Genmäle. Ålands Natur och Miljö r.f., Simonsgränd, MARIEHAMN, ÅLAND, FINLAND, ,

Transkript

1 Genmäle Mottagare: Högsta Förvaltningsdomstolen Ärende: Dnr. 3234/1/18 Avsändare: Ålands Natur och Miljö r.f., Simonsgränd, MARIEHAMN, ÅLAND, FINLAND, , Natur och Miljö r.f., Annegatan 26, 4 vån., HELSINGFORS, FINLAND, kansliet@naturochmiljo.fi, , Simon Holmström, kansliledare Bernt Nordman, verksamhetsledare Ålands Natur & Miljö r.f. Natur och Miljö r.f. Mariehamn Helsingfors

2 2 Innehåll 1. BAKGRUND GENMÄLE Allmänna påpekanden MKB:n är bristfällig Alternativredovisning Nollalternativ Utelämnanden ur MKB:n Att inte invänta avgöranden i andra ärenden Brist på öppenhet och objektivitet Grundlagsenliga ansvar för miljön YRKANDE... 14

3 3 1. BAKGRUND Den 31 maj 2018 fastställde Ålands lanskapsregering vägplanen för västra Föglö, etapp 1. 1 Vägplanen ingår i kortruttsförslaget, en gigantisk satsning för omläggning av den åländska skärgårdstrafiken. Landskapsregeringens målsättning är att få en billigare och snabbare skärgårdstrafik där ett av de viktigaste målen anges vara att få fram en driftskostnadsinbesparing. Den första deletappen i kortruttsprojektet skulle omfatta ny hamn på Gripö samt en väg till och med den nya bron över Spettarhålet. Vägplanens första etapp har varit utställd hos Ålands landskapsregering och Föglö kommun. Påpekanden har inlämnats från flera aktörer, allt från myndigheter till privatpersoner och organisationer. Många kritiska synpunkter framkom men endast några få marginella förändringar gjordes i vägplanen på basen av de inlämnade påpekandena. 2 Med den huvudsakliga argumentationen att den planerade exploateringen skulle göra olagligt stora ingrepp i miljön valde naturskyddsorganisationerna Ålands Natur & Miljö r.f. samt moderförbundet Natur & Miljö r.f. att inlämna besvär. 3 Landskapsregeringen bemötte besväret genom att vidhålla att negativ miljöpåverkan kommer att minimeras så att vägplaneraren håller sig inom lagens gränser GENMÄLE 2.1. Allmänna påpekanden Ålands Natur & Miljö, med stöd av moderförbundet Natur & Miljö anser att landskapsregeringens bemötande inte lyckas belägga lagligheten i ifrågavarande vägprojekt. Ändringssökande vill framföra följande svar på landskapsregeringens bemötande MKB:n är bristfällig Vi har menat att den miljökonsekvensbedömning (MKB) som ingår i vägplanen inte uppfyller grundkraven i LL om miljökonsekvensbedömning 4, punkterna 1, 2, 4 och Vårt påpekande finns att läsa här:

4 4 Syftet med en miljökonsekvensbedömning är att ge underlag för beslut. En MKB är en offentligt granskad heltäckande sammanställning av kunskaper som görs innan det första beslut fattas som på något vis kan tänkas påverka valet mellan olika tillvägagångssätt. Eftersom en MKB skall vara underlag för politiska beslut skall den belysa alternativ som är tekniskt och ekonomiskt möjliga, även om de inte stämmer med en politiskt beslutad ståndpunkt. En MKB skall föreligga innan det första beslut fattas som kan påverka valet mellan olika tillvägagångssätt. Viktiga kunskaper är: miljöeffekter av det man tänker göra, rimliga alternativa sätt att nå ungefär samma syfte och miljöeffekterna därav, och inverkan på framtida handlingsmöjligheter av hur man beslutar. Enligt LL (2006:82) om miljökonsekvensbedömning skall bl.a. följande ingå i en MKB: 1. En beskrivning av projektet, eller en sammanfattning av plan- eller programinnehåll 2. En beskrivning av det eller de ändamål som eftersträvas 3. En beskrivning och analys av betydande miljöpåverkan som kan antas uppkomma som följd av olika alternativa tillvägagångssätt och platsval. 4. En beskrivning och analys av nollalternativet, dvs. en analys av sådan miljöpåverkan som följer av att ett projekt inte genomförs, eller att en plan eller ett program inte fastställs. I förarbetena till den ursprungliga MKB-lagen förklaras betydelsen av dessa grundkrav. 5 Ålands landskapsregering konstaterar i sitt bemötande att det beslut som är föremål för besvär inte avser miljökonsekvensbedömningen som enskilt dokument även om innehållet i miljökonsekvensbedömningen och de analyser som ingår i denna givetvis har legat till grund för vägplanens utformning och de miljömässiga överväganden som gjorts inför och i vägplanen. Landskapsregeringen svarar dock inte på ändringssökandes huvudfråga, huruvida 5 Landskapsstyrelsens framställning nr

