EUROPEISKA KOMMISSIONEN GENERALDIREKTORATET FÖR HÄLSA OCH LIVSMEDELSSÄKERHET

Transkript

1 Ref. Ares(2016) /08/2016 EUROPEISKA KOMMISSIONEN GENERALDIREKTORATET FÖR HÄLSA OCH LIVSMEDELSSÄKERHET Hälsa och livsmedel: revision och analys GD(SANTE) MR SLUTLIG RAPPORT FRÅN STUDIEBESÖK UTFÖRT I SVERIGE DEN FEBRUARI 2016 FÖR ATT DELA BÄSTA PRAXIS FÖR UPPFÖDNING AV SVIN MED INTAKTA SVANSAR Efter upplysningar från den behöriga myndigheten har de sakfel som noterades i utkastet till rapport korrigerats och förtydliganden införts i en fotnot.

2 Sammanfattning Detta studiebesök genomfördes i Sverige den februari 2016 och hör till en serie på tre besök, där de övriga två genomförs i Finland och Schweiz. Syftet med besöken är att se hur man i dessa länder föder upp svin med intakta svansar. Studiegruppen bestod av två tjänstemän från kommissionen och en nationell expert från vardera av följande länder: Belgien, Frankrike, Tjeckien, Ungern och Förenade kungariket. Syftet var att underlätta för de fem nationella experterna att bedöma situationen i ett land som med framgång har infört förbud mot rutinmässig svanskupering av svin, att kartlägga god praxis och titta på hur detta kan införlivas i medlemsstaternas agerande i denna fråga. Studiebesök är en del av kommissionens initiativ för att ta itu med långvariga problemområden i fråga om djurs välbefinnande. Tidigare studiebesök om djurs välbefinnande under transport har lett till bättre kontroller och ett närmare samarbete med tätare kommunikation mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter. Vid detta studiebesök tittade man på bakgrunden till stressfri svinproduktion för uppfödning av svin med intakta svansar, och hur det aktuella genomförandet av detta ser ut. De nationella experterna träffade ett stort antal aktörer, bland annat behöriga myndigheter, svinproducenter och uppfödarorganisationer, representanter från köttindustrin, rådgivningstjänster till jordbruksföretag och veterinärer. Efter besöket tog de fem nationella experterna ställning till den praktiska betydelsen av aktiviteterna under och informationen från studiebesöket och gick igenom detta med sina respektive administrationer. De behöriga myndigheter som de fem nationella experterna hörde till angav att studiebesöket var av nytta, trots skillnader i sätten att bedriva svinproduktion, eftersom det visade på lösningar för svansbitning och svanskupering. Myndigheterna skulle försöka sprida de exempel på god praxis som de sett i Sverige. Belgien håller på att utveckla en kommunikationsstrategi och de ungerska och tjeckiska myndigheterna funderar på att bidra med finansiering för att stödja en förändring. Förenade kungariket kommer att föra diskussioner med berörda parter, inklusive svinindustrin och de myndigheter som verkställer lagstiftning om djurskydd inom jordbruket. De franska myndigheterna håller på att inrätta en arbetsgrupp med representanter för jordbrukstekniker, svinproducenter, veterinärer, forskare och tekniska institut, samt icke-statliga organisationer för främjande av djurskydd och de lokala behöriga myndigheterna. De franska myndigheternas handlingsplan för djurskydd har dessutom gjort det möjligt att prioritera arbetet med att förbättra svins levnadsvillkor, med tillämpade forskningsprojekt för utveckling av produktionsanläggningar som uppfyller kraven på strö och minskar riskfaktorerna för svansbitning. Den franska behöriga myndigheten planerar även ett nätverk av anläggningar som på prov föder upp svin med intakta svansar, för att kunna tillhandahålla metoder för en uppdaterad verksamhet. Kommissionen kommer att hållet ett möte med aktörer och experter från alla medlemsstater för att se över rapporten från denna serie studiebesök, och kommer att lägga upp alla de dokument som anses användbara på en samarbetssida i kommissionens databas CIRCABC 1 för utbyte av information mellan bland annat offentliga förvaltningar. 1 CIRCABC (Communication and Information Resource Centre for Administrations, Businesses and Citizens) är en webbaserad tjänst med öppen källkod som gör det möjligt för geografiskt utspridda samarbetsgrupper att utbyta information och resurser via privata forum: 2

