Fjärrkyla och el i Snickaregatan

Transkript

1 UV RAPPORT 2014:109 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING I FORM AV SCHAKTNINGSÖVERVAKNING Fjärrkyla och el i Snickaregatan Östergötland, Linköpings stad och kommun, Kvarteret Braxen 19, Snickaregatan, RAÄ 153 Dnr Marita Sjölin

2

3 UV RAPPORT 2014:109 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING I FORM AV SCHAKTNINGSÖVERVAKNING Fjärrkyla och el i Snickaregatan Östergötland Linköpings stad och kommun Kvarteret Braxen 19 Snickaregatan RAÄ 153 Dnr Marita Sjölin Fjärrkyla och el i Snickaregatan 1

4 Riksantikvarieämbetet Arkeologiska uppdragsverksamheten (UV Öst) Roxengatan Linköping Tel Fax e-post uvost@raa.se e-post fornamn.efternamn@raa.se Riksantikvarieämbetet UV Rapport 2014:109 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriet Gävle Medgivande I 2012/0744. Grafisk form Britt Lundberg Kartografi Lars Östlin Tryck/utskrift Elanders Sverige AB, 2014 Omslagsbild Det mörkgrå partiet, drygt en halvmeter under dagens marknivå på Snickaregatan, innehöll träkol, tegelflis, bitar av kalkbruk och djurben. Kanske är det raseringsmassor från en tomt i närheten, som har använts för att jämna ut tidigare håligheter i gatan. Foto Marita Sjölin. 2 Fjärrkyla och el i Snickaregatan

5 Innehåll Sammanfattning 5 Inledning 5 Bakgrund 5 Fornlämningen och tidigare undersökningar 6 Syfte och frågeställningar 6 Metod och genomförande 7 Resultat 7 Fyllnadsmassor i elschakt 7 Bevarade kulturlager i schakt för fjärrkyla 7 Åtgärdsförslag 10 Referenser 10 Administrativa uppgifter 11 Bilaga 1. Vedartsanalys 12 Bilaga 2. Makroskopisk analys 13 Bilaga C-analys 15 Motala Norrköping Vadstena Skänninge Svartån Mjölby Linköping Stångån Söderköping Fig 1. Karta över Östergötland med platsen för förundersökningen markerad. Fjärrkyla och el i Snickaregatan 3

6 ± 0 2 km Skala 1: Fig 2. Linköping med omnejd med platsen för förundersökningen markerad. Skala 1: Fjärrkyla och el i Snickaregatan

7 Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten, UV, är en uppdragsfinansierad del av Riksantikvarieämbetet som i huvudsak genomför arkeologiska undersökningar efter beslut enligt Lag (SFS 1988:950) om kulturminnen m m. Uppdragsverksamheten utför även konsultuppdrag i form av utredningar, kulturmiljöanalyser och planeringsunderlag. Den arkeologiska uppdragsverksamheten har ingen myndighetsfunktion. Arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning Fjärrkyla och el i Snickaregatan Sammanfattning Riksantikvarieämbetet, UV Öst, har utfört arkeologisk förundersökning med anledning av schaktningsarbete för fjärrkyla och el i Snickaregatan, inom fornlämning RAÄ Linköping 153:1, stadslager från medeltid och historisk tid. Förundersökningen utfördes i form av en schaktningsövervakning. Intill Åhlénshuset, i Snickaregatans västra del togs två schakt upp. Fyllningen i schaktet för elkabel utgjordes helt av fyllnadsmassor av sand. Även större delen av schaktet för fjärrkyla utgjordes av fyllnadslager. I schaktets östra kant, ut mot gatan, påträffades dock ett 0,7 meter tjockt kulturlager av gråbrun humusblandad lera med inslag av sot, träkol, tegelflis och kalkbruk samt djurben. Makrofossilanalys av ett jordprov visade att det även fanns träflis och mossa samt fyra oförkolnade fröer; slankstarr, svinmålla, jordrök och hallon i lagret. Lagrets sammansättning med inslag av tegelflis, kalkbruk och träflis samt avsaknad av sädeskorn och andra odlingsväxter tyder på att lagret kan vara del av ett raseringslager från en äldre byggnad, kanske använt för att jämna ut naturliga gropar och ojämnheter i gatan. Förundersökningen visade att det trots mycket ledningsdragningar kan finnas bevarade kulturlager i Snickaregatan. Fornlämningsskydd kvarstår, vilket innebär att eventuellt kommande exploateringar i angränsande område fordrar vidare arkeologiska insatser. Ansökan om tillstånd enligt Kulturmiljölagen (1988:950) ställs till Länsstyrelsen, vilka beslutar i ärendet. Inledning Bakgrund Riksantikvarieämbetet, UV Öst, har utfört arkeologisk förundersökning med anledning av schaktningsarbete för fjärrkyla och el i Snickaregatan, inom fornlämning RAÄ Linköping 153:1, stadslager från medeltid och historisk tid. Förundersökningen utfördes i form av schakt ningsövervakning den februari 2014 efter beslut från Länsstyrelsen (dnr ). Uppdragsgivare var Tekniska Verken, Linköpings kommun. Ansvarig arkeolog var Marita Sjölin, som även svarat för föreliggande rapport. Fjärrkyla och el i Snickaregatan 5

