STOCKHOLMS LÄN. Landstingspolitiskt PROGRAM

Transkript

1 STOCKHOLMS LÄN Landstingspolitiskt PROGRAM

2 Programmet har antagits av årsmötet och höstmötet för PRO Stockholms län LAYOUT Marie Richardson

3 Landstingspolitiskt program för PRO Stockholms län Landstinget i Stockholms län svarar för många insatser som är av central betydelse för alla länets invånares välbefinnande och livskvalitet. Detta gäller inte minst de äldre. För att bevaka och förbättra situationen för de äldre i frågor som är av särskild betydelse för dem presenterar PRO Stockholms län härmed följande landstings politiska program om hälso- och sjukvård, kollektivtrafik med mera. Programmet är styrande för de krav PRO Stock holms län ställer på utvecklingen av hälso- och sjukvården samt kollektivtrafiken i Stockholms län. Programmet antogs i sin helhet vid PRO Stockholms läns års- och höstmöten Christina Tallberg ordförande PRO Stockholms län Innehåll Hälso och sjukvård Vård på lika villkor... 5 Förebyggande insatser... 6 Förebyggande folkhälsopolitik (6) Viktiga områden för förebyggande insatser (6) Vissa sjukdomar (9) Andra insatser inom hälso- och sjukvården (11) Sjukvårdens organisation och resurser (12) Demokrati och solidaritet (15) Regionplanering, kollektivtrafik, färdtjänst, Locum och kultur Regionplanering Kollektivtrafiken Färdtjänsten Locum och landstingsfastigheter Kultur... 24

4

5 HÄLSO OCH SJUKVÅRD Vård på lika villkor Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska alla få vård på lika villkor. Ett hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande perspektiv ska genomsyra hela hälso- och sjukvården och vara en självklar del i all vård och behandling. Den som söker hälso- och sjukvård ska få den behandling och rådgivning som bedöms stå i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Vård av hög kvalitet måste garanteras. Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska den som har det största behovet ges företräde till vården. Ett absolut grundläggande krav är att hälso- och sjukvård ges på lika villkor. Men det finns hinder för att denna princip blir uppfylld. Stockholm är en av Sveriges mest ojämlika regioner beträffande ohälsotal. Här finns de största hälsoskillnaderna mellan olika delar av regionen. Den fria etableringen av vårdcentraler i länet har inneburit att de flesta vårdcentralerna finns i områden med invånare som har god ekonomi och goda hälsotal medan områden med t ex hög arbetslöshet eller invandrarbakgrund oftast har få eller inga etablerade vårdcentraler. Detta leder till att landstinget inte ger förutsättningar för vård på lika villkor. Bemötandet av äldre människor inom vården måste förbättras. Alla former av diskriminering måste upphöra. Ingen får nekas vård eller läkemedelsbehandling på grund av hög ålder. Utvecklingen av privata sjukvårdsförsäkringar är ett annat hinder för att uppnå att vård ges på lika villkor. Cirka personer i landet har tecknat sådana försäkringar. Störst efterfrågan på dessa finns i storstadsområdena. Försäkringen ger en snabbfil till vård och läkarbesök. Befolkningen håller på att delas upp i ett A- och B-lag. Ojämlik vård blir resultatet. Även tillgängligheten till hälso- och sjukvård ska vara lika för alla. Hälso- och sjukvården ska vara tillgänglig för alla oavsett ålder, kön, etnicitet och ekonomiska förutsättningar. Allas liv och hälsa är lika viktiga. Särskild hänsyn ska tas till äldre och funktionsnedsatta. Privata försäkringstagare ska inte kunna gå före i kön. Merparten av offentligt finansierad sjukvård ska liksom nu ges i offentlig regi. 5

6 Förebyggande insatser FÖREBYGGANDE FOLKHÄLSOPOLITIK Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska ett hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande perspektiv genomsyra hela hälso- och sjukvården. Förebyggande hälsovård är därmed ett tydligt landstingsåtagande som riktar sig till hela befolkningen. Vi blir friskare och lever allt längre. Men behovet av insatser från hälso- och sjukvården blir större med ökande ålder. Mycken ohälsa och lidande går dock att förebygga. En aktiv förebyggande folkhälsopolitik måste bedrivas. Uppsökande verksamhet behöver utvecklas i områden där risk för ohälsa är stor. Genom sådan verksamhet bör man så tidigt som möjligt upptäcka risker som om de inte förebyggs kan leda till att sjukdom utvecklas. Vårdcentralerna arbetar alldeles för lite eller inte alls med förebyggande insatser. Vårdcentralerna måste aktivera sig i detta arbete. De som har störst risk för att drabbas av ohälsa ska få de största riktade insatserna. Alla ska ha samma förutsättningar att leva ett hälsosamt och aktivt liv. Viktiga områden för förebyggande insatser FRISKVÅRDEN UPPGRADERAS Ett gemensamt arbete för förebyggande hälsovård bör utvecklas mellan landstinget och pensionärsorganisationerna för att stimulera friskvårdstänkandet i bred mening. Det bör inte enbart handla om fysiska aktiviteter som gymnastik, styrketräning, promenader mm utan också verksamheter som studiecirklar, bridge, körsång och socialt umgänge. Också sådana aktiviteter har positiv inverkan på hälsan. Friskvårdens uppgradering bör också gälla ett starkare samarbete mellan landsting och kommun, till exempel i äldreboenden. LEVNADSVANOR Många sjukdomar orsakas av våra levnadsvanor. Olämplig mat, brist på motion, rökning, fetma, alkohol och för lite sömn är kopplade till vårt sätt att leva och leder till omfattande behov av vårdinsatser. Ett aktivt förebyggande arbete måste bedrivas för att minska sjukdom på grund av olämpliga levnadsvanor. Alla ska erbjudas rådgivning och hjälp till ett sundare liv. Läkare kan ge stöd genom förskriva friskvårdsinsatser på recept. Hälsofrämjande och förebyggande insatser under hela livet från tidiga år upp till hög ålder har positiva effekter på hälsa och livskvalitet hos äldre personer. FALLOLYCKOR En kraftig ökning av fallolyckor bland äldre har ägt rum. I många fall leder fallolyckor till döden. Varje år avlider minst personer efter 6

