Trygga husdjursgenetiska resurser. Regeringsuppdrag om att säkra Sveriges husdjursgenetiska resurser vid katastrofer

Transkript

1 Trygga husdjursgenetiska resurser Regeringsuppdrag om att säkra Sveriges husdjursgenetiska resurser vid katastrofer

2 2

3 Trygga husdjursgenetiska resurser Regeringsuppdrag om att säkra Sveriges husdjursgenetiska resurser vid katastrofer Avel- och djurhållningsenheten Referens: Maria Möller 3

4 4

5 Innehåll 1 Regeringsuppdraget i korthet Inledning Uppdragets syfte och tolkning av uppdraget Uppdragets fokus Omfattning Avgränsning Definitioner Nulägesbeskrivning Riskanalyser Analys av generella risker Riskanalys Konsekvenser som återkommer Analys av risker vid allvarlig smittsam djursjukdom Riskanalys Förebyggande åtgärder Minska risken för att stor andel av djuren / generna inom en ras drabbas av en katastrof Minska risken för förstörda register Minska risken för att lager av genetiskt material förstörs Minska risken för att djur dör Förbättra biosäkerheten och minska risken för att smittsam sjukdom ska spridas mellan besättningar Minska risken för att smittsam sjukdom ska föras in i landet Vad händer om stora delar av en population slås ut Konsekvensanalys Planer för att hantera att stora delar av en population har slagits ut Beredskapsplaner för att motverka att stora delar av en population slås ut Lindrigt måttligt smittsamma sjukdomar Dela in besättningen i epidemiologiska enheter Bevara generna Mycket smittsamma sjukdomar Skydda besättningar med mottagliga djur Flytta djur till säkert ställe Vaccinera

6 8.2.4 Låta smittade djur leva Evakuering av djur Informationskanaler Informationsvägar vid katastrofer som rör fjäderfä Informationsvägar vid katastrofer som rör andra djurslag Kostnadsuppskattningar Kostnadsuppskattade åtgärder Särskild analys av rovdjursavvisande stängsel Övriga föreslagna åtgärder Slutsatser Risker Förebyggande åtgärder Konsekvensanalys Beredskapsplan Informationskanaler Kostnadsuppskattningar Bilagor

7 1 Regeringsuppdraget i korthet Regeringen har gett Jordbruksverket ett uppdrag om beredskapsplaner för säkerställande av husdjursgenetiska resurser. I samarbete med andra berörda myndigheter och organisationer ska Jordbruksverket kartlägga och analysera konsekvenserna av hur nationella raser och små populationer kan påverkas av katastrofer, exempelvis allvarliga sjukdomsutbrott. Det är viktigt att fokusera på förebyggande åtgärder. I uppdraget ingår också att föreslå beredskapsplaner för hur ett bevarande kan säkerställas i dessa populationer. Beredskapsplanerna bör bl.a. innehålla riskanalyser, planer för förebyggande av katastrofer såsom allvarliga sjukdomsutbrott, konsekvensanalyser av att stora delar av en population eller en ex situ-samling slås ut samt åtgärdsplaner för hur detta kan hanteras på bästa sätt. Snabba och säkra informationskanaler är viktiga. Alla förslag ska kostnadsuppskattas. Regeringsuppdraget redovisas i sin helhet i bilaga 1. Jordbruksverket har drivit arbetet. Jordbruksverkets nybildade referensgrupp för husdjursgenetiska resurser har utifrån sina förutsättningar fungerat som referensgrupp för arbetet. Dels beskrevs uppdraget vid möten 25 maj och 3 november, och dels har gruppen kunnat lämna synpunkter på utsända dokument. Den veterinärmedicinska expertmyndigheten Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA, har yttrat sig angående uppdraget. Värdefulla synpunkter och fakta har också lämnats av SLU, Avdelningen för komparativ reproduktion, obstetrik och juverhälsa, samt flera länsstyrelser, företag och enskilda personer. 3

8 2 Inledning Detta uppdrag fokuserar endast på åtgärder som ska förebygga eller hantera konsekvenserna av katastrofer som drabbar små populationer eller nationella raser. En katastrof är en plötsligt inträffad händelse, den är oväntad och oförutsägbar. Det går inte att kalkylera sannolikheten för att den infaller vid en viss tid. Uppdragets målsättning är att bevara de genetiska resurserna, d.v.s. den genetiska variationen inom de nationella raserna och små populationerna i händelse av en katastrof. Målsättningen är intimt sammanknutet med intresset för att hålla djuren, eftersom en ökad mängd djur i ett ökat antal besättningar minskar sårbarheten och ökar förmågan att kunna hantera det oväntade. Världen är beroende av biologisk mångfald för en hållbar utveckling. En viktig del av den hållbara utvecklingen är att de husdjursgenetiska resurserna säkerställs. Genom att underteckna konventionen om biologisk mångfald har Sverige åtagit sig att bevara den biologiska mångfalden. Huvudsakligen omfattar detta åtagande svenska arter och raser. Regeringen har beslutat att Jordbruksverket ska verka för att de husdjursgenetiska resurserna ska bevaras och nyttjas hållbart. Detta står som ett mål inom sektorsansvaret för djurhälsa, djurmiljö och folkhälsa i Jordbruksverkets regleringsbrev. De husdjursgenetiska resurserna är den biologiska mångfald av husdjur som används av människan främst i jordbruket för livsmedelsförsörjningen. Mångfalden av olika husdjursraser är inte längre en naturlig del av det kommersiella produktionslantbruket, och antalet djur av vissa raser är kritiskt lågt. Husdjursraser som är på väg att försvinna kan bära på egenskaper som kan bli värdefulla i framtiden. De olika raserna är också en del av vårt levande kulturarv. I många fall är det bland våra nationella raser vi också har små populationer. Det är alltså helt nödvändigt med en god beredskap så att inte en hel ras utplånas i händelse av en katastrof. I kapitel 4 utvecklar vi skälen till varför de nationella raserna hamnar i fokus i detta uppdrag. För att uppfylla målsättningen att bevara den genetiska mångfalden hos husdjursraserna måste det finnas människor som har intresse, tid, råd och möjlighet att hålla djur för andra syften än maximal produktion. Hållandet av nationella raser eller djur av små populationer sker många gånger på ideell bas eller som hobbyverksamhet. Strukturomvandlingen på landsbygden, ökade kostnader eller ökad administration riskerar att försvaga intresset för att hålla djur av dessa raser. Till exempel försvinner möjligheterna till grannsamverkan i områden med stor utglesning av lantbruk. Att förebygga en katastrof är alltid att föredra framför att försöka hantera den situation som uppstår under och efter katastrofen. I både det förebyggande arbetet och i händelse av en inträffad katastrof är djurhållarna centrala. För att trygga de husdjursgenetiska resurserna måste djurägarna vara involverade och engagerade i alla steg.

9 3 Uppdragets syfte och tolkning av uppdraget 3.1 Uppdragets fokus Rapporten har främst belyst situationen för svenska lantraser. Rapporten ska ge stöd för att bedöma vilka förebyggande åtgärder som finns för att minska riskerna för och konsekvenserna av olika katastrofer med syfte att bevara hotade husdjursgenetiska resurser. Åtgärderna har där det är möjligt kostnadsuppskattats och analyserats. Rapporten ska kunna utgöra underlag för att skapa ändamålsenliga beredskapsplaner för att bevara hotade husdjursgenetiska resurser vid katastrofer. I rapporten finns beskrivningar av förutsättningar som ska beaktas och åtgärder som kan göras vid katastrofer. Rapporten innehåller också riskanalyser för att visa på vilka risker som finns och vilka konsekvenser dessa kan få, konsekvensanalyser av att stora delar av det genetiska materialet går förlorat, samt en beskrivning av de informationskanaler som används i händelse av ett utbrott av allvarlig smittsam djursjukdom eller annan katastrof. 3.2 Omfattning Två olika riskanalyser med fokus på riskidentifiering har gjorts. Den ena riskanalysen bedömer vilka katastrofer/händelser som har hög risk eller som får stora konsekvenser för små populationer och nationella raser. Den andra riskanalysen fokuserar särskilt på riskerna för små populationer och nationella raser vid utbrott av allvarliga smittsamma sjukdomar. Uppdragets fokus är förebyggande åtgärder. Förslag till förebyggande åtgärder som kan användas av enskilda djurhållare, föreningar och myndigheter har formulerats. Respektive mottagare bör själv bedöma vilka åtgärder som är relevanta. Åtgärder som kan ingå i beredskapsplaner för katastrofer har beskrivits. Åtgärderna fokuserar på smittsamma djursjukdomar som ska bekämpas, men vissa av dem kan användas även vid andra katastrofer. Alla raser har olika förutsättningar, så rasegna planer har inte tagits fram inom uppdraget, se vidare nedan under kapitel 3.3 Avgränsning. Kostnadsuppskattningar av förebyggande åtgärder respektive nödvändiga åtgärder vid katastrofer har gjorts. Eftersom kostnadsuppskattningarna är förknippade med hög grad av osäkerhet redovisas alla grundläggande antaganden och hur beräkningarna är gjorda. Kostnader för rovdjursavvisande stängsel är särskilt utredda eftersom de är en stor andel av de föreslagna kostnaderna. Befintliga informationskanaler för katastrofer har beskrivits och förslag har lagts om hur dessa kan förbättras. Jordbruksverkets nybildade referensgrupp för husdjursgenetiska resurser har fått information och möjlighet att lämna synpunkter vid flera tillfällen.

10 3.3 Avgränsning Den i särklass viktigaste faktorn för att minska sårbarheten för nationella raser och små populationer i händelse av en katastrof är att det finns många djurhållare som är intresserade av att hålla djur av dessa raser. Om antalet besättningar ökar så förbättras chanserna att raserna ska kunna bevaras. Uppdraget har dock inte behandlat risker som rör intresse för att hålla djuren. Uppdraget har inte behandlat genetiska förändringar inom rasen. Uppdraget har inte behandlat TSE-sjukdomen Nor 98. Regelverket för denna sjukdom kommer att förändras inom den närmaste framtiden. Uppdragets direktiv är tolkat som att de insatser som föreslås ska kostnadsuppskattas avseende den totala kostnaden, obeaktat att finansiering kan komma från olika källor. Uppdraget har alltså inte utrett vem som ska finansiera de ökade kostnader som kan bli följden av de förslag som läggs. Förslagen är inte heller prioriterade. I en fullständig riskanalys enligt Räddningsverkets definition ingår dels en definition av vilken verksamhet som avses, dels identifiering av riskerna och dels en kvalitativ eller kvantitativ bedömning av sannolikheter och konsekvenser. Målet för riskanalyser är att belysa var och hur olyckor, tillbud och störningar kan inträffa, hur ofta de kan tänkas ske och vilka konsekvenser som kan uppstå. (Handbok för riskanalys, Räddningsverket 2003) De flesta katastrofer som behandlas i detta uppdrag är mycket svåra att sätta ett numeriskt värde på. Riskanalyserna har därför gjorts med ett kvalitativt tillvägagångssätt. En mycket begränsad bedömning har kunnat göras avseende sannolikheten att katastrofen inträffar. Det har inte varit möjligt att göra en fullständig, transparent och evidensbaserad riskanalys inom uppdragets ram. Det vore av stort värde att utarbeta förebyggande åtgärder och beredskapsplaner för varje art och för varje enskild ras, eftersom förutsättningarna inom olika arter och raser varierar. Detta har dock inte varit möjligt att göra inom uppdragets ram. För att beredskapsplaner ska vara användbara måste de utformas av personer som har ingående kännedom om artens och rasens särskilda förutsättningar, i de flesta fall representanter från rasföreningen. I detta arbete behöver rasföreningarna förstärkas med kompetens inom det veterinärmedicinska, juridiska och eventuellt det bevarandegenetiska området. 3.4 Definitioner Regeringen har givit Jordbruksverket i uppdrag att kartlägga och analysera konsekvenserna av hur nationella raser och små populationer kan påverkas av katastrofer, t.ex. allvarliga sjukdomsutbrott. Enligt Svenska Akademiens Ordbok betyder ordet katastrof plötsligt inträffande omstörtning, undergång eller sammanbrott, olyckshändelse, olycksdiger händelse. En katastrof kommer alltså plötsligt. För att en händelse ska upplevas som en katastrof gäller att den normala hanteringsförmågan inte räcker till för att klara av händelsen. Händelsen påverkar normaltillståndet. 6

