Vägar och stigar på och omkring Nösund

Transkript

1 Vägar och stigar på och omkring Nösund Nösunds Kulturhistoriska Sällskap

2 Vi har i årets skrift tagit oss för att berätta om hur vägar och kommunikationerna under de senare århundradena har förändrats och förbättrats för människorna som levt och verkat på Nösund med omgivningar. Som källor har använts: Boken om Nösund av Sten Hallberg och Helge Samuelsson Alla dessa hus på Nösund av Sten Hallberg Gamla vägar och händelser på Orust av föreningen Orusts Släktforskare Nösund i juni 2014 Styrelsen för Nösunds kulturhistoriska sällskap 2

3 Inledning Ända sedan talet vet vi att det har bott människor här på Nösund. Ja, går man ännu längre tillbaka har det hittats spår av mänsklig bebyggelse så långt bakåt i tiden som för mer än 6000 år sedan. Vi väljer dock att försöka berätta om det vi vet med viss säkerhet hur vägnätet utvecklats. I äldre tider tog ju människorna sig fram mestadels till fots eller ridande till häst och då räckte det med stigar. Med häst och vagn krävdes något bredare stigar och detta var länge det fort- skaffningsmedel som användes för längre resor till lands. Eftersom Nösund är en ort vid vattnet har oftast sjöfarten varit den lättaste och bästa vägen att ta sig fram, på samma sätt som i övriga kustnära Bohuslän. När biltrafik blev något mer allmän, på talet, förbättrades vägarna så sakta, men förblev grusade länge, vägen genom Nösund oljegrusades omkring Den första bilen som färdades på orustvägar var i samband med en manöver då dåvarande kronprins Gustav, sedermera kung Gustav V, kom att med sin bil fraktas över från Kolhättan till Svanesund för att följa manövern från bil på de smala orustvägarna. Detta var troligen 1905 eller En del orustbor bad till gud att bevara oss från vidare biltrafik och ville att man på Orust skulle enas om att förbjuda biltrafik på ön. Denna inställning har som vi vet totalt förändrats. Vägarna inom samhället Tidigare var bebyggelsen i Nösund mycket sammanhållen vilket kan ses på karta från talet (se första sidan). De påbud om skifte av mark som kom 1757 (storskiftet), 1807 (enskiftet) och laga skifte 1827, förändrade den sammanhållna strukturen. Det laga skiftet 1827 innebar att gårdarna flyttades ut och nu uppkom behov av fler vägar att ta sig fram i byn, till Kalvhagen, till kvarnarna och till Stigbergshagen. Det som vi idag kallar Arekullevägen är nog en av de tidigaste vägarna inom samhället. En väg utefter strandkanten framför nuvarande värdshus kom troligen ungefär samtidigt. Vägen upp mot de båda kvarnbergen som nu heter Mjölnarn s väg måste ha funnits från andra halvan av talet då den första kvarnen togs i bruk på Trappberget. 3

4 För att komma till Stigbergshagen innan nuvarande väg längs kilen fanns, gick stigen ungefär längs nuvarande Arekullevägen och upp en bit i Stenliden, därefter till vänster ner mot stranden och Stigbergshagen. Från Stigbergshagen fanns också möjlighet att ta sig över till Tången på andra sidan kilen fram till 1944 då roddförbindelsen upphörde: Nere vid sjön i Stigbergshagen bodde Karl August och Hilma Johansson. Hilma, som var dotter till Herman Örnberg, kom att sköta om roddtrafiken över Boxviks kile efter fadern. Over var ett begrepp i trakten, för när fiskarhustrurna kom med sina fiskekorgar på ryggen nedför Skenarelia eller Roparebacken på andra sidan Boxviks kile ropade de just over för att bli hämtade av Hilma i hennes gamla eka. Två öre per person kostade turen Senare höjdes taxan och när förbindelsen upphörde 1944 var den uppe i 25 öre. (Ur Alla dessa hus på Nösund, av Sten Hallberg 2001.) Kalvhagevägen som går från Arekullevägen upp mot Kalvhagen bör ha anlagts i samband med att området bebyggdes i början på talet. På talet tillkom flera vägar i samhället: Noras backe, som går från Nya vägen upp till det nya området vid Kalvhagen och som slutar i Nösunds enda rondell. Lunnelyckevägen, som går in från Nya vägen och delar sig två delar, en uppåt en vändplan och en neråt mot samhällets enda bostadsrättsförening. Källareliden har funnits länge, men lades om och förlängdes med Törtippsvägen och Flöjbergsvägen under talet då det nya området Törtipp bebyggdes. Vägen till Sollid genom Boxvik Skulle man ta sig nordväst ut från Nösund mot Sollid eller Stensbo fanns det inte någon riktig väg förrän Innan dess tog man mestadels Arekullevägen upp genom den branta Stenliden, dvs den gångstig som nyttjas även idag som en del av Ringlinjen. Väl kommen upp gick stigen över bäcken, fortsatte utefter ängen ( Dammen ) på dess vänstra sida och mötte här den körväg som vi idag kallar Ringlinjen (som kommer från kapellet). Körvägen fortsatte åt vänster 4