3 Innehåll 1 Inledning Syfte och tillämpningsområde Bakgrund Olika faktorer i hållningen av svin med intakta svansar Avslutande möte Allmän slutsats Faktorer som de deltagande medlemsstaternas behöriga myndigheter har titta på för användning i deras kontrollsystem

4 FÖRKORTNINGAR SOM ANVÄNDS I RAPPORTEN Förkortning BM EG EU MRSA Förklaring Behörig myndighet Europeiska gemenskapen Europeiska unionen Meticillinresistenta Staphylococcus aureus 4

5 1 INLEDNING Detta studiebesök genomfördes i Sverige den februari 2016 och hör till en serie på tre besök där de övriga två genomförs i Finland och Schweiz. Syftet med besöken är att se hur man i dessa länder föder upp svin med intakta svansar. Studiegruppen bestod av två tjänstemän från kommissionen och en nationell expert från vardera av följande medlemsstater: Belgien, Frankrike, Tjeckien, Ungern och Förenade kungariket. Under hela studiebesöket åtföljdes studiegruppen av representanter från den svenska behöriga myndigheten, Jordbruksverket (nedan kallad den behöriga myndigheten). Detta studiebesök ingår i kommissionens initiativ för ett bättre genomförande av EUlagstiftningen om skydd av svin 2, enligt vilken svanskupering inte får utföras rutinmässigt utan endast när det finns bevis för att det har förekommit skador. Innan sådana ingrepp genomförs ska andra åtgärder vidtas för att förebygga svansbitning och andra oönskade beteenden, och även miljön och beläggningsgraden ska beaktas. Därför måste olämpliga miljöförhållanden eller verksamhetsstyrningen åtgärdas. Kommissionen har nyligen offentliggjort en rekommendation där det ingår åtgärder som bör tillämpas i enlighet med direktiv 2008/120/EG 3. 2 SYFTE OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE Syftet var att underlätta för de fem nationella experterna att bedöma situationen i ett land som har förbjudit rutinmässig svanskupering av svin, att kartlägga god praxis och titta på hur detta kan införlivas i medlemsstaternas agerande i denna fråga. Vad gäller studiebesökets omfattning ombads den behöriga myndigheten att presentera följande: orsaken till att svanskupering förbjöds i Sverige, de ekonomiska effekterna av ett sådant förbud, olika aktörers roll i detta, hur svansbitning hanteras och offentliga kontroller av anläggningar. För att uppnå detta syfte hölls följande möten och genomfördes följande besök: Möten/besök Behörig myndighet Antal Anmärkningar Central 2 Inledande och avslutande möte Regional 1 Offentliga kontroller av anläggningar Anläggningar 1 Besök på en anläggning med 450 avelssuggor som producerar smågrisar på upp till 30 kg per år. Besök hos en andra svinproducent med suggor som producerar smågrisar per år. Slakteri 1 Roll i att upptäcka problem med svansbitning, förtydligande av ekonomiska aspekter. 2 Punkterna 4 och 8 i bilaga I i rådets direktiv 2008/120/EG av den 18 december 2008 om fastställande av lägsta djurskyddskrav vid svinhållning (EUT L 47, ). 3 Kommissionens rekommendation (EU) 2016/336 av den 8 mars 2016 om tillämpningen av rådets direktiv 2008/120/EG om fastställande av lägsta djurskyddskrav vid svinhållning vad gäller åtgärder för att minska behovet av svanskupering. 5