11 Beredskapsarbete indelas i förebyggande, förberedande, akut avhjälpande, samt avveckling och återgång till normal verksamhet. - Förebyggande arbete är till exempel kontroller vid gränserna som minskar risken för att få in en smittsam djursjukdom i landet. - Förberedande arbete är till exempel att skapa beredskapsplaner för hur man ska agera om en smittsam djursjukdom upptäcks. Beredskapsplanerna syftar till att göra konsekvenserna av en katastrof så små och hanterbara som möjligt. - Akut avhjälpande arbete är t.ex. smittspårningsarbete, avlivning av smittade djur och sanering. I det akuta avhjälpandet ska beredskapsplanen kunna användas för att så snabbt som möjligt kunna fatta olika beslut och åtgärder. - Avveckling och återgång till normal verksamhet kan t.ex. vara återinsättning av djur eller beslut om fortsatta avelsplaner. Ordet riskanalys används i olika sammanhang med varierande betydelse. En generisk riskanalysmodell innefattar i regel beskrivningen av en systematisk process med syftet att inom ett avgränsat område av kärnverksamheten identifiera riskkällor samt uppskatta risknivån, d.v.s. sannolikhet/frekvens och omfattning av de oönskade konsekvenser risken förväntas ge upphov till. Beroende på analyserad verksamhet, kan metoden vara antingen kvantitativ eller kvalitativ. (Handbok för riskanalys, Räddningsverket 2003) I detta arbete innebär riskanalys ett systematiskt arbete för att identifiera riskkällor vid katastrofer. Uppskattning av skadeförväntan, d.v.s. sannolikheten inom en viss tidsrymd för möjliga skadehändelser och konsekvenserna som är förknippade med dessa, är mycket summariskt gjord. I den mån skadeförväntan bedöms görs det i kvalitativa termer, inte kvantitativa, eftersom det är mycket svårt att sätta numeriska värden på de flesta av riskerna. 7

12 4 Nulägesbeskrivning Det finns flera skäl till varför mångfalden är viktig och värd att bevara: 1. Människan behöver livsmedel, andra produkter och tjänster som husdjuren ger oss. I djurproduktionen gör vi hela tiden medvetna val om vilka egenskaper vi vill förändra hos våra husdjur. De egenskaper som dagens avel selekterar för är inte säkert de egenskaper som vi kommer vilja ha i framtiden. Genom att bevara fler raser än de som används i dagens produktion behåller vi den genetiska variationen och därmed bevaras så många egenskaper som möjligt. 2. En minskad genetisk variation hos produktionsdjuren ökar risken för att egenskaper som sjukdomsresistens, klimatanpassning och möjlighet att livnära sig på vissa foder kan försvinna. Samtidigt lever vi i en värld med klimatförändringar, miljöförstöring och svält. Nya krav kan ställas på våra husdjur på grund av omvärldsförändringar. Då kan egenskaper som en gång funnits i äldre raser åter komma till nytta. 3. De ekologiska motiven, eller naturskyddsmotiven, omfattar främst de hotade inhemska raser som visat sig vara särskilt lämpade för landskaps- och skogsvård eller som kan antas vara särskilt väl anpassade till pollination av inhemska kulturväxter och vild flora. 4. Många av våra äldre raser utgör också ett levande kulturarv. Flera av våra äldre husdjursraser har varit med och skapat det kulturlandskap vi har idag. De raser som bidragit till att skapa kulturlandskapet kanske är de som är bäst på att förvalta det även i framtiden. Raserna är också en värdefull tillgång för att levandegöra historiska miljöer. 5. Att leva med husdjur innebär ökad livskvalitet. En mångfald av friska, välanpassade husdjursraser innebär ökade valmöjligheter. 6. Vi som lever idag har ett ansvar gentemot både våra förfäder och kommande generationer att förvalta den rikedom bland husdjuren som fortfarande finns kvar. 7. De estetiska skälen väger kanske lätt i jämförelse med andra skäl, men inte desto mindre är alla färgsprakande fjäderdräkter, brokiga pälsar och olika färger på ullen tilltalande. Den mest grundläggande förutsättningen för att minska sårbarheten hos nationella raser och små populationer är att ha så många djur som möjligt i så många besättningar som möjligt och så utspridda i landet som möjligt. En av de viktigaste faktorerna för att bevara nationella raser och små populationer är att det finns ett intresse för att hålla djuren. Detta intresse kan stimuleras genom information och genom ekonomiska incitament. Det kan också hämmas av ökade kostnader, av svåra eller byråkratiska regler och av strukturrationaliseringen på landsbygden. Idag hålls de flesta djuren av nationella raser och små populationer på ideell bas. Många av raserna har i mindre utsträckning avlats för produktion jämfört med de vanligen förekommande raserna, t.ex. SRB. Hållandet av dessa raser baseras på andra motiv än optimal lönsamhet. Den ideella verksamheten är känslig för kostnadsökningar som kan bli fallet av t.ex. skärpta regler eller ökat rovdjurstryck. Verksamheten är också känslig för vad som kan uppfattas som orealistiska krav eller önskemål från myndigheter eller föreningar. Ideell

13 verksamhet kan å andra sidan vara mindre känslig för omvärldsförändringar eftersom fler än de rent ekonomiska skälen för djurhållningen vägs in. Olika typer av katastrofer kan hota djuren. Som ses i kapitel 5 kan t.ex. nedfall av radioaktiva ämnen, extrema väderfenomen och olika djursjukdomar hota djuren och djurhållningen. För majoriteten av händelserna finns inga förberedda planer. Detaljerade beredskapsplaner finns för bekämpning av allvarliga smittsamma djursjukdomar och för salmonella. Planerna gäller förekomst av smitta i produktionsbesättningar. Det finns inga speciella planer för nationella raser eller små populationer. För andra katastrofer, såsom översvämningar eller nedfall av radioaktiva ämnen, finns idag inga konkreta beredskapsplaner för hur djur ska hanteras. När det gäller nedfall av radioaktiva ämnen så pågår ett projekt som ska ge underlag för beslut om åtgärder vid olika typer av nedfall. Smittsamma djursjukdomar är spridda över stora delar av världen, och olika regelverk finns för att de inte ska spridas ytterligare. Smittsamma djursjukdomar regleras på många nivåer. Den världsomspännande organisationen OIE (Office International des Epizooties) klassar sjukdomars allvar, och skapar rekommendationer om handelsregler som de flesta länder följer. I OIE:s rekommendationer står också vilka krav som gäller för att ett land ska kunna räknas som fritt från vissa sjukdomar, till exempel mul- och klövsjuka eller svinpest. EU har bestämmelser om hur vissa sjukdomar ska bekämpas eller kontrolleras om de finns i ett EU-land. Totalt finns 16 EU-reglerade sjukdomar som regleras av bekämpningsdirektiv. Direktiven ställer krav på lägsta nivå på bekämpningen, och beslut inom EU kan reglera bekämpningsarbetet ytterligare. I EG-direktiven om bekämpning av mul- och klövsjuka (2003/85/EG) artikel 15, bekämpning av klassisk svinpest (2001/89/EG) artikel 5 punkt 2, bekämpning av afrikansk svinpest artikel 5 punkt 2 finns möjlighet att inte avliva smittade djur som är genetiskt värdefulla under förutsättning att det inte äventyrar djurhälsoläget i EU att de får leva. Liknande bestämmelser är på väg att införas även för fjäderfä i direktivet om fågelinfluensa. I Sverige har sedan många år sjukdomar bekämpats systematiskt, och detta i kombination med vårt avskilda geografiska läge gör att vi är fria från många sjukdomar som finns i övriga Europa. Staten har därför valt att kunna bekämpa även dem (t.ex. rabies, nötkreaturstuberkulos). Mandaten för bekämpningsarbete i Sverige finns i epizootilag (1999:657) och epizootiförordning (1999:659). De faktiska bekämpningsåtgärderna regleras framför allt i Statens Jordbruksverks föreskrifter om bekämpning av epizootiska sjukdomar m.m. (SJVFS 2002:98). EG-direktiven om bekämpning av olika djursjukdomar är införlivade i denna föreskrift. Dessutom har Sverige sedan 1950-talet aktivt bekämpat salmonella på livsmedelsproducerande djur. Lagstöd för det finns i zoonoslagen (1999:658). 9

14 5 Riskanalyser 5.1 Analys av generella risker Denna analys ska bilda underlag för bedömning av vilka katastrofer som riskerar att påverka de husdjursgenetiska resurserna i så stor utsträckning att det bör finnas en beredskapsplan för att hantera dem eller förebyggande åtgärder för att minska riskerna eller konsekvenserna. Många av händelserna är sådana som karaktäriseras av unik risk. De är därför mycket svårt och osäkert att beräkna sannolikheter för att de inträffar och kostnader om de inträffar. Riskanalyserna är gjorda enligt ett kvalitativt tillvägagångssätt, men graden av sannolikhet är summariskt bedömd i detta uppdrag. Eftersom konsekvenserna för de flesta katastroferna blir mycket omfattande så är det ändå av värde att ha beredskap för dem. Grunden för riskanalysen är de kriser som pekas ut i regeringens proposition 2001/02:158 om samhällets säkerhet och beredskap. För att ytterligare förbättra beredskapen för katastrofer som kan få allvarliga konsekvenser för husdjursgenetiska resurser, men som inte pekas ut i propositionen, har också vissa särskilt identifierade risker (brand och olyckor, rovdjursangrepp samt illegal införsel) lagts till. I uppdraget utpekas smittsamma djursjukdomar som särskilt viktigt. En separat riskanalys har därför gjorts över de risker som är förknippade med smittsamma djursjukdomar Riskanalys Risk / grundhändelse Nedfall av radioaktiva ämnen Konsekvens Foderbrist Hög halt av radioaktiva ämnen i livsmedel Förstörda betesmarker Förorening av vattentäkt, brist på dricksvatten Ökad risk för missbildningar Tekniska kollapser, t.ex. el, tele, IT, radio och TV, samhällsviktiga datasystem Register förstörs Lager med sperma och/eller embryon förstörs Risk för rovdjursangrepp ökar Naturolyckor och dammbrott, extrema väderfenomen Djur dör Djur evakueras Förstörda betesmarker Förorening av vattentäkt, brist på dricksvatten

15 Risk / grundhändelse (forts) Massflykt av personer som söker skydd i Sverige Konsekvens (forts) Införande av allvarlig smitta Allvarlig smitta Behandlas i ett särskilt dokument Antagonistiska hot (terrorism, sabotage, angrepp) Hot och våldshandlingar mot djurhållare Frisläppande och död eller annan förlust av djur Avsiktlig smittspridning (behandlas under allvarlig smitta) Kemikalieolyckor, transport av farligt gods och större olyckor till sjöss m.m. Förorening av vattentäkt, brist på dricksvatten Försörjning med vatten Brist på dricksvatten Brand och olyckor Djur dör Djur evakueras Register förstörs Lager med sperma och/eller embryon förstörs Rovdjur Djur dör Illegal införsel Införande av allvarlig smitta Konsekvenser som återkommer Vissa konsekvenser återkommer vid flera olika typer av katastrofer. Det ökar sannolikheten att konsekvensen ska inträffa. Dessa konsekvenser bör det finnas beredskap för att hantera. Det kan också vara kostnadseffektivt att ha förebyggande åtgärder för att motverka riskerna och minska effekterna av dessa konsekvenser Djur dör Om en stor andel av djuren inom en ras dör så utarmas rasens genetiska bas. Värdefulla anlag kan försvinna. Återuppbyggnaden av rasen försvåras alltmer ju färre djur som finns kvar. Det kan dessutom vara långt mellan avelsdjuren. 11

16 Djur evakueras Att evakuera större besättningar med djur är ofta svårt på grund av att det finns ett begränsat antal godkända transportfordon tillgängliga. Det kan också vara svårt att hitta lämpliga platser att föra djuren till. Dels finns inte inhägnade betesmarker lediga och dels hålls tomma djurbyggnader inte alltid i skick. Det finns alltså en risk att fullgod djurmiljö inte kan uppnås på platsen dit djuren förs. Vid evakuering av ett mindre antal genetiskt värdefulla djur är chansen större att ovanstående problem kan lösas. Om djur evakueras finns en ökad risk att de träffar andra djur med sämre hälsostatus och kan bli smittade av någon sjukdom. Flytt av nyligen betäckta djur riskerar att orsaka stressinducerad kastning/abort, och flytt av djur under dräktighetens sista tid är förbjuden enligt djurskyddsskäl p.g.a. risk för att djuren stressas så förlossningen startar under transporten Register förstörs Om härstamningsregistret förstörs så förloras kännedomen om djurs härstamning och inbördes släktskap. Informationen i registret är grunden för det planerade avels- och bevarandearbetet Lager med sperma och/eller embryon förstörs Grunden för lantraserna är hållande av avelsdjur och naturlig betäckning. Sperma från vissa raser av nötkreatur, får och getter finns dock i ett lager för att kunna användas i olika katastroflägen. Om lagret förstörs så försämras möjligheten att återuppbygga den levande populationen den dag de levande djuren drabbas av en katastrof Förstörda betesmarker och foderbrist Lantrasdjur ska hållas på traditionellt sätt för att deras egenskaper ska bevaras. För många arter är bete den viktigaste källan till näring under en del av året. Även lantraser av fjäderfä ska ha möjlighet att vistas utomhus så de kan sprätta, söka foder och sandbada eller simma. Om betesmarker förstörs är det inte längre möjligt att hålla djuren i den besättningen. Den intresserade djurhållare som håller lantraserna har då att välja på att upphöra med sin djurhållning eller att flytta. Om det inte är möjligt att skörda vinterfoder under en period kan problemet lösas med inköp från andra områden Förorening av vattentäkt, brist på dricksvatten Vid förorening av vattentäkt drabbas ett område, och flera djurhållare kan bli berörda. Vid större händelser kommer vattenförsörjningen sannolikt säkras med hjälp av tankbilar Införande av allvarlig smitta Åtgärderna mot allvarlig smitta behandlas i en separat riskanalys. 12