5 nerför den branta backen Alelia ner mot Boxvike kile där den fortsatte inåt kilen. Den var inte mycket mer än en bredare stig med nerkörda hjulspår. Då dagens vägbank inte fanns tvangs den gående eller körande ta sig genom Urshagen ända in till innersta kilen, där det fanns en liten bro över bäcken. Nu kom man fram en gammal landsväg från tidigt tal. Den kom från Mollösund och gick mot Stensbo. På denna sträcka ska det ha funnits åttio grindställen. Som tur var, var alla dessa inte stängda samtidigt. Att det var så många grindställen förklaras av alla små gårdslotter och varenda fläck utnyttjades som betesmark. Nyare väg tillkom på talet. Här längst inne i kilen lär det också ha funnits en ångbåtsbrygga där man lastade säd från gårdarna längre upp i den bördiga dalen vid Röd, som är en förlängning av Morlandadalen. Efter många års väntan fick så Nösunds- och Boxvikeborna, en riktig väg. Redan på talet hade planeringen börjat med att spränga och samla sten i Boxvik. Andra världskriget kom dock emellan och det dröjde till 1957 innan arbetet påbörjades. Arbetet pågick från Nösundshållet, genom att bygga väg förbi Rörholmen, spränga sig fram genom det stora bergspartiet till Stigbergshagen och därefter borra sig genom Stigberget. Den första mars 1958 var tunneln genomborrad, och all sprängstenen användes för att bygga upp vägbanken över Boxvike kile. Under sommaren var vägbanken över kilen farbar. Den 10 december 1958 var vägen klar att invigas och öppnas för trafik. Denna tunnel var Sveriges första vägtunnel, vilket kan tyckas märkligt idag. Här spränger man berget mellan Rörholmen och Stigbergshagen. 5

6 Till vänster och nedan vänster läggs vägen ut i Stigbergs- hagen. Nedan till höger ses tunnelmynningen från Boxvikshållet. Nederst till hö visar farbar vägbank över kilen. 6

7 Vägen till Tegneby Vägen mellan Nösunds kapell och bryggan har funnits i alla tider. Men några förändringar har skett bland annat den bit av vägen som heter Gamla vägen ersattes av en ny väg i slutet av talet, den sträcka som idag heter Nya vägen. Ytterligare några sträckningar ändrades vid den tiden. Där gamla och nya vägen möts uppe vid Nösundsbäcken (Stenbäcken) gick den gamla vägen på västra sidan av Nösunds myr och man kan se rester av den gamla vägen som går utefter bergskanten. Där går idag en gångstig som många använder som en del av Ringlinjen. En bra bit in på denna gångstig finns en slät berghäll med inristningen No 142 BAKWIG. Det senare ordet är forna tiders uttal av Boxvik, och om ristningen har något att göra med ägogränser eller om det betyder att här går vägen till Boxvik, är svårt att veta. Vidare gick forna tiders väg utefter bergsidan över den lilla väg som går mellan fastigheterna Nösund 1:41 och Nösund 1:101 och passerar Ringlinjen, över backarna väster om kapellet (som ju inte fanns vid denna tid). Kapellet byggdes 1912 och då hade vägen ändrats till nuvarande sträckning. Den viktigaste vägen i gamla tider var över vattnet Ångbåtstrafiken Det vanligaste sättet att ta sig till Nösund före 1925 var med båt. Regelbunden ångbåtstrafik började Det var Albrektsund som först trafikerade Nösund. Den första ångbåtsbryggan byggdes Under en period fanns det tre olika bryggor i Nösund. Transporterna gällde både gods- och passagerare. Efter andra världskrigets slut började bilar konkurrera om både gods och passagerare och därmed blev det slut på ångbåtsepoken i Nösund. Sjöfarten på Nösund När tillgången på sill minskade efter den senaste sillperioden vid föregående sekelskifte började handelsmännen Gerle och Holst att skeppa havre till England och Nösund blev under en period en av kustens så kallade havre- hamnar. 7

8 Kommunikationer till lands Gästgivarförordningen från 1734 föreskrev att gästgivargård skulle finnas utefter allmän landsväg med två mils avstånd från varandra. Gästgivare skulle hålla med gäststuga, mat o dryck, stall, hästar och skjutskarlar. År 1812 beslöts av myndigheterna att Nösund skulle bli gästgivargård. Källarhuset skötte detta fram till talet då Edströmsgården övertog verksamheten. Gästgiveristadgan och skjutsstadgan upphörde Under talet startade taxi- rörelse i Nösund och ända fram till talet drevs taxiverksamhet här startade SJ en busstrafiklinje från Torps kyrka till Nösund och året efter sträcktes den ut till Uddevalla med en morgon och en kvällstur. Det var många resenärer på den tiden, men allteftersom privatbilismen ökade på 60- talet minskade resandet med buss. Omkring 1970 lade SJ ner trafiken till Nösund. Viss busstrafik genomfördes dock i samband med skolskjutsverksamheten. I mitten av talet inlemmades Nösund i Göteborgsregionens Lokaltrafik vilket innebar en förbättring av kommunikationerna. Nu har bussen kommit till Nösund, Troligen 1939/ 40. Observera gengasaggregatet bakefter bussen. 8

9 Posten på Nösund Redan 1877 fick Nösund en poststation genom att ångbåtstrafiken gav upphov till att mycket post kom den vägen. I övrigt kom posttransporterna med häst från Ileberg fram till Därefter skedde transporterna med bil. Men post till Mollösund och Edshultshall gick fram till mitten talet via Nösund. Därifrån rodde brevbärare över till Kolvik och tog sig sedan vidare till fots. Broar Nösunds äldsta bro går över bäcken bakom Nösundsgården. Den är en stensatt valvbro, och den var givetvis mycket betydelsefull för den dåtida byn. Det var ju här som Nösunds centrum låg och direkt ovanför bron fanns det som kallades vattenhålet, alltså den plats där man hämtade sitt vatten. Nya vägen genom samhället går över tre broar över Nösundsbäcken bara på den lilla sträcka det rör sig om. Stigar Det finns många stigar och promenadvägar på och omkring Nösund. Om dessa finns att läsa i en liten skrift: Stigar att vandra på och omkring Nösund, av Sten Hallberg. För den som är intresserad av att vandra på dessa markerade leder kan den lilla boken ge god vägledning. Vägarna raseras 2002 Eftersom denna skrift handlar om vägarna på Nösund måste ändå till slut något sägas om Den Stora Översvämningen 1 och 2 augusti Den kvällen började det regna i sådana mängder att vägarna i hela området översvämmades mycket raskt. Under 7 timmar beräknades att det kom ca 180 mm regn, samtidigt som det åskade och blixtrade oavbrutet. Följande natt återkom ovädret, dock inte lika kraftigt, bara ca 70 mm regn. På flera av vägarna bröts asfalten sönder, bl a Nya vägen genom samhället. De nya avloppsledningarna bröts sönder och det dröjde ända till jultid innan vägen genom samhället var riktigt farbar igen. Under tiden leddes mycket av trafiken över Ringlinjen istället som plötsligt blev en oväntad genomfartsled. 9

10 Några bilder på förödelsen i Nösunds centrala delar 2002: 10

11 Nösund 1932 Från Lantmäteriet 11

12 Nösund 1844 Text och layout Eva Schollin Fotoredigering Christina Niklasson 12