EUROPEISKA UNIONENS RÅD. Bryssel den 9 december 2008 (14.1) (OR. en) 16913/08 Interinstitutionellt ärende: 2008/0244 (COD) ASILE 25 CODEC 1755

Transkript

1 EUROPEISKA UNIONENS RÅD Bryssel den 9 december 2008 (14.1) (OR. en) 16913/08 Interinstitutionellt ärende: 2008/0244 (COD) ASILE 25 CODEC 1755 FÖLJENOT från: Jordi AYET PUIGARNAU, direktör, för Europeiska kommissionens generalsekreterare mottagen den: 8 december 2008 till: Javier SOLANA, generalsekreterare/hög representant Ärende: Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (Omarbetning) För delegationerna bifogas kommissionens dokument KOM(2008) 815 slutlig. Bilaga: KOM(2008) 815 slutlig 16913/08 /ami DG H 1 B SV

2 EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Förslag till Bryssel den KOM(2008) 815 slutlig 2008/0244 (COD) EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (Omarbetning) {SEK(2008) 2944} {SEK(2008) 2945} SV SV

3 MOTIVERING 1. Bakgrund Skäl och syfte Detta förslag är en omarbetning av rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna 1 (nedan kallat direktivet om mottagningsvillkor). I kommissionens utvärderingsrapport av den 26 november 2007 om tillämpningen av direktivet om mottagningsvillkor i medlemsstaterna 2 och i de bidrag som berörda parter lämnat som svar på det samråd som inleddes genom grönboken om det framtida gemensamma europeiska asylsystemet 3 konstateras brister när det gäller mottagningsvillkoren för asylsökande. Bristerna har främst sin grund i att direktivet i nuläget ger medlemsstaterna stor handlingsfrihet att fastställa mottagningsvillkor på nationell nivå. I enlighet med den strategiska planen för asylpolitik 4 ingår detta förslag i ett första paket av förslag som har till syfte att garantera ökad harmonisering och högre skyddsnormer för det gemensamma europeiska asylsystemet. Det antas samtidigt som omarbetningarna av Dublin- 5 och Eurodac- 6 förordningarna. Under 2009 kommer kommissionen att lägga fram förslag om ändring av skyddsdirektivet 7 och direktivet om asylförfaranden 8. Under det första kvartalet 2009 kommer kommissionen dessutom att föreslå inrättandet av en europeisk byrå för stöd till samarbete i asylfrågor. Syftet är att byrån ska ge medlemsstaterna praktisk hjälp med att fatta beslut om asylansökningar. Dessutom ska byrån hjälpa medlemsstater som, framför allt på grund av sitt geografiska läge, har särskilt pressade asylsystem att uppfylla gemenskapslagstiftningens krav genom att tillhandahålla särskild expertis och praktiskt stöd EUT L 31, , s. 18. Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om tillämpningen av direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (KOM(2007) 745). Grönbok om det framtida gemensamma europeiska asylsystemet, KOM(2007) 301 slutlig. Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén - Strategisk plan för asylpolitik - ett integrerat grepp på skyddsfrågor över hela EU (KOM(2008) 360 slutlig, ). Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat, KOM(2008) 820. Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EG) nr [ / ] [om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat, KOM (2008) 825. Rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd, EUT L 304, , s. 12. Rådets direktiv 2005/85/EG om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus, EUT L 326, , s. 13. SV 2 SV

4 Allmän bakgrund Arbetet med att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem inleddes omedelbart efter det att Amsterdamfördraget trädde i kraft i maj 1999, på grundval av de riktlinjer som gavs vid Europeiska rådets möte i Tammerfors. Under den första etappen av det gemensamma europeiska asylsystemet ( ) var målsättningen att harmonisera medlemsstaternas rättsliga ramar på grundval av gemensamma miniminormer. Direktivet om mottagningsvillkor var den första av de fem rättsakter på asylområdet som slutsatserna från Tammerfors utmynnade i. Syftet med direktivet är att fastställa mottagningsvillkor som under normala förhållanden räcker till för att ge asylsökande en värdig levnadsstandard och jämförbara levnadsvillkor i alla medlemsstater. I Haagprogrammet uppmanades kommissionen att slutföra utvärderingen av den första etappens rättsakter och att förelägga rådet och Europaparlamentet förslag till den andra etappens instrument och åtgärder så att de kan antas före slutet av Detta förslag tillmötesgår den uppmaningen: dess syfte är att på ett tillfredsställande sätt avhjälpa de brister som konstaterades under den första etappen av asyllagstiftningsprocessen. En detaljanalys av de problem som konstaterats med avseende på detta direktiv och som gäller förberedelserna inför dess antagande, bl.a. urval och bedömning av alternativa strategier samt val och bedömning av det alternativ som föredras ingår i konsekvensbedömningen som bifogas detta förslag. Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden Detta förslag överensstämmer helt med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Tammerfors 1999 och Haagprogrammet från 2004 avseende upprättandet av det gemensamma europeiska asylsystemet. 2. Samråd med berörda parter Kommissionen ansåg att det var nödvändigt att ha en grundlig genomgång och diskussion med alla berörda parter om den framtida uppbyggnaden av det gemensamma europeiska asylsystemet innan man presenterade något nytt initiativ. Kommissionen lade därför fram en grönbok i juni 2007 som skulle fastställa de möjliga alternativen i utformningen av systemets andra etapp. Det offentliga samrådet gav bland annat upphov till 89 inlägg från många olika berörda parter 9. De frågor och förslag som väcktes under samrådet har legat till grund för den strategiska plan som stakar ut en färdplan för de närmaste åren och anger vilka åtgärder kommissionen avser att föreslå för att slutföra den andra etappen av det gemensamma europeiska asylsystemet, bl.a. förslaget om ändring av direktivet om mottagningsvillkor. I strategiplanen ställs också ett antal mål som ska nås under den andra etappen av asyllagstiftningsprocessen när det gäller mottagning av asylsökande. 9 Finns på följande webbplats: systm_en.htm SV 3 SV