17 5.2 Analys av risker vid allvarlig smittsam djursjukdom Denna analys ska bilda underlag för bedömning av vilka åtgärder som riskerar att påverka den genetiska variationen i nationella raser och små populationer vid bekämpning av allvarlig smittsam djursjukdom. Olika smittsamma sjukdomar har olika spridningsmönster och ger varierande symptom. Åtgärderna vid bekämpning blir därför mycket olika. För alla sjukdomar är målet för åtgärderna att snarast möjligt utrota smittan. För att analysera riskerna har dels mycket smittsamma epizootisjukdomar och dels en zoonos valts. Fokus ligger på de livsmedelsproducerande djuren, eftersom det är dessa som löper störst risk att beröras av motåtgärder mot allvarlig smittsam djursjukdom. Mul- och klövsjuka, newcastlesjuka och fågelinfluensa representerar mycket smittsamma djursjukdomar. De måste bekämpas snabbt och effektivt med kraftiga medel för att inte sprida sig till andra besättningar i området. Om någon av dessa sjukdomar påvisas ska smittade djur avlivas, alla kontakter som smittade djur haft ska spåras och undersökas och alla djurtransporter i området ska stoppas. Mul- och klövsjuka kan drabba alla klövbärande djur. De två virus som orsakar newcastlesjuka respektive fågelinfluensa förekommer hos vilda fåglar, och riskerar att spridas till våra tama fåglar. Det virus som orsakar newcastlesjuka kan drabba alla fåglar, men sjukdomen räknas som newcastlesjuka endast om särskilt aggressiva virustyper drabbar fjäderfä inklusive brevduvor. Även det virus som orsakar fågelinfluensa finns i aggressiva och mindre aggressiva varianter. Den nuvarande formen av aggressiv fågelinfluensa kan i enstaka, mycket sällsynta, fall orsaka sjukdom och dödsfall hos människa om människan utsätts för stor dos virus. Därför krävs särskilda försiktighetsåtgärder när man hanterar fåglar som är smittade eller misstänkt smittade med fågelinfluensa. I övrigt är bekämpningsåtgärderna i huvudsak desamma som för newcastlesjuka. Newcastlesjuka har påvisats flera gånger i Sverige under senare år, både i kommersiella besättningar och i hobbybesättningar. Mul- och klövsjuka har inte diagnostiserats i Sverige sedan 1966, men år 2001 drabbades Europa av ett stort utbrott som började i Storbritannien och spreds till flera andra länder. Sjukdomen finns spridd i bl.a. Turkiet. De aggressiva varianterna av fågelinfluensavirus finns påvisade hos arter av flyttfåglar som under flyttsäsong passerar Sverige. Salmonella kan drabba alla djurslag, och bekämpas om det upptäcks hos livsmedelsproducerande djur. Avlivning av smittade djur används som bekämpningsåtgärd framför allt för nötkreatur, får, getter, svin och fjäderfä. Salmonellasmitta konstateras årligen i flera besättningar i Sverige. Bekämpningen innebär som regel att djur som utsöndrar bakterien avlivas, medan de andra djuren flyttas till ny miljö för att inte smittas av kvarvarande bakterier i omgivningen. Salmonellasmitta sprider sig sällan mellan gårdar och djuren visar inte alltid sjukdomssymtom. Bakterien bekämpas för att den kan orsaka sjukdom om människor får i sig smitta t.ex. genom att äta smittade produkter. 13

18 5.2.1 Riskanalys Nedanstående analys tar upp vad som enligt epizootilagen respektive zoonoslagen måste göras när en smittsam djursjukdom upptäcks. Modellsjukdomarna har fått följande förkortningar: MK = mul- och klövsjuka, N = newcastlesjuka, S = salmonella. Sjukdom Åtgärd Konsekvenser (generella) Konsekvenser för husdjursgenetiska resurser MK+N Detta händer i besättningen när smitta misstänks Misstanken anmäls MK+N, S Veterinär ska undersöka djuren MK+N MK+N Andra myndigheter ska underrättas Besättningen ska spärrförklaras Detta händer i besättningen när smitta konstaterats MK+N, S Besättningen smittförklaras / salmonellasmitta anmäls - Enstaka djur kan behöva avlivas - Besöksförbud - Förbud för personer att lämna gården - Förbud att transportera djur till eller från misstänkt besättning - Förbud att transportera varor till eller från misstänkt besättning Besättningen är fortsatt spärrförklarad Viktig genresurs försvinner Stänga visningsgårdar, marknader m.m. Problem på besöksgårdar, Bo på lantgård Överbeläggning Foderbrist 14

19 Sjukdom Åtgärd Konsekvenser (generella) Konsekvenser för husdjursgenetiska resurser S S Detta händer i besättningen när smitta konstaterats (forts) Besättningen ska spärrförklaras Andra myndigheter ska underrättas - Förbud att transportera djur till eller från smittad besättning - Förbud att transportera varor från smittad besättning MK+N, S Djuren ska värderas - Svårt att hitta insatt värderingsman MK+N, S Slakt eller avlivning av djur MK+N MK+N MK+N Oskadliggörande av djurkropparna Journalföring Skadedjursbekämpning - Destruktion eller epizootigrav ska göras MK+N Smittrening - Saneringsplan - Smittrening av levande, icke mottagliga djur - Smittrening av fordon S Smittrening - Saneringsplan MK+N Detta händer i området runt besättningen vid smitta (skydds- och övervakningsområde) Förbjudet att flytta djur till eller från alla anläggningar som har mottagliga djur - Transport till slakt är förbjuden - Försäljning är förbjuden Fel ersättning för djuren Viktig genresurs försvinner Djur avlivas för att de inte kan hysas över vintern 15

20 Sjukdom Åtgärd Konsekvenser (generella) Konsekvenser för husdjursgenetiska resurser MK+N MK+N MK+N MK+N Detta händer i området runt besättningen vid smitta (skydds- och övervakningsomr.) (forts) Förbjudet att flytta produkter eller material till eller från alla anläggningar som har mottagliga djur Förbud mot personbesök på anläggningar som har mottagliga djur Besättningar med mottagliga djur ska utöka journalföringen Förbud mot att hålla auktion, marknad, utställning m.m. MK+N Skyddsympning / vaccinering MK+N MK+N MK+N MK+N Undersökning av mottagliga djur i kontrollsyfte Villkor för djurhantering ställs Transporter av djur begränsas Innehavare ska tillhandahålla redskap eller utrustning som behövs i bekämpningsarbetet - Särskild märkning (ej fåglar, fisk) - Kvarstående begränsning av handel från området - Vaccinerade djur får ej lämna anläggningen - Djuren ska hållas inomhus / isolerat - Dispens kan ges för transport av friska djur om transporten sker genom skyddseller övervakningsområde utan uppehåll eller lossning Stänga visningsgårdar, bo på lantgård m.m. Stänga visningsgårdar, marknader m.m. Kan försena friförklaringen och störa produktionen för andra djurslag Svårt att använda djuren för avel Svårt att hitta godkända lokaler Svårt att sköta ordinarie verksamhet eller sin egen genbank 16

21 6 Förebyggande åtgärder 6.1 Minska risken för att stor andel av djuren / generna inom en ras drabbas av en katastrof Om en stor andel av djuren inom en ras försvinner som avelsmaterial så kan en stor del av den genetiska resursen ha förlorats. Följande åtgärder har till syfte att minska risken att detta blir resultatet av en katastrof. 1. Öka antalet genbanksbesättningar. När antalet genbanksbesättningar ökar så minskar sårbarheten. Både antalet djur och antalet djurhållare kan öka. Risken att en stor andel av djuren drabbas av en lokal katastrof blir mindre. Då minskar risken att de genetiska resurserna går förlorade t.ex. för att den genetiska spridningen hos kvarvarande djur är otillräcklig. Genbanksbesättningarna behöver innehålla djur av båda könen. 2. Sprida ut genbanksbesättningarna över landet. Genom att sprida genbanksbesättningarna så minskas risken för att en stor andel av djuren drabbas av katastrofer, t.ex. översvämningar, skogsbränder eller smittsamma sjukdomar som sprids okontrollerat i ett område. 3. Sprida ut genbanksdjuren i flera besättningar. Om genbanksdjuren finns i många besättningar så minskar risken för att en stor andel av djuren drabbas av katastrofer som sker i en enstaka besättning, t.ex. salmonellautbrott, brand eller krånglande ventilation. 4. Samla och lagra sperma och embryon. Om en katastrof skulle utplåna alltför många individer av en ras kan generna ändå finnas bevarade. Sperma- och embryolager kan fungera som livlina. Sperma kan användas för att förstärka rasen om det fortfarande finns hondjur kvar. I embryon finns hela arvsmassan samlad, och individer av rasen kan alltså återskapas utan att det finns levande individer kvar. Sperma och embryon som lagras i flytande kväve håller mycket länge. Idag sker systematisk samling och lagring av sperma från hotade raser av nötkreatur, får och get. Detta kan lätt utökas även till häst om intresse finns. Att samla och lagra sperma från djur som är så ursprungliga som möjligt bör prioriteras även i fortsättningen. Det finns teknik för att frysa och lagra sperma för nötkreatur, får, getter, svin, häst, hund, katt, höns, ankor och gäss. Forskning pågår om frysning och lagring av bisperma. Teknik för embryosamling, förvaring och inläggning utan kirurgiska ingrepp finns för nötkreatur och häst. Viss teknik finns för andra däggdjur också, men för bästa resultat måste embryon hämtas med kirurgisk metod, vilket inte är tillåtet enligt svensk djurskyddslag. För närvarande pågår ett regeringsuppdrag om systematisk samling och lagring av husdjursgenetiskt material. Resultatet av detta uppdrag bör beaktas i den framtida verksamheten. 5. Använd lokalt producerat foder och ha olika foderleverantörer för olika besättningar. Om man har ett litet antal foderleverantörer som levererar till de flesta besättningar med en ras kan ett misstag i en foderfabrik slå ut en mängd besättningar. Om djuren är väl utspridda så minskar risken att alla har samma

22 foderleverantör. Även sårbarheten för kontaminering av betesmarker och vall minskar. 6.2 Minska risken för förstörda register Ett härstamningsregister är grunden för planerat avels- och bevarandearbete. Om registret för en ras försvinner så är det t.ex. inte möjligt att se släktskapsförhållanden eller inavelsgrad. Idag finns alla härstamningsregister hos de olika rasföreningarna, som också ansvarar för att hålla dem uppdaterade. 1. Säkerhetskopiera alla register rutinmässigt och regelbundet. Varje registerförande förening ska ha en rutin för att säkerhetskopiera sina register. Rutinerna kan dock variera mellan föreningarna. 2. Förvara säkerhetskopior brandsäkert eller på annan plats. För att inte en brand eller annan orsak ska kunna förstöra både register och säkerhetskopia samtidigt bör säkerhetskopian förvaras på annan plats. Om detta inte är praktiskt, t.ex. för att säkerhetskopiering görs ofta, bör säkerhetskopian förvaras i ett brandsäkert skåp. 6.3 Minska risken för att lager av genetiskt material förstörs Idag samlas och lagras sperma från vissa raser av nötkreatur, får och get. Minst 50 spermadoser från varje samlat djur finns i lagret. Denna sperma kommer att kunna användas om rasen behöver förstärkas med äldre avelsmaterial. Det kan också användas selektivt om bristen på handjur för avel blir stor. 1. Fördela lagret på flera platser. Genom att fördela lagret sprids risken för att allt lagrat material ska förstöras vid en katastrof, t.ex. brand. Å andra sidan finns en viss ökad risk för att material förstörs under transport, t.ex. vid trafikolycka. 2. Regelbunden kontroll av lagringsförhållandena. I åtagandet att ansvara för lagret/lagren ingår att regelbundet kontrollera att lagringen genomförs korrekt så kvaliteten på de lagrade produkterna (sperma, embryon) inte försämras. 6.4 Minska risken för att djur dör I små populationer har varje enskild individ ett större värde för rasens överlevnad. Det är därför viktigt att hålla dödligheten på en låg nivå. Genom att motverka ofrivillig utslagning så förbättras möjligheten att välja de mest lämpade djuren till föräldrar för kommande generationer Rovdjursskydd. För att kunna hålla djur i vissa områden behövs rovdjursavvisande stängsel. I vissa fall kan dessa områden lämpa sig extra väl för nationella raser som inte hålls för hög produktion, t.ex. magra naturbetesmarker. Många av de