8 Fornlämningen och tidigare undersökningar Undersökningsområdet är beläget i Linköpings innerstad, i västra delen av Snickaregatan, utanför Åhlénshuset i kvarter Braxen 19 (figur 2). Det ligger inom fornlämning Linköping RAÄ 153:1, vilket utgörs av Linköpings medeltida och historiska stadslager. Det nu aktuella området ligger i den nordöstra delen av fornlämningsområd och därmed inom den äldre stadens nordöstra del, öster om S:t Lars kyrka. Göran Tagesson har studerat Linköpings stads historia utifrån arkeologiskt, skriftligt och kartografiskt material (Tagesson 2002; för aktuellt område se främst Tagesson 2013). Han har kunnat visa att området mellan S:t Lars kyrka och Stångån under senmedeltiden utgjordes av allmänningsmark, stadens svinavall. Ågatan fanns redan under senmedeltid och ledde ned till Stångån, där stadens allmänna badstuga och flera kvarnar var belägna. Ågatan omtalas tidigast som Badstuvugatan, och senare på 1650-talet som Lilla Stångsgatan eller Vattengatan. Öster och sydost om S:t Lars kyrka fanns åkermark, men uppgifter i de historiska källorna tyder på att det fanns en oreglerad bebyggelse kring Ågatan. Från andra halvan av 1600-talet finns uppgifter om att landshövdingen uppmanar borgarna att stensätta gatorna i staden. Ett särskilt beslut för Lilla Stångsgatan, det vill säga Ågatan, fattades år Också 1698 omtalas att gatan var så illa medfaren att man beslutat att stensätta den. Snickaregatan finns utlagd som en rak gata i anlutning till ny tomtutläggning på 1651 års karta. Ytterligare tomter i området finns med på den första tomtkartan från år Efter branden i januari 1700, då stora delar av staden, inklusive området kring S:t Lars kyrka förstördes, antogs en ny stadsplan med raka gator och regelbundna kvartersindelningar. En av gatorna som då skulle rätas var Snickaregatan. Den skulle upprätas i förhållande till sin äldre sträckning, vilket Tagesson menar tyder på att Snickaregatan fanns redan tidigare under 1600-talet (Tagesson 2013). Flera mindre arkeologiska förundersökningar har genomförts i Snickaregatan (se bland annat Feldt 2001a & b; Karlsson 2011 och Magnusson 2011). Stora delar av gatan är sönderskuren av diverse ledningar och i stort sett hela den västra sidan av gatan, där bland annat fjärrvärmen ligger, är helt urschaktad. De kulturlager som ändå påträffats har kunnat dateras till främst och 1700-tal och området tycks knutet till odling. I ett par av Östergötlands museums schaktningskontroller i Snickaregatan dokumenterades kulturlager och keramik (Feldt 2001; Karlsson 2011). I korsningen Ågatan-Repslagaregatan har rustbäddar, tolkade som rester efter den medeltida Ågatan påträffats (Hörfors 1992). Vid undersökningar främst i Repslagaregatan, men även i Ågatan och Snickaregatan, har keramik påträffats. En del av keramiken har varit felbränd, vilket tyder på att den kommer från ett krukmakeri som sannolikt legat i närheten (Feldt 2005; Hörfors 1992). Under hösten 2013 och vintern våren 2014 har flera schaktningskontroller utförts i Snickaregatan och närbelägna Ågatan (Sjölin 2014a-c). En större arkeologisk slutundersökning har genomförts i den nordöstra delen av det medeltida stadsområdet undersöktes två tomter i kvarteret Bokbindaren, norr om nu aktuellt förundersökningsområde (Tagesson 2013). Vid undersökningen dokumenterades två välbevarade historiska gårdar, som etablerades i slutet av 1610-talet. Undersökningen kunde vidare bekräfta att området mellan S:t Lars kyrka och Stångån varit sankmark, vilket också den äldre benämningen svinvall anger. Syfte och frågeställningar Syftet med förundersökningen var i första hand att se till att fast fornlämning berördes i så liten omfattning som möjligt. De fornlämningar som eventuellt kunde komma att beröras skulle dokumenteras avseende karaktär och omfattning samt om möjligt dateras. 6 Fjärrkyla och el i Snickaregatan

