtande på Kyrkostyrelsens utlåtande. Det vore mer ändamålsenligt om kyrkomötet kunde ge ett utlåtande om själva lagpropositionen, där Kyrkostyrelsens utlåtande redan hade beaktats. I Kyrkostyrelsens utlåtande påpekas att lagutkastet behöver ändras så att det beaktar kyrkans autonoma ställning och kyrkans exklusiva rätt att ta initiativ till kyrkolag enligt 76 i Finlands grundlag. Kyrkostyrelsen föreslår att kyrkomötet 1) antecknar för kännedom Kyrkostyrelsens utlåtande till justitieministeriet om Ålandskommitténs 2013 slutbetänkande: Ålands självstyrelse i utveckling 2) som utlåtande till justitieministeriet instämmer i Kyrkostyrelsens utlåtande och vid behov kompletterar, preciserar eller ändrar utlåtandet. 2. Förvaltningsutskottets ställningstagande Förvaltningsutskottet konstaterar att justitieministeriet inte har bett kyrkomötet ge utlåtande om Ålands självstyrelse i utveckling. Utlåtandet har begärts av Kyrkostyrelsen. Utvecklingen av Ålands LIITE: Kirkolliskokous / 4

36 34 2 självstyrelse berör på ett avgörande sätt kyrkolagstiftningen och det är därför enligt 20 kap. 7 2 mom. 4 punkten i kyrkolagen kyrkomötets sak att ge utlåtande i ärendet. Lagförslaget ska enligt uppgift från justitieministeriet ges till riksdagen för behandling före kyrkomötets vårsession Kyrkostyrelsen gav sitt utlåtande i ärendet till justitieministeriet I utlåtandet konstateras att utlåtandet borde ha begärts av kyrkomötet. Ministeriet har trots det inte bett om utlåtande av kyrkomötet. Kyrkostyrelsen har inte heller fått meddelande för kännedom om hur justitieministeriet har arbetat vidare med förslagen i Ålandskommitténs 2013 slutbetänkande. Från justitieministeriet har man emellertid låtit förstå att kyrkomötets utlåtande i ärendet kan beaktas om det ges i tid. Förvaltningsutskottet konstaterar att kyrkomötet har försatts i en besvärlig situation. Man har inte blivit ombedd att ge utlåtande, trots att kyrkolagen och kyrkans autonoma ställning och uttryckliga och exklusiva rätt att ta initiativ till kyrkolagsärenden enligt 76 i grundlagen klart förutsätter det. Kyrkomötet har inte heller meddelats för kännedom det lagpaket med motiveringar som det nu inofficiellt ombetts ge utlåtande om. Förvaltningsutskottet anser att kyrkomötet bör förutsätta att justitieministeriet ber kyrkomötet om utlåtande om det slutliga lagförslaget innan det överlämnas till riksdagen för behandling. Förslaget innehåller enligt uppgift från ministeriet sådana förslag som inkräktar på kyrkans grundlagstryggade autonomi. 3. Förvaltningsutskottets förslag På ovan nämnda grunder föreslår förvaltningsutskottet för kyrkomötet att 1) Kyrkostyrelsens utlåtande till justitieministeriet om Ålandskommitténs 2013 slutbetänkande antecknas för kännedom 2) kyrkomötet ger det bifogade utlåtandet om Ålandskommitténs 2013 slutbetänkande till justitieministeriet 3) kyrkomötet förutsätter att justitieministeriet ger kyrkomötet möjlighet att ge ett nytt utlåtande i ärendet innan det går till riksdagsbehandling. Åbo den 7 november 2017 För förvaltningsutskottet Tapio Luoma ordförande Timo von Boehm sekreterare I behandlingen av ärendet deltog ordförande Luoma och medlemmarna Antturi, M. Jalava, Karttunen, Leppänen, Myllylä, Määttänen, Palmunen, Peura, Reinikainen, Ruusukallio, Salli, Tanska, Taskila, Väistö, Åstrand. LIITE: Kirkolliskokous / 4