RÅDETS DIREKTIV av den 27 september 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om siktfältet i motorfordon (77/649/EEG)

Transkript

1 1977L0649 SV Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet B RÅDETS DIREKTIV av den 27 september 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om siktfältet i motorfordon (77/649/EEG) (EGT L 267, , s. 1) Ändrat genom: Officiella tidningen nr sida datum M1 Kommissionens direktiv 81/643/EEG av den 29 juli 1981 L M2 Kommissionens direktiv 88/366/EEG av den 17 maj 1988 L M3 Kommissionens direktiv 90/630/EEG av den 30 oktober 1990 L

2 1977L0649 SV RÅDETS DIREKTIV av den 27 september 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om siktfältet i motorfordon (77/649/EEG) EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europaparlamentets yttrande ( 1 ), med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 2 ), och med beaktande av följande: De tekniska krav som motorfordon måste uppfylla enligt nationell lagstiftning gäller bland annat förarens siktfält. Dessa krav skiljer sig åt i de olika medlemsstaterna. Det är därför nödvändigt att alla medlemsstater antar samma krav, antingen som tillägg till eller i stället för sina nuvarande bestämmelser, särskilt för att därmed för alla fordonstyper medge det förfarande för EEG-typgodkännande som beskrivs i rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon ( 3 ). Det är önskvärt att utforma de tekniska kraven så att de har samma mål som det arbete som utförs i ämnet inom FNs ekonomiska kommission för Europa. Dessa krav gäller för motorfordon i kategori M (den internationella klassificering av motorfordon som anges i bilaga 1 till direktiv 70/156/ EEG). Tillnärmningen av den nationella lagstiftningen om motorfordon innefattar medlemsstaternas ömsesidiga erkännande av de kontroller som utförs av var och en av dem på grundval av gemensamma krav. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 I detta direktiv avses med fordon varje motorfordon i kategori M 1 (definierat i bilaga 1 till direktiv 70/156/EEG) som är avsett att användas på väg, med minst fyra hjul och som är konstruerat för en högsta hastighet som överstiger 25 km/tim. Artikel 2 Ingen medlemsstat får vägra att bevilja EEG-typgodkännande eller ett nationellt typgodkännande för ett fordon av skäl som hänför sig till förarens siktfält om detta uppfyller de krav som fastställs i bilagorna 1, 3 och 4. Artikel 3 Ingen medlemsstat får vägra att registrera ett fordon eller förbjuda att det saluförs, tas i bruk eller används av skäl som hänför sig till förarens siktfält om detta uppfyller de krav som fastställts i bilagorna 1, 3 och 4. ( 1 ) EGT nr C 125, , s. 49. ( 2 ) EGT nr C 197, , s. 10. ( 3 ) EGT nr L 42, , s. 1.

3 1977L0649 SV Artikel 4 Den medlemsstat som beviljat ett typgodkännande skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att den får kännedom om varje ändring av en del eller egenskap som nämns i avsnitt 2.2 i bilaga 1. Medlemsstatens behöriga myndigheter skall besluta om nya provningar skall utföras på det ändrade fordonet och om en ny rapport skall utarbetas. Om sådana provningar visar att kraven i detta direktiv inte har uppfyllts, skall ändringen inte godkännas. Artikel 5 Varje ändring som behövs för att anpassa kraven i bilagorna 1, 3, 4 och 5 till den tekniska utvecklingen skall antas enligt det förfarande som fastställts i artikel 13 i direktiv 70/156/EEG. Detta förfarande skall emellertid inte tillämpas för ändringar som inför bestämmelser som berör något annat siktfält än siktfältet 180º framåt. Artikel 6 1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom 18 månader efter dagen för anmälan och skall genast underrätta kommissionen om detta. 2. Medlemsstaterna skall se till att till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Artikel 7 Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

4 1977L0649 SV Bilageförteckning M2 M2 Bilaga 1: (Bilaga 2) Bilaga 3: Tillägg: Figurerna 1 och 2. Bilaga 4: Tillägg: Figurerna 1 till 7. Bilaga 5: Räckvidd, definitioner, ansökan om EEG-typgodkännande, EEG-typgodkännande, föreskrifter, provningsförfarande ( 1 ). Förfarande för bestämning av H-punkten och den faktiska ryggstödsvinkeln och för kontroll av R-och H-punkternas relativa lägen och förhållandet mellan den konstruktivt bestämda ryggstödsvinkeln och den faktiska ryggstödsvinkeln ( 1 ). Metod för bestämning av måttförhållandena mellan fordonets primära referenspunkter och det tredimensionella referensrutnätet ( 1 ). Bilaga till EEG-fordonstypgodkännandeintyget med avseende på förarens siktfält. ( 1 ) De tekniska kraven i denna bilaga är lika med dem i berört förslag till förordning från FNs ekonomiska kommission för Europa. Särskilt gäller att uppdelningen i avsnitt är densamma. Där ett avsnitt i förslaget till förordning inte har någon motsvarighet i bilagorna till detta direktiv, anges dess nummer inom parentes för fullständighets skull.

5 1977L0649 SV BILAGA 1 RÄCKVIDD, DEFINITIONER, ANSÖKAN OM EEG-TYPGODKÄN- NANDE, EEG-TYPGODKÄNNANDE, FÖRESKRIFTER, PROVNINGSFÖRFARANDE 1. RÄCKVIDD 1.1 Detta direktiv gäller för förarens siktfält 180º framåt i fordon i kategori M Direktivets syfte är att säkerställa ett lämpligt siktfält då vindrutan och andra glasytor är torra och rena. 1.2 Kraven i detta direktiv är formulerade så att de gäller för fordon i kategori M 1 där föraren sitter till vänster. För fordon i kategori M 1 där föraren sitter till höger skall dessa krav tillämpas genom att uppgifterna i förekommande fall inverteras. 2. DEFINITIONER (2.1) 2.2 Fordonstyp med avseende på siktfältet Med fordonstypmed avseende på siktfältet avses fordon som inte skiljer sig åt i fråga om sådana väsentliga avseenden som de yttre och inre formerna och anordningarna inom det område som anges i avsnitt 1 och som kan påverka sikten, och vindrutans form och mått samt dess montering. 2.3 Tredimensionellt referensrutnät Med tredimensionellt referensrutnät avses ett referenssystem som består av ett vertikalt längdplan x-z, ett horisontellt plan x-y och ett vertikalt tvärplan y-z (se bilaga 4, tillägg, figur 5). Rutnätet används för att bestämma måttförhållandena mellan konstruktionspunkternas lägen på ritningarna och deras lägen på det faktiska fordonet. Förfarandet för utplacering av fordonet i förhållande till rutnätet beskrivs i bilaga 4. Alla koordinater som utgår från marknollpunkten skall baseras på ett fordon i körklart skick (enligt definitionen i avsnitt 2.6 i bilaga 1 till direktiv 70/156/EEG) med en framsätespassagerare som väger 75 kg ± 1% Fordon som är utrustade med en upphängningsanordning som möjliggör reglering av avståndet från marken skall provas under av tillverkaren angivna normala användningsförhållanden. 2.4 Primära referenspunkter Med primära referenspunkter avses hål, ytor, märken och identifieringstecken på fordonets karosseri. Referenspunktens typ och läget för varje punkt i förhållande till x-, y- och z-koordinaterna på det tredimensionella referensrutnätet och i förhållande till ett konstruktivt bestämt markplan skall anges av fordonstillverkaren. Dessa punkter kan vara de styrpunkter som används för sammansättningen av karosseriet. 2.5 Ryggstödsvinkel (Se bilaga 3, avsnitt 1.3.) 2.6 Faktisk ryggstödsvinkel (Se bilaga 3, avsnitt 1.4.) 2.7 Konstruktivt bestämd ryggstödsvinkel (Se bilaga 3, avsnitt 1.5.) 2.8 V-punkter Med V-punkter avses punkter i passagerarutrymmet vars lägen bestäms med hjälp av vertikala längdplan genom mittpunkterna på de yttersta konstruktivt bestämda sittplatserna på framsätet och i förhållande till R-

6 1977L0649 SV punkten och ryggstödets konstruktivt bestämda vinkel, och dessa punkter används för kontroll av överensstämmelsen med kraven för siktfältet. 2.9 R-punkt eller sittreferenspunkt (Se bilaga 3, avsnitt 1.2.) 2.10 H-punkt (Se bilaga 3, avsnitt 1.1.) 2.11 Vindrutans referenspunkter Med vindrutans referenspunkter avses skärningspunkterna mellan vindrutan och linjer som strålar ut framåt från V-punkterna mot vindrutans yttre yta Genomskinlig yta Med genomskinlig yta avses den yta på en fordonsvindruta eller annan glasad yta som har en ljusgenomsläpplighet på minst 70% mätt i rät vinkel mot ytan P-punkter Med P-punkter avses de punkter som förarens huvud vrider sig runt då han tittar på föremål på horisontalplanet i ögonnivå E-punkter Med E-punkter avses punkter som representerar mittpunkterna på förarens ögon och används för att bedöma i vilken utsträckning A- stolparna skymmer siktfältet A-stolpe Med A-stolpe avses varje takstöd som befinner sig framför ett vertikalt tvärplan 68 mm framför V-punkterna och innehåller ogenomskinliga föremål, till exempel vindruteinfattningar och dörramar, som är fastsatta i eller i närheten av ett sådant stöd Sätets horisontella inställningsområde Med sätets horisontella inställningsområde avses det område för normala körställningar som fordonstillverkaren konstruerat för inställning av förarsätet i x-axelns riktning (se 2.3) Sätets utökade inställningsområde Med sätets utökade inställningsområde avses det område som fordonstillverkaren avsett för inställning av sätet i x-axelns riktning (se 2.3) utöver området för normala körställningar enligt 2.16 och som används för att omvandla sätena till bäddar eller för att underlätta påoch avstigning. (2.18) 3. ANSÖKAN OM EEG-TYPGODKÄNNANDE 3.1 Ansökan om EEG-typgodkännande för en fordonstyp med avseende på förarens siktfält skall lämnas in av fordonstillverkaren eller dennes representant. 3.2 Ansökan skall åtföljas av följande dokument i tre exemplar och av följande uppgifter: En beskrivning av fordonet med avseende på de detaljer som anges i 2.2, tillsammans med måttritningar och antingen ett fotografi eller en sprängskiss av passagerarutrymmet. De nummer och/eller symboler som identifierar fordonstypen skall anges Tillräckligt detaljerade uppgifter om de primära referenspunkterna så att dessa kan identifieras klart och så att deras lägen i förhållande till varandra och i förhållande till R-punkten kan kontrolleras.

7 1977L0649 SV Ett fordon som är representativt för den fordonstyp som skall godkännas skall tillhandahållas den tekniska tjänst som skall utföra godkännandeprovningarna. 4. EEG-TYPGODKÄNNANDE (4.1) (4.2) 4.3 Ett intyg som överensstämmer med mallen i bilaga 5 skall bifogas EEG-typgodkännandeintyget. (4.4) (4.4.1) (4.4.2) (4.5) (4.6) (4.7) (4.8) 5. SPECIFIKATIONER 5.1 Förarens siktfält Vindrutans genomskinliga yta skall åtminstone innefatta vindrutans referenspunkter. Dessa utgörs av följande: En horisontell referenspunkt framför V 1 och 17º till vänster (se bilaga 4, tillägg, figur 1) En övre vertikal referenspunkt framför V 1 och 7º ovanför horisontalplanet. Denna vinkel skall dock minskas till 5º fram till den 30 september En nedre vertikal referenspunkt framför V 2 och 5º nedanför horisontalplanet. M För kontroll av överensstämmelse med kravet på framåtsikt på motsatt halva av vindrutan, används tre ytterligare referenspunkter, symmetriska med de punkter som anges i i förhållande till fordonets symmetrilängdplan Vinkeln där sikt hindras får för varje A-stolpe enligt beskrivning i punkt inte överstiga 6º (jfr bilaga 4, tillägg, figur 3). Vinkeln där sikt hindras av A-stolpen på passagerarsidan enligt punkt behöver inte bestämmas om de två stolparna är placerade symmetriskt i förhållande till fordonets vertikala symmetrilängdplan Vinkeln där sikt hindras skall för varje A-stolpe mätas genom att de två följande horisontella sektionerna läggs på ett plan. Sektion 1:Med början från punkten Pm på den plats som anges i punkt dras ett plan som bildar en vinkel på 2 uppåt i förhållande till horisontalplanet genom Pm. Bestäm den horisontella sektionen för A-stolpen med början från den främsta punkten på tvärsnittet mellan A-stolpen och det lutande planet (jfr bilaga 4, tillägg, figur 2). Sektion 2:Upprepa samma förfarande med ett plan som lutar nedåt med en vinkel på 5 i förhållande till horisontalplanet genom Pm (jfr bilaga 4, tillägg, figur 2) Vinkeln där sikt hindras av A-stolpen på förarsidan är den vinkel som bildas på planbilden av en linje som utgår från E 2 och är parallell med tangenten som förbinder E 1 med ytterkanten på sektion S 2 och tangenten som förbinder E 2 med innerkanten på sektion S 1 (jfr bilaga 4, tillägg, figur 3) Vinkeln där sikt hindras av A-stolpen på passagerarsidan är den vinkel som bildas på planbilden av tangenten som förbinder E 3 med innerkanten på sektion S 1 och en linje som utgår från E 3 och är parallell med tangenten som förbinder E 4 med ytterkanten på sektion S 2 (jfr bilaga 4, tillägg, figur 3) Inget fordon får ha mer än två A-stolpar.

8 1977L0649 SV M Utöver de hinder som skapas av A-stolparna, stolpar för fasta eller rörliga ventilations- eller sidofönster, utvändiga radioantenner, backspeglar och vindrutetorkare får det inte finnas några hinder inom förarens direkta siktfält 180º framåt nedanför ett horisontalplan genom V 1 och ovanför tre plan genom V 2, varav ett är vinkelrätt mot planet x z och lutar framåt och nedåt med 4º från horisontalplanet medan de två andra är vinkelräta mot planet y z och lutar nedåt med 4 från horisontalplanet (se bilaga 4, figur 4). Följande anses inte vara hinder i siktfältet: Inlagda eller påtryckta radioantennsledare som inte är bredare än följande: Inlagda ledare:0,5 mm. Påtryckta ledare:1,0 mm. Dessa radioantennsledare får inte passera genom zon A enligt definition i direktiv 78/318/EEG om torkar- och spolarsystem för motorfordon ( 1 ). Tre radioantennsledare får dock passera genom zon A om deras bredd inte överstiger 0,5 mm. Avfrostnings/avimnings-ledare inom zon A vilka normalt har sicksackform eller sinusform och har följande mått: Största synliga bredd:0,030 mm. Största ledartäthet: om ledarna är vertikala:8/cm, om ledarna är horisontella:5/cm Ett hinder som skapas av rattringen och instrumentpanelen innanför rattringen tolereras om ett plan genom V 2, vinkelrätt mot planet x-z och tangerande rattringens översta del, lutar nedåt med minst 1º från horisontalplanet. 5.2 V-punkternas lägen V-punkternas lägen i förhållande till R-punkten, angivet med xyzkoordinater på det tredimensionella referensrutnätet, framgår av tabellerna 1 och Tabell 1 anger grundkoordinaterna för en konstruktivt bestämd ryggstödsvinkel på 25º. Koordinaternas positiva riktning anges i bilaga 4, tillägg, figur 1. TABELL 1 V-punkt X Y Z V 1 68 mm 5 mm 665 mm V 2 68 mm 5 mm 589 mm 5.3 P-punkternas lägen M P-punkternas lägen i förhållande till R-punkten, angivet med xyzkoordinater på det tredimensionella referensrutnätet, framgår av tabellerna 2, 3 och Tabell 2 anger grundkoordinaterna för en konstruktivt bestämd ryggstödsvinkel på 25. Koordinaternas positiva riktning anges i bilaga 4, tillägg, figur 1. Punkten Pm är skärningspunkten mellan den raka linjen P 1,P 2 och det vertikala längdplanet genom R-punkten. TABELL 2 P-punkt X Y Z P 1 35 mm 20 mm 627 mm P 2 63 mm 47 mm 627 mm ( 1 ) EGT nr L 81, , s. 49.

9 1977L0649 SV M2 P-punkt X Y Z Pm 43,36 mm 0 mm 627 mm Tabell 3 anger de ytterligare korrigeringar som skall göras för x- koordinaterna för P 1 och P 2 då sätets horisontella inställningsområde enligt 2.16 överstiger 108 mm. Koordinaternas positiva riktning anges i bilaga 4, tillägg, figur 1. TABELL 3 Sätets horisontella inställningsområde x 108 till 120 mm 13 mm 121 till 132 mm 22 mm 133 till 145 mm 32 mm 146 till 158 mm 42 mm mer än 158 mm 48 mm 5.4 Korrigering för andra konstruktivt bestämda ryggstödsvinklar än 25º Tabell 4 anger de ytterligare korrigeringar som skall göras för x- och z- koordinaterna för varje P-punkt och varje V-punkt då den konstruktivt bestämda ryggstödsvinkeln inte är 25º. Koordinaternas positiva riktning anges i bilaga 4, tillägg, figur 1. TABELL 4 Ryggstödsvinkel (i º) Horisontella koordinater X Vertikala koordinater Z mm 28 mm mm 27 mm mm 27 mm mm 27 mm mm 26 mm mm 25 mm mm 24 mm mm 23 mm mm 22 mm 14 99mm 21mm 15 90mm 20mm 16 81mm 18mm 17 72mm 17mm 18 62mm 15mm 19 53mm 13mm 20 44mm 11mm mm 9 mm mm 7 mm mm 5 mm 24 0 mm 3 mm 25 0 mm 0 mm 26 9mm 3mm mm 5 mm mm 8 mm

10 1977L0649 SV Ryggstödsvinkel (i º) Horisontella koordinater X Vertikala koordinater Z mm 11 mm mm 14 mm mm 18 mm mm 21 mm mm 24 mm mm 28 mm mm 32 mm mm 35 mm mm 39 mm mm 43 mm mm 48 mm mm 52 mm 5.5 E-punkternas lägen E 1 och E 2 ligger vardera 104 mm från P 1. M2 E 2 ligger 65 mm från E 1 (se bilaga 4, tillägg, figur 4) Den raka linjen som förbinder E 1 med E 2 vrids runt P 1 tills tangenten som förbinder E 1 med ytterkanten på sektion 2 på A-stolpen på förarsidan blir vinkelrät mot den raka linjen E 1 E 2 (jfr bilaga 4, tillägg, figur 3). M E 3 och E 4 ligger vardera 104 mm från P 2.E 3 ligger 65 mm från E 4 (Se bilaga 4, tillägg, figur 4) Den raka linjen E 3 E 4 vrids runt P 2 tills tangenten som förbinder E 4 med ytterkanten på sektion 2 på A-stolpen på passagerarsidan blir vinkelrät mot den raka linjen E 3 E 4 (jfr bilaga 4, tillägg, figur 3). 6. PROVNINGSFÖRFARANDE 6.1 Förarens siktfält Måttförhållandena mellan fordonets primära referenspunkter och det tredimensionella referensrutnätet skall bestämmas med det förfarande som föreskrivs i bilaga Lägena för punkterna V 1 och V 2 bestäms i förhållande till R-punkten, anges med xyz-koordinater på det tredimensionella referensrutnätet och framgår av tabell 1 under och tabell 4 under 5.4. Vindrutans referenspunkter skall sedan bestämmas från de korrigerade V-punkterna såsom föreskrivs i M Förhållandet mellan P-punkterna, R-punkten och mittlinjen för förarens sittplats, angivet med xyz-koordinater på det tredimensionella referensrutnätet, skall bestämmas från tabellerna 2 och 3 i 5.3. Korrigering för andra konstruktivt bestämda ryggstödsvinklar än 25º framgår av tabell 4 under Vinkeln där sikt hindras (se 5.1.2) skall mätas på de lutande planen enligt bilaga 4, tillägg, figur 2. Förhållandet mellan P 1 och P 2, som är förbundna med E 1 och E 2 respektive E 3 och E 4, framgår av bilaga 4, tillägg, figur 5.

11 1977L0649 SV M Den raka linjen E 1 E 2 skall ställas in enligt Vinkeln där sikt hindras av A-stolpen på förarsidan skall sedan mätas enligt punkt Den raka linjen E 3 E 4 skall ställas in enligt Vinkeln där sikt hindras av A-stolpen på passagerarsidan skall sedan mätas enligt punkt Tillverkaren får mäta vinkeln där sikt hindras antingen på fordonet eller på ritningarna. Vid tveksamhet kan den tekniska tjänsten kräva att provningar utförs på fordonet. (7.) (8.) (9.) (10.)

12 1977L0649 SV (BILAGA 2)

13 1977L0649 SV M3 BILAGA 3 FÖRFARANDE FÖR BESTÄMNING AVH-PUNKTEN OCH DEN FAKTISKA KROPPSVINKELN FÖR SITTPLATSER I MOTORFORDON 1. SYFTE Det förfarande som fastställs i denna bilaga används för att bestämma H- punktens placering och den faktiska kroppsvinkeln för en eller flera sittplatser i ett motorfordon och för att kontrollera överensstämmelsen mellan mätningarna och de konstruktionsuppgifter som lämnas av tillverkaren ( 1 ). 2. DEFINITIONER I denna bilaga används följande beteckningar med den betydelse som här anges: 2.1. Referensdata: en eller flera av följande egenskaper hos en sittplats: H-punkten och R-punkten och deras inbördes förhållande Den faktiska kroppsvinkeln och den konstruktivt bestämda kroppsvinkeln och deras inbördes förhållande Tredimensionell H-punktsmaskin (3 DH-maskin): den anordning som används för bestämning av H-punkter och faktiska kroppsvinklar. Denna anordning beskrivs i tillägg 1 till denna bilaga H-punkt: centrum för ledpunkten mellan kropp och lår med 3 DHmaskinen installerad i fordonets säte enligt punkt 4 nedan. H-punkten ligger mitt på centrumlinjen hos maskinen, vilken ligger mellan syftningsknapparna för H-punkten på ömse sidor om 3 DH-maskinen. H-punkten motsvarar teoretiskt R-punkten (toleranser, se nedan). När den bestämts enligt det förfarande som beskrivs i punkt 4 betraktas H-punkten som fast i förhållande till sittdynans stomme och rör sig med denna när sätet flyttas R-punkt eller sittreferenspunkt: en av fordonstillverkaren för varje sittplats konstruktivt bestämd punkt som fastställs inom det tredimensionella referensrutnätet Kroppslinje: centrum för känselkroppen i 3 DH-maskinen med känselkroppen i sitt bakersta läge Faktisk kroppsvinkel: vinkeln mellan en vertikal linje genom H-punkten och kroppslinjen uppmätt med hjälp av ryggvinkelkvadranten på 3 DHmaskinen. Den faktiska kroppsvinkeln motsvarar teoretiskt den konstruktivt bestämda kroppsvinkeln (toleranser, se nedan) Konstruktivt bestämd kroppsvinkel: den uppmätta vinkeln mellan en vertikal linje genom R-punkten och kroppslinjen i ett läge som motsvarar det av fordonstillverkaren i konstruktionen avsedda läget för sätets ryggstöd Den sittandes centrumplan (C/LO): medianplanet för 3 DH-maskinen placerad på varje avsedd sittplats. Det representeras av koordinaten för H-punkten på Y-axeln. För separata säten sammanfaller centrumplanet för sätet med det för den sittande. För andra säten anges centrumplanet av tillverkaren Tredimensionellt referenssystem: ett system enligt beskrivning i tillägg 2 till denna bilaga Referensmärken: fysiska punkter (hål, ytor, märken eller fördjupningar) i fordonets kaross som är definierade av tillverkaren Fordonets mätläge: fordonets läge enligt koordinaterna för referensmärkena i det tredimensionella referenssystemet. ( 1 ) På varje sittplats utom framsäten, där H-punkten inte kan bestämmas med hjälp av vare sig den tredimensionella H-punktsmaskinen eller de tredimensionella förfarandena, får R-punkten såsom den anges av tillverkaren tas som referens om det anses lämpligt enligt det behöriga organets bedömning.

14 1977L0649 SV M3 3. KRAV 3.1. Presentation av data För varje sittplats där det krävs referensdata för att visa överensstämmelse med bestämmelserna i detta direktiv skall samtliga eller ett urval av följande uppgifter lämnas i den form som anges i tillägg 3 till denna bilaga: Koordinaterna för R-punkten i förhållande till det tredimensionella referensrutnätet Konstruktivt bestämd kroppsvinkel Alla uppgifter som behövs för att ställa in sätet (om det är justerbart) i det mätläge som anges i punkt 4.3 nedan Förhållande mellan uppmätta data och konstruktionsuppgifter Koordinaterna för H-punkten och det värde för den faktiska kroppsvinkeln som erhålls genom det förfarande som anges i punkt 4 nedan skall jämföras med koordinaterna för R-punkten respektive den konstruktivt bestämda kroppsvinkel som anges av fordonstillverkaren De relativa lägena för R-punkten och H-punkten och förhållandet mellan den konstruktivt bestämda kroppsvinkeln och den faktiska kroppsvinkeln skall anses tillfredsställande för aktuell sittplats om H-punkten, såsom den definieras av sina koordinater, ligger inom en fyrkant med 50 mm sida med horisontella och vertikala sidor, vars diagonaler skär varandra i R-punkten, samt om den faktiska kroppsvinkeln ligger inom 5º från den konstruktivt bestämda kroppsvinkeln Om dessa villkor tillgodoses skall R-punkten och den konstruktivt bestämda kroppsvinkeln användas för att visa att bestämmelserna i detta direktiv uppfylls Om H-punkten eller den faktiska kroppsvinkeln inte uppfyller kraven i punkt ovan skall H-punkten och den faktiska kroppsvinkeln bestämmas ytterligare två gånger (sammanlagt tre gånger). Om resultaten av två av dessa tre mätningar uppfyller bestämmelserna skall villkoren enligt punkt ovan gälla Om resultaten av minst två av de tre mätningar som beskrivs i punkt ovan inte uppfyller kraven enligt punkt ovan eller om kontrollen inte kan genomföras på grund av att fordonstillverkaren inte lämnat uppgifter om läget för R-punkten eller den konstruktivt bestämda kroppsvinkeln skall mittpunkten för de tre uppmätta punkterna eller medelvärdet för de tre uppmätta vinklarna användas och betraktas som tillämpbara i alla de fall där R-punkten eller den konstruktivt bestämda kroppsvinkeln avses i detta direktiv. 4. FÖRFARANDE VID BESTÄMNING AV H-PUNKTEN OCH DEN FAKTISKA KROPPSVINKELN 4.1. Fordonet skall, om tillverkaren så begär, konditioneras vid en temperatur av 20 ± 10 ºC för att säkerställa att sätesmaterialet uppnått rumstemperatur. Om ingen suttit i det säte som skall kontrolleras skall en person eller anordning på 70 till 80 kg placeras i sätet två gånger under en minut för att pressa samman dyna och ryggstöd. På tillverkarens begäran skall samtliga säten förbli obelastade under minst 30 minuter innan 3 DH-maskinen installeras Fordonet skall befinna sig i det mätläge som definieras i punkt 2.11 ovan Sätet skall, om det är justerbart, ställas in i sitt bakersta normala köreller åkläge, enligt tillverkarens angivelser, endast med beaktande av sätets längdinställning, bortsett från justeringsmån som används för andra ändamål än normal körning eller åkning. Om andra sätesinställningar förekommer (säteshöjd, sätesvinkel, ryggstödsvinkel osv.) skall dessa därefter ställas in i de lägen som tillverkaren anger. För fjädrande säten skall höjden spärras i fast läge som motsvarar en normal körställning enligt tillverkarens angivelse.

15 1977L0649 SV M Den yta på sätet som berörs av 3 DH-maskinen skall täckas av bomullstyg av tillräcklig storlek och lämplig struktur, närmare bestämt en slät bomullsväv bestående av 18,9 trådar per cm 2 och med en vikt av 0,228 kg/m 2 eller tyg som är stickat eller av icke-vävt tyg med liknande egenskaper. Om provet görs på ett säte utanför fordonet skall golvet som sätet placeras på ha samma väsentliga egenskaper ( 1 ) som golvet i det fordon där sätet skall användas Placera sitt- och ryggplattorna på 3 DH-maskinen så att den sittandes centrumplan (C/LO) överensstämmer med 3 DH-maskinens centrumplan. På tillverkarens begäran kan 3 DH-maskinen flyttas inåt med avseende på C/LO om 3 DH-maskinen är placerad så långt utåt att säteskanten inte medger att 3 DH-maskinen riktas in Fäst fot- och underbensenheterna vid sittplattan, antingen var för sig eller med användning av T-stången och underbensenheten. En linje genom H- punktens syftningsknappar skall vara parallell med marken och vinkelrät mot sätets längsgående centrumplan Ställ in fötternas och benens läge på 3 DH-maskinen enligt följande: Sittplats: förarplats och yttre passagerare fram Både fot- och underbensenheterna skall flyttas framåt så att fötterna intar naturliga platser på golvet, mellan pedalerna om så erfordras. Om möjligt skall vänster fot placeras ungefär lika långt till vänster om 3 DHmaskinens centrumplan som höger fot till höger om detsamma. Vattenpasset som visar 3 DH-maskinens placering i tvärled ställs in horisontellt genom att sittplattan vid behov justeras eller genom att fotoch underbensenheterna flyttas bakåt. Den linje som passerar genom H- punktens syftningsknappar skall hållas vinkelrät mot sätets längsgående centrumplan Om vänster ben inte kan hållas parallellt med det högra och den vänstra foten inte får stöd av underlaget kan den vänstra foten flyttas tills den får stöd. Inriktningen av syftningsknapparna skall bibehållas Sittplats: Ytterplats bak För säten eller extrasäten skall benen placeras enligt tillverkarens angivelser. Om fötterna då vilar på delar av golvet som ligger på olika nivå skall den fot som först kommer i kontakt med framsätet tjäna som referens och den andra foten riktas in så att tvärvattenpasset ligger i våg Andra fastställda sittlägen Det allmänna förfarande som anges i punkt ovan skall följas, bortsett från att fötterna placeras enligt fordonstillverkarens anvisningar Anbringa underbens- och lårvikter och rikta in 3 DH-maskinen Vik fram ryggplattan till främre ändläget och dra bort 3 DH-maskinen från ryggstödet med hjälp av T-stången. Flytta 3 DH-maskinen på sätet på något av följande sätt: Använd följande förfarande om 3 DH-maskinen tenderar att glida bakåt: Låt 3 DH-maskinen glida bakåt tills det inte längre erfordras något hållkraft framåt på T-stången, dvs. tills sittplattan kommer i kontakt med ryggstödet. Vid behov omplaceras underbenet Använd följande förfarande om 3 DH-maskinen inte tenderar att glida bakåt:skjut 3 DH-maskinen bakåt genom att belasta T-stången bakåt i horisontell riktning tills sittplattan kommer i kontakt med ryggstödet (se figur 2 i tillägg 1 till denna bilaga) Belasta de hopmonterade sitt- och ryggplattorna på 3 DH-maskinen med 100 ± 10 N vid skärningspunkten mellan höftvinkelkvadranten och T- stångshuset. Belastningens riktning skall hållas längs en linje som passerar ovan angivna skärningspunkt till en punkt just ovanför lårstångshuset (se figur 2 i tillägg 1 till denna bilaga). För sedan försiktigt tillbaka ryggplattan mot ryggstödet. Försiktighet måste iakttas under återstoden av förfarandet för att hindra 3 DH-maskinen från att glida framåt Anbringa höger och vänster sätesdelsvikter och sedan växelvis de åtta kroppsvikterna. Håll 3 DH-maskinen i nivå Fäll ryggplattan framåt för att frigöra spänningen mot ryggstödet. Vicka 3 DH-maskinen från sida till sida tre kompletta cykler inom en 10º ( 1 ) Lutningsvinkel, skillnader i fråga om sätets monteringshöjd, ytstruktur osv.

16 1977L0649 SV M3 cirkelbåge (5º på vardera sidan av det vertikala centrumplanet) för att frigöra eventuell kvarvarande friktion mellan 3 DH-maskinen och sätet. Under vickningen kan 3 DH-maskinens T-stång tendera att förskjutas från angivet horisontellt och vertikalt läge. T-stången skall därför kvarhållas genom att den belastas i sidled under vickningen. Försiktighet skall iakttas när T-stången hålls kvar och 3 DH-maskinen vickas för att säkerställa att inga oavsiktliga yttre belastningar verkar vertikalt, framåt eller bakåt. Fötterna på 3 DH-maskinen skall inte hållas kvar under detta steg. Om fötternas läge ändras skall de tillsvidare lämnas i detta läge. Fäll försiktigt tillbaka ryggplattan mot ryggstödet och kontrollera att de två vattenpassen intar nolläge. Om fötterna rört sig under vickningarna skall de återställas i läge på följande sätt: Lyft växelvis varje fot så lite som möjligt från golvet tills fötterna inte rör sig ytterligare. Under denna lyftning skall fötterna tillåtas vrida sig, men ingen framåt- eller bakåtriktad belastning får anbringas. När varje fot åter sänks skall hälen komma i kontakt med därför avsedd yta. Kontrollera att tvärvattenpasset står i våg. Vid behov belastas överdelen av ryggplattan i sidled tills 3 DH-maskinens sittplatta är i våg på sätet Fortsätt med följande steg, medan T-stången hålls kvar så att inte 3 DHmaskinen glider framåt på sittdynan: a) För tillbaka ryggplattan mot ryggstödet. b) Anbringa och frigör växelvis en belastning som inte får överstiga 25 N på ryggvinkelstången ungefär i höjd med kroppsvikterna tills höftvinkelkvadranten visar att ett stabilt läge uppnås varje gång belastningen frigörs. Försiktighet skall iakttas för att säkerställa att inga yttre belastningar neråt eller i sidled anbringas på 3 DHmaskinen. Om 3 DH-maskinen åter behöver riktas in, fäll åter ryggplattan framåt, ställ in på nytt och upprepa förfarandet från punkt Gör alla mätningar Koordinaterna för H-punkten mäts i förhållande till det tredimensionella referenssystemet Den faktiska kroppsvinkeln avläses i 3 DH-maskinens ryggvinkelkvadrant med känselkroppen i sitt bakersta läge Om 3 DH-maskinen behöver återinstalleras skall först sätet förbli obelastat under minst 30 minuter. 3 DH-maskinen skall inte lämnas aktiverad på sätet under längre tid än som krävs för att utföra provet Om sittplatserna i samma sätesrad kan betraktas som likvärdiga (bänksäte, identiska säten osv.) skall endast en H-punkt och en faktisk kroppsvinkel bestämmas för varje sätesrad, under förutsättning att den 3 DH-maskin som beskrivs i tillägg 1 till denna bilaga placeras på en sittplats som kan anses representativ för sätesraden. Denna plats skall vara: Förarplatsen när det gäller framsäten En ytterplats när det gäller den eller de bakre raderna.

17 1977L0649 SV M3 Tillägg 1 BESKRIVNING AV DEN TREDIMENSIONELLA H-PUNKTSMA- SKINEN ( 1 ) (3 DH-MASKIN) 1. Rygg- och sittplattor Rygg- och sittplattorna består av förstärkt plast och metall. De simulerar en människas kropp och lår och är mekaniskt ledade i H-punkten. En kvadrant är fäst vid den känselkropp som är ledad vid H för att mäta den faktiska kroppsvinkeln. En justerbar lårstång som är fäst vid sittplattan utgör lårens centrumlinje och tjänar som baslinje för höftvinkelkvadranten. 2. Kroppens och benens beståndsdelar Underbensenheterna är fästa vid sittplattan vid den T-stång, som förbinder knäna och som utgör en förlängning i sidled av den justerbara lårstången. Kvadranter är inbyggda i underbensenheterna för att mäta knävinklar. Skooch fotenheterna är kalibrerade för att fotvinkeln skall kunna mätas. Två vattenpass riktar in anordningen i rummet. Vikter placeras i motsvarande kroppsdelars tyngdpunkter för att belastningen på sätet skall motsvara en manlig person med en vikt på 76 kg. Kontrollera att alla ledpunkter på 3 DHmaskinen rör sig fritt utan märkbar friktion. ( 1 ) Maskinen motsvarar den som beskrivs i ISO-standard Detaljer om konstruktionen av 3 DH-maskinen kan erhållas från Society of Automotive Engineers (SAE), 400 Commonwealth Drive, Warrendale, Pennsylvania 15096, Amerikas Förenta Stater.

18 1977L0649 SV M3 Figur 1 3 DH-MASKINENS BESTÅNDSDELAR

19 1977L0649 SV M3 Figur 2 MÅTT OCH VIKTFÖRDELNING FÖR 3 DH-MASKINENS BESTÅNDSDELAR

20 1977L0649 SV M3 Tillägg 2 TREDIMENSIONELLT REFERENSSYSTEM 1. Det tredimensionella referenssystemet definieras av tre rätvinkliga plan som fastställs av fordonstillverkaren (se figur) ( 1 ). 2. Fordonets mätläge fastställs genom att fordonet placeras på stödytan så att referensmärkenas koordinater motsvarar de värden som tillverkaren anger. 3. Koordinaterna för R-punkten och H-punkten fastställs i förhållande till de referensmärken som anges av fordonstillverkaren. ( 1 ) Referenssystemet motsvarar ISO-standard

21 1977L0649 SV M3 Tillägg 3 REFERENSDATA FÖR SITTPLATSER

22 1977L0649 SV BILAGA 4 METOD FÖR BESTÄMNING AVMÅTTFÖRHÅLLANDENA MELLAN FORDONETS PRIMÄRA REFERENSPUNKTER OCH DET TREDIMEN- SIONELLA REFERENSRUTNÄTET 1. FÖRHÅLLANDE MELLAN REFERENSRUTNÄTET OCH FORDONETS PRIMÄRA REFERENSPUNKTER För kontroll av vissa mått på eller inom ett fordon som tillhandahållits för typgodkännande enligt detta direktiv skall förhållandet mellan koordinaterna på det tredimensionella referensrutnätet, definierat i 2.3 i bilaga 1, vilka fastställts under den första konstruktionsfasen för fordonet, och lägena för de primära referenspunkter som definierats i 2.4 i bilaga 1 bestämmas noggrant så att vissa punkter på fordonstillverkarens ritningar kan identifieras på ett fordon som tillverkats från dessa ritningar. 2. METOD FÖR UPPRÄTTANDE AV FÖRHÅLLANDET MELLAN REFE- RENSRUT-NÄTET OCH REFERENSPUNKTERNA För detta ändamål skall ett markreferensplan konstrueras och förses med graderade x- och y-axlar. Metoden för detta anges i figur 6 i tillägget till denna bilaga, och referensplanet skall vara en hård, jämn och horisontell yta som fordonet står på och som har två skalor ordentligt fastsatta på ytan. Skalorna skall vara graderade i millimeter och x-skalan skall vara minst åtta meter lång och y-skalan minst fyra meter lång. De två skalorna skall vara vinkelräta mot varandra enligt figur 6 i tillägget till denna bilaga. Skärningspunkten mellan skalorna utgör marknollpunkten. 3. UNDERSÖKNING AV REFERENSPLANET För att medge mindre ojämnheter på referensplanet eller provningsytan är det nödvändigt att mäta avvikelserna från marknollpunkten längs både x- och y- skalorna med 250 mm mellanrum och att anteckna erhållna avläsningar så att korrigeringar kan utföras vid kontroll av fordonet. 4. FAKTISK PROVNINGSUPPSTÄLLNING För att medge mindre ändringar i hjulupphängningshöjd osv. är det nödvändigt att ha tillgång till ett hjälpmedel som kan sätta de primära referenspunkterna i riktiga koordinatlägen i förhållande till den konstruktivt bestämda uppställningen innan ytterligare mätningar görs. Dessutom skall det vara möjligt att justera fordonets läge något i sidled och/eller längsled så att det placeras exakt i förhållande till referensrutnätet. 5. RESULTAT Sedan fordonet placerats rätt i förhållande till referensrutnätet och i sin konstruktivt bestämda uppställning kan lägena hos de nödvändiga punkterna för kontroll av kraven för framåtsikten lätt bestämmas. Provningsmetoderna för att bestämma dessa krav kan innefatta användandet av teodoliter, ljuskällor eller skugganordningar, eller någon annan metod som kan visas ge likvärdiga resultat.

23 1977L0649 SV M2 Tillägg Figur 1 BESTÄMNING AV V-PUNKTER

24 1977L0649 SV M2 Figur 2

25 1977L0649 SV M2 Figur 3

26 1977L0649 SV Figur M2 4 UTVÄRDERING AV HINDER I FÖRARENS DIREKTA SIKTFÄLT 180º FRAMÅT

27 1977L0649 SV Figur M2 5 MÅTTRITNING SOM VISAR E- OCH P-PUNKTERNAS RELATIVA LÄGEN

28 1977L0649 SV Figur M2 6 TREDIMENSIONELLT REFERENSRUTNÄT

29 1977L0649 SV Figur M2 7 PLANT ARBETSUTRYMME

30 1977L0649 SV BILAGA 5 MALL