5 5 MKB:n verkligen uppfyller lagens grundkrav! Alternativredovisning Förarbetena betonar särskilt att det som gör MKB-förfarandet till ett speciellt betydelsefullt verktyg för beslutsfattande är alternativredovisningen. Det är inte tillräckligt att utreda och belysa konsekvenserna endast av det projektören eller beslutsfattaren vill göra. Förutsättningarna att på ett eller flera andra sätt nå ungefär samma resultat skall dessutom belysas. En MKB måste beskriva alternativen så pass noggrant att en meningsfull jämförelse kan göras mellan huvudalternativen och övriga alternativ, liksom gentemot det s.k. nollalternativet, dvs att man beslutar att inte förverkliga ett projekt överhuvudtaget. MKB:n för västra Föglö 6 kan inte anses uppfylla lagens krav då alternativa möjligheter att uppnå redovisade syften inte analyserats. Istället har man granskat alternativa tekniska lösningar att genomföra den politiskt beslutade kortruttslösningen med en exploatering av skärgårdsön Gripö. Syftet med kortrutten uppges i MKB:n vara att [...] skapa en trygg förutsägbar trafik som beaktar de bofastas, näringslivets och fritidsboendes behov. Trafiken skall bedrivas ur ett hållbarhetsperspektiv och beakta ekonomiska, miljömässiga och sociala aspekter. Vi ändringssökande har menat att det med dagens teknologi finns olika alternativa lösningar i MKB-lagens mening att uppnå dessa syften. En sådan rimlig möjlighet skulle t.ex. vara att fortsättningsvis utnyttja tidigare gjorda investeringar i vägar och hamnar, i kombination med en förnyelse av färjtonnaget. Ålands Natur & Miljö framlade därför 2017 en rapport på ett möjligt trafiksystem benämnt snabbrutten, vilken utgick från de högt ställda hållbarhetsambitionerna i Utvecklings- och hållbarhetsagenda för Åland. 7 Landskapsregeringen bemötte snabbrutten genom att påstå att den inte är tekniskt genomförbar, att förslagen till turlistor inte går att uppnå, att utsläppen av 6 glo_160826_slutlig_0.pdf 7

6 6 växthusgaser inte alls minskar eller att kostnaderna minskar. Ålands Natur & Miljö konstaterade kort därefter i en skrivelse att [...] bemötandet innehöll flera sakfel och tolkningar som inte bygger på rimliga slutsatser i förhållande till gällande fartygstekniska expertis. Vi menar att LR högst medvetet förvanskat och misstolkat snabbruttsutredningen och dess grunder i ett uppenbarligt syfte att grundmura sin position och påvisa att inga andra alternativ finns till kortrutten. 8 Skrivelsen ska betraktas som en viktig bilaga i detta genmäle då den bemöter alla de punkter som landskapsregeringen framför i sin kritik till alternativförslaget. Eftersom alternativredovisningen i MKB:n inte innehåller utredningar för hur nuvarande linjesystem skulle kunna utvecklas för att uppnå infrastrukturprojektets syften, utan förutsätter fysiska ingrepp i omistlig skärgårdsmiljö, måste den beaktas bristfällig. Med anledning av dessa intrång, vilka förtecknats i vår besvärsskrift, kan inte vägprojektet heller anses vara ändamålsenlig enligt 10 LL (1957:23) om allmänna vägar Nollalternativ När det gäller kritiken av det försummade nollalternativet hävdar landskapsregeringen att den konsult som tagit fram miljökonsekvensbedömningen har valt den struktur som framgår av MKB:n. De menar vidare att valet att behandla nollalternativet på separat plats i dokument är en metodologisk åtgärd som inte påverkar inverkan eller innebörden av nollalternativet i förhållande till de alternativ som förs fram i miljökonsekvensbedömningen. I MKB-lagens 4 kapitel 10 stadgas att en MKB skall utgöra ett huvuddokument. Det skall utformas så noggrant och överskådligt så att det är möjligt att av dokumentet ensamt ta ställning till det som en MKB behandlar." Den över 90 sidor långa rapporten föregås av en åtta sidor lång ingress kallad Sammanfattning och samlad bedömning. Det är här läsaren översiktligt förväntas kunna ta 8