5 Kommissionens utvärderingsrapport utarbetades på grundval av två studier om tillämpningen av direktivet 10. Studierna gav kommissionen värdefull information om de områden som ska tas upp i detta ändringsförslag. Den 5 mars 2008 diskuterade kommissionen informellt huvuddragen i förslaget med medlemsstaterna i kommittén för frågor om invandring och asyl. Mellan december 2007 och mars 2008 anordnades också möten med akademiska experter, medlemsstater, icke-statliga organisationer, FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och ledamöter i Europaparlamentet för att höra deras åsikt om ytterligare förbättringar av normerna för mottagningsvillkor. Slutligen hölls ett möte den 29 april 2008 med UNHCR och icke-statliga organisationer i syfte att ta upp specifika problem som avser behandlingen av personer med särskilda behov. De parter som deltog i samrådet var allmänt eniga om att uppnå ytterligare harmonisering av mottagningsvillkoren under asyllagstiftningens andra etapp. En del medlemsstater framhöll emellertid behovet av att behålla en viss grad av flexibilitet när det gäller tillträde till arbetsmarknaden och de materiella mottagningsvillkoren, medan andra föredrog att brister i behandlingen av utsatta asylsökande avhjälps genom praktiskt samarbete hellre än lagstiftningsvägen. Kommissionens förslag tar i viss mån hänsyn till dessa problem, särskilt när det gäller tillträde till arbetsmarknaden och de bestämmelser som införts på medlemsstatsnivå för att garantera materiellt tillräckliga mottagningsvillkor för asylsökande. Med tanke på de allvarliga brister som konstaterats när det gäller kartläggning av särskilda behov och tillgång till behandling beslutade kommissionen också att ta upp detta problem inom ramen för det föreliggande förslaget. 3. Förslagets rättsliga aspekter Sammanfattning av den föreslagna åtgärden Detta förslag har till främsta syfte att som ett led i den andra etappen av asyllagstiftningsprocessen säkerställa högre normer för behandling av asylsökande när det gäller mottagningsvillkor för att garantera en värdig levnadsstandard i överensstämmelse med internationell lagstiftning. Fortsatt harmonisering av nationella bestämmelser om mottagningsvillkor krävs också för att begränsa fenomenet med asylsökandes sekundära förflyttningar mellan olika medlemsstater, i den mån sådana förflyttningar orsakas av att medlemsstaterna har olika strategier för mottagning av asylsökande. I förslaget behandlas därför följande frågor: 1. Direktivets tillämpningsområde: I förslaget utvidgas direktivets tillämpningsområde till att även omfatta personer som ansöker om subsidiärt skydd. Denna ändring anses vara nödvändig för att säkerställa förenlighet med gemenskapens gällande regelverk, i det här fallet direktivet om villkor för flyktingstatus, som inför det rättsliga begreppet skyddsbehövande i övrigt (nedan kallat subsidiärt skydd). För att på ett tillfredsställande sätt klargöra direktivets materiella tillämpningsområde föreskrivs det 10 EMN Reception Systems, their Capacities and the Social Situation of Asylum Applicants within the Reception System in the EU Member States, maj 2006 en studie som beställts från Academic Network for Legal Studies on Immigration and Asylum in Europe Odysseus. SV 4 SV

6 dessutom att direktivet ska vara tillämpligt på alla typer av asylförfaranden och på alla geografiska områden och anläggningar där asylsökande tas emot. 2. Tillträde till arbetsmarknaden: Möjligheten till anställning är till nytta både för den asylsökande och för värdmedlemsstaten. Lättare tillträde till anställning för asylsökande kan förhindra uteslutning från värdsamhället och därmed underlätta integration. Det skulle också hjälpa asylsökande att bli självförsörjande. Påtvingad arbetslöshet medför däremot kostnader för staten i form av extra socialförsäkringsförmåner. Det bör noteras i detta sammanhang att restriktioner på arbetsmarknaden kan uppmuntra till olagligt arbete 11. Detta gäller särskilt de medlemsstater som reser hinder för tillträde till arbetsmarknaden och samtidigt ger asylsökande mycket låga socialbidrag. Förslaget har därför till syfte att underlätta tillträdet till arbetsmarknaden. Framför allt två åtgärder planeras. För det första föreslås det att asylsökande ska kunna få anställning efter en period av högst sex månader efter att ha ansökt om internationellt skydd. Kommissionen anser att detta är en lämplig tidsfrist med hänsyn tagen till medlemsstaternas nuvarande praxis 12 och berörda parters bidrag till grönboken. För det andra föreslås det att arbetsmarknadsrestriktioner som medlemsstaterna inför inte får innebära att asylsökandes tillträde till anställning begränsas på ett otillbörligt sätt. Logiken bakom denna ändring är att framhäva syftet med den nuvarande artikeln, nämligen att garantera att asylsökande ges rättvisa möjligheter till anställning i medlemsstaterna. 3. Tillgång till materiella mottagningsvillkor: För att säkerställa att de materiella mottagningsvillkoren garanterar en levnadsstandard som täcker de asylsökandes behov i fråga om hälsa och uppehälle ålägger förslaget medlemsstaterna att beakta nivån på det sociala stöd som beviljas landets egna medborgare när de ger ekonomiskt stöd till asylsökande. För att särskilda kategorier av asylsökande ska garanteras lämplig inkvartering införs dessutom en skyldighet för medlemsstaterna att ta hänsyn till kön och ålder och den situation personer med särskilda behov befinner sig i när bostäder fördelas. Möjligheten att inskränka eller dra in mottagningsvillkor, som finns redan i det nuvarande direktivet, ska garantera att mottagningssystemet inte missbrukas. Eftersom en inskränkning eller indragning av mottagningsvillkoren kan påverka levnadsstandarden avsevärt för asylsökande anser kommissionen emellertid att det är viktigt att se till att asylsökande aldrig lämnas vind för våg under sådana förhållanden och att grundläggande rättigheter respekteras. Därför, och med hänsyn tagen till nuvarande rättspraxis begränsar förslaget möjligheten att under vissa omständigheter dra in mottagningsvillkoren helt och hållet, och garanterar att asylsökande fortsättningsvis kommer att ha tillgång till nödvändig behandling av sjukdomar Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska Ekonomiska och sociala Kommittén samt Regionkommittén - Undersökning av kopplingarna mellan laglig och olaglig migration (KOM(2004) 412 slutlig. Omedelbart tillträde till anställning tillåts i Grekland, medan karensperioden är 20 dagar i Portugal, 3 månader i Österrike och Finland, 4 månader i Sverige, 6 månader i Italien, Spanien, Nederländerna och Cypern samt 9 månader i Luxemburg. SV 5 SV