6 Andra aktörer 4 Representanter från svinproducentorganisationer, Gård och djurhälsan 4, privatpraktiserande veterinärer och universitet. 3 BAKGRUND 1. I Sverige ingår uppfödning av svin med intakta svansar i ett mer allmänt arbetssätt där man strävar efter att förebygga problem genom att främja en stressfri djurhållning, istället för att dölja existerande problem genom stympning. Syftet har varit att förbättra djurhälsan, produktionsresultatet och djurens välbefinnande, och som sekundär effekt att bidra till att förebygga svansbitning. 2. Den svenska svinproduktionen har traditionellt aldrig använt sig av rutinmässig svanskupering. Svanskupering är officiellt förbjudet sedan 1988 utom av veterinärmedicinska skäl och får endast utföras av veterinär. Detta har resulterat i att svinproducenter arbetar utifrån inställningen att de inte rutinmässigt får utföra svanskupering, och de har därmed lärt sig att föda upp svin med intakta svansar. I lagen från 1988 dras även starka paralleller mellan djurs hälsa och deras välbefinnande. 3. Sverige har haft en betydande minskning i svinproduktionen under de senaste 20 åren. Trots att det har skett en liknande minskning av antalet svinproducenter i de övriga medlemsstaterna, har Sverige till skillnad från övriga medlemsstater även haft en kraftig minskning i antalet svin: år 1995 slaktades 4 miljoner svin, medan det i dag slaktas 2,5 miljoner (1 % av det totala antalet i EU). 4. Till följd av den svåra ekonomiska situationen för svenska svinproducenter inrättade regeringen och Jordbruksverket 2014 en handlingsplan och kom tillsammans med den behöriga myndigheten, svinproducenter, återförsäljare och banker överens om att främja den svenska produktionen och konsumtionen. Åtgärderna bestod bland annat i marknadsföringskampanjer med återförsäljare som nästan enbart erbjuder svenskt fläskkött och banker och slakterier som delar på investeringsrisken för jordbruk. Nyligen har det skett en ökning i antalet svin och de svinproducenter i Sverige vars verksamhet har klarat sig är de som investerade, övertygade banken eller lade mer tid på verksamhetsstyrningen och på att hitta rätt personal som kan hålla stressnivån nere bland djuren. 5. Priset för fläskkött är för tillfället högre än i övriga EU (180 euro per 100 kg slaktvikt). Foderutnyttjandet (670 g/dag) innebär att Sverige ligger en bra bit över genomsnittet, men kullstorlekarna är lägre (i genomsnitt 23 smågrisar per sugga och år) och dödligheten före avvänjning är hög (18 %). Vad gäller det sistnämnda påpekade den behöriga myndigheten att det är svårt att göra en jämförelse av dödligheten före avvänjning, eftersom de olika medlemsstaterna räknar dagar på olika sätt. 4 Gård och djurhälsan ger råd till svinproducenter och ägs av slakterier, och organisationen använder uppgifter från slakterierna vid rådgivning. 6

7 6. De största kostnaderna inom svensk svinproduktion utgörs av inköp och produktion av smågrisar (53,3 %) och foder (41,6 %), medan halm och strö utgör 0,25 %. 7. Utöver förbudet att kupera svansar går Sverige längre än EU-kraven på vissa punkter i svinhållningen. En stor skillnad är att det i Sverige är förbjudet att fixera suggorna. Suggor får inte fixeras, vilket innebär att varje sugga har ett större utrymme. I kombination med klimatet innebär det att kostnaderna i Sverige för svinstall är bland de högsta i världen. För att underlätta detta kan svinproducenterna få ekonomiskt stöd: a. Ersättning för suggor (s.k. suggpeng) på kronor (108 euro) per sugga och år, genom stöd för landsbygdsutveckling. Villkoren för ersättning omfattar bl.a. specifika åtgärder som vidtas i produktionen inom t.ex. produktionsplanering, analyser av fodervatten eller underlagsmaterial, rutiner vid utfodring, bedömning av fysiskt tillstånd och analyser av produktionsresultaten. b. En ersättning för kastrering på 0,70 euro per kastrerat svin genom nationellt stöd. Svinproducenterna måste använda smärtlindring och bedövning. 8. Det går inte att på ett enkelt sätt särskilja på kostnader och nytta i fråga om att föda upp svin med intakta svansar, eftersom de övergripande kostnaderna och ekonomiska stöden per djur (se punkterna 5, 6 och 7) är nära sammanlänkade med andra aspekter, t.ex. högre dödlighet före avvänjning 5. Det faktum att suggor inte fixeras kan också påverka hur bra det fungerar att föda upp svin med intakta svansar genom djurhållning vid låg stressnivå. 9. Det finns en stor nationell marknad för fläskkött, med en konsumtion på 36 kg per person och år. Enligt den behöriga myndigheten ledde händelser såsom hästköttsskandalen och dödsfall i MRSA i Danmark till en stor offentlig debatt om återförsäljare som rutinmässigt köper in köttprodukter från länder där producenterna utför rutinmässig svanskupering eller använder en större mängd antibiotika inom animalieproduktionen. De svenska återförsäljarna har dock ingen särskilt aktiv roll i pådrivandet av utvecklingen i fråga om djurens välbefinnande. 4 OLIKA FAKTORER I HÅLLNINGEN AV SVIN MED INTAKTA SVANSAR 10. Samtliga aktörer rapporterade att svansbitning inte var ett problem, och när det förekom handlade det framför allt om enskilda djur som snabbt kunde identifieras. Bitande ansågs generellt vara ett tecken på att djuret var stressat. Utbrott kunde framför allt 5 I sin kommentar till utkastet till rapport angav den behöriga myndigheten att det inte finns någon tydlig vetenskaplig eller praktisk indikation på att fixering av suggan minskar smågrisdödligheten, eller att dödligheten skulle öka om suggan inte är fixerad. Frågan är mycket komplex och innehåller många samverkande faktorer. Om suggan till exempel fixeras hindrar man henne från att utföra sitt bobyggnadsbeteende ordentligt (även om suggan har tillgång till rent bomaterial). Detta förlänger förlossningen, vilket är en riskfaktor för smågrisdödlighet. Obduktioner av smågrisar som antas ha krossats till döds visar ofta att smågrisarna kan ha varit bara några timmar från att dö på grund av utmattning, hypotermi eller svält. Dessa orsaker påverkar smågrisarna negativt och leder till en större risk att de krossas av suggan. 7