9 I samband med förundersökningen skulle nedanstående frågeställningar särskilt beaktas: Finns det lämningar som kan visa hur området nyttjades innan Snickaregatan anlades? Kan makrofossilanalys visa vad och hur man har odlat? Något som i förlängningen generar kunskap om stadsbornas odlingar i ett större perspektiv. Finns det tecken på gränsmarkeringar inom området och vad kan de i så fall representera? Kan dessa gränser ha äldre anor? Är det möjligt att datera när denna del av Linköping regleras med regelrätta stadsgårdar? Metod och genomförande Förundersökningen utfördes i form av en schaktningsövervakning. Påträffade arkeologiska lämningar undersöktes för hand. Arkeologiska lämningar, liksom schakten, dokumenterades genom digital inmätning, digital fotografering och beskrivning. En profilritning i skala 1:20 upprättades. Material för vedart, 14 C-analys och makrofossilanalys samlades in. Vedarstanalysen har utförts av Ulf Strucke, UV Mitt, 14 C-analys har utförts av Ångströmslaboratoriet och makrofossilanalysen har utförts av Jens Heimdahl, UV Mitt. Samtliga analysresultat redovisas i bilagor. Resultat I Snickaregatans västra del, alldeles intill Åhlénshuset, togs två schakt upp; ett schakt för att lokalisera och flytta elkablar och ett för att ansluta fastigheten till befintlig fjärrkyleledning i Snickaregatan (figur 3). Fyllnadsmassor i elschakt Schaktet för att lokalisera och flytta elkablar (OS211), togs upp utanför hörnet av fastigheten. Schaktet var cirka 8,5x1,5 meter stort och 0,6 meter djupt. Det följde helt en äldre nedgrävning för elkablar. Fyllningen utgjordes av fyllnadsmassor av sand. Bevarade kulturlager i schakt för fjärrkyla Schaktet som togs upp för att ansluta fastigheten till fjärrkyla (S231), utgick från husväggen och löpte ut till befintlig ledning för fjärrkyla i Snickaregatan. Schaktet var 6x3,5 meter stort och 1,5 meter djupt. Större delen av schaktet, från husväggen och drygt 5,5 meter ut utgjordes av fyllnadsmassor av gulbrun grusig sand. Ett flertal ledningar korsade schaktet och området närmast byggnaden hade förmodligen schaktats ur när huset uppfördes. Öster om ledningen för fjärrkyla, i schaktets östra del, påträffades ett 3,5x0,4 meter stort område som inte berörts av ledningsarbete eller annat exploatering. Under asfalt och ett 0,5 meter tjockt utfyllnadslager av sand vidtog ett 0,7 meter tjockt lager, A242, av gråbrun humusblandad lera med inslag av sot och träkol. I lagret fanns rikligt med tegelflis och kalkbruk samt djurben (figur 4). Lagrets mäktighet kan jämföras med de 0,8 meter tjocka kulturlager som påträffades längre norrut på Snickaregatan och som tolkades som delar av avfallsgropar (Karlsson 2011). För att kunna säga något mer om verksamheten i kvarteret och uppkomsten av kulturlagret samlades ett kolprov och ett jordprov in för analys. När det gäller träkolet analyserades initialt vedarten för att avgöra träets egenålder inför datering (bilaga 1). Analysen visade att kolet utgjordes av bark, men träslaget kunde inte avgöras. Dessvärre innehöll provet för lite kol, för att kunna dateras (bilaga 3). Fjärrkyla och el i Snickaregatan 7