7 fallolycka och fler än personer behöver sjukhusvård för skador de fått vid fall. De flesta fallolyckorna sker i bostaden. Var tredje person som är sextio år eller äldre och bor i eget boende faller minst en gång per år. Men också särskilda boenden och sjukhus är stora riskmiljöer. I särskilda boenden är fallfrekvensen den dubbla. Under vårdtiden på sjukhus är fallrisken särskilt stor bland dem med diagnoserna stroke, demens och höftfraktur. Aktiviteter som har samband med fall på sjukhus är främst förflyttningar till eller från säng, stol och toalettbesök. Sju procent av alla höftfrakturer drabbar patienter som redan är inskrivna på sjukhus. Rädsla för att falla igen är en vanlig följd som ofta leder till inaktivitet, ökat behov av hjälp i vardagen och ökad risk för nya fall. Det finns en rad förebyggande åtgärder som landstinget kan vidta. Det bör göras en riskbedömning, kontroll av mediciner, sjukhusmiljö med mera. PRO som organisation kan också göra värdefulla insatser. Fallolyckor kan motverkas genom bättre information till exempel på speciella medlemsmöten i ämnet. En samverkan mellan landstinget, kommunerna och organisationerna måste utvecklas för att förhindra att fallolyckor inträffar. En nollvision bör gälla. PROSTATACANCER Män dör i onödan av prostatacancer. Studier har visat att dödlighet i prostatacancer kan halveras om alla rutinmässigt tar PSA-prov. Årliga PSA-prov ska erbjudas från femtio års ålder. BRÖSTCANCER Mammografi för att upptäcka bröstcancer ska erbjudas alla från fyrtio års ålder och livsvarigt. TJOCKTARMS- OCH ÄNDTARMSCANCER OCH AORTABRÅCK Alla ska erbjudas undersökning för att upptäcka kolorektal (tjocktarms- och ändtarms-) cancer samt aortabråck. HÄLSOSAMTAL OCH HÄLSOUNDERSÖKNING Alla pensionärer ska erbjudas hälsosamtal och hälsoundersökning vart tredje år fram till 75 års ålder och därefter varje år. TRYCKSÅR Drygt en av tio som lever i äldreboenden drabbas av trycksår. Landstinget och kommunerna måste samverka för att eliminera förekomsten av dessa. Trycksår kan förebyggas genom utbildningsinsatser och goda rutiner. 7

8 VÅRDSKADOR Varje år drabbas cirka patienter i landet av skador i sjukvården. Patientsäkerheten måsta förbättras. Nolltolerans mot vårdskador och felbehandlingar måste gälla. VÅRDRELATERADE INFEKTIONER (VRI) Nästan var tionde patient smittas av sjukdomar när de lagts in på sjukhus. Hygienreglerna måste skärpas och städningen måste förbättras på sjukhusen för att undvika infektioner. Städning ingår som en del i vårdansvaret. Vårdrelaterade infektioner är en stor samhällskostnad och medför lidande för patienterna. Målet måste vara att få bort alla undvikbara vårdrelaterade infektioner. LÄKEMEDELSANVÄNDNING Läkemedelsanvändningen måste förbättras. Den vanligaste orsaken till att äldre människor söker akutvård och läggs in på sjukhus är att de blivit läkemedelsförgiftade. Ofta ges läkemedel som är olämpliga för äldre och dessutom i olämpliga doser och kombinationer. Detta måste upphöra. Bättre samverkan mellan förskrivande läkare och apoteken måste utvecklas. Detta bör också avse tillämpningen av reglerna för generika. Samtliga förskrivna läkemedel måste enkelt och lätt finnas att läsa i den enskildes journal för att förhindra feldosering. Ett läkemedelsregister måste finnas. Alla över sjuttiofem år ska garanteras att aktivt bli erbjudna en systematisk och regelbunden genomgång av sin läkemedelsbehandling. ÄLDRES MUN- OCH TANDHÄLSA Tänderna är en del av kroppen. Att tänderna är i gott skick är en förutsättning för god hälsa. Cirka fyrtio procent av de äldre har problem med sina tänder. Både dålig tandstatus och inflammerade slemhinnor i munhålan kan orsaka att man äter dåligt. Alla pensionärer bör erbjudas regelbundna munhälsosamtal med undersökning av tandläkare/tandhygienist. Landstinget ska fullgöra sitt ansvar för uppsökande tandvård enligt lagstiftning. Det är viktigt att patientgrupper med diagnoser som medför rätt till tandvård också erbjuds sådan. UNDERNÄRING I en studie av Socialstyrelsen (publ ) konstateras att mer än var fjärde kroniskt sjuk lider av undernäring bland de äldre kroniskt sjuka är närmare hälften undernärda. Krafttag måste tas för att eliminera detta. Genomförs det kan vårdtiderna bli kortare, lidandet minska och människorna bli piggare med förstärkt immunförsvar och färre infektioner. 8

9 Socialstyrelsen framhåller att mat är medicin. Väl avvägd och korrekt näringstillförsel måste garanteras för att behandlingen i sin helhet ska lyckas. Vissa sjukdomar STROKE Stroke är en av de allvarligaste sjukdomarna och den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige. Strokevården har hög kvalitet. Snabb kontakt med vården kan vara livsavgörande. Det förebyggande arbetet släpar efter. En aktiv screening av patienter som befinner sig i riskzonen för att drabbas av stroke bör införas. Hjärtflimmer och TIA-attacker utgör risker för att drabbas av stroke och bör föranleda kontakt med vården. Kan insjuknande i stroke förhindras genom prevention kan ett stort lidande med förlamningstillstånd, demens och ett stort antal dödsfall förebyggas. Efter stroke har inträffat föreligger stora brister i omhändertagande och rehabilitering. Otydlig ansvarsfördelning mellan landstinget och kommunerna gör att strokepatienter riskerar att bli utan stöd och hjälp. Vårdkedjan måste fungera. Vård och rehabilitering efter stroke måste förbättras. En snabb rehabilitering måste ges. För en strokedrabbad är rehabilitering avgörande för att han eller hon ska få en bra livskvalitet. DIABETES Stora skillnader råder i länets diabetesvård. Om alla vårdgivare skulle uppnå samma resultat som de tjugo bästa i länet på varje enskild parameter skulle Stockholms län ha den bästa diabetesvården i landet. Bland annat finns en uppenbar skillnad mellan socioekonomiskt svagare och starkare områden i länet. Alla ska få del av den bästa vården som ges i länet. Information om kost och motion är viktigt för att förebygga åldersdiabetes. Viktigt att hembesök av till exempel distriktssköterska görs hos dem som inte själva klarar att ta insulin. Insulin måste tillhandahållas gratis. Landstinget bör ha skyldighet att informera anhöriga till personer som har diabetes om vilka varningssignaler som finns vid diabetes. Den som drabbats av diabetes kallas till informationsdag om diabetes. Anhöriga bör också ha möjlighet att delta vid dessa informationsträffar. HJÄRTVÅRD Varannan svensk som drabbas av hjärtinfarkt är åttio år eller äldre. Men nästan alla forskningsstudier baseras på personer i femtio- till sextioårsåldern, vilket medför att patienter över åttio år får sämre hjärtvård än yngre. Hjärtvården måste anpassas så att den ger bästa re- 9

