Berättelser utan ord

Transkript

1 Institutionen för arkeologi och antik historia Berättelser utan ord Kommunikation genom samisk materiell kultur Johanna Lundin Kandidatuppsats 15 hp i arkeologi VT2018 Handledare: Karin Ojala Campus: Engelska parken

2 Abstract Lundin. J Berättelser utan ord-kommunikation genom samisk materiell kultur Lundin. J Stories without words- Communication through the material culture of the Sami This essay aims to gain a deeper understanding for the beliefs and identity of the sami people in Sápmi, northern Scandinavia through observation of their material culture. More specifically the object of interest is different types of jewellery made from materials like horn, silver and tin dated to iron age 500 BC to 1300 AD. Metal deposits, or places of sacrifices used by sami are key interest to understand the usage of jewellery and the symbolism behind it, if there is any. The discussion is based on earlier research made by archaeologists and other scientists. The purpose being to understand and illuminate a culture with a long history that s still alive. This will be conducted with an archaeological perspective. Keywords: Communication, Sápmi, identity, Sami, archaeological studies, jewellery, iron age. kandidatuppsats i arkeologi med inriktning mot Antikens kultur och samhällsliv 15hp Handledare: Karin Ojala Ventilerad och godkänd Examinator: Gunilla Runesson Johanna Lundin Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet Uppsala universitet, Box 626, Uppsala, Sweden

3 Tack Stort tack till min handledare Karin Ojala som bringade detta till sin slutfas. Jag vill även tacka Gunilla Runesson, Helene Martinsson Wallin, Susanne Carlsson och Gustaf Svedjemo samt alla andra som på olika sett har assisterat med denna uppsats. Vore det inte för allt stöd från vänner, familj och personer som lagt ner sin tid för att ge råd och vägledning skulle denna uppsats inte existera. Tack till Inger Zachrisson som hade vänligheten att svara på mitt lilla mail. Och enormt stort tack till Gotland musketörerna ni vet vilka ni är och vad ni betyder för mig, adiutorio tuo vincemmus

4 Innehållsförteckning 1 Inledning Introduktion Syfte och frågeställningar Avgränsning Källmaterial Metod Definitioner Teoretiska utgångspunkter Källkritik Bakgrund Tidigare tankar om materiell kultur Studier av Ian Hodder gällande materiell kultur Historisk sammanfattning om det samiska folket Samiskt samhällsskick och identitet Gravskick och exemplet björngravar Tidigare forskning i områdena Sápmi, Lappland och Norra Sverige Sammanfattning om samisk materiell kultur i nutid Analys Materialpresentation Urval av fynd från Tjautjer i Gråträsk, RAÄ: Piteå Socken 222: Yxformat hänge Spänne Örhänge Urval av fynd från Mörtträsk, RAÄ: Lycksele Socken Armbygel Ringspänne Fingerring Analys och tolkning Diskussion Slutsats Sammanfattning Källförteckning Litteratur Internetkällor Illustrationsförteckning Bilagor Karta över Sápmi Karta över de samiska metalldepåerna Creative Commons avtal angående bildanvändning från Historiska museet... 32

5 1 Inledning Samer, Sámi eller Sápmelas är idag klassade som en nationell minoritetsbefolkning och ursprungsbefolkning enligt FN:s generalförsamlings urfolksdeklaration. Sápmi omfattar historiska samiska bosättningar och utbreder sig mellan Sverige, Norge, Finland och delar av ryska Kolhahalvön. Regionen har en tillhörande flagga och samerna har ett statligt parlament, samt Sametinget vilket också är den officiella förvaltningsmyndigheten för Samisk kultur ( )). Den samiska kulturen är del av Skandinaviens kulturella arv. Med status som ursprungsbefolkning ger det möjlighet till unika lärdomar och perspektiv. Kan denna samiska materiella kultur återspegla uttryck som visar identitet, så som symboliskt och ideologiskt tänkande? Detta och mer ämnas diskuteras i denna uppsats. Materiell kultur undersöks utifrån i huvudsak skriftliga källor men även en analys av metallsmycken med samisk anknytning, för att ge mer konkreta exempel av vad tidigare forskning visar. För att ge en djupare litterär analys inkluderas tidigare skriftligt material från forskare inom arkeologi och antropologi. Studier där andra ursprungsbefolkningar har medverkat presenteras i syfte att visa hur tidigare forskning i ämnet utförts och hur man resonerar kring detta med dagens perspektiv. Kunskap från tidigare studier belyses här med syfte att bereda väg åt framtida forskning med visdom från vad som uppdagats tidigare. Arbetet berör främst material daterat till tidsperioden järnålder fram till tidig medeltid. 1.1 Introduktion Studier av materiell kultur är ofta i fokus inom arkeologisk forskning. Dessa är extra viktiga i de fall då det saknas eller finns begränsat med skriftiga källor som i denna studie då ämnet är material från järnålder i nordliga Skandinavien. Arkeologiskt material används i syfte att forma en förståelse om forna människors seder och bruk. Utmaningen i dessa typer av studier är att framarbeta mätbara resultat. Samt att genom fyndmaterial och fyndkontext komma till slutsatser om kultur och etnicitet som helhet. Generellt för att undvika risk med oavsiktligt felaktiga bedömningar och bibehålla en objektiv bild används ofta metoder som till exempel dendrokronologisk datering, termoluminescensdatering och 14 C-datering i samarbete med mer etnoarkeologiska typer av fältstudier. Dessa vetenskapliga metoder kombineras för att överbygga kunskapsluckor. I detta arbete görs inga nya provtagningar, istället redovisas material som tidigare undersökts samt prover som redan utförts. Tack vare dessa vetenskapliga samarbeten mellan olika metoder kan vi upprätta en mer exakt kronologi men det finns fortfarande en svårighet runt detta. Den svårighet som åsyftas berör termen identitet. Att hitta det personliga, folket som levde och hur deras tankar och vardag såg ut, se hur aspekter i deras kultur är strukturerat och hur det förändas över tid. Med samhällen med många grupper som har influenser från varandra i seder, kultur eller materiell kultur kan denna kronologi vara svårt att spåra. Symboler och tecken på olika material är element som kan bistå med att se skillnader eller åtminstone kartlägga ett förlopp där nya uttryck anammas. Svårigheter som kan uppstå vid analys av denna typ av material är påverkan från miljö som erosion, och nerbrytning av organiska material som ben och liknande. Påverkan från väder som årstider, svåra vintrar eller sommartorka kan göra skillnad i tillgång till material och även påverka mångfald bland populationer. Arkeologen Ian Hodders arbete är ett exempel hur materiell kultur kan betraktas genom etnoarkeologiska studier. Det är stor geografisk skillnad på dessa studier eftersom Hodders studier be- 5

6 rör folkgrupper i Afrika, dock innebär detta en viss möjlighet till jämförelse, inte bara i metod utan även de resultat Hodder kom fram till under sitt arbete (Hodder 1982: 20-61). 1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att undersöka samisk identitet skildrat genom materiell kultur. Forskning inom samisk arkeologi är inget nytt men det har ofta ett fokus kopplat till religion eller mer konkret om gravskick, det är sällan som just identitet och det personliga uppdagas. Med denna studie är meningen att ta in nya perspektiv från andra etnoarkeologiska studier genomförda på andra geografiska platser för att se om detta kan få in nya perspektiv på studier om materiell kultur i Norden. Detta har sällan genomförts tidigare och är en anledning att fortsätta med denna typen av studier. Frågeställningar: Vad kan samiska metallsmycken daterade till järnålder och tidig medeltid säga om deras dåtida symbolik och identitet? Har denna samiska symbolvärld förändrats under järnåldern och i så fall varför? Går det att spåra hur och om den samiska kulturen har påverkat eller påverkats av andra kulturer? 1.3 Avgränsning För att denna studie ska bli översiktlig är avgränsning en mycket viktig del av arbetet. Huvudsakligen är det tre områden som är resultat av avgränsning i denna uppsats. Tidsperioden järnålder fram till tidig medeltid är ett exempel på att begränsa undersökningen för att göra det hela hanterbart. Perioden i sig visar ur arkeologiskt perspektiv en inblick i hur det nya elementet metall och dess produktion, hantering och spridning påverkar materiell kultur på många platser i världen. Möjligen med egen metallproduktion eller genom handel. Därför fungerar denna tidsperiod både som en avgränsning men även som en reflektion av epoken. En annan avgränsning är de objekt som diskuteras i denna uppsats. I huvudsak är detta en litteraturstudie men för att undersöka aspekter i praktiken kommer ett kapitel tillges ett fåtal objekt, mer exakt smycken som daterats till järnålder fram till tidig medeltid som återfunnits i området Sápmi. Tanken är att dessa ska kunna observeras närmare och assistera med att besvara frågeställningarna om vi kan se spår av symbolisk tänkande i design och utformande i denna specifika materiella kultur. För att kunna se mönster och liknande karaktärer skulle en mångfald ge ett mer tydligt resultat. I detta fall har en kompromiss skapats då till viss del en empirisk studie utförs men med ett begränsat antal objekt. Detta är för att kunna avgöra om materialet i sig har någon relevans och om motiven kan vara av liknande variant. Valet av det geografiska området Sápmi är en annan form av avgränsning som tillämpats. 6

7 1.4 Källmaterial Detta är översikten över det källmaterial som kommer användas för att skapa en kunskapsgrund som är mångsidigt och har olika utgångspunkter. Inledningsvis kommer artiklar, litteratur och andra medier med information gällande arkeologi i Norra Sverige presenteras. Källkritik kommer vara av stor vikt i denna fas, vem källan skriver för och vilka primärkällor som kan ha använts. Även olika synpunkter och olika resultat i liknande studier är ytterst intressant. Som viktigt komplement till detta ska studier av objekt tillläggas, en närmare studie av några utvalda föremål från två depåer återfunna i området Sápmi. När en stabil kunskapsgrund har etablerats är det tid att observera jämförelser och se vilka slutsatser som framkommit av detta, samt göra en sammanfattning. Eftersom detta är en jämförande uppsats så är mångfald i material viktigt. Till stor del kommer upplägget av denna skrift vara en litteraturstudie med element hämtat från etnoarkeologiskt material. Exempel på litteratur som har använts i denna kandidatuppsats kan ses i litteraturförteckningen. Några titlar är Symbols in action skriven av Ian Hodder, hans etnoarkeologiska kunskaper ger en idé hur studier inom materiell kultur kan betraktas. Samlingar med forskningshistorik från Norrbotten och Lappland är relevanta i den här undersökningen. Inger Zachrissons avhandling om samiska metalldepåer daterade mellan via Umeå Universitet är tillsammans med tidigare undersökningar utförda av Inga Serning om samiska offerplatser en primärkälla till denna uppsats och arkeologiska fynd som de presenterar står för den empiriska delen. Information om olika utgrävningar som har utförts eller som är under arbete i området Norra Sverige med samiska anknytningar kan vara behjälplig. Eftersom Sápmi sträcker sig över gränser till Sverige, Norge, Finland och delar av Ryssland så kan litteratur från utländska forskare vara aktuellt. 1.5 Metod Detta är i huvudsak en empirisk studie där metoder att studera materiell kultur diskuteras. Valet att studera smycken gjorda i metall kan till viss del underlätta eftersom dessa vanligen är mer beständiga än organiskt material. Den metod som har använts för detta arbete är först insamling av relevant litteratur och andra källor för forskningsbakgrund. I denna forskningsbakgrund beaktas tidigare studier inom materiell kultur, forskning om samiskt samhällsskick och identitet, arkeologisk forskning i orådet Sápmi samt samisk materiell kultur i nutid. Som extra underlag inkluderas en mindre analys av material, mer specifikt sex stycken olika varianter av metallsmycken daterade järnålder till tidig medeltid från två depåer återfunna i Sápmi vilket är den geografiska plats denna studie riktar sig mot. Depåerna är från lokalerna Gråträsk i Piteå samt Mörtträsk i Lycksele. Dessa depåer är först undersökta av Inga Serning 1956 där fynden visar på en samisk anknytning. Senare runt 1984 gör Ingrid Zachrisson ytterligare undersökningar av fynden och gör provtagningar. Med den data från dessa tidiga undersökningar av fyndurval och forskningsbakgrund hoppas detta arbete kunna besvara frågeställningarna gällande identitet och samisk materiell kultur. 7

8 1.6 Definitioner I detta arbete har definitioner för vissa begrepp används och dessa redovisas närmare i detta stycke. Perioden järnålder som ofta nämns i detta arbete syftar på ca 500 f. Kr-1050 e. Kr i enlighet med Christian Jürgensen Thomsens treperiodsystem som ofta används av arkeologer i Europa, norden och andra områden. Järnåldern innefattar traditionellt förromersk järnålder, romersk järnålder, folkvandringstid, vendeltid och vikingatid i norden, och sedan tar medeltiden vid ca 1050 e. Kr. (Baudou 1995: 51) Fokus är järnålder till tidig medeltid men observera att för referenssyften eller i andra relevanta situationer kan objekt, händelser eller platser från andra tidsperioder omnämnas. När det kommer till samisk kultur så åsyftas objekt eller boplatser som har direkt koppling till det samiska folket. Sametinget.se är den internethemsida som tillhör sametinget, vilket är den instans som sedan 2010 är förvaltarmyndighet åt det samiska kulturarvet. Enligt dem så innefattar samisk kultur både utövande av konstformer som joik, konsthantverk samt utövande av språk och näringsliv som är i enlighet med samiska traditioner ( )) Enligt Nationalencyklopedin benämns etnicitet och identitet med följande definitioner. Etnicitet betyder identifikation med och känsla av tillhörighet till en etnisk grupp ( )) Identitet (senlatin ideʹntitas identitet, till idem), självbild, medvetenhet om sig själv som en unik individ ( )). Ursprungsbefolkning, urbefolkning eller urfolk är en term som i detta arbete syftar på den grupp människor som befann sig först på ett geografiskt område innan annan inblandning som kolonisation. De har en egen kultur med språk och sedvänjor specifika för just dem. Urfolk, ursprungsbefolkning, urbefolkning, urinvånare, vanligen de etniska grupper som är ättlingar till de första mänskliga invånarna i ett visst geografiskt område. ( )) 1.7 Teoretiska utgångspunkter Den teoretiska utgångspunkt som ligger bakom denna studie är att det finns ett slags samband mellan materiella ting och de människor som tillverkat dem, men frågan är om den kopplingen visar identitet på det djup som många forskare önskar. Genomgående för många forna kulturer är att det sker uttryck i design, utförande och dekoration av objekt. Traditionellt är detta ett sätt för arkeologer att spåra utveckling och interaktioner mellan olika grupper. Genom att observera ett objekts design och material önskar man kunna dra slutsatser om funktion och med detta få information om tillverkaren och dess ursprung. Begrepp i Skandinavien som gropkeramiker, trattbägarkulturen, stridsyxekulturen och flera är direkta exempel på hur detta tillämpande av ting och objekt kan se ut och användas, alltså kulturer namnges och definieras av sin materiella kultur. Detta samband mellan föremål och identitet har diskuterats länge. Ian Hodder har berört detta ämne och ställer just samma typ av fråga, är det verkligen möjligt och klokt att definiera identitet och etnicitet genom materiell kultur. Hodders exempel i materiella studier visar en tydlig variant av detta då olika grupper av Afrikanska stammar använde sig av örhängen för att tydligt demonstrera civil status och grupptillhörighet (Hodder 1982: 77-80). Frågan är om en liknande studie går att tillämpa riktat mot samisk kultur. Detta arbete kommer observera dessa metoder och genom utvalda material från samiska depåer. Mer exakt metallsmycken för att undersöka vad tidigare forskning visat, och genom detta dra egna slutsatser. 8

9 1.8 Källkritik En viktig del att känna till gällande det källmaterial som tillämpas i denna studie är att delar av de arkeologiska undersökningar som används till underlag är ofta utförda under 1960, 1980 eller 1990-talet. Detta innebär inte att forskningen på något sett är föråldrad men som felkälla är det bra att ha i åtanke att undersökningar som utfördes för länge sedan inte hade den teknik som arkeologisk forskning kan använda idag. Att korsjämföra olika uttryck av materiell kultur genom att använda tidigare studier utförda på andra geografiska platser medför andra svårigheter och aspekter att observera noggrant. Det är viktigt att försöka få helhet och se likheter och olikheter mellan uttryck och användning av materiell kultur. Detta arbete är främst en litteraturstudie med undersökningar av samiska metalldepåer som förstahandskälla men ett urval av objekten som återfunnits under tidigare undersökningar finns idag utställda på museum och presenteras närmare i analysen kapitel 3. På grund av att det endast är ett litet urval av fynd så är kvantitet att betrakta som felkälla. Med större kvantitet som undersöks kan man få mer tydligt resultat av information om material och designval. I detta arbete gjordes en begränsning med sex stycken olika objekt, men tidigare prover har gjort på ett 50-tal av de fynd som återfunnits på lokalerna Tjauter Gråträsk i Piteå socken RAÄ 222:1 och Mörtträsk Lycksele RAÄ 422. Fyndens kondition är en annan typ av felkälla, metallsmycken studeras i detta arbete eftersom de oftast bevaras längre än organiska material men miljöpåverkan som korrosion påverkar metall. Tack vare att depåerna var lokaliserade i ett mossområde har många av fynden bevarats relativt väl i syrefattig miljö vilket gör nedbrytningsprocessen långsammare. Vidare kommer detta arbete diskutera olika ethnoarkeologiska metoder i att studera materiell kultur och identitet. 9

10 2 Bakgrund I detta kapitel presenteras det bakgrundsmaterial som använts till denna studie. Avsnittet tar särskilt upp information om vad som tidigare tolkats och undersökts när det gäller smycken från området Sápmi, samt andra rön gällande materiell kultur från norden och andra geografiska områden. Detta är en presentation av den forskningsbakgrund som har relevans för den typ av undersökning som denna uppsats diskuterar. När materialet järn och andra metaller börjar omarbetas och produceras i Europa, Skandinavien och resten av världen är frågan om dessa tekniska framsteg även kan betraktas inom tillverkningen av smycken i Sapmí. I gravmaterial och depåer är smycken vanligen förekommande av varierat slag, och de har studerats ur många olika aspekter. Smycken är ett mångsidigt föremål och huvudsyftet är att använda detta bakgrundsmaterial för att besvara de frågeställningar som denna studie efterfrågar. Nämligen vad kan samiska smycken säga om deras dåtida symbolik och identitet? kan vi spåra hur den samiska kulturen har påverkat andra eller påverkats av andra kulturer? och har detta förändrats under järnåldern? 2.1 Tidigare tankar om materiell kultur Många arkeologer har bidragit till ämnet materiell kultur. O.G.S Crawford var en stor tillgång för arkeologi och behandlar i sitt litterära verk vad han kallar aspekterna tid och rum. Dessa två aspekter kan påverka tolkning av materiell kultur (Crawford 1921: 78-88). Arkeologen Gordon Childe har en liknande uppfattning om att materiell kultur kan representera kodad överlevnads information som gått från generation till generation (Childe 1971: 21) David Clarke, en postprocessuell arkeolog hade en liknande uppfattning (Clarke 1977, s.45). Ian Woodwar frågar i sin text från 2007 hur objekt kan vara kulturella, han utförde en samling av fältstudier där har undersöker hur föremål har kapacitet att visa markeringar i ideologi och självval. Även kulturell och politisk makt. I hans undersökningar beskriver personer i intervjuer hur vissa föremål i respektive hem är noga utvalda i vissa fall, och i andra exempel är det mer fråga om praktiska funktioner utan något mer personligt värde (Woodward 2007: 5-6). 2.2 Studier av Ian Hodder gällande materiell kultur I boken Symbols in action publicerad 1982 av Ian Hodder diskuteras bland annat tolkning av materiell kultur ingående. Hodder visar hur personer från olika stammar i Afrika demonstrerar en tillhörighet och civil status genom sina accessoarer (Hodder 1982: 2-61) Han visar genom etnografiska studier i materiell kultur och observation hur kvinnor från olika östafrikanska stammar som Pokot, Tugen och Njemps använder örhängen för att visa sin tillhörighet. Hodder tillbringade ett antal år i Afrika och ägnade sig åt direkt observation, fältundersökningar samt intervjuer med berörda. Det inledande syftet med Hodders studie i Afrika var att undersöka vad kultur representerar i form av etniska enheter. Att se materiell kultur som ett medium för kommunikation. De stammar som deltog i studien hade tätt samarbete inom jordbruk och boskapsskötsel och många gånger skedde giftermål mellan de olika grupperna. Vid dessa tillfällen flyttade inte bara kvinnan utan hon övergick ofta aktivt till mannens kultur genom att byta örhängen och kläder för att passa in i den nya stammen. På det här viset är det möjligt att se hur stammarnas storlek förändras och hur dem interagerar med varandra. Dessa olika stammar får då även influenser från varandra. Procedurer som jordbruk och boskapsskötsel blir ett samarbete, detta fenomenet kallas Cattle friends och är en bra säkerhet mot hotande svårigheter som torka eller sjukdom bland bo- 10

