angaria Grundsunda - Sörflärke Raä 360, Grundsunda sn, norra Ångermanland Anna-Karin Lindqvist & Lisette Eriksson

Transkript

1 angaria 4 Grundsunda - Sörflärke Raä 360, Grundsunda sn, norra Ångermanland Anna-Karin Lindqvist & Lisette Eriksson

2 2

3 Grundsunda - Sörflärke Raä 360, Grundsunda sn, norra Ångermanland Arkeologisk förundersökning - Botniabanan 3

4 4

5 Grundsunda - Sörflärke Raä 360, Grundsunda sn, norra Ångermanland Arkeologisk förundersökning - Botniabanan Anna-Karin Lindqvist & Lisette Eriksson angaria 4 5

6 Rapporten utgiven av angaria ab Box Domsjö Fotomontage och lay-out av Anna-Karin Lindqvist Kartmaterial Lantmäteriverket Gävle Medgivande M2000/5971 ISSN ISBN angaria ab Eget tryck Umeå

7 Fig. 1. De nyregistrerade fornlämningarna inom Grundsunda - Sörflärke: Den nu förundersökta boplatsen, Raä 360, fångstgroparna Raä 363, respektive Raä 361. Vid E4 påträffades ytterligare en boplats, Raä 362. På kartan ses även övriga fornlämningar i området, fångstgropssystemen (grönt )och boplatser (rött). Ekonomiska kartan Idbyn 19J:40 Lantmäteriverket Gävle Med-givande M2000/5971. Skala 1: (1 cm= 200 m). 7

8 Fig. 2. Flygfoto över området. Boplatsen Raä 360 är markerad med en vit cirkel. I bildens nedre del syns norra änden av Mosjön och strax ovanför E4. GSD-Ortofoto Lantmäteriverket Gävle. Medgivande M2000/5971.

9 INNEHÅLL 1. INLEDNING UPPGIFTER OM UNDERSÖKNINGEN Syfte och metod Undersökning Dokumentation Identifikations- och lägesuppgifter Undersökta ytor Fältarbetstid och personal NATUR- OCH KULTURMILJÖ Topografi Vegetation Jordart Övriga fornlämningar i området RESULTAT Anläggning A Fynd Datering Sammanfattning ANALYSER Vedartsanalys av Ulf Strucke Makrofossilanalys av Roger Engelmark REFERENSER... 22

10 Fig. 3. Boplatsområdet från söder, fotograferat från korridorens mitt. Boplatsen sträcker sig längs bergs-klacken (skymtar till höger i bild) ytterligare ca 350 m mot norr och ett 100-tal m söderut. Fig. 4. Boplatsen fotograferad från väster, mot bergsklacken. 10