10 sultat för både män och kvinnor. Forskning måste i större omfattning inriktas på hjärtsjuka som är äldre än sextio år. MEST SJUKA ÄLDRE Det förekommer brister i vården av de mest sjuka äldre. Många behandlas med läkemedel som kan vara direkt olämpliga. Den basala sjukvården brister ofta i tillgänglighet och läkarmedverkan. Avancerad hemsjukvård är otillräcklig och bör byggas ut. Alla får inte en individuell plan och den fasta vårdkontakt de behöver. De mest sjuka riskerar att missgynnas av vårdvalssystemet. Det är viktigt att primärvården och äldreomsorgen tillsammans ger de mest sjuka äldre en vård som är kvalificerad, tillgänglig, flexibel och samordnad. Hälso- och sjukvården ska utgå från en helhetssyn, där varje människa är en individ och inte summan av ett antal diagnoser. DEMENS Vi lever allt längre. Det sker dels som effekt av bättre levnadsvillkor och dels som en följd av sjukvårdens utveckling. Det är en positiv utveckling, men den ökade livslängden innebär att alltfler kommer att drabbas av demenssjukdom. Det är väsentligt att de som drabbas så snart som möjligt får en diagnos så att adekvat behandling kan ges. Det är inte enbart den demente själv som påverkas. Demenssjukdom innebär en diagnos för hela familjen. Hela familjen blir berörd och ofta blir partnern bunden till vård av patienten under lång tid. Närstående som vårdar dement måste få utbildning, stöd och avlastning för att klara situationen. Det måste också finnas tillräckligt med personal med lämplig utbildning både inom sjukvården och den kommunala omsorgen. Blir de demenssjuka rätt omhändertagna minskar kostnaderna även för den akuta sjukvården. Det måste finnas tillräckligt med personal för att kunna ge stimulans så att en alltför snabb nedgång av den kognitiva förmågan motverkas. PSYKISKT SJUKA ÄLDRE Enligt en rapport från Socialstyrelsen får psykiskt sjuka äldre inte tillgång till specialiserad psykiatrisk öppen- och slutenvård i samma utsträckning som yngre. Det är ytterst ovanligt att äldre personer erbjuds terapi i form av till exempel samtalsbehandling. Lugnande medel är det som erbjuds. Detta innebär åldersdiskriminering. Vård ges inte på lika villkor. Äldre personer använder alltså regelbundet psykofarmaka i betydligt större utsträckning än yngre och får direkt olämpliga medel som ångestdämpande medel och sömnmedel. Dessa ska naturligtvis ordineras till dem som behöver sådana mediciner men de får inte ges i stället för adekvat psykiatrisk vård. Olämpliga psykofarmaka ökar risken 10

11 för biverkningar i form av fallolyckor och minnesstörningar. Här finns en gråzon mellan demenssjukdom och psykisk sjukdom som måste uppmärksammas så att rätt behandling ges. Många äldre psykiskt sjuka erbjuds inte vård i psykiatrin. De får i stället behandling inom primärvården, äldreomsorgen eller på olika somatiska kliniker. Äldre personer missgynnas och får ofta inte den vård de behöver. Psykiskt sjuka äldre måste erbjudas adekvat vård inom psykiatrin. Andra insatser inom hälso- och sjukvården PALLIATIV VÅRD Vi lever allt längre och därför kommer allt fler att leva den sista tiden med fler sjukdomar. Det medför ökat behov av kvalificerad personal som kan ge den döende en värdig sista tid. Det viktigaste är att lindra smärtor, lidande och ångest. Största möjliga stöd och trygghet måste ges. Det måste undvikas att döende personer under sin sista tid i livet får åka fram och tillbaka mellan boendet och akutsjukvården. Stödjande samtal för anhöriga bör ske med behandlande läkare och annan personal som anhöriga har förtroende för. FORSKNING OM ÄLDRES SJUKDOMAR Forskning är viktig för hälso- och sjukvårdens kvalitetsutveckling det gäller inte minst för de äldres sjukdomar. Forskningen om dessa sjukdomar är otillräcklig och behöver förstärkas ordentligt och är en viktig förutsättning för förbättrad vård av äldre. Kunskapsutvecklingen är långt ifrån tillräcklig för att möta behoven hos både dagens och morgondagens åldrande befolkning. PRO slår vakt om den forskning som bedrivs av stiftelsen Äldrecentrum. PRO är även positiv till den forskning som ska bedrivas på Akademiskt centrum för äldretandvård (ACT). HÖRSEL- OCH SYNNEDSÄTTNING Hörselnedsättning är i många fall åldersrelaterad. Genomsnittsåldern för den första utprovningen av hörapparat är sjuttiotre år enligt uppgift. Ett antal företag har etablerat sig i branschen sedan fritt vårdval införts i vårt landsting och vissa erbjuder hörselapparater för ibland tiotusentals kronor. Den hörselutprovning som erbjuds genom vårdguiden har en ordinationsavgift som för närvarande är 600 kr och man får låna sin hörapparat. Ordinationen bör följas upp av en hörselrehabilitering. Från PRO anser vi att väntetider för att få hörapparat bör minska och att en sanering av branschen sker så att äldre inte behöver känna sig tvingade att betala skyhöga priser för hjälpmedel som till en låg kostnad tillhandahålls av landstinget. Det är också angeläget att lands tingets offentliga lokaler har en fungerande teleslinga och att samlings lokaler och kommunikationsmedel anpassas till olika funktionshinder genom den senaste tekniken. 11

