Burma, eller Myanmar, ligger i Sydöstasien med kust mot Bengaliska viken och Indiska oceanen.

Transkript

1 Burma Det buddistiska Burma, eller Myanmar, i Sydöstasien koloniserades på 1800-talet av Storbritannien, men blev självständigt 1948 efter ett befrielsekrig. Landet var då ett av de mest utvecklade i Asien. En nedgång började 1962, då militären tog makten. Juntan härskade oinskränkt till 2010, då en demokratisering inleddes. Burmas kanske mest kända medborgare är Aung San Suu Kyi, som tilldelades Nobels fredspris 1991 för sin fredliga kamp för demokrati. Geografi Burma, eller Myanmar, ligger i Sydöstasien med kust mot Bengaliska viken och Indiska oceanen. Centralslätten kring floderna Irrawaddy (Ayeyarwady) och Sittang (Sittaung) är helt omgärdad av en hästskoliknande kedja av berg och högplatåer som avgränsar landet från Bangladesh och Indien i nordväst samt Kina, Laos och Thailand i öst. Floderna Chindwin och Salween skär igenom dessa bergsområden i väst respektive öst. I södra Burma löper en smal skogrik landremsa längs Thailand ned till Malackahalvöns smalaste del. Utanför sträcker sig Mergui (Myeik)-arkipelagen med ett stort antal öar. Irrawaddy och andra floder har bildat bördiga deltaområden där merparten av landets ris odlas. 1/64

2 Yta km2 (2017) Tid svensk + 5,5 timmar Angränsande land/länder Bangladesh, Indien, Kina, Laos, Thailand Huvudstad med antal invånare 1 Naypyidaw 1,56 milj Övriga större städer Rangoon (Yangon) (4,9 milj inv), Mandalay (1,6 milj), Moulmein (Mawlamyine) ( ), Bassein (Pathein) 2 ( ) Högsta berg Hkakabo Razi (5881 m) Viktiga floder Irrawaddy (Ayeyarwady), Chindwin, Sittang, Salween (Thanlwin) 1. folkräkning uppskattning 2012 Klimat Klimatet är i huvudsak tropiskt och påverkas av sydvästmonsunen från Indiska oceanen, som ger tre årstider: en varm regntid från slutet av maj till slutet av oktober, en svalare och torrare period från oktober till mitten av februari och en varm torrtid från februari till maj. 2/64

3 I högländerna är klimatet svalt; snö förekommer i de allra nordligaste bergsområdena i januari och februari. FAKTA KLIMAT Medeltemperatur/dygn Rangoon 36 C (mars-april), 18 C (jan) Medelnederbörd/månad Rangoon 582 mm (juli), 3 mm (dec-jan) Befolkning och språk Uppgifter om antalet invånare och annan statistik är i många fall osäkra, bland annat beroende på att många har flytt eller arbetar utomlands. Nästan en tredjedel av burmeserna är under 15 år och mindre än en av tio uppnår 60 års ålder. En stor del av befolkningen bor i de bördiga områdena längs floden Irrawaddy och i dess delta. När den första folkräkningen på över 30 år genomfördes 2014 stannade befolkningssiffran på drygt 51 miljoner, omkring 9 miljoner färre än väntat. Den lägre siffran antogs delvis bero på att födelsetalen minskat mer än myndigheterna haft klart för sig, men en orsak var också att minst personer ur den muslimska minoriteten rohingya (se nedan) inte räknats. Även omfånget av andra minoritetsfolk tros ha underskattats, eftersom en del lever i oroliga områden dit myndigheterna inte kunnat ta sig. Drygt två tredjedelar av invånarna tillhör bamarfolket som också kallas burmaner. De bor i huvudsak i låglandet, på den vidsträckta centralslätten kring Irrawaddy och Sittang. Det var efter detta folk som landet fick sitt namn. I denna text används termen burmaner om bamarfolket, medan burmeser avser alla invånare i Burma oavsett etnisk tillhörighet bytte den dåvarande militärregimen namn på landet, från Socialistiska republiken Unionen Burma till Unionen Myanmar. Det gamla namnet Burma ansågs diskriminera de invånare som inte är burmaner. Namnet Myanmar används i många länder, men liksom många svenska medier har vi i denna skrift valt att hålla fast vid namnet Burma. Även stavningen på städer och vissa folkgrupper ändrades och i dessa fall anges här den nya stavningen inom parentes. Omkring 30 procent av landets befolkning tillhör cirka 100 officiellt erkända nationella minoriteter. Störst är shan, som bor i dalarna på högplatån i öster. Den näst största minoriteten, karen (kayin), återfinns dels i Irrawaddyflodens delta sydväst om staden Rangoon (Yangon), dels i gränsbergen mot Thailand i öster. Arakaneserna (rakhine) bor i delstaten Rakhine som ligger vid kusten i väster och gränsar till Bangladesh i norr. I Rakhine finns också en muslimsk minoritet, rohingya, som talar sin egen arakanesiska dialekt, vilken är uppblandad med bengaliska och persiska. Rohingya har sedan 1960-talet förföljts av regimen, som ser dem som ett utländskt folk som därför inte får medborgarskap. De senaste åren har diskrimineringen av rohingya vuxit till ett av landets allvarligaste problem. FN har beskrivit dem som en av världens mest förföljda minoriteter. De får inte lämna Rakhine utan tillstånd eller ens röra sig fritt inom delstaten. I vissa områden i Rakhine måste rohingya begära tillstånd för att få gifta sig och de får inte skaffa mer än två barn. Rohingya utnyttjas också ofta för tvångsarbete. Andra folkgrupper är chin längs gränsen mot Indien, kachin och naga i bergen längst i norr, karenni (kayah) strax norr om karenernas område vid thailändska gränsen samt mon utefter kusten längst ned i sydöst. I synnerhet i shanfolkets område i nordöst återfinns bergsfolk som wa, lahu, akha, pa-o, palaung samt en mängd 3/64

4 andra mindre folkslag. Wa-folket svarar för en stor del av opiumhanteringen. Bland inflyttade utlänningar märks framför allt kineserna och indierna som ofta dominerar affärslivet i städerna. När Burma blev självständigt 1948 underlät den nya regeringen att lösa frågan om minoriteternas rättigheter. Minoritetsfolken har i princip inget att säga till om i samhället och är ekonomiskt svårt eftersatta. De har mycket sämre tillgång till utbildning och vård än burmanerna. Olika väpnade rörelser har sedan självständigheten kämpat för någon form av självstyre. Landet har därför mer eller mindre befunnit sig i inbördeskrig under hela sin moderna historia. Militärregimens politik gentemot minoritetsfolken ledde till en omfattande utvandring till grannländerna och till stora interna flyktingströmmar. Vid slutet av 2013 befann sig drygt människor på flykt inom landet, främst i sydöst och i Rakhine, enligt FN och organisationen Border Consortium. Folkmajoritetens språk, burmanska, är officiellt språk. Tillsammans med tibetanska utgör det stommen i den tibeto-burmanska språkgruppen. Dit hör också flera av Burmas minoritetsspråk: arakanesiska, karen, karenni, kachin och chin samt några mindre språk. Mon, palaung och wa tillhör språkgruppen mon-khmer och är således besläktade med khmer, huvudspråket i Kambodja. Shan är ett thaispråk, nära besläktat med thailändska och laotiska. Nästan samtliga språk skrivs med ett alfabet som, med vissa modifikationer, är baserat på monfolkets skrift vilken i sin tur har inspirerats av sydindiska skrivsätt. Kristna missionärer införde på 1800-talet det latinska alfabetet för att skriva kachin, chin och wa. Engelska används allmänt i affärslivet och inom förvaltningen. FAKTA BEFOLKNING OCH SPRÅK Antal invånare (2016) Antal invånare per kvadratkilometer 82,2 (2014) Andel invånare i städerna 34,7 procent (2016) Nativitet/födelsetal 18,0 per 1000 invånare (2015) Mortalitet/dödstal 8,5 per 1000 invånare (2013) Befolkningstillväxt 0,9 procent (2014) Fertilitetsgrad 1,9 antal födda barn per kvinna (2013) Andel kvinnor 51,4 procent (2014) Förväntad livslängd 66 år (2015) Förväntad livslängd för kvinnor 69 år (2015) Förväntad livslängd för män 64 år (2015) Folkgrupper 4/64

5 burmaner (bamar) 68 %, shan 9 %, karen (kayin) 7 %, arakaneser (rakhine) 4 %, mon 2 %, kineser, indier m fl 10 % Språk burmanska är officiellt språk Religion 1 1. arakanesiska, karen, karenni, kachin, chin, naga, mon, palaung, wa är viktiga minoritetsspråk En stor majoritet av burmanerna, arakaneserna, mon, shan och pa-o samt flertalet karener är buddister av theravadaskolan, det vill säga samma typ av buddism som förekommer i Thailand, Laos, Kambodja och Sri Lanka. För anhängarna av theravadabuddismen, den lilla farkosten, står Buddhas filosofi i centrum och Buddha ses som en vishetslärare och ett föredöme men inte som en frälsargestalt vilket är fallet inom mahayanabuddismen, den stora farkosten, som finns i till exempel Tibet, Kina, Japan, Korea och Vietnam. Buddistmunkar har spelat en viktig roll i motståndet mot militärregimen ( ) men de har också under senare år ofta gått i främsta ledet i förföljelsen av den muslimska minoriteten rohingya (se Befolkning och språk). På deras initiativ antogs sommaren 2015 en rad lagar som riskerar kringskära religionsfriheten, bland annat om att det ska krävas särskilt tillstånd för äktenskap mellan en buddistisk kvinna och en man av en annan religion, eller att konvertering från buddism till annan religion försvåras. Bland minoritetsfolken kachin och chin är de flesta kristna, främst baptister men också katoliker. Starka kristna inslag, liksom traditionella naturreligioner, återfinns hos många av bergsfolken. Indierna i städerna är till största delen muslimer men det finns också hinduer och sikher. Rapporter om att moskéer och kyrkor rivits för att ersättas av buddisttempel eller arméförläggningar når ibland omvärlden. Formellt råder dock religionsfrihet i landet. Utbildning Skolundervisningen är avgiftsfri för alla där den finns att tillgå, vilket är fallet i samtliga städer men inte alltid på landsbygden. Den obligatoriska grundskolan omfattar fem år och påbörjas vid fem års ålder. Därefter följer ett treårigt mellanstadium samt ett tvåårigt högstadium. Drygt fyra barn av fem beräknas inleda grundskolan eller går i buddistiska klosterskolor, men bara hälften av en årsklass fortsätter i mellanskolan medan en av fyra studerar på högstadiet. Efter kolonialtiden hade Burma länge en jämförelsevis hög utbildningsnivå, och läskunnigheten var hög. Universiteten i Rangoon och Mandalay har traditionellt varit de främsta. När militären tog makten på 1960-talet sjönk utbildningens standard sakta men säkert, med en markant försämring på alla nivåer från mitten av talet. Regimen satsade i flera år bara drygt en procent av BNP på utbildningen. Efter de senaste årens demokratisering (se Aktuell politik) har regeringen visat högre ambitioner och utbildningens andel av BNP har stigit till närmare 1,5 procent, vilket dock fortfarande är bland de lägsta nivåerna i Sydostasien. Sedan några år finns ett antal privata skolor. En del tar ut höga terminsavgifter medan andra drivs genom välgörenhet. Delvis med utländsk hjälp har de senaste åren flera nya privata skolor startats. Ännu så länge har dock inte elever vid privata skolor rätt att avlägga motsvarigheten till studentexamen och därmed inte heller rätt 5/64

6 att studera vidare vid burmesiska universitet. De större universiteten i Rangoon och Mandalay stängdes nästan helt 1996 efter studentrevolter. Bara doktorandstudier tilläts. Universiteten öppnades igen först Läs- och skrivkunnigheten i den vuxna befolkningen är officiellt runt 92 procent, men inofficiellt anses upp till 30 procent av invånarna vara funktionella analfabeter, det vill säga de klarar bara de enklaste läs- och skrivuppgifterna. FAKTA UTBILDNING Andel barn som börjar grundskolan 64,7 procent (1978) Antal elever per lärare i grundskolan 28,2 (2010) Läs- och skrivkunnighet 92,6 procent (2012) Kostnader för utbildning i andel av BNP 1,2 procent (1995) Kultur Buddismen spelar en viktig roll i den folkliga kulturen och dominerar de flesta festivaler som också följer risodlingens årscykel. Den viktigaste festivalen, thingyan, vanligen i mitten av april, är Burmas nyår och höjdpunkten under den heta årstiden. Viktiga är även de lokala pagodfestivalerna, hpaya pwe. Burma har en rik berättartradition med många poeter, dramatiker, musiker och skådespelare. Steninskriptioner har hittats från Pagan-dynastin (se Äldre historia), men de äldsta bevarade litterära texterna på burmanska härrör från slutet av 1300-talet. De senaste decennierna har den litterära produktionen fört en tynande tillvaro. Censur, byråkratiska hinder för tryckeriverksamhet och en köpsvag läsekrets har gjort att antalet nya boktitlar har sjunkit till några hundra per år. Det mesta som ges ut är äventyrs- och kärleksromaner. De moderna författare som finns är starkt påverkade av engelsk litteratur. Mest känd i Europa är Pascal Khoo Twee, som lämnade landet efter protesterna 1988 och studerade i Cambridge. Han har hyllats för bland annat sin bok From the land of green ghosts, som utkom Den vanligaste formen av underhållning, pwe, är en kombination av sång, dans och teater. Vid en nat pwe uppträder dansare som anses vara besatta av andar (nats). Många byar har sin egen skyddande nat. Zat pwe är en annan form av pwe och båda ackompanjeras vanligen av en saing-orkester, dominerad av slagverk. Unikt för Burma är instrumentet pat-waing, som består av 21 stämda trummor i en cirkelformad träram. En populär form av underhållning är anyeint, en sorts teater som kombinerar sång och dans med komiska inslag. Senare års mest populära utövare av anyeint är satirikern Zarganar (pseudonym för Thura), också verksam som skådespelare och filmregissör, vars samhällskritiska framträdanden ledde till att han 2008 dömdes till 59 års fängelse, senare mildrat till 35 år. Han frigavs i samband med en amnesti Bland konsthantverket märks träsniderier, lackarbeten, guld- och silvervaror samt skulpturer med Buddha och mytologiska figurer. Ett nationalmuseum finns i Rangoon och regionala museer i Mandalay och andra städer. 6/64