11 1. INLEDNING Rapporten behandlar en begränsad förundersökning (fem dagar) som genomfördes av en nyligen registrerad boplats vid Grundsunda - Sörflärke i Grundsunda socken, Örnsköldsviks kommun. Undersökningen föranleddes av byggandet av Botniabanan och området är beläget endast ett par kilometer NO om de tidigare undersökta stenåldersboplatserna vid Lill-Mosjön. Även de boplatserna har framkommit med anledning av byggandet av den nya järnvägen (Lindqvist & Eriksson 1998, 2000, Färjare & Olsson 2000). Boplatsen, som huvudsakligen ligger inom ett markberett område upptäcktes av Lisette Eriksson och Anna-Karin Lindqvist under augusti månad 2000 i samband med rekognosceringar i området. Vårt besök i området hade egentligen att göra med den tillfarts-väg som nyligen anlagts till arbetsområdet för Botniabanan. Vid vägarbetet hade släntning företagits och större partier av den sandiga åsen hade därmed frilagts. Här hade Per H Ramqvist Regional Arkeologi vid Mitthögskolan, tidigare iakttagit skörbränd sten samt en skadad härd alternativt kokgrop, strax intill E4:an. Vi besökte området strax därefter, vilket resulterade i att ytterligare tre fornlämningar kunde registreras. Förutom boplatsen inom det markberedda området (raä 360) gjordes nyfynd av en lokal med tre fångstgropar (raä 363) samt en ensam liggande fångstgrop (raä 361). Boplatsen vid E4 erhöll raä nr 362. Boplatsområdet vid raä 360 sträcker sig ca 500 x 30 m i riktning NNV-SSO och berörs endast i den södra delen av järnvägsbyggnationerna. Höjden över havet ligger mellan meter. I och med att byggstarten i området var planerad till oktober månad innevarande år brådskade det med en undersökning. Fältarbetet genomfördes under fem dagar i början av september. Sedan tidigare fanns inga indikationer på någon förekomst av fornlämningar i anslutning till Botniabanan i den här delen. Området ingår i den delsträcka mellan Örnsköldsvik - Husum som inte omfattades av någon särskild arkeologisk utredning enligt Kulturminneslagen. Arkeologikonsult AB genomförde 1997 en utredning inför Miljökonsekvensutredningen och konstaterade då, genom provgropsgrävning att skörbränd sten fanns i området. Utredningen berörde ett ca 110 x 150 m stort område inom fastigheten Sörflärke 2:1(se fig. 4). Områdets NO del är beläget ca 50 m SV om Raä 360. I Arkeologikonsults rapport omtalas tre provgropar med tydliga fornlämningsindikationer, med skärvig och skörbränd sten (Anttila et al 1997:32f). Utifrån det redovisade kartmaterialet i rapporten kan tyvärr inte dessa punkter lokaliseras, men de är uppenbarligen belägna i anslutning till täktverksamhet. I rapporten uppges nämligen att man valt att avskriva fornlämningen beroende på att den delvis var störd av täktverksamhet. I området finns flera täkter såväl norr som söder om den del som utreddes vid tillfället. Det är därför oklart om det rör sig om ytterligare en boplats eller om det finns något samband med den senare registrerade boplatsen, Raä 360. Området erbjuder mycket goda förutsättningar för bosättningar dels på grund av jordarten som huvudsakligen utgörs av sand och dels på grund av det, särskilt för den yngre stenålderns del, gynnsamma natur-geografiska läget vid kusten. Boplatser av stenålderskaraktär som saknar synliga anläggningar påträffas ofta i samband med markskador av skilda slag, oftast beroende på markberedning eller täktverksamhet. I det senare fallet kan stora delar av fornlämningen vara helt bortschaktad. Troligen har boplatsens västra del försvunnit genom det sandtag som ligger längs boplatsens västra sida. Undersökningen genomfördes efter beslut av Länsstyrelsen i Västernorrlands län av Angaria AB med statliga medel genom Riksantikvarieämbetet, Stockholm. Botniabanan AB, Örnsköldsvik har bistått med kostnader för schaktning med grävmaskin. För fältarbetsledning svarade Anna-Karin Lindqvist. Vedartsanalys har utförts av Ulf Strucke, Riksantikvarieämbetet UV Mitt, Stockholm. 14 C-datering har utförts vid Ångströmlaboratoriet, avd för Jonfysik, Uppsala universitet. Genomgång av jordprov för makrofossilanalys har utförts vid Miljöarkeologiska laboratoriet vid Umeå universitet. Undersökningen omfattades av det nyligen inledda samarbetsprojektet kring Botniabanan med Riksantikvarieämbetet/UV Mitt som samordningsansvarig. Övriga aktörer inom projektet är Länsmuseet Västernorrland, KMVA och Angaria AB. 11

12 1:6 1:6 1:5 1:1 1:5 1:1 2:1 2:1 2:1 2:2 1:33 2:1 1:6 1:6>3 1:20 1:15 2:1>2 1:23 1:25 1:26 Grundsunda-Sörflärke 1:2 Grundsunda-Sörflärke 1:29 Gulldäpp Raä 360 1:19 GRUNDSUNDA-S%%214RFL%%196RKE 1:23 1:29 sandtäkt Degermyran sandtäkt AK 46 sandtäkt 1: :48 MJ%%214SJ%%214N GRUNDSUNDA-S%%214RFL%%196RKE GRUNDSUNDA-SÖRFLÄRKE 250 m Mosjön Fig. 5. Kartan visar boplatsens utbredning (raä 360, rödskrafferat), röd heldragen linje visar förundersökningsområdet medan den blå linjen markerar Arkeologikonsults utredningsområde inför Miljö-konse-kvensbeskrivningen. 12

13 2. UPPGIFTER OM UNDERSÖKNINGEN 2.1. Syfte och metod Syftet med förundersökningen var att söka konstatera fornlämningens utbredning och karaktär inom den m 50 m breda järnvägskorridoren. Med tanke på de tidigare undersökta stenåldersboplatserna vid Lill-Mosjön var det av stort intresse att konstatera om den här boplatsen var av samma karaktär. Boplatsen som sträcker sig från möh skulle med stor sannolikhet kunna tillhöra yngre stenålder. Den undersökta ytan berör endast de lägre partierna, m ö h. Växttäcket maskinavbanades och marken grovrensades med fyllhammare. På grund av den korta tid som var avsatt för undersökningen kunde ingen föregående sondering med provgropar eller jordsond göras. Den ytligt förekommande skörbrända stenen registrerades och handgrävning företogs i anslutning till en större koncentration. Det var naturligtvis av stor vikt att så snabbt som möjligt påträffa en anläggning för att bland annat få en datering av boplatsen. I och med att fornlämningen upptäcktes i ett sent skede, när byggandet inom kort skulle påbörjas stod det klart att om inte några exceptionella fynd framkom skulle länsstyrelsen betrakta förunder-sökningen som tillräcklig dokumentation Undersökning Bansträckningen går vinkelrätt mot boplatsen och en yta på omkring 30 x 50 m berördes. Inom den planerade järnvägskorridoren var ingen markberedning gjord. Däremot har området markberetts såväl norr som söder om korridoren. Inom ett begränsat parti, omkring 5x8 m stort, i den norra delen av undersökningsområdet påträffades en större koncentration av skörbränd sten. I övrigt förekom den skörbrända stenen i ett par mindre ansamlingar. Området med den större koncentrationen handgrävdes omväxlande med skyffel och skärslev, all jord sållades. Två konstruerade lager användes vid grävning, Dn1 (0,05-0,10 m under växttäcket) och Dn2 (0,10- till kulturlagrets slut). Övriga förekomster av skörbränd sten kontrollerades med genomgrävning med skärslev. 2.3 Dokumentation Koordinatsystemet utsattes med totalstation efter det system som används inom Botniabanan, RT90, 0 gon (0:-1). Översiktsplaner upprättades i skala 1:20 medan profilritning av en anläggning utfördes i skala 1:10. Schakt- och profilritning har digitaliserats och överförts till Banverkets digitala kartunderlag. GIS-programmet MapInfo har använts för kartor, planritningar, profil och spridningsbilder Identifikations- och lägesuppgifter Län: Västernorrlands län Landskap: Ångermanland Socken: Grundsunda Raä nr: 360 Fastighet: Grundsunda-Sörflärke 1:29, 1:2 M ö h: Ekonomiska kartan: 19J5c Koordinatsystem: RT 90, 0 gon (0:-1) Höjdsystem: RH70 Länsstyrelsens Dnr: Undersökta ytor Totalt avtäcktes växttäcket inom en 950 kvadratmeter stor yta inom den 50 m breda järnvägskorridorenkorridoren. En 63 kvadratmeter stor yta handgrävdes därefter in anslutning till de områden som uppvisade en större förekomst av skörbränd sten. Största sammanhängande ytan, 36 kvadratmeter, grävdes i norra delen av området. I anslutning till den rikliga förekomsten av skörbränd sten kunde en kokgropsliknande anläggning registreras. Anläggningen (A1) undersöktes och dokumenterdes Fältarbetstid och personal Undersökningen pågick under fem dagar, den 4-8 september 2000 och genomfördes av Anna-Karin Lindqvist och Lisette Eriksson, Angaria AB. 13

14 FIX 53, Skörbränd sten antal liter /kvm 1-2 (13) 3-10 (9) (2) (6) Fig. 6. Kartan visar spridningen av den skörbrända stenen inom det undersökta området. Inom den röda linjen har maskinavbaning företagits. Det gråskrafferade området i bilden högra sida betecknar morän i anslutning till bergsklacken. Jordarten var i övrigt sand. 14

15 3. NATUR- OCH KULTURMILJÖ 3.1.Topografi Undersökningsområdet ligger ca 700 meter norr om Mosjön och 2 km sydväst om sjön Svartvattnet. Boplatsen utgörs av ett nära 500 meter långt (NNV-SSO) och 30 meter brett område beläget m ö h. Boplatsen ligger invid en smal bergsrygg som sträcker sig i nord-sydlig riktning genom området. Omkring 1 km väster om boplatsen ligger det 145 meter höga Rentoberget. Från sjön Svartvattnet rinner Svartvattbäcken i ett meandrande lopp söderut och passerar ca 500 meter öster om boplatsen. I direkt anslutning till området rinner även en mindre bäck i sydlig riktning till Mosjön. Området kallas Gravamon av ortsbefolkningen (muntligen Erik Lindblom). Namnet syftar på älggravar, dvs fångstgropar. Sedan tidigare finns inga fångstgropar registrerade i området, men samtidigt som boplatsen påträffades registrerades också tre fångstgropar norr om boplatsen, samt ytterligare en söder därom Jordart Från Gissjön i Gideå socken över Örnsköldsviks flygplats i sydöstlig riktning mot sjön Svartvattnet löper en mäktig ås som utgörs av isälvsavlagringar. Söder om åsen i det aktuella boplatsområdet består jordarten framförallt av sand som förefaller vara normala svallsediment (Lundqvist 1987:199). Här liksom på många andra platser med sandiga jordarter har täktverksamhet förekommit vilket har medfört att en stor yta i anslutning till boplatsen är bortschaktad. Längs den västra bergskanten finns ett meter brett parti med sten och grus. Väster därom övergår jordarten i sand. Området vid Mosjön med omnejd inrymmer synnerligen goda förhållanden för förhistoriska bosättningar genom de sediment, huvudsakligen bestående av sand som återfinns inom stora delar av området Vegetation I området växer framförallt tall och gran förutom i det av täktverksamhet störda området som är kraftigt igenvuxet med björksly. Markvegetationen består av gräs, mossa samt blåbärs- och lingonris. Den norra delen av området som avverkats och markberetts uppvisar särskilt riklig förekomst av skörbränd sten liksom även en del slagen kvarts Övriga fornlämningar i området Den nyligen upptäckta boplatsen i Grundsunda socken är belägen ca 1,4 respektive 2 km NO om de tidigare undersökta boplatserna vid Lill-Mosjön, Raä 356 och 345:2 Grundsunda sn samt Raä 256:2 i Arnäs sn (se fig 1). Även dessa undersökningar var föranledda av Botniabanan och genomfördes av Riksantikvarieämbetet UV-Mitt och Angaria AB. Undersökningarna resulterade bland annat i ny kunskap om den yngre stenålderns bosättningar inom det ångermanländska kustområdet (Lindqvist & Eriksson 1998, 2000, Färjare & Olsson 2000). I samband med UV-Mitts slutundersökning av Raä 356 och 345:2 (1999) upptäcktes ytterligare en boplats, Raä 359. Nordväst om undersökningsområdet vid fångstgropsystemet Raä346 påträffades skärvsten och brända ben. (Färjare & Olsson 2000:7). Under förundersökningen (1998) registrerade Angaria en boplats, Raä 358. Här låg slagen kvarts och skärvsten i öppen dager längs dikesrenen vid E4 (Lindqvist & Eriksson 1998:9). Sedan tidigare finns endast två boplatsindikationer i Mosjöområdet. Vid västra stranden av Mosjön (45 m ö h) samt 150 meter väster därom finns ett skörbränd sten respektive kvartsavslag. Vid Lill-Mosjön finns även en förekomst av skörbränd sten, Raä 129 i Arnäs sn. På Spirberget (97 m ö h) vid Mosjöns västra strand ligger ett bronsåldersröse Raä 109 Grundsunda sn. Avståndet till den nyupptäckta boplatsen är ca 1 km. En röseliknade lämning, Raä 111 är även den belägen omkring 1 km från boplatsen. Vid Lill-Mosjön finns fyra registrerade fångstgropsystem nära gränsen mellan Arnäs och Grundsunda socknar. Raä 256:1 samt Raä 133 i Arnäs sn ligger som två halvmåneformade fångstarmar avskilda av Banafjälsån. De bildar ett nära 600 meter långt fångstsystem. Raä 345:1 och Raä 346 i Grundsunda socken 15

16 ligger ca 100 meter från varandra på den östra sidan av sockengränsen. En annan kategori av fornlämningar i området är de historiska lämningarna av samisk typ som har påträffats såväl vid undersökningarna av Raä 256:2 Arnäs sn och Raä 345:2 i Grundsunda sn (Färjare & Olsson 2000), (Lindqvist & Eriksson 2000). Som tidigare nämnts registrerades tre fångstgropar ca 100 m norr om boplatsen och ytterligare en fångstgrop ca 250 m SO om boplatsen. Fångstgroparna har erhållit fornlämningsnummer Raä 363 respektive Raä 361. I anslutning till E4 påträffades skörbränd sten, dels spridd och dels i en koncentration tillhörande en härd alternativt kokgrop, Raä 362. Anläggningen var söndergrävd i samband med släntning av den nya tillfartsvägen för anläggningsarbeten vid Botniabanan (se fig. 1). Fig. 7. Inom området ovan förekom den mesta av den skörbrända stenen. Foto från söder. 16

17 4. RESULTAT 4.1. Anläggning A1 Belägenhet: X Y I undersökningsområdets norra del påträffades rikligt med skörbränd sten. I det första lagret Dn1 (0,05 m under vegetationsskiktet) var mängden relativt normal, mellan 1-3 liter per kvadratmeter, för att sedan i Dn2 (ned till 0,10 m djup) kraftigt öka. Här uppmättes liter i de fyra m-rutorna som undersöktes innan nedgrävningen framträdde (fig.6). En större mängd skörbränd sten uppmättes direkt NO om anläggningen i båda lagren fanns12 (Dn1) +15 (Dn2) liter respektive 20+5 liter. A1 syntes som en mycket svag 1 x 0,8 m stor, sotpåverkad nedgrävning och utmärkte sig genom den kraftiga ansamlingen av skörbränd sten. Här är jordarten sand och närmast stenfri. Vid profilgrävning syntes en 0,20 m djup grop med svagt skålformad botten vars sidor utmynnade utan distinkt form i det omgivande kulturlagret. I anläggningens mitt mot bottenpartiet låg två, 0,5 m stora stenar. Därunder vidtog ett naturligt sten och gruslager (fig. 8-10). Kol- och jordprov togs i anläggningens mitt. Vid makrofossilanalys påträffades ett eventuellt förkolnat sädeskorn. På grund av att kornet var starkt fragmenterat kan det med säkerhet inte bestämmas (Engelmark 00). Anläggningens västra halva undersöktes och ytterligare 45 liter skörbränd sten uppmättes. A1är närmast att betrakta som en kokgropsliknande anläggning. Inga fynd påträffades i gropen Fynd Totalt tillvaratogs 189 g slagen kvarts (56 stycken). Kvartsen, som var av undermålig kvalitet låg samlad i fyra m-rutor belägna direkt söder om anläggning A1 (fig. 11). Den största mängden var av splitteroch flisstorlek. Inga redskap, brända ben eller övriga fynd påträffades. Fig. 8. A1 under pågående nedgrävning. Foto från väster. 17

18 Fig. 9. Profilen över A1 är helt nedgrävd. Foto från väster. 53,15 A kol- och jordprov B svagt kulturpåverkat lager naturligt gruslager A1 profil från V 1 m Fig. 10. Profil över A1. 18

19 A FIX 53, Kvarts gram/kvm 52 9 (1) 10 (1) 77 (1) 93 (1) Fig. 11. Kartan visar förekomst av slagen kvarts, i ett mycket begränsat antal. Inom den röda linjen har maskinavbaning företagits. Det gråskrafferade området i bilden högra sida betecknar morän i anslutning till bergsklacken. Jordarten var i övrigt sand. 19

20 4.3. Datering Förkolnat trä från tall i anläggning A1 har 14 C-daterats till 1915+/ 70 BP (Ua-16860) efter kalibrering innebär det att provet med 95,4% säkerhet kan dateras mellan 60 f.kr e.kr. Anläggningen skulle således liggga inom tidsperioden förromersk - romersk järnålder, vilket tyvärr inte förefaller vara riktigt. Troligen har, en inblandning av recent material påverkat dateringen. Även jordprovet innehöll en hel del recent material och förna. Provet togs ändå på ett relativt säkert djup i anläggningen Sammanfattning Förundersökningen som närmast hade karaktären av en räddningsgrävning var alltför kort för att ett bra resultat skall kunna utvinnas. Boplatsen som sådan är trots allt mycket intressant dels genom sitt läge och utbredning och inte minst sedd i ett sammanhang med de tidigare undersökta mellanneolitiska boplatserna i Mosjö-området. Troligen kan även den här boplatsen dateras till yngre stenålder, vilket torde vara den rimligaste dateringen med tanke på dess karaktär. Boplatser från förromersk-romersk järnålder har inte det stora ytomfånget och ligger i de allra flesta fall i anslutning till havsstranden vid omkring m ö h. Om vi skulle anta en förromersk etablering på den här platsen skulle avståndet till havet vara över 1 km. Inte heller finns några bäckar eller vattendrag i boplatsens omedelbara närhet. Den preliminära tolkningen blir att det rör sig om en strandbunden boplats där strandlinjen låg vid 50 m ö h. Fig. 12. Den nyregistrerade boplatsen vid E4, Raä 362. Här fotograferad från den nyanlagda tillfatsvägen ut mot E4. Vid platsen för det vita krysset ligger en sönderkörd kokgrop/härd.inom ett 20 x 15 m stort område låg skörbränd sten. Boplatsen är belägen omkring 40 m ö h - på bronsåldersnivå. Foto från norr. 20