8 förekomma när en grupp djur var stressade, normalt vid problem i samband med utfodring eller ventilation. Den här typen av påfrestningar blev lätt brytpunkten när andra riskfaktorer redan var närvarande. Informationen nedan är uppdelad under de rubriker som utgör parametrarna för riskbedömning i punkt 3 i kommissionens rekommendation (EU) 2016/336. Alla aktörer har understrukit att det krävs en fullständig genomgång av miljöförhållanden och verksamhetsstyrningen om man ska föda upp svin med intakta svansar det räcker inte med att titta på en enskild faktor 6. Tillgängligt sysselsättningsmaterial 11. Det finns stor tillgång till halm i Sverige och detta är det huvudsakliga sysselsättningsmaterialet. Det sätt på vilket djuren får tillgång till sysselsättningsmaterial kontrolleras av den regionala behöriga myndigheten inom ramen för myndighetens godkännandeförfarande vid uppförande av stallbyggnader eller installation av ny teknik. 12. I den svenska djurskyddslagen fastställs att alla svin ska ha permanent tillgång till halm eller liknande strö. Växande svin får halm dagligen. Av arbetstiden ägnas 10 % åt att sköta halm och underlag 7 och 20 % åt att skyffla bort underlag och gödsel samt åt att skrapa boxar och gödselrännor. Fördelen med att tillhandahålla halm är att det motverkar potentiella förluster som uppstår vid svansbitning hos växande svin och snabbar på grisningen hos suggor. Under tiden som halmen fördelas kan dessutom djuren inspekteras och det finns en större chans att upptäcka problem i ett tidigt skede. 13. Halmen i sig utgör 0,25 % av kostnaderna på slaktsvinanläggningar, vilket motsvarar 6 kg halm per slaktat svin, och 2,8 4 % på smågrisanläggningar med kg halm per sugga och år. 14. Svensk forskning visar att 300 g halm per dag per växande slaktsvin är den optimala mängden för att uppmuntra svinens utforskande beteende, och det rekommenderas minst 200 g per djur. Den anläggning som besöktes höll utan problem svin med intakta svansar med endast 30 g halm per växande svin och dag Åtgärder för att hantera utbrott av svansbitning kan bland annat inkludera att lägga in rep i boxen som extra sysselsättningsmaterial. Renlighet 6 Forskarna har även tittat på de genetiska faktorernas eventuella inverkan, eftersom man av ekonomiska skäl ofta väljer magrare djur vars genetik eventuellt gör dem mer stresskänsliga. Man har inte använt sig av genetiskt urval i Sverige för att undvika svanskupering, men det har på senare tid använts för att förbättra suggornas fysik, särskilt för att undvika förekomsten av bogsår. Hondjur är normalt av raserna Yorkshire eller norsk lantras, och handjur av raserna Hampshire eller Duroc. I sin kommentar till utkastet till rapport angav den behöriga myndigheten att Sverige av ekonomiska skäl inte längre har egen framtagning av genetiskt material av hankön. 7 Uppgifter om kostnader och arbetstider från Gård och djurhälsan. 8 I sin kommentar till utkastet till rapport angav den behöriga myndigheten att det är relativt vanligt bland svenska svinproducenter att erbjuda en mängd på ungefär 30 gram halm per svin. 8