11 skapen. Skulle det inträffa att djuren hos en stam drabbas av sjukdom så står en partner till hjälp med nya djur. Detta tillämpas även i konflikter med andra grupper. Vid krig går allierade ihop och assisterar varandra. När parter från två olika stammar gifter sig bildas ofta denna typ av allianser. Även assistans bland jordbruk är vanligt. Njemps folket kan få lov att odla majs på områden som Tugen ockuperar och liknande arrangemang. Vidare förekommer det något annat väldigt noterbart. Eftersom att personer från dessa stammar ofta har släktingar och vänner på födelseorten så blir besök mellan gränserna frekventa. Men vad som sker är att kvinnor byter tillbaka kläder och öron-dekoration till sina ursprungliga när det återvänder till sin födelseplats (Hodder 1982: 19-23). Så det finns situationer när influenser från utomstående faktorer tillämpas och andra tillfällen då gamla traditioner åter hedras framför nya. Hur kommer det sig att det att detta sker och vad gör att vissa traditioner bevaras medan andra byts ut mot nya? Sammanfattningsvis menar Hodder att det blev tydligt att kultur inte alltid var likvärdigt med en etnisk enhet. Precis som han trodde var det en komplex frågeställning. Vad som gör ett objekt relevant är inte objektet i sig själv, utan kunskapen om vad det är och hur det kan användas (Hodder 2012: 3-6). Trots stor geografisk skillnad på Afrika och Sápmi kan dessa typer av studie kan visa hur kultur och identitet representeras där av intresset i Hodders etnoarkeologiska studie och dess viktiga plats i detta arbete. Andra verk skrivna av Hodder reflekterar arkeologi och globalism. I takt med integration skapas många valmöjligheter och något av en världskultur. I detta kan arkeologi ha etablerat en roll som aktör och debattör inom nutida samhällen (Hodder 1999: ). 2.3 Historisk sammanfattning om det samiska folket År 2014 genomförde Norrbottens museum en undersökning av boplatser från området Aareavaara i Pajala kommun. Tidigare har platsen undersökts Arean av undersökningsområdet gäller båda sidorna av väg 880 som är placerad där och innefattar boplatserna Raä Pajala 1278, 1276, 1277 och Dessa är bland de äldsta lämningar av boplatser i Skandinavien och är daterade till mellan f. Kr (Palmbo 2014: 17-27). De första tecken på människor i norra Norden har återfunnits i utkanten av nutida Sápmi, lämningar av boplatser har kunnat dateras så lång tillbaka som ca f.kr. Dessa har senare blivit benämn som Komsa-kulturen, med fyndorter som Kohlhalvön i Ryssland och andra platser. Dessa jägarfolk definieras som föregångare till dagens samer ( Ca f. Kr är stort sett hela fennoskandien täckt av inlandsisen, något som enligt Evert Baudou kan bekräftas med provtagningar från glaciärer och närliggande landskap, men processen av nedsmältning är aktiv. Baudou menar att vid 5600 f. Kr var hela Norrland befolkat med invandringsgrupper från öst till väst och möjligen även från norr. Även om inlandsisen drog sig tillbaka fanns det många ismassor kvar vid denna period (Baudou 1995: 45-55). Folkslag med nomadisk jägare livsstil som hade stort fokus på renjakt levde längs det norra halvklotet under mesolitikum och neolitikum. Vid utgrävningar i Ukraina visar lämningar från paeolitikum att ren representerade de vanligaste bytesdjuren för de dåtida jägarna även där (Cohen 1997: ). Ungefär 98 e. Kr författar den romerske senatorn Publius Cornelius Tacitus historiska skrifter som beskriver olika folkslag. Traditionellt tolkas detta som första gången samer och folkslag från vad som idag är Skandinavien nämns i skrift (Tacitus 1961: 85). Detta kan ifrågasättas eftersom det inte finns belägg för att Tactius någonsin skulle ha besökt norden men information kan ha kommit till han från andra håll I de isländska sagorna och Snorres Edda benämns samer åter igen, denna gång under namnet skidfinnar. Identifierade genom beskrivningar hur de lever som jägarfolk med renhållning som huvudsaklig resurs (Mulk & Zachrisson 1999: 377). Under järnålder och tidig medeltid levde samerna i huvudsak som jägare. Skötsel av renar var i bruk sedan länge och hållning av tamren utvecklades intensivt under 1600-talet. (Mulk & Zachrisson 1999: ). 11

12 2.4 Samiskt samhällsskick och identitet Förutom sina undersökningar av samiska metalldepåer har Ingrid Zachrisson publicerat verk om det samiska samhället. Hon nämner hur detta tidigare har antagits varit en statisk och enhetlig struktur men på senare tid har man börjat se ett mer socialt stratifierat samhälle. Skillnader mellan samiska områden är än i nutid mycket tydliga i de olika språken grupperna använder. Jämförelser har gjorts med de stora norderuasiska området då samer och folkgrupper från östra Sibirien har många gemensamma kulturdrag. Zachrisson nämner hur det finns ett samband mellan social struktur och rumslig organisering. Samer har länge haft ett nomadiskt boendemönster med områden som utnyttjades med årligen återkommande intervaller. Det samebyar som vi kan se idag sägs ha etablerats och vuxit fram under medeltiden. (Zachrisson 1997: ) Búfinnar, ett namn för bofasta samer nämns och samiska boplatser indelades förr i så kallade sitje-områden. Något som förekom redan under sen järnålder. Skötsel av tamren är en stor faktor för det samiska folket och deras samhällen men även fiske och jakt var en viktig del av den dåtida samiska samhällsstrukturen i olika former. Män och kvinnor hade en viss sedlig uppdelning men de finns undantag med samiska gudar som tillbads av både män och kvinnor. Männen ansågs ärva sina manliga förfäders andar och hedrade dem medan kvinnan ärvde motsvarande kvinnliga förfäders andar. Emellertid verkade ställningen i samhället vara relativt jämställt i många avseenden. Kvinnor var ofta ekonomiskt oberoende och ärvde lika mycket av släktingars förnödenheter som männen. På det samiska gravfältet Vivallen i Härjedalen daterat från sen järnålder till tidig medeltid har barn begravts på samma sätt som vuxna med likande gravgåvor, till skillnad från vad man sett på andra barngravar som inte har samiskt ursprung. De rikaste gravgåvor på platsen tillfaller en man ca 50 år. Han var troligtvis en Nåjd, en samisk shaman och detta indikerar på skillnader inom hierarki (Edvinssson 2010: 33). Bland gravgåvor från plasten verkade inte manliga och kvinnliga föremål skiljas på. Flera gravar som osteologiskt fastställda är manliga hade exempelvis både pärlhalsband, etui med synålar och kniv (Zachrisson 1997: ). Namnet Sápmi betyder Sameland fritt översatt från nordsamiska och är huvudområde för denna studie. Enligt Bozena Werbart började inte svenska arkeologer betrakta samer som ursprungsbefolkning förrän 1980-talet. De försökte urskilja den samiska kulturella identiteten från andra samhällsgrupper, men utan att ta hänsyn till möjligheter av flexibilitet i samhällsorganisationer (Werbart 2002: 112), hennes text debatterar om hur man ska tolka och använda begrepp som etnicitet och menar att diskussionen fortgår och ibland har kritik om att samisk historia inte uppmärksammats förekommit. Werbart diskuterar om människans kulturella identitet och rituella beteende kan urskiljas genom analys av depositioner inom boplatser, gravskick och offerplatser (Werbart 2002: ). Frågan om samernas ställning som urfolk väckte stor debatt inom norsk arkeologi i början av 1980-talet. Disciplinens sociopolitiska roll ifrågasattes och ledde till frågor om objektivitet och liknande. Debatten bidrog till att Tromsø universitet fick en stark postprocessuell arkeologisk ställning. Många språkforskare, etnografer och arkeologer vill hävda att samerna invandrade från öst, somliga hävdar att Suhonadalen är platsen för denna ankomst men detta är inte bekräftat. Arkeologiska benämningar om vilka grupper som klassas som urbefolkningar är ofta under debatt och man vill undvika övergrepp och asymmetriska relationer vilket det finns risk för då man gör särskiljningar (Olsen 2010: 111). Många arkeologer strävar efter att forskningsområdet ska få en roll i samhället och skapa publika arenor (Karlsson 2004: 10-12). Jerry J. Zimmerman resonerar i boken Archaeological ethics om hur vi ska kunna dela ett förflutet och bästa sätt för att samarbeta med forskning tillsammans med de som definierar sig som ursprungsbefolkning. Han nämner osteologen Colin Pardoe som studerar mänskligt material från aboriginer i Australien. Denne konsulterar alltid närstående stammar innan han gör en undersökning, på så vis blir lokala samhället involverat och arkeologisk forskning kan fortsätta med en hänsynsfull utgångspunkt (Zimmerman 1996: 216). Duncan Sayer menar att nordamerika, Australien och andra länder med invånare som identifierar sig som urbefolkning behöver ha kontext i åtanke där lokal, nationell eller global politik kan vara viktig (Sayer 2010: 124). Som ett resultat av många intressenter och tolkningar förenade i en omformation blir nutida studier av materiell inte bara arkeologi om det förgångna, utan relationen mellan ting och männi- 12

13 skor. Detta berättar Matthew Johnson i sin introduktion till Arkeologisk teori (Johnson 2010: 66). David Robinson belyser att Antropologi och arkeologi ofta jobbar med fragmenterad kunskap och arkeologi måste vara försiktig med att använda etnografi från ett område för att tolka arkeologiska material från ett annat (Robinson 2010: 105). Något som är relevant att ta i beaktande i detta arbete. 2.5 Gravskick och exemplet björngravar Gravskick kan vara en mycket viktig indikator vid studier om identitet och därför anknyter detta till denna specifika studie om materiell kultur. Erica Carlsson tar i sin uppsats upp björngravar och relaterade ceremonier i sydsamiska områden. Björngravar verkar vara ett fenomen endemiskt för norra Skandinavien. Denna gravtyp syftar på depåer endast tillägnade björn, till skillnad från människogravar där ben från björn förekommer. I Stensele på en ö kallad Gällholmen har en björngrav med kraniet placerad i sydlig riktning blivit utgrävd 1970 av Västerbottens museum liksom Nåttingnäset i Arjeplog och andra platser. Benen var kluvna på många ställen för att utvinna benmärgen. Historiska källor som nämns i Carlssons text nämner seder som att piska skinnet från en dödad björn med ris från en buske för att den inte ska återuppstå (Carlsson 2009: 11-41) Detta är en liten inblick i samernas tidigare religiösa seder och bruk, vilket är relevant för att få en bild av deras identitet. Även i annan litteratur bedöms björngravar som en särskild fornlämningstyp förekommande i det samiska området Sápmi. Björnben är den definierade och gemensamma nämnaren och i vissa fall inkluderas smycken och andra offergåvor (Iregren & Zachrisson 1989: 46-57). Etnicitet är ett omdiskuterat ämne och kontroversiellt begrepp inom arkeologi. Carl Gösta Ojala vid Uppsala universitet tar sig an ämnet ur en synvinkel från samiskt perspektiv och har publicerat skrivna verk om sakfrågan. Hans utgångspunkt är att arkeologins benämningar i det förflutna är starkt knutet till nutida sociala och politiska förhållanden, och han vill försöka lyfta hur viktigt det är att arkeologer är medvetna om detta. För en arkeolog är det intressant hur etnicitet kan användas som begrepp i arkeologisk forskning. Denna forskning visar att Sápmi inte är något homogent område. Begrepp som samisk historia och samisk arkeologi har betraktas och betraktas fortfarande som kontroversiella. Frågor om återbegravning av mänskliga kvarlevor är aktuellt inom ämnet (Ojala 2009: 22). Soejvengelles grav (på svenska skuggmannens grav) är ett fall som Ojala tar upp där kvarlevor av en samisk man som begravdes vid berget Atoklinten i Tärnaby och återbegravdes efter att Statens Historiska Museum utfört undersökningar i det området. Detta har lett till diskussioner om etik bland forskning. Eftersom Sápmi sträcker sig över nationsgränser är det rimligt att tro att samisk forskning har en annorlunda tradition med påverkan från olika håll. Ojala nämner även att det är viktigt att försöka undersöka och följa de arkeologiska nätverken. Men även att fråga sig vad som ryms inom dem och vad som hålls utanför, samt vem eller vad som kontrollerar gränserna (Ojala 2008: ). 13