21 5. ANALYSER 5.1. Vedartsanalys av Ulf Strucke Analysprotokoll Landskap: Ångermanland Socken: Grundsunda Fastighet: Sörflärke 1:29 RAÄ nr: 360 Kategori: Boplats av stenålderskaraktär AnalysId: 1989 Anläggning: A1 Provnr: Dn II Vikt: 0,5 Analyserad vikt: 0,5 Fragment: 32 Analyserat antal: 32 Art: Tall Antal: 32 Material: Träkol Kommentar: Möjligen tallrot. Även fragment av kottefjäll av tall samt delvis förkolnad tall i provet. Snabb genomgång gav tall även i andra prov Makrofossilanalys av Roger Engelmark A1 västra delen Jordprovet är floterat och genomgånget. Endast ett eventuellt sädeskorn, hårtbränt, är funnet. Träkol relativt mycket, mest tall. Mycket recent material, förna fanns i provet. Kommentar: Sädeskornet (?) är sannolikt för litet (3 mg) för datering. Träkol kan dateras, men då provet innehåller recent material kan också yngre kol från skogsbränder vara inblandat. 21

22 REFERENSER Anttila,K & Fredman, P-O & Elgh, S & Huuva, M & Blidmo, R Särskild utredning samt MKB avseende påverkan på kulturmiljön av Botniabanan mellan Örnsköldsvik och Husum samt industrispåret i Husum. (Sträckningsalternativ S1-H3) Örnsköldsviks kommun, Västernorrlands län, Ångermanland. Utredningsrapporter från Arkeologikonsult AB 1997:1-4. Färjare, A. & Olsson, E Lill-Mosjön- boplatslämningar och fångstgropar från neolitikum, äldrejärnålder och historisk tid. Stockholm. Lindqvist, A-K. & Eriksson, L Arkeologisk förundersökning Botniabanan delsträcka Svartby-Lill- Mosjön, norra Ångermanland. Angaria 1998:1 Umeå. Lindqvist, A-K. & Eriksson, L Lill-Mosjön. Raä 256:1-2 Arnäs sn, norra Ångermanland. Särskild arkeologisk undersökning Botniabanan. Angaria 2000:3 Umeå. Lundqvist, J Beskrivning till jordartskarta över Västernorrlands län. SGU ser. Ca. nr 55. Uppsala. Muntliga uppgifter Lindblom Erik, Mosjön Per H Ramqvist, Regional arkeologi Mitthögskolan Fig. 13. Den ensamliggande fångstgropen var nära att övertäckas i samband med vägarbetet. Nyregistrerad anläggning, Raä 361. Fångstgropen är belägen strax intill boplatsen Raä 362. Foto från öster. 22

23 angaria Utgivare: angaria ab Redaktörer: Anna-Karin Lindqvist & Lisette Eriksson Distribution: Angaria AB Box Domsjö 1. Arkeologisk förundersökning Botniabanan, delsträcka Svartby - Lill-Mosjön, norra Ångermanland. Umeå x+55 sidor, 49 figurer, delvis färg. 2. Utvalda arkeologiska problem i Botniabanans spår. Umeå viii+34 sidor, 6 figurer, färg. 3. Lill-Mosjön raä 256:1-2 i Arnäs sn, norra Ångermanland. Särskild arkeologisk undersökning. Botniabanan. Umeå viii+62 sidor, 57 figurer, färg. Fyra bilagor, 30 sidor m fig i färg. 4. Grundsunda - Sörflärke raä 360, Grundsunda sn, norra Ångermanland. Arkeologisk förundersökning - Botniabanan. Umeå vi+16sidor, 12 figurer, färg. ISSN ISBN