Bryssel den 21 oktober 2009 (22.10) (OR. en) EUROPEISKA UNIONENS RÅD 14552/1/09 REV 1. Interinstitutionellt ärende: 2009/0101 (CNS)

Transkript

1 EUROPEISKA UNIONENS RÅD Bryssel den 21 oktober 2009 (22.10) (OR. en) Interinstitutionellt ärende: 2009/0101 (CNS) 14552/1/09 REV 1 DROIPEN 125 COPEN 197 REVIDERAD NOT från: Ordförandeskapet till: Rådet Föreg. dok. nr: 14289/09 DROIPEN 122 COPEN 193 Ärende: Rådets möte (rättsliga och inrikes frågor) den 23 oktober Utkast till rådets resolution om en färdplan för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden 2. Förslag till rådets rambeslut om rätt till tolkning och översättning i brottmål 3. Förslag till resolution från rådet och medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om främjande av medlemsstaternas genomförande av rätten till tolkning och översättning i straffrättsliga förfaranden - Allmän riktlinje Ordförandeskapet lade den 1 juli 2009 fram dokumentet Färdplan i syfte att främja skydd av misstänkta eller åtalade personer vid straffrättsliga förfaranden 1. Därefter beslutades det att instrumentet skulle inrättas i form av en resolution och att titeln skulle ändras till (utkast till) "rådets resolution om en färdplan för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden" /09 DROIPEN 53 COPEN /1/09 REV 1 BL/ss 1 DG H 2B SV

2 Den 8 juli 2009 lade kommissionen fram ett förslag till rådets rambeslut om rätt till tolkning och översättning i brottmål 1. Ordförandeskapet, som ansåg att riktlinjer bör ges till medlemsstaterna för att främja den effektiva tillämpningen av de rättigheter som finns i förslaget, lade fram ett utkast till resolution som ska åtfölja rambeslutet 2. Ordförandeskapets vänner, arbetsgruppen för materiell straffrätt, RIF-råden. artikel 36-kommittén och Coreper II har granskat texterna vid olika möten. Läget kan beskrivas enligt följande: FÄRDPLANEN: FR, IE, NL och UK har en parlamentsreservation. LV har en språkreservation. Gjorda ändringar/kvarstående frågor Hänvisning görs till texten i bilaga 1. Det finns inga kvarstående frågor /09 DROIPEN 60 COPEN ADD 1 + ADD /09 DROIPEN 66 COPEN /1/09 REV 1 BL/ss 2 DG H 2B SV

3 RAMBESLUTET: CZ, DK, FR, IE, LT, MT, NL, SI och UK har en parlamentsreservation. LV har en språkreservation. Gjorda ändringar/kvarstående frågor Hänvisning görs till texten i bilaga 2. Det finns inga kvarstående frågor. Det bör observeras att SI föreslog att man överlämnar texten som den föreligger efter diskussionerna i rådets organ till Europarådets sekretariat så att det kan kontrolleras huruvida denna text överensstämmer med den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, såsom de tolkas av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna ("Strasbourg-säker"). Ordförandeskapet noterar att Europarådets sekretariat har rådfrågats informellt om alla tre utkast till instrument (se 12394/09 och 12926/09), har intagit en ståndpunkt om initiativen och har lagt fram positiva yttranden om dem. Kommentarerna från Europarådets sekretariat har varit avgörande för ordförandeskapets förhandlingar under förfarandets gång. RESOLUTIONEN: DK, FR, IE, LT, MT, NL, SI och UK har en parlamentsreservation. LV har en språkreservation. Gjorda ändringar/kvarstående frågor Hänvisning görs till texten i bilaga 3. Det finns inga kvarstående frågor /1/09 REV 1 BL/ss 3 DG H 2B SV