7 Massmedier Under årtionden av militärstyre kontrollerade staten massmedierna och journalisternas arbete var omgärdat av många restriktioner. Alla artiklar, bilder och annonser granskades av myndigheterna vilket också bidrog till en stark självcensur hos journalisterna. Ändå hamnade många i fängelse. Enligt organisationen Reportrar utan gränser var Burma fram till demokratiseringen 2011 ett av de fem länder i världen där massmedierna var minst fria. Även utländska journalister utsattes för rigorös kontroll. Många nekades inresevisum, utrustning och film konfiskerades och flera greps och utvisades. Under det politiska töväder som inleddes 2011 (se Aktuell politik) mildrades förhållandena något. I augusti 2012 avskaffades förhandscensuren av tryckta publikationer. I december samma år kom besked om att privatägda tidningar skulle tillåtas för första gången på nästan 50 år. Den ledande tidningen är Myanma Alin (Myanmars nya ljus), som även trycks i en mindre engelsk upplaga (totalt omkring exemplar). Bägge versionerna är språkrör för regimen. Våren 2013 såg flera privatägda tidningar dagens ljus. Det var The Union, The Voice, Standard Time och The Golden Fresh Land. Det finns också ett antal veckotidningar och tidskrifter, såväl tryckta som internetdistribuerade. En statlig myndighet sköter radio- och TV-sändningar på burmanska, engelska och flera minoritetsspråk. Även etermedierna återspeglar regeringens linje, men Burma nås också av radiosändningar på burmanska och flera lokala språk från utländska bolag. Oppositionen driver ett bolag, Democratic Voice of Burma, som från Norge sänder kortvågsradio och TV via satellit. Det har sedan 2011 blivit lättare och mindre riskabelt att ta in sändningarna. En begränsad användning av internet tilläts 2002, både på övervakade internetkaféer och privat. Till ett pris som få hade råd att betala var det möjligt att besöka inhemska webbsidor samt ett begränsat antal utländska. Regimen övervakade e-post och mobilsamtal, samt blockerade många internetadresser och utländska e- postkonton. De som vågade trotsa regimen levde farligt. Bloggaren Nay Phone Latt dömdes till exempel år 2008 till 20 års fängelse (straffet sänktes senare till 12 år). Exilburmesiska internetsidor slogs ibland ut av cyberattacker. I september 2011 slopades dock internetcensuren nästan helt. Antalet internetanvändare var i juni 2012 bara , motsvarande ungefär en procent av landets befolkning. Det var ändå fem gånger så många som två år tidigare. Under 2014 började medieklimatet åter hårdna. Flera journalister greps och anklagades för bland annat olaga intrång och ärekränkning, och i några fall utdömdes hårda fängelsestraff. President Thein Sein hotade att ingripa mot medier som inte "hjälper landet". Det mediala bakslaget tolkades som ett led i regimens försök att kväsa oppositionen inför parlamentsvalet FAKTA MASSMEDIER Pressfrihetsindex 42,1 (2015) Antal mobilabonnemang per 100 invånare 49,5 (2014) Antal internetanvändare per hundra invånare 7/64

8 2,1 (2014) Äldre historia De tidigast kända folk som efterlämnat spår av betydelsefulla kulturer i Burma är pyu och mon som bodde i Irrawaddys deltaområde några hundra år före Kristus. Efter dem kom de tibeto-burmanska folken, förfäder till dagens burmaner. Övriga folkgrupper invandrade i etapper från långt före Kristi födelse fram till slutet av 1700-talet och levde åtskilda från varandra. Varje folk har utvecklat sin egen kultur och särart. Sedan 900-talet har burmanerna varit i majoritet och dominerat politiskt och kulturellt. Tre gånger lyckades de förena Burma till ett rike. Under den första burmanska dynastin, Pagan, från 1000-talet fram till den mongoliska invasionen 1287, vann buddismen insteg och med den kom en indiskt påverkad kultur. Denna period utgjorde Burmas gyllene tid. Landet försvagas På 1500-talet enades landet åter under den burmanska dynastin Toungoo. Ständiga krig försvagade riket, som återigen upplöstes i strider mellan folkgrupper där ingen var tillräckligt stark för att ta makten. I slutet av talet uppstod dock den tredje burmanska dynastin, Konbaung. Gränskonflikter med Brittiska ostindiska kompaniet ledde under 1800-talet till att Storbritannien gradvis lade under sig Burma. År 1885 hade hela landet erövrats och inlemmades senare som en provins i Brittiska Indien. Burma utvecklades till världens ledande risexportör. Administrativt blev de burmanska regionerna hårt centralstyrda genom att lokala samhällen på slättlandet som tidigare styrts av hövdingar underkastades brittisk kontroll. Tiotusentals indier sändes till Burma för att sköta ekonomi, handel och administration. De flesta minoritetsfolken, som inte hade bekämpat kolonialmakten, belönades med ett stort mått av lokalt självstyre. De gick villigt i brittisk tjänst som soldater och lägre tjänstemän, medan de nationellt självmedvetna burmanerna gjorde motstånd mot kolonialstyret. En viktig kanal för motståndet var de buddistiska traditionerna. Burmanerna krävde bland annat att även européer skulle ta av sig skorna innan de gick in i pagoderna, de buddistiska helgedomarna. Sedan ett par munkar 1919 överfallit ett par européer i en pagod fick kolonialförvaltningen ge efter i skofrågan, vilket stärkte självkänslan i det buddistiska lägret. Självständighet En verklig självständighetsrörelse växte fram i början av 1930-talet. Dess medlemmar kallade varandra thakin, herre, mästare, en titel annars förbehållen kolonialherrarna. För befolkningen blev de kända som thakinerna. Deras idéer var en blandning av socialism, nationalism och fascism. Men framför allt utgick de från buddistisk tradition: I ett socialistiskt välfärdssamhälle skulle folket kunna ägna sig åt andliga ting i stället för åt materiella bekymmer. Dessutom skulle folkets välfärd bli en merit för härskaren i den fortsatta själavandringen. Under 1930-talet förekom gång på gång oroligheter och strejker riktade mot kolonialstyret och mot indiska penningutlånare och gäst arbetare. Britterna försökte blidka nationalisterna genom att ge dem ökat självstyre. Burmeserna fick ett eget parlament genom allmänna val 1936 och en premiärminister utsedd av parlamentet Men den brittiske guvernören behöll vidsträckta maktbefogenheter. Vid andra världskrigets utbrott tog japanerna kontakt med burmanska nationalister och lovade dem stöd i självständighetskampen. En grupp thakiner, ledda av Aung San, smugglades ut ur Burma och fick militär utbildning av den japanska underrättelsetjänsten. De bildade sedan kärnan i specialförband som med räder i 8/64

9 Burma understödde den japanska invasionen Sedan de allierade hade drivits ut ur nästan hela landet utropades Burma till en självständig stat. Men självständigheten blev bara formell. I praktiken härskade Japans kejserliga armé, och många burmeser sattes i tvångsarbete och utsattes för brutala övergrepp. Hjälp av britterna Den maktlösa burmesiska regimen kontaktade nu britterna, som ännu fanns kvar i Kachinstaten i norr, och de allierade var villiga att samarbeta. En ny grupp, Antifascistiska folkliga frihetsförbundet (Anti-Fascist People's Freedom League, AFPFL), bildades av många olika nationalistiska grupper samt kommunister. AFPFL leddes av Aung San som nu var burmesisk överbefälhavare. På signal från den brittiske överbefälhavaren i Sydöstasien, Louis Mountbatten, gjorde de burmesiska trupperna myteri och anföll japanerna. Aung Sans styrkor deltog sedan i de allierades återerövring av Burma Efter kriget kom vapenbröderna inte längre överens. Den brittiska regeringen ville inte överlämna makten till Aung San och Frihetsförbundet, eftersom man var missnöjd med det kommunistiska inslaget i rörelsen. Den brittiske guvernören lät i stället några handplockade konservativa burmesiska politiker bilda regering. Minoritetsfolkens ställning var också en stridsfråga. Flera av dem, bland andra karenerna, ville inte vara en del av ett självständigt Burma. Den brittiska inställningen ändrades emellertid när oroligheter utbröt och blev så omfattande att ett allmänt uppror hotade. Sedan kommunisterna kommit i konflikt med Frihetsförbundet och lämnat koalitionen, ingick den brittiska regeringen ett avtal med Aung San om att överlämna makten till AFPFL. Frågan om minoriteternas ställning löstes genom att det självständiga Burma gjordes till en federation med visst formellt självstyre för minoritetsfolken i de olika delstaterna, men i praktiken gav författningen centralregeringen en stark maktposition. Aung San och sex andra ledande AFPFL-medlemmar mördades emellertid 1947 i en sammansvärjning ledd av den konservative politikern U Saw som skuffats undan från makten genom överenskommelsen med britterna. En annan ledare ur AFPFL, Thakin Nu (sedermera känd som U Nu), tog i stället över regeringsansvaret vid självständigheten den 4 januari Modern historia Kort efter Burmas självständighet i januari 1948 inledde kommunisterna ett gerillakrig mot landets nya regering, ledd av U Nu, en av ledarna från självständighetsrörelsen. Regeringen ansattes även från andra håll. I västra Burma slogs muslimska rebeller för en egen stat. Karenfolket tog till vapen 1949 och samtidigt gick kinesiska nationalistiska trupper på flykt undan Mao Zedongs folkarmé in i delstaten Shan i norr, där de upprättade ett eget välde. Våren 1949 låg större delen av landsbygden utanför regeringens kontroll, liksom tidvis även delar av huvudstaden Rangoon. Regeringens trupper under befäl av general Ne Win lyckades efterhand driva tillbaka rebellerna, i hög grad beroende på att rebellerna inte bara bekämpade regeringsstyrkorna utan också varandra. Först 1951 behärskade regimen dock större delen av landet. Jordreform och nationaliseringar Det självständiga Burmas första regering inledde en ganska omfattande jordreform, som innebar att många arrendatorer fick överta mark som inte brukades av ägarna. Utländska företag nationaliserades och industrin underkastades en socialistisk planhushållning, även om den privata sektorn fortsatte att dominera ekonomin. Inkomster och förmögenheter utjämnades. 9/64

10 Det politiska livet följde i stort sett spelreglerna för en parlamentarisk demokrati, med rättssäkerhet, yttrandefrihet för den politiska oppositionen och en fri press. U Nus regering lånade mycket från den brittiska arbetarrörelsen och även från skandinavisk socialdemokrati. Hans mål var att bygga upp ett välfärdssamhälle kallat pyi daw tha det lyckliga landet. Under andra hälften av 1950-talet försvagades regeringens ställning, bl a för att nästan hälften av bönderna fortfarande saknade egen jord. Ekonomiska bakslag hade dessutom lett till försämrad levnadsstandard. Minoritetsfolken och kommunisterna fortsatte den väpnade kampen medan regeringspartiet splittrades av personstrider. Regeringen fick också häftig kritik för att den inte gjorde buddismen till statsreligion gav regeringschefen U Nu upp och bad parlamentet att utse överbefälhavaren general Ne Win till regeringschef. Ne Win ledde en regering som inriktade sig på att få förvaltningen att fungera. Efter två år lämnade han tillbaka makten till U Nu sedan dennes fraktion i Frihetsförbundet (AFPFL) hade vunnit parlamentsvalet U Nu inledde diskussioner med minoritetsfolken om reellt vidgat självstyre. Militären fruktade att detta skulle leda till statens upplösning. Officerarna ogillade även U Nus försök att locka utländska företag till Burma, eftersom det stred mot deras socialistiska idéer. I mars 1962 grep Ne Win makten i en militärkupp. Politiker fängslades och militärer tog över förvaltningen. En burmesisk väg till socialism infördes, som Ne Win beskrev som en kombination av buddism och socialism, och det arméstyrda Burmas socialistiska programparti (Burma Socialist Programme Party, BSPP) blev landets enda tillåtna politiska parti. Den säregna burmesiska vägen till socialism innebar i praktiken att all verksamhet förstatligades utan att någon egentlig ideologi låg bakom det planlösa handlandet. Ekonomin kördes i botten och en svart marknad utvecklades. I början av 1970-talet kungjorde de militära ledarna planer på att införa en ny författning och överlämna makten till en civil regering trädde den nya författningen i kraft och allmänna val hölls till en folkförsamling. Ne Win som nu lämnat armén valdes till president och ledare för ett nytt, övervakande organ, statsrådet. På papperet fick Burma en civil regering och en del av de styrande byttes ut, men i stort låg makten i händerna på samma krets som tidigare. Under flera år isolerade sig Burma nästan helt från omvärlden. Sämre ekonomi Efter några år med växande ekonomi försämrades åter situationen i början av 1980-talet, och vid flera tillfällen bröt oroligheter ut till följd av livsmedelsbrist. År 1987 tvingades Burma att ansöka hos FN om status som minst utvecklat land, vilket för många burmeser var en nationell förödmjukelse. Detta bidrog till den massrörelse för demokrati och mot socialism som svepte över Burma och som gav uttryck åt 26 års frustration över usla levnadsförhållanden. Initiativet till protesterna togs av Burmas traditionellt politiskt aktiva studenter. I mars och juni 1988 demonstrerade de i huvudstaden Rangoon mot militärstyret. De möttes med våld, och många studenter dödades. Ne Win lät officiellt pensionera sig i juli, men han förblev, trots sjukdom och sin höga ålder (född 1912), den reelle makthavaren bakom kulisserna. Ett par kortlivade regeringar, som bestod av Ne Wins marionetter, följde på varandra, medan massdemonstrationerna fortsatte. Under landsomfattande oroligheter i juli tros militären ha dödat flera tusen demonstranter i Rangoon och andra städer. Nya politiska grupper Nya politiska grupper bildades. Nationalhjälten Aung Sans dotter Aung San Suu Kyi hade efter 30 års exil i Storbritannien återvänt till hemlandet. Tillsammans med två höga militärer bildade hon Nationella förenade fronten för demokrati (NUFD), som senare bytte namn till Nationella förbundet för demokrati (NLD). 10/64

11 I september 1988 grep en ny grupp generaler under ledning av Saw Maung makten. Dagarna efter kuppen beräknas ytterligare omkring tusen människor ha dödats och tusentals oppositionella gick under jorden. Våren 1989 lovade det styrande militärrådet att ordna fria val och överlämna makten till en demokratiskt utsedd regering. Politiska partier tilläts registrera sig, men Aung San Suu Kyi sattes i husarrest under sommaren och kunde därmed inte kandidera i valet i maj Över 90 partier ställde upp, däribland det regeringstrogna Nationella enhetspartiet (NUP) och Aung San Suu Kyis NLD. I valet, som bedömdes ha gått riktigt till, vann NLD en övertygande seger med cirka 60 procent av rösterna, vilket skulle ha gett 392 av de 485 mandaten mot 10 för NUP. När NLD gjorde anspråk på att få överta regeringsmakten påstod militären dock att valet bara gällde en församling som skulle skriva en ny författning. Juntan tänkte sitta kvar tills den nya författningen hade godkänts av alla folkgrupper (se även Politiskt system). Konflikten trappades upp och flera tusen politiska aktivister greps. Ett par hundra dömdes till långa fängelsestraff. Kamp för demokrati År 1991 fick Aung San Suu Kyi Nobels fredspris för sin ickevåldskamp för demokrati. De styrande generalerna hamnade under starkt internationellt tryck att frige henne ur husarresten. Den växande uppmärksamheten från omvärlden ledde också till andra förändringar. Saw Maung, ledare för det styrande militärrådet, avsattes 1992 och ersattes av general Than Shwe. Militärens stödparti NUP hade förlorat sin trovärdighet och ersattes 1993 av en annan organisation, USDA. I juli 1995 släpptes Aung San Suu Kyi. Det gav förhoppningar om en politisk dialog, men varje ansats till reformer följdes av nya bakslag. Efter frigivningen återinsattes hon som ledare för NLD och i maj 1996 höll partiet sin första kongress. Den beslöt att utarbeta ett alternativ till militärjuntans förslag till ny författning (se Politiskt system). De ständiga trakasserierna av oppositionen ledde samma år till att USA och EU införde begränsade sanktioner mot Burma. Konflikten trappades upp på nytt under 1998, när hundratals NLD-medlemmar greps sedan partiet meddelat avsikten att inkalla ett "folkets parlament" i trots mot juntans vägran att erkänna valet NLD tvingades ge upp planerna och bildade i stället en mindre grupp med uppgift att representera "folkets parlament". Förföljelserna skrämde dock många medlemmar till att lämna partiet. Mellan september 2000 och maj 2002 hölls Aung San Suu Kyi på nytt i husarrest, och friheten därefter blev ganska kort. Sedan hon 2003 sagt att omvärlden borde överväga ekonomiska sanktioner, hårdnade klimatet åter. I en sammanstötning utanför Mandalay mellan NLD-anhängare och provokatörer lejda av juntan dödades över 70 oppositionella. Oroligheterna utbröt i samband med att Aung San Suu Kyi färdades i området i en bilkolonn. Såväl Aung San Suu Kyi som partiets vice ordförande Tin Oo fängslades och sattes senare i husarrest. För Aung San Suu Kyi förlängdes husarresten med i regel ett år i taget fram till dess att hon frigavs i november Omvärlden ökar trycket NLD bojkottade nationalkonventet, som på juntans uppmaning samlades i maj 2004 för att skriva en ny författning. Drygt två år senare meddelade regimen att konventet enats om ett författningsförslag som skulle finslipas av en kommitté där det knappt fanns några deltagare från oppositionen. I slutet av 2006 ökade pressen från omvärlden på regimen. USA försökte få FN:s säkerhetsråd att kräva frigivning av politiska fångar och demokratiska reformer. I början av 2007 krävde den sydostasiatiska samarbetsorganisationen Asean som traditionellt varit försiktig med Burmakritik - att Burma skulle skynda på processen mot nationell försoning och frige politiska fångar. 11/64

12 I september 2007 utbröt svåra oroligheter efter demonstrationer mot höjda bränslepriser. I samband med demonstrationer i Rangoon med uppemot deltagare sköts uppemot 200 demonstranter ihjäl och ett hundratal munkar greps. Flera ledande aktivister bland munkarna dömdes senare till långa fängelsestraff. Den sydostasiatiska samarbetsorganisationen Asean fördömde våldet, men tack vare stöd från Kina undgick Burma att utsättas för FN-sanktioner. USA och EU skärpte dock sina ekonomiska sanktioner mot militärjuntan. I maj 2008 drabbades kustlandet i söder av en kraftig cyklon. Flera områden översvämmades och förödelsen blev stor särskilt i Irrawaddy-deltat och i Rangoon. Räddningsarbetet försvårades av att regimen först inte släppte in utländska biståndsarbetare i området. Trots att över hundratusen människor uppgavs ha omkommit och läget var kaotiskt genomfördes en folkomröstning om en ny författning bara en vecka senare. 92 procent av väljarna uppgavs ha godkänt den nya författningen, som bland annat gav militären rätt till en fjärdedel av platserna i parlamentet. Enligt många bedömare, däribland människorättsorganisationer, låg en blandning av fusk och hot bakom resultatet. Kritiserat val 2010 En rad nya vallagar antogs inför parlamentsvalet i november Bland annat förbjöds personer som tidigare dömts för brott att vara medlemmar i ett politiskt parti, vilket drabbade bland andra Aung San Suu Kyi. När NLD då beslöt att inte ställa upp, förklarades partiet upplöst. Avhoppare från NLD samlades i ett nytt parti kallat Nationella demokratiska styrkan (NDF). Valet som hölls den 7 november kritiserades av omvärlden för att vara varken fritt eller rättvist. Unionens solidaritets- och utvecklingsparti (USDP), bildat av premiärminister Thein Sein och ett tjugotal ministrar som lämnat sina militära poster, utropade sig till segrare med över 80 procent av rösterna. En vecka senare släpptes Aung San Suu Kyi från sin husarrest, sedan regimen tycktes betrakta henne som oskadliggjord. I början av februari 2011 utsåg det nyvalda parlamentet Thein Sein till president. Militärjuntan upplöstes formellt i slutet av mars. Förväntningarna på politiska reformer var minimala. Ingen räknade med annat än att Thein Sein skulle följa i Than Shwes fotspår. Politiskt system År 2008 fick Burma en ny författning som banade väg för en övergång till civilt styre, och 2011 lämnade militärjuntan över makten till en civil regering. I november 2015 segrade det oppositionella NLD med bred marginal i parlamentsvalet och i april 2016 installerades NLD-politikern Htin Kyaw som president. Den militärjunta som tog makten 1988 avskaffade den författning som general Ne Win infört 1974 och som föreskrev enpartistat och en "burmesisk väg till socialismen". Samtidigt upplöstes parlamentet (folkförsamlingen) och alla övriga statliga institutioner. I 20 år stod landet därefter i praktiken utan en konstitution. En regering, dominerad av militären, bildades efter kuppen 1988 men alla viktiga beslut fattades av ledarna i juntan hölls allmänna val som de flesta trodde skulle leda till ett nytt lagstiftande parlament, men när oppositionen vann ändrade militären vallagen i efterhand. Inget parlament sammankallades och militären förklarade att valet bara varit till för att utse ledamöter till ett nationalkonvent som skulle skriva en ny författning. 12/64

13 Nationalkonventet, med drygt 700 medlemmar, samlades i januari 1993 men då hade flertalet valda ledamöter ersatts med militärtrogna kandidater. Bara ett sjuttiotal valda oppositionspolitiker tilläts delta. Konventet föreslog en författning som skulle ge militären en permanent ledande roll. Efter protester slutade konventet att mötas våren Ett nytt nationalkonvent, utan oppositionspolitiker och bara med delegater utsedda av militären, möttes dock några gånger efter I september 2007 meddelade regimen att en ny författning var färdig. Den antogs i en kontroversiell folkomröstning i maj Över 98 procent av de röstberättigade uppgavs ha deltagit och 92 procent röstade ja till den nya författningen. Som en följd av godkännandet utlovades allmänna val 2010 och därefter en återgång till vad juntan kallade civilt styre. Författningen är dock skriven så att den i praktiken garanterar armén fortsatt full kontroll över politiken. Militärer utnämnda av överbefälhavaren ska ha 25 procent av platserna i parlamentets båda kamrar, underhuset folkförsamlingen (pyithu hluttaw med totalt 440 platser) och överhuset nationalitetsförsamlingen (amyotha hluttaw, 224 platser). Eventuella grundlagsändringar måste godkännas av mer än 75 procent av samtliga ledamöter. Eftersom militären automatiskt har 25 procent av mandaten har den därmed i praktiken vetorätt över alla ändringar som arméledningen inte godtar. Val till parlamentets båda kamrar hålls vart femte år. Presidenten är statsöverhuvud och tillsätts av parlamentet för en period av fem år. Vid undantagstillstånd, vars förutsättningar inte närmare redovisas, övertar överbefälhavaren automatiskt all lagstiftande, verkställande och juridisk makt. Presidenten får inte vara gift med en utlänning, en klausul som anses vara skräddarsydd för att hindra oppositionsledaren Aung San Suu Kyi att komma till makten. Aung San Suu Kyis framlidne make var en brittisk akademiker. Politiska partier I april 2010 bildade militären ett nytt parti, kallat Union Solidarity and Development Party (Unionens solidaritets- och utvecklingsparti, USDP), lett av premiärminister Thein Sein och med de flesta regeringsmedlemmar anslutna. Eftersom soldater inte får kandidera i val till parlamentet gjorde sig ministrarna formellt civila. I juli upplöstes den civila stödorganisationen Unionens solidaritets- och utvecklingsförbund (USDA), som juntan omgett sig med, och alla dess tillgångar överfördes till USDP. Tiotals partier registrerades sedan den nya författningen trätt i kraft, bland dem flera som företrädde etniska grupper eller geografiskt begränsade områden. Nationella förbundet för demokrati (National League for Democracy, NLD), som leddes till seger av Aung San Suu Kyi i det ogiltigförklarade valet 1990, vägrade dock att låta registrera sig utan henne som ledare. Hon förbjöds kandidera med hänvisning till att vallagen inte tillåter personer som dömts i domstol att ställa upp i val. När NLD inte registrerade sig förklarade myndigheterna partiet upplöst. Avhoppare från NLD bildade Nationella demokratiska styrkan (National Democratic Force, NDF) för att kunna delta i valet. Burmeser i exil hade under juntatiden bildat oppositionsgrupper, bland annat Unionen Burmas nationella koalitionsregering (National Coalition Government of the Union of Burma, NCGUB). Partiet upplöstes 2012 för att främja reformarbetet i hemlandet. Studenter som flydde till Thailand efter 1988 bildade Demokratiska fronten för studenter i hela Burma (All Burma Students Democratic Front, ABSDF). 13/64

14 USDP segrade som väntat i parlamentsvalet i november 2010 (se Modern historia). Dess grundare, militärjuntans tidigare premiärminister Thein Sein, tillträdde som president i mars Den nya regeringen utgjordes till stor del av före detta militärer, varav hälften ingått i den gamla regeringen. NDF kom på fjärde plats. Sedan den nya regeringen tillträtt hösten 2010 genomfördes oväntat en rad reformer (se Aktuell politik). Bland annat ändrades den nya vallagen så att Aung San Suu Kyi kunde kandidera i parlamentsval. Därefter vann NLD ett stort antal fyllnadsval och blev näst största parti i parlamentet. När allmänna val hölls i november 2015 segrade NLD med stor marginal. Partiet vann över två tredjedelar av mandaten i parlamentets båda kamrar, medan USDP led ett svårt valnederlag. I mars 2016 valde parlamentet NLD-politikern Htin Kyaw till ny president (se vidare Kalendarium). Administration Burma är formellt en förbundsstat med sju delstater för de nationella minoriteterna samt sju regioner (fram till 2010 kallade divisioner) i de områden där den största folkgruppen, burmanerna, dominerar. Den nybyggda huvudstaden Naypyidaw, som byggdes i hemlighet och invigdes 2005, kallas unionsterritorium. Dessutom finns det fem "självstyrda zoner" och en "självstyrd division" för de minsta etniska grupperna. Trots att regeringen och parlamentet flyttat till Naypyidaw har de flesta utländska ambassader och organisationer tills vidare stannat kvar i den gamla huvudstaden Rangoon. Rättsväsen Militärjuntan avskaffade det civila rättsväsendet 1988, men återinrättade civila domstolar Många domare är dock före detta militärer. Rättegångar mot oppositionella hålls oftast bakom stängda dörrar och utan försvarsadvokater. Minsta kritik som uttalades mot juntan kunde förr leda till fleråriga fängelsestraff. Även om yttrandefriheten har ökat de senaste åren finns de flesta hårda lagar kvar, och den närmast totala rättslösheten består för dem som hamnar i myndigheternas grepp. Lagar som förr användes till att tysta politiska protester rapporteras nu tillgripas för att stoppa kritik mot hänsynslös exploatering av mark eller tvångsvräkningar i samband med industribyggen. Förhållandena i fängelserna är fortfarande mycket hårda, och bland annat kan poliser och soldater tortera fångar utan större risk att bestraffas. Enligt en rapport 2006 från en asiatisk stödgrupp för politiska fångar hade 127 demokratiaktivister dött i fängelse sedan Organisationen Human Rights Watch beräknade hösten 2009 antalet politiska fångar i Burma till cirka Under det politiska tövädret från 2011 frigavs hundratals, men ett löfte av president Thein Sein att alla återstående politiska fångar skulle släppas under 2013 infriades sannolikt inte. Enligt Amnesty International har det tvärtom tillkommit nya samvetsfångar. Fram till juli 2014 hade under det året minst 59 personer åtalats och 17 av dem fängslats enligt lagar som i svepande formuleringar begränsar yttrande- och församlingsfriheten. Bland de nya fångarna finns enligt Amnesty människorättsaktivister, journalister och miljöaktivister. FAKTA POLITIK Officiellt namn Pyidaunzu Thanmada Myama Nainngandaw/ Republiken Unionen Myanmar Statsskick republik, enhetsstat Statschef president Htin Kyaw (2016 ) Regeringschef 14/64

15 president Htin Kyaw (2016 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val Nationella förbundet för demokrati (NLD) 255/135, Unionens solidaritets- och utvecklingsparti (USDP) 30/12, Arakans nationella parti (ANP) 12/10, Shan-nationaliteternas förbund för demokrati (SNLD) 12/3 m fl (2015) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Unionens solidaritets- och utvecklingsparti (USDP) 259, Shan-nationaliteternas förbund för demokrati (SNLD) 18, Nationella enhetspartiet (NUP) 12, Nationella demokratiska styrkan (NDF) 12, övriga direktvalda 29; i fyllnadsval 2012 fick Nationella förbundet för demokrati (NLD) 37 platser, dessa ersatte medlemmar av främst USDP som fått ministerposter (2010) Valdeltagande ca 80 % i parlamentsvalet 2015 Kommande val parlamentsval antal mandat i underhuset/överhuset Aktuell politik Burma genomgår en gradvis förändring mot ökad demokrati. I början av 2011 upplöstes den militärjunta som styrt landet i flera årtionden. Makten låg därefter i händerna på en formellt civil regering, medan militären behöll stort inflytande över politiken. Samtidigt fick oppositionen ökat svängrum kunde demokratikämpen Aung San Suu Kyi väljas in i parlamentet och i november 2015 segrade hennes parti NLD stort i allmänna val. I mars 2016 valdes Htin Kyaw till Burmas första civila president på över 50 år. Under militärens tid vid makten ( ) trycktes all opposition ned med hårda metoder. Regimens brott mot de mänskliga rättigheterna bestraffades med sanktioner från omvärlden och Burma blev en internationellt isolerad stat. Efter valet 2010 som bojkottades av oppositionen tillsattes en regering som dominerades av gamla militärer, och militären var garanterad en ansenlig del av platserna i parlamentet (se Politiskt system). Därmed var förväntningarna på politiska reformer minimala när den före detta generalen Thein Sein tillträdde som president våren Men utvecklingen blev en helt annat än väntat. Thein Sein, som hade varit regeringschef under de sista åren av militärdiktatur, anslog en betydligt mjukare ton än sin företrädare. Redan efter några månader kunde Aung San Suu Kyi utan hinder hålla offentliga möten inför tusentals åhörare. Vid samma tid bjöds hon för första gången in till ett möte med Thein Sein. Även den rigida kontrollen över medierna luckrades upp. Tidningar kunde publicera artiklar om Aung San Suu Kyi, med hennes porträtt, något som varit omöjligt tidigare. Regeringen tillät också fackföreningar och började frige politiska fångar. Dessutom avbröt regeringen ett kontroversiellt dammbygge, som skulle förse främst Kina med energi. Att regimen öppet brydde sig om den allmänna opinionen och tog hänsyn till miljöfrågor var också ett nytt inslag i politiken. Minskad statlig styrning Regeringen aviserade en rad ekonomiska reformer i syfte att minska statens inblandning i ekonomin. Statliga företag skulle privatiseras och restriktioner för utländska investerare togs bort /64

16 Regeringen ingick dessutom avtal om vapenvila med flera etniska rebellgrupper som i decennier bekämpat den burmesiska staten (se Konflikter med minoritetsfolken). Omvärlden reagerade med häpnad och glädje på de dramatiska förändringarna. Belöningen kom snart i form av stegvis slopade ekonomiska sanktioner från bland andra EU, USA och Japan. President Thein Sein togs emot med alla hedersbetygelser i Vita huset i Washington. I april 2012 valdes Aung San Suu Kyi in i parlamentet i ett fyllnadsval sedan den lag som förbjudit henne att kandidera i val hade upphävts. Sammanlagt segrade hennes parti Nationella förbundet för demokrati (NLD) i 43 av de 46 valkretsar där fyllnadsval genomfördes, varav 40 gällde platser i parlamentets underhus. Oklar väg framåt Trots alla reformer råder det fortfarande ovisshet om hur långt Thein Sein ska kunna, eller vilja, driva demokratiseringen. Militären behåller sin formella kontroll över parlamentet i kraft av den nya författningen (se Politiskt system) och under 2014 kom tecken på ett möjligt bakslag för demokratiseringsprocessen. Ett parlamentariskt utskott som ser över eventuella författningsändringar sade nej till att slopa den paragraf som hindrar Aung San Suu Kyi att bli vald till president. Thein Sein har också öppet anklagat den offentliga förvaltningen, särskilt på lokal nivå, för att bromsa reformarbetet. Regeringen infriade av allt att döma inte heller löftet att släppa alla politiska fångar före slutet av Enligt människorättsorganisationer fortsätter tvärtom domstolarna att fängsla människor av politiska skäl. Under 2014 hårdande också medieklimatet (se Massmedier). Våld mellan buddister och muslimer Mer än något annat överskuggas Burmas framsteg av motsättningarna mellan den buddistiska majoriteten och landets muslimer. Värst drabbad är den muslimska folkgruppen rohingya i delstaten Rakhine (se Befolkning och språk). Under 2012 skakades Rakhine i omgångar av våldsamma oroligheter mellan buddister och muslimer, som enligt en regeringstillsatt utredning krävde 190 liv och gjorde omkring människor hemlösa. De allra flesta offren var muslimer, särskilt rohingya. Oroligheterna i Rakhine har fortsatt sedan dess i mindre skala. Även i andra delar av landet har muslimer blivit utsatta för våld från buddistiska gruppers sida, oftast utlösta av rykten om muslimers brott mot buddister. Genomgående är det nästan bara muslimer som efteråt har straffats för våld i samband med oroligheter. Regeringens handfallenhet inför våldsamheterna, eller direkta ovilja att gå till botten med problemen, har framför allt avhållit USA från att slopa alla sanktioner mot landet. Aung San Suu Kyi har för första gången fått kritik från omvärlden för sin ovilja att ta ställning i konflikten, och bilden av henne som en orädd förkämpe för de mänskliga rättigheterna har fläckats. Hennes tystnad förmodas bero på hennes ambitioner att trots allt försöka bli president. Att då visa omtanke om muslimerna skulle troligen vara politiskt självmord. Under våren 2015 pågick förhandlingar om såväl ett avtal om eldupphör mellan regeringen och de många etniska gerillagrupperna som om författningsändringar, bland annat för att göra det möjligt för Aung San Suu Kyi att bli vald till president, vilket nuvarande författning förbjuder. Ett sådan förslag lyckades dock inte få stöd 16/64

17 av tre fjärdedelar av parlamentsledamöterna, vilket krävs för att en författningsändring ska gå igenom, vid en omröstning i parlamentet i slutet av juni. Jordskredsseger för oppositionen i valet 2015 I juli utlyste regeringen allmänna val till den 8 november. I augusti 2015 tog presidenten initiativ till att avsätta sin främste politiske rival inom USDP, Shwe Mann, parlamentets talman och ordförande för regeringspartiet. Shwe Mann, som fördes bort av säkerhetspolis från USDP:s partihögkvarter, var känd för att utöva ett stort inflytande över delar av militären men hade också kontakter med oppositionen. Presidentens åtgärd blottlade en maktkamp inom USDP:s toppskikt som utkämpats ända sedan Avsättandet skedde endast några månader innan det allmänna valet skulle hållas. Allmänna val hölls som planerat den 8 november. Det kunde ske under lugna former, med ett stort säkerhetsuppbåd. Valdeltagandet blev högt, enligt valkommissionen låg det runt 80 procent. Det slutgiltiga valresultatet innebar en stor seger för NLD; mer än två tredjedelar av de valbara platserna i parlamentet tillföll dem. Det regerande USDP erkände sig besegrat redan innan det slutgiltiga valresultatet hade offentliggjorts. Den 1 februari 2016 öppnade det nya NLD-dominerade parlamentet sin första session. Dess första uppgift var att välja en ny president och bilda en ny regering. Fortfarande innehade militären en fjärdedel av platserna. Det NLD-dominerade parlamentet valde i mars 2016 NLD-politikern och akademikern Htin Kyaw till ny president. Han blev därmed landets första civila statschef på drygt ett halvt sekel. Htin Kyaw är en nära bundsförvant till Aung San Suu Kyi och hon kommer att bli landets egentligen ledare. När Htin Kyaws nya regering installerades i april fick Aung San Suu Kyi posterna som utrikesminister och minister för presidentens kansli. Hon utnämndes också till "talesman för presidenten". Förtryck av rohingyer och våldsutbrott i Rakhine Under resten av 2016 dominerades rapporteringen om Burma av kritik mot den nya regeringen, däribland Aung San Suu Kyi, från omvärlden, till exempel FN, för att de nya makthavarna inte gjorde något åt den svåra förföljelse av muslimska rohingya som pågick i delstaten Rakhine. Under en militäroffensiv mot rohingya i norra Rakhine mellan oktober 2016 och februari 2017 dödades uppemot rohingya och omkring tvingades fly från området. Sedan ett okänt antal rohingyer organiserat sig i den militanta gruppen Arsa och den 25 augusti 2017 gått till angrepp mot ett 30-tal polisstationer i Rakhine inledde militären och säkerhetsstyrkorna en offensiv. I mitten av september rapporterades var tredje rohingya ha flytt till Bangladesh och hundratals byar ska ha bränts ned. Många människor, främst rohingyer men också buddister, dödades i striderna. Stora delar av omvärlden chockerades och fördömde våldsutvecklingen i Rakhine och kritiken blev skarp även mot Aung San Suu Kyi, vars anseende som demokratikämpe började ifrågasättas på flera håll. FN:s chef för de mänskliga rättigheterna, Zeid Raad Al Hussein, sade i ett uttalande att de burmesiska säkerhetsstyrkornas offensiv mot rohingya ser ut att vara "ett skolboksexempel på etnisk rensning". Även FN-chefen Guterres uppmanade Suu Kyis regering att fördöma militäroffensiven och kräva dess reträtt. Det var oklart hur stort inflytande över händelserna i Rakhine som regeringen hade, men omvärlden saknade ett fördömande uttalande från den civila regeringen samt en kommentar om flyktingarnas situation. I november 2017 besökte USA:s utrikesminister Tillerson Naypyidaw under en dag. Han träffade där arméchefen Min Aung Hlaing bakom lyckta dörrar, därefter Aung San Suu Kyi. USA:s hållning i krisen i Rakhine har hittills varit att ge militären hela skulden för flyktingkrisen, att uppmana den att retirera från 17/64