10 X Y Snickargatan S231 A242 Storgatan S211 Förundersökning Schakt Kulturlager Sektion 0 20 m X Skala 1: 500 Y Fig 3. Utdrag ur fastighetskartan med kvarterindelning i centrala Linköping och förundersökningsschaktet på Snickaregatan markerat. Även läget för kulturlagret A242, är markerat. Skala 1: Fjärrkyla och el i Snickaregatan

11 Sektion mot Ö, ut mot gatan PM 253 PK m 1. Asfalt, bärlager 2. Påförd sand, utfyllnadslager 3. Gråbrun, humös lera. Inslag av sot och träkol. Fynd av ben(horn?), tegel, kalkbruk och mindre rostiga klumpar 4. Grå lera Fig 4. Profilritning av påträffat kulturlager, A242 i Snickaregatan. Profil mot öst. Skala 1:20. Makrofossilanalysen visade att det förutom tegel och kalkbruk även fanns träflis, träkol och mossa samt fyra oförkolnade fröer; slankstarr, svinmålla, jordrök och hallon i lagret (bilaga 2). Utifrån äldre kartor och tidigare arkeologiska undersökningar har odling kunnat beläggas i området. Fröerna i lagret är dock inte typiska för ett odlingslager. Snarare tyder innehållet på att lagret utgörs av sandblandat byggnadsavfall, som inte varit utsatt för exponering i form av trampning eller odling. Lagrets sammansättning med inslag av tegelflis, kalkbruk och träflis samt avsaknad av sädeskorn och andra odlingsväxter tyder på att lagret kan vara del av ett raseringslager från en äldre byggnad. Eftersom det inte har varit exponerat för trampning eller odling kan det ha använts för att jämna ut naturliga gropar och ojämnheter. Något som kanske skedde i samband med att Snickaregatan rätades upp och blev mer representativ för en modern 1700-talsstad. Sammanfattningsvis kan det konstateras att några gränsmarkeringar inte påträffades och att undersökningen inte visade hur området hade använts innan Snickaregatan anlades. Däremot visade undersökningen att Snickaregatan har jämnats ut med byggnadsavfall, troligen från intilliggande tomter. Vidare visade de fragmentariska lämningarna att det, trots mycket ledningsdragningar, kan finnas bevarade kulturlager i Snickaregatan. Fjärrkyla och el i Snickaregatan 9