9 16. Nyare byggnader har värmeväxlare som använder temperaturskillnaden mellan flytgödsel som lämnar byggnaden och utomhustemperaturen till att värma upp byggnaden. Golv med installerad golvvärme är torrare, vilket leder till renare svin. 17. Mycket stora mängder halm kan göra boxarna väldigt smutsiga, varför det är viktigt att sköta detta. Värmekomfort och luftkvalitet 18. Golvvärme ger värmekomfort och minskar ammoniaknivåerna. Delvis hela golv är bekvämare och gör det möjligt att distribuera halmen. 19. En konsulterad privatpraktiserande svinveterinär med erfarenhet från både Danmark och Sverige angav att det är svårt att skapa en fungerande ventilation om hela golvet består av spaltgolv och att det krävs mycket god ventilation för att föda upp svin med intakta svansar i sådana system. Hälsostatus 20. En god allmänhälsa anses vara en av de bästa förebyggande åtgärderna för att undvika svansbitning. Privatpraktiserande veterinärer besöker de flesta svinanläggningarna varje månad, och de anses ha ett bättre utgångsläge än de officiella veterinärerna för att tillsammans med svinproducenterna lösa eventuella problem. Svinproducenterna kan använda vissa angivna mediciner, t.ex. antibiotika, i enlighet med ett behandlingsschema som kräver att deras privatpraktiserande veterinär besöker anläggningen minst var femte vecka. Veterinären utfärdar även ett utlåtande gällande djurens välbefinnande vid besöket genom att fylla i en officiellt godkänd checklista. För att detta ska kunna genomföras på ett konsekvent sätt håller den behöriga myndigheten kurser för de privatpraktiserande veterinärerna, och även svinproducenterna genomgår utbildningar. Den behöriga myndigheten gör riskbedömningar utifrån veterinärernas utlåtanden om djurens välbefinnande, och på 10 % av anläggningarna genomförs offentliga kontroller årligen. 21. Minimiåldern för avvänjning av smågrisar är högre i Sverige och det är inte tillåtet att göra undantag vad gäller avvänjning före 28 dagars ålder. Starkare och friskare smågrisar anses jämna ut kostnaden för en eller två smågrisar mindre per sugga och år, eftersom smågrisarna då löper mindre risk att behöva någon typ av behandling, ytterligare arbetskostnader eller specialfoder. Det är tre till fyra gånger dyrare än normalt att hålla extra smågrisar vid liv. 22. Sverige har den lägsta antibiotikaanvändningen på svinanläggningar i EU, och den behöriga myndigheten påpekade att antibiotikaanvändningen kan sänka produktionskostnaderna i andra medlemsstater genom att dölja en sämre hälsa. En privatpraktiserande veterinär påpekade att % av antibiotika på svinanläggningar i övriga EU ges via fodret eller genom läkemedel via vatten för svin på kg, vilket inte är fallet i Sverige. Svin som blir sjuka behandlas individuellt, och det är ovanligt 9