7 eller mentala störningar i motiverade fall. Kommissionen anser också att det är ytterst viktigt att beslut i dessa frågor prövas av en nationell domstol. Slutligen innebär förslaget en begränsning i förhållande till det nuvarande direktivet när det gäller under vilka omständigheter medlemsstaterna i undantagsfall kan införa materiella mottagningsvillkor som avviker från direktivet. 4. Förvar: Med beaktande av medlemsstaternas omfattande användning av förvar i asylsammanhang och den rättspraxis som Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna håller på att utveckla anser kommissionen att ett helhetsperspektiv måste anläggas i detta direktiv för att angripa detta problem, för att säkerställa att frihetsberövandet inte är godtyckligt och att grundläggande rättigheter respekteras under alla omständigheter. Förslaget bygger på principen att ingen bör hållas i förvar bara därför att han eller hon ansöker om internationellt skydd. Denna princip bekräftas i EU:s regelverk om förvar av asylsökande, särskilt direktivet om asylförfaranden, och är förenligt med stadgan om de grundläggande rättigheterna samt internationella instrument för mänskliga rättigheter, såsom Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och FN-konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Förslaget garanterar att förvar kan tillåtas endast under de exceptionella omständigheter som preciseras i direktivet, på grundval av rekommendationen från Europarådets ministerkommitté om åtgärder för kvarhållande av asylsökande och UNHCR:s riktlinjer från februari 1999 om tillämpliga kriterier och normer för kvarhållande av asylsökande. Dessutom föreslås det att frihetsberövandet ska vara förenligt med principen om nödvändighet och proportionalitet. Vidare bör det bedömas individuellt från fall till fall om en asylsökande ska hållas i förvar. Förslaget garanterar också att asylsökande som hålls i förvar behandlas humant och värdigt med respekt för deras grundläggande rättigheter och i överensstämmelse med internationell och nationell rätt. Särskild uppmärksamhet ägnas fall där särskilt utsatta asylsökande hålls i förvar. När det gäller barn är förslaget förenligt med 1989 års FN-konvention om barnets rättigheter. Enligt förslaget ska underåriga utan medföljande vuxen aldrig få hållas i förvar. Dessutom ges rättsliga garantier och rättssäkerhetsgarantier för att säkerställa att personen i fråga hålls i förvar av välgrundade skäl. 5. Personer med särskilda behov: Kommissionen har konstaterat att brister när det gäller att tillgodose särskilda behov är det allvarligaste problemet i samband med mottagning av asylsökande. Kartläggningen av särskilda behov har betydelse inte bara för tillgången till lämplig behandling, utan kan också påverka kvaliteten på beslutsprocessen i samband med asylansökningar, särskilt när det gäller traumatiserade personer. Förslaget säkerställer i detta avseende att medlemsstaterna omedelbart vidtar åtgärder för att kartlägga sådana behov. Dessutom omfattar förslaget flera skyddsåtgärder för att garantera att mottagningsvillkoren är specifikt utformade för att tillgodose asylsökandes särskilda behov. Dessa ändringar avspeglar flera olika aspekter på mottagningsvillkoren, till exempel tillgång till hälso- och sjukvård, logi och underårigas utbildning. 6. Genomförande och förbättring av nationella system: SV 6 SV

8 Det nuvarande direktivet om mottagningsvillkor innehåller flera bestämmelser som ska garantera att de nationella systemen genomförs fullständigt och att de förbättras. Om det yttersta syftet med det nya direktivet ska kunna uppnås är det viktigt att slå vakt om kontinuiteten i en sådan övervakning och att stärka kommissionens roll som EUlagstiftningens väktare. I detta sammanhang bör det rapporteringssystem som redan föreskrivs i direktivet bibehållas på gemenskapsnivå. På medlemsstatsnivå är det viktigt att se till att det införs nationella rutiner för att säkerställa tillräcklig övervakning och kontroll av landets egna mottagningssystem. Dessutom föreslås att det rapporteringskrav som i dagens läge åligger medlemsstaterna ska utvidgas så att det även inkluderar de bestämmelser avseende vilka kommissionens utvärderingsrapport framhöll vissa brister när det gäller genomförandet. Rättslig grund Detta förslag avser en ändring av direktiv 2003/9/EG och har samma rättsliga grund som det direktivet, nämligen artikel 63.1 b i EG-fördraget. Enligt artikel 1 i det protokoll om Förenade kungarikets och Irlands ställning som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen kan Irland och Förenade kungariket välja att delta i åtgärder för införande av ett gemensamt europeiskt asylsystem. I enlighet med artikel 3 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, tillkännagav Förenade kungariket genom en skrivelse av den 18 augusti 2001 sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av det nuvarande direktivet. I enlighet med artikel 1 i ovannämnda protokoll beslutade Irland att inte delta i antagandet av det nuvarande direktivet. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i ovan nämnda protokoll gäller därför bestämmelserna i det nuvarande direktivet inte Irland. De ovannämnda staternas ståndpunkt när det gäller det nuvarande direktivet påverkar inte deras eventuella deltagande med avseende på det nya direktivet när det träder i kraft. I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, är direktivet inte bindande för eller tillämpligt i Danmark. Subsidiaritetsprincipen Avdelning IV i EG-fördraget om visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer ger Europeiska gemenskapen viss behörighet i dessa frågor. Dessa befogenheter måste utövas i enlighet med artikel 5 i EG-fördraget, det vill säga endast om och i den utsträckning som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig grad kan uppnås av de enskilda medlemsstaterna och därför, på grund av den föreslagna åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå. Den nuvarande rättsliga grunden för gemenskapsåtgärder på asylområdet är artikel 63.1 i EGfördraget. Enligt denna bestämmelse ska rådet besluta om [å]tgärder som avser asyl, i enlighet med Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 och protokollet av den 31 januari 1967 om flyktingars rättsliga ställning samt andra relevanta fördrag på områden som t.ex. miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna. SV 7 SV