23 bevarandevärda djuren finns i rovdjurstäta områden. Det bör vara möjligt för länsstyrelsen att prioritera djur av nationella raser eller små populationer, oavsett besättningsstorlek, när bidrag till rovdjursavvisande stängsel betalas ut. Även fjäderfä är utsatta för rovdjurstryck. En väl utformad rastgård kan förbättra deras skydd. Skyddsjakt är en annan åtgärd som kan tillåtas i vissa fall. Här ställs olika bevarandeintressen mot varandra. Även vildsvin och större fåglar är att betrakta som rovdjur framför allt för mindre djur, t.ex. lamm, och räv, grävling och duvhök är exempel på rovdjur som hotar fjäderfä. 2. Förebygga bränder och olycksfall. Kraven på att förebygga brand och andra olycksfall är desamma som för alla djur enligt djurskyddslagen, d.v.s. djuren ska skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Detta innebär bl.a. att ha tillräcklig tillsyn och att ta bort föremål som kan skada djuren. Det ska finnas en plan för reservkraft och vatten vid t.ex. elavbrott. 3. Planera för åtgärder vid allvarlig och mycket smittsam sjukdom i närområdet. Det finns möjligheter att ha särskilda åtgärder för djur av vissa raser, t.ex. skyddsvaccination om en allvarlig smittsam djursjukdom härjar. Det kräver dock att djuren inte är ett hot mot djurhälsan för övriga djur. Exempel på åtgärder kan ses i kapitel 8 Beredskapsplaner för att motverka att stora delar av en population slås ut. 6.5 Förbättra biosäkerheten och minska risken för att smittsam sjukdom ska spridas mellan besättningar Om en smittsam djursjukdom förs in eller finns bland djur av nationella raser eller små populationer är det viktigt att hindra den från att sprida sig till andra besättningar/djurgrupper. Problemet gäller i första hand epizootier och zoonoser, d.v.s. sjukdomar som staten valt att bekämpa (t.ex. salmonella, mul- och klövsjuka, fågelinfluensa). Samma förebyggande åtgärder hindrar ofta också spridning av sjukdomar som finns i Sverige. Alla sjukdomar påverkar djuren negativt och därför bör all sjukdomsspridning begränsas så långt det är praktiskt möjligt (t.ex. Maedi/Visna, juverinflammationer med Stafylococcus aureus). Risken är störst att smittämnen sprids när djur kommer i närkontakt med andra djur. Det händer också att människor, redskap eller utrustning bär med sig smittämnen mellan besättningar. Varje genbank/bevarandeprojekt bör ställa upp regler för hur smittspridning mellan besättningar ska minimeras. De exakta kraven måste utformas för arten och rasen utifrån deras speciella förutsättningar. Majoriteten av nedanstående punkter kan ses som exempel på innehåll i sådana regler. 1. Ha smittskyddsregler när djur från olika besättningar möts Även djur av små populationer visas upp vid olika arrangemang och utställningar. Information och kunskapsspridning om de hotade raserna är viktigt inte minst för att öka allmänhetens intresse och förståelse för bevarandearbetet. Det finns dock en risk att smittsamma sjukdomar sprids mellan djuren vid dessa arrangemang om djur från flera djurhållare samlas på ett ställe. a. När djuren är på utställningsplatsen, håll dem besättningsvis med avstånd till djur från andra besättningar. 19

24 b. Ha krav på att deltagande djur ska vara vaccinerade mot relevanta sjukdomar, om vaccin finns. Vilka sjukdomar som är relevanta varierar mellan olika arter. c. Sprid risken genom att ha ett fåtal djur, helst från samma besättning, på samma arrangemang. Skulle en smittsam sjukdom ha spridits så drabbar den inte så många individer inom rasen. d. Djur som kommit i kontakt med djur från andra besättningar bör isoleras i minst tre veckor innan de åter får komma in i sin hemmabesättning. Detta blir allt viktigare ju större besättningen blir. 2. Ha smittskyddsregler vid kontakt med djuren. Människor som har kontakt med andra mottagliga djur kan bära med sig smittämnen på händer, kläder och i håret. Vissa smittämnen kan man till och med bära i svalget. a. Människor som kommer i nära kontakt med mottagliga djur, t.ex. lantbrukare eller djurskötare, bör vara nyduschade om de kommer i kontakt med andra djur av nationella raser eller små populationer. b. Tillhandahåll engångskläder eller överdragskläder och stövlar för besökare som kommer i kontakt med djuren. c. Människor som varit utomlands ska vänta 48 timmar innan de får komma i kontakt med djur (gäller i första hand klövbärande djur). Detta gäller framför allt om de haft kontakt med djur av samma djurslag i ett annat land. d. Låt inte främmande människor klappa djur av vissa djurslag. Människor kan bära med sig smittämnen på händer och kläder. Dessutom kan vissa bakterier som djur bär på (t.ex. EHEC-bakterien) göra människor sjuka. e. Ha möjlighet till handtvätt om besökare får klappa djur. f. Ha bra och tydliga informationsskyltar. 3. Delta i hälsokontrollprogram I det frivilliga salmonellakontrollprogrammet för nöt och svin finns många åtgärder som förbättrar det generella smittskyddet och minskar risken att smittsamma sjukdomar förs in i en besättning. Det frivilliga salmonellakontrollprogrammet för fjäderfä baseras på att djuren hålls inomhus, och det är alltså inte aktuellt för fjäderfä av lantras att delta. 4. Delta i bekämpningsprogram Även deltagande i bekämpningsprogram, t.ex. mot Maedi/Visna, är av värde för djuren för att de kan slippa drabbas av den sjukdom som bekämpas. Reglerna i bekämpningsprogrammen innebär som regel att avelsdjur endast kan rekryteras från besättningar med samma eller bättre sjukdomsstatus. Ju fler besättningar som deltar i programmen desto fler kan delta fullt ut i utbytet av avelsdjur. 5. Ha smittskyddsregler för avelsdjur Inom lantraserna används naturlig betäckning för fortplantning. Detta innebär att de måste byta avelsdjur med varandra med jämna mellanrum. Hur ofta 20

25 varierar mellan olika djurslag. Avelsdjuren riskerar att föra med sig smittämnen till den nya besättningen. a. Allmänheten bör inte ha tillträde till besättningar som säljer avelsdjur. För raser där många av djuren finns i djurparker, på museer eller liknande kan detta vara omöjligt att genomföra. b. Köp i första hand veterinärbesiktigade avelsdjur från besättningar med känt hälsoläge. c. Ha isolering för nyinköpta avelsdjur. Isolera dem i minst tre veckor innan de får komma i kontakt med den nya besättningen. 6. Artificiell insemination (AI) är ett smittskyddsmässigt ganska säkert sätt att föra in nytt avelsmaterial. Korrekt samlad och hanterad sperma innehåller inte smittämnen. AI kräver kunskap för att utföra. För många djurslag är det särskilda seminörer som utför inseminationen, och där är brunstpassning viktig. För andra djurslag är djurägarsemin vanligast och då krävs utbildning av djurägarna. Vid brister här försämras fruktsamheten. För att inte avelsbasen ska minska måste sperma från många handjur finnas tillgänglig. Detta kan vara svårt att uppfylla. AI bör därför endast användas som komplement, och för att föra in nytt avelsmaterial i slutna besättningar. 6.6 Minska risken för att smittsam sjukdom ska föras in i landet Det är viktigt att minimera risken för att införa smittsamma sjukdomar i landet. Frågan berör också små populationer och nationella raser. Många djur av dessa raser hålls för att visas upp för allmänheten, för att väcka intresse och sprida kunskap om raserna. Den stora mängden kontakter kan dock innebära en ökad risk för att djuren utsätts för smittsamma sjukdomar. Följande åtgärder är exempel på vad som kan göras för att minska den risken. 1. Förbud mot att låta obehöriga mata djuren. Det är förbjudet att mata de flesta djurslag med matrester och matavfall. Anledningen är att mat kan innehålla vissa smittämnen, t.ex. svinpestvirus eller viruset som orsakar newcastlesjuka. Många människor känner inte till detta. a. Bra skyltar får folk att förstå att det inte är tillåtet eller lämpligt att mata djur. b. Om säkert foder tillhandahålls kan fodret och mängden vara avpassat för djurslaget. T.ex. kan foder säljas i djurparken. 2. Öka informationen med t.ex. föreläsningar för djurparkspersonal och lantbruksskolor. Som nämnt tidigare befinner sig många djur av dessa raser i omgivningar där de har stor kontakt med allmänheten. Därför är det viktigt att personal som finns i djurens omgivning är väl insatta i risker och regler som kan skydda djuren, och kan förklara reglerna för besökare. Förbättrad information ökar också den allmänna medvetenheten om olika sjukdomar och kunskaperna om hur man kan skydda djuren från dem. 3. Utöka informationen i Bo-på-lantgård-broschyrer och liknande. I Bo-på-lantgård-konceptet ingår att djurhållare tar emot turister på gården. 21

26 Ibland kommer dessa turister i kontakt med djuren. Om besökarna känner till grundläggande smittskyddsregler blir risken att de omedvetet ska utöva riskbeteende mindre. De gårdar som medverkar i Bo på lantgård bör också känna till riskerna och t.ex. fråga efter intyg om rabiesvaccinering och avmaskning för utländska hundar. 4. Importera inte levande djur Reglerna kring införsel och import är strikta för många djurslag. Djuren provtas för många sjukdomar, och de hålls i karantän under en tid för att se så inga sjukdomar bryter ut. Trots detta kan det hända att sjukdomar förs med in i Sverige. Två exempel är tuberkulos på hjort som importerades från Storbritannien 1988 och paratuberkulos på nötkreatur av köttras som infördes kring 1996 samt Bättre kontroll vid Sveriges gränser Illegal verksamhet, t.ex. smuggling av djur, riskerar att äventyra djurhälsan genom att smittämnen förs in i landet. Kontroll av djur och produkter vid gränserna behövs för att motverka detta. 6. Förbättra allmänhetens kunskap Genom att veta varför det är viktigt att hålla smittsamma djursjukdomar utanför landets gränser, och genom att förstå hur lätt det är att sprida smittsamma djursjukdomar, så kan alla Sveriges medborgare bli motiverade att upptäcka fall där djur eller produkter av okunskap eller med brottsligt uppsåt förts in i landet. 22

27 7 Vad händer om stora delar av en population slås ut 7.1 Konsekvensanalys Vid de flesta katastrofer som tas upp i riskanalyserna drabbas alla djur eller vissa djurslag i det område som berörs av katastrofen. I detta kapitel fokuseras på de konsekvenser katastrofen får för nationella raser och små populationer. Andra raser eller djurslag kan också påverkas av katastrofen på olika sätt. När en katastrof påverkar våra husdjursgenetiska resurser kan det få konsekvenser på flera nivåer. Det kan drabba nationellt, regionalt, rasföreningen och den enskilde djurägaren. Katastrofens geografiska omfattning påverkar naturligtvis konsekvensernas omfattning, men även avgränsade katastrofer kan få stor inverkan på de husdjursgenetiska resurserna eftersom hållandet av olika raser är ojämnt fördelat över landet. Skadan kan graderas från en förlust av ett fåtal individer i en ras till total utplåning av en population. Genom att underteckna konventionen om biologisk mångfald har Sverige åtagit sig att bevara svenska ursprungliga husdjursraser. I detta ingår en långsiktig förvaltning av djurmaterial/raser. Genom att bevara olika husdjursraser minskar risken för att egenskaper som sjukdomsresistens, klimatanpassning och möjlighet att livnära sig på vissa foder kan förloras. Nya krav kan komma att ställas på våra husdjur på grund av omvärldsförändringar. Då kan egenskaper som en gång funnits i äldre raser åter komma till nytta och husdjuren kan fortsätta att producera livsmedel, andra produkter och tjänster till människans fromma. Katastrofer såsom smittsamma djursjukdomar kan leda till begränsningar i djurhållningen. Kontakter med allmänheten, till exempel barns möjlighet att klappa djur i den lokala djurparken eller besök på lantbruk med djur, kan begränsas. Det kan bli svårt för urbaniserade familjer att få se djur i deras naturliga miljö. Detta riskerar att leda till att kunskapen om och förståelsen för vårt levande kulturarv försämras. Den regionala nivån kan få uppleva konsekvenser som förlust av symbolvärden, till exempel ett landskapsdjur. Djuren kan också vara grunden för självhushållning, lokal småskalig produktion av olika livsmedel, andra produkter eller upplevelser. Dessa företag riskerar att försvinna p.g.a. brist på egna djur och rekryteringsdjur. Konsumenter som handlat varorna eller upplevelserna kan få svårt att hitta ersättningsprodukter med likartade värden. Om katastrofen leder till att djuren inte kan hållas i ett område, som till exempel vid förstörda betesmarker eller om någon smittsam djursjukdom spritts i området, kan problemet bli långvarigt. Rasföreningarna måste hantera stora förändringar efter en katastrof. Katastrofen kan medföra förändringar i reglerna kring hur djuren kan hållas (vid t.ex. förstörda betesmarker eller smittsamma djursjukdomar som florerar i omgivningen). Dessutom riskerar stora delar av det tidigare bevarandearbetet att ha gått förlorat. Eventuellt kan rasen/populationen vara så decimerad till genetisk spridning, antal, släktskap eller könsfördelning att det inte längre är möjligt att hålla rasen. Också för den enskilde djurägaren, som ofta lagt mycket tid och ideellt arbete på rasen, kan det bli stora konsekvenser med att anpassa djurhållningen efter en katastrof. Djuren kan ha dött eller avlivats. Det är inte säkert att det är möjligt att rekrytera djur av samma ras. Om det finns djur för rekrytering kan de behöva transporteras från andra delar av landet. Det är inte heller säkert att det är möjligt att hålla djuren i samma miljö som tidigare.

28 7.2 Planer för att hantera att stora delar av en population har slagits ut För att uppfylla det nationella åtagandet enligt konventionen om biologisk mångfald måste en katastrofsituation analyseras noga. Under katastrofen ska åtgärder väljas som i möjligaste mån minimerar förlusten av genetiska resurser utan att äventyra resultatet av katastrofhanteringen. Detta belyses närmare i kapitel 8. Även efter katastrofen behövs förberedelser för hur det uppkomna läget, med stora delar av en population utslagen, ska hanteras. Mycket av arbetet kommer i det läget att falla på rasföreningarna. Precis som i arbetet att utforma en praktiskt tillämpbar beredskapsplan, så är det även här viktigt med god kännedom om rasen, vilka förutsättningar den kräver och dess olika individer. Ett första steg är att ta reda på hur många djur som finns kvar, var de finns och hur de är släkt. Utifrån denna analys behöver föreningarnas bevarandeplaner uppdateras. För att på bästa sätt utnyttja tillgängliga husdjursgenetiska resurser behöver avelsorganisationerna och rasföreningarna som regel ha kontakt med vetenskapliga institutioner. Även Jordbruksverket kan behöva förstärka sin kompetens inom området. Exempel på förändringar av bevarandeplaner som kan komma att krävas: - Det kan bli nödvändigt att ge avkall på vissa rastypiska drag vid val av avelsdjur, t.ex. kullighet hos fjällkor. Syftet är att inte alltför mycket av den genetiska variationen ska gå förlorad. - För nötkreatur, får och getter finansierar Jordbruksverket viss spermasamling från utvalda handjur. Ett begränsat antal spermadoser sparas i lager för att kunna användas i en framtida katastrofsituation. Detta lager skulle kunna användas för att förstärka den genetiska variationen för de raser som har sperma i lagret. I ett annat regeringsuppdrag undersöks för närvarande hur detta lager ska hanteras i framtiden. Detta regeringsuppdrag ska redovisas den 1 maj Djurslag och raser som saknar lagrad sperma får förlita sig till levande avelsdjur. - Det kan bli nödvändigt att öka graden av inavel under begränsad tid. I en sådan situation är det viktigt att vara vaksam om genetiska defekter manifesteras. 24

29 8 Beredskapsplaner för att motverka att stora delar av en population slås ut En beredskapsplan syftar till att göra konsekvenserna av en katastrof så små och hanterbara som möjligt. En väl fungerande beredskapsplan är detaljerad, åtgärderna i den ska vara möjliga att genomföra och den ska vara väl känd av de personer som ska tillämpa den. I denna del av uppdraget inriktas förslagen mot allvarliga smittsamma djursjukdomar hos livsmedelsproducerande djur (med undantag för häst). För att bekämpa dessa har Jordbruksverket och länsstyrelserna detaljerade planer. Bekämpningen syftar till att så snabbt som möjligt bli fri från smittämnet. Det finns dock möjlighet att göra vissa undantag från planerna för att minimera förluster av husdjursgenetiska resurser under förutsättning att inte EU:s djurhälsoläge eller de svenska tilläggsgarantierna hotas. Dessutom finns förslag till åtgärder som kan ingå i beredskapen för evakuering av djur. När en katastrof som smittsam djursjukdom inträffar är det alltid riskvärderingen i det enskilda fallet som kommer att gälla. Alla sjukdomar och alla besättningar har lite olika förutsättningar, och kommer att bedömas var för sig. Till exempel kommer varje besättning att få sin egen saneringsplan. Beredskapsplanerna kommer att användas som hjälp och beslutsstöd för att snabbt kunna lösa de särskilda problem som kan uppkomma när djur av dessa raser drabbas av en katastrof, men de gäller aldrig över den sammantagna bedömning som görs vid katastrofläget. Nedan följer en rad åtgärder som kan ingå i en beredskapsplan för att underlätta bevarandet av nationella raser och små populationer. Åtgärderna ska ses som exempel på lösningar. För att en beredskapsplan ska bli tillämpbar krävs att detaljutformningen görs av personer med god kännedom dels om verksamheten och dels om förutsättningarna för att hantera katastrofen. Att skapa beredskapsplanerna bör därför vara ett samarbete mellan de olika rasbevarande föreningarna och Jordbruksverket, med expertstöd från SVA och bevarandegenetisk expertis. I samarbetet ska föreningarna bidra med kunskap om sin ras förutsättningar och hållandesätt, Jordbruksverket med veterinärmedicinsk och juridisk kompetens och SVA rådfrågas i egenskap av veterinärmedicinsk expertmyndighet. Åtgärderna är indelade i två delar. Den första delen tar upp bakteriesjukdomar med liten eller medelstor spridningsförmåga, främst salmonella och paratuberkulos. Den andra delen tar upp virussjukdomar som sprids mycket lätt, i värsta fall med vinden, och som är mycket smittsamma. Åtgärdernas detaljeringsgrad är större för de mycket smittsamma sjukdomarna, eftersom besluten måste fattas snabbare för att hindra smittspridningen. 8.1 Lindrigt måttligt smittsamma sjukdomar Som tidigare beskrivits i riskanalysen så är det mycket som händer om en epizooti (t.ex. paratuberkulos) eller zoonos (salmonella) drabbar en besättning. Besättningen spärras, vilket innebär att inga djur får föras in till eller ut från besättningen och inga varor får föras ut. Alla mottagliga djur ska undersökas och provtas. Ofta behöver djur avlivas, och ska helst värderas innan avlivning. En saneringsplan ska göras och sanering ska genomföras för att helt eliminera smittämnet. För de sjukdomar som inte sprids så lätt krävs inga skydds- och övervakningsområden, utan det är bara den drabbade besättningen som påverkas.

30 En viktig faktor för salmonella och paratuberkulos är att den diagnostik som finns är ganska osäker. Avseende salmonella påvisas bakterier i ungefär hälften av proverna från djur som bär bakterien. För paratuberkulos är känsligheten ännu lägre i avföringsprover, men något bättre i prover som tas vid slakt eller obduktion. Anledningen är dels att djuren inte utsöndrar bakterier hela tiden även om de bär smittan, och dels att de diagnostiska metoder som finns inte är så känsliga. Salmonella är en bakterie som kan smitta alla djur och också smittar människor. Därför är det mycket viktigt att vara noga med att tvätta händerna när man sköter salmonellasmittade djur. Det är inte lämpligt att snusa eller röka när man sköter djuren. Paratuberkulos drabbar framför allt idisslare. Även kanin kan infekteras Dela in besättningen i epidemiologiska enheter I lite större besättningar kommer det sannolikt att finnas både smittade och fria individer. Dessutom kan man inte sanera hela gården på en gång. Då kan man klassa utrymmena som antingen rena eller smittade. Hur detta ska genomföras på den enskilda gården kommer att bestämmas i saneringsplanen. I det rena utrymmet får man endast ställa djur som är provtagna utan att man hittat bakterien. Det rena utrymmet ska helst skötas av en annan person än den som sköter de smittade djuren. Om detta inte är möjligt måste djurskötaren följa rigorösa säkerhetsåtgärder när han/hon rör sig mellan utrymmena. Även halm- och foderlagring bör ske i två olika utrymmen. Om årstiden tillåter kan beten användas som rena respektive smittade utrymmen Bevara generna För salmonella gäller att många djur, framför allt vuxna djur, klarar av att bekämpa infektionen och blir friska. Unga djur är känsligare för infektion, och utsöndrar mer bakterier som ökar smittrycket. Har man både föräldradjur och unga djur kan det därför vara en fördel att avliva de unga och behålla de äldre. Exakt vilka djur som bör avlivas och vilka som kan behållas ska beskrivas i saneringsplanen efter att provsvar från djuren bedömts.vid salmonellasmitta på fjäderfä kan ofta befruktade ägg rengöras och sparas. Anledningen är att många typer av salmonella inte tränger in i ägget. För paratuberkulos är smittvägarna annorlunda. Oftast smittas djuren i ung ålder och bär på smittan i flera år innan sjukdomen bryter ut. Under tiden de bär på smittan är det mycket svårt att hitta smittade djur. Det finns ingen behandling mot sjukdomen. Därför är det önskvärt att avliva alla djur i en smittad besättning. Smittan sprids framför allt med livdjurshandel, och djur som riskerar att vara smittade får därför inte säljas. Det finns också beskrivet att smitta kan spridas med sperma och embryon. Om det är genetiskt mycket värdefulla djur som riskerar att slås ut kan det vara möjligt att samla och frysa sperma och/eller embryon från dem före avlivning. Om obduktion och prov på sperma och embryosköljvätskor inte visar att donatordjuren burit på smittämnet kan det vara möjligt att använda sperma och embryon i fria besättningar. 26

31 8.2 Mycket smittsamma sjukdomar Om en mycket smittsam epizootisk sjukdom, som t.ex. mul- och klövsjuka, newcastlesjuka eller fågelinfluensa, drabbar en besättning krävs snabb bekämpning för att inte smittan ska hinna spridas. För de flesta av dessa sjukdomar har EU reglerat bekämpningsarbetet. Bland annat krävs att den smittade besättningen spärras, att skydds- och övervakningsområden upprättas kring gården och att smittade djur avlivas. Det är dock möjligt att i vissa fall få undantag från kraven under förutsättning att det inte hotar EU:s djurhälsoläge Skydda besättningar med mottagliga djur För djurhållare med nationella raser eller små populationer kan det vara aktuellt att införa strikta biosäkerhetsregler i sin besättning även vid en måttligt ökad risk, till exempel om en allvarlig smittsam djursjukdom finns i ett område där risken för spridning till ens eget område är ökad. Alla besättningar som har mottagliga djur och som är belägna mindre är 10 km från en smittad besättning (längre avstånd för vissa sjukdomar) ingår i det så kallade övervakningsområdet. Dessa besättningar får inte flytta djur och inte ta emot besökare. Alla leveranser till och från gården ska ske med särskilda säkerhetsåtgärder. För särskilt skyddsvärda djur kan liknande regler vara värda att införa även vid längre avstånd till smittan. 1. Frivilligt ställa in alla planerade förflyttningar av djur vid allvarlig smitta i Sverige eller i ett land med stor risk för smittspridning till Sverige. 2. Frivilliga överenskommelser om att stänga besöksverksamhet och liknande vid allvarlig smitta i Sverige eller i ett land med stor risk för smittspridning till Sverige. 3. Frivilligt ställa in utställningsverksamhet vid allvarlig smitta i Sverige eller i ett land med stor risk för smittspridning till Sverige. 4. Hindra vilda djur att komma i kontakt med foder eller vatten som ges till tamdjur. 5. Håll djuren inomhus eller i godkända rastgårdar när smitta finns i närområdet. Godkända rastgårdar med tak och om möjligt dubbelt staket kan till exempel vara ett sätt att hindra vilda fåglar från att få kontakt med tama fåglar och riskera att smitta dem med newcastlesjuka eller fågelinfluensa. 6. Vissa epizootisjukdomar på fjäderfä, t.ex. fågelinfluensa och newcastlesjuka, sprids sannolikt inte via äggets inre. Om risken för en sådan sjukdom är ökad kan inköp av kläckägg vara ett alternativ till köp av levande fåglar när nytt avelsmaterial ska föras in i en flock Flytta djur till säkert ställe Vissa sjukdomar sprids lätt till närliggande besättningar. Vind, möss, vilda djur och fåglar, människor, fordon, redskap m.m. är möjliga smittbärare. Om en sådan sjukdom bryter ut kan det vara möjligt att flytta djur i särskilt känsliga populationer till något annat ställe. Det är dock mycket viktigt att detta ställe är beläget på säkert avstånd från andra mottagliga djur, eftersom det finns en risk att de djur som flyttas har smittats innan eller under flytten. Den 27

32 gård som har tagit emot djuren ska följa samma regler som om den ingått i det område som djuren kom ifrån. Djuren måste undersökas och provtas någon vecka efter flytten (olika tid för olika sjukdomar). 1. Inventera vilka lokaler som kan vara möjliga för att ta emot djur. Om möjligt bör det vara mer än 10 km fågelvägen till närmaste kommersiella besättning. 2. Inventera vem som kan sköta de flyttade djuren. Vid smittsam sjukdom får skötaren inte ha kontakt med andra mottagliga djur. 3. Planera vilka djur som är mest värdefulla att flytta. Det är inte alltid möjligt att flytta alla djuren Vaccinera I normalläget är det inte tillåtet att vaccinera djur mot epizootiska sjukdomar i Sverige. Anledningen är att det blir svårare att undersöka prover från djuren eftersom vaccinationen stör de snabbaste testerna. Om risken för smitta är hög, eller om det finns andra särskilda skäl kan Jordbruksverket besluta att vaccination är tillåten. Mot de flesta av epizootierna finns vacciner. Vaccinernas effekt är dock inte 100% säker, och djur som är vaccinerade kan i vissa fall smittas och sprida smitta utan att visa symptom. Därför måste vaccinerade djur särbehandlas lång tid efter vaccination. Mot vissa av sjukdomarna finns vacciner där man kan skilja djur som är vaccinerade från djur som träffat på smittämnet. Sådana vacciner ska väljas i första hand. Målet med vaccineringen bör vara att bevara den genetiska resursen. Innan man säkert kunnat kontrollera att inga djur som träffat på smittämnet finns kvar i besättningen krävs att hela besättningen hanteras så att ingen smitta kan spridas från den. 1. Inga förflyttningar av djur till eller från besättningen 2. Om sperma eller embryon ska samlas från vaccinerade djur för att användas i andra besättningar måste det vara möjligt att analysera om smittämnet finns i sperman eller embryot, eller bekräfta att djuret inte blivit infekterat av sjukdomen. För spermasamling finns regler för nötkreatur, får och getter som vaccinerats mot mul- och klövsjuka. Sperma från mul- och klövsjukevaccinerade tjurar ska kontrolleras så den inte innehåller virus innan den får användas till djur i någon annan besättning. Sperma får inte samlas från baggar och bockar förrän 12 månader efter vaccination. För andra sjukdomar och andra djurslag finns inga regler, utan diskussionen måste tas från fall till fall. 3. Kläckägg kan tas från fåglar som är vaccinerade mot newcastlesjuka för mer än 30 dagar sedan. Äggen ska desinfekteras på utsidan. Kycklingarna ska kontrolleras en tid efter kläckning. Liknande regler kan gälla även för fågelinfluensa Låta smittade djur leva För att det ska vara intressant att ta den stora risk det innebär att inte avliva smittade djur måste det vara möjligt att använda det genetiska materialet. Då krävs att det finns något sätt 28

33 att vara säker på om djuret tillfrisknat eller fortfarande är smittspridare. Även om många djur överlever en infektion med en epizootisk sjukdom och kan tillfriskna så riskerar några djur att förbli smittbärare. De kan utsöndra smittämnet och smitta andra djur utan att visa några tecken på sjukdom. För att det ska vara intressant att låta smittade djur leva måste det finnas något sätt att se om smittan finns kvar. Sådana tester saknas idag för de mest smittsamma sjukdomarna. 8.3 Evakuering av djur Evakuering av djur ska undvikas så långt det är möjligt. Dock är det inte möjligt att lokalisera djurhållningen så att utsatta platser undviks. T.ex. är mycket av lantbruket och därmed djurhållningen i norra Sverige lokaliserad till älvdalar, där risken för dammbrott och översvämningar är större. Av kulturhistoriska skäl är det av stort värde att behålla djurhållningen i dessa traditionella djurhållningsbygder. Att evakuera ett stort antal djur är svårt. Evakuering kan vara möjlig att genomföra om det gäller enstaka genetiskt viktiga individer. 1. Ha en plan för evakuering av de viktigaste genbanksdjuren. Planen bör innehålla tillgång till transportfordon, förebyggande smittskyddsregler och plats dit djuren kan föras. 2. Prioritera vilka djur som är viktigast att skydda. 29

34 9 Informationskanaler Snabb information till berörda är viktigt i katastroflägen. Det kan hjälpa djurhållare och andra att vidta åtgärder som minskar konsekvenserna av katastrofen. Nedanstående informationsvägar riktar främst in sig på kontaktnät som fyller en funktion vid smittsamma djursjukdomar. Tanken är att de ska bilda grunden även för kontaktnät för andra katastrofer, eftersom det alltid är problematiskt att hålla nätverk och kontaktlistor aktuella om de används sällan. Om ett utbrott av en allvarlig smittsam djursjukdom misstänks eller bekräftas så måste alla Sveriges djurägare få veta detta så snart som möjligt. Information om ett utbrott sprids sannolikt snabbt via media, men djurägare behöver fler uppgifter än övriga medborgare. Ett snabbt sätt att få ut information till många är att de olika föreningarna lägger ut material på sina hemsidor. I ett krisläge bistår Jordbruksverket gärna med sådan information. Lantbrukets organisationer är vana vid att få uppgifter om misstankar, och där är kontaktvägarna klara. Näringens epizootigrupp för stordjur, respektive näringens epizootigrupp för fjäderfä, får viktig information från Jordbruksverkets kontakt och förmedlar den till sina medlemmar. Många som har djur av små populationer har inte djuren i produktionssyfte, och är därför inte medlemmar i lantbruksorganisationerna. Därför är det viktigt att sprida information även till dessa djurägare vid krissituationer så de kan öka sin medvetenhet och skärpa sina smittskyddsrutiner. De olika rasföreningarna har kontaktvägar till besättningarna där djuren finns. Kontaktvägarna måste hållas aktuella och fungera även under semesterperioder och helger. 9.1 Informationsvägar vid katastrofer som rör fjäderfä Svenska kommersiella fjäderfäbesättningar har flera gånger drabbats av epizootisjukdomen newcastlesjuka. Därför finns det god medvetenhet om behovet av kontaktpersoner för krislägen, och ett väl utbyggt kontaktnät. Idag förmedlas huvuddelen av den brådskande informationen via e-post. Redan då första misstanken uppstått skickas ett e-brev ut med översiktlig information om misstanken, inklusive vilket län den gäller. Det finns en e-postlista som idag har 179 mottagare inlagda. Bland dessa mottagare finns representanter för Lanthönsklubben och Svenska rasfjäderfäförbundet, vissa djurparker och en kontakt för 4H. En viktig fördel med att använda e-postlistan är att avsändaren får veta om en mottagare inte fått informationen. Listan uppdateras efter varje gång den använts. Vissa mottagare har bett att få informationen även per fax. Vid behov skickas brev ut till genbanksbesättningarna. Breven kan innehålla mer omfattande information, men tar längre tid att förmedla. Breven förmedlas via Lanthönsklubben, Svenska rasfjäderfäförbundet och rasklubbarna, som har den aktuella adresslistan. Föreningarna behöver få kostnadstäckning för utskicken. Långsiktig information om smittläge, framtida åtgärder m.m. publiceras i tidningen Fjäderfä. Denna tidning läses inte enbart av kommersiella producenter utan också av många hobbybesättningsägare. Jordbruksverkets texter står också till förfogande om någon av rasklubbarna vill publicera dem i sina medlemstidningar.

35 För närvarande pågår arbete inom Jordbruksverket med register för fjäderfäanläggningar. Registers användbarhet beror mycket på kvaliteten på uppgifterna. Att ha ett bra, komplett och uppdaterat register över alla kommersiella anläggningar med bruksfjäderfä är av stort värde. Arbetet med att hålla registret uppdaterat är begränsat med anledning av den begränsade omsättningen av kommersiella anläggningar. Register över genbanksbesättningar hålls av respektive rasklubb. Registret är en del av arbetet med härstamningskontroll. För denna kategori besättningar uppskattas omsättningen av djurhållare vara uppemot 20%. Att hålla statliga register över dessa skulle dels ge upphov till dubbelarbete och dels orsaka mycket arbete för att hålla registret aktuellt. 9.2 Informationsvägar vid katastrofer som rör andra djurslag Sverige har i många år varit förskonat från utbrott av de mest smittsamma epizootisjukdomarna för andra djurslag än fjäderfä. Därför har kontaktvägar och rutiner inte utvecklats i den utsträckning som behövs. Vid misstanke om eller utbrott av en epizootisk sjukdom har Jordbruksverket i ett mycket tidigt skede kontakt med näringens epizootigrupp för klövbärande djur. I den gruppen ingår representanter för Svenska Djurbönders Smittskyddskontroll, Svenska Djurhälsovården, Svensk Mjölk, Kött- och Charkföretagen, Swedish Meats och LRF. Jordbruksverket har också omgående kontakt med länsveterinären, som i sin tur kontaktar kommunen. Både länsveterinär och kommun har som regel god kännedom om vilka besättningar med särskilda behov som kan finnas i det drabbade området. För att påskynda och förbättra informationen vid misstanke om epizootisk sjukdom kan en e- postlista motsvarande den för fjäderfä upprättas. Föreningar som anmäler intresse kan läggas till listan. I grunden borde listan kunna innehålla: - representanter för de olika rasföreningarna - medlemmar och ersättare i samarbetsgruppen för information - representant från Svenska Djurparksföreningen - alla djurparksveterinärer - representant /-er från 4H - naturbruksgymnasierna Beroende på vilken typ av information som är tänkt att förmedlas via e-postlistan så ställs olika krav på mottagarna. Det finns två olika alternativ att välja för vilken information som ska förmedlas. - Mottagarna får information redan vid grundad misstanke. Grundade misstankar uppstår flera gånger om året och är oftast falskt alarm. Fördelen med detta är att listan används ofta och därför hålls uppdaterad. Nackdelen är att det ställs stora krav på att mottagarna ska göra en egen riskvärdering. 31

36 - Mottagarna får information vid bekräftat eller sannolikt fall. Detta händer mycket sällan. Risken är därför att listan inte hålls uppdaterad. Viktig tid för mental förberedelse har också gått till spillo. Fördelen är att mottagarna vet att det är allvarligt läge. Vilken typ av informationslista som ska väljas bör diskuteras närmare med de olika mottagarna. Det är viktigt att påpeka att mottagarna åtar sig ett ansvar att kontrollera sin e-post regelbundet, att ha alternativa lösningar vid semestrar eller annan frånvaro och att sprida den information som behöver spridas till alla medlemmar i den organisation de representerar. 32

37 10 Kostnadsuppskattningar Vi har tidigare i rapporten belyst problematiken relaterad till utrotningshotade husdjursraser, motiv till att de skyddas mot utrotning och vilka risker som finns för att olika händelser ska leda till att dessa djur utsätts ytterligare för hotet om utrotning. Ett centralt problem i sammanhanget är att en enstaka händelse kan innebära att en mycket stor del av en ras dör ut eller påverkas på grund av att det finns få besättningar och få djur. Vi har identifierat olika insatser som är exempel på åtgärder som kan medverka till att underlätta och ge stöd till lantbrukare som har de aktuella husdjursraserna. Insatserna är inte prioriterade vare sig efter angelägenhetsgrad eller efter kostnadseffektivitet. Förslagen som anges nedan syftar till att minska risken för att de utrotningshotade husdjursraserna ska utsättas för katastrofer som hotar rasernas fortlevnad eller till att hantera de konsekvenser som blir följden av en katastrof. I sammanhanget är det viktigt att notera att det finns föreningar som på frivillig bas koordinerar och arbetar med att bevara husdjursraserna. Den kostnadsuppskattning vi presenterar här är förknippad med hög grad av osäkerhet. I tabellen nedan redovisas hur beräkningarna är gjorda och vilka antaganden som gjorts. Vi har strävat efter att göra kalkylerna genomskinliga så att läsare själva kan värdera våra antaganden. I den mån man vill ändra på ett antagande är det möjligt att på ett ungefärligt sätt se vilken ekonomisk betydelse detta kan komma att innebära. Vi har inte tagit hänsyn till samhällsekonomiska effekter relaterade till skattekilar, snedvridningseffekter eller liknande Kostnadsuppskattade åtgärder De förslag vi koncentrerar oss på och kostnadsuppskattar är: 1. Brandsäkert skåp till alla föreningar. Kostnadsuppskattning är gjord för ett mindre skåp som ska stå emot brand i 90 minuter kostar ca kr. Uppskattningsvis gäller detta för 20 föreningar. 2. Bidrag till rovdjursavvisande stängsel. Ersättning kan utgå förutsatt att stipulerade krav uppfylls. Ett viktigt sådant krav är att djuren används i avel. Man kan också tänka sig vissa former av kontraktsmässiga villkor som långsiktighet mm. Rovdjursavvisande stängsel måste ses som en långsiktig investering eftersom deras livslängd kan förväntas vara minst 10 år. Ett problem i sammanhanget är att kostnaderna är varierande beroende på hur terrängen ser ut. Vi har använt en kalkyl som utgår från uppgifter vi tagit del av vid samtal med länsstyrelser och personer med erfarenhet av rovdjursavvisande stängsel. Vi presenterar den samlade förväntade kostnaden. Ersättning kan sedan utgå för hela eller delar av kostnaden och ersätta eller komplettera befintliga stöd. Detta tar vi inte ställning till i detta uppdrag. 3. Bidrag till skyddsrastgård för fjäderfä Liksom rovdjursstängsel för andra djur ska skyddsrastgårdar för fjäderfä ses som en långsiktig investering. I denna kostnadsuppskattning har underlag från Lanthönsklubben använts. För 600 hönsbesättningar beräknas materialkostnaden vara kr, och arbetskostnaden kr. För 150 besättningar med ankor eller gäss beräknas materialkostnaden vara kr och arbetskostnaden kr. Den årliga omsättningen av djurhållare i genbankerna antas i exemplet vara 10 %. Enligt

38 Lanthönsklubben kan 50 % av besättningarna vara intresserade av att upprätta en skyddsrastgård. Administrationen antas ta sex timmar per rastgård. 4. Kostnadstäckning för deltagande i frivilliga salmonellakontrollprogrammet. Ersättningen kan vara aktuell för nöt- och svinbesättningar. Deltagande kostar ca kr för icke medlemmar i Svenska Djurhälsovården (gäller åtminstone svin) vilket skulle kunna vara grund för ett bidrag. Åtgärderna skulle syfta till att främja allmänt smittskydd samt innebära årliga veterinärbesök. Vi konstaterar också att det eventuellt kan gå att åstadkomma liknande effekt billigare genom att lära ut reglerna. Huruvida alternativa vägar innebär bättre eller sämre resultat har vi inte bedömt. Ersättning kan också utgå för att täcka en del av de kostnader som deltagande i det frivilliga salmonellakontrollprogrammet innebär. I kalkylen nedan har vi emellertid räknat med en fullständig subvention för de som deltar. 5. Statlig back-up för härstamningsregister Ett tillvägagångssätt för att säkerställa dokumentation om härstamning är att staten inrättar en back-up för de register som finns hos föreningarna. Detta innebär kostnader för hårdvara som i sammanhanget sannolikt inte är stora. Däremot blir sannolikt administrationen kostnadskrävande. Den administration som i dag görs för kontroll av stödutbetalningar till de aktuella djuren skulle uppskattningsvis behöva utökas med mellan 0,5 och 1,0 årstjänster. En fråga i sammanhanget att ta ställning till är också att registren blir offentliga om de förs vid Jordbruksverket. 6. Kostnadstäckning för veterinär kontroll av avelsdjur och besättningar Vi räknar med omkring 40 kontroller per år till en genomsnittlig kostnad av 2500 kronor. Vad kontrollen ska innehålla är inte närmare utrett. Kostnaderna varierar beroende på djurslag. Ett tillvägagångssätt kan vara att kontrollera nytillkomna genbanksbesättningar. Ett annat sätt kan vara att kontrollera avelsdjur innan de flyttas från en besättning till en annan. 7. Göra rasspecifika beredskapsplaner Beredskapsplanerna bör göras av rasföreningarna. De kan erhålla ersättning för nedlagd arbetstid enligt en standardmodell, dvs. ett givet belopp för motprestationen att leverera en beredskapsplan. Vi antar att varje förening använder 4 arbetsveckor för huvudansvarig person plus 1 arbetsvecka för andra personer att lämna synpunkter, totalt 200 timmar per förening. Jordbruksverket kompletterar med uppskattningsvis 60 timmar jurist- och veterinärkompetens för varje förening och SVA arbetar ca 4 timmar per förening med särskilt svåra frågor. Arvode utgår till person som föreningen utser. Enligt Lantrasforums skrivelse och kontakter med företrädare för föreningarna skulle kr/timme för föreningarnas arbete vara rimligt. Som jämförelser är timpriset för farmartjänst omkring 250 kr/timme. Vi har i kalkylerna räknat med den högre ersättningen, dvs. 300 kr/timme. När beredskapsplanerna upprättats antas en årlig arbetsinsats motsvarande 10 % av tiden behövas för att hålla dem aktuella. 8. Omarbeta bevarandeplanerna efter en katastrof Om en katastrof kraftigt har förändrat förutsättningarna för en förenings bevarandearbete så krävs genomgripande arbete med bevarandeplanerna för att göra det bästa möjliga av den uppkomna situationen. Vi antar att varje förening använder 2 arbetsveckor för inventering och uppdatering av register. Därtill kommer vetenskapligt stöd för svårare bedömningar och beräkningar, uppskattningsvis 2 arbetsdagar. Arbetet är inte möjligt att utföra i förberedande syfte. I kalkylen har vi antagit att en förenings bevarandeplan behöver omarbetas varje år. 34

39 9. Samla och lagra sperma i ökad omfattning jämfört med vad som görs idag Kostnad för dagens verksamhet är ca kr/år, vilket vi använder som utgångspunkt för att fördubbla motsvarande verksamhet. 10. Fördela lager av sperma och / eller embryon på fler än ett ställe Dagens lager kostar kr/år. Att hålla ytterligare ett lagerkärl samt transport till kärlet borde inte överstiga kr/år, vilket vi använder som värde i kalkylen. 11. Anslag / skyltar om hur man ska bete sig med djuren Detta rör sig om en åtgärd där kostnaderna kopplas med ambitionsnivå. Skyltar av högre kvalitet och en större volym är naturligtvis mera kostsamma jämfört med lägre kvalitet och mindre volym. I kalkylen har vi avsatt kronor för dessa åtgärder och föreningarna kan sannolikt vara intresserade av att ta fram och även bistå med hjälp i samband med distribution av skyltarna. 12. Föreläsningar på lantbruksskolor och för djurparkspersonal Att genom föreläsningar eller personlig kontakt föra ut information till intresserade eller på annat sätt berörda människor kan bidra till en totalt sett ökad medvetenhet om risker och problem och om metoder att skydda sig mot katastrofer. Vi har antagit en omfattning av 20 föreläsningar under ett år som nivå för åtgärden. Dessa skulle då i första hand riktas mot lantbruksskolor och djurparker. Föreläsningarna kan hållas av t.ex. epiteam-veterinärer och man kan tänka sig att ett föreläsningsunderlag sammanställs som kan användas av olika veterinärer. Den kostnad som vi kalkylerat med innebär en hel dags resa och arbete för föredragshållaren samt en dags arbete med administration vid varje föreläsningstillfälle. Alternativa förslag kan vara att epiteamveterinärerna genomför och erbjuder en föreläsning per veterinärdistrikt (d.v.s. 70 föreläsningstillfällen) eller exempelvis när efterfrågan finns. 13. Förbättra informationen inom Bo-på-lantgård Detta kan handla om att författa, trycka och distribuera en artikel/broschyr, ta fram material för webbsida etc. Vi har kalkylerat med en begränsad åtgärd. Föreningarna och lantbrukarna själva ser vi som naturliga motorer i processer för att driva marknadsföring och utveckla utbudssidan. Vi har uppskattat kostnader för de förslag på insatser som presenterats ovan. En sammanställning ges i tabell 10:1 nedan. Sammanlagt beräknas kostnaderna uppgå till omkring 5 miljoner kronor årligen för alla föreslagna insatser. Ersättning för deltagande i frivilliga salmonellaprogrammet, rovdjursavvisande stängsel, skyddsrastgårdar, upprättande av beredskapsplaner och back-up för härstamningsregister genererar de största kostnaderna. Dessa åtgärder omfattar mer än 80 procent av de uppskattade kostnaderna. Vi vill poängtera att kostnaderna som presenteras i tabell 10:1 bör ses som ett räkneexempel. Inte desto mindre menar vi att uppgifterna i tabellen fungerar som riktvärden som kan jämföras för att indikera hur omfattande olika former av åtgärder kan förväntas bli. 35

40 Tabell 10:1 Uppskattade kostnader kopplade till föreslagna åtgärder Brandskåp Deltagande i frivilliga salmonella programmet Rovdjursavvisande stängsel Skyddsrastgårdar för fjäderfä Back-up för härstamningsregister Veterinärkontroll Upprätta beredskapsplaner Omarbeta bevarandeplaner Samling och lagring av sperma Lager av sperma och/eller embryon på två ställen Beräkningsgrund Ett skåp á 7000 kronor per förening (20 st.). administrationskostnader á kr. Om vi räknar med 10 års livslängd erhåller vi en årlig kostnad som anges inom parentes (ej korrigerad med kalkylränta och nuvärdesberäkning) 2500 kronor á 200 företag. Uppskattningsvis en timmes administration per företag. Utgår från vanligt förekommande kalkyl med kostnader för el-tråd om 16 kr per meter, el-aggregat per fålla om 8000 kr och arbete 8 kr per meter. Antag vidare att livslängden per stängsel är 10 år (10 % ansöker varje år samt 10 % nyrekryteras årligen) och vi kalkylerar med 100 kobesättningar, 375 får/get besättningar, 100 grisbesättningar utgör den aktuella populationen. Vi antar också att fållornas storlek maximeras till: kor 240X240 m, får/get 120X120 m och gris 40X40 m. Genomsnittlig total kostnad per besättning blir för kor ca kr, får kr och för grisar 7800 kr. Antal berättigade besättningar är 600 hönsbesättningar för en kostnad av kr plus administration, samt 150 besättningar med ankor och gäss för en kostnad av kr plus administration. Antag att livslängden per rastgård är 10 år (10 % ansöker varje år samt 10 % nyrekryteras årligen). Antag vidare att 50 % av de berättigade besättningarna ansöker om medlen. Administrativt arbete motsvarande 0,5-1,0 årstjänst och tillhörande hårdvara. Det är svår att uppskatta storleken på dessa kostnader. Erfarenhet från Jordbruksverket visar att dessa kan vara mycket omfattande kronor per kontroll för ca 40 besättningar per år. Därtill antas två timmar administration kopplad till varje kontroll. Ersättning för 200 timmars arbete till förening á 300 kr per timme, samt 60 timmar arbete vid Jordbruksverket och 4 timmar vid SVA. 20 beredskapsplaner. (Årlig uppdatering 10% av arbetstiden.) Ersättning för 80 timmars arbete till förening á 300 kr per timme, samt 16 timmars arbete vid vetenskapliga institutioner. En bevarandeplan omarbetas årligen. Kostnaden antas bli densamma som för dagens verksamhet. Kostnaden för ytterligare ett lagerkärl samt viss transport av sperma och/eller embryon. Förväntade kostnader kr ( kr) kr Kor: kr Får/get: kr Gris: kr kr kr kr kr ( kr) kr kr kr Skyltar Kostnaden beror på utformning, antal mm kr Föreläsningar Antar 20 föreläsningar per år samt en dags administrativ planering i samband med genomförande kr Bo-på-lantgård info. Arbete och administration kr Totalt

41 Inom uppdraget har inte gjorts någon prioritering eller analys av vilken kostnadseffektivitet som olika åtgärdsförslag kan förväntas resultera i. Man kan tänka sig olika former av lösningar där ersättning inte ges fullt ut för kostnader som analyseras. Det finns också en betydande osäkerhet om i vilken utsträckning som exempelvis rovdjursavvisande stängsel kommer att utnyttjas och hur många som skulle söka ett dylikt stöd det första året (de första åren) när/om det introduceras. Något som kan konstateras är att hela frågans natur är avhängig möjligheten att kunna härleda djurs ursprung och härstamning Särskild analys av rovdjursavvisande stängsel Översikten av kostnaderna i tabellen ovan förtjänar ytterligare kommentarer. En första fråga som vi analyserar är den om rovdjursavvisande stängsel. Det finns i dag bidrag som betalas ut för uppsättande av rovdjursavvisande stängsel. Bidraget varierar en del mellan de olika län som har rovdjur och det förefaller som att lantbrukare möter olika villkor när det gäller att söka och ta del av detta bidrag. Djurhållningen av en del av de utrotningshotade husdjursraserna är i dag kopplat till de åtgärder och ersättningar som ges inom ramen för stöd för miljövänligt jordbruk och som riktas mot att bevara kulturellt intressanta miljöer, framförallt fäbodar. Djur som hålls vid fäbodar kan erhålla upp till drygt 7000 kronor per djurenhet. Ersättning kan utgå givet att krav om renrasighet uppfylls. När djuren hålls vid fäbodarna är ett problem att betesmarken på dessa platser är mindre produktiv, vilket betyder att det krävs ett stort betesområde per djurenhet. Med andra ord krävs det att stora ytor stängslas in på dessa platser, vilket betyder att antagandet om fållornas storlek är för litet för dessa platser. Kostnaden stiger också i takt med att fållornas storlek förstoras. Kalkylen ovan, med en kostnad för elstängsel med 16 kronor per meter stängsel, är uppskattad utifrån uppgifter från olika länsstyrelser, företag som arbetar med stängsel och efter konsultation av personer som har kunskaper på området. Den antagna kostnaden för aggregat per stängsel (8 000 kr) förefaller vara i det övre intervallet av vad aggregat kostar, vilket motiveras i kalkylen enligt försiktighetsprincipen. Sedan har också antagande använts om att ha 4 meter mellan stängselstolpar till rådande priser, och att djurfållor är kvadratiska med de storlekar som anges i tabellen. Det är i sammanhanget viktigt att notera att kostnaden för stängsling varierar mycket beroende på markens och terrängens beskaffenhet. I kuperad och bevuxen terräng måste avståndet mellan stolpar vara kort och kostnaden ökar då också, inte minst ökar arbetsinsatsen. En fråga är då i hur stor utsträckning som kompensation bör utgå i syfte att neutralisera skillnader i terrängens beskaffenhet. Utifrån ekonomiska argument som enbart inriktas mot resursanvändningsfrågor bör man eftersträva en naturlig mekanism som gör att de aktuella djuren allokeras till områden där djurhållningen är kostnadseffektiv. I så fall bör inte kompensation utgå för skillnader i terrängens beskaffenhet utan detta får då bli en fråga som istället kopplas till bevarande av kulturmiljöer. Vi kan också notera att det redan idag finns stöd som betalas ut för rovdjursavvisande stängsling och frågan är huruvida ytterligare insatser är motiverade. En utgångspunkt som kan förefalla rimlig är att lantbrukare i olika delar av landet borde möta samma villkor vad gäller ekonomiska förutsättningar att sätta upp rovdjursavvisande stängsel, givet att lokaliseringen 37

42 av gården är sådan att det finns rovdjur i området, d.v.s. en homogenisering av reglerna. Vi menar också att de utrotningshotade husdjursraserna kan få ökad prioritet i samband med ansökningar om rovdjursavvisande stängsel. En ökning av ersättningen kan eventuellt vara aktuell att lägga till dagens nivå för att undvika att de utrotningshotade djuren i detta sammanhang ska tränga undan andra djur. Frågan om rovdjursstängsling och övriga föreslagna åtgärder måste ses tillsammans med de extra ersättningar som ges per djurenhet för utrotningshotade djur. I den mån som dessa ersättningar avses täcka merkostnader för djurhållning på platser som ställer särskilda krav måste en avvägning göras så att inte ett och samma problem kompenseras två gånger i olika bidragsformer. Vi menar att lantbrukare med utrotningshotade djur kan ges prioritering i samband med ansökningar om rovdjursavvisande stängsel utifrån motiveringen som finns om bibehållande av biologisk mångfald etc., med andra ord i situationer när olika intressen ställs mot varandra. En annan fråga är huruvida och i vilken utsträckning som arbetstid ska ersättas. Idag är principen i dylika stöd ofta den att ersättning normalt inte utgår för arbete. Däremot ges ofta fullständig täckning för övriga kostnader till lantbrukare som får sin ansökan beviljad Övriga föreslagna åtgärder När vi se till övriga föreslagna åtgärder kan vi konstatera att de insatser som syftar till att säkerställa information och kunskap, förutsättningar för att effektivt bedriva bevarandearbete och ha en kontroll över de utrotningshotade husdjuren framförallt avser att förbättra förutsättningar för grunderna att arbeta med de aktuella frågorna. Förslagen riktas också mot såväl preventiva åtgärder som syftar till att förhindra att de värsta scenariona ska inträffa och att planera och upprätta beredskap för handling om en omfattande katastrof inträffar. I dessa avseende kan staten sägas ha ett särskilt ansvar. Det måste inte nödvändigtvis innebära att staten själv är utförare i alla avseende. 38

43 11 Slutsatser 11.1 Risker Den mest grundläggande förutsättningen för att minska sårbarheten hos nationella raser och små populationer är att ha så många djur som möjligt i så många besättningar som möjligt och så utspridda i landet som möjligt. De katastrofer som allvarligt kan skada de husdjursgenetiska resurserna är framför allt allvarliga smittsamma djursjukdomar, samt andra katastrofer som leder till att djur dör, att djur måste evakueras under undermåliga förhållanden, att register förstörs, att lager av sperma och/eller embryon förstörs, att betesmarker eller dricksvattentäkter förstörs Förebyggande åtgärder En rad förebyggande åtgärder föreslås. Åtgärderna har olika mottagare. Vissa förebyggande åtgärder bör anpassas för att kunna ingå i de olika genbankernas regler. Exempel är t.ex. deltagande i hälsokontrollprogram (t.ex. frivilliga salmonellakontrollprogrammet) och program för sjukdomsbekämpning (t.ex. Maedi/Visna-programmet för får). Många av de förebyggande åtgärderna skulle behöva ekonomiskt stöd för att kunna genomföras konsekvent. Andra förebyggande åtgärder innebär offentliga åtaganden. De åtgärder som tas upp i detta arbetet är följande: 1. Fortsätt samla och lagra sperma och embryon. Fördela lagret på två platser, men minimera transporterna mellan platserna. Ta hänsyn till slutsatserna som kommer i det pågående regeringsuppdraget om systematisk samling och lagring av husdjursgenetiskt material. 2. Se över reglerna för bidrag till rovdjursavvisande stängsel och skyddsrastgårdar så genbanksbesättningar kan prioriteras. Den totala kostnaden för rovdjursavvisande stängsel bör ses över så inte andra djurslag och raser trängs undan. 3. Förbättra medvetenheten. Låt ämnet ingå i utbildningar på t.ex. naturbruksgymnasier. Bekosta informationsträffar och föreläsningar. 4. Stimulera förbättrad biosäkerhet t.ex. genom att subventionera eller bekosta deltagande i frivilliga hälsokontrollprogram och sjukdomsbekämpningsprogram. 5. Bibehåll strikta regler för import och införsel. Förbättra kontrollen vid Sveriges gränser så risken för smuggling minskar Konsekvensanalys Om en katastrof drabbar djur av nationella raser eller små populationer kan det få konsekvenser på flera nivåer. Den mest hotande konsekvensen är att den genetiska variationen

44 minskar drastiskt. Om så blir fallet uppfylls inte kraven i konventionen om biologisk mångfald. Olika katastrofer kan också leda till begränsningar i djurhållningen, och att symbolvärden eller produkter med vissa mervärden försvinner. För att hantera konsekvenserna kan olika åtgärder sättas in. Bevarandeplanerna behöver ses över och anpassas till den uppkomna situationen. För många föreningar vore det av stort värde att få stöd av vetenskapliga institutioner i det arbetet. De förändringar som kan komma ifråga är bl.a. användande av sperma från spermalagret, att ge avkall på vissa rastypiska drag eller att tillåta ökad inavel under en period Beredskapsplan En beredskapsplan syftar till att göra konsekvenserna av en katastrof så små och hanterbara som möjligt. En väl fungerande beredskapsplan är detaljerad, åtgärderna i den ska vara möjliga att genomföra och den ska vara väl känd av de personer som ska tillämpa den. För att en beredskapsplan ska bli tillämpbar krävs att detaljutformningen görs av personer med god kännedom dels om verksamheten och dels om förutsättningarna för att hantera katastrofen. Att skapa beredskapsplanerna bör därför vara ett samarbete mellan de olika rasbevarande föreningarna, Jordbruksverket och efter behov SVA och bevarandegenetisk expertis. I samarbetet ska föreningarna bidra med kunskap om sin ras förutsättningar och hållandesätt, Jordbruksverket bidrar med veterinärmedicinsk och juridisk kompetens och SVA deltar i egenskap av veterinärmedicinsk expertmyndighet. I avsnittet om beredskapsplaner tas en rad åtgärder upp som kan ingå i en beredskapsplan. Olika åtgärder är möjliga vid olika sjukdomar, och till syvende och sist är det riskbedömningen i det enskilda fallet som begränsar vad som är möjligt att göra. Trots detta är det värdefullt att ha olika överväganden gjorda innan krisen är ett faktum, då det påskyndar besluten. Därför är åtgärderna olika detaljerade för vad som kan vara möjligt att göra vid mycket smittsamma djursjukdomar (där besluten brådskar mycket), mindre smittsamma djursjukdomar (där mer tid för tankearbete finns) och evakuering av djur (brådskande) Informationskanaler För fjäderfä finns en väl fungerande e-postlista som används för att sprida information vid epizootimisstankar. Eftersom misstankar uppstår flera gånger årligen hålls listan aktuell. Samma lista skulle vara grunden för snabb information om andra katastrofer. För andra djurslag finns inte samma upparbetade informationsförmedling. Ett förslag läggs att skapa en e-postlista Kostnadsuppskattningar Kostnadsuppskattningarna är förknippade med hög grad av osäkerhet. Därför redovisas hur beräkningarna är gjorda och vilka antaganden som gjorts. Hänsyn är inte tagen till samhällsekonomiska effekter relaterade till skattekilar, snedvridningseffekter eller liknande. De åtgärder som är kostnadsuppskattade är: 1. Brandsäkert skåp till alla föreningar 40

45 2. Bidrag till rovdjursavvisande stängsel 3. Kostnadstäckning för deltagande i frivilliga salmonellakontrollprogrammet 4. Statlig back-up för härstamningsregister 5. Kostnadstäckning för veterinär kontroll av avelsdjur och besättningar 6. Göra rasspecifika beredskapsplaner 7. Omarbeta bevarandeplanerna efter en katastrof 8. Samla och lagra sperma i motsvarande omfattning mot vad som görs idag 9. Fördela lager av sperma och/eller embryon på fler än ett ställe 10. Anslag/skyltar om hur man ska bete sig med djuren 11. Föreläsningar på lantbruksskolor och för djurparkspersonal 12. Förbättra informationen inom Bo-på-lantgård 41

46 12 Bilagor Bilaga 1 Regeringsbeslutet Uppdrag om beredskapsplaner för säkerställande av husdjursgenetiska resurser Bilaga 2 Riskspridning: fördelning av hotade nötkreatursraser i landet uppdelat på kommun Bil 2.1: Besättningar med Bohuskulla som fått MUTRO-stöd 2004 Bil 2.2: Besättningar med Fjällko som fått MUTRO-stöd 2004 Bil 2.3: Besättningar med Ringamålako som fått MUTRO-stöd 2004 Bil 2.4: Besättningar med Rödkulla som fått MUTRO-stöd 2004 Bil 2.5: Besättningar med Väneko som fått MUTRO-stöd 2004 Bilaga 3 Riskspridning: fördelning av hotade fårraser i landet uppdelat på kommun Bil 3.1: Besättningar med Dala pälsfår som fått MUTRO-stöd 2004 Bil 3.2: Besättningar med Finullsfår som fått MUTRO-stöd 2004 Bil 3.3: Besättningar med Gutefår som fått MUTRO-stöd 2004 Bil 3.4: Besättningar med Roslagsfår som fått MUTRO-stöd 2004 Bil 3.5: Besättningar med Ryafår som fått MUTRO-stöd 2004 Bil 3.6: Besättningar med Skogsfår som fått MUTRO-stöd 2004 Bilaga 4 Riskspridning: fördelning av hotade getraser i landet uppdelat på kommun Bil 4.1: Besättningar med Göingeget som fått MUTRO-stöd 2004 Bil 4.2: Besättningar med Jämtget som fått MUTRO-stöd 2004 Bil 4.3 Besättningar med Lantrasget som fått MUTRO-stöd 2004 Bilaga 5 Riskspridning: fördelning av hotade svinraser i landet uppdelat på kommun Bil 5.1 Besättningar med Linderödssvin som fått MUTRO-stöd 2004

47 Bilaga 1 Uppdrag om beredskapsplaner för säkerställande av husdjursgenetiska resurser Regeringens beslut Regeringen ger Statens jordbruksverk i uppdrag att i samarbete med andra berörda myndigheter och organisationer kartlägga och analysera konsekvenserna av hur nationella raser och små populationer kan påverkas av katastrofer, exempelvis allvarliga sjukdomsutbrott. I uppdraget ingår också att föreslå en beredskapsplan för hur ett bevarande kan säkerställas i dessa populationer. Förslaget skall kostnadsuppskattas. Uppdraget skall redovisas senast den 1 november Bakgrund Regeringen har denna dag beslutat att till riksdagen överlämna skrivelsen 2004/05:73 Husdjursgenetiska resurser. I skrivelsen redovisar regeringen sin syn på behovet av bevarande och hållbart nyttjande av husdjursgenetiska resurser. Regeringen redovisar också ett antal åtgärder som den avser att vidta inom detta område, bl.a. fyra uppdrag till Statens jordbruksverk. Skälen för regeringens beslut Vid utbrott av smittsamma djursjukdomar är det viktigt att snabbt bekämpa och hindra spridningen av sjukdomen. Bekämpandet sker ofta genom att samtliga djur i drabbade besättningar och i besättningar som haft kontakt med de drabbade besättningarna avlivas, vilket kan leda till att den genetiska variationen i populationen minskar. För små populationer, t.ex. hotade inhemska raser och vissa avelsbesättningar, kan konsekvenserna bli förödande. Djurparker och friluftsmuseer är särskilt utsatta för smittspridning eftersom de har många besökare och husdjuren dessutom kan smittas av sjukdomar från de vilda djur som också finns där. För att säkerställa bevarandet av de husdjursgenetiska resurserna vid katastrofer såsom allvarliga sjukdomsutbrott finns behov av beredskapsplaner för levande populationer. Även för ex situ-samlingar såsom spermalager och DNA- och blodprovssamlingar, bör det finnas beredskapsplaner för utbrott av smittsamma sjukdomar och andra störningar, t.ex. elavbrott. Beredskapsplanerna bör bl.a. innehålla riskanalyser, planer för förebyggande av katastrofer såsom allvarliga sjukdomsutbrott, konsekvensanalyser av att stora delar av en population eller en ex situ-samling slås ut samt åtgärdsplaner för hur detta kan hanteras på bästa sätt. Det är viktigt att fokusera på förebyggande åtgärder. Små populationer av hotade inhemska raser och ex situ-lager finns på ett fåtal platser. För att minska deras utsatthet är det önskvärt att etablera levande populationer på fler geografiska platser liksom att sprida ut lagren. Det är också angeläget att föreningars register förvaras på ett säkert sätt så att brand och andra händelser, t.ex. datahaveri, inte försvårar bevarandet av rasen. För att undvika smittspridning måste stor uppmärksamhet riktas mot smittskyddsrisken vid alla djurkontakter mellan besättningar.

48 Vid katastrofer, t.ex. allvarliga sjukdomsutbrott, är det väsentligt att det finns snabba informationskanaler såsom hemsidor och telefonkedjor, särskilt med tanke på mindre besättningar som ofta står utanför lantbrukets stora organisationer. Jordbruksverkets djurägarregister, som är under uppbyggnad, kommer att underlätta informationsspridning och smittspårning gällande de flesta djurslag. I dagsläget finns en nationell beredskapsplan för smittsamma djursjukdomar. Den tar emellertid inte hänsyn till bevarandeaspekten. Någon beredskapsplan för andra katastrofer än smittsamma sjukdomar finns inte. Mot ovan angiven bakgrund bör Jordbruksverket ges i uppdrag att i samarbete med andra berörda myndigheter och organisationer kartlägga och analysera konsekvenserna för nationella raser och små populationer i händelse av katastrofer såsom allvarliga sjukdomsutbrott. I uppdraget bör också ingå att föreslå en beredskapsplan för hur ett bevarande kan säkerställas i dessa populationer. På regeringens vägnar Ann-Christin Nykvist Anna Niklasson 44

49 Kopia Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet Samtliga länsstyrelser Statens veterinärmedicinska anstalt 45

50 Bilaga 2.1 Besättningar med Bohuskulla som fått MUTRO-stöd 2004

51 Bilaga 2.2 Besättningar med Fjällko som fått MUTRO-stöd 2004