4 BILAGA 1 Utkast till Rådets resolution om en färdplan för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden Europeiska unionens råd antar denna resolution av följande skäl: (1) I Europeiska unionen utgör konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad konventionen) den gemensamma grunden för skyddet av misstänkta eller åtalade personers rättigheter vid straffrättsliga förfaranden, vilka enligt denna resolution inkluderar etapperna före och under rättegången. (2) Dessutom utgör konventionen, såsom den tolkats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, ett viktigt grundval för medlemsstaters förtroende för varandras straffrättsliga system och för att stärka detta förtroende. Samtidigt kan Europeiska unionen vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa fullt genomförande av och respekt för konventionens normer samt, i förekommande fall, garantera en enhetlig tillämpning av tillämpliga normer och höja befintliga sådana. (3) Europeiska unionen har med framgång upprättat ett område med fri rörlighet och vistelse, som medborgarna drar nytta av genom att i ökande omfattning resa, studera och arbeta i andra länder än det där de är bosatta. Emellertid har avskaffandet av de inre gränserna och det ökande utövandet av rättigheterna till fri rörlighet och vistelse som en oundviklig följd att ett ökande antal människor blir föremål för straffrättsliga förfaranden i en annan medlemsstat än den där de är bosatta. I de situationerna blir de misstänkta eller åtalade personernas processuella rättigheter särskilt viktiga för att säkra rätten till en rättvis rättegång /1/09 REV 1 BL/ss 4 BILAGA 1 DG H 2B SV

5 (4) Olika åtgärder har vidtagits på EU-nivå för att garantera en hög säkerhetsnivå för medborgarna, men det är också nödvändigt att ta upp de särskilda problem som kan uppstå när en person blir föremål för misstanke eller åtal i straffrättsliga förfaranden. (5) Detta kräver särskilda åtgärder när det gäller processuella rättigheter för att säkerställa rättvisan i de straffrättsliga förfarandena. Sådana åtgärder, som kan inbegripa lagstiftning och andra åtgärder, kommer att stärka medborgarnas förtroende för att Europeiska unionen och dess medlemsstater kommer att skydda och garantera deras rättigheter. (6) Europeiska rådet i Tammerfors 1999 konstaterade, i samband med genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande, att man också bör påbörja arbete med de delar av processrätten för vilka gemensamma miniminormer är nödvändiga för att underlätta tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande, samtidigt som medlemsstaternas grundläggande rättsprinciper respekteras (slutsats 37). (7) I Haagprogrammet från 2004 anges också att det fortsatta förverkligandet av ömsesidigt erkännande som hörnstenen i det rättsliga samarbetet medför att likvärdiga standarder för rättssäkerhetsgarantier i brottmål måste utarbetas, grundade på studier av den befintliga säkerhetsnivån i medlemsstaterna och med vederbörlig respekt för deras rättstradition (punkt 3.3.1). (8) Ett ömsesidigt erkännande förutsätter att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har förtroende för de straffrättsliga systemen i de övriga medlemsstaterna. För att kunna stärka det ömsesidiga förtroendet inom Europeiska unionen är det viktigt att det, förutom konventionen, finns EU-normer för skydd av processuella rättigheter som genomförs korrekt och tillämpas i medlemsstaterna /1/09 REV 1 BL/ss 5 BILAGA 1 DG H 2B SV

6 (9) Färska undersökningar visar att det finns ett brett stöd bland experterna för EU-åtgärder om processuella rättigheter genom lagstiftning och andra åtgärder och att det finns ett behov av att stärka det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaternas rättsliga myndigheter 1. Dessa tankar upprepas av Europaparlamentet 2. I sitt meddelande för Stockholmsprogrammet 3 noterar Europeiska kommissionen att stärkande av försvarets rättigheter är avgörande för att bibehålla ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna och allmänhetens förtroende för Europeiska unionen. (10) Diskussionerna om processuella rättigheter i samband med Europeiska unionen under de senaste åren har inte lett till några konkreta resultat. En hel del framsteg har dock gjorts på området straffrättsligt samarbete och polissamarbete när det gäller åtgärder som gör det lättare att väcka åtal. Det är nu dags att agera för att förbättra balansen mellan dessa åtgärder och skyddet av den enskildes processuella rättigheter. Insatser bör göras för att vid straffrättsliga förfaranden stärka processuella garantier och respekten för rättsstatsprincipen vid straffrättsliga förfaranden, oberoende av var medborgarna beslutar att resa, studera, arbeta eller bo inom Europeiska unionen. (11) Med tanke på frågornas betydelse och komplexitet verkar det lämpligt att ta itu med dem steg för steg, samtidigt som en övergripande enhetlighet säkerställs. Genom att ta upp framtida åtgärder inom ett område åt gången kan ökad uppmärksamhet ägnas varje enskild åtgärd så att problemen kan identifieras och behandlas på ett sätt som ger mervärde till varje åtgärd. (12) Med tanke på att åtgärdskatalogen i bilagan inte är uttömmande bör rådet också överväga möjligheten av att behandla frågan om skyddet av processuella rättigheter utöver dem som förtecknas i katalogen Se bl.a. Analys av framtiden för det ömsesidiga erkännandet på straffrättens område i Europeiska unionen, rapport av den 20 november 2008 från Université Libre de Bruxelles. Se t.ex. Europaparlamentets rekommendation av den 7 maj 2009 till rådet om utvecklingen av ett EU-område för straffrättskipning, 2009/2012(INI), punkt 1 a. Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst, KOM(2009) 262/4 (punkt 4.2.2) /1/09 REV 1 BL/ss 6 BILAGA 1 DG H 2B SV