9 Eftersom de problem som gäller asyl och skydd av flyktingar är av gränsöverskridande karaktär är EU väl lämpat att föreslå lösningar inom ramen för det gemensamma europeiska asylsystemet, särskilt i frågor som gäller mottagning av asylsökande. Även om en hög grad av harmonisering uppnåddes när direktivet antogs 2003 finns det ännu utrymme för EU-åtgärder för att säkerställa högre och mer harmoniserade normer för hur asylsökande ska behandlas när de tas emot i medlemsstaterna. Proportionalitetsprincipen I konsekvensbedömningen av ändringen av direktivet om mottagningsvillkor bedömdes varje alternativ lösning på de problem som konstaterats för att få fram ett idealiskt förhållande mellan praktiskt värde och nödvändighet, och slutsatsen blev att åtgärder på EU-nivå inte går längre än vad som är nödvändigt för att nå målet att lösa dessa problem. Inverkan på grundläggande rättigheter Detta förslag har granskats ingående för att garantera att bestämmelserna är fullt förenliga med de grundläggande rättigheter som är allmänna principer i gemenskapslagstiftningen (och som anges i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna) och med skyldigheter som härrör från internationell rätt. Följaktligen har särskild vikt lagts vid de bestämmelser som rör hållande i förvar av och rättssäkerheten för personer med särskilda behov, särskilt underåriga, underåriga utan medföljande vuxen och offer för tortyr, samt tillgång till materiella mottagningsvillkor. Säkerställandet av högre och mer likvärdiga mottagningsnormer kommer på det hela taget att inverka starkt positivt på asylsökandes grundläggande rättigheter. Framför allt kommer rätten till frihet och fri rörlighet att förstärkas när det betonas att ingen får hållas i förvar av det enda skälet att han eller hon har lämnat in en ansökan om internationellt skydd. I förslaget föreskrivs likaså att det ska vara tillåtet att ta en asylsökande i förvar endast under exceptionella omständigheter som anges i direktivet och endast om det är förenligt med principerna om nödvändighet och proportionalitet. Direktivets föreslagna lydelse återspeglar bättre underårigas rättigheter genom att det säkerställs att de inte får hållas i förvar om det inte är för deras eget bästa, medan förvar av underåriga utan medföljande vuxen alltid är förbjudet. Dessutom kommer den speciella situationen för utsatta grupper att beaktas på ett mer adekvat sätt genom att det säkerställs att deras behov kartläggs snabbt och genom att lämplig behandling står till förfogande. Lättare tillträde till arbetsmarknaden kan hjälpa asylsökande att bli mer självförsörjande och underlätta deras integration i värdmedlemsstaten. Dessutom kommer principen om ickediskriminering att stärkas när medlemsstaterna åläggs en skyldighet att se till att asylsökande inte behandlas orättvist jämfört med landets egna medborgare när det gäller nivån på de materiella mottagningsvillkor som ska tillhandahållas enligt direktivet. Slutligen innebär införandet av en skyldighet att rapportera om de viktiga bestämmelser i direktivet som avser principer om grundläggande rättigheter att det blir lättare att på gemenskapsnivå följa upp hur de genomförs. Det bör därför betonas i detta sammanhang att medlemsstaterna är skyldiga att genomföra och tillämpa bestämmelserna i direktivet i överensstämmelse med grundläggande rättigheter. SV 8 SV

10 ê 2003/9/EG 2008/0244 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 63.1 b, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande 13, med beaktande av Regionkommitténs yttrande 14, i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget 15, och av följande skäl: ò ny (1) Ett antal väsentliga ändringar ska göras i rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna 16. Av tydlighetsskäl bör direktivets omarbetas. ê 2003/9/EG skäl 1 (2) En gemensam asylpolitik, inklusive ett gemensamt europeiskt asylsystem, är ett grundläggande inslag i Europeiska unionens målsättning att gradvis upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa som är öppet för alla som av olika omständigheter tvingas söka skydd inom gemenskapen EUT C [ ], [ ], s. [ ]. EUT C,, s.. EUT C,, s.. EUT L 31, , s. 18. SV 9 SV