14 2.6 Tidigare forskning i områdena Sápmi, Lappland och Norra Sverige Inga Serning är en av de tidiga forskarna att studera bland annat lappländska offerplatser i övre Norrland (Hyenstrand 1987: 58-60). I hennes avhandling Lapska offerplatsfynd från järnålder och medeltid i de svenska lappmarkerna undersöker hon samiska offerplatser med huvudsyfte som omfattar härledning och datering av fyndmaterial. Äldre grupper av fyndplatser hade knappt blivit undersökta vid tidpunkten för Sernings publicering 1956 och hon inkluderar platser som Ukonsaari i Finland, vilket var en av de få arkeologiska fyndplatser som då var säkert identifierad som en samisk offerplats i området. Serning gör en omfattande studie med samiska fyndplatser som Savio, Unna Savia, Atjekåive, Skerfre i Jokkmokk, Vidjaukuloika, Seitaure, Ailesvare, Gråträsk, Vindelgansele och Bäsksjön i Vilhemina. Material kategoriserades och Gråträsk i Piteå kommun är speciellt intressant område på grund av de många fynden. Senare fortsätter undersökningar på den platsen med inblandade som Inger Zachrisson. Serning kategoriserar föremål genom typologisering. Bland spännen påträffas varierade typer som runda, ovala, djurformiga och hästskoformiga spännen. Typiskt skandinaviska inslag är djurhuvudformande spännbucklor i brons som är väldigt fragmenterade (Serning 1956: 56-79). Djurformade spännen är frekventa men som ovanligt fynd från Vindelgransele står ett spänne i nordisk runstil, en typ som antas ha sitt ursprung från Skåne. Ett liknande smycke i samma stil gjort i silver är funnet på Island. Andra objekt som inte hör till smyckeskategorin men är ofta förekommande på dessa offerplatser är bland annat pilspetsar. Det är mycket troligt att andra objekt ursprungligen var ditlagda vid tidpunkten för offerriter, i varje fall var detta teorin vid tillfället för undersökningen. Serning berättar kort i sin text om hur annan litteratur nämner att offer av renar var vanligt inom samiska ritualer och att rester efter renhorn, samt andra djurben förekommer tillsammans med metallföremål men ofta inte lika välbevarade. Samiska heliga trummor har förkommit nergrävda i närheten av offerplatserna men dateras till betydligt senare perioder som 1600-talet. Dock finns det i depåerna metallbläck/yxformade hängen som daterats till järnålder. Dessa har använts som beslag för trumman och eventuellt även som halssmycken. Fragment från harpuner, eneggade knivar och järnnycklar förekommer i fynden Unna Saiva. Majoriteten av samiska offerplatser från järnålder och medeltid återfinns i Norra Sverige, endast en plats i Finland är med säkerhet anknuten till dessa (Zachrisson 1984: 167) Mynt som hittas i samiska offerplatser visar i samråd med fynd från Birka och Sigtuna att handel av päls förekom från norra Sverige och Ryssland. Detta hjälper att klarlägga hur importerade föremål hittas i depåer som är fastställda att vara av samiskt ursprung. Det är svårt att fastställa hur långt samernas bosättningar och områden sträckte sig men källor visar på hur samerna hade nått Jämtland även före 500 e. Kr. (Zachrisson 1984: ) Mynt som hittats i Lappländska depåer är av arabiskt, tyskt, danskt, engelskt, norskt och polskt ursprung (Serning 1956: 120). Arkeologiska fynd från myr och träskmarker har goda chanser att vara välbevarade på grund av den låga syrehalten i marken. En skida av bottnisk samisk typ hittades i Piteå daterad till förhistorisk tid (Serning 1960: 78-80). I Norrbottens inland finns några boplatser som är daterade med 14 C från äldre järnålder, andra boplatser har daterats typologiskt tack vare fångstgropar, dendrokronologi samt andra fynd av olika slag. Bland dem smycken (Bergman 1988: 35-43). Även Per. H. Ramqvist undersöker husgrunder daterade till järnålder (Ramqvist 1992: 6-7). Ur samlingen Arkeologi i Norr skriver Carina Bennerhag om fynd hittat i närheten av en fors vid orten Boden, Norrbotten. Två av fynden är kedjehållare i brons och troligen tillverkat i Ryssland. De är daterade till järnålder och diskussionen går om dessa har samiska influenser eller om de är importerade till samisk mark. Detta för vidare intressanta frågor om influenser inom samisk materiell kultur (Bennerhag 2012: 55-59). De fall som nämnts ovan är bara några exempel då materiell kultur tillämpas av arkeologer för att försöka fastställa en kronologi och identitet till antingen ett folkslag eller en plats. Samer har i nutid blivit erkända som en minoritetsgrupp och har en status som ursprungsbefolkning. Något som diskuterats redan under tidigt 50-tal (Schefferus 1956: 8-11). 14