7 (13) Eventuella nya EU-rättsakter på detta område bör överensstämma med de minimistandarder som anges i konventionen, såsom de tolkas av Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Härigenom framförs följande. 1. Åtgärder bör vidtas på EU-nivå för att stärka misstänkta eller åtalade personers rättigheter vid straffrättsliga förfaranden. Dessa åtgärder kan omfatta såväl lagstiftning som andra åtgärder. 2. Som utgångspunkt för framtida åtgärder godkänner rådet Färdplan för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden som återfinns i bilagan till denna resolution. Rättigheterna i färdplanen, vilka kan kompletteras med andra rättigheter, anses vara grundläggande processuella rättigheter och åtgärder avseende dessa rättigheter bör prioriteras i detta skede. 3. Kommissionen uppmanas att lägga fram förslag när det gäller de åtgärder som anges i färdplanen och överväga att lägga fram den grönbok som nämns i punkt F. 4. Rådet kommer att granska alla förslag som läggs fram i samband med färdplanen och lovar att behandla dem som prioriterade ärenden. 5. Rådet kommer att fullt ut samarbeta med Europaparlamentet i enlighet med tillämpliga bestämmelser samt vederbörligen samarbeta med Europarådet /1/09 REV 1 BL/ss 7 BILAGA 1 DG H 2B SV

8 Bilaga till BILAGA 1 Färdplan för att stärka misstänkta eller åtalade personer vid straffrättsliga förfaranden Ordningsföljden för de rättigheter som anges i färdplanen är vägledande. Det betonas att de förklaringar som ges nedan endast tjänar till att ge en ungefärlig bild av den föreslagna åtgärden och syftar inte till att i förväg ange de aktuella åtgärdernas räckvidd och innehåll. Åtgärd A: Översättning och tolkning Kort förklaring: Den misstänkta eller åtalade personen måste kunna förstå vad som händer och själv göra sig förstådd. En misstänkt eller åtalad person som inte talar eller förstår det språk som används i förfarandena kommer att behöva en tolk samt översättning av grundläggande rättegångsdokument. Särskild uppmärksamhet bör också ägnas behoven för misstänkta eller åtalade personer med hörselskada. Åtgärd B: Information om rättigheter och om åtal Kort förklaring: En person som misstänks eller åtalas för ett brott bör muntligen eller, där så är lämpligt, skriftligen få information om sina grundläggande rättigheter, t.ex. i form av rättighetsinformation. Dessutom bör denna person också snabbt erhålla information om arten av och grunden för anklagelsen mot honom. En misstänkt eller åtalad person bör ha rätt att vid lämplig tidpunkt erhålla all nödvändig information för att förbereda sitt försvar, förutsatt att detta inte inverkar menligt på det korrekta genomförandet av det straffrättsliga förfarandet /1/09 REV 1 BL/ss 8 Bilaga till BILAGA 1 DG H 2B SV

9 Åtgärd C: Juridisk rådgivning och rättshjälp Kort förklaring: Rätten till juridisk rådgivning (genom ett juridiskt biträde) för den misstänkta eller åtalade personen vid straffrättsliga förfaranden vid första bästa tillfälle under dessa förfaranden är grundläggande för att kunna trygga rättvisa förfaranden. Rätten till rättshjälp bör säkerställa lika tillgång till den ovan nämnda rätten till juridisk rådgivning. Åtgärd D: Kommunikation med släktingar, arbetsgivare och konsulära myndigheter Kort förklaring: En misstänkt eller åtalad frihetsberövad person ska snabbt informeras om sin rätt att informera åtminstone en person, t.ex. en släkting eller arbetsgivare, om frihetsberövandet, förutsatt att detta inte inverkar på det korrekta genomförandet av det straffrättsliga förfarandet. Dessutom ska en misstänkt eller åtalad person som frihetsberövats i en annan stat än sin egen informeras om rätten att få de behöriga konsulära myndigheterna informerade om frihetsberövandet. Åtgärd E: Särskilda skyddsåtgärder för utsatta misstänkta eller åtalade personer Kort förklaring: För att garantera rättvisa förfaranden är det viktigt att särskild uppmärksamhet ägnas åt misstänkta eller åtalade personer som inte kan förstå eller följa innehållet i eller innebörden av förfaranden på grund av t.ex. ålder eller mental eller fysisk kondition /1/09 REV 1 BL/ss 9 Bilaga till BILAGA 1 DG H 2B SV