11 ê 2003/9/EG skäl 2 (3) Europeiska rådet enades vid sitt särskilda möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 om att arbeta för att ett gemensamt europeiskt asylsystem skapas, grundat på en fullständig och allomfattande tillämpning av Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951, kompletterad genom Ny York-protokollet av den 31 januari 1967, och på så sätt garantera att ingen skickas tillbaka för att bli utsatt för förföljelse, det vill säga att principen om att ingen som riskerar att utsättas för förföljelse ska avvisas ( non-refoulement ) bevaras. ê 2003/9/EG skäl 3 (4) I slutsatserna från Tammerfors anges att ett gemensamt europeiskt asylsystem på kort sikt bör omfatta gemensamma miniminormer för mottagande av asylsökande. ê 2003/9/EG skäl 4 (5) Att fastställa miniminormer för mottagande av asylsökande är ett steg i rätt riktning mot en gemensam asylpolitik. SV 10 SV ò ny (6) Den första etappen i skapandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem som på längre sikt bör leda till ett enda förfarande och en enhetlig status som är giltig i hela unionen för dem som beviljats asyl har nu fullbordats. Vid sitt möte den 4 november 2004 antog Europeiska rådet Haagprogrammet, i vilket uppställs de mål som ska nås på området frihet, säkerhet och rättvisa under perioden I Haagprogrammet uppmanades kommissionen i detta sammanhang att slutföra utvärderingen av den första etappens rättsliga instrument och att förelägga rådet och Europaparlamentet den andra etappens instrument och åtgärder så att de kan antas före (7) Med beaktande av resultaten av utvärderingarna är det lämpligt att i det här skedet bekräfta de principer som ligger till grund för direktiv 2003/9/EG för att garantera bättre mottagningsvillkor för asylsökande. (8) För att garantera att asylsökande behandlas lika i hela unionen bör detta direktiv vara tillämpligt under alla stadier och på alla typer av förfaranden som avser ansökningar om internationellt skydd och på alla platser och anläggningar där asylsökande tas emot. (9) Medlemsstaterna bör se till att principerna om barnets bästa och vikten av att familjer hålls samman följs vid tillämpningen av detta direktiv, i överensstämmelse med Förenta nationernas konvention från 1989 om barnets rättigheter respektive Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

12 ê 2003/9/EG skäl 6 (10) När det gäller behandlingen av personer som omfattas av detta direktiv är medlemsstaterna bundna av sina skyldigheter enligt de internationella rättsliga instrument som de är parter i och som förbjuder diskriminering. ê 2003/9/EG skäl 7 (11) Det bör fastställas miniminormer för mottagande av asylsökande som under normala förhållanden räcker till för att ge dem en värdig levnadsstandard och jämförbara levnadsvillkor i alla medlemsstater, ð med hänsyn tagen till nivån på det sociala stöd som är tillgängligt för medborgare i värdmedlemsstatenï. ê 2003/9/EG skäl 8 (12) En harmonisering av asylsökandes mottagningsvillkor bör bidra till att begränsa asylsökandes sekundära förflyttningar på grund av att villkoren skiljer sig åt. ò ny (13) För att garantera att de som ansöker om internationellt skydd behandlas lika och för att garantera förenlighet med EU:s gällande regelverk på asylområdet, särskilt med rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet 17 är det ändamålsenligt att utvidga tillämpningsområdet för detta direktiv så att det även omfattar personer som ansöker om subsidiärt skydd. ò ny (14) För att hjälpa asylsökande att bli självförsörjande och minska de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna är det viktigt att fastställa tydliga regler för asylsökandes tillträde till arbetsmarknaden. 17 EUT L 304, , s. 12. SV 11 SV

13 ê 2003/9/EG skäl 9 (anpassad) (15) ð Omedelbar identifiering och övervakning av personer med särskilda behov bör vara en prioritering för nationella myndigheter för att säkerställa att mottagandet ï Mottagandet av grupper med speciella behov bör utformas särskilt för att möta dessa Ö dessa personers särskildaõbehov. ò ny (16) Praxisen att hålla asylsökande i förvar bör tillämpas enligt den underliggande principen att en person inte bör kvarhållas i förvar av det enda skälet att han eller hon ansöker om internationellt skydd, särskilt i enlighet med artikel 31 i Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning. Medlemsstater bör framför allt inte ålägga asylsökande påföljder för olovlig inresa eller olovligt uppehåll, och eventuella restriktioner för rörlighet bör vara nödvändiga. Därför bör det vara möjligt att ta asylsökande i förvar endast under mycket klart definierade exceptionella omständigheter som fastställs i detta direktiv och med beaktande av principen om nödvändighet och proportionalitet, med hänsyn tagen till på vilket sätt och i vilket syfte en asylsökande kvarhålls i förvar. ê 2003/9/EG skäl 10 (anpassad) (17) Mottagandet av asylsökande Ö AsylsökandeÕsom kvarhålls i förvar ð bör behandlas med full respekt för sin mänskliga värdighet, och mottagandet ï bör utformas särskilt för att möta deras behov i denna situation. ð Medlemsstaterna bör särskilt se till att artikel 37 i 1989 års FN-konvention om barnets rättigheter tillämpas. ï ê 2003/9/EC skäl 11 (18) För att säkra överensstämmelse med förfarandets minimigarantier, som består av möjlighet att kontakta organisationer eller grupper av personer som tillhandahåller juridisk rådgivning, bör information ges om sådana organisationer och grupper av personer. ê 2003/9/EC skäl 12 (anpassad) (19) Möjligheten att missbruka mottagningssystemet bör minskas genom att det fastställs grunder Ö anges under vilka förhållandenõ får inskränkas eller dras in SV 12 SV

14 mottagningsvillkoren för asylsökande Ö får inskränkas eller ett sådant mottagande dras in Õðsamtidigt som alla asylsökande garanteras en värdig levnadsstandardï. ê 2003/9/EC skäl 13 (20) Det bör säkerställas att de nationella mottagningssystemen och samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller mottagning av asylsökande kan fungera effektivt. ê 2003/9/EC skäl 14 (21) Lämplig samordning bör främjas mellan behöriga myndigheter vad gäller mottagande av asylsökande. Harmoniska förbindelser mellan lokalsamhällen och förläggningar bör därför främjas. ê 2003/9/EC skäl 15 (22) Det ligger i miniminormernas natur att medlemsstaterna får införa eller bibehålla mer förmånliga bestämmelser för tredjelandsmedborgare och statslösa personer som söker internationellt skydd i en medlemsstat. ê 2003/9/EC skäl 16 (23) Medlemsstaterna uppmanas att tillämpa bestämmelserna i detta direktiv även på förfaranden för att besluta om ansökningar om andra skyddsformer än de som följer av Genèvekonventionen för tredjelandsmedborgare och statslösa personer ð direktiv 2004/83/EGï. (24) Genomförandet av detta direktiv bör utvärderas regelbundet. ê 2003/9/EC skäl 17 ê 2003/9/EC skäl 18 (25) Eftersom målen för den föreslagna åtgärden, nämligen att fastställa miniminormer för mottagandet av asylsökande i medlemsstaterna, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på grund av den föreslagna åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. SV 13 SV