10 med gruppbehandling av svin. När antibiotika används för behandling av en svinbox handlar det ofta om behandling av diarré orsakad av Lawsonia intracellularis. Diarré har ansetts vara en riskfaktor för svansbitning, liksom även hudinfektioner med Staphylococcus hyicus. Båda sjukdomarna innebär att svinen är i riskzonen för att utsättas för svansbitning. 23. I Sverige utgör behandlingen av sjuka slaktsvin 6 7 % av arbetstiden, medan behandling av smågrisar och vaccinationer av suggor utgör 4 % av arbetstiden. 24. Den privatpraktiserande veterinär som studiegruppen träffade angav att svanskuperingens förebyggande effekt på svansbitning är överskattad: om det är nödvändigt med svanskupering innebär det att det finns någon typ av stressfaktor som måste åtgärdas. Veterinären sade att man, för att motverka svansbitning hos svin genom svanskupering, i många medlemsstater har en tendens att kupera svansarna mycket korta. Detta ledde till osteomyelit, hälta och dödsfall i svinbesättningarna. Svansskadorna uppgår i Sverige till 2 2,5 %, vilket är jämförbart med siffrorna i de medlemsstater där svanskupering förekommer. Konkurrens om foder och utrymme 25. I Sverige skiljer sig utrymmet i vissa skeden av produktionen från EU-normerna: i det inledande skedet är det generösare, men i de senare skedena sammanfaller det delvis med EU-kraven. Den forskare som studiegruppen träffade underströk att svin har ett subtilt kroppsspråk för att undvika slagsmål, och om utrymmet är för litet för att utöva detta leder det till stress. Flera aktörer angav att det var lika viktigt att hålla svin av jämförbar storlek tillsammans för att minska stress orsakad av konkurrens, och svinproducenterna måste vara duktiga på att sortera djuren efter storlek vid tiden för avvänjning. 26. När svinen utfodras samtidigt, och inte genom fri utfodring, beräknas minimiutrymmet vid fodertråget per djur genom formeln 0,164 + (vikt (kg)/538), medan EUlagstiftningen inte föreskriver något utrymme. 27. Det allmänna rådet för det svenska kravet på att erbjuda ett särskilt avsatt, separat utrymme för djur som behöver extra vård är möjligheten att erbjuda detta för minst ett av tjugofem djur. I EU-lagstiftningen finns ett allmänt krav på att ta hand om sjuka eller skadade djur, men där anges däremot ingen andel sjukboxar per antal svin. Bristen på sjukboxar angavs vara en bidragande faktor till svansbitning, eftersom man då inte kunde hantera varken de bitande eller skadade djuren på rätt sätt. Foder 28. Foder är en av huvudkostnaderna (41,6 %) och andelen blötfoder för svin har ökat under de senaste tio åren. Svin som fått blötfoder växer jämnare och foderutnyttjandet i Sverige (670 g/dag) ligger en bra bit över det globala genomsnittet. 10

11 29. Det är viktigt att svinen har tillgång till vatten för att de ska må bra. Den privatpraktiserande veterinär som studiegruppen träffade påpekade att detta ofta förbises. 30. Vid fall av svansbitning rekommenderade den privatpraktiserande veterinären 3 kg salt per ton foder; detta bör inte fortsätta under alltför lång tid, för att inte svinen ska dricka för mycket. 5 AVSLUTANDE MÖTE Den 26 februari 2016 hölls ett avslutande möte med den behöriga myndigheten där de fem nationella experterna presenterade sina preliminära slutsatser från studiebesöket. 6 ALLMÄN SLUTSATS De behöriga myndigheter som de fem nationella experterna hörde till angav att studiebesöket var av nytta, trots skillnader i sätten att bedriva svinproduktion, eftersom det visade på lösningar för svansbitning och svanskupering. Myndigheterna skulle försöka sprida de exempel på god praxis som de sett i Sverige. Belgien håller på att utveckla en kommunikationsstrategi och de ungerska och tjeckiska myndigheterna funderar på att bidra ekonomiskt för att uppmuntra till förändring. Förenade kungariket kommer att föra diskussioner med de berörda parterna, bland annat svinindustrin och de myndigheter som verkställer lagstiftning om djurskydd inom jordbruket. De franska myndigheterna håller på att inrätta en arbetsgrupp med representanter för jordbrukstekniker, svinproducenter, veterinärer, forskare och tekniska institut, samt icke-statliga organisationer för främjande av djurskydd och de lokala behöriga myndigheterna. De franska myndigheternas handlingsplan för djurskydd har dessutom gjort det möjligt att prioritera arbetet med att förbättra svins levnadsvillkor, med tillämpade forskningsprojekt för utveckling av produktionsanläggningar som uppfyller kraven på strö och minskar riskfaktorerna för svansbitning. Den franska behöriga myndigheten planerar även ett nätverk av anläggningar som på prov föder upp svin med intakta svansar, för att kunna tillhandahålla metoder för en uppdaterad verksamhet. Kommissionen kommer att hålla ett möte med experter från alla medlemsstaterna, för att se över rapporten från denna serie studiebesök, och kommer att lägga upp alla de dokument som anses användbara på en samarbetssida i kommissionens databas CIRCABC för utbyte av information mellan bland annat offentliga förvaltningar. 7 FAKTORER SOM DE DELTAGANDE MEDLEMSSTATERNAS BEHÖRIGA MYNDIGHETER HAR TITTA PÅ FÖR ANVÄNDNING I DERAS KONTROLLSYSTEM BM Förslag till förändringar 11

12 BE CZ FR Planera hur svinproducenterna ska få information om detta ämne, bland annat genom demonstrationer på vissa anläggningar. Stöd till svinindustrin: Subventioner till de svinproducenter som inte utför svanskupering (i likhet med Niedersachsen i Tyskland). Övertyga svinproducenter om att eftersom det inte är nödvändigt att kupera svansar i andra länder (eller ännu hellre, på den intilliggande svinanläggningen), är de inte heller tvungna till det. Informera konsumenterna mer. Göra en konsumentundersökning för att se om konsumenterna prioriterar djurens välbefinnande framför pris. Utbildning och seminarier för konsulter, veterinärer och svinproducenter. Arbetsmetoder vid svinanläggningar: Lägga till en liten mängd halm fler gånger per dag. Avvänjning av smågrisar dag 28 eller senare. Tillämpning av allt in/allt ut-principen. Tidigt upptäcka svansbitning och identifiera vilka djur som biter. De franska behöriga myndigheterna har angett att de är villiga att delta i översynen av dessa tre studiebesök gällande uppfödning av svin med intakta svansar. På kort sikt: Inrätta en arbetsgrupp med representanter från samtliga berörda aktörer för att identifiera sätt att förbättra djurhållningsmetoderna. Varje berörd part ska ta ansvar för problemet och engagera sig på ett proaktivt sätt i tillämpningen av lämpliga lösningar. Denna grupp kommer att titta på de bästa sätten att sprida redan framtagna faktablad om förebyggande av utbrott av svansbitning. Arbetsgruppen kommer även att ha i uppgift att tillämpa rekommendation (EU) 2016/336 om tillämpning av åtgärder för att minska behovet av svanskupering, samt de riktlinjer om god praxis som åtföljer rekommendationen. På medellång och lång sikt: Arbetet med att förebygga kannibalism och förbättra levnadsförhållandena för svin har prioriterats i regeringens handlingsplan för djurskydd och validerades den 5 april Åtgärd 7 består i stöd till målgruppen av yrkesverksamma vid moderniseringen av strukturer, utrustning och material i stallning och förbättring av djurens levnadsvillkor. Uppmuntra ansökningar till forskningsprojekt om utformningen av morgondagens svinanläggningar, där riskfaktorerna för utbrott av svansbitning hanteras på ett effektivt sätt. Arbeta på etableringen av experimentella stationer och ett nätverk av testanläggningar som håller svin med intakta svansar. 12

13 HU UK Förväntningar på att höja standarden på djurens välbefinnande med hjälp av djurskyddsbidrag som finns att tillgå om särskilda djurskyddsvillkor uppfylls. En annan typ av stöd är den minskade momsen på levande svin (2014) och fläskkött (2015) för att stimulera konsumtionen. Utbyte av information med producentorganisationer för att förbättra deras kunskaper och samarbete med den behöriga myndigheten, be dem om information om kommande åtgärder utifrån den delade informationen. Kommer att utnyttja studiebesöket och kommissionens nyligen publicerade rekommendationer och arbetsdokument om hur behovet av svanskupering ska minskas som grund för diskussioner med berörda parter, inklusive svinindustrin, och den brittiska djurhälso- och växtskyddsbyrån, Animal and Plant Health Agency, som verkställer den brittiska lagstiftningen om djurskydd inom jordbruket. Kommer att trycka på förbättrad verksamhetstyrning som ytterligare kommer att minska antalet veterinärgodkännanden för svanskupering i Förenade kungariket. 13

14 BILAGA 1 HÄNVISNINGAR TILL RÄTTSAKTER Rättsakt Direktiv 2008/120/EG Europeiska unionens officiella tidning EUT L 47, , s. 5 Titel Rådets direktiv 2008/120/EG av den 18 december 2008 om fastställande av lägsta djurskyddskrav vid svinhållning 14