10 Åtgärd F: En grönbok om häktning Kort förklaring: Den tid som en person kan vara frihetsberövad innan hans fall prövas inför domstol och under domstolsförfarandet varierar mycket mellan medlemsstaterna. Överdrivet långa perioder av frihetsberövande före rättegången är till skada för den enskilde, kan påverka det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna och representerar inte de värden som Europeiska unionen står för. Lämpliga åtgärder i detta sammanhang bör behandlas i en grönbok /1/09 REV 1 BL/ss 10 Bilaga till BILAGA 1 DG H 2B SV

11 BILAGA 2 RÅDETS RAMBESLUT om rätt till tolkning och översättning i brottmål EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA RAMBESLUT med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 31.1 c och 34.2 b, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och av följande skäl 1 : (1) Europeiska unionen har satt som mål att bevara och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Enligt slutsatserna från Europeiska rådets möte i Tammerfors den oktober 1999, särskilt punkt 33, bör principen om ömsesidigt erkännande bli en hörnsten i det rättsliga samarbetet på både det civilrättsliga och det straffrättsliga området inom Europeiska unionen. (2) Den 29 november 2000 antog rådet i enlighet med slutsatserna från Tammerfors ett åtgärdsprogram för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar i brottmål 2. I inledningen till åtgärdsprogrammet anges att ömsesidigt erkännande bör göra det möjligt att förstärka samarbetet mellan medlemsstater, men också att förstärka skyddet av personers rättigheter. 1 2 Ännu har inte alla skäl diskuterats; behandlingen kommer att följa efter det att rådet nått en allmän riktlinje. Följande skäl ingår dock i det paket som överlämnas till rådet för godkännande: 8, 10, 11, 12, 19. EGT C 12, , s /1/09 REV 1 BL/ss 11 BILAGA 2 DG H 2B SV

12 (3) Genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande av domar i brottmål förutsätter att medlemsstaterna har förtroende för varandras straffrättsliga system. Omfattningen av det ömsesidiga erkännande är i hög grad beroende av en rad parametrar, bl.a. mekanismer till skydd för [...] misstänktas rättigheter 1 och gemensamma miniminormer för att underlätta tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande. (4) Ömsesidigt erkännande kan bara fungera effektivt i en anda av tillit, där inte endast de rättsliga myndigheterna utan samtliga aktörer i den straffrättsliga processen likställer avgöranden av rättsliga myndigheter i andra medlemsstater med avgöranden som meddelas i den egna staten, vilket förutsätter förtroende - "inte bara förtroende för innehållet i den andra partens bestämmelser, utan också för tillämpningen av dem" 2. (5) Även om samtliga medlemsstater är parter i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, har erfarenheten visat att detta i sig inte alltid räcker för att skapa tillräckligt förtroende för andra staters straffrättsliga system. (6) Artikel 31.1 i fördraget om Europeiska unionen föreskriver "säkerställande av förenlighet mellan tillämpliga regler i medlemsstaterna, när detta är nödvändigt för att förbättra [det straffrättsliga samarbetet]". Gemensamma miniminormer torde leda till ökat förtroende för alla medlemsstaters straffrättsliga system, vilket i sin tur bidrar till ett effektivare rättsligt samarbete i en anda av ömsesidigt förtroende. (7) Sådana gemensamma normer bör tillämpas i fråga om tolkning och översättning i brottmål. För att stärka det nödvändiga förtroendet mellan medlemsstaterna fastställs i detta rambeslut grundläggande gemensamma normer för tolkning och översättning i brottmål i Europeiska unionen, vilka återspeglar medlemsstaternas traditioner när det gäller att tillämpa relevanta bestämmelser i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. 1 2 EGT C 12, , s. 10. KOM(2000) 495, , s /1/09 REV 1 BL/ss 12 BILAGA 2 DG H 2B SV

13 (8) Rätten till tolkning och översättning för personer som inte förstår förfarandespråket följer av artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, såsom dessa bestämmelser tolkas i rättspraxis för Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Bestämmelserna i detta rambeslut underlättar tillämpningen av dessa rättigheter i praktiken. Detta rambeslut avser därför att garantera en anklagad eller misstänkt person rätten till tolkning och översättning i brottmål för att säkra vederbörandes rätt till en rättvis rättegång. (9) ( ) (10) De rättigheter som föreskrivs i detta rambeslut bör även tillämpas på förfaranden för verkställighet av en europeisk arresteringsorder inom de gränser som föreskrivs av detta rambeslut. De verkställande medlemsstaterna bör sörja för att den eftersökta person som inte förstår eller talar förfarandespråket får detta tolkat och översatt, och de bör stå för kostnaderna för detta. (11) Bestämmelserna i detta rambeslut bör garantera att rätten för den misstänkte eller anklagade som inte talar eller förstår förfarandespråket att förstå de misstankar eller anklagelser som riktas mot honom/henne och att förstå ärendets gång, så att vederbörande kan utöva sina rättigheter, skyddas genom tillhandahållande av kostnadsfritt och tillförlitligt språkligt stöd. Den misstänkte eller anklagade bör bl.a. för sitt juridiska biträde kunna förklara sin version av händelserna, påpeka när han/hon är oense med ett uttalande och göra sitt juridiska biträde uppmärksam på fakta som bör läggas fram till hans/hennes försvar. Det erinras i detta sammanhang om att bestämmelserna i detta rambeslut anger minimiregler. Medlemsstaterna kan utvidga de rättigheter som fastställs i detta rambeslut för att erbjuda en högre skyddsnivå även för situationer som inte uttryckligen behandlas i detta rambeslut. Skyddsnivån bör aldrig ligga lägre är de normer som anges i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, såsom dessa tolkas i rättspraxis för Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna /1/09 REV 1 BL/ss 13 BILAGA 2 DG H 2B SV

14 (12) Medlemsstaterna bör inte förpliktas att garantera tolkning av meddelanden mellan den misstänkta eller anklagade personen och vederbörandes juridiska biträde i de fall där de faktiskt kan meddela sig med varandra på samma språk. Medlemsstaterna ska inte heller vara förpliktigade att säkerställa tolkning av ett sådant meddelande då rätten till tolkning klart utnyttjas för andra syften än att utöva rättigheterna till en rättvis rättegång i de berörda förfarandena. (13) Beslut om att det inte finns något behov av tolkning eller översättning bör kunna omprövas i enlighet med nationell lag. En sådan omprövning kan exempelvis ske genom ett särskilt klagomålsförfarande, eller inom ramen för ett sedvanligt överklagande i sak av beslut. (14) Lämpligt stöd bör även ges till misstänkta eller anklagade personer som lider av hörselnedsättning eller talsvårigheter. (15) Skyldigheten att visa särskild hänsyn mot anklagade eller misstänkta som befinner sig i en potentiellt svag position, särskilt på grund av fysiska funktionsnedsättningar som påverkar deras förmåga att effektivt meddela sig med omvärlden, är en förutsättning för en korrekt rättskipning. Åklagarmyndigheter, brottsbekämpande myndigheter och domstolar bör därför se till att dessa personer faktiskt kan utöva de rättigheter som anges i detta rambeslut, t.ex. genom att vara uppmärksamma på varje potentiell sårbarhet som påverkar deras förmåga att följa förfarandet och göra sig förstådda och genom att vidta lämpliga åtgärder för att garantera dessa rättigheter. (16) För att kunna garantera ett rättvist förfarande är det nödvändigt att viktiga handlingar, eller åtminstone centrala avsnitt i sådana handlingar, översätts för den misstänkta eller anklagade personen. Det ankommer på medlemsstaternas myndigheter att besluta vilka handlingar som bör översättas, i enlighet med nationell lag. Vissa handlingar bör alltid betraktas som viktiga handlingar som bör översättas, såsom beslutet om att frihetsberöva personen, åtalet och eventuell dom /1/09 REV 1 BL/ss 14 BILAGA 2 DG H 2B SV

15 (17) En avsägelse av rätten till skriftlig översättning av handlingar bör vara klar och entydig, med minimigarantier, och får inte strida mot något viktigt allmänintresse. (18) Detta rambeslut står i överenskommelse med de grundläggande rättigheterna och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta rambeslut syftar särskilt till att främja rätten till frihet, rätten till en rättvis rättegång och försvarets rättigheter. (19) Medlemsstaterna bör se till att bestämmelserna i artiklarna 2-5 i detta rambeslut, när de motsvarar rättigheter som garanteras av den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, tillämpas i konsekvens med rättigheterna i konventionen och så som de utvecklats av relevant rättspraxis för Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. (20) Eftersom syftet att införa gemensamma miniminormer inte kan uppnås av medlemsstaterna unilateralt utan endast kan uppnås på unionsnivå, kan rådet vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen som nämns i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen och definieras i artikel 5 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i den sistnämnda artikeln går detta rambeslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE /1/09 REV 1 BL/ss 15 BILAGA 2 DG H 2B SV

16 Artikel 1 Tillämpningsområde 1. I detta rambeslut fastställs bestämmelser om rätt till tolkning och översättning i brottmål och förfaranden för verkställighet av en europeisk arresteringsorder. 2. Dessa rättigheter gäller för var och en från det att vederbörande medvetandegörs av en medlemsstats behöriga myndigheter om att han/hon är misstänkt eller anklagad för att ha begått ett brott till dess att förfarandena avslutas, vilket underförstått betyder det slutgiltiga avgörandet i frågan huruvida den misstänkta eller anklagade har begått brottet. 3. Detta rambeslut ska inte tillämpas på förfaranden som kan leda till att påföljder utdöms av en annan myndighet än en brottmålsdomstol, så länge dessa förfaranden inte är anhängiggjorda inför en domstol som är behörig att handlägga brottmål. Artikel 2 Rätt till tolkning 1. Medlemsstaterna ska se till att en misstänkt eller anklagad som inte förstår eller talar förfarandespråket får tolkning till sitt modersmål eller till ett annat språk som han eller hon förstår, i syfte att garantera vederbörandes rätt till en rättvis rättegång. Tolkning, även av meddelanden mellan den misstänkte eller anklagade och det juridiska biträdet, ska tillhandahållas under det straffrättsliga förfarandet inför utredande myndigheter och domstolar, inbegripet under polisförhör, under alla domstolsförhandlingar och under eventuella nödvändiga interimistiska förfaranden, och kan tillhandahållas i andra situationer. Denna bestämmelse påverkar inte de bestämmelser i nationell lagstiftning som avser närvaron av ett juridiskt biträde under alla skeden av brottmålsförfarandet /1/09 REV 1 BL/ss 16 BILAGA 2 DG H 2B SV

17 2. Medlemsstaterna ska se till att en person med hörselnedsättning får hjälp med tolkning, om vederbörande har behov av detta. 3. Medlemsstaterna ska se till att det på lämpligt sätt, t.ex. genom att den misstänkte eller anklagade tillfrågas, kontrolleras huruvida vederbörande förstår och talar förfarandespråket och behöver tolkhjälp. 4. Medlemsstaterna ska se till att det vid något skede under förfarandet, i enlighet med nationell lag, finns möjlighet att ompröva ett beslut om att det inte finns något behov av tolkning. En sådan omprövning medför ingen skyldighet för medlemsstaterna att se till att det finns en särskild mekanism vars enda grund för en omprövning är att överklaga ett sådant beslut. 5. Vid förfaranden som gäller verkställighet av en europeisk arresteringsorder ska den verkställande medlemsstaten se till att dess behöriga myndigheter för var och en som omfattas av sådana förfaranden, och som inte förstår förfarandespråket, tillhandahåller tolkning i enlighet med denna artikel. Artikel 3 Rätt till översättning av viktiga handlingar 1. Medlemsstaterna ska se till att en misstänkt eller anklagad som inte förstår eller talar förfarandespråket får tolkning till sitt modersmål, eller till ett annat språk som han eller hon förstår, av alla handlingar som är grundläggande i syfte att garantera vederbörandes rätt till en rättvis rättegång, eller åtminstone centrala avsnitt i sådana handlingar, förutsatt att vederbörande har rätt att få tillgång till handlingarna enligt nationell lag /1/09 REV 1 BL/ss 17 BILAGA 2 DG H 2B SV

18 2. De behöriga myndigheterna ska besluta vilka viktiga handlingar som ska översättas enligt punkt 1. Till de viktiga handlingar som ska översättas, i sin helhet eller i centrala avsnitt, hör åtminstone häktningsbeslut eller motsvarande beslut om frihetsberövande, åtalet samt eventuell dom, om sådana handlingar föreligger. 3. Den misstänkte eller anklagade eller dennes juridiska ombud kan ge in en motiverad ansökan om översättning av ytterligare handlingar som är avgörande för att vederbörande reellt ska kunna utöva sin rätt till försvar. 4. Medlemsstaterna ska se till att det vid något skede under förfarandet, i enlighet med nationell lag, finns möjlighet till omprövning om översättning av en handling som avses i punkterna 2 och 3 inte tillhandahålls. En sådan omprövning medför ingen skyldighet för medlemsstaterna att se till att det finns en särskild mekanism vars enda grund för en omprövning är att överklaga ett sådant beslut. 5. Vid förfaranden som gäller verkställighet av en europeisk arresteringsorder ska den verkställande medlemsstaten se till att dess behöriga myndigheter för var och en som omfattas av sådana förfaranden, och som inte förstår det språk på vilket den europeiska arresteringsordern är upprättad, eller till vilket den har översatts av den utfärdande medlemsstaten, tillhandahåller en översättning av denna handling. 6. Förutsatt att detta inte påverkar rättvisa förfaranden, kan en muntlig översättning eller en muntlig sammanfattning av de handlingar som avses i denna artikel när så befinns lämpligt tillhandahållas i stället för en skriftlig översättning. 7. En person som har rätt att få handlingar översatta enligt denna artikel kan när som helst avstå från denna rättighet /1/09 REV 1 BL/ss 18 BILAGA 2 DG H 2B SV

19 Artikel 4 Kostnader för tolkning och översättning Medlemsstaterna ska täcka de tolknings- och översättningskostnader som uppstår genom tillämpning av artiklarna 2 och 3, oavsett resultatet av förfarandena. Artikel 5 Tolkningens och översättningens kvalitet Medlemsstaterna ska vidta konkreta åtgärder för att se till att den tillhandahållna tolkningen och översättningen håller adekvat kvalitet så att den misstänkte eller anklagade, liksom en person som omfattas av verkställighet av en europeisk arresteringsorder, är fullt i stånd att utöva sina rättigheter. Artikel 6 Klausul om bevarande av skyddsnivån Ingenting i detta rambeslut ska ses som en begränsning av eller ett avsteg från rättigheter och rättssäkerhetsgarantier som eventuellt följer av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, enligt andra relevanta bestämmelser i internationell lag eller enligt lagstiftningen i medlemsstater som erbjuder en högre skyddsnivå /1/09 REV 1 BL/ss 19 BILAGA 2 DG H 2B SV

20 Artikel 7 Genomförande Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i detta rambeslut senast den Inom samma tid ska medlemsstaterna till rådet och kommissionen överlämna texten till de bestämmelser genom vilka skyldigheterna enligt detta rambeslut införlivas med deras nationella lagstiftning. Artikel 8 Rapportering Kommissionen ska senast den... 2 överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en bedömning av i vilken utsträckning medlemsstaterna har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta rambeslut, vid behov åtföljd av lagstiftningsförslag. Artikel 9 Ikraftträdande Detta rambeslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Utfärdat i Bryssel den [ ] På rådets vägnar Ordförande månader efter det att detta rambeslut har offentliggjorts i EUT. 42 månader efter det att detta rambeslut har offentliggjorts i EUT /1/09 REV 1 BL/ss 20 BILAGA 2 DG H 2B SV

21 BILAGA 3 Utkast till Resolution från rådet och medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om främjande av medlemsstaternas genomförande av rätten till tolkning och översättning i straffrättsliga förfaranden EUROPEISKA UNIONENS RÅD OCH MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR, FÖRSAMLADE I RÅDET, ANTAR DENNA RESOLUTION av följande skäl: I rådets rambeslut 2009/XXX/RIF om rätten till tolkning och översättning i straffrättsliga förfaranden fastställs vissa krav beträffande rätten för personer som misstänks eller anklagas för ett brott och för personer som är föremål för förfaranden för verkställighet av en europeisk arresteringsorder, som inte förstår eller talar förfarandespråket, att biträdas av en tolk och att erhålla översättning av viktiga handlingar. Under fullt beaktande av nationella budgetförfaranden bör medlemsstaterna ges riktlinjer för främjande av ett ändamålsenligt genomförande av dessa rättigheter. RÅDET HAR ENATS OM FÖLJANDE /1/09 BL/ss 21 BILAGA 3 DG H 2B SV