12 Vi vill också påtala att åtgärder måste vidtas för att hjälpa personer som besväras av tinnitus. För att så länge som möjligt kunna delta aktivt i samhälls- och föreningslivet är det av stort värde att tekniska hjälpmedel som ersätter bortfall av syn och hörsel finns lätt åtkomliga i landstingets regi. Kostnaderna för hörapparater, glasögon etcetera måste vara överkomliga för alla pensionärer. Sjukvårdens organisation och resurser VÅRDVAL STOCKHOLM Vårdval Stockholm måste ändras. I Vårdval Stockholm måste större hänsyn tas till vårdtyngd, socioekonomiska faktorer och komplexiteten och behoven vid behandling/vård av multisjuka. Ersättningssystemet leder till orättvis fördelning av vården och missgynnar multisjuka. Placering av vårdcentraler ska styras utifrån behov. PRO kräver att Vårdval Stockholm ändras så att vårdtyngd och socioekonomiska faktorer beaktas i systemet. Det nuvarande systemet gynnar snabba läkarbesök. ÄLDREVÅRDSCENTRALER För att få ett samlat grepp över hälsosituationen för äldre bör äldrevårdscentraler inrättas i alla kommuner och i olika stadsdelar i Stockholm. En äldrevårdscentral ska kunna arbeta både förebyggande och behandlande. Med personal som har ingående kunskaper om åldrandets förebyggande hälsofrågor och sjukdomar kan en sådan verksamhet få bättre förutsättningar än vad vårdcentralerna har att samla all kompetens om äldre en helhetssyn på patienterna blir möjlig. Mycken oro skulle kunna stillas och många onödiga besök på sjukhusens akutmottagningar förhindras. Äldrevårdscentralen skulle kunna bli navet i det lokala hälsoarbetet för äldre. Äldrevårdscentraler skulle kunna utgöra en resurs för läkarsamverkan och kompetensutveckling. Coacher skulle kunna fungera som vägledare och rådgivare. Ett utvecklingsarbete bör starta snarast. GERIATRISK KOMPETENS Det råder stor brist på läkare som är utbildade geriatriker och också på sjuksköterskor som är specialiserade inom äldreomsorg och geriatrik. Det är angeläget att landstinget uppmärksammar detta och underlättar för motiverad personal att få möjlighet att vidareutbilda sig med rimliga lönevillkor. Socialstyrelsen konstaterar i en rapport ( ) att det föreligger stora kompetensbrister i geriatrik och gerontologi när det gäller vården och omsorgen om äldre. Utbildningen i geriatrik och gerontologi är av avgörande betydelse för både verksamhetens kvalitet och rekrytering av personal till området. 12

13 SJUKSKÖTERSKOR Stockholms läns landsting har brist på sjuksköterskor. Landstinget har lägsta andelen sjuksköterskor per invånare i hela landet. Fler sjuksköterskor måste rekryteras. Det är av stor betydelse för vårdkvalitet och patientsäkerhet. Även fler undersköterskor behöver rekryteras. TOTALANSVAR FÖR BEHANDLING OCH LÄKEMEDELSFÖRSKRIVNING Varje patient med stora och sammansatta vårdbehov ska ha en läkare eller ett vårdteam med totalansvar för behandling och läkemedelsförskrivning AMBULANSER Fler ambulanser behövs. I Stockholms län finns en ambulans per personer. I exempelvis Göteborgsområdet är motsvarande siffra personer. Antalet ambulanser i landstinget måste öka. Vidare behöver tillgängligheten förbättras och väntetiderna kortas. Vården börjar redan i ambulansen. Lämpligt utbildad ambulanspersonal måste finnas. Ambulans ska finnas på plats inom femton minuter. FOLKTANDVÅRDEN Folktandvården ska garantera god kvalitet och bra priser. Det är viktigt att Folktandvården finns och fungerar som prispress på de privata tandläkarna. VÅRDGARANTI Vårdgarantin ska följas och vårdköerna arbetas bort. Tillräckligt med resurser och tydliga mål krävs. Vårdköer är aldrig en besparing för sjukvården. Vårdgarantin ska vara en verklig garanti. Väntetiderna enligt vårdgarantin ska förkortas. Målet är en köfri sjukvård. ÖVERBELÄGGNING Sverige har lägst antal vårdplatser per capita inom EU. Lägst är antalet i Stockholms läns landsting. Situationen är extrem. Överbeläggning råder inte bara vid toppar utan föreligger kontinuerligt. Antalet sjukhusplatser har skurits ned samtidigt som befolkningen ökar och i synnerhet antalet äldre. Befolkningsökningen och vårdköerna kräver en kraftig ökning av vårdplatser. Antalet sjukhusplatser måste öka så att de motsvarar den ökande befolkningens behov. Situationen medför också risk för vårdskador och därför oacceptabel ur patientsäkerhetssynpunkt. PATIENTSÄKERHETSRISKER Läkarförbundet har framfört bristen på vårdplatser som den största patientsäkerhetsrisken på sjukhusen. Patienterna skrivs ut för snabbt. 13

14 På vårdcentralerna är den bristande kontinuiteten största risken och i äldreomsorgen är det medicinska omhändertagandet ofta riktigt dåligt. Det behövs beslut som överbryggar gränserna mellan landstingen och kommunerna. Läkarförbundet anser vidare att en annan stor patientsäkerhetsrisk är att personalen har en alltför stor arbetsbelastning. PRO instämmer i denna kritik. Antalet vårdplatser måste utökas, samverkan mellan landstinget och kommunerna förbättras. Vidare måste bemanningen förstärkas. AKUTSJUKVÅRDEN Akutsjukvården är underdimensionerad. Verksamheten bågnar under patienttrycket det råder alltid överbeläggning, inte bara vid enstaka tillfällen. Akutsjukvården har inte byggts ut i takt med ökningen av patienttillströmningen. Överbeläggningen på akutsjukhusen är konstant året om. Exempel: Danderyds sjukhus: akutmottagningen var planerad för akutpatienter per år. Antalet uppgår nu till patienter. Södersjukhuset: planerades för patienter nu tas emot patienter. S:t Göran sjukhus: planerades för patienter. Nu är antalet per år. Läget är mycket pressat. PRO anser att radikala åtgärder behövs för att bygga ut verksamheten så att den motsvarar det patienttryck som råder. Nuvarande situation är också en risk för patientsäkerheten. NYA KAROLINSKA UNIVERSITETSSJUKHUSET Nya Karolinska sjukhuset, som är under uppförande och beräknas stå klart år 2016, kommer att ha mindre kapacitet än dagens Karolinska Solna. Antalet vårdplatser minskar från 800 till cirka 600. Detta kommer att kräva en kapacitetsökning i samtliga delar av den övriga hälso- och sjukvårdsstrukturen i landstinget. Nya Karolinska får inte innebära att antalet vårdplatser totalt minskar i landstinget. Tvärtom behövs betydligt fler platser mot bakgrund av att befolkningen oavbrutet ökar. Närsjukhusen behöver byggas ut och få fler platser. Upptagningsområden behöver ses över. HEMSJUKVÅRD Enligt kongressbeslut ska PRO verka för att ansvaret för hemsjukvården överförs till kommunerna. I vår region pågår ett gemensamt arbete mellan Stockholms läns landsting och Kommunförbundet Stockholms län med inriktning att kommunalisering av hemsjukvården ska ske En kommunalisering syftar till bättre vård och omsorg för vård- 14