12 Åtgärdsförslag Fornlämningsskydd kvarstår, vilket innebär att eventuellt kommande exploateringar i angränsande område fordrar vidare arkeologiska insatser. Ansökan om tillstånd enligt Kulturmiljölagen (1988:950) ställs till Länsstyrelsen, vilka beslutar i ärendet. Linköping i september 2014 Marita Sjölin Referenser Feldt, A-C. 2001a. Snickaregatan mellan kv Blåklockan 24 och kv Braxen 19. Östergötlands länsmuseum. Rapport 2001:2. Linköping. Feldt, A-C. 2001b. Snickaregatan. Östergötlands länsmuseum. Rapport 2001:42. Linköping. Feldt, A-C Felbränd keramik och modern teknik fjärrkyla genom det medeltida Linköpings östra delar. Östergötlands länsmuseum. Rapport 2005:63. Linköping. Hörfors, O Kv Borgmästaren 11. Repslagregatan/Ågatan. Arkeologisk förundersökning. Östergötlands länsmuseum. Linköping. Karlsson, E Fjärrkyla i Snickaregatan. Arkeologisk förundersökning. Östergötlands länsmuseum Rapport 2011:12. Linköping. Magnusson, M Nedgrävningar och odlingslager vid Snickaregatan. Arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning. Östergötlands länsmuseum. Rapport 2011:89. Linköping. Tagesson, G Biskop och stad: aspekter av urbanisering och sociala rum i medeltidens Linköping. Lund. Tagesson, G Hemma hos fröken Löfgren från 1600-talets kronotomter till 1700-talets hantverksgårdar, Östergötland, Linköpings stad och kommun, Kv Bokbindaren 28, RAÄ 153. Riksantikvarieämbetet UV Rapport 2013:31 Linköping. Sjölin, M. 2014a. Fjärrkyla i Snickaregatan, kvarteret Duvan 21. Arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning. Riksantikvarieämbetet, arkeologiska uppdragsverksamheten (UV). Rapport 2014:85. Linköping. Sjölin, M. 2014b. Fundament vid Åhlénshuset, Snickaregatan. Arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning. Riksantikvarieämbetet, arkeologiska uppdragsverksamheten (UV). Rapport 2014:86. Linköping. Sjölin, M. 2014c. Vattenledning i Snickaregatan & Ågatan. Arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning. Riksantikvarieämbetet, arkeologiska uppdragsverksamheten (UV). Rapport 2014:108. Linköping. 10 Fjärrkyla och el i Snickaregatan

13 Administrativa uppgifter Län: Östergötland Landskap: Östergötland Kommun: Linköping Socken/stad: Linköping Plats: Snickaregatan, kv Braxen 19 Fornlämning: RAÄ 153 Undersökningens mittpunkt: X Y Koordinatsystem: Sweref 99 TM Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr: Projektnr: Intrasisprojekt: UV2013:178 Rapportnummer: 2014:109 Ansvarig arkeolog: Marita Sjölin Beställare: Länsstyrelsen Östergötland Kostnadsansvarig: Linköpings kommun, Tekniska Verken Undersökningstid: februari 2014 Undersökningsområde: 34 kvadratmeter Arkivhandlingar: Förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 1 profilritning, A4 i skala 1:20 Fynd: Inga fynd tillvaratagna Fjärrkyla och el i Snickaregatan 11

14 Bilaga 1. Vedartsanalys Analysprotokoll Landskap: Östegötland Socken: Linköping stad Fastighet: Snickaregatan RAÄ nr: 153 Kategori: Stadslager AnalysId: Anläggning: 242, Kulturlager Provnr: PK252 Vikt (g): 0,5 Analyserad vikt (g): 0,5 Fragment: 7 Analyserat antal: 7 Art: Bark Antal: 7 Material: Förkolnat Kommentar: Endast delvis förkolnad bark, i provet fanns även helt upplöst trä 12 Fjärrkyla och el i Snickaregatan

15 Bilaga 2. Makroskopisk analys Makroskopisk analys ett kulturlager från Snickargatan, Linköping Teknisk rapport Jens Heimdahl, UV Mitt Bakgrund Under den arkeologiska undersökningen av Snickargatan, Linköping påträffades ett kulturlager av sand, tegel, kalkbruk och ben nära 1600-talsbebyggelse, våren 2014, togs ett jordprov i syfte att undersöka om innehållet kunde säga något mer om verksamheten i kvarteret och uppkomsten av kulturlagret. Metod och källkritik Provtagningen genomfördes av arkeologen under utgrävningen. Provet innehöll en torrvolym om 1,2 liter jord per prov. I laboratoriet preparerades provet genom flotation enligt metod beskriven av Wasylikowa (1986) och våtsiktades med 0,25 mm maskvidd. Även den kvarvarande flotationsresten av tyngre minerogent material våtsiktades och genomsöktes efter artefakter. Efter floteringen samlades provet upp och förvarades i vatten till dess de analyserades. Identifieringen av materialet skedde under ett stereomikroskop med gångers förstoring. Den makroskopiska analysen har främst behandlat växtmakrofossil (som inte är ved eller träkol), men även puppor, fekalier, smältor, slagg, ben mm har eftersökts. Den provtagna kulturlagerstratigrafin utgörs främst av lager som definierats med skarpa kontakter vilket visar att den postdepositionella bioturbationen varit begränsad, och i de flesta fall försumbar. Materialet kan sålunda bedömas ligga in situ sedan lagrets tillkomst och eventuell omlagring av material har således skett innan depositionstillfället. Undantaget är främst rottrådar som bedöms ha penetrerat vissa lager. Analysresultat I tabellen (sid 14) har en del av materialet (det som inte är förkolnade fröer och frukter) kvantifierats enligt en grov relativ skala 1 3 prickar, där 1 prick innebär förekomst av enstaka (ca 1 5 st) fragment i hela provet. 2 prickar innebär att materialet är vanligt att det i stort sett hittas i alla genomletningar av de subsamplingar som görs. 3 prickar innebär att materialet är så vanligt att de kan sägas vara ett av de dominerande materialen i provet och man hittar det var man än tittar. Alla förekommade fröer/frukter i tabellen är oförkolnade. Diskussion Det makroskopiska innehållet i kulturlagret domineras av samma typ av material som observerades vid fältarbetet, med tillägget att även träflis, träkol och mossa utgör en stor andel. Inga spår av köksavfall påträffades i det makroskopiska materialet, vare sig animaliska eller vegetabiliska. Under fältarbetet noterades dock ett inslag av ben. Normalt sett brukar benmaterial från köksavfall bestå av även mindre benfaragment, och frånvaron av dessa skulle kunna tolkas som att benen som hittats antingen är köksavfall som deponerats separerat från det övriga köksavfallet, eller att det istället rör sig om slakt- eller styckningsavfall. Fjärrkyla och el i Snickaregatan 13

16 Bevarandegraden av organiskt material i provet är god vilket visas av förekomsten av ömtåliga växtrester som fragment av mossa, men fröinnehållet var mycket litet, endast fyra fröer påträffades och identifierades. Utifrån dessa är naturligtvis en tolkning mycket osäker, men vi kan ändå se till vilka arter det rör sig om och föra en diskussion om hur tafonomin brukar se ut för dessa i stadsarkeologiska sammanhang: Det kvalitativa innehållet i växtmakroskopiskt material styrs i hög utsträckning av en handfull faktorer kopplade till de avfallskällor varifrån materialet som bygger upp kulturlagren härstammar, huvudsakligen från byggnation och hantverk (träflis, kol, tegel, kalkbruk, mossa etc), djurhållning (växter från ängs-/betesmiljö), kök (träkol, matrester och latrinavfall). Därtill kommer en del material, som t ex ogräs, från lokala växtmiljöer och latrinavfall som ofta är orsaken till förekomst av bärkärnor. Ur detta perspektiv skulle man kunna tolka fröinnehållet i föreliggande prov som att det i jorden finns inblandad djurdynga, latrinavfall, och fröer från lokala ogräs. Sammansättningen skulle kunna tolka som tillhörande ett odlingslager, men den lilla mängden fröer är inte typisk för detta och beror heller inte på att materialet brutits ner. Materialets fattiga innehåll av växtmaterial tyder snarare på att det huvudsakligen består av sandblandat byggnadsavfall som inte exponerats nämnvärt för odling eller t ex trampning, utan legat relativt orörd sedan deponeringen, en tolkning som skulle stämma väl in på t ex en fyllnads- eller utjämningsmassa. Referenser Wasylikowa, K Analysis of fossil fruits and seeds. I Berglund, B. E. (ed.): Handbook of Holocene Palaeoecology and Palaeohydrology. John Wiley & Sons Ltd Snickargatan PM 253 A 242 Kontext Kulturlager, möjl tal Växtrester Oorganiskt material Träflis & bark Träkol Mossa Kalkbruk Tegel Volym/l 1,2 Fröer/frukter Slankstarr-typ Carex flacca-type 1 Svinmålle-typ Chenopodium album - type 1 Jordrök Fumaria officinalis 1 Hallon Rubus idaeus 1 14 Fjärrkyla och el i Snickaregatan

17 Bilaga 3. 14C-analys Fjärrkyla och el i Snickaregatan 15

18