22 Tillämpningsområde och syfte 1. Denna resolution syftar till att främja de rättigheter som avses i rambeslut 2009/XXX/RIF om rätten till tolkning och översättning i straffrättsliga förfaranden. 2. Enligt de principer som fastställs i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna uppmanas medlemsstaterna att, samtidigt som de säkerställer genomförandet av rambeslut 2009/XXX/RIF, aktivt främja de åtgärder som anges nedan. 3. Syftet med de vidtagna åtgärderna bör vara att ta fram en lämplig, ändamålsenlig praxis i medlemsstaterna för tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden. Nedanstående åtgärder gäller också för tolkning och översättning som tillhandahålls av den verkställande medlemsstaten vid förfaranden som gäller verkställighet av en europeisk arresteringsorder. Åtgärder Representanter för de yrkesverksamma 4. Representanter för yrkesverksamma tolkar och översättare bör, när så är lämpligt, uppmanas att engagera sig i det praktiska genomförandet av de åtgärder som anges nedan samt i att uppnå målen för denna resolution. Kvalifikation 5. Medlemsstaterna bör eftersträva kvalifikation på hög nivå för tolkar och översättare som anlitas vid straffrättsliga förfaranden för att hålla en adekvat standard på tolkning och översättning i syfte att garantera ett rättvist förfarande. Utöver allmän språkfärdighet bör dessa översättare och tolkar besitta specialkunskaper i juridisk terminologi. 6. Tolkar och översättare bör uppmuntras att utveckla sin yrkesskicklighet genom fortbildning och genom utveckling i yrket /1/09 BL/ss 22 BILAGA 3 DG H 2B SV

23 7. Den kvalifikation som de tolkar och översättare som anlitas vid straffrättsliga förfaranden har bör kontrolleras genom ett formellt examensbevis eller något liknande bevis på kompetens, exempelvis genom ackreditering eller auktorisering, för respektive språk. 8. Medlemsstaterna bör eftersträva kvalifikation på hög nivå för tolkar som biträder misstänkta eller anklagade personer med hörselskada. 9. Kontroll bör göras av att tolkar och översättare som anlitas vid straffrättsliga förfaranden är personer med integritet. Utbildning 10. Utan att det påverkar rättsväsendets oberoende eller olikheten i rättslig organisation i Europeiska unionen bör medlemsstaterna uppmuntra de ansvariga för utbildning av domare, åklagare och övrig personal inom domstolsväsendet som deltar i straffrättsliga förfaranden att särskilt uppmärksamma de särskilda förhållanden som gäller vid kontakt via tolk för att garantera effektiv och ändamålsenlig kommunikation. Registrering 11. Medlemsstaterna bör se till att det finns ett eller flera nationella register, över examinerade tolkar och översättare som kan anlitas vid straffrättsliga förfaranden. 12. Registret eller registren bör hållas aktuella så att det bl.a. framgår vilka kvalifikationer tolken eller översättaren har, utan att det påverkar tillämpningen av regler om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter. 13. Medlemsstaterna uppmanas att göra sina nationella register tillgängliga för andra medlemsstaters behöriga myndigheter /1/09 BL/ss 23 BILAGA 3 DG H 2B SV

24 14. Särskild uppmärksamhet bör i detta sammanhang ägnas målsättningen att underlätta sammankoppling av databaser för juridiska översättare och tolkar så som avses i handlingsplanen för europeisk e-juridik av den 27 november Anlitande av registrerade tolkar och översättare 15. Medlemsstaterna bör se till att, så långt det är möjligt, endast registrerade tolkar och översättare anlitas vid straffrättsliga förfaranden. Icke registrerade tolkar eller översättare bör anlitas endast om det inte finns rimlig möjlighet att anställa registrerade tolkar eller översättare. I sådana fall bör de behöriga myndigheterna ägna tolkningens eller översättningens kvalitet särskild uppmärksamhet. Distanstillgång till tolkning 16. I situationer där så är lämpligt kan distanstolkning tillhandahållas exempelvis med hjälp av konferenssamtal eller utrustning för videokonferenser. Uppförandekoder och bästa praxis 17. Antagandet av en uppförandekod för tolkar och översättare, samt riktlinjer för bästa praxis, bör uppmuntras. Däri bör ingå bl.a. bestämmelser om yrkesintegritet och konfidentialitet. 18. För att se till att kvaliteten på tolk- och översättartjänster vid straffrättsliga förfaranden hela tiden höjs bör medlemsstaterna regelbundet utbyta information om erfarenheter och praxis. Kommissionen uppmanas att organisera regelbundna samråd mellan medlemsstaterna och fackliga företrädare för tolkar och översättare i syfte att underlätta det erfarenhetsutbyte som avses ovan /1/09 BL/ss 24 BILAGA 3 DG H 2B SV