15 Under utfördes undersökningar i områdena Savio och Atjekåive i Gällivare kommun med målet att undersöka kopplingar mellan samiska boplatser och samiska metalldepåer. Detta kan även ha kopplingar till offerplatser som vid Rautasjaure i Jukkasjärvi. Kokgropar och härdar hittades på platsen tillsammans med en bronsklocka som troligtvis används till en rensläde och en fingerring i brons. Dateringen var ungefär samtida som det metalldepåer som påträffats i Gråträsk och Mörtträsk (Hedman 1991/1992: 75-78). Även Liljan Rathje som skriver för Umeå universitet observerar gravar som undersökts i områden både i och utanför Sápmi. Vid gravsättningar daterade till järnålder är mobila och semimobila befolkningar är svårare att kartlägga än bosatta befolkningar. Gravsättningar är ofta vitt spridda vilket kan göra dem svåra att återfinna. Boplatser som ofta var tältkonstruktioner designade att flyttas lämnar mindre spår än ett hus med stengrund. Längs kusten är det ofta frågan om Säljägare och fiskare. Längs Norrbottens kuststräcka finns det lokaler i Nederkalix och Nedertårneå som tolkats som stensättningar. Inga Sernings forskning nämns i Rathjes text och hon poängterar att landhöjning och liknande kan ha spelat en viktig roll för befolkningar längst kusten, både samer och andra (Rathje 2001: ). Kung Carl XV fick en bok om Skandinaviska Nordens ur-invånare dedikerad till sig från folkforskaren Sven Nilsson. Denne konstaterar att de människor som levde i norden måste ha livnärt sig på fiske och jakt. Nilsson fortsätter med att bland annat jämföra mellan de vilda folkslags verktyg och objekt som ben och tillknackade stenar (Nilsson 1866: 115) Mer nutida rön har den senaste upplagan av Arkeologi i norr, nr 15 som publicerats 2016 och samlar det senaste inom arkeologi i norr. Bland fler författare diskuterar Jari Matti-Kuusela interaktioner och nätverk mellan människor vid kust och inland i Norra Finland under sen järnålder. Hon diskuterar hur förhistoriska handelsnätverk skiljde sig från de som existerar idag, främst på grund av teknologiska begränsningar. Fler handelsplatser skapades inåt land av den anledningen att landskapet var mer öppet och tillgängligt. De grupper som levde vid kusten livnärde sig på fiske och detta var ett komplement i den handel som då var aktiv i Finland och kopplas till Sápmi (Kuusela 2016: ). Gällande lokala metallfyndigheter i Sápmi som brukades är en tennsmälta i Jokkmokk en av de få större fyndigheter som upptäcktes Brukningsperioden är mer oklar. Långt senare blir Nasafjälls silverfyndigheter i Pite lappmark Silbojokk bland de mer framstående fyndigheterna i Norra Sverige. Piteå lappmark innefattar kommuner som Arjeplog, Arvidsjaur och Malå, silverfyndigheter i området kom först under 1600-talet att påverka samerna stort. Folk tvångsrekryterades som arbetskraft och samer använde renar för att frakta silver och malm ner för fjället. En vinterled går via Nasafjäll från Gråträsk så samerna i respektive områden hade troligen kontakt. Även om det är först 1635 som silvergruvan började brukas på allvar så finns antydningar om att samerna i trakten kände till det silverfyndigheten långt innan, Franciskanermunken Bartholomeus Anglicus är en av den som påstår att Sverige hade aktiva silvergruvor redan under 1100-talet men dessa uppgifter är inte bekräftade. Det äldsta belägget för inhemsk silverbrytning i Sverige är västra Silverberget i södra Dalarna som var aktiv Metalldepåerna fortsätter att användas långt in på den medeltida perioden men sedan återuppstår organiska material som horn och ben i depåerna, och metallföremål slutar nästan återfinnas helt och hållet i samiska depåer runt 1300-talets början (Roslund 1989: 19-30). 15

16 2.7 Sammanfattning om samisk materiell kultur i nutid Får att få en så klar bild som möjligt över historiska förlopp gällande samisk kultur följer en kort sammandragning. Idag är samernas materiella kultur fortfarande levande. I synnerlighet samisk slöjd är mångas bild av det som kallas autentiskt i samisk kultur. Knivar, kåsor och liknande ofta utförda i material som horn och rikt graverade med mönster. Turism har blivit ett sätt att demonstrera samisk kultur (Baudou 1995: 156). Rennäring som varit själva huvudpunkten i samernas levnad förekommer fortfarande men med nya hjälpmedel. Boendesituationen är inte längre i så kallade kåtor utan i hus. Den samiska sångvarianten jojk lever än kvar, det är inte mycket kvar av samisk religion men bilden av en samisk trolltrumma kan vara igenkänd ( (Åtkommen )). Gällande smycken så är det vanligaste förekommande Tennbroderier och metallspännen av olika slag för både män och kvinnor som pryder kragen på den samiska folkdräkten kallad kolt. Detta utvecklas under medeltid och senare. Idag är det inte ovanligt att halssmycken med historisk bakgrund brukas vid samiska bröllop och andra högtider ( ( )). Uppsala universitet ger ett bidrag till forskning om samisk materiell kultur med projektet Att samla Sápmi där forskare finansierade av vetenskapsrådet där projektet har samiska föremål som huvudsakliga studieobjekt. Projektet ämnar kartlägga hur samlandet av dessa föremål gått till och se vilka som samlade samt mer. Att samla Sápmi är aktuellt i nutid och beräknas pågå mellan år ( )). 16

17 3 Analys Detta kapitel presenterar i liten skala ett urval av arkeologiskt material. Metallsmycken som är återfunna i depåer från Sápmi som är intressanta för denna studie samt att fynden visar samisk anknytning i sin specifika utformning, exemplelvis yxhängen som har en unik koppling till samisk kultur. Dessutom visar materialet diversitet eftersom delar av fynden är importerade och visar influenser från andra kulturer i utformande. Detta är intressant eftersom det visar på kontakt och handel med andra folkgrupper. Till detta följer analys, diskussion, sammanfattning och slutsats som den totala kontentan av denna studie. Syftet med att analysera två olika depåer är för att se likheter och olikheter i materialet, för att få en bättre helhetsbild. 3.1 Materialpresentation Arkeologen Inga Serning publicerade 1956 sin avhandling gällande lapska offerplatsfynd i området Sápmi där hon gör kopplingar mellan metallföremål från olika depåer i Mörtträsk Lycksele RAÄ 422, Tjauter Gråträsk RAÄ 222:1 i Piteå socken, med flera. Det var samma typer av föremål som återfanns och depåerna var placerade i samma typ av landskap (Serning 1956: 22). De talrikast förekommande smyckestyperna i Sernings undersökning utgörs av hästskoformade spännen. Dessa påträffas i samiska gravar längst hela nordnorska kusten och fler områden inom Sápmi. Ringsmycken som armringar och fingerringar förekommer i dessa offerplatsdepåer men endast en halsring från Unna savia. En del av dessa armringar är i materialet tenn av en relativt sällsynt typ. Fingerringar av brons är enligt Serning ännu mer sällsynt i Sverige. Andra smyckestyper är hängbleck med tennbroderier som är typiskt för samiskt hantverk. Flätningstekniken av broderiet verkar vara av orientaliskt ursprung men används i Skandinavien och Finland. Örringar med ryskt ursprung förekommer i tennliknade metall (Serning 1956: 34). Knappar och andra små dräktdekorationer som används till samernas folkdräkt kolten återfinns i materialet från båda depåerna. Beslag för remmar, remfördelare och söljor som används till selar för renar som drog slädar är det fynd som assisterat med att just identifiera depåerna som samiska. Pärlor som påträffats i materialet är ofta tillverkade i tenn, glas eller lera (Serning 1960: 46). År 1984 publicerar Inger Zachrisson De samiska metalldepåerna år och undersöker samma depåer som Serning. Frågan lyfts om dessa depåer var offerplatser som Serning benämner dem, vilka användes upprepade gånger under lång tid. Eller om det hade en annan funktion som tillexempel tjuvgömma där plundrade föremål samlats, eller om depåerna använts som lager för handelsresande. I vilket fall så påträffas dessa depåer i landskap i Sápmi, i träskmarker nära vattendrag som kan tolkas som lämpliga platser för offergåvor (Wallerström 1995: 185) även Zachrisson noterar detta och demonstrerar i sin avhandling med tabell över fyndplast och närliggande vattendrag (se Tabell 1, avsnitt 3.2) Zachrissons forskning rör frågor som metallfyndens upphov. I synnerlighet studerar hon tennhängen från både Mörtträsk och Gråträsk (Zachrisson 1984: 66-67). Många liknande studier har tidigare gjorts i området och kan kopplas till samisk kultur. I avhandlingen nämns exempelvis skinnhandel i Norra Sverige där bland andra gotländska handelsmän med säte i Novgorod var inblandade. Den historiska utvecklingen i Norra Fennoskandien är relativt okänd under 1000-talet men blir något klarare senare under 1200-talet (Zachrisson 1984: 78). Med kunskapen att slutna ringspännen generellt är av yngre datering än öppna ringspännen så kan det konstateras att Mörtträsk har en yngre prägel än Gråträsk. Av dessa är den största fyndplatsen Gråträsk med ca 100 fynd (Zachrisson 1984: 69-75) 17

18 Zachrisson nämner att horn och träformar kan ha använts för att gjuta lokala tenn- och blyföremål. En och samma form kan ha använts upp till 40 gånger (Zachrisson 1984: 80). Det finns dokumenterat en tennsmälta som påträffades i Jokkmokk i samband med arkeologiska undersökningar år 1977 utförda av Umeå universitet. Den vanligaste metallen verkar varit bly med olika varianter av legeringar (se Tabell 2, avsnitt 3.2) Detta visar på en produktion i norr men troligt är att många av metallerna importerades till samiska områden via England och andra områden för att sedan bearbetas och processas av samerna själva (Zachrisson 1984: 82) Urval av fynd från Tjautjer i Gråträsk, RAÄ: Piteå Socken 222:1 Bland fynden från Gråträsk uppkommer en raritet. En brosch av västfinsk härkomst daterad till c 750 f.kr som är en av de äldsta finska fynden i samiska depåer kända vid tidpunkten för utgrävningen under 1980-talet. Förutom metallfynd så upptäcktes fem fångstgropar, tio härdar och tre kokgropar (Hedman 1989: ). Bland fynden från Gråträsk återfinns ett spänne format som en påfågel, ett motiv som endast har motsvarigheter bland islamitiska fynd med Sassanidiskt ursprung. Detta frambringar frågor om handel mellan samer och andra grupper och visar att depån har återanvänts under olika perioder. Tenn och bly var ibland den vanligaste kombinationen varav många tros vara tillverkade lokalt i området Gråträsk. Silver, koppar, järn och andra metaller förekom bland de smycken i depåerna som återfanns. Vidare hittades inga horn, ben eller pilspetsar på platsen vilket annars hör till vanligheten bland samiska depåer. De artefakter som inte är metallföremål, pärlor, glas eller keramik har inte inkluderats i Zachrissons undersökning (Zachrisson 1984: 89) Yxformat hänge Specifika för Sverige och norden, antas ha använts som slaginstrument för samiska trolltrummor. Fynden har utstansade hål vilket tyder på att de kan ha knutits fast i ett band till trumman. Eventuellt kan hängena även ha använts som halssmycken. De förekommer i olika varianter och i olika material. Dekorationer på hängena är vanliga men förekommer inte på alla fynd i denna kategori. Bland de yxformade hängena från Gråträsk är dateringen omkring äldre järnålder till tidig medeltid. I skrivande stund är 3 av dessa hängen från Gråträsk utställa på Historiska museet i Stockholm. De är gjorda i materialet Tenn och har inventarienummer med SHM föremålsidentitet nummer Smycket brukades mellan De karakteristisk samiska geometriska sicksack mönster som syns på yxformade hänget förekommer i liknade former på ben och hornföremål samt i tenntråd på tyg och samiska trolltrummor ( )). Förutom hängena som påträffats i Gråträsk har bland annat liknande hängen gjorda i ben hittats i västra Götaland vid Lundby Nils Olofsgården som är daterad till stenålder. Detta hänge på bild är för närvarande i Historiska museets ägor med inventarienummer ( )) Figur 1: Yxänge tenn, Historiska museet, inventarienummer ( )) 18

19 Spänne Ett silverspänne av rund typ påträffades bland materialet från Gråträsk. En typ som senare blir vanlig bland kvinnor i norra Europa. De bars ofta i par och har ett spänne på baksidan men även en ögla som troligen bars hängande nedåt för att hålla kedjor där pärlor och andra attiraljer kunde fästas. Infattningar av tenn fungerar som dekoration. Detta är ett av de mer sentida fynden i samlingen och dateras till sen järnålder eller vikingatid. Enligt Historiska Museet som nu hyser objektet kan datering sträcka sig ända in på högmedeltid. Det finns många varianter av denna smyckestyp och liknande spännen har hittats i Trondheim och depån från Mörtträsk som har knutits till Gråträsk i egenskap av väldigt likartade fynd. Typen anses härstamma från Gotland, vilket kan förklaras av den skinnhandel som skedde mellan Norra Sverige och andra platser som Birka och Gotland. Silverspännet har inventarienummer 10501:2 ( )) Figur 2: Spänne i silver, Historiska museet, inventarienummer 10501:2( )) Örhänge Ett örhänge hittades bland Gråträskfynden. Den är tillverkad i tenn och rikt dekorerad. Stilen kallas bandflätningsornamentik och tros ha liknelser till de exempel av djurornamentik som fanns bland de finsk-urgiska djurhängena som också förekommer i fyndmaterialet men det är tillverkad lokalt i Gråträsk. Datering är omdiskuterad och kan vara mellan järnålder till högmedeltid. Enligt Historiska Museet är den aktuella tidsperioden för smycket mellan vikingatid och medeltid. Inventarienumret är 13972( )). Figur 3: Örhänge i tenn, Historiska Museet, inventarienummer 13972( )) Urval av fynd från Mörtträsk, RAÄ: Lycksele Socken 422 Mörtträsk ligger beläget vid en sjö i södra Lappland vars strandkant var den huvudsakliga fyndplatsen. Många föremål från Mörtträsk har lämnats in av allmänheten till Västerbottens museum. En kälkmede som med väldigt hög sannolikhet tolkats ha ett samiskt ursprung återfanns på platsen. Meden tillhörde troligen en Ackja vilket är en samisk rensläde. Detta underlättade att kartlägga platsen som samisk depå. Ett ryskt hängkors som är daterat till tidig medeltid och visar på att depåplatsen har använts vid olika perioder. