M i g r a t i o n s ö v e r d o m s t o l e n MIG 2008:46

Transkript

1 M i g r a t i o n s ö v e r d o m s t o l e n MIG 2008:46 Målnummer: UM Avdelning: 8 Avgörandedatum: Rubrik: Vid bedömningen av om uppehållstillstånd bör vägras för att sökanden utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet ska förutom brottslighetens art och omfattning samt styrkan i den åberopade anknytningen även beaktas den tid som förflutit sedan sökanden senast dömdes för brott. Vid bedömningen ska särskilt beaktas brottslighet som riktat sig mot anknytningspersonen. - En sökande har, med hänsyn till hans starka anknytning till Sverige och att den senast kända brottsligheten ligger cirka tio år tillbaka i tiden, bedömts ha rätt till uppehållstillstånd trots att han gjort sig skyldig till upprepad och allvarlig brottslighet som delvis riktat sig mot anknytningspersonen (I). - Däremot har en sökande som begått upprepade brott, främst med hänsyn till att en betydande del av dessa riktat sig mot den egna familjen, vid prövning cirka fyra år efter det senast kända brottet begicks alltjämt ansetts utgöra ett hot mot allmän ordning och säkerhet, varför han nekats uppehållstillstånd (II). Lagrum: 5 kap. 3 första stycket 1 och 17 a första stycket 3 utlänningslagen (2005:716) Artikel 6.1, artikel 6.2 och artikel 17 i Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening Rättsfall: MIG 2007:10 MIG 2007:49 REFERAT I (UM491-08) A beviljades den 5 maj 1993 permanent uppehållstillstånd på grund av anknytning till B. Han förekommer under åtta avsnitt i belastningsregistret och har dömts för bl.a. misshandel, narkotikabrott, olaga vapeninnehav, överträdelse av besöksförbud och hot mot tjänsteman. Den senaste domen mot honom avsåg narkotikabrott och meddelades av Hovrätten för Västra Sverige den 29 april I domen beslutade hovrätten även att A enligt 4 kap. 7 i den då gällande utlänningslagen (1989:529) skulle utvisas ur riket och förbjudas att återvända hit före den 18 mars Domen vann laga kraft den 29 maj samma år då Högsta domstolen beslutade att inte meddela prövningstillstånd. Den 30 oktober 1998 verkställdes beslutet om utvisning. Den 28 juli 2004 ansökte A om uppehållstillstånd och åberopade anknytning till B och till sina barn som är medborgare i Sverige. Migrationsverket fann mot bakgrund av att A och B inte träffats sedan 1998 att deras relation inte var seriös. Beträffande A:s anknytning till Sverige genom sina barn ansåg verket att den brottslighet som A gjort sig skyldig till, vilken även varit riktad mot närstående, utgjorde ett hinder för att bevilja A uppehållstillstånd. Migrationsverket avslog därför ansökan den 8 juni A överklagade Migrationsverkets beslut och anförde bl.a. följande. Det råder en presumtion för att han ska beviljas uppehållstillstånd. Enligt EG-domstolens praxis ska avslagsgrunden hot mot allmän ordning och säkerhet tillämpas mycket restriktivt. Migrationsverket har inte beaktat det faktum att nästan ett decennium har gått sedan han begick brotten. En proportionell avvägning

2 måste göras mellan hans och familjens intressen och samhällsintressen. A ingick äktenskap med B den 9 januari Migrationsverket bestred bifall till överklagandet. Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen ( , ordföranden Samuelson och tre nämndemän), yttrade: Äktenskapet mellan A och B har inte ifrågasatts. Vad migrationsdomstolen således har att ta ställning till är om A utgör ett sådant hot mot allmän ordning och säkerhet att han ändå ska vägras uppehållstillstånd. Migrationsdomstolen finner att det är en förhållandevis omfattande och allvarlig brottslighet som A har dömts för och noterar särskilt förekomsten av brott riktade mot B. Det har emellertid nu gått nio år sedan A dömdes senast och ingenting har framkommit som tyder på att han därefter fortsatt att begå brott. Med beaktande av dessa omständigheter finner migrationsdomstolen att A nu inte är att bedöma som ett sådant hot mot allmän ordning och säkerhet enligt 5 kap. 17 a första stycket 3 utlänningslagen (2005:716) att det finns tillräckliga skäl att, trots stark anknytning till Sverige genom maka och minderåriga barn, vägra honom uppehållstillstånd här. Under sådana förhållanden ska han beviljas uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 första stycket 1 utlänningslagen. Enligt 5 kap. 8 utlänningslagen ska ett uppehållstillstånd som ges till en make enligt 3 första stycket 1 vara tidsbegränsat om makarna inte stadigvarande sammanbott utomlands. Vidare följer av 5 kap. 7 utlänningslagen att ett uppehållstillstånd ska tidsbegränsas om det med hänsyn till utlänningens förväntade levnadssätt råder tveksamhet om uppehållstillstånd bör beviljas. Migrationsdomstolen finner, mot bakgrund av vad som framkommit om A:s tidigare brottslighet, att hans uppehållstillstånd bör tidsbegränsas till ett år räknat från dagen för denna dom. Migrationsverket överklagade och yrkade att Migrationsöverdomstolen skulle upphäva migrationsdomstolens dom och fastställa verkets beslut. Migrationsverket anförde bl.a. följande. Att A såvitt framkommit inte begått något brott sedan han utvisades från Sverige ska vägas mot den omständigheten att han under större delen av den tid han spenderade i Sverige begick allvarlig och upprepad brottslighet, som delvis riktade sig mot makan B. Den brottslighet som han dömts för innebär att han utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet även med beaktande av att hans senast kända brottslighet ligger långt tillbaka i tiden. A bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Han beklagar de brott han gjort sig skyldig till. Dessa har dock inte föranlett längre fängelsestraff än sammanlagt ett år och fem månader. Efter att ha avtjänat sitt straff i Sverige har han inte begått några ytterligare brott och det finns inte någon anledning att tro att han inte skulle bedriva en hederlig vandel i Sverige. Begreppet hot mot allmän ordning och säkerhet ska enligt EG-rätten tolkas mycket restriktivt. Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen ( , Wahlqvist, Råberg och Berselius, referent), yttrade: Av 5 kap. 3 första stycket 1 utlänningslagen framgår att uppehållstillstånd ska, om inte annat följer av b, ges till en utlänning som är make eller sambo till någon som är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige. Av 5 kap. 17 a första stycket 3 samma lag framgår att uppehållstillstånd får vägras i sådana fall som avses i 3, om utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Vid bedömningen av om uppehållstillstånd bör vägras ska, enligt tredje stycket i samma bestämmelse, hänsyn tas till utlänningens övriga levnadsomständigheter och familjeförhållanden. De nyss redovisade bestämmelserna trädde i kraft den 30 april 2006 (SFS 2006:220) och infördes för att uppnå förenlighet med det av Europeiska unionens råd den 22 september 2003 antagna direktivet 2003/86/EG om rätt

3 till familjeåterförening. I artikel 6.1 familjeåterföreningsdirektivet föreskrivs att medlemsstaterna får avslå en ansökan om inresa och vistelse för en familjemedlem av hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa. I samma artikel punkt 2 första stycket stadgas att medlemsstaterna får återkalla ett uppehållstillstånd eller avslå en ansökan om förnyelse av uppehållstillstånd för en familjemedlem av hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa. Enligt punkt 2 andra stycket ska medlemsstaten när den fattar relevant beslut beakta, förutom artikel 17, allvaret i eller typen av brott mot allmän ordning eller säkerhet som familjemedlemmen begått, eller den fara som denna person utgör. I artikel 17 anges att om en ansökan om familjeåterförening avslås, om ett uppehållstillstånd återkallas eller inte förnyas, eller om det beslutas att referenspersonen eller dennes familjemedlemmar ska utvisas, ska medlemsstaterna ta vederbörlig hänsyn till arten och stabiliteten av den berörda personens familjeband och varaktigheten av vistelsen i medlemsstaten samt förekomsten av familjemässig, kulturell eller social anknytning till ursprungslandet. Av förarbetena till den nämnda lagändringen (prop. 2005/06:72 s. 42) framgår bl.a. följande. EG-domstolen har slagit fast att begreppet allmän ordning och säkerhet är ett gemenskapsrättsligt begrepp som inte får definieras nationellt samt att inskränkningar baserade på omsorgen om den allmänna ordningen förutsätter att det, utöver den störning av ordningen som varje lagöverträdelse innebär, också föreligger ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett av samhällets grundläggande intressen. Något generellt uttalande om vilken typ av brottslighet som enligt 5 kap. 17 a första stycket 3 utlänningslagen bör motivera ett avslag på en ansökan om uppehållstillstånd kan inte göras utan en bedömning får ske i det enskilda fallet. Tillämpningen av bestämmelsen ska vara restriktiv och det fordras att utlänningen genom sitt beteende utgör ett allvarligt och reellt hot mot ett grundläggande samhällsintresse. Ett sådant hot är företrädesvis för handen då det rör sig om uppsåtligt begångna brott (jfr MIG 2007:10 och MIG 2007:49). Vid bedömningen av om uppehållstillstånd bör vägras för att sökanden utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet måste enligt Migrationsöverdomstolens mening, förutom brottslighetens art och omfattning samt styrkan i den åberopade anknytningen, även beaktas den tid som förflutit sedan sökanden senast dömdes för brott. Ju längre tid som förflutit sedan den senaste brottsligheten, desto mindre är sannolikheten för att sökanden ska anses utgöra ett hot mot allmän ordning och säkerhet i den mening som avses i bestämmelsen. Det kan dock förekomma fall där brottsligheten är så omfattande eller av sådan art att den, trots att den ligger långt tillbaka i tiden, innebär att uppehållstillstånd bör vägras. Detta måste avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, där den tid som förflutit sedan den senast kända brottsligheten ska vägas mot arten och omfattningen av sökandens brottslighet samt styrkan i den av sökanden åberopade anknytningen. Vid denna bedömning bör särskilt beaktas förekomst av brottslighet som riktat sig mot anknytningspersonen. Migrationsöverdomstolen gör följande bedömning. A har en sådan anknytning till Sverige som avses i 5 kap. 3 första stycket 1 utlänningslagen. Fråga uppkommer då om förhållandena är sådana att det finns skäl för att ändå vägra honom uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 17 a första stycket 3 samma lag. Migrationsöverdomstolen bedömer att arten och omfattningen av den brottslighet som A dömts för i sig är sådan att den kan utgöra grund för att vägra uppehållstillstånd på grund av 5 kap. 17 a första stycket 3 utlänningslagen. Såvitt framkommit har A emellertid inte gjort sig skyldig till något brott på över tio år och han har stark anknytning hit genom

4 hustrun B. Med hänsyn härtill finner Migrationsöverdomstolen, även med beaktande av den brottslighet som dessförinnan lagts honom till last och som delvis riktat sig mot anknytningspersonen, att A inte kan anses utgöra ett hot mot allmän ordning och säkerhet i den mening som avses i den aktuella bestämmelsen. Han ska därför beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Tillståndet bör dock tidsbegränsas på så sätt som framgår av migrationsdomstolens dom. Vid angivna förhållanden ska överklagandet avslås. Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet. II (UM ) Migrationsverket avslog den 12 augusti 2002 C:s ansökan om asyl och beslutade samtidigt att avvisa honom. Beslutet vann laga kraft genom Utlänningsnämndens beslut den 17 juni Den 24 augusti 2005 beslutade Utlänningsnämnden att avslå en ny ansökan om uppehållstillstånd. Den 10 maj 2006 beslutade Migrationsverket att inte bevilja uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 b utlänningslagen (1989:529). Den 19 september 2006 ansökte C om uppehållstillstånd och åberopade anknytning till D och till deras två gemensamma barn. I utredningen framkom bl.a. följande. C och D gifte sig De har två gemensamma barn födda 2004 och 2005 som de har gemensam vårdnad om. C hade den 10 juni 2003 dömts till åtta månaders fängelse för olaga hot, sexuellt ofredande och övergrepp i rättssak vid två tillfällen. Den 3 maj 2004 dömdes han till fyra månaders fängelse för misshandel, olaga hot vid tre tillfällen och övergrepp i rättssak. Av sistnämnda dom framgår att brotten riktat sig mot C och hennes vuxna dotter. Migrationsverket fann inledningsvis genom ingivet godkänt vigselbevis visat att C och D är makar. Vidare ifrågasatte inte Migrationsverket C:s vilja att utöva umgänge med sina barn. C hade således en sådan anknytning till Sverige att det fanns förutsättningar för beviljande av uppehållstillstånd för make till någon som är bosatt i landet eller för utlänning som ska utöva umgänge med ett i Sverige bosatt barn. C hade däremot gjort sig skyldig till upprepad brottlighet under sin tidigare vistelse i landet som riktat sig mot bl.a. D. Migrationsverket gjorde följande bedömning. När det gäller anknytningsförhållanden där det finns barn med i bilden måste stor hänsyn tas till barnens situation. Vid en avvägning mellan C:s anknytning till hustrun och framförallt barnen och den brottslighet C gjort sig skyldig till, finner Migrationsverket - med hänsyn till brottens art och upprepning - att brottsligheten alltjämt måste anses ligga nära tillbaka i tiden, att det får anses tala för att C genom sitt beteende fortfarande utgör ett hot mot allmän ordning. Migrationsverket avslog därför C:s ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd i beslut den 17 april C överklagade Migrationsverkets beslut och anförde bl.a. följande. Det som inträffade under 2003 och 2004 var inte bara C:s fel utan delvis även D:s. D:s före detta make tycker illa om C sedan C gifte sig med D och exmaken försöker påverka C:s styvbarn att ogilla C. C och D trivs bra ihop och på senare tid har han förändrats radikalt. Han tar ansvar för hushållsarbetet och även för sina styvbarn. Migrationsverket bestred bifall till överklagandet. Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen ( , ordförande Söderholm och tre nämndemän), yttrade: Migrationsdomstolen ansluter sig till Migrationsverkets bedömning att det finns förutsättningar att på grund av C:s äktenskap och barn bevilja honom uppehållstillstånd. Frågan är dock vilken betydelse hans tidigare brottslighet har. Som framgår av Migrationsverkets beslut har C under tidigare vistelse i Sverige vid två tillfällen dömts för brott till fängelse, i åtta månader 2003 och i fyra månader Det är fråga om

5 uppsåtliga brott och brottsligheten har riktats mot hustrun och ett styvbarn. Eftersom det är fråga om flera fall av likartade gärningar finns det enligt domstolens uppfattning, oavsett att det nu gått en tid, en stor risk för att C, om han tillåts återvända till Sverige och familjen, kommer att begå nya likartade brott. Migrationsdomstolen finner därför att C utgör ett hot mot ordning och säkerhet i den betydelse det har enligt utlänningsrätten (jfr MIG 2007:10 och 2007:49). Om domstolen endast hade att beakta C:s eget intresse av att återvända till Sverige och familjen så skulle det således inte finnas någon anledning att närmare överväga en ändring av Migrationsverkets avgörande. Bedömningen är densamma vad gäller hustruns intresse. Det kan noteras att han trots att han vistats här mellan 2001 och 2006, enligt vad som framgår av utredningen, bortsett från familjen, saknar anknytning till Sverige, t.ex. i form av arbete eller studier. Svårigheten i detta mål är att C har två små barn i Sverige och deras intresse och behov av att upprätthålla kontakten med sin far har stor betydelse. Särskilt besvärlig blir avvägningen mellan barnens intresse och risken för upprepad brottslighet när som i detta fall brottsligheten har riktats mot den egna familjen. En nära relation med fadern medför också en uppenbar risk för att barnen under sin barndom kan tvingas uppleva våld och hot i familjen. Enligt domstolens bedömning väger hotet mot allmän ordning och säkerhet över och barnens behov av kontakt med fadern får även fortsättningsvis upprätthållas och utvecklas på annat sätt än genom att C beviljas uppehållstillstånd. Överklagande ska därför avslås. C överklagade och yrkade att Migrationsöverdomstolen skulle bevilja honom uppehållstillstånd. C anförde bl.a. följande. C och hans hustru älskar varandra och talar med varandra varje dag. Barnen saknar sin pappa och behöver honom. Hans hustru har ytterligare fem barn hemma, varav en mycket handikappad pojke. Hans hustru lider av depression. Hon är i stort behov av hans hjälp. Han har ändrat sig som person sedan han själv blev pappa. Migrationsverket bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Den brottslighet som C gjort sig skyldig till är allvarlig och då särskilt mot bakgrund av att en del av brotten har riktats mot hans maka och två av hennes barn. Migrationsverket instämmer i migrationsdomstolens bedömning att, oavsett att det nu har gått en tid, det finns en stor risk för att C kommer att begå liknande brott om han tillåts återvända till Sverige och familjen. Även med beaktande av den tid som har förflutit kan det inte anses strida mot proportionalitetsprincipen att inte bevilja C uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige. Verket anser, även med beaktande av barnens bästa och den anknytning som föreligger genom hustrun och trots den tid som nu har gått sedan han dömdes för det senaste brottet, att brottsligheten är av så allvarlig art att uppehålls- och arbetstillstånd ska vägras, då han utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen ( , Wahlqvist, Råberg och Olsson, referent), yttrade: Av 5 kap. 3 första stycket 1 utlänningslagen framgår att se under I Vid denna bedömning bör särskilt beaktas förekomst av brottslighet som riktat sig mot anknytningspersonen. Migrationsöverdomstolen gör följande bedömning. I målet har inte ifrågasatts att C har en sådan anknytning till Sverige att det finns förutsättningar att bevilja honom uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 första stycket 1 utlänningslagen. Fråga uppkommer då om förhållandena är sådana att det finns skäl för att ändå vägra C uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 17 a första stycket 3 samma lag. Den brottslighet som C gjort sig skyldig till omfattar upprepat våld och hot om våld riktat mot hustrun och hennes familj. Den avser också flera fall av övergrepp i rättssak. Brottslighet av nu nämnt slag är av sådan karaktär att brotten, redan sedda var för sig, kan utgöra skäl för att vägra uppehållstillstånd. Det har nu förflutit drygt fyra år sedan C begick de brott för vilka han senast dömdes. Fråga uppkommer därför

6 om den aktuella brottsligheten nu kan anses ligga så långt tillbaka i tiden att den med hänsyn till hans anknytning hit och förhållandena i övrigt inte längre ska utgöra hinder mot att uppehållstillstånd beviljas. Vid denna bedömning finner Migrationsöverdomstolen, främst med beaktande av att en betydande del av brotten riktats mot den egna familjen, att C alltjämt får anses utgöra ett hot mot allmän ordning och säkerhet i den mening som avses i den aktuella bestämmelsen. Migrationsöverdomstolen konstaterar även att det inte kan anses vara oförenligt med barnens bästa att vägra C uppehållstillstånd. Överklagandet ska därför avslås. Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet. Sökord: Allmän ordning och säkerhet; Anknytning; Brottslighet; Äktenskap Litteratur: Prop. 2005/06:72 s. 42