Resebrev nr 2, Åter tillbaks i Turkiet igen efter en 5 månader hemma. Perioden hemma från mars till augusti.

Transkript

1 Resebrev nr 2, 2015 Åter tillbaks i Turkiet igen efter en 5 månader hemma. Perioden hemma från mars till augusti. Enligt många så var det den sämsta vädret under vår o sommar på många år, och det kan vi definitivt hålla med om. Vi bodde första perioden på Elins o Larsas garageinfart i deras husvagn, vi passade på att umgås med barn o barnbarn. Vi hjälpte till lite med att fixa med städning av tomten o köra på tippen. Från midsommar bosatte vi oss i husvagnen i Träslövsläge, där barn, barnbarn och vänner hälsade på oss. Vi var även på husvagnssemester i Bohuslän. Åter tillbaks till Finike i slutet av augusti. Tillbaks i båten märkte vi att Runos kamera var borta, någonstans blev den liggande och har inte återfunnits sedan dess, därför lite sparsamt med bilder på detta brev. Vädret var en stor skillnad från Sverige, här var det över 30 grader hela dygnet buuuu, lite för mycket för oss. Vi hade att göra före vi kunde komma ut på havet, det mesta fick göras tidigt eller sent på dagen, då det var någorlunda behaglig temperatur. Efter en vecka kom vi iväg o första etappen var en vik i Kekova, där skulle dykas och rensa skrovet från stora o små musslor som satt som berg. Det gick åt några timmar för Runo att få skrovet rent, resultatet blev ett par extra knop o bättre bränsleförbrukning. Efter detta jobb så hade vi bestämt träff med våra Norska vän-båtar (Nancy o Honeybird) i Nuri beach. Vi var först på plats och vi blev liggande där i några dagar och hade det skönt med god bad o lite promenader upp i bergen. I februari var vi på en biltur till Kas och åt middag på Smily restaurang, eftersom Rolf o Anne-Mari då körde bilen, så bjöd Runo på lunch, betalningen gjordes med kreditkort och något blev fel, sa kyparen, så Runo betalade med kontanter. Efteråt när vi kollade kontot så var det också dragit samma summa på kortet, vi tog kontakt på mail och blev lovade att få pengarna tillbaks vid nästa besök. Nu blev det ju lite långt till vi kom på nytt besök men inga problem, vi åt samma lunch en gång till o slapp att betala, detta är lite typiskt för Turkiet mycket vänliga o snälla mäniskor. Tyvärr så lutar det åt att vi lämnar Turkiet till nästa sommar och det beror mest på krångliga regler som införts för oss turister. Vi får bara stanna i landet i 90 dagar och sedan måste vi vistas någon annan stans under lika lång period. Dock finns det en lösning och det är att skaffa ett Permit Visa, men dels kostar det en bra slant och sedan måste vi ha en lokal sjukförsäkring också detta till en rejäl kostnad! Tanken var att efter Nuri skulle dra tillsammans med norrmännen uppåt Gökec området, eftersom vi är långsammaste båt, så drar vi först på morgonen, därefter kommer Nancy o Honeybird, när Honeybird skall lämna platsen så fastnar en lina i deras propeller som tydligen satte sig så kraftigt att det blev oljud på axeln därefter, så deras resa blev avbruten för att gå till varv och därefter fick dom återvända till Finike. Nancy kom så småningom upp till Gökec bukten och vi blev liggande i några vikar tillsammans. Den 17 september kom så Marie o Tobias till Dalaman och var med en vecka i området runt Göcek, vattnet var varmt o skönt (runt 30 grader) så mycket bad blev det under veckan. Tyvärr kom årets första regn när dom var på besök, regnperioden börjar ju i september med några få dagar då o då. Ett besök i Fetheiy o deras marknad blev det också, många billiga kläder köptes samt två högtalare till telefonerna inköptes också, tyvärr så fungerade den ena högtalaren dåligt vid bluetooth funktionen, så det var ett dåligt köp och den behöll Runo ombord och den andra åkte med hem till Sverige. När Marie o Tobias åkt hem låg vi kvar några extra dagar i Gökec och skulle få lite underhåll på badstegen

2 som släppt i en svets, vi blev liggande där i 5 extra dagar för det var någon slags högtid och därför jobbades det inte på verkstaden. Under väntetiden skulle Runo fixa med en vattenläcka av sötvattnet. 2 gånger fick vi bära ut madrass o torka upp i Agnetas säng som mer började likna en vattensäng, det läckte in vatten från duschen på badbryggan in i båten ett litet skitfel som blev flera dagars arbete, men gott om tid har vi så det var bara o bita ihop o torka vatten ner i o under sängen (nu är det torrt för gott torkväder är det). På söndagen i Göcek var det marknad, så grönsaker skulle inhandlas, men döm om vår förvåning, vi träffar högtalarförsäljaren, så raskt tillbaka till båten och hämta högtalaren och fick bytt den till en som fungerar med bluetooth. En annan händelse blev vi också varse, vi låg förtöjda vid en boj i Sarsala bay och vi själva var på besök hos båten Elina. Roine som låg själv och fixade med skutan och väntade på Maje som skulle komma om några dagar. Vi sitter i sittbrunnen o tar oss en GT och då kommer grannbåtens (Gilettens) gummibåt farande till oss och säger att Pegasus är på drift. Hur kan detta hända, Agneta tänker först högt att det var tur att Runo bundit repet runt bojen. Runo hoppar i dingen och åker med till Pegasus som ligger på en helt annan plats än när vi lämnat henne, väl framme vid båten konstaterar Runo att båten är väl förtöjd vid bojen, men den hade släppt från botten. Vi hade legat där i flera timmar med starka fallvindar från bergen och nu var det lugnt i viken. Som tur var, så hände inget, för båten drev ut i viken o Runo kunde i lugn o ro starta motorn o hämtade upp Agneta o Roine för assistans med en ny förtöjning. Roine o Runo tog sedan vår dinge för att dra in den drivande bojen till land o det blev en bra historia med det också. Nämligen, vid bogsering så släppte först startnyckelsnöret o hamnade i vattnet (mörkeret hade fallit) o ingen lampa hade dom med sig, vad att göra, jo släppa bojen o ro tillbaks till Pegasus, men på vägen ser Runo en liten kork flytande med vårt snöre. Allt väl igen, så bogseringen återupptas o på nytt händer det, bensinstopp. Runo o Roine kunde hålla sig för skratt, till slut, hade dom lyckats med att fästa bojen vid land och Agneta hade fixat med välbehövlig sill o potatis o en liten därtill. Dagen efter inspekterades bojen och i slutändan var det en 20 mm kätting som bara slutade där, förmodligen en schackel som lossnat. Från Göcek vidare upp mot Marmaris stannade vi till vid Sergerme för att träffa på Hanna o Per med barn som låg på hotell Tropical, det var kusin Harriet som undrade om vi ville träffa hennes barn som firade 30 års dag samt Lovelia som fyllde 5 år. Tyvärr så var vi tvungna att besöka dom med dingen, eftersom det inte fanns någon hamn. Kul var det för oss att träffa släktingar en stund, det var bara Per o Williot som vågade åka dingen ut för att se hur vi har det i båten. (lite vågor var det på stranden). Nu följer det lite bilder, men utan kamera så blir det från telefon o dom bilder som Tobias tog med sin kamera. Elin o Larsa hade införskaffat en bubbelpool, till vårt nöje fick vi prova på den i mars månad, då firades det med bubblet med bubbeldricka.

3 En annorlunda upplevelse var att med lånad bil o husvagn bli bogserad till Uddevallas Pegote verkstad för reparation. Tvåekipage efter bil bergaren var inga problem, det var värre för oss som också fick sitta i bilen o se på, men det gick bra. Första ankringsviken efter många månader hemma i Sverige, här skrapades o pustades av Runo i många timmar. Fiskarna i viken hade stort nöje av allt spill som kom från båten, deras middag blev serverat på ett fat På väg med taxi (båt) in till Kas för att spise upp den dubbla notan från februari, Anne- Marie o Rolf var med på båda turerna. Nancy o Dagfinn på stranden o väntar på att grillen skall bli varm.

4 En Selfis på fördäck är ju inte fel? Första dagen i Turkiet Hela gänget samlade för gemensam grillning och en fin brasa därtill, tyvärr så var det somliga som fick möta myror på stranden! När vi kom upp till Göcek hade vi också en sådan trevlig kväll med båtarna Nancy o Doris, Med Doris hade vi avskedsfest på stranden dom skulle vidare till Grekland. Runo var snäll mot åsnan o släppte den fri från stenen som den fastnat vid, här nere är Turkiet är dom inte snälla mot sina djur, när åsnan jobbat färdigt för dagen så binder dom på första bästa stället o där får dom stå o vänta på nästa jobb, ingen mat o vatten har dom inte konstigt att dom står o bölar. Vid flera tillfällen har Runo gått fram o hjälpt dem loss, o då passar Agneta på att smita förbi. Åsnor är inget sällskaps djur utan används bara för att bära upp saker till deras gårdar i bergen. Veckan innan Mari o Tobias kom hade vi träffat på en vik där det var gott om sköldpaddor. Detta ställe trodde vi att speciellt Tobias skulle uppskatta, nu visade sig att i alla vikar var det gott om sköldpaddor. Den här bilden är en padda på ca 1 meter över skölden och Tobias o Runo gillade att snorkla tillsamman med dem, helt obekymrade var dom så länge vi inte kom närmare än 1 meter FANTASTISK NATURUPPLEVELSE.

5 Marie o Tobias fick uppleva vårar vandrings stigar med fantastiska utsikts bilder över fjorden där vi låg, lite kultur fick dom också uppleva med lite stenrösen uppe på Lydae berget. Topias har ställt upp kameran så att han kan utlösa den med telefon, här sitter vi på Hotel Vista och tar oss en öl före dinge avfärd ut till Pegasus. Alla försäljare på marknaden är mycket trevliga och ställer upp på alla former av exponering, gör allt för att kunden skall blir nöjd. Primitivare matlagning får man leta efter, här på Amigo åt vi viltsvingryta som bossen själv skjutit i bergen. Vi ser spår av dessa djur när vi går i bergen, men självaste svinet har vi aldrig sett!

6 Marie o Runo ned Amigo frun (Anne) som fixa o laga maten med en fantastik känsla, men med ordningen är det si o så. Till slut var det fullt på resturangen o alla mådde väl (tror vi). Amigo bossen själv, när han serverar mat till sina gäster, då låter det mest AMBRA AMBPRA KAMPRA Här håller Runo på med att inspektera bojen och förtöja den i land så att ingen annan båt tar den av misstag.

7 Mötet med Harriets dotter på stranden Serigerme, bara Per o Williot vågade sig ut med jollen till Pegasus. I skrivande stund är vi på väg mot Marmaris för att möta upp syster Nonne. Ett besök i Ceflik o restaurang Deniz, var en obligatorisk avstickare före Marmaris. Agneta o Runo