15 tagaren genom att färre personer arbetar med honom eller henne och att samma organisation svarar för servicen under veckans alla dagar. För att detta ska fungera är det nödvändigt att ompröva den ordning som råder i Stockholms län med ett stort antal utförare och den uppsplittring av vården som det medför. Vården måste präglas av god kvalitet och ansvarsfull resursanvändning En överföring av hemsjukvården till kommunerna får under inga omständigheter innebära att vårdkvaliteten försämras. ASIH (Avancerad sjukvård i hemmet) ska landstinget fortsatt ha ansvaret för. Demokrati och solidaritet INFLYTANDE OCH INSYN Pensionärsorganisationernas insyn och möjligheter till påverkan genom Landstingsstyrelsens Pensionärsråd (LPR) och andra organ inom landstinget måste skärpas rejält och tas på allvar från politikernas och förvaltningarnas sida. LPR är viktigt som forum för att föra fram åsikter från medlemsorganisationerna om vård och omsorg för de äldre. Pensionärsorganisationerna ska aktivt delta i beredningen av ärenden. En del organ sammanträder över huvud taget inte och representationen från landstingets sida har inte den högsta prioriteten. Tydliga tidsplaner och viktiga ställningstaganden måste behandlas och förberedas tidigt. Dag- och arbetsordningar bör förberedas gemensamt. Utbildning och introduktion ska ges pensionärsorganisationernas representanter från start för att möjliggöra en god insats. LPR bör från den politiska sidan representeras av ledande politiker från landstingsstyrelsen. Pensionärsorganisationerna bör på motsvarande sätt representeras av sina högsta ledningar. LANDSTINGETS STÖD TILL PENSIONÄRSORGANISATIONERNA Stödet till pensionärsorganisationerna behöver förstärkas och bätt re motsvara den samhällsnytta som pensionärsorganisationernas verksamhet i form av friskvård tillför. UPPHANDLINGSUNDERLAG Pensionärsorganisationerna ska beredas möjlighet att påverka upphandlingsunderlag när sådana utarbetas i frågor som gäller äldre. TILLGÄNGLIGHET Den tekniska utvecklingen har fördelar men skapar också ett utanförskap för bland annat den äldre befolkningen, när en allt större del av kommunikationen med myndigheter sker digitalt eller via knapptelefoner. Detta måste beaktas vid utformningen av myndighetsinformation och kontakter med allmänheten. Det får inte 15

16 byggas upp nya hinder för de äldre att kunna ta del av samhällsinformation. RÄTTVISA AVGIFTER OCH TAXOR Finansieringen av samhällets tjänster sker i växande grad genom avgifter och taxor. Vid bestämmandet av avgifter och taxor måste beaktas att äldre människor generellt sett har lägre inkomster. Avgifter och taxor får inte utgöra ett hinder för någon att få den vård eller annan tjänst som han eller hon behöver. Högkostnadsskydd för läkarvård och mediciner måste förbättras. 16

17 REGIONPLANERING, KOLLEKTIVTRAFIK, FÄRDTJÄNST, LOCUM OCH KULTUR Stockholms läns landstings huvudsakliga verksamhet är hälso- och sjukvård. Dessa verksamhetsområden har behandlats i PRO-distriktets landstingspolitiska program, del 1. Landstinget har också ansvar för regionplaneringen, kollektivtrafiken, inklusive färdtjänsten, Locums (fastighetsbolagets) verksamhet och kultur. Representanter för PRO deltar i landstingets pensionärsråd, LPR, och i olika samrådsgrupper som berör dessa verksamheter. I denna del 2 av PRO-distriktets landstingspolitiska program tar vi upp våra synpunkter och krav på dessa områden. Regionplanering REGIONPLANERING FÖR STOCKHOLMS LÄN KOMMUNIKATIONER, BOSTÄDER, MILJÖ OCH VÄLFÄRD En långsiktig planering för Stockholmsregionen är nödvändig för att utveckla länet till en bra livsmiljö med välfärd för alla generationer med fungerande kollektivtrafik, tillräckligt bostadsbyggande anpassat efter olika behov, god livsmiljö och en utbyggd offentlig och privat service. Kommunerna i länet flätas mer och mer samman och ingår i ett sammanhang. Kommunernas och landstingets verksamheter kompletterar och förutsätter varandra, och är avgörande också för den privata sektorns utveckling. En helhetssyn på samhällsutvecklingen och planeringen finns i den regionala utvecklingsplanen, RUFS 2010, som utarbetats av landstinget. Planen beskriver hur regionen bör utvecklas och växa för att möta den förväntade tillväxten under de närmaste trettio åren. Huvudmålen i RUFS är att skapa goda och jämlika levnadsvillkor, en långsiktigt hållbar livsmiljö och internationell konkurrenskraft. Enligt PRO är regionplaneringen en viktig intressefråga också för äldre. Därför ska fortlöpande rapportering och dialog om regionplaneringen finnas med i LPR. Pensionärerna ska genom sina företrädare i LPR vara med i hela planeringsprocessen och ha möjlighet att i god tid framföra sina synpunkter innan beslut fattas. Pensionärsorganisationerna ska vidare vara remissorgan i frågor som berör regionens utveckling. SAMPLANERING AV HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN OCH BOSTADSFÖRSÖRJNINGEN Landstinget har på hälso- och sjukvårdens områden utarbetat och antagit en framtidsplan med en målbild för både 2015 och Planen 17