7 7 ställning till dokumentets innehåll. Av sammanfattningen framgår att, utifrån vad som framkommit kring de olika miljöaspekterna som redovisas i MKB:n, det bästa alternativet är 1b + 2b + 3a, samt alternativet 1b + 2a det näst bästa. Nollalternativet omnämns inte i texten med undantag för analysen beträffade Klimatpåverkan och klimatanpassning. Man nämner förvisso de negativa konsekvenser de olika utbyggnadsalternativen kan medföra, men negligerar helt nollalternativet i den avslutande tabellsammanställningen. I avsnittet om kulturmiljö, fornlämningar och landskapsbild nämns att projektet, i synnerhet bron, kommer i alla alternativ innebära negativa konsekvenser för Degerbys vattenrum och landskapsbild. Ett nollalternativ kunde rädda denna miljö men, återigen, var finns detta? I MKB:n har beskrivningen av nollalternativet hamnat på sidan 90 under rubriken Nollalternativ och bortvalda alternativ. Det borde snarare heta Nollalternativ och andra bortvalda alternativ. Att utelämna en fullständig analys av nollalternativet till vägplanens brobyggnad och nya vägar visar tydligt att flertalet aspekter inte prövats eller prövats ytligt i MKB:n. 9 MKB:n utreder och belyser sålunda endast konsekvenserna av det projektören eller beslutsfattaren vill göra, vilket enligt lagens förarbeten inte torde vara tillfyllest. Mot den bakgrunden kan MKB:n ses tillnärmelsevis som en partsinlaga för att påbörja genomförandet av kortruttsprojektet och därigenom exploatera och skövla omistliga natur- och kulturmiljövärden. Denna metodologiska åtgärd att behandla nollalternativet på ovannämnda plats samt att negligera den i inledande sammanfattning och samlad bedömning måste betraktas strida mot MKB:s Utelämnanden ur MKB:n Landskapsregeringen anför att Gripös naturvärden utretts grundligt och i flera omgångar. Dessa påståenden ger emellertid en vinklad bild av situationen och flyttar bort fokus från bristerna i utredningen. Man har visserligen gjort tämligen omfattande utredningar, men så som vi tidigare påpekat gäller detta enbart vissa naturvärden. Endast förekomster av 9 I besväret nämnde vi exemplet om kulturbyråns kritik om att MKB:n underskattar de negativa effekterna på Degerby, som riskerar bli en förbifartsort.

8 8 kärlväxter, fåglar och biotoper har utretts. Förekomster av flera viktiga organismgrupper, t.ex. mossor, lavar, svampar och insekter har inte utretts, även om dessa grupper innehåller arter som är hotade och som har lagskydd antingen enligt åländsk eller gemenskapslagstiftningen. I vare sig MKB:n, vägplanen eller landskapsregeringens bemötande finns det någon redovisning av utredningarnas avgränsning eller förklaring för varför man har valt att lämna vissa organismgrupper outredda. Det är i riket och i Sverige gängse att förekomster av alla de ovannämnda organismgrupperna utreds i samband med större infrastrukturprojekt. Det framgår inte heller tydligt av underlaget om arter som ska skyddas enligt habitatdirektivet har letats i samband med MKB:s inventeringar. Man har letat efter s.k. naturvårdsarter, som är ett svenskt samlingsbegrepp för skyddade arter (fridlysta), rödlistade arter, typiska arter (för utvärdering enligt EU:s art- och habitatdirektiv), ansvarsarter och signalarter. Det framgår inte av utredningarna eller MKB:n om inventerarna har förstått att arter som ska skyddas enligt habitatdirektivet inte nödvändigtvis ingår i fridlysta arter på Åland, utan att många arter som borde ha lagskydd enligt habitatdirektivet inte har det på Åland. Således kan resultatet vara att arternas förekomster inte alls har utretts. 10 Utelämnandet av dessa aspekter förefaller inte enbart vara en brist i MKB:n, utan också ett brott mot förvaltningslagens 26, då ärendet sålunda inte utretts tillräckligt innan beslutet om att fastställa vägplanen fattades Att inte invänta avgöranden i andra ärenden Av Ålands landskapsregerings svar framgår att man valt att dela upp vägplanen i två delar för att låta vägplaneprocessen (etapp 1) och processen att erhålla rubbningstillstånd för fornlämning (etapp 2) löpa parallellt med varandra. Den arkeologiska processen ska enligt landskapsregeringens svar inte vara något egentligt bekymmer eftersom fyndigheten är av ringa natur. Myndigheten anser preliminärt att det inte skulle finnas något egentligt hinder 10 Med tanke på det vi anfört i våra påpekanden om Gripös biologiska kulturhistoria är det mycket troligt att värdefulla arter där ännu i våra dagar kan påträffas under växtsäsong.

9 9 för att rubbningstillstånd skulle beviljas. Vad landskapsregeringen i sitt svar förbiser är att den berörda markägaren ansökt om fredning enligt LL om fornminnen (1965:9) enligt 5 av ett större område i vilket de berörda fornlämningarna ingår. Om detta fredningsförfarande blir genomfört, kan inget rubbningstillstånd beviljas, vilket får betydande inverkan på förverkligandet av projektet. Landskapsregeringen anser alltså i bemötandet att det inte finns uttryckliga hinder i lag för att hantera ett vägprojekt genom en uppdelning i två etapper, i syfte att underlätta hanteringen av berednings- och fastställelseprocessen. Av landskapsregeringens svar framgår att vägplanerare ofta väljer att dela upp ett vägprojekt i mindre delar, i synnerhet om man förväntar sig besvär. Enligt förvaltningslagen ska en myndighet inte använda taktiker för att snabba på beslutsprocesser i syfte att slå undan fötterna för medborgarnas rättigheter. I 22 stipuleras följande: Kan ett beslut som skall fattas av en myndighet ha en betydande inverkan på avgörandet i ett annat ärende som samtidigt är inlett hos samma myndighet, skall myndigheten bereda ärendena gemensamt och avgöra dem på en gång, om gemensam behandling inte medför menligt dröjsmål eller är onödig med hänsyn till ärendets art och natur. Självklart finns det fall då etappdelningar är skäliga. Men det ter sig häpnadsväckande i detta specifika fall att landskapsregeringen fastställer en vägplans första etapp under tiden den andra etappen inte är klart utredd. Om det visar sig att rubbning av fornlämningar inte kan ske skulle ju vägen sluta med ett brofäste utan någon anslutning till landsväg. I sådana fall kan inte vägens syfte uppnås. Samma tankegångar har landskapsregeringen hyst kring två närbesläktade ärenden. 1. Landskapsregeringen avvaktar inte utgången av besvärsprocessen i HFD beträffande fredningen av kärrbiotoperna på Gripö (Dnr 0846/1/18). Om det visar sig att ärendet återförvisas till landskapsregeringen för ny prövning och fredning återigen blir aktuell, kan vägplanens mellersta del komma att bli en svårighet. Om

10 10 vägen håller på att byggas och mitt i allt får en lucka i det mellersta området då en fredningsprocess initierats, finns det en stor risk att vägen måste dras förbi eller ovanför. Det skulle medföra stora olägenheter för väghållaren vilka skulle riskera vägens ändamålsenlighet. 2. Landskapsregeringen avvaktar inte behandlingen av Medborgarinitiativet för en hållbar skärgårdstrafik som ännu genomgår behandling i Ålands lagting. Enligt Finlands grundlag utgår all offentlig makt från folket; i ett representativt demokratiskt system utgör ett parlament folkets företrädare vilket betyder att Ålands lagting utgör den verkliga uttolkaren av folkets vilja. När lagtinget beviljade en fullmakt in blanco på 40 miljoner euro för förverkligandet av den så kallade kortrutten visste varken lagtinget eller allmänheten vad detta egentligen betydde konkret. Allt eftersom regeringen specificerat sitt förslag till kortrutt har den allmänna opinionen mot regeringens förslag, framför allt till den ifrågavarande vägplanen, vuxit. I skrivande stund är ingen av de berörda skärgårdskommunerna för kortruttsförslaget. 11 De som undertecknat medborgarinitiativet har tagit avstånd från hela projektet och förslaget till vägplan eftersom de anser att stora natur- och kulturvärden förspills och att alltför mycket samhällsmedel används fel. Det är ett ansenligt antal av landskapets röstberättigade medborgare som tar avstånd från den föreslagna vägplanen och hela kortruttsupplägget. Ur demokratisk synvinkel är detta en opinion som inte kan bagatelliseras. I detta läge vore det därmed lämpligast att med härledning ur det grundlagsskyddade värnande om demokratin invänta lagtingets behandling av medborgarinitiativet. Att dela upp vägplanen i två etapper, att inte avvakta utgången av en besvärsprocess eller ett avgörande av ett medborgarinitiativ borde inte tillhöra en modern, god förvaltningspraxis. 11 Sottunga: Föglö: Kökar: info?download=187:kokarinfo

11 Brist på öppenhet och objektivitet Landskapsregeringen framför att landskapsregeringens miljöbyrås inventeringar och utlåtanden har beaktats i vägplanen. Men om miljöbyrån har haft en rådgivande roll i beredningen av vägplanen och dessutom har levererat en del av inventeringsmaterialet är miljöbyrås utlåtande egentligen bara en del av lanskapsregeringens interna beredningsmaterial, och kan omöjligen utpeka sådana brister i underlaget som är följd av deras egna tidigare bedömningar. Landskapsregeringen skriver följande i sitt bemötande: innan vägprojektet kan förverkligas kommer Ålands landskapsregering att, i enlighet med tvingande och relevant lagstiftning som bl.a. inkluderar LL om naturvård, LL om miljöskydd samt Vattenlag för landskapet Åland, anhålla om miljötillstånd för genomförandet av vägplanen för att låta miljöprövningsmyndigheten (ÅMHM) ta ställning till om landskapsregeringen i tillräcklig utsträckning under planeringsfasen har beaktat den lagstiftning som berör påverkan på natur- och vattenmiljö vid genomförandet av vägplanen. Detta visar att landskapsregeringen har missuppfattat innebörden av miljötillstånd. Enligt LL (2008:124) om miljöskydd 10 och 17 samt LF (2008:130) om miljöskydd 3 tillämpar Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet inte LL (1998:82) om naturvård vid prövningen av miljötillstånd. Den åländska tillsyns- och tillståndsmyndigheten gällande naturvårdslagen är landskapsregeringen. ÅMHM kan högst kräva att innan miljötillståndet beviljas måste sökanden ha erhållit från landskapsregeringen alla de behövliga tillstånd enligt naturvårdslagen, som gäller samma projekt som miljötillståndet. Vid behov begär ÅMHM ett utlåtande om verksamhetens naturvårdsaspekter av landskapsregeringen. Miljötillstånd är obligatoriskt endast för en del av kortruttsprojektet, dvs. de delar som faller under de verksamheter som nämns i bilaga 1 i miljöskyddsförordningen. Det är visserligen möjligt enligt miljöskyddslagens 10 att frivilligt söka miljötillstånd för verksamhet som inte omfattas av krav på tillstånd. Ingenting garanterar dock att landskapsregeringen verkligen gör det, och i varje fall kommer ÅMHM att inte kunna behandla sådana delar av projektet,

12 12 som miljöskyddslagen saknar bestämmelser om, så som naturvård eller vägar. Landskapsregeringen ger således en felaktig bild av situationen när de låter förstå att en utomstående instans (ÅMHM) skulle granska landskapsregeringens bedömning om vägens påverkan på naturvärden. I själva verket kommer landskapsregeringens infrastruktursavdelningens ansökan om t.ex. intrång i kärrbiotopernas närmiljö på Gripö (innehåller en enligt naturvårdslagen särskilt skyddsvärd biotop) behandlas av landaskapsregeringens miljöbyrå. När vägens planerade sträckning delvis är ett resultat av miljöbyrås tidigare utlåtanden, inventeringar och rådgivning, kan det ifrågasättas om de i tillståndsfasen de facto kan bedöma vägens påverkan på Gripös natur med objektivitet och utan förutfattade meningar. Det är också tveksamt om en del av landskapsregeringen faktiskt genom att neka ett tillstånd skulle kunna tillåtas stoppa en vägplan, som landskapsregeringen samtidigt politiskt starkt driver, och som redan är fastslagen. Vid läsning av landskapsregeringens svar på besväret bestyrks vår uppfattning att principer av opartiskhet och objektivitet som ingår i förvaltningslagens 4 inte proceduralt följs i behandlingen av ärendet. Man tycks inte heller följa förvaltningslagens 5 1 mom. som stadgar att arbetet vid myndigheten skall bedrivas under så stor öppenhet som lagstiftningen om allmänna handlingars offentlighet medger, när så väl beredning, granskning och tillståndsgivning för vägplanen sker internt inom landskapsregeringen. Ärendet har således inte hittills utretts tillräckligt i enlighet med förvaltningslagens 26, och landskapsregeringen ger felaktig information när de påstår att detta skulle ske i samband med miljötillståndsförfarandet. Beredning av vägplanen hos landskapsregeringen förefaller inte heller vara förenlig med objektivitetsprincipen som ingår i förvaltningslagens 4 när landskapsregeringens miljöbyrå både har deltagit i beredningen av ärendet och fungerat som den enda remissinstansen gällande naturvård Grundlagsenliga ansvar för miljön När planerade vägprojekt och även andra slag av projekt som i detta fall hamnar i uppenbar konflikt med miljövårdens intressen har det visat sig att naturvårdssynpunkt väger lätt. Ofta förhåller det sig av begripliga skäl så att det enda från naturvårdssynpunkt godtagbara

13 13 alternativet är att projektet ifråga lämnas oförverkligat, vilket rimmar illa med vägplanerarens politiska intentioner. Närhelst landskapsregeringen hävdar att man i den fastställda vägplanen tagit stor hänsyn till de naturvärden som finns, beskrivs miljöpåverkan på ett mycket lättvindigt sätt. Exempelvis konstaterar landskapsregeringen att anläggandet av den nya vägen innebär en barriär som kan få effekten att vissa arter hindras i sin förflyttning och spridning. Denna effekt bedöms av dem som liten eftersom trafikflöden är låga och vägen har anpassats efter naturen och är relativt smal. Ändå förväntas 900 fordon trafikera vägen dagligen i framtiden! Detta betyder minst en bil per minut dygnet runt eller mångfaldigt detta under kortare perioder. En sådan trafikmängd utgör utan vidare en fara och hinder för djuren. Landskapsregeringens formuleringar är beklämmande exempel på det idag ideligen konstaterade faktum, att naturen i sig i och med naturens blotta existens och grundvärden inte har något särskilt egenvärde i politiska sammanhang trots det grundlagsenliga ansvaret för miljön. Med andra ord förhåller det sig i regel idag så, att om det ännu råkar finnas några oexploaterade naturområden kvar är den politiska ambitionen oftast den att man helst måste finna någon samhällsnyttig användning för områdena ifråga. Då en ny väg som i detta fall dras genom tidigare helt eller delvis icke-exploaterad natur skadas alltid natur- och kulturmiljön i ett längre tidsperspektiv, rentav i vissa fall i oöverskådlig tid. Utvecklingens gång medför nya (för MKB:n och andra) oförutsägbara omständigheter, varför det i längden kan framkomma att de ofta begränsade åtgärder man vidtagit i planeringsskedet för att trygga naturvärdenas fortsatta existens är verkningslösa med tanke på vägens bestående negativa inverkan på miljön. Men om landskapsregeringen hade haft en respektfull grundsyn på naturens egenvärden skulle man ha insett att samhällsvärdena på Gripö är själva naturen och därmed följdriktigt inte medverkat till att förverkliga det nu aktuella vägprojektet över Gripö överhuvudtaget. Påstådda löften om skyddsåtgärder som att flytta en väg några meter åt sidan blir sålunda marginella på det stora hela.

14 14 3. YRKANDE Vi vidhåller därmed yrkandet om att Högsta Förvaltningsdomstolen upphäver landskapsregeringens beslut ÅLR 2017/4791 nummer 6:9 av den , samt att landskapsregeringen anvisas att utarbeta ett sådant nytt lagenligt förslag till trafiklösning vilken bättre tar hänsyn till naturens och kulturmiljöns särdrag inom det berörda området. Fotnoterna utgör bilagor till genmälet.