15 ê 2003/9/EC skäl 19 (anpassad) Förenade kungariket har i enlighet med artikel 3 i det protokoll om Förenade kungarikets och Irlands ställning som är fogat till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, genom skrivelse av den 18 augusti 2001, meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av detta direktiv. ê 2003/9/EC skäl 20 (anpassad) I enlighet med artikel 1 i ovannämnda protokoll deltar inte Irland i antagandet av detta direktiv. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i ovan nämnda protokoll gäller därför bestämmelserna i det nuvarande direktivet inte Irland. ê 2003/9/EC skäl 21 (anpassad) Danmark deltar i enlighet med artiklarna 1 och 2 i det protokoll om Danmarks ställning som är fogat till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen inte i antagandet av detta direktiv och är därför inte bundet av det och omfattas inte av dess tillämpning. ê 2003/9/EC skäl 5 (26) Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter. Direktivet syftar särskilt till att säkerställa full respekt för den mänskliga värdigheten samt till att främja tillämpningen av artiklarna, ð 6, 7,ï18, ð 24 och 47ï i nämnda stadga,ðoch bör genomföras i enlighet härmed ï. ò ny (27) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till det tidigare direktivet. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av det tidigare direktivet. (28) Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas skyldigheter avseende den tidsfrist för införlivande av direktivet i nationell lagstiftning som anges i bilaga II del B. SV 14 SV

16 HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. ê 2003/9/EC KAPITEL I SYFTE, DEFINITIONER OCH RÄCKVIDD Artikel 1 Syfte Syftet med detta direktiv är att fastställa miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna. I detta direktiv gäller följande definitioner: Artikel 2 Definitioner (a) (b) Genèvekonventionen: Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning, ändrad genom Ny York-protokollet av den 31 januari Asylansökan: en ansökan från en tredjelandsmedborgare eller statslös person som kan betraktas som en begäran om internationellt skydd av en medlemsstat enligt Genèvekonventionen. En ansökan om internationellt skydd skall antas vara en asylansökan, om inte en tredjelandsmedborgare eller statslös person uttryckligen begär någon annan typ av skydd som det kan ansökas om i särskild ordning. ò ny (a) ansökan om internationellt skydd: ansökan om internationellt skydd enligt definitionen i direktiv 2004/83/EG. (b)(c) (c)(d) ê 2003/9/EC sökande eller asylsökande: en tredjelandsmedborgare eller statslös person som har lämnat in en asylansökanð ansökan om internationellt skyddïsom inte har slutligt avgjorts. familjemedlemmar: som familj till den asylsökande ska räknas följande medlemmar som befinner sig i samma medlemsstat av skäl som är knutna till asylansökan ð ansökan om internationellt skydd ï, förutsatt att familjen bildades redan i ursprungslandet: SV 15 SV

17 (i) (ii) Den asylsökandes make/maka eller hans/hennes ogifta partner i en stadigvarande relation, om lagstiftningen eller sedvanerätten i den berörda medlemsstaten behandlar ogifta par på samma sätt som gifta enligt dess utlänningslagstiftning. Underåriga barn till par som avses i led i eller till den sökande, på villkor att de är ogifta och beroende av den sökande för sin försörjning, oavsett om de fötts inom eller utom äktenskapet eller adopterats enligt nationell lagstiftning. (iii) (iv) (v) ò ny Underåriga gifta barn till par som avses i punkt i) eller till den sökande, oavsett om de fötts inom eller utom äktenskapet eller adopterats enligt nationell lagstiftning, om de är bäst betjänta av att bo hos den sökande. Den sökandes far, mor eller vårdnadshavare, om den sökande är underårig och ogift, eller om han eller hon är underårig och gift men är bäst betjänt av att bo hos sin far, mor eller vårdnadshavare. Underåriga, ogifta syskon till den sökande, om denne är underårig och ogift, eller om den sökande eller dennes underåriga syskon är underåriga och gifta men en eller flera av dem är bäst betjänta av att bo tillsammans. ê 2003/9/EC e) Flykting: en person som uppfyller kraven i artikel 1.A i Genèvekonventionen. f) Flyktingstatus: den rättsliga ställning som en medlemsstat beviljar en person som är flykting och som vistas i egenskap av flykting på den medlemsstatens territorium. (d)(g) förfaranden och överklaganden: de förfaranden och överklaganden som föreskrivs i medlemsstaternas nationella lagstiftning. (e) ò ny underårig: en tredjelandsmedborgare eller en statslös person under 18 år. (f)(h) ê 2003/9/EC (anpassad) underårig utan medföljande vuxen: personer som är yngre än arton år och ð underårig ï som anländer till medlemsstaternas territorium utan att vara i sällskap med en vuxen som enligt lag eller sedvana ansvarar för dem honom eller henne, och så länge de han eller hon inte faktiskt tas om hand av en sådan person; det gäller även SV 16 SV