18 inkluderar både investeringsbehov och framtida forskningsinsatser. Denna planering måste stämmas av med övrig planering inom regionen till en fungerande helhet. Kommunerna har ett huvudansvar för bostadsförsörjningen, men det regionala engagemanget spelar också roll. I kommunerna utarbetas icke bindande översiktsplaner för användning av mark för bostäder, rekreation, service, näringsliv och kommunikationer. Kommunerna har huvudansvar för bostadsförsörjning och markplanering. Ett starkt samband måste dock finnas mellan olika planeringsnivåer för att ge slagkraft och verklighetsförankring i de olika planerna. Planeringen på regional och lokal nivå måste gå hand i hand. Landstinget måste driva på och bevaka den gemensamma regionala inriktningen i bostadsförsörjningsfrågan med krav på olika boendebehov. Det kräver skärpt bevakning av den kommunala översiktsplaneringen och krav på utarbetandet av kommunala bostadsförsörjningsplaner. Den frågan kommer att drivas lokalt av PRO i länets kommunala pensionärsråd, KPR. Huvudstadsregionen har vuxit och fortsätter att växa med cirka personer årligen främst genom inflyttning. Detta tillsammans med ett lågt och dyrt bostadsbyggande, av främst bostadsrätter, skärper ojämlikheten inom boendet. Behovet av hyresbostäder och trygghetsboenden måste fyllas så att önskvärda bostadsbyten och rörligheten på bostadsmarknaden på nytt kan ta fart. PRO arbetar för och kräver att bostadssituationen för äldre och övriga generationer i Stockholms län ges högsta prioritet avseende tillgång, rimliga hyror och bra tillgänglighet. PRO kräver stopp för fortsatt avveckling av serviceboenden. Där avveckling skett bör serviceboenden återställas eller ersättas med ny bygg nation. Det krävs ett enkelt system på länsnivå för byte av bostad för dem som bor i fastigheter utan hiss och som inte längre orkar gå i trappor. PRO kräver också i princip ett stopp för fortsatt ombildning av allmännyttans hyresbostäder till bostadsrätter. Kraven på vad som avses med så kallade trygghetsboenden och rimliga hyror måste preciseras och skärpas enligt PRO. Kan ROT-avdrag för hyresfastigheter införas? En långsiktig planering för personalförsörjning inom Stockholms läns landsting måste enligt PRO ges hög prioritet. REGION STOCKHOLM Frågan om ett direktvalt regionparlament för Stockholmsregionen, Region Stockholm, har diskuterats länge. Ett sådant, med ansvar för kollektiv- och vägtrafik, regionala miljömål och miljöstyrande avgifter samt landstingets övriga ansvarsområden, kan stärka den regionala sammanhållningen. 18

19 PRO ser fördelar med en sådan lösning. Ett beslutskraftigt regionparlament ger möjligheter till en mer effektiv och sammanhållen regionalpolitik. Andra regioners erfarenheter i Sverige och EU måste tas till vara och bilda underlag för vidare diskussioner om det regionala samarbetet. MILJÖ Miljöutmaning 2016 är landstingets miljöprogram och ska vara styrande för miljöarbetet i all landstingsfinansierad verksamhet fram till Bland annat ska 75 procent av kollektivtrafiken drivas med förnybara bränslen år 2016 och 2020 ska landstingets totala utsläpp av växthusgaser vara 75 procent lägre än Detta är ett mål som siktar högre än nationella och internationella klimatmål. PRO anser det viktigt att dessa mål uppnås liksom också att stora satsningar görs för minskad miljöpåverkan från läkemedel, för utfasning av farliga kemikalier, för grön IT och för insamling av matavfall. För att bedriva ett hälsofrämjande miljöarbete krävs också att minskning sker av utsläpp av farliga ämnen i vatten och luft, minskade luftföroreningar, minskat buller samt ökad mängd ekologiska livsmedel. Utbyggnaden av tunnelbanan och tvärbanor är av avgörande betydelse för att uppnå miljömålen med en utfasning av fossila bränslen. Utbyggnaden av bostäder måste öka kraftigt på grund av den starka inflyttningen till länet. Det är viktigt att de nya husen byggs så att de inte utsätts för buller. Buller är inte bara störande utan direkt hälsofarligt. Hjärt- och kärlsjukdomar, stress och sömnbrist är samtliga besvär som kan orsakas av buller. Kollektivtrafiken 1971 bildades storlandstinget, som tog ansvar för sjukvården, regionplaneringen och kollektivtrafiken i Stockholms stad och länets kommuner. Tidigare fanns flera olika avgiftssystem inom kollektivtrafiken utan att dessa samordnats. Genom det stora bostadsbyggandet på sextiotalet ökade behovet av gemensam planering och bättre sammanhållen kollektivtrafik. Några år efter bildandet av det nya storlandstinget infördes femtiokortet, ett kort med en fast låg månadsavgift för obegränsat antal resor i hela länet. Detta var en reform som saknade motstycke i landet. Utgångspunkten var att se Stockholms län som en gemensam bostadsoch arbetsmarknad. Idag krävs också enligt PRO en bättre samordning av bland annat busstrafiken över länsgränserna på vissa håll. 19

20 Kollektivtrafiken omfattar idag många olika sätt att färdas med ett omfattande bussnät, tunnelbana, pendeltåg, spårvagnar, tvärspårbana, servicelinjer, pendelbåtar och båttrafik samt färdtjänsten i form av taxi, särskilda bussar och rullstolstaxi. Även av miljöskäl behöver den ökande befolkningen i Stockholms län en utveckling av kollektivtrafiksystemet. Bland annat ska användningen av fossila bränslen i kollektivtrafiken fasas ut och den så kallade närtrafiken byggas ut. TAXOR OCH AVGIFTER Under sjuttiotalet infördes femtiokortet som var enkelt att använda. Sedan dess har kortpriserna inom SL höjts avsevärt och i dag kostar trettiodagarskortet 790 kr för hel avgift och 490 kr för reducerad. Den reducerade avgiften gäller för personer under 20 och över 65 år. För den som inte har periodkort är regionen indelad i ett zonsystem med tre zoner A, B och C. Hela tunnelbanan ingår i zon A. Minsta biljettpris är för två zoner, i huvudsak Stockholms stad och kommundelarna i närområdet. För resor till övriga delar i länet krävs tre zoner. Detta zonsystem innebär ett högt biljettpris för enstaka resor. Det kan till och med vara lönsamt att åka bil, om det är fler än fyra personer som ska åka, trots trängselavgifter. Den 31 mars slutade SL att sälja de så kallade biljettremsorna och har ersatt dem med ett accesskort, som kan laddas med en bestämd summa. Accesskortet kan laddas med information om det är helt eller reducerat pris som är standardinställning. Avviker man från den ska man påtala detta i spärren eller till chaufförer eller konduktörer. Många har vittnat om att det är svårt att köpa och ladda accesskorten, eftersom det blivit färre ställen där det kan göras. Detta gäller speciellt i länets glesare delar. Informationen har också varit bristfällig, även om den under senare tid har förbättrats. Möjligheten att betala med kontokort och bättre displayer bör införas enligt PRO. Papperstidtabeller och linjekartor är viktiga också framöver. FÖRSLAG GÄLLANDE AVGIFTER Sedan sjuttiotalet har vi inom Stockholms län samordnat trafiken under SLs ansvar och har ett gemensamt avgiftssystem för de 26 kommunerna. PRO anser att det är ett bra system. PRO vill införa en låg enhetstaxa för obegränsat antal resor inom en trettiodagarsperiod. Det ska finnas ett preciserat reducerat pris för pensionärer. Gratisresande för personer med rullatorer bör också införas för tunnelbana och pendeltåg i likhet med det som gäller för liknande resor med buss. Idag betalar pensionärer högre skatt på sin pension än förvärvsarbetande gör på motsvarande lönesumma. Dessutom har pensionerna halkat efter löneutvecklingen under många år. Detta motiverar att pensionärer ska betala reducerat pris. 20

21 PRO anser vidare att SLs zonsystem ska avvecklas. Forskning visar att ett enkelt betalsystem är en av de viktigaste faktorerna för att fler ska vilja resa kollektivt. Att införa ett enhetspris i hela länet gör betalsystemet användarvänligt. Accesskorten/reskassan ska vara lätta att köpa och ladda med valfritt belopp. Tidigare kostade enstaka enkelbiljett tio kronor, vilket gjorde kollektivtrafiken attraktiv som alternativ till bilen. PRO vill återinföra tiokronan för enstaka resor att gälla i hela Stockholms län. KOLLEKTIVA RESOR I SKÄRGÅRDEN PRO kräver att för kollektivtrafikresor i Stockholms skärgård ska motsvarande enhetspris och taxesystem gälla som för övrig kollektivtrafik. Motsvarande krav om tillgänglighet, trygghet och säkerhet ska också gälla för denna del av kollektivtrafiken. PUNKTLIGHET, TILLGÄNGLIGHET, SÄKERHET, TRYGGHET Kollektivtrafiken ska erbjuda punktlighet i fråga om tider och resenärerna ska kunna lita på den. Läkartider ska passas, barn och barnbarn ska lämnas och hämtas. Det ska vara självklart att mötestider ska kunna hållas. Tunnelbanan, pendeltågen, bussarna, stationerna, busshållplatserna och terminalerna ska ha god belysning och skyltsystem för passagerarnas säkerhet. Alla måste enkelt kunna ta del av all trafikinformation, även resande med funktionshinder. Detsamma gäller accesskorten/ reskassan. De ska vara lätta att komma åt och erbjuda lättillgänglig information om laddning även för den som har dålig syn och hörsel. Personalen inom kollektivtrafiken ska vara serviceinriktad och inriktad på att hjälpa resenärerna att använda olika trafiksystem. För att öka tillgängligheten ska fler bussar med låga insteg införas. Det ska vara rent och snyggt i bussar, vagnar, hissar, perronger, terminaler och toaletter. Hissar och rulltrappor ska fungera dygnet runt. Det ska finnas rulltrappor som går både upp och ned. Fler hissar behövs, liksom toaletter med god tillgänglighet. Ett bra underhåll är fundamentalt. Det minskar risken för att hissar och rulltrappor blir stående. Tillgänglighetsfrågorna måste också finnas med i upphandlingsunderlagen. Det måste bli tätare trafik, fler vagnar och bussar så att inte alltför många resenärer måste stå under resan. Så långt som möjligt ska sittplatser erbjudas. Det är särskilt viktigt på bussar som framförs på motorvägarna. Enbart sittande passagerare ska då förekomma. Resenärerna ska också uppmanas att använda sig av säkerhetsbälten. PRO anser det som anmärkningsvärt att den senaste upphandlingen av nya vagnar i tunnelbanan har färre sittplatser än nuvarande vagnar. Det borde vara tvärtom för att öka komforten och säkerheten i trafiken. 21

22 Färdtjänsten PRO anser att all kollektivtrafik ska vara tillgänglig också för människor med funktionsnedsättningar. Men det kommer alltid att finnas resenärer som behöver färdas på annat sätt. Färdtjänsten ska vara en del av kollektivtrafiken i form av taxi, särskilda bussar, rullstolstaxi. Det ska inte vara ett sämre resande för mindre viktiga passagerare utan ha samma kvalitet som övrig kollektivtrafik. När det gäller upphandling av färdtjänst, anser PRO att kvalitet ska sättas före pris. PRO anser också att pensionärsorganisationerna ska vara med och kunna lämna synpunkter vid upphandling av färdtjänst. Det är en trygghet att som resenär veta att taxibolagen har kollektivavtal och att olika regelverk efterlevs. Den senaste upphandlingen gav två taxibolag 98 procent av alla färdtjänstresor. Eftersom dessa två bolag har samma ägare kan situationen betecknas som monopol. Tvärtemot vad som annars framhålls, innebär det en begränsning av antalet utförare. Idag ger det liten valfrihet för färdtjänstresenärerna. Effekten av detta har inneburit utslagning av lokala taxibolag och dessutom att den lokala kännedomen gått förlorad. Många färdtjänstresenärer upplever att de upphandlade storbolagen har svårt att hitta till sina kunder. Bokningscentral för färdtjänsten måste vara förlagd till Sverige. Bolag som utför färdtjänsten ska ha personal som kan svenska, som har god lokalkännedom och om möjligt har en lokal förankring. PUNKTLIGHET I många sammanhang får färdtjänstresenärer vänta lång tid på sin resa, även om den beställts i god tid. Många får vänta länge utomhus utan någon information om förväntad ankomsttid. Det är också svårt att göra ändringar för återresa om något arrangemang har slutat tidigare med mera. PRO anser att detta måste åtgärdas. Resenärerna ska kunna lita på punktlighet och flexibilitet hos färdtjänstens utförare. BEMÖTANDE OCH TRYGGHET Många färdtjänstresenärer befinner sig i en utsatt situation. Därför är det särskilt viktigt att personalen har ett gott bemötande, ger god service och har god kunskap avseende olika funktionshinder, sjukdomar, språk med mera. FÄRDTJÄNSTTAXOR PRO anser att samma taxesystem som för övrig kollektivtrafik också ska gälla för färdtjänsten som en del av denna. Tremilsgränsen för resor i Stockholms län ska avskaffas. Precis som för övriga resenärer ska det vara obegränsat antal resor under en trettiodagarsperiod/högkostnadsskydd gällande hel eller reducerad avgift 22

23 TRAFIKNÄMNDENS SAMRÅD PRO anser att Stockholms läns landstings trafiknämnd ska svara för ett samråd med pensionärs- och handikapporganisationerna när det gäller kollektivtrafik i Stockholms län. PRO förutsätter att de högsta ansvariga politikerna också deltar i detta samråd. Locum och landstingsfastigheter Locum är ett fastighetsbolag som ägs av Stockholms läns landsting och är en av Sveriges största fastighetsförvaltare med cirka två miljoner kvadratmeter lokaler i Stockholms län. Sjukvården är den dominerande delen av lokalanvändarna. En mycket stor omstrukturering håller på att ske i och med nya Karolinska universitetssjukhuset. Landstinget uttrycker det som att vården ska fungera som ett nätverk kring patienten. Det kommer att medföra stora investeringar i akutsjukhusen, men också i de övriga sjukhusen, som ska få en tillgängligare vård. PRO anser att Locums och landstingets fastighetsansvar ska ingå i det som pensionärsrådet hanterar. Landstingsfastigheternas utformning, tillgänglighet och kvalitet har stor betydelse för besökare och vårdtagare. Det ska vara lätt att orientera sig och kunna ta sig fram till läkarbesök och kliniker. Närhet till kollektivtrafik och parkeringsplatser är också viktigt för äldre. PRO kräver hög säkerhet i rum och på vårdavdelningar så att fallskador kan förebyggas. Det behövs också fler vårdplatser med enkeloch tvåbäddsrum. IT-systemen behöver samtidigt byggas ut bland annat för att det ska bli möjligt att använda bärbara datorer i lokalerna. Lediga Locumlokaler ska kunna hyras ut till andra aktörer. I lämpliga fall ska sådana lokaler kunna omvandlas till äldreboenden. Kultur Stockholms läns landsting ansvarar för viss kulturverksamhet och kompletterar stöd från staten och kommunerna. PRO anser kulturen viktig för att främja demokratin och sammanhållningen i samhället. Den bör ge möjligheter till att utveckla sinnen, känslor, att bli berörd och att få ta del av och även medverka i olika kulturupplevelser. Detta är inte minst viktigt för äldre människor. PRO Stockholms läns verksamhet i 134 föreningar med nästan medlemmar vittnar om det hälsosamma i att vara med i en social gemenskap, med möjligheter till nya kunskaper (livslångt lärande) tillsammans med andra, liksom olika kulturupplevelser samt eget skapande. 23

24 STÖD TILL DISTRIKTSORGANISATIONER Landstinget ger via sin kulturnämnd bidrag till studieförbundens ledarutbildning. Detta stöd är av mycket stor betydelse för pensionärsorganisationerna, eftersom en mycket stor del av verksamheten är studiecirklar som i sin tur kräver bra ledare. PRO anser att stödet till ledarutbildning och pensionärsorganisationernas allmänna verksamhet är mycket värdefullt. Det ger möjlighet till breda och öppna aktiviteter riktade till alla äldre. Stödet ska vara utformat som ett bas/grundstöd så att pensionärsorganisationerna långsiktigt kan utveckla sina organisationer. I speciella fall kan ett projektinriktat stöd komplettera grundstödet. Det finns ett stort behov av utbildning av förtroendevalda för att även i olika samrådssituationer intressepolitiskt bevaka och även ge kunskap till landstingets olika organ om det som särskilt berör äldre. PRO framhåller att stödet till pensionärsorganisationerna behöver utökas, inte minst eftersom den digitala tekniken också ställer särskilda krav på utbildning av medlemmarna, så att de bättre ska kunna använda sig av smartphones, läsplattor och datorer i kontakt med sjukvården, kollektivtrafiken, regionplaneringen och så vidare. KULTUR I VÅRDEN Landstinget erbjuder äldreboenden och vårdinrättningar kulturprogram med professionella kulturarbetare inom ramen för Kultur i vården. Detta är viktigt. PRO anser att denna verksamhet behöver utvecklas. Forskningsprogrammet Kultur i vården visar på kulturens betydelse för sjuka och äldre personers intellektuella stimulans. Under senare år har också speciella forskningsprogram gjorts när det gäller personer med demens, som fått delta i särskilda besök på konstmuseer och utställningar. PRO ser det som särskilt viktigt att Stockholms län landsting utvecklar sådan verksamhet, gärna ihop med kulturinstitutioner och olika kulturarbetare. Kultur i vården är en integrerad del av vården och omsorgen. Det vore intressant om någon viss promille av vårdkostnaderna avsattes för att utvidga denna verksamhet och även initiera nya forsk ningsprogram. KONSTEN I VÅRDEN OCH KOLLEKTIVTRAFIKEN När det gäller nybyggnation och ombyggnation ska två procent av byggkostnaderna avsättas för konstnärlig utsmyckning för vårdlokaler och en procent för administrativa lokaler. Detta är en bra princip som betyder mycket för patienter, anhöriga och personal. De har under åren berikats och berikas ständigt av den omfattande konstnärliga utsmyckningen. Detta ger också arbetstillfällen för konstnärer och många får genom lands tinget möjligheter att presentera sin konst. För närvarande pågår det omfattande arbetet med att bygga nya Karolinska universitetssjukhuset. PRO anser att procentsatserna för konstnärlig utsmyckning ska bestå och vara vägledande för alla landstingets byggprojekt. 24

25 När det gäller tunnelbanan så talar man ofta om att den är världens längs ta konstutställning, särskilt omnämns den blå linjen för sin fina konst. PRO anser det viktigt att också andra anläggningar inom kollektivtrafiken i fortsättningen ges konstnärlig utsmyckning, vid nyetab lering, ombyggnader av stationer med mera. Även buss- och spårvagnshållplatser bör ges konstnärlig utsmyckning. Till den konstpolitiska uppgiften hör också att se till att konsten underhålls. Idag omfattar landstingets konstsamlingar cirka verk, vilket bör jämföras med Statens konstråds samlingar på cirka Det är en stor uppgift att sköta en sådan samling. PRO anser inte att utförsäljning av landstingets konst för att minska underhållskostnaderna är en rimlig åtgärd. PRO anser att ökade resurser måste avsättas för underhåll av landstingskonsten. Det bör också föras en mer aktiv utställningspolitik. Den ska göra landstingets konst tillgänglig för fler invånare och ses som ett viktigt konstbildningsarbete. KONSERTHUSET Stockholms läns landsting är huvudfinansiär av Stockholms konserthus och Stockholms filharmoniska orkester. PRO anser att det är viktigt med ett konserthus av högsta kvalitet, och att konserthuset fortsätter sitt arbete med att nå ut till nya besökare. PRO medverkar gärna tillsammans med konserthuset för att få till stånd aktiviteter så att ännu flera äldre kan få upptäcka och uppleva konsertverksamheten. Det kräver också en god fysisk tillgänglighet och fastighetsanpassning. ÖVRIGT KULTURUTBUD PRO ser och vet att kultur i olika former värderas högt av de äldre och berikar tillvaron. På och i scener och salonger är inslaget av pensionärer betydande. Det är därför angeläget att landstinget på olika sätt underlättar för äldre att nå och kunna ta del av det allmänna kulturutbudet också på dagtid. 25

26 EGNA ANTECKNINGAR

27

28 STOCKHOLMS LÄN Box 7016, Stockholm/globen Besöksadress: Renathvägen 2, Johanneshov Telefon: Epost: Hemsida: