Rapport om översyn av Uppsala universitets arbetsordning

Transkript

1 Dnr UFV 2017/95 Rapport om översyn av Uppsala universitets arbetsordning Utredningsgruppens slutrapport 6 oktober 2017 Överlämnad till rektor

2

3 Innehållsförteckning Förord 5 Kap. 1 Inledning 6 Uppdraget 6 Bakgrund: den senaste revisionen 6 Arbetets uppläggning: arbetsgruppen, sekretariatet, samråd och information, delrapporten 6 Rapportens disposition 8 Terminologi 8 Kap. 2 Arbetsordningens karaktär, struktur och inledning 8 Varför statuter? 8 Statuternas utformning 10 Universitetets kärnvärden 11 Kollegialitetens innebörd 11 Kollegialitet som styrform i vår tid 12 Samspelet med andra styrformer 12 Rektor 13 Senaten 13 Kap. 3 Senaten och former för val av rektor och prorektor 14 Inledning 14 Senaten i dag 14 Rektorsval 14 Senaten 14 Vår bedömning 14 Vårt förslag 15 Utseende av rektor och prorektor 18 Vårt förslag i korthet 18 Vår utgångspunkt 18 Förändringar av processen vid Uppsala universitet under de senaste gångerna _ 19 Jämförelse med reglering vid andra universitet 19 Vårt förslag till process vid Uppsala universitet 20 Kap 4. Ledningsorganen 23 Konsistoriet 23 3

4 Den interna organisationsstrukturen 25 Rektor 25 Universitetsledningen 26 Rektorsråd och annat ledningsstöd 26 Vetenskapsområdena 27 Fakulteterna 28 Prefekter och institutionsstyrelser 28 Mandatperioder för akademiska ledare 29 Särskilda resurser för akademiska ledare 30 Kap. 5 De övriga enheterna i statuterna 30 Universitetsförvaltningen och universitetsdirektören 30 Biblioteket 31 Biblioteksnämnden 31 Centrumbildningar 31 Intendenturområdena 31 Nämnden för utredning av oredlighet i forskning 32 Disciplinnämnden 32 Personalansvarsnämnden 32 UU Innovation (UUI) 32 Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) 32 Studentkår 32 Kap. 6 Förslag till revideringar av andra styrdokument 33 Kap. 7 Referenser och litteratur 33 4

5 Fo ro rd Harmed overlamnas rapport om oversynen av universitetets arbetsordning. Ett forslag om ny arbetsordning for konsistoriet, som foreslas i rapporten, kommer att fardigstallas efter overlamnandet. Vi har haft formanen att fa radgora med och lyssna till olika foretradare for vart universitet under arbetets gang. Vi haz fatt delta i diskussioner i ett antal olika grupperingar. Dessa moten har varit betydelsefulla och okat vara kunskaper om universitetets inre liv. Vi har studerat hur andra larosaten arbetar med liknande fragor och vi har ocksa tagit del av inspirerande litteratur, inte minst fran vart eget universitet. En del av dessa skrifter framgar av direkta hanvisningar, andra names generellt som viktiga inspirationskallor i en referenslista. Ett sarskilt tack till Lars Engwall, Kerstin Sahlin och Bo Sundquist som generost delgivit oss sing insikter om universitetens sarskilda roll och till Camilla Loow Lundin och Anna Clemensson som hjalpt oss med goda rad. For utredningsgruppen ~~ '~~ ~C.c ~ti Lena Marcusson /III Mans Ostring,'/'~

6 Kap. 1 Inledning Uppdraget Vid konsistoriets sammanträde den 14 december 2016 fick rektor i uppdrag att under 2017 genomföra en översyn av universitetets arbetsordning. I slutet av januari tillsattes en utredningsgrupp som under ledning av en ordförande skulle arbeta med frågan. Uppdraget som utredningsgruppen fick från rektor den 31 januari 2017 innefattade att ta fram förslag på revidering av arbetsordningen och utreda om det fanns frågor eller områden som bör regleras i arbetsordningen, men som i dagsläget regleras på andra vis eller inte alls. I uppdraget ingick också att ta ställning till de förslag och rekommendationer som adresserats lärosätena i Ledningsutredningen (SOU 2015:92). Gruppen skulle även studera andra lärosätens arbetsordningar. Arbetet skulle involvera företrädare för olika grupper/enheter inom universitetet. Vi uppfattade uppdraget så, att vi skulle göra en genomgång av arbetsordningen och bedöma behov av revideringar som kan beröra både form och innehåll. Här ingick att bedöma om vissa bestämmelser bör flyttas till andra dokument eller helt utgå liksom om ytterligare bestämmelser bör tillkomma. Vår genomgång av andra universitets arbetsordningar samt ställningstaganden till Ledningsutredningen kommer i vissa frågor i denna rapport redogöras för mer uttalat än i andra. Detta ska inte tolkas som att det enbart är i dessa frågor som genomgångarna haft betydelse, utan snarare att det i de frågorna funnits fler ingångar och det varit extra intressant att se hur andra valt att arbeta eller fundera över frågeställningar som kommit utifrån just Ledningsutredningen och arbetsordningarna. Bakgrund: den senaste revisionen Med anledning av förändringar i högskolelagen och högskoleförordningen gjorde Uppsala universitet en genomgripande översyn av arbetsordningen. 2 Sedan dess har vissa mindre justeringar gjorts. Översynen 2011 resulterade i att organisationen med vicerektorer, vetenskapsområden och fakultetsnämnder, som fått sin nuvarande utformning genom besluten om ny ledningsorganisation 1999, 3 bibehölls och att den uppgifts- och ansvarsfördelning som tidigare gällt mellan de olika nivåerna i stort sett fastställdes. Rektors ledningsråd reglerades i arbetsordningen, medan den akademiska senaten och processen vid framtagande av förslag till rektor och prorektor lämnades utanför översynen. Arbetets uppläggning: arbetsgruppen, sekretariatet, samråd och information, delrapporten Utredningsgruppen har bestått av: 1 Se SFS 2010:701 och 2010:1064. Ändringarna trädde i kraft 1 januari Förändringarna innebar bland annat att den tidigare regleringen av fakultetsnämnder försvann och att universiteten fick en större frihet att själva besluta om sin interna organisation. 2 Se Arbetsordning för Uppsala universitet (UFV 2011/1724) och beslut om översynen Självständigt lärosäte - direktiv till fördjupad utredning av organisation och ansvarsförhållanden vid Uppsala universitet (UFV 2010/1843). 3 Se Ny ledningsorganisation. Beslut , dnr 2487/98. 6