18 en underåriga som lämnas utan medföljande vuxen efter att ha anlänt till medlemsstaternas territorium. (g)(i) (h)(j) (i)(k) (j)(l) mottagningsvillkor: samtliga åtgärder som medlemsstaterna vidtar till förmån för de asylsökande i enlighet med detta direktiv. materiella mottagningsvillkor: mottagningsvillkor som omfattar inkvartering, mat och kläder och som tillhandahålls in natura, i form av penningbidrag eller kuponger ð, eller en kombination av dessa tre, ï samt dagpenning. förvar: en medlemsstats kvarhållande av en asylsökande inom en särskild anläggning där den sökande är fråntagen sin rörelsefrihet. förläggning: varje anläggning som används för kollektiv inkvartering av asylsökande. Artikel 3 Räckvidd 1. Detta direktiv ska tillämpas på alla tredjelandsmedborgare och statslösa personer som lämnar in en asylansökanð ansökan om internationellt skydd ï vid gränsen till eller på en medlemsstats territorium, Ö även vid gränsenõ ð eller i dess transitområden ï, så länge de får uppehålla sig på territoriet i egenskap av asylsökande, samt på familjemedlemmar, om dessa omfattas av en sådan asylansökanð ansökan om internationellt skydd ï enligt nationell lagstiftning. 2. Detta direktiv är inte tillämpligt på ansökningar om diplomatisk eller territoriell asyl som lämnas in till medlemsstaternas beskickningar. 3. Detta direktiv ska inte tillämpas när bestämmelserna i rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta 18 tillämpas. ê 2003/9/EC 4. Medlemsstaterna får besluta att tillämpa bestämmelserna i detta direktiv vid behandling av ansökningar om andra skyddsformer än de som följer av Genèvekonventionen för tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som inte befinns vara flyktingar ð direktiv 2004/83/EG. ï 18 EGT L 212, , s. 12. SV 17 SV

19 Artikel 4 Mer förmånliga bestämmelser ê 2003/9/EC Medlemsstaterna får införa eller bibehålla mer förmånliga bestämmelser om mottagningsvillkor för asylsökande och andra nära anhöriga till den sökande i samma medlemsstat när de är beroende av den asylsökande för sin försörjning eller av humanitära skäl, förutsatt att dessa bestämmelser är förenliga med detta direktiv. KAPITEL II ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM MOTTAGNINGSVILLKOREN Artikel 5 Information 1. Medlemsstaterna ska i rimlig tid och inte senare än 15 dagar efter det att de asylsökande har lämnat in sina asylansökningar ð ansökningar om internationellt skydd ï till den behöriga myndigheten informera dem åtminstone om fastställda förmåner för dem och vilka skyldigheter de ska uppfylla för att komma i åtnjutande av mottagningsvillkoren. Medlemsstaterna ska se till att de sökande informeras om organisationer eller grupper av personer som tillhandahåller särskild juridisk rådgivning och om organisationer som kan bistå eller informera dem om gällande mottagningsvillkor, inklusive sjuk- och hälsovård. ê 2003/9/EG 2. Medlemsstaterna ska se till att den information som avses i punkt 1 ges skriftligen och, så långt möjligt, på ett språk som de sökande rimligtvis kan förväntas förstå. I förekommande fall kan sådan information även lämnas muntligt. SV 18 SV

20 Artikel 6 ê 2003/9/EG Dokumentation 1. Medlemsstaterna ska se till att den sökande inom tre dagar efter det att ansökan lämnats in till den behöriga myndigheten förses med ett dokument utfärdat i hans eller hennes namn som styrker hans eller hennes rättsliga ställning som asylsökande eller intygar att han eller hon får stanna på medlemsstatens territorium så länge ansökan inte har avgjorts eller håller på att prövas. ò ny Innehavaren av dokumentet ska ges tillgång till de rättigheter och förmåner som ges asylsökande på grundval av detta direktiv. ê 2003/9/EG Om innehavaren inte har rätt att röra sig fritt inom hela eller delar av medlemsstatens territorium, ska dokumentet även styrka detta. 2. Medlemsstaterna får avstå från att tillämpa denna artikel om den asylsökande kvarhålls i förvar samt vid prövning av en asylansökanð ansökan om internationellt skydd ï som lämnats in vid gränsen eller i samband med ett förfarande för att fastställa den sökandes rätt att lagligen resa in på en medlemsstats territorium. I särskilda fall får medlemsstaterna under prövningen av en asylansökanðansökan om internationellt skydd ï förse sökande med andra intyg som är likvärdiga med det dokument som avses i punkt Det dokument som avses i punkt 1 behöver inte styrka den asylsökandes identitet. 4. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att förse de asylsökande med det dokument som avses i punkt 1 och som ska vara giltigt lika länge som dessa har tillstånd att uppehålla sig på den berörda medlemsstatens territorium eller vid dess gräns. 5. Medlemsstaterna får förse asylsökande med en resehandling om det uppkommer allvarliga humanitära skäl som kräver deras närvaro i en annan stat. Artikel 7 Bosättning och rörelsefrihet 1. De asylsökande får röra sig fritt på värdmedlemsstatens territorium eller inom ett område som har anvisats dem av den medlemsstaten. Det anvisade området får inte SV 19 SV

21 påverka den omistliga privatlivssfären och ska ge tillräckligt utrymme för att garantera tillträde till alla förmåner enligt detta direktiv. 2. Medlemsstaterna får besluta om var den asylsökande ska bosätta sig, med hänsyn till allmänt intresse, allmän ordning eller, om så är nödvändigt, för en skyndsam prövning och effektiv uppföljning av hans eller hennes ansökan. 3. Medlemsstaterna får, om så är nödvändigt på grund av exempelvis rättsliga skäl eller skäl som avser allmän ordning, kvarhålla en asylsökande på en bestämd plats i enlighet med deras nationella lagstiftning. 43. Medlemsstaterna får ställa som villkor för att bevilja de materiella mottagningsvillkor som avses i detta kapitel att de sökande bosätter sig på en bestämd plats, vilken fastställts av medlemsstaten. Ett sådant beslut, som kan vara av allmän karaktär, ska fattas på individuell grund och i enlighet med den nationella lagstiftningen. 54. Medlemsstaterna ska se till att det finns möjlighet att bevilja tillfälliga tillstånd för de sökande att lämna den bosättningsort som anges i punkterna 2 och 43 och/eller det anvisade område som anges i punkt 1. Beslut ska fattas på individuell, objektiv och opartisk grund och ska motiveras om de går den sökande emot. Den sökande ska inte behöva begära tillstånd för att infinna sig hos myndigheter eller domstolar om hans eller hennes närvaro är nödvändig. 65. Medlemsstaterna ska kräva att de sökande underrättar behöriga myndigheter om sin adress och så snabbt som möjligt meddelar dessa myndigheter eventuell adressändring. Artikel 8 ò ny Förvar 1. Medlemsstaterna får inte ta en person i förvar av det enda skälet att han eller hon ansöker om internationellt skydd i enlighet med rådets direktiv 2005/85/EG Om det visar sig nödvändigt, och på grundval av en individuell bedömning i varje enskilt fall, får medlemsstaterna kvarhålla en asylsökande i förvar på en bestämd plats i enlighet med nationell lagstiftning, om inte åtgärder som innebär ett mindre mått av tvång kan tillämpas effektivt. En asylsökande får kvarhållas i förvar på en bestämd plats endast av följande skäl: (a) För att fastställa, förvissa sig om eller kontrollera den asylsökandes identitet och nationalitet. 19 EUT L 326, , s. 13. SV 20 SV

22 (b) (c) (d) För att säkra uppgifter som ansökan om asyl grundar sig på och som annars skulle kunna gå förlorade. I samband med ett förfarande för att besluta om den asylsökandes rätt att resa in på territoriet. Om skyddet av den nationella säkerheten och allmän ordning så kräver. Denna punkt påverkar inte bestämmelserna i artikel Medlemsstaterna ska se till att den nationella lagstiftningen innehåller bestämmelser om alternativ till kvarhållande i förvar, till exempel regelbunden anmälan hos myndigheter, deponering av en ekonomisk garanti eller skyldighet att stanna på en viss plats. Artikel 9 Garantier för asylsökande som tas i förvar 1. Om beslut om förvar fattas ska det vara för en så kort period som möjligt. Framför allt får förvar enligt artikel 8.2 a, b och c inte pågå längre än vad som rimligen behövs för att fullfölja de administrativa förfaranden som är nödvändiga för att få information om den asylsökandes nationalitet eller om de omständigheter asylansökan grundar sig på eller för att genomföra det förfarande som tillämpas för att avgöra om den asylsökande i fråga har rätt att resa in på territoriet. Dröjsmål i det administrativa förfarandet som inte kan tillskrivas den asylsökande får inte ligga till grund för fortsatt förvar. 2. Beslut om förvar ska fattas av domstol. I brådskande fall kan beslut om förvar fattas av administrativa myndigheter, men då ska beslutet bekräftas av en domstol inom 72 timmar från det att kvarhållandet i förvar inleddes. Om domstolen finner att kvarhållandet i förvar strider mot lagen, eller om inget beslut fattats inom 72 timmar, ska den berörda asylsökanden omedelbart släppas. 3. Ett beslut om förvar ska vara skriftligt. I beslutet om förvar ska anges de faktiska och rättsliga skäl beslutet grundar sig på samt högst hur länge den asylsökande i fråga kommer att kvarhållas i förvar. 4. Asylsökande som tagits i förvar ska omedelbart, på ett språk de rimligtvis förväntas förstå, underrättas om orsakerna till att de tagits i förvar, högst hur länge de ska kvarhållas i förvar och vilka förfaranden för överklagande av beslutet om förvar som anges i den nationella lagstiftningen. 5. Fortsatt förvar ska ses över av domstol med skäliga tidsintervall, antingen på den asylsökandes begäran eller på domstolens eget initiativ. Kvarhållande i förvar får aldrig förlängas i onödan. SV 21 SV

23 6. Medlemsstaterna ska se till att tillgången till juridisk rådgivning och/eller ombud i fall av kvarhållande i förvar är kostnadsfri i sådana fall där den asylsökande inte själv kan stå för kostnaderna. Förfarandena för tillgång till juridisk rådgivning och/eller ombud i sådana fall ska fastställas i nationell lagstiftning. Artikel 10 Förhållanden i samband med förvar 1. Medlemsstaterna ska inte kvarhålla asylsökande i förvar i fängelseanläggningar. Kvarhållande får endast genomföras vid särskilda anläggningar för förvar. Asylsökande som kvarhålls i förvar ska hållas avskilt från andra tredjelandsmedborgare som inte lämnat in en ansökan om internationellt skydd, såvida inte gemensam inkvartering är nödvändig för att garantera sammanhållning av familjer och förutsatt att den sökande har gett sitt samtycke. 2. Medlemsstaterna ska se till att asylsökande som kvarhålls i förvar har möjlighet att etablera kontakt med ombud och familjemedlemmar (vilket även inkluderar besöksrätt). FN:s flyktingkommissariat och andra relevanta och behöriga nationella, internationella och icke-statliga organisationer och organ ska också ha möjlighet att kommunicera med och besöka asylsökande i förvarsenheter. 3. Medlemsstaterna ska omedelbart ge asylsökande som kvarhålls i förvar uppdaterad information om de regler som gäller vid anläggningen och låta dem få veta sina rättigheter och skyldigheter på ett språk som de rimligtvis förväntas förstå. Artikel 11 Förvar av utsatta grupper och personer med särskilda behov 1. Underåriga ska inte kvarhållas i förvar om det inte är för deras eget bästa enligt artikel 22.2 i direktivet och först när resultatet av den individuella prövningen av deras situation har beaktats i enlighet med artikel Underåriga utan medföljande vuxen får aldrig kvarhållas i förvar. 2. Om underåriga kvarhålls i förvar ska de ha möjlighet att delta i fritidsaktiviteter, till exempel åldersanpassad lek och rekreationsverksamhet. 3. Familjer som kvarhålls i förvar ska inkvarteras åtskilt på så sätt att de tillförsäkras ett adekvat skydd för sitt privatliv. 4. Om kvinnliga asylsökande tas i förvar ska medlemsstaterna se till att de inkvarteras åtskilt från manliga asylsökande, såvida dessa inte är familjemedlemmar och förutsatt att alla berörda personer samtycker. 5. Personer med särskilda behov får inte kvarhållas i förvar om inte en individuell prövning av deras situation utförd av en behörig yrkesutövare visar att deras hälsa, SV 22 SV