Kroatien. Geografi.

Transkript

1 Kroatien Kroatien ligger delvis på Balkanhalvön, i gränslandet mellan Centraloch Sydösteuropa. Det är ett halvmåneformat land med över tusen öar i skärgården utanför den vackra dalmatiska kusten. Den forna jugoslaviska delrepubliken blev självständig 1991 och har sedan gått från krig och auktoritärt styre till att vara medlem i Nato och från den 1 juli 2013 även i EU. Geografi Kroatien ligger delvis på Balkanhalvön, i gränslandet mellan Central- och Sydösteuropa, och är stort som halva Lappland. Landet består av en långsmal kustregion mot Adriatiska havet och ett inlandsområde med både berg och bördigt slättland. Bosnien-Hercegovina skjuter in i Kroatien från sydöst och ger landets kartbild dess karakteristiska halvmåneform. Kustregionen sträcker sig från gränsen mot Slovenien i nordväst och smalnar av mot en spets i sydöst, där landet delar en kort gräns med Montenegro. Norr om staden Dubrovnik, nära spetsen, genomskärs kustremsan av en liten landtunga som tillhör Bosnien-Hercegovina. Kustområdet hör främst till de historiska regionerna Istrien och Dalmatien. Utanför kusten finns en skärgård med över öar. Inlandsområdet kan delas in i två delar. Höglandet i Kroatiens mellersta del, där huvudstaden Zagreb ligger, har bergstoppar på över meter över havet. Nordöstra Kroatien består av låglänt och bördig jordbruksbygd och omfattar i huvudsak regionen Slavonien, som gränsar mot Serbien längst i öster. Floden Sava utgör gräns mellan den nordöstra delen av Kroatien och Bosnien, medan floden Drava rinner längs gränsen mot Ungern i norr. Kustregionens gräns mot Bosnien utgörs av Dinariska alperna. 1/40

2 Yta km2 (2017) Tid svensk Angränsande land/länder Slovenien, Ungern, Serbien, Bosnien-Hercegovina, Montenegro Huvudstad med antal invånare Zagreb (folkräkning 2011) Övriga större städer Split , Rijeka , Osijek (folkräkning 2011) Högsta berg Dinara (1 830 m ö h) Viktiga floder Sava Klimat Större delen av Kroatien har inlandsklimat, med varma somrar och kalla, snörika vintrar. Kustområdet har ett typiskt medelhavsklimat med milda och fuktiga vintrar och varma, soliga somrar. Nederbörden är jämnt fördelad över året. FAKTA KLIMAT Medeltemperatur/dygn Zagreb 0 C (jan), 22 C (juli) Medelnederbörd/månad Zagreb 30 mm (feb), 95 mm (jun) Befolkning och språk 2/40

3 Krigen i det forna Jugoslavien under 1990-talet, med etnisk rensning och stora folkomflyttningar, har gjort Kroatien mer etniskt homogent än det var tidigare. Nio av tio invånare är numera kroater. Samtidigt har den totala befolkningssiffran minskat med över en halv miljon på 25 år, och invånarantalet fortsätter att krympa. Serberna utgör den näst största folkgruppen, men andelen har minskat kraftigt. Vid en folkräkning 1991 var drygt 12 procent av Kroatiens invånare serber; i folkräkningen 2011 utgjorde de knappt 4,5 procent av befolkningen. I landet finns också mindre grupper bosniaker, italienare, albaner och romer med flera. Runt kroatiska medborgare valde i folkräkningen att kalla sig istrier (hemmahöriga i Istrien). Författningen erkänner totalt 22 minoriteter. I stora delar av de gränsområden som kallas Krajina var serberna tidigare i majoritet. I samband med krigen i det före detta Jugoslavien under 1990-talets första hälft flydde eller fördrevs tiotusentals kroater från dessa områden. När Kroatien senare återtog serbkontrollerat territorium flydde i sin tur runt serber, främst till Bosnien-Hercegovina eller Serbien. De få serber som valde att stanna kvar efter den kroatiska återerövringen drabbades ofta av förföljelse (se vidare Modern historia). Kroatien har sedan krigsslutet utsatts för internationella påtryckningar för att flyktingar ska kunna återvända till sina hem. Kravet var bland annat ett villkor för det kroatiska EU-medlemskapet. Trots det har merparten av de serber som flydde blivit kvar utomlands. Under kriget i Bosnien-Hercegovina ( ) tog Kroatien emot cirka flyktingar från grannlandet. Upp till människor dödades i eller saknas efter striderna i Kroatien under 1990-talet. Över 95 procent av Kroatiens invånare talar det sydslaviska språket kroatiska, som är landets officiella språk. Under den jugoslaviska tiden ( ) betraktades kroatiska och serbiska som ett språk, serbokroatiska. Sedan dess har ansträngningar gjorts inte minst i Kroatien för att förstora skillnaderna mellan serbiska och kroatiska genom till exempel nybildningar av ord (på liknande sätt betraktas även bosniska och montenegrinska idag som egna språk). Kroater och serber har inga språkliga svårigheter att förstå varandra. Kroatiska skrivs med latinska bokstäver, medan serbiska i huvudsak skrivs med det kyrilliska alfabetet. Serbiska är det största minoritetsspråket. Enligt lag har etniska minoriteter rätt att använda sina språk i officiella sammanhang i områden där de utgör minst en tredjedel av befolkningen. Försök att tillämpa lagen främst i staden Vukovar utlöste en infekterad strid 2013, då kroatnationalister starkt motsatte sig användningen av kyrilliska bokstäver (se Modern historia ). Kroatisk uttalsguide C = ts; Ć = tj; Č = tsch Dž = ungefär dzj; Đ đ = dj G och K = alltid hårt uttal som i god kaka Š = sch Z = tonande z; Ž = tonande zj FAKTA BEFOLKNING OCH SPRÅK Antal invånare (2016) Antal invånare per kvadratkilometer 75,7 (2014) 3/40