7 Seniorprofessor Lena Marcusson, ordförande, Universitetslektor Shirin Ahlbäck Öberg, Vetenskapsområdet för humaniora och samhällsvetenskap, Professor Mattias Martinson, Vetenskapsområdet för humaniora och samhällsvetenskap, Professor Eva Brittebo, Vetenskapsområdet för medicin och farmaci, Seniorprofessor Göran Magnusson, Vetenskapsområdet för medicin och farmaci, Professor Mikael Jonsson, Vetenskapsområdet för teknik och naturvetenskap, Professor Irene Söderhäll, Vetenskapsområdet för teknik och naturvetenskap, Gustav Sundell, doktorandnämnden, 4 Gustav Svensson, studeranderepresentant. Gruppen har biståtts av kanslichef Måns Östring, utredningssekreterare, och Malin Lindström, administrativt stöd, vilka tillsammans med ordförande utgjort sekretariatet. Utredningsgruppen har totalt haft sju sammanträden och även samrått brevledes angående rapportens innehåll. Sekretariatet har haft flera avstämningar med universitetsledningen och intervjuat vicerektorerna, deras ställföreträdare och deras kanslier enskilt. Sekretariatet har också medverkat vid möten i akademiska senaten och rektors ledningsråd, vid dekanmöte, rektors prefektmöte, kårsamverkansgruppen och konsistoriet. Sekretariatet har också medverkat vid introduktion för nya konsistorieledamöter samt träffat företrädare för Junior Faculty. Delar av sekretariatet har också träffat konsistoriets ordförande, deltagit i diskussioner med prefekterna på vetenskapsområdet för humaniora och samhällsvetenskap, universitetsförvaltningens chefsgrupp och representanter för personalorganisationerna samt företrädare för universitetsbiblioteket. Information om arbetet har funnits tillgänglig för alla medarbetare på Medarbetarportalen. 5 Utredningsgruppen överlämnade i enlighet med uppdraget en delrapport till rektor i april 2017 där vi redovisade vilka områden vi avsåg att behandla i det fortsatta arbetet. Dessa var: Arbetsordningens karaktär, struktur och inledning Uppgifter, roller och uppdelningar i olika församlingar Former för val/utseende av rektor och prorektor Ansvar, uppgifter och rollfördelning mellan akademiska ledare och styrelser/nämnder Utseende av och mandatperioder för akademiska ledare Särskilda enheter och motsvarande i arbetsordningen Nämnder och motsvarande som idag inte finns med. Utöver dessa områden innebar denna översyn av arbetsordningen också överväganden om hur arbetsordningen ska utformas och relatera till andra styrdokument samt behandling av ett antal detaljfrågor och redaktionella justeringar. Arbetet redovisas i två delar: dels ett förslag till ny lydelse av den nuvarande arbetsordningen, dels denna rapport med motiveringar och kommentarer till den nya lydelsen. Arbetsgruppen har konstaterat att Uppsala universitets arbetsordning bör ändras i flera avseenden, både innehållsligt och strukturellt. Vi har omarbetat dokumentets disposition, grupperat om innehållet och lagt till nya kapitel och nya bestämmelser. Men vi har också lyft ur 4 Ersatte under våren 2017 Dorothea Ledinek, doktorandnämnden

8 bestämmelser som vi anser bör regleras på annat sätt och på annan plats än i arbetsordningen. I flera fall föreslår vi att det ska finnas hänvisningar i arbetsordningen till sådan annan reglering. Vårt arbete förutsätter också att ett antal sådana regleringar som finns i dag härefter delvis omarbetas med anledning av nya eller förändrade bestämmelser och att nya regleringar beslutas. Rapportens disposition I denna rapport redovisas de ändringar vi föreslår. I rapportens andra kapitel anges närmare arbetsgruppens syn på hur universitetets interna organisation i principiellt viktiga och övergripande frågor bör regleras och hur en sådan reglering bör skyddas mot snabba förändringar p.g.a. tillfälliga opinioner. I rapportens tredje kapitel anges utredningsgruppens förslag om senaten och former för val av rektor och prorektor. I det fjärde kapitlet redogörs för universitetets ledningsorgan, kopplingen dem emellan och vilka konkreta förändringar vi valt att göra i statuterna beträffande deras uppgifter. I det femte kapitlet redogör vi för vilka enheter vi valt att lyfta in i statuterna under Övriga enheter samt vilka vi valt att lyfta ur. De två sista kapitlen innehåller uppgifter om vilka föreskrifter och riktlinjer vi anser behöver gås igenom med anledning av de föreslagna förändringarna samt en referens- och litteraturlista. Terminologi Ett av våra förslag är att universitetets arbetsordning ska benämnas statuter för att markera dess karaktär av grundläggande dokument avseende universitetets interna organisation och för att skilja det från de arbetsordningar som förekommer på olika nivåer inom universitetet. I denna rapport använder vi begreppet arbetsordning, när vi syftar på den nuvarande arbetsordningen och begreppet statuter, när vi syftar på de föreslagna statuterna. När vi i denna rapport använder begreppet person med vetenskaplig kompetens avser vi den grupp som i dagens arbetsordning definieras som person med vetenskaplig kompetens d.v.s. den som är professor eller annan person med anställning som lärare eller forskare som har en anställning för vilken det krävs doktorsexamen eller en motsvarande vetenskaplig kompetens. / / om de är anställda tillsvidare eller för viss tid som är längre än två år vid universitetet omfattande minst 50% av heltidsanställning 6 I statuterna bibehålls terminologin personer med vetenskaplig kompetens enligt ovan angivna definition, medan uttrycket lärare och forskare avser en vidare krets. Kap. 2 Arbetsordningens karaktär, struktur och inledning Varför statuter? Universitetets arbetsordning är det dokument som ska innehålla viktigare föreskrifter om den övergripande organisationen. Frågor kring hur ett mångvetenskapligt universitet ska styras och ledas påverkar hela verksamheten och är därmed centrala för forskningens och utbildningens 6 Arbetsordning för Uppsala universitet UFV 2015/

9 villkor. Vi anser därför att arbetsordningen måste utgå från universitetets självförståelse. Vad vill vi att verksamheten ska stå för och hur vill vi att förutsättningarna för en sådan verksamhet ska se ut? I internationella dokument om universitetens ställning betonas universitetens självstyre och betydelsen av akademisk frihet, kollegialitet och kollegialt ledarskap. 7 Den svenska grundlagen fick 2011 ett nytt stadgande som slår fast principen om forskningens frihet och anger att bestämmelser om denna ska återfinnas i lag. Högskolelagen innehåller i 1 kap. 6 en förklaring om vilka allmänna principer som ska gälla för forskningen, nämligen För forskningen skall som allmänna principer gälla att 1. forskningsproblem får fritt väljas, 2. forskningsmetoder får fritt utvecklas och 3. forskningsresultat får fritt publiceras. Detta, som ibland benämns akademisk frihet eller forskningens frihet, handlar om de enskilda forskarna. Universitetet som akademisk institution åtnjuter däremot inget grundlagsskydd i Sverige, men i samband med den s.k. autonomireformen fick frågorna om universitetens rättsliga ställning och om hur universiteten styrs och leds förnyad aktualitet. Definitionen av forskningens frihet utgår alltså från utförandet av forskningen och de deltagande forskarnas aktivitet. Men verklig akademisk frihet förutsätter i praktiken också att det finns institutioner i samhället som kan garantera denna frihet, vid sidan av de ekonomiska villkor som ofta blir avgörande. Universitetens självstyre och deras oberoende, i förhållande till såväl den politiska makten som näringsliv, ideella organisationer och andra externa aktörer, är därmed oundgängliga för den akademiska friheten. 8 Detta är bakgrunden till att frågan om universitetens arbetsordningar också fått en ny laddning, vilket för Uppsalas del framkom redan vid den genomgripande översynen Då var det en nyckelfråga i vilken utsträckning vetenskapsområdena och fakulteternas beslutanderätter skulle bevaras, trots att fakultetsnämndernas existens och deras uppgifter inte längre hade något stöd i högskolelagen och högskoleförordningen. Vid den översyn som nu pågår vid vårt universitet är det främst frågor kring hur rektor utses och hur universitetets grundvärden ska skyddas som stått i fokus. 9 Vi menar att verksamhetens grundläggande förutsättningar är så viktiga att de bör vara utgångspunkten också i universitetets arbetsordning och att de bör ges ett skydd mot alltför snabba och oöverlagda förändringar. I dag kan arbetsordningen ändras genom ett enda majoritetsbeslut i konsistoriet, låt vara att alla ärenden ska beredas och föredras. Vi föreslår att innehållet i det första kapitlet, där grundläggande principer om kollegialitet och studentinflytande slås fast, förses med ett särskilt skydd, som innebär en tröghet i beslutsfattandet och en kvalificerad majoritet för genomförande av ändringar. Detsamma ska gälla vissa andra bestämmelser i statuterna, som är av betydelse för kärnvärdena och som vi återkommer till. 7 Se t.ex. Unesco: Recommendations concerning the Status of Higher Education Teaching Personnel, 11 november 1997 och Magna Charta Universitatum Se Avkollegialiseringen av den svenska högskolan, Ahlbäck Öberg och Sundberg i Ahlbäck Öberg m.fl. (red.): Det hotade universitetet, 2016, s I den tidigare interna utredningen om arbetsordningen 2011 fanns ett underlag om hur statuter för universitetet skulle kunna utformas, utgående från ett förslag som formulerats av ledamoten Torsten Svensson. Detta underlag har använts som inspiration till föreliggande förslag. 9

10 De kapitel och paragrafer som vi föreslår ska få ett extra skydd är: 1 kap. 1-8, Övergripande bestämmelser, 5 kap. 2, Utseende av rektor och prorektor, 6 kap. 9, 12 och 18, Senatens uppgifter och Senatens valberedning, 7 kap. 1 och 2,, Vetenskapsområdena och Områdesnämnderna, 8 kap. 1 och 2,, Fakulteterna, Fakultetsnämnderna. Att arbetsordningen därmed får en viss konstitutionell prägel har föranlett oss att föreslå beteckningen Uppsala universitets statuter. Man måste ha klart för sig att detta sätt att binda sig själv som konsistoriet föreslås ställa sig bakom inte innebär ett påbud som är bindande för all framtid och under alla förutsättningar. Konsistoriet måste som styrelse för en svensk förvaltningsmyndighet ha rätt att ändra alla bestämmelser om så krävs p.g.a. nationella föreskrifter. Dessutom kan ett konsistorium med en viss sammansättning inte binda sina efterträdare. Bestämmelsen är ändå ett sätt att påminna om och inskärpa att vissa värden har en stark förankring i universitetssamfundet och bör få ett skydd mot ryckighet och tillfälliga opinioner. Ett konsistorium kan under sin mandatperiod binda sig vid att respektera vissa principer utan att det kan anses strida mot dess uppgift. Regleringen av den interna organisationen är numera enligt statsmakterna i hög grad en fråga för universitetet att själv avgöra. Vårt förslag om ändring av statuterna framgår av statuternas 1 kap. 5. En fördröjning med 6 månader innebär goda möjligheter till diskussion och förankring och kravet på 2/3 majoritet av samtliga ledamöter ger ett skydd mot lösningar som inte uppfattas som legitima inom universitetet. Gruppen har diskuterat om båda delarna behövs då det vanligaste i liknande sammanhang är att en av dessa mekanismer används. Men då universitetens styrningsdualism innebär en särskild utmaning menar vi att båda mekanismerna bör användas då de fyller olika syften. Fördelen med kravet på 2/3 majoritet är framförallt att det kräver en överbryggning mellan styrelsens olika grupperingar, där ingen enskild gruppering kan driva igenom en förändring utan stöd från fler. Fördelen med tidsfördröjningen är att det ges tid till eftertanke och förankring internt inom organisationen. Regelförändringar som är en direkt följd av ändringar i nationella föreskrifter ska självfallet inte omfattas. Statuternas utformning Precis som dagens arbetsordning föreslås statuterna, för att vara tydliga och ge en korrekt bild av vad som gäller, inbegripa en del material som är direkta citat från lagtext och förordningstext. Detta material föreslås bli återgivet med kursiv stil och förses med en fotnot, där källan anges. Vi menar att detta gör det tydligare vilka föreskrifter som universitet har att utgå från och vilka som är beslutade av universitetet och därmed kan påverkas och ändras av universitetet. Vi har valt att återge nationella föreskrifter främst när det underlättar sammanhang och förståelse. Att en nationell föreskrift inte särskilt citeras innebär självfallet inte att den inte ska tillämpas. I 1 kap. 3 anges vilka olika föreskrifter som statuterna innehåller och hur de återges. Konsistoriet föreslås reglera sin verksamhet dels genom bestämmelser i statuterna, dels genom en egen arbetsordning som revideras årligen (se 1 kap. 4 ). Vi finner att regelverket blir tydligare och mer lättillgängligt, om man i statuterna utgår från att flertalet interna enheter, inklusive konsistoriet, har vissa regler för handläggningen som beslutas av enheten och som skiljs från de grundläggande regler om organisation och uppgifter som återfinns i statuterna. 10

11 Universitetets kärnvärden Vi föreslår att 1 kap. 1 inledningsvis anger kärnan i universitetstanken: det fria kunskapssökandet, som ska prägla all verksamhet vid universitetet, både utbildning, forskning och samverkan. Vetenskapens oberoende och kvalitet är en förutsättning för kunskapssökandet, och i detta ligger också att vetenskapens normer och god forskningssed måste iakttas. Därefter slås fast att universitetet som självständigt lärosäte ska styras enligt principerna om forskningens frihet och det kollegiala styret, samtidigt som universitetet är en förvaltningsmyndighet. Studenternas aktiva deltagande betonas, och vikten av studentinflytandet och formerna för det utvecklas vidare i ett särskilt kapitel i statuterna. Alla medarbetares betydelse för verksamheten och ansvar för utvecklingen understryks. I högskolelagen betonas på flera olika sätt betydelsen av de anställdas och studenternas engagemang i verksamheten, och i förslaget till statuter återkommer också bestämmelser som ska säkerställa att alla personalgrupper och studenter får information och möjligheter att gemensamt ta ansvar för att verksamheten utvecklas och bedrivs med högsta kvalitet. Studentinflytande, personalinflytande och akademisk frihet regleras i dag i högskoleförfattningarna och i andra nationella författningar, och de återges också i viss utsträckning i universitetets föreskrifter. Universitetet har också utvecklat andra former för samråd och samverkan, bland annat genom organ som studentsamverkansgruppen, där företrädare för ledningen samråder med representanter för studentkårerna och nationerna. Vad kollegialitet innebär på ett universitet framgår däremot inte av några föreskrifter. Eftersom vi ser den kollegiala styrformen som i hög grad värd att bevara och utveckla, kommer vi i det följande beskriva innebörden av begreppet och ange hur vi menar att den kollegiala styrformen bör utformas för universitetet. Kollegialitetens innebörd Under de senaste åren har universitetsdebatten i hög grad präglats av en beskriven motsättning mellan kollegialitet och s.k. linjestyrning. Kollegialitet har av en del framställts som otidsenlig, kontraproduktiv och problemfylld. Ibland beskrivs begreppet främst som en variant av vänskapskorruption, ett system för gynnande av de egna kollegerna för tjänster och gentjänster. Linjestyrningen anses däremot, av kritikerna till kollegialiteten, präglas av effektivitet och tydlighet. Motbilden är att kollegialitet har en lång tradition och är ett styrsystem med gamla rötter men samtidigt i dag kan ses som en modern styrform som med fördel används för kunskapsorganisationer. 10 Vi har tagit till utgångspunkt att kollegialitet är en styrform som bör bevaras och utvecklas, eftersom det är den modell som bäst tillvaratar och skyddar oberoendet och det självständiga kritiska tänkandet. Men det krävs kunskap om vad kollegialitet betyder och under vilka förutsättningar den kan fungera. Kollegialitetens innebörd har sammanfattats på ett som vi menar klargörande sätt, där de olika delarna av begreppet hållits isär: 1. Kollegiet fattar beslut grundade på en prövande och kritisk diskussion med argument grundade på vetenskaplig kunskap och evidens. 2. Ledning av verksamheten sker i den kollegiala linjen, där ledarna utses bland sina likar (kollegiet), ledarskapet präglas av samspel med kollegerna och ledarskapet roterar. För kollegialitet inom universitetsvärlden innebär det att det är fråga om ett akademiskt ledarskap. 10 Hela denna omfattande diskussion kan inte redovisas på ett rättvisande sätt i detta sammanhang. Vi hänvisar till vår referenslista, där man också finner hänvisningar till ytterligare litteratur, som vi haft nytta av i vårt arbete. 11

12 Kollegialitet är därmed en fråga om både kultur och struktur. För att detta ska fungera i dag krävs att beslutsfattande och maktfördelning klargörs och att det finns kopplingar mellan beslutsnivåerna så att det akademiska ledarskapet kan bidra till att hålla samman organisationen i en universitetsgemensam verksamhet. En kollegial styrning är en form av internt självstyre, men även sådan styrning kräver att det finns ordnade former för verksamheten. 11 Det krävs att styrdokument och regler präglas av kollegialiteten som ideal och styrform och framför allt att medarbetarna får möjlighet att tillägna sig vad som krävs för ett kollegialt samspel och beslutsfattande. En kollegial styrform måste för att fungera väl bygga på att medarbetarna engagerar sig, tar ansvar och känner det som en plikt att bidra till att universitetets verksamhet utvecklas positivt. Allt detta är en del av begreppet kollegialitet och vi uttrycker det i statuternas 1 kap. 2. Kollegialitet som styrform i vår tid I strikt mening är kollegialiteten avgränsad så att den omfattar de medarbetare som har en särskild anställning, baserad på en högre utbildning och ett professionellt kunnande på ett utpekat område. I vårt fall rör det sig om personer med vetenskaplig kompetens enligt den definition som återfinns i arbetsordningen. Denna bestämning är också avgörande för hur kollegialiteten gestaltar sig i den kollegiala linjen och den ligger bakom bestämmelsen i högskolelagen om det särskilda beslutsfattande som innefattar bedömning av dels uppläggning, genomförande av eller kvalitet i utbildningen, dels organisation av eller kvalitet i forskningen. 12 Universitetsvärlden har under de senaste femtio åren förändrats bland annat på så sätt att studenternas och andra anställdas inflytande ökat. I dag finns också både demokratiska inslag och fackligt medbestämmande i universitetens styrning. Hur kan då detta förenas med det starka kollegiala inflytandet som vi förespråkar? Vi menar att den kollegiala kulturen som här beskrivits bör få genomslag i de beslutsfattande organen och att medarbetarnas och studenternas inflytande i organisationen får uttryck i regler om ledamotskap, närvarorätt och samrådsförfarande. Sammansättningen av olika organ, från konsistoriet till institutionsstyrelserna illustrerar detta. Men kollegialiteten handlar också i hög grad om hur arbetsformerna och processerna utformas. Det är fråga om att de bästa argumenten ska komma fram, vilket kräver diskussion och kritisk reflektion, innan beslut kan fattas. De akademiska ledarna måste visa öppenhet och lyhördhet för den interna debatten och respektera de processer som är föreskrivna. Men det är också fråga om en intern kultur, där alla tar ansvar för det gemensamma och uppfattar det som en skyldighet att engagera sig i verksamheten och stödja de personer som åtar sig uppdrag inom organisationen, bland annat genom att respektera de beslut som fattats. I statuterna bör det slås fast att ansvaret för universitetets kvalitet och utveckling delas av alla medarbetare och studenter. Samspelet med andra styrformer Universitetsverksamheten är komplex och krävande. Universiteten är inga vanliga förvaltningsmyndigheter, brukar det heta. Uppgiften att bedriva och utveckla utbildning och forskning kräver andra förutsättningar än förvaltningsuppgifterna, bland dem ärendehandläggningen. Men universiteten verkar också i konkurrens med andra lärosäten och i en internationell kontext. Dessutom är studenter, och även anställda, utsatta för universitetets 11 Denna beskrivning är delvis hämtad från Sahlin/Zetterquist: Kollegialitet en modern styrform. 12 Högskolelagen (1992:1434) 2 kap

13 myndighetsutövning i form av examination, rekrytering och andra myndighetsbeslut. Allt detta ställer särskilda krav på organisation, ledning och styrning. De principer om rättssäkerhet, effektivitet och demokrati som gäller offentlig förvaltning ska respekteras och levandegöras inom universitetet. Vid sidan av det kollegiala styret finns på universitetet ett byråkratiskt styrsystem, där myndighetsregler och principer om god förvaltningssed är bestämmande. Det måste noteras att även det byråkratiska styrsystemet på universitetet har ett inslag av kollegialitet i och med att cheferna: rektor, vicerektorer, dekaner och prefekter, är kollegialt valda. På universiteten, lika väl som på andra förvaltningsmyndigheter finns i dag också inslag av managementstyrning, som kännetecknas av marknad, konkurrens och företagsliknande inslag. En lyckad balans mellan olika styrformer inom universitetet kan beskrivas på följande sätt: De kollegialt utsedda akademiska ledarna ansvarar för ledning och förvaltning, medan det interna kollegiala systemet, exempelvis fakultetsnämnder och institutionsstyrelser svarar för innehåll och kvalitet i forskning, utbildning och samverkan. När det gäller strategiska frågor om universitetets mål och inriktning, förutsätts de båda systemen samverka. Och i själva verket är de ju sammanflätade genom den kollegiala linjen. Eftersom det är fråga om två olika former av styrning inom samma organisation, måste de samspela med varandra, med ömsesidig respekt och genom en tydlig fördelning av arbetsuppgifter och beslutskompetenser. Rektor Rektor som myndighetschef har ett avgörande ansvar inte bara för de akademiska kärnvärdenas genomslag utan också för myndighetsverksamhetens rättsenlighet. Detta understryks särskilt i 1 kap. 6 i de föreslagna statuterna. Ansvaret för universitetet måste också ligga hos hela den kollegiala linjen. Att universitetsförvaltningen och särskilt universitetsdirektören som framgår av särskilda bestämmelser (se 12 kap. i statuterna) har ett ansvar för myndighetsverksamheten innebär inte ett minskat ansvar för den kollegiala linjen. I universitetets ledning förenas de två styrformerna. Rektors uppgifter och den kollegiala linjens betydelse uttrycks i 1 kap. 6 och 7 i statuterna och utvecklas sedan närmare i 5, 7, 8 och 9 kapitlen. Senaten Vi föreslår att den akademiska senaten vid Uppsala universitet byter namn till Senaten, regleras i statuterna och får en ny roll som en samlad, kollegialt förankrad församling med initiativrätt. Senaten får också rollen som valförsamling vid rektorsvalen, och lärarkollegiet i senaten fungerar som valförsamling vid utseende av ledamöter som utses av lärarna i konsistoriet. Även övriga anställda får representation i senaten. Senatens nya roll och dess betydelse som en stark, kollegialt präglad församling för hela universitet markeras av att den enligt vårt förslag omnämns redan i statuternas första kapitel och får ett särskilt skydd mot snabba förändringar i universitetets interna organisation. 13

14 Kap. 3 och prorektor Senaten och former för val av rektor Inledning En akademisk senat inrättades vid Uppsala universitet i samband med den ledningsreform den 1 juli 1999 som innebar en indelning av universitetet i tre vetenskapsområden. Senaten angavs ha till uppgift att stärka det kollegiala inflytandet i principiellt viktiga frågor genom en öppen dialog. Tanken var att senaten skulle kunna bidra till att upprätthålla en balans mellan kollegiet, studenterna, universitetsledningen och konsistoriet kring frågor som är avgörande för universitetets fortlevnad och utveckling. En rektor eller ett konsistorium som fått problem skulle kunna vända sig till senaten för stöd eller åtminstone upplysning om hur kollegiet och en samlad studentopinion uppfattade en kritisk situation. Senaten i dag Enligt den akademiska senatens instruktion som beslutats av rektor och ändrades senast den 19 augusti 2008 har senaten till uppgift att föra en diskussion om och framföra synpunkter på måloch strategiarbete, regeringsförslag, universitetets organisation och forsknings- och utbildningspolitiska frågor av vikt för universitetet. Senaten kan bilda arbetsgrupper och förbereda frågor och den ska på rektors begäran avge yttranden i frågor av principiell vikt som behandlas i konsistoriet. 13 Akademiska senaten består idag av 68 ledamöter, varav 48 lärare och 20 studenter. Rektorsval Under hösten 2016 när formerna för att utse rektor blev aktuell inför utseende till mandatperioden med början blev det tydligt att den process som använts för att besluta om dessa former inte var optimal. Formerna för utseende av rektor har fastställts av konsistoriet från gång till gång med följden att formerna sett olika ut. Röster höjdes för att formalisera processen för att öka transparensen. Om organisationen vet hur processen kommer att se ut ökar förtroendet för att resultatet blir det bästa möjliga. Modellen i Uppsala har varit att en valförsamling och från 2011 en hörandeförsamling tillsatts enkom för uppdraget att höra och ta fram rektorskandidater. Denna församling har varierat något i sammansättning men under de två senaste gångerna har den bestått av 65 ledamöter varav 33 lärare, 18 studenter och 14 från personalorganisationerna. Noterbart är att personalorganisationerna även utsett några lärare på sina mandat. Senaten Vår bedömning Den akademiska senaten uppskattas av många som en arena för diskussion över fakultets- och ämnesgränser, där inte minst yngre lärare och forskare samt studenter kan få en fördjupad kunskap och förståelse för universitetet som institution och samhällelig kraft. Diskussionerna har dock ofta stannat inom senaten och inte blivit uppmärksammade inom universitetet som 13 Instruktion för akademiska senaten UFV 2007/

15 helhet. Senaten fyller en funktion som ett diskussionsforum, där rektor kan få synpunkter på idéer och förslag. Däremot kan vi konstatera att senaten inte idag är en balanserande kraft mellan rektor, konsistorium och kollegiet. Senaten har inte heller fått eller tagit på sig en roll som opinionsbildare inom universitetsgemenskapen. Det finns olika modeller att inspireras av, när det gäller sådana universitetsövergripande organ. Lunds universitet har ett universitetskollegium, som dock förefallet ha en relativt begränsad roll. I amerikanska universitet finns ofta starka senater som har en viktig kollegial uppgift. 14 Vi menar att Uppsala universitet, som historiskt har starka fakulteter, bör skapa en egen modell som är anpassad efter vår egen tradition. Senaten ska inte ses som en ersättning för eller en konkurrent till levande fakultetsmiljöer med beslutsmakt utan just som en arena för samverkan i universitetsgemensamma frågor. Vi ser framför oss att senaten kan utvecklas till en stark, kollegialt dominerad församling, om den får en mer självständig ställning och ett antal väsentliga uppgifter. Senaten bör vara ett centralt forum inom universitetet, där samarbete över fakultets- och områdesgränser kan utvecklas och prioriteras. Om universitetet ska behålla sin ställning som ett mångvetenskapligt men också samlande lärosäte, där både olika forsknings- och utbildningsprofiler är starka och tvärvetenskapliga satsningar och nya utbildningar över fakultetsgränserna kan diskuteras, behövs i hög grad en sådan kollegial församling. Vårt förslag Vårt förslag bygger på att de ursprungliga tankarna om senaten förs vidare och att senaten anförtros uppgiften att ge röst åt universitetets anställda och studenter i samband med utseende av rektor och prorektor. Senaten bör få ett väsentligt inflytande i processen och dess förslag till konsistoriet bör väga mycket tungt. Att senaten kommer att fungera som valförsamling vid rektorsvalen innebär att ledamöterna genom sitt aktiva deltagande i senatens löpande arbete kommer att ha erfarenhet av att samarbeta över fakultetsgränserna och mellan anställda och studenter, när det blir dags för valförfarandet. På så sätt stärks möjligheterna för långsiktiga överväganden som kan grundas på kunskap om universitetets förutsättningar och utmaningar. Eftersom denna process framstår som central för det kollegiala systemet, bör den vara tydligt reglerad i statuterna. Denna reglering bör skyddas från snabba förändringar enligt den metod som beskrivits i rapportens första kapitel. Vårt förslag innebär vidare att senatens sammansättning, liksom dess uppgifter i övrigt och viktigare inslag i organisation och procedurer, slås fast i statuterna. På det sättet kan senatens självständighet garanteras, vilket är en förutsättning för att den ska kunna spela den roll inom universitetet som vi förespråkar. Vi utesluter inte att denna roll kan utvecklas genom senatens egna initiativ så att t.ex. kommittéer och särskilda beredningsgrupper med även externa deltagare kan komma att bildas. På så sätt kan senaten ha kontakt med grupperingar inom universitetet som kan ha svårt att få tillräckligt utrymme i den ordinarie kretsen av ledamöter, t.ex. doktorander och unga lärare och forskare. Den sammansättning som hittills rått måste ses över, bland annat med hänsyn till den nya rollen vid utseende av rektor och prorektor. Dagens representation av personer med vetenskaplig kompetens och studenter i senaten bör kompletteras med att övriga anställda också får utse ledamöter. 14 Se närmare Engwall, Montesquieu på universitet. Styrelse, rektor och senat i samspel, i Wedlin, Linda & Pallas, Josef (red.): Det ostyrda universitetet? Perspektiv på styrning, autonomi och reform av svenska lärosäten,

16 I enlighet med dessa tankegångar föreslår vi att senaten får ökade befogenheter vid sidan av de som redan nämns i dagens instruktion. Vi menar att senatens befogenheter ska framgå av universitetets statuter. Den akademiska senaten har idag enligt rektors instruktion till uppgift att föra en diskussion om och framföra synpunkter på Mål- och strategiarbete för universitetets verksamheter: utbildning och forskning samt samverkan med det omgivande samhället Regeringens propositioner rörande högskolan Universitetets organisation Forsknings- och utbildningspolitiska frågor av vikt för universitetet. Den akademiska senaten kan bilda arbetsgrupper och förbereda frågor av angivet slag. Den skall på rektors begäran avge yttranden i frågor av principiell vikt som behandlas i konsistoriet. 15 Den akademiska senaten som den fungerar i dag har alltså möjlighet att göra en hel del av det som vi menar att den nya senaten ska ha till uppgift att göra. Till exempel ska den idag avge yttranden i frågor av principiell vikt när rektor så begär. Vi menar att detta ska förtydligas så att senaten uttryckligen blir en intern remissinstans. Vi föreslår även följande tillägg till uppgifterna: initiativrätt, valförsamling vid utseende av rektor och prorektor, beredning av förslag till externa konsistorieledamöter som underlag för de av regeringen utsedda nomineringspersonerna, lärarkollegiet i senaten utgör valförsamling som utser lärarledamöter i konsistoriet och utgöra intern remissinstans i frågor av principiell vikt som rör universitetet som akademisk institution. Initiativrätt innebär att varje senator kan väcka förslag och att senaten genom majoritetsbeslut kan avge yttranden, avgöra frågor om sin interna organisation och arbetsmetod samt väcka frågor hos andra universitetsorgan. I den mån beslutsfattande och beslutsprocesser finns reglerade för sådana organ har naturligtvis senaten ingen rätt att kräva att dess initiativ leder till bestämda åtgärder. De utökade befogenheterna kommer enligt vår bedömning leda till att det blir mer åtråvärt att bli senator. Vi menar också att man på ytterligare sätt kan stärka senatens självständighet och därmed bidra till att den blir en viktig kraft inom universitetet som en oberoende röst. Senaten ska själv inom sig utse presidium som har ansvar för att bestämma dagordningen. Presidiet ska bestå av en ordförande som väljs bland ledamöterna från personer med vetenskaplig kompetens. Tre vice ordförande som väljs bland ledamöterna i respektive gruppering, d.v.s. en från personer med vetenskaplig kompetens, en från studenterna och en från övriga anställda. Rektor ska ha möjlighet att rådgöra med senaten, men detta bör inte kombineras med en generell närvarorätt eller som idag rättighet att delta i överläggningarna. För att senaten ska kunna vara den balanserande och oberoende kraft som förslaget eftersträvar krävs den självständighet som ges av att senaten själv kan bestämma när rektor, prorektor, universitetsdirektör eller andra inbjuds att vara med. Det är också av denna anledning som presidiet ska utses av senaten själv och inte som idag när ordföranden utses av rektor. Senaten utser en valberedning för interna val och för rektorsvalet. 15 Instruktion för akademiska senaten UFV 2007/

17 Sammansättning För att senaten ska kunna vara en effektiv organisation med rimligt hög närvaro vid mötena och samtidigt vara avpassad för rollen som valförsamling vid rektorsvalen föreslår vi att senaten ska bestå av sammanlagt 65 ledamöter. Senaten ska vara en stark kollegial kraft och bör därför ha en kvalificerad majoritet av personer med vetenskaplig kompetens. För de frågor som senaten ska avgöra är det centralt att tillräckligt många ledamöter har en bred och djup kunskap om verksamheten och egen erfarenhet av undervisningens och forskningens villkor samt den vetenskapliga argumentationens teori och praktik. Sådan erfarenhet behövs för att ta ställning till frågor som rör långsiktig inverkan på universitetets utveckling. Vi föreslår därför att personer med vetenskaplig kompetens ska utgöra 60 % av församlingen, d.v.s. 39 ledamöter. Fördelningen mellan vetenskapsområden ska fördelas procentuellt utifrån vetenskapsområdets storlek sett till valbara och röstberättigade. Hur valen går till ska liksom idag specificeras i valanvisningar. Studenterna ska tillförsäkras ett viktigt inflytande, särskilt i frågor som rör utbildning och organisation. Vi föreslår att studenterna ska utgöra 23 % av församlingen, dvs. 15 ledamöter. För övriga anställda tänker vi oss att anställda inom vetenskapsområdena samt den centrala förvaltningen och universitetsbiblioteket ska kunna bli företrädda med sammanlagt 17 % av ledamöterna, d.v.s. 11 ledamöter. Vilka anställda som avses anges i 2 kap. 2 i statuterna. Vi förslår att det väljs tre gruppsuppleanter för personerna med vetenskaplig kompetens, 5 för studenterna och 2 för övriga anställda. Därutöver har personalorganisationerna rätt att utse fyra representanter som har närvaro- och yttranderätt i senaten. Val av ledamöter till senaten För val till senaten föreslår vi vidare följande: Mandatperiod för ordförande och presidium är ett år. Dessa personer kan väljas för ytterligare ett år i taget, dock med en sammanlagd tjänstgöring på högst sex år. Mandatperioder för ledamöter föreslås vara 3 år med sammanlagd tjänstgöring på högst nio år. Ledamöter som utses av studenterna utses enligt bestämmelser i studentkårsförordningen (2009:769). Ledamöter som utses av studenterna utses för en mandatperiod om högst ett år i taget. Utöver personer med vetenskaplig kompetens och studenter ska övriga anställda välja ledamöter. Då dessa tidigare representerats och utsetts av personalorganisationerna på det sätt de valt, behöver en ny ordning skapas för att utse övriga anställda. Valbar och röstberättigad i kretsen övriga anställda är den som har en anställning vid Uppsala universitet och - inte ingår i ett vetenskapsområdes valkrets av personer med vetenskaplig kompetens och - är tillsvidareanställd eller för viss tid som är längre än två år vid universitetet omfattande minst 50% av heltidsanställning. Vidare föreslår utredningsgruppen att övrig personal väljs genom elektronisk röstning efter nomineringsförfarande. Ordningen för att utse övriga anställda bör föras in och regleras i samma föreskrifter som för val till områdes- och fakultetsnämnder och institutionsstyrelser. 17

18 Universitetsledningen 16, stf vicerektorerna och dekanerna ska inte kunna väljas till senatorer. Detta för att dessa akademiska ledare och chefer är direkt involverade i den övergripande ledningen av universitetet. För att senaten ska stå oberoende ska de därför inte kunna inneha båda rollerna samtidigt. Utredningsgruppen menar däremot att t.ex. prodekaner, sektionsdekaner och prefekter ska kunna väljas till senatorer. Även om dessa också är akademiska ledare så innefattar inte deras roller ett lika direkt universitetsövergripande ansvar som de tidigare nämnda. Senaten får med våra förslag en ny roll, nya uppdrag och förändrad sammansättning. För att markera nystarten föreslår vi ett namnbyte från Akademiska senaten till Senaten. Att senatens ställning och uppgifter regleras i statuterna i stället för i en instruktion från rektor markerar också att senaten företräder hela universitetet och har en unik roll. Initialt blir det fråga om att sjösätta en ny organisation, när universitetets nya statuter antagits. Utseende av rektor och prorektor Vårt förslag i korthet Utredningsgruppens förslag är att nyckeldelar i processen regleras i statuterna och ges ett särskilt skydd mot snabba förändringar. Processen som föreslås, och som beskrivs mer detaljerat nedan, liknar de processer som använts innan 2005 års ordning. Förslag till rektor och prorektor överlämnas till konsistoriet av en valförsamling som har haft en intern valberedning med en sammankallande från kollegiet. Förslaget innebär en renodling av rollerna där senaten fungerar som valförsamling och tillsammans med sin valberedning har den operativa rollen och konsistoriet process- och kontrollansvar. Vår utgångspunkt I arbetet med denna översyn har det med tydlighet framförts önskemål från många håll om att nyckeldelar i processen kring att utse rektor och prorektor ska regleras i arbetsordningen. Utredningsgruppen har som utgångspunkt velat stärka och garantera det interna inflytandet över processen samtidigt som konsistoriets roll som kontrollinstans och universitetets yttersta ansvariga organ behöver beaktas. Denna balans mellan den kollegiala principen om att välja de akademiska ledarna och ansvarsutkrävande är inte alltid självklar eller lätt att hitta men att ha en process där rektorskandidaten har stark legitimitet och konsistoriets, kollegiets, studenternas och övriga anställdas förtroende är av största vikt och önskvärt för alla. Vid våra överväganden om vad som ska regleras har utredningsgruppen bland annat tagit del av hur andra universitet valt att reglera sina processer men även haft för avsikt att öka transparensen och förutsägbarheten. Vid övervägandena om vilken process som föreslås har vi även bearbetat de remissvar som skickades till konsistoriet under hösten Med universitetsledningen menas rektor, prorektor, universitetsdirektören och vicerektorerna. Begreppet utvecklas i kapitel Under hösten 2016 skickades en PM, Former för framtagande av förslag till rektor och utseende av prorektor från (UFV 2016/1636) på internremiss inom Uppsala universitet inför beslut i konsistoriet. Elva remissvar inkom och det är dessa som utredningsgruppen bearbetat. 18

19 Förändringar av processen vid Uppsala universitet under de senaste gångerna Under de senast genomförda processerna (-03, -05, -11) för att utse rektor och prorektor har formerna ändrats mellan gångerna. Formerna har beslutats från gång till gång med en oförutsägbarhet och minskad transparens som följd. Den oförutsägbarheten har haft negativa konsekvenser och verkat uppslitande för organisationen. Många röster höjdes under hösten 2016 för behovet av att reglera grunderna i processen så att frågan om formerna inte ska leda till diskussion vid varje tillfälle och för att öka stabiliteten och transparensen. Den process som slutligen fastställdes inför utseende av rektor under 2017 innebar i korthet att en rekryteringsgrupp sattes samman av två ledamöter från konsistoriet, varav vice ordföranden utsågs till sammankallande i rekryteringsgruppen, tre ledamöter från hörandeförsamlingen, två ledamöter som utsågs av studenterna och en ledamot som utsågs av personalorganisationerna. Både denna gång och 2011 och 2005 skiljde sig processen på ett tydligt sätt mot tidigare då det fram till 2003 funnits en valförsamling med en intern valberedning, där rollerna och ansvarsfördelningen var mer tydlig mellan konsistoriet och valberedningen. Vid 2005 och 2011 års processer valde konsistoriet att istället för valberedning tillsätta en rekryteringsgrupp ledd av konsistoriet. Konsistoriet hade då två ledamöter inklusive sammankallandeposten i rekryteringsgruppen. År 2011 byttes begreppet valförsamling till dagens hörandeförsamling. Det förslag som vi här presenterar är en återgång till den ordning som gällde innan valet 2005 och vi har haft för avsikt att renodla rollerna mellan konsistoriet och kollegiet tillsammans med studenterna och de övriga anställda. Den nuvarande ordningen där konsistoriet medverkar i rekryteringsgruppen gör att ansvarsfördelningen och rollerna sammanblandas. Vi förespråkar istället ett samrådsförfarande för att upprätthålla rollfördelningen och för att se till att konsistoriet självklart hålls informerat under hela processen. Jämförelse med reglering vid andra universitet Vid en jämförelse med andra universitets arbetsordningar kan vi se att hur man valt att reglera utseende av rektor varierar. Det vanligaste är att formerna för utseende av rektor regleras i ett särskilt dokument som fastställs varje gång frågan blir aktuell eller att inget om processen är reglerat, se t.ex. Göteborgs universitet 18, Stockholms universitet 19 och Linköpings universitet 20. Vilket som sagt också varit fallet här vid Uppsala universitet. Vid Umeå universitet har man i arbetsordningen reglerat att [i]nför de tillfällen då universitetet ska rekrytera en ny rektor fastställer universitetsstyrelsen kravprofil, handläggningsordning och tidsplan. 21 Inga mer detaljer eller hur processen går till i övrigt finns reglerat i arbetsordningen. Vid Lunds universitet finns vissa nyckeldelar reglerade på en generell nivå: Rektor utses av regeringen efter förslag från universitetsstyrelsen. Det åligger universitetsstyrelsen att höra studenter, lärare och övriga anställda innan förslaget lämnas (2 kap. 8 HF). Prorektor utses av styrelsen (2 kap. 10 andra stycket HF). 18 Arbetsordning vid Göteborgs universitet, Dnr V 2016/462. Beslutad Arbetsordning med regler för delegering vid Stockholms universitet, Dnr SU FV Fastställd att gälla fr.o.m Arbetsordning för Linköpings universitet fr.o.m. 2017, Dnr LiU Beslutad Arbetsordning för Umeå universitet kap. 3.3 s. 7, Dnr FS Fastställd

20 Processen ska följa följande ordning: Universitetsstyrelsen utser inom sig en beredningsgrupp. Universitetsstyrelsens första uppgift är att efter hörande i universitetskollegiet fastställa en kravprofil för rektor och prorektor. Universitetsstyrelsens andra uppgift är att efter beredning och hörande i universitetskollegiet besluta om förslag till rektor och besluta om prorektor. Hörande av studenter, lärare och övriga anställda sker genom universitetskollegiet. I processen ska jämställdhetsaspekten särskilt beaktas (2 kap. 8 HF). 22 Utredningsgruppen har efter diskussion valt att lägga ett förslag, där man liksom Lunds universitet, reglerar vissa nyckeldelar i processen. Förhoppningen är att universitetet härigenom i fortsättningen inte behöver gå igenom den många gånger upprivande processen med att ta fram en ny ordning varje gång ämnet aktualiseras. De valda nyckeldelarna som föreslås regleras i statuterna 5 kap. 2 uppehåller sig kring det utredningsgruppen ser och upplevt som potentiella konfliktpunkter. Det är också dessa delar som för våra utgångspunkter är av största vikt att reglera, dels för att undvika motsättningar, dels för att ge förutsättningar för en transparent process. Vårt förslag till process vid Uppsala universitet 2 kap. 8 i Högskoleförordningen slår fast att Rektor skall anställas genom beslut av regeringen för högst sex år efter förslag av styrelsen för högskolan. Anställningen får förnyas, dock högst två gånger om vardera högst tre år. Innan styrelsen lämnar sitt förslag skall den höra lärarna, övriga anställda och studenterna på det sätt som styrelsen har bestämt. I sitt arbete med att föreslå rektor, skall styrelsen så långt möjligt ta fram såväl kvinnliga som manliga kandidater. Styrelsen skall för regeringen redovisa hur jämställdhetsaspekten har beaktats. Förordning (2002:558). Konsistoriet Rollen Konsistoriet ska vara kontrollinstans för processen och dess kvalitet samt säkerställa att anställda och studenter har ett reellt inflytande. Därigenom kommer den kandidat som slutligen föreslås kunna ha förtroende från alla håll. Det är konsistoriet som slutligen tar ställning till senatens förslag och beslutar om förslag på rektor och överlämnar det till regeringen. Konsistoriet ska under hela processen hållas informerat. Såväl kravprofil som hörandet av slutkandidater ska föregås av samråd med konsistoriets ordförande. Konsistoriet ska ges möjlighet att träffa slutkandidaten innan de fattar beslut om förslag till regeringen. Konsistoriet har till uppgift att utse prorektor efter förslag från senaten och har även i detta fall ansvar för att processen uppfyller de krav som beskrivits här. 22 Arbetsordning för Lunds universitet, kap. 2.8 s. 8, Dnr STYR 2016/1486. Fastställd