4 Andel invånare i städerna 59,3 procent (2016) Nativitet/födelsetal 8,9 per 1000 invånare (2015) Mortalitet/dödstal 11,8 per 1000 invånare (2013) Befolkningstillväxt -0,5 procent (2014) Fertilitetsgrad 1,5 antal födda barn per kvinna (2013) Andel kvinnor 51,8 procent (2014) Förväntad livslängd 77 år (2015) Förväntad livslängd för kvinnor 80 år (2015) Förväntad livslängd för män 74 år (2015) Folkgrupper kroater 90 %, serber 4,4 % Språk kroatiska är officiellt språk Religion därutöver bl a bosniaker, italienare, albaner, romer, ungrare (folkräkning 2011) 2. serbiska och italienska är största minoritetsspråk En stor majoritet av Kroatiens invånare är katoliker. Den katolska kyrkan och organisationer knutna till den har fått en framträdande roll i samhället sedan självständigheten Stat och kyrka är dock åtskilda, och alla religioner har samma skydd i grundlagen. De serbiska invånarna är i allmänhet ortodoxt kristna, medan bosniaker och albaner övervägande är sunnimuslimer. Det finns också en del protestanter och andra kristna, samt små grupper av anhängare till andra religioner. I en folkräkning 2011 valde nästan var tjugonde invånare att inte identifiera sig med någon religion alls. Det var betydligt fler än tio år tidigare. Under den jugoslaviska tiden ( ) motarbetades den katolska kyrkan, eftersom den förknippades med kroatiska självständighetssträvanden. Religionen var en viktig del av propagandan under 1990-talets krig i det forna Jugoslavien men krigen hade knappast sin grund i religiösa motsättningar. Kyrkan är idag en viktig nationalsymbol särskilt för konservativa politiska krafter. Utbildning 4/40

5 Barnen i Kroatien börjar skolan det år de fyller sju och har åtta års skolplikt. Nästan alla går i grundskolan. De flesta fortsätter till gymnasiet. Skolan lider av bristande resurser och förlegade läroplaner. Förskola finns från spädbarnsåldern, även om de flesta förskolor är för barn från tre års ålder. Nästan alla barn går åtminstone ett skolförberedande år innan de börjar den ordinarie skolan. Den obligatoriska grundskolan är indelad i två fyraåriga stadier. I det första har barnen en klasslärare, och i det andra flera olika ämneslärare. Nästan alla går i statliga skolor men några privatskolor har tillkommit sedan självständigheten På motsvarande gymnasienivå finns fyraåriga högskoleförberedande program, fyraåriga konstnärligt inriktade program och yrkesinriktade program som är upp till fyra år långa. År 2010 infördes examen vid gymnasiets avslutning som ersatte ett tidigare system med antagningsprov till högskolan. Under kommunisttiden ( ) satsades stora resurser på skolan men eleverna fick inte lära sig att tänka självständigt och kritiskt. HDZ-regimen på 1990-talet gick istället in för att göra skolan mer nationalistiskt kroatisk, särskilt i ämnen som historia. Detta har senare ändrats, men enligt EU-bedömningar lider den kroatiska skolan ännu av föråldrade läroplaner och bristfälliga läromedel. Lokalerna är undermåliga och det är ont om pengar inom skolsystemet. Det finns sju statliga universitet i Kroatien. Universitetet i Zagreb grundades redan På senare år har flera privata universitet och högskolor tillkommit. Andelen invånare med någon form av högre utbildning är lägre än i övriga EU, men ökar. FAKTA UTBILDNING Andel barn som börjar grundskolan 89,3 procent (2012) Antal elever per lärare i grundskolan 13,7 (2012) Läs- och skrivkunnighet 99,1 procent (2011) Kostnader för utbildning i andel av BNP 4,2 procent (2011) Kostnader för utbildning i andel av statsbudgeten 8,6 procent (2011) Kultur Den kroatiska kulturen har påverkats av de makter som genom århundradena behärskat delar av landet Österrike, Ungern och Italien. I och med den så kallade illyriska rörelsen på 1800-talet uppstod en enhetlig kroatisk litteratur. Rörelsens mål var att skapa ett enat sydslaviskt rike med en gemensam kultur. Fram till första världskriget växte en modern kroatisk litteratur fram med författare som Antun Gustav Matoš och symbolistpoeten Vladimir Vidrić. Från krigsutbrottet 1914 och fram till sin död 1981 var Miroslav Krleža med sitt ofta samhällskritiska författarskap en dominerande gestalt. Till författare som uppmärksammats efter Jugoslaviens upplösning 1991 hör Vjekoslav Kaleb, Petar Šegedin och poeten Jure Kaštelan. En rad författare 5/40

6 som tog ställning mot Kroatiens politik under krigen på 1990-talet tvingades lämna landet. Dit räknas bland andra Slavenka Drakulić, känd bland annat för sin bok Balkan Express, som handlar om krigen i det forna Jugoslavien. Samma tema berör Dubravka Ugrešić i Den ovillkorliga kapitulationens museum. Det naiva bondemåleriet, ofta på glas, har blivit internationellt uppmärksammat. Sedan 1930-talet har konstnärer ur den så kallade Hlebine-skolan, som Ivan Generalić, skildrat vardagslivet på den kroatiska landsbygden. Massmedier Yttrande- och tryckfriheten garanteras i den kroatiska grundlagen, men politiska påtryckningar mot journalister och en del rena hot förekommer trots det. Journalister kan dömas till fängelse för ärekränkning och förtal av republiken, nationalsången och flaggan. Sedan 2013 kan också förödmjukande innehåll leda till åtal. Året därpå dömdes en journalist till böter för att ha rapporterat att en privat hälsoklinik var svårt skuldsatt och riskerade konkurs, trots att den mottagit stora statliga bidrag. Uppgifterna var inte felaktiga men företaget ansåg sig ha blivit utskämt. Hot har särskilt riktats mot journalister som rapporterar om organiserad brottslighet och korruption. En av landets mest namnkunniga journalister, Drago Hedl, har utsatts för dödshot sedan han skrivit om krigsförbrytelser som begicks under 1990-talets krig. Redaktören för den politiska tidskriften Nacional dödades av en bilbomb i Zagreb 2008, efter att ha gjort sig känd för journalistik om korruption och organiserad brottslighet. Tidskriftens marknadschef dog också i attentatet, som sex personer senare dömdes till långa fängelsestraff för. Mediernas frihet är dock betydligt större än under tidigare år av censur och påtryckningar först under jugoslaviska, sedan under nationalistiskt kroatiska regimer. Kroatiens två största tidningar är den konservativa kvällstidningen Večernji List och den vänsterliberala Jutarnji List, som båda ges ut i Zagreb. Därutöver finns ytterligare några rikstidningar och några regionala dagstidningar. Den statliga tidningen Vjesnik, som grundades på 1940-talet och hade mycket stor spridning under kommunisttiden, gick i konkurs Det statliga radio- och TV-bolaget HRT finansieras i huvudsak genom licenser, men har också en del reklamintäkter. TV-marknaden domineras av HRT samt två kommersiella kanaler, RTL och Nova TV. Det finns flera kommersiella radiostationer som sänder över hela landet, samt ett stort antal regionala och lokala stationer. FAKTA MASSMEDIER Pressfrihetsindex 26,1 (2015) Antal mobilabonnemang per 100 invånare 104,4 (2014) Antal internetanvändare per hundra invånare 68,6 (2014) Äldre historia 6/40

7 Merparten av Kroatien ingick länge i större statsbildningar, och lydde under århundraden i huvudsak under ungersk och österrikisk-ungersk överhöghet. Vid första världskrigets slut 1918 bildades ett nytt sydslaviskt kungarike som småningom fick namnet Jugoslavien. Kroaterna motsatte sig serbisk dominans i det nya riket. Under andra världskriget samarbetade kroatiska fascister med Nazityskland. När fascistregimen föll blev Kroatien åter en del av Jugoslavien, som från krigsslutet 1945 blev en socialistrepublik. Dagens Kroatien beboddes av illyriska stammar när romarna lade det under sig och bildade provinsen Illyricum. På 500-talet e Kr lämnade kroaternas slaviska förfäder sina boplatser i dagens Ukraina och sökte sig mot Donaudalens nedre del. De bosatte sig i området som nu lydde under den bysantinska (östromerska) kejsaren i Konstantinopel. Men influenserna från väster var också starka, och kroaterna har åtminstone sedan 700-talet varit katoliker. Under 800-talet fanns två kroatiska furstendömen, Dalmatiska Kroatien vid kusten och Pannoniska Kroatien i inlandet. Denna uppdelning har återkommit under århundradena kustområdena har till stor del en annan historia än det kroatiska inlandet. På 900-talet grundades ett självständigt kroatiskt kungadöme mellan floden Drava och Adriatiska havet. Under Petar Krešimirs tid som kung ( ) utvidgades gränserna och Kroatien stod på toppen av sin makt. Krešimir kapade banden till Östrom och stärkte relationerna till påven i väst. I slutet av 1000-talet stupade dock den siste kroatiske kungen och Östrom återtog kontrollen över Dalmatien medan Ungern erövrade norra Kroatien. Stora delar av Kroatien skulle därefter, med några avbrott, vara kvar under först ungerskt och senare österrikiskt-ungerskt inflytande fram till Först 1991 bildades en ny självständig kroatisk stat. Kroatien blir gräns mellan kristet och muslimskt Under 1400-talets senare del började Osmanska riket (med centrum i dagens Turkiet) erövra delar av Kroatien från ungrarna delades det ungerska territoriet mellan turkarna och det av ätten Habsburg styrda riket som senare blev kejsardömet Österrike-Ungern. Norra Kroatien blev en del av det habsburgska kungadömet Ungern medan södra Kroatien liksom större delen av Slavonien föll under osmanskt styre. Kroatien blev därmed gränsland mellan det kristna västerlandet och den muslimska världen i öst. Under och talen flydde många serber undan turkarnas erövringar till Kroatiens gränsområden mot det osmanska Bosnien. Området fick beteckningen Militärgränsen (Vojna Krajina, eller Krajina). Genom denna inflyttning uppkom den stora serbiska minoritet som i början av 1990-talet kom i konflikt med den kroatiska regeringen. Turkarnas erövringar fortsatte men i början av 1600-talet kom en liten del av Krajina i habsburgarnas händer. Vid seklets slut hade den habsburgska monarkin lagt under sig hela Kroatien utom de venetianska territorierna Dalmatien och Istrien samt den självständiga stadsstaten Ragusa (Dubrovnik). Vid Wienkongressen 1815 fick Österrike Istrien och Dalmatien. Under 1830-talets illyriska rörelse väcktes en sydslavisk nationalromantik till liv. På 1880-talet fick Kroatien visst självstyre, men bland kroaterna växte sig kravet på full självständighet allt starkare. När det habsburgska Ungern i slutet av seklet åter försökte införa ungerska seder i sina slaviska områden växte protesterna. Den starkt antiserbiska handelspolitik som började föras 1904 fick den gamla rivaliteten mellan kroater och serber att övergå i en sydslavisk, jugoslavisk solidaritet (jugo betyder syd på kroatiska och serbiska). Sedan Österrike-Ungern kollapsat i första världskriget utropades 1918 Serbers, kroaters och sloveners kungarike under Serbiens regent Aleksandar Karađorđević. Situationen var dock spänd i den nya staten. Kroater och slovener önskade en lös federation inom kungariket, medan serberna ville ha en centraliserad stat var ett inbördeskrig nära. Kung Aleksandar upplöste 1929 parlamentet, satte författningen ur spel och 7/40

8 gjorde sig själv till diktator i staten som döptes om till Kungariket Jugoslavien. En period av ekonomisk depression och politiskt våld följde. I Kroatien växte den nybildade fascistorganisationen Ustaša i styrka mördades kung Aleksandar under ett besök i Frankrike. Kroatiska extremistnationalister misstänktes ligga bakom mordet. Ockupation under andra världskriget Under andra världskriget, i april 1941, överfölls Jugoslavien av tyska, italienska, ungerska och bulgariska styrkor. I Kroatien bildades en tysk lydstat med den fascistiske Ustašaledaren Ante Pavelić i spetsen. Den så kallade Oberoende staten Kroatien (Nezavisna Država Hrvatska, NDH) omfattade även merparten av Bosnien- Hercegovina och delar av Serbien. Ustašaregimen blev ökänd för barbariska förföljelser och mord på hundratusentals serber och tiotusentals romer och judar. Två rivaliserande motståndsgrupper stred mot de nazistiska inkräktarna och mot Ustašaregimen: de kungatrogna četnici (tjetniker) och den nationella befrielsearmén under det jugoslaviska kommunistpartiets ledare Josip Broz, alias Tito. Titos partisanstyrkor var mest framgångsrika i denna kamp. Fascistregimen i Kroatien föll Efter krigsslutet 1945 var minnet av den fascistiska regimen i Kroatien färskt. Det innebar att den kommunistledda jugoslaviska regimen, med Josip Broz Tito som president, kunde stämpla varje uttryck för kroatisk nationalism som fascism. Snabbt växande turism vid den dalmatiska kusten gjorde att Kroatien snart blev betydligt rikare än de södra och östra delarna av Jugoslavien. Kroaterna (och slovenerna) subventionerade i praktiken de övriga landsdelarna genom överföring av skattepengar. Det bidrog till att den kroatiska nationalismen åter växte under 1960-talet. Den nationalistiska rörelsen stöddes både av icke-kommunister och av en del kommunister i Kroatiens delstatsregering. Direktiven från den federala regeringen i Belgrad trotsades. Protesterna kulminerade under den kroatiska våren 1971, men slogs ned av centralmakten i december samma år. De kroatiska protesterna bidrog emellertid till att Jugoslavien 1974 fick en ny författning, som gav delrepublikerna betydligt större självstyre. Nyvaknad nationalism Titos död 1980 öppnade dörren för nymornade nationalistiska strömningar i flera av de jugoslaviska delrepublikerna. I slutet av 1980-talet började kommunistregimerna vackla i Östeuropa. Jugoslavien genomgick samtidigt en djup ekonomisk kris. I Kroatien framträdde nu Franjo Tuđman historiker, före detta general i Titos befrielsearmé och två gånger fängslad för kroatisk nationalism som en ledargestalt bildade han Kroatiska demokratiska unionen (HDZ), som snabbt blev huvudmotståndare till det regerande kommunistpartiet. När flerpartival hölls i maj 1990 vann HDZ en överväldigande majoritet av rösterna. Det nu reformerade kommunistpartiet kom på andra plats. Tuđman valdes till kroatisk president. I gränsområdena, Krajina, där serber var i majoritet, segrade emellertid ett serbnationalistiskt parti som hade nära band till Serbiens president Slobodan Milošević. Snart slutade Kroatien att betala in sina bidrag till federationen. En ändring av delrepublikens grundlag förbereddes, så att Kroatien skulle få full suveränitet och rätt att lämna den jugoslaviska federationen. Detta skapade oro bland Kroatiens nära serber, som var överrepresenterade i maktapparaten. I juli 1990 bildades Serbiska nationalrådet i Krajina. Rådet organiserade en folkomröstning om självständighet för de kroatiska serberna och fick stor majoritet för sin sak. Serbiska friskaror överföll polisstationer och 8/40

9 militärtransporter för att erövra vapen. I oktober utropade serberna i Knin i Dalmatien ett autonomt område. Andra serbdominerade områden följde efter. Serberna förklarade sig beslutna att låta sina områden bli kvar inom Jugoslavien eller ingå i en storserbisk stat. Spänningen mellan Kroatien och centralregeringen i Belgrad ökade i december 1990 när Kroatien antog den nya grundlagen. Läget ställdes på sin spets när Kroatien vägrade lyda en order om att avväpna alla halvmilitära kroatiska grupper. För serberna innebar den nya konstitutionen att de berövades sin ställning som en nation inom Kroatien och degraderades till en minoritet. I mars 1991 förklarade serberna i Krajina att området brutit sig ur Kroatien. De utropade senare Serbiska republiken Krajina. I en folkomröstning som Zagrebregeringen anordnade i maj stödde 94 procent av de röstande förslaget om självständighet för Kroatien. Majoriteten av serberna bojkottade omröstningen. Modern historia Kroatien blev efter andra världskrigets slut 1945 en av sex delrepubliker i det kommunistiska Jugoslavien. När federationen började knaka i fogarna fick nationalismen på nytt spelrum. Nationalistpartiet HDZ kom till makten 1990 och året därpå utropades Kroatien som självständigt. Men då de kroatiska serberna inte ville kapa banden med Serbien bröt krig bröt ut och rasade mellan 1991 och Från 2000 har Kroatien utvecklats i mer demokratisk riktning och sedan 2013 är landet EU-medlem. Den 25 juni 1991 antog Kroatien (liksom Slovenien) en självständighetsdeklaration. Strider utbröt genast i Slovenien, men de var över efter tio dagar. Då flyttade den federala jugoslaviska armén (JNA) sitt fokus till Kroatien, där den stred tillsammans med serbiska grupper mot kroatiska styrkor. När inbördeskriget bröt ut bildade president Franjo Tuđman en koalitionsregering med de före detta kommunisterna. I november 1991 hade JNA och kroatienserbiska styrkor tagit kontroll över nära en tredjedel av Kroatien. Serberna belägrade Vukovar under tre månader. Minst människor dödades i försvaret av staden och över 200 dödades i en massaker när Vukovar föll. I de serbhållna områdena genomfördes etnisk rensning; kroater drevs bort för att göra områdena helt serbiska. Vukovar har sedan dess haft en stark symbolladdning i Kroatien. Tyskland valde, trots motstånd från bland annat USA och Storbritannien, att erkänna Kroatien i december Övriga EU-länder följde efter i januari 1992 och i maj blev Kroatien medlem av FN. Den 2 januari 1992 ingicks den 15:e vapenvilan, som till skillnad från de tidigare höll. Vid det laget hade människor dött och drivits på flykt. Fredsbevarande FN-trupper placerades ut i de serbhållna områdena i Kroatien, och JNA började dra sig tillbaka. Striderna upphörde emellertid inte helt. FN lyckades bara delvis avväpna de serbiska styrkorna och misslyckades helt med att ge fördrivna kroater möjlighet att återvända hem. När krig bröt ut i Bosnien-Hercegovina våren 1992 stödde Kroatien regeringen där mot serbiska styrkor och kroaterna i västra Hercegovina fick direkt hjälp av Kroatiens armé. Kroatien tog också emot många flyktingar från Bosnien-Hercegovina. Valseger för Tuđman 9/40

10 Inför val i Kroatien i augusti 1992 anklagades presidenten och HDZ för auktoritära metoder. De anklagades för att utnyttja medierna för egna syften och för att köra över parlamentet. Trots detta vann Tuđman och HDZ en överlägsen valseger. I Bosnien-Hercegovina bröt under hösten krig ut även mellan bosniaker (bosniska muslimer) och kroater, som tidigare bildat front mot serberna. Nu stödde regeringen i Zagreb bosnienkroaterna mot bosniakerna. FN och EU kritiserade Kroatiens inblandning. I februari 1994 ändrade Tuđman inställning och slöt i Washington ett avtal om en bosniakisk-kroatisk federation i Bosnien-Hercegovina. Våren 1995 hade Kroatien rustat upp militärt och kunde i en offensiv återta ett litet serbhållet område i centrala Kroatien. I augusti samma år gick Kroatien till angrepp mot det största serbhållna området det egentliga Krajina med den självutropade serbrepublikens huvudstad Knin. Operation Storm tog bara tre dagar och kroaterna gjorde sig skyldiga till betydande brott mot krigets lagar. Knin utsattes för terrorbeskjutning med artilleri, liknande den som serbiska styrkor tillämpat tidigare. Flera hundra dödades och uppemot serber nästan hela civilbefolkningen flydde till serbhållna delar av Bosnien eller till Serbien. Auktoritärt styre Efter Operation Storm var nästan hela Kroatien åter under Zagrebs kontroll; endast östra Slavonien var kvar i serbernas händer. Hösten 1995 undertecknades en överenskommelse som ledde till att området administrerades av FN tills Kroatien återfick det i januari Tuđmans auktoritära styre framträdde tydligare när kriget var över. En lag som infördes 1996 gjorde det i praktiken omöjligt för medier att ostraffat kritisera presidenten och regeringens medlemmar. Inför presidentvalet i juni 1997 fanns ingen som på allvar utmanade Tuđman, och han valdes med god marginal om för en andra femårsperiod. Samtidigt tilltog protesterna mot de allt sämre levnadsvillkoren i landet. Tuđman avled i december 1999 efter en tids sjukdom. Det innebar slutet på tio års styre präglat av korruption, svågerpolitik, diskriminering av icke-kroater (främst serber) och bristande samarbete med FN:s krigsförbrytartribunal i Haag (se även Politiskt system). Socialdemokratisk seger Att kroaterna också var trötta på den politik som förts blev tydligt i parlamentsvalet i januari 2000, då HDZ förlorade makten för första gången. Oppositionen med Kroatiens socialdemokratiska parti (SDP) i spetsen vann stort. En koalitionsregering med sex partier bildades. SDP:s ledare Ivica Račan, tidigare ordförande i det kroatiska kommunistpartiet, valdes till premiärminister. I presidentvalet samma månad segrade Stjepan ("Stipe") Mesić, som varit Jugoslaviens sista president. Han hade anslutit sig till HDZ då Jugoslavien splittrades men lämnat partiet 1994 i protest mot Tuđman. Med den nya regeringen förbättrades Kroatiens förbindelser med omvärlden. Inte minst riktade regeringen in sig på ett kroatiskt medlemskap i EU. Mediefriheten stärktes och avregleringen av ekonomin påskyndades. En rad författningsändringar antogs också; bland annat begränsades presidentens befogenheter. Det ökade samarbetet med FN:s krigsförbrytartribunal i Haag var emellertid en känslig fråga. Fyra ministrar lämnade regeringen när beslut fattades i juli 2001 om att lämna ut exgeneralen Ante Gotovina, den mest efterspanade av misstänkta krigsförbrytare från Kroatien. HDZ återkommer 10/40

11 I valet hösten 2003 återtog HDZ regeringsmakten. Många fruktade nu en återgång till 1990-talets kroatiska nationalism. Men under den nye partiledaren Ivo Sanader hade HDZ utvecklats till ett mer traditionellt konservativt parti, närmare politikens mittfåra. Sanader blev premiärminister och bildade regering med stöd av två småpartier. Den nya regeringen höll fast vid målet att leda Kroatien in i EU och försvarsalliansen Nato. En rad EU-länder ansåg att Kroatien inte hade samarbetat i tillräckligt hög grad med krigsförbrytartribunalen, särskilt som Gotovina fortfarande var på fri fot. Men sedan två andra generaler, Mladen Markač och Ivan Čermak, och flera andra misstänkta krigsförbrytare överlämnats till Haag gav EU i juni 2004 Kroatien status som kandidatland. Kroatiska förhoppningar om snabba medlemskapsförhandlingar och ett inträde i EU samtidigt med Bulgarien och Rumänien redan 2007 kom dock på skam. Nya klagomål från FN-tribunalen om bristande samarbete från Zagreb försinkade processen. Frågan om utlämning av misstänkta krigsförbrytare var inrikespolitiskt känslig, eftersom många kroater ansåg att de anklagade bara gjort sin plikt och försvarat landet. EU ställde också krav på åtgärder mot organiserad brottslighet, korruption och svagheter i rättssystemet. President Stipe Mesić valdes i januari 2005 om för en ny mandatperiod. Han segrade med bred marginal i andra omgången över Jadranka Kosor som var kandidat för HDZ. I slutet av året greps Gotovina på Kanarieöarna och fördes till Haag (se vidare Politiskt system). På väg mot EU HDZ blev åter största parti i parlamentsvalet 2007 och kunde efter utdragna förhandlingar bilda regering med två småpartier. Sommaren 2009 avgick Sanader oväntat som regeringschef. Skälet var oklart, men hans avhopp orsakade tumult i HDZ. Vice premiärminister Jadranka Kosor tog över. Kroatien fick därmed sin första kvinnliga regeringschef. Kosor möblerade om i regeringen och förespråkade en utredning av anklagelser om att högt uppsatta HDZ-medlemmar var inblandade i korruption i statliga bolag. Splittringen i HDZ bidrog till att partiets kandidat kom på tredje plats med bara 12 procent av rösterna i presidentvalet i december I andra valomgången som hölls i januari 2010 segrade Socialdemokraternas kandidat Ivo Josipović. Han vann med 60 procent av rösterna mot 40 procent för den politiskt obundne Milan Bandić. Josipović som tillträdde i februari sågs som en ren politiker i en korrupt politisk och ekonomisk omgivning. Han gjorde i juli ett historiskt besök i Serbien och tog senare emot sin serbiske kollega Boris Tadić i Kroatien, trots protester från nationalister. De förbättrade relationerna med ärkefienden Serbien bidrog till att stärka Kroatiens EU-chanser. Korruptionsskandaler Två före detta HDZ-ministrar dömdes i slutet av 2010 till fängelse för korruptionsbrott. Även den förre premiärministern Sanader nämndes allt oftare i korruptionssammanhang. När parlamentet var på väg att häva hans åtalsimmunitet i december lämnade han hastigt landet, men greps genast i Österrike. Sanader utlämnades till hemlandet i juli 2011 och åtalades för maktmissbruk och korruption. Protesterna blev omfattande i Kroatien när FN-tribunalen i Haag i april 2011 fällde två av de tre åtalade kroatiska generalerna. Gotovina dömdes till 24 års fängelse och Markač till 18 års fängelse, medan Čermak friades från anklagelserna om krigsförbrytelser. Många kroater betraktade de dömda som krigshjältar, och tiotusentals krigsveteraner demonstrerade mot domarna och mot regeringens samarbete med domstolen i Haag. 11/40

12 Förhandlingarna om EU-medlemskap slutfördes under 2011, vilket var en fjäder i hatten för premiärminister Kosor. Hennes parti HDZ var dock fortsatt hårt ansatt av inre motsättningar och korruptionsanklagelser som rörde folk även i den absoluta partitoppen. Följderna av den internationella finanskrisen och den växande skuldkrisen i Europa gjorde sig också påminda. Kroatien stod liksom grannländer inför risken att tvingas be om nödlån från utlandet. Skandalerna i HDZ och den ekonomiska krisen bidrog till förlust för högerregeringen i parlamentsvalet i december En allians kallad Kukuriku (Kuckeliku), bestående Socialdemokraterna och tre småpartier, fick egen majoritet. HDZ gjorde sitt sämsta resultat sedan partiet bildades Kukuriku lovade att stoppa korruptionen, fortsätta på vägen mot EU och förbättra relationerna med omvärlden. Socialdemokraten Zoran Milanović blev ny premiärminister. Ja till EU Två tredjedelar av väljarna röstade ja när en folkomröstning om EU-fördraget hölls i februari 2012, vilket var en högre andel än väntat. Men färre än hälften av väljarna deltog i folkomröstningen. Efter överklagande friade en högre instans i FN:s krigsförbrytartribunal i november 2012 de två generalerna som dömts till långa fängelsestraff året innan. En oenig överklagandekammare ansåg att det saknades bevis för att Operation Storm var riktad mot civila och inte militära mål. När de båda frikända anlände till Zagreb möttes de som krigshjältar av tiotusentals jublande och flaggviftande kroater, som sjöng patriotiska sånger och skanderade "Vukovar", symbolen för kroaternas kamp mot serberna i kriget på 1990-talet. Regeringen tvingades hantera växande nationalistiska och antiserbiska stämningar. Under 2013 förekom stora kroatnationalistiska demonstrationer mot planer på att gatuskyltar med kyrillisk skrift (vid sidan av latinsk, se Befolkning och språk) skulle sättas upp, främst i Vukovar. Minoriteter har enligt lag rätt att använda sina språk i offentliga sammanhang där de utgör minst en tredjedel av befolkningen, men demonstranterna krävde ett undantag för Vukovar på grund av den serbiska förstörelsen av staden under kriget. Vid flera tillfällen revs skyltar ned och sammandrabbningar med polis förekom. Krigsveteraner protesterar I slutet av året samlade krigsveteraner in över en halv miljon underskrifter för att få till stånd en folkomröstning i frågan, men författningsdomstolen slog 2014 fast att begränsningar av minoriteters rättigheter inte var förenligt med grundlagen. Under vinterhalvåret höll krigsveteraner ett protestläger utanför krigsveterandepartmentet i Zagreb, med krav på att få bättre finansiellt stöd och mer uppskattning från regeringen. Premiärminister Milanović anklagade oppositionspartiet HDZ för att underblåsa nationalismen i syfte att förbättra sitt sviktande väljarunderlag. Regeringen stötte på motstånd i fler frågor. En namninsamling ledde till en folkomröstning som gav starkt väljarstöd för ett förbud mot samkönade äktenskap i grundlagen, i en protest mot regeringens försök att liberalisera familjerätten. Planer på att privatisera motorvägar fick också överges, efter omfattande protester. Samtidigt brottades regeringen med svårigheter att komma till rätta med den ekonomiska krisen med krympande bruttonationalprodukt och industriproduktion men ökande arbetslöshet (inte minst bland ungdomar) liksom växande utlandsskuld och budgetunderskott. Slitningarna var också stora inom regeringskoalitionen och fram till början av 2015 avgick åtta ministrar. Politiskt system 12/40

13 Kroatien är en demokratisk republik med parlamentariskt styre. Presidenten är statschef och överbefälhavare, men regeringsmakten utövas i huvudsak av premiärministern. Partipolitiken domineras av det konservativa partiet HDZ, som har tonat ned sin tidigare utpräglat nationalistiska inriktning, och det socialdemokratiska SDP. Efter parlamentsvalet 2015 fick ett nytt mittenparti, Most, en vågmästarroll. Grundlagen antogs 1990, några månader före självständigheten från det dåvarande Jugoslavien. Kroatien fick ett närmast halvpresidentiellt styre, vilket innebar att regeringsmakten delades av presidenten och premiärministern. Författningsändringar som antogs 2000 begränsade presidentens maktbefogenheter och stärkte parlamentet. Den verkställande makten ligger nu i huvudsak hos regering och premiärminister, medan presidentens roll främst är ceremoniell. Presidenten har fortfarande rätt att upplösa parlamentet men bara på begäran av regeringen. Statschefen har inflytande främst i frågor som rör nationell säkerhet och utrikespolitik, och deltar i regeringsmötena. Presidenten utses i direkta val för en mandatperiod om fem år, med möjlighet till ett omval. Om ingen kandidat får mer än hälften av rösterna i första valomgången hålls en andra avgörande omgång. Premiärministern utses av presidenten, men måste ha stöd av en majoritet i parlamentet. Premiärministern utser därefter övriga ministrar. Det lagstiftande parlamentet består av en kammare som sedan 2010 har 151 ledamöter (tidigare varierade antalet). Tre platser är vikta för kroater bosatta i utlandet och åtta platser för företrädare för etniska minoriteter. Valsystemet är proportionellt och parlamentsledamöternas mandatperiod är fyra år. Ett parti måste få minst 5 procent av rösterna för att få plats i parlamentet. Sedan 2015 måste minst 40 procent av kandidaterna på en partilista vara kvinnor (eller män). Valsystemet ger utlandskroaterna har en oproportionerligt stark ställning och de stödjer överväldigande det nationalistiska HDZ. Deras stöd anses ha varit avgörande när Kolinda Grabar Kitarović med knapp marginal besegrade den sittande presidenten Ivo Josipović i januari Enligt författningen ska Kroatien upprätthålla respekt för mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter. Landet kritiseras dock av bland annat människorättsorganisationer för att det förekommer diskriminering av serber och andra minoriteter. Kroatien är indelat i 20 län samt huvudstadsområdet Zagreb. Dessa är i sin tur indelade i 428 landsbygds- och 127 stadskommuner. Val hålls också på regional och kommunal nivå. Politiska partier Kroatiska demokratiska unionen (Hrvatska demokratska zajednica, HDZ) är i huvudsak konservativt men sammanför politiska grupperingar från mitten till den extrema nationalisthögern. HDZ grundades 1989 av Franjo Tuđman som ledde landet vid självständigheten 1991 och under det följande kriget. Partiet blev med tiden allt mer nationalistiskt och införde lagar som diskriminerade den serbiska minoriteten. Efter Tuđmans död 1999 stärktes de mer liberala krafterna i partiet. Men HDZ, som numera kan betecknas som kristdemokratiskt, har på senare år kämpat med korruptionsskandaler (se nedan). HDZ har styrt merparten av tiden sedan självständigheten och blev största parti både 2015 och i ett nyval Kroatiens socialdemokratiska parti (Socijaldemokratska partija hrvatske, SDP) har rötter i det gamla kommunistpartiet men är numera ett EU-vänligt socialliberalt parti. SDP har lett koalitionsregeringar de perioder som HDZ varit i opposition: och /40

14 Det relativt populistiska mittenpartiet Most (ungefär Oberoende listans bro, Most nezavisnih lista, most betyder bro ) var från början en regional plattform men blev riksparti inför valet 2015 och kom då på tredje plats. Partiet, som också har goda relationer med den katolska kyrkan, fick genom det jämna valresultatet mellan de två stora blocken en vågmästarroll. Most tappade något men behöll tredjeplatsen i valet 2016 och blev kvar i en koalitionsregering med HDZ. Partiet förespråkar ekonomiska och rättsliga reformer. Ett parti som också har utmanat de traditionella partierna bildades av en rad aktivistorienterade grupper 2011 och tog 2014 namnet Živi zid (betyder ordagrant levande vägg och syftar på mänsklig sköld). Samma år fick partiets kandidat Ivan Sinčić drygt 16 procent av rösterna i första omgången av presidentvalet och partiet kom in i parlamentet Živi zid är systemkritiskt och EU-skeptiskt, och beskrivs som både vänsterpopulistiskt och nationalistiskt. Zagrebs borgmästare Milan Bandić bildade 2015 partiet Bandić Milan 365 Arbetar- och solidaritetspartiet (Bandić Milan 365 Stranka rada i solidarnosti). Bandić var tidigare socialdemokrat men ställde upp som oberoende kandidat i presidentvalet kring årsskiftet 2009/2010, då han förlorade i andra omgången. Istriens demokratiska församling (Istarski demokratski sabor, IDS) är ett socialliberalt parti som dominerar på Istrien. IDS verkar för ökat självstyre för halvön, och har ingått i de socialdemokratiskt styrda regeringarna. Kroatiska demokratiska alliansen i Slavonien och Baranja (Hrvatski demokratski savez Slavonije i Baranje, HDSSB) är ett regionalt högerpopulistiskt parti i Slavonien i öster. Det grundades 2006 av avhoppare från HDZ ledda av den krigsförbrytarmisstänkte Branimir Glavaš (se nedan). Båda de stora partierna brukar ingå valallianser med småpartier. Inför valet 2016 samarbetade HDZ med Kroatiska socialliberala partiet (Hrvatska socijalno liberalna stranka, HSLS), Kroatiska kristdemokratiska partiet (Hrvatska demokrscanska stranka, HDS) och Rörelsen för ett framgångsrikt Kroatien (Pokret za uspjesnu hrvatsku, eller Hrast som betyder Ek). Socialdemokraterna bildade 2016 valallians med Kroatiska folkpartiet liberaldemokraterna (Hrvatska narodna stranka Liberalni demokrati, HNS), Kroatiska bondepartiet (Hrvatska seljačka stranka, HSS) och Kroatiska pensionärspartiet (Hrvatska stranka umirovljenika, HSU). Rättsväsen Kroatien har allmänna domstolar och specialdomstolar (för handel, förvaltning och småbrott) i två nivåer samt Högsta domstolen som högsta instans. Alla domare utses på livstid, av ett nationellt juridiskt råd vars medlemmar utses av parlamentet. Författningsdomstolen betraktas som separat och kan upphäva beslut fattade av regeringen eller parlamentet om de strider mot grundlagen. Författningsdomstolen har 13 domare som utses av parlamentet på åtta år. Bland de krav som EU ställde inför Kroaties inträde i unionen 2013 stod reformer av rättsväsendet samt kamp mot korruption och organiserad brottslighet högt på dagordningen. Rättsprocesser har också drivits mot personer i den absoluta samhällstoppen. Men rättsväsendets effektivitet och legitimitet har kommit att ifrågasättas då flera uppmärksammade mål har underkänts av författningsdomstolen som hänvisat till brister i processen. Det gäller inte minst domar i en stor korruptionshärva som inbegriper HDZ och flera högt uppsatta partiföreträdare, däribland den förre premiärministern Ivo Sanader. Sanader tog över som partiledare för HDZ efter grundaren Franjo Tuđmans död och blev premiärminister 2003, då HDZ återtog makten från socialdemokraterna. Han avgick plötsligt sommaren 2009, utan att ge någon förklaring. Ett halvår senare uteslöts han ur HDZ sedan han försökt återta sin position i partiet. Korruptionsanklagelser hördes allt oftare och i slutet av 2010 fråntogs Sanader den åtalsimmunitet han hade i 14/40

15 egenskap av parlamentsledamot. Han lämnade då hastigt landet men greps genast i Österrike. Sommaren 2011 utlämnades Sanader till hemlandet där han åtalats för att ha skott sig på inbördeskriget, missbrukat sin ställning och tagit emot miljonbelopp i mutor. En första dom kom i november 2012 och 2014 följde en andra. Sanader och flera medåtalade högt uppsatta tidigare HDZ-medlemmar fick långa fängelsestraff. Men under 2015 upphävde författningsdomstolen båda domarna och Sanader försattes på fri fot efter tre år i fängelse. Sommaren 2016 inleddes en ny rättegång. Ett annat uppmärksammat fall gäller den före detta parlamentsledamoten Branimir Glavaš som dömts till fängelse för krigsförbrytelser mot civila serber i början av kriget Författningsdomstolen underkände i januari 2015 (se Kalendarium) även den domen av procedurskäl och Glavaš som avtjänade ett åttaårigt fängelsestraff släpptes fri. Året därpå inleddes en ny rättegång i lägsta instans. Annars har Kroatien kritiserats av människorättsorganisationer för att relativt få rättegångar mot misstänkta kroatiska krigsförbrytare har genomförts. Desto fler rättegångar har hållits mot kroatienserber, även om många av dem ställs inför rätta i sin frånvaro. Länge ansågs Kroatien också brista i sitt samarbete med FN:s krigsförbrytartribunal för det forna Jugoslavien (ICTY), särskilt vad gällde kravet på att gripa den före detta generalen Ante Gotovina. Han var den tredje mest efterspanade på listan efter krigen på Balkan. Gotovina, som många kroater betraktade som en krigshjälte, greps till slut på Kanarieöarna 2005 och överfördes till FN-tribunalen i Haag. Gotovina och en annan general, Mladen Markač, dömdes i april 2011 till långa fängelsestraff medan en tredje general, Ivan Čermak, friades. I november 2012 frikände en högre instans i ICTY även Gotovina och Markač, och de återvände till jublande folkmassor i Zagreb (se även Utrikespolitik och försvar). FAKTA POLITIK Officiellt namn Republika Hrvatska/ Republiken Kroatien Statsskick republik, enhetsstat Statschef president Kolinda Grabar Kitarović (2015 ) Regeringschef premiärminister Andrej Plenković (2016 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val Kroatiska demokratiska unionen (HDZ) 61, Kroatiens socialdemokratiska parti (SDP) 54, Most 13, Zivi Zid-ledd allians 8, övriga 15 (2016) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Patriotiska koalitionen (HDZ-ledd allians) 59, Kroatiens växer (SDP-ledd allians) 56, Most 19, övriga 17 (2015) Valdeltagande 52,4 % i parlamentsvalet 2016 Kommande val parlamentsval 2020 Aktuell politik Vägen mot EU var långdragen men 2013 blev Kroatien slutligen medlem i unionen. Vid det laget hade EU-entusiasmen till stor del falnat. Nationalistiska stämningar med chauvinistiska övertoner har åter växt sig starkare och flera av de korruptionsmål som var en viktig del i EU-anpassningen har havererat. 15/40

16 Sedan slutet av 2015 styr det tidigare dominerande högerpartiet HDZ återigen landet. Styret blev till att börja med skakigt, inre slitningar ledde till nyval efter bara ett halvår, men samma partier satt kvar vid makten. Det tog tio år från formell ansökan till dess att Kroatien blev EU-medlem, och när så skedde var det som om smekmånaden redan var över. Efter bara ett par månader hamnade Kroatien i direkt konflikt med Bryssel. EU hotade med sanktioner då landet antagit en lag som stred mot en EU-regel kring utlämning. Kroatien tvingades backa och utlämnade 2014 två före detta spionchefer från kommunisttiden till Tyskland, där de dömdes till livstids fängelse för mordet på en kroatisk dissident 1983 (se Kalendarium). Insatser på rättsområdet som skett delvis som en följd av krav från EU kom också att blekna när domar revs upp i mål som gällde både korruptionshärvor och krigsförbrytelser. Under 2015 ogiltigförklarades fängelsedomar bland annat mot den förre premiärministern Ivo Sanader och flera andra högt uppsatta företrädare för Kroatiska demokratiska unionen (HDZ) (se Politiskt system ). Ett alltmer utbrett missnöje med den socialdemokratiskt ledda regeringen under premiärminister Zoran Milanović bidrog till att president Ivo Josipović inte blev omvald, trots att han själv hade höga popularitetssiffror och länge ledde stort i opinionsmätningarna. I den första valomgången i december 2014 vägde det mycket jämnt mellan Josipović och HDZ-kandidaten Kolinda Grabar Kitarović. I den andra omgången i januari 2015 segrade Kolinda Grabar Kitarović, med mindre än en procentenhets marginal. Resultatet gav HDZ segervittring inför parlamentsvalet i slutet av året. Under hösten hamnade Kroatien mitt i den akuta flyktingkrisen i Europa. Läget längs den så kallade Balkanrutten innebar att landet fick hantera upp till människor om dagen som kom över gränsen, på väg mot länder i Nord- och Västeuropa. Premiärminister Zoran Milanović förespråkade human behandling av flyktingarna, vilket bidrog till växande väljarstöd för regeringen. Oppositionen anklagade honom dock för svag och ineffektiv hantering av krisen. Innan året var slut hade över en halv miljon människor passerat Kroatien. Parlamentsvalet i november blev mycket jämnt. HDZ som bildat en valallians, Patriotiska koalitionen, med sex mindre partier fick bara tre mandat mer än Socialdemokraterna och tre småpartier. Vänsteralliansen kallade sig Kroatien växer, i ett försök att slå mynt av det faktum att det börjat ljusna och ekonomin börjat växa efter sex år av negativ tillväxt. Missnöje med de traditionella partierna gjorde också att väljarna sökte nya alternativ: det nybildade mittenpartiet Most fick närmare 14 procent av rösterna och därmed en vågmästarroll. Partiets unge ledare Božo Petrov blev landets populäraste politiker enligt det nya personvalssystem som införts. Efter flera resultatlösa förhandlingsrundor mellan de politiska partierna nåddes i januari 2015 en kompromiss där HDZ bildade regering med Most men med en partipolitiskt obunden regeringschef, Tihomir Oresković. Vid sin sida fick han Petrov och HDZ-ledaren Tomislav Karamarko som vice premiärministrar. Många utgick från att Oresković skulle få en relativt tillbakahållen roll, eftersom han var politiskt oerfaren och talade dålig kroatiska efter att ha bott större delen av sitt liv i Kanada. Regeringen fick en stormig start. En minister tvingades avgå nästan omedelbart på grund av anklagelser om skattefiffel. Protester bröt ut mot vad som sågs som försök främst av HDZ att detaljstyra utbildningssektorn och medier. Snart började samarbetet i regeringskoalitionen att knaka. Karamarko hade svårt att komma överens med både Petrov, som ansåg att utlovade reformer gick för långsamt, och med Oresković som blev allt mer populär och visade sig vilja driva sin egen politik. 16/40

17 Den politiska krisen tilltog sedan det visat sig att Karamakos hustru tagit emot drygt euro för konsultuppdrag för det ungerska oljebolaget MOL, som Kroatien var inbegripet i en tvist med. Avslöjandet ledde till att Socialdemokraterna lämnade in en misstroendeförklaring mot Karamako i parlamentet, och Petrov sade att Most skulle stödja oppositionen i frågan. Det politiska käbblet fick långivare att höja räntan på krediter till Kroatien från tre till fem procent, varpå premiärminister Oresković krävde både Karamakos och Petrovs avgång. Det ledde i sin tur till att HDZ väckte en misstroendeförklaring mot Oresković och i mitten av juni föll regeringen, bara fem månader efter tillträdet. Karamarko lämnade partiledarposten i HDZ och efterträddes i juli av den tidigare diplomaten Andrej Plenković. När nyval hölls i september segrade mitten-högeralliansen under ledning av HDZ, med något större marginal än i valet Most tappade nästan en tredjedel av sina mandat men förblev tredje största parti. Efter en dryg månad bildade HDZ och Most en ny regering, med stöd av åtta ledamöter som företrädde etniska minoriteter och med Plenković som premiärminister. Efter valförlusten avgick Zoran Milanović som partiledare för Socialdemokraterna. Han efterträddes senare av Davor Bernardić. FAKTA POLITIK Officiellt namn Republika Hrvatska/ Republiken Kroatien Statsskick republik, enhetsstat Statschef president Kolinda Grabar Kitarović (2015 ) Regeringschef premiärminister Andrej Plenković (2016 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val Kroatiska demokratiska unionen (HDZ) 61, Kroatiens socialdemokratiska parti (SDP) 54, Most 13, Zivi Zid-ledd allians 8, övriga 15 (2016) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Patriotiska koalitionen (HDZ-ledd allians) 59, Kroatiens växer (SDP-ledd allians) 56, Most 19, övriga 17 (2015) Valdeltagande 52,4 % i parlamentsvalet 2016 Kommande val parlamentsval 2020 Utrikespolitik och försvar Kroatien har förbättrat sina relationer med omvärlden sedan millennieskiftet, genom ökad samarbetsvilja och stärkt demokrati. Landet blev medlem av Nato 2009 och av EU I slutet av 1990-talet var Kroatien utrikespolitiskt isolerat på grund av inblandningen i Jugoslavienkrigen, och särskilt fiendskapen med Serbien. FN och EU kritiserade Kroatien för bland annat dess politik mot Bosnien- Hercegovina, bristande samarbete med FN:s krigsförbrytartribunal för forna Jugoslavien (ICTY) och för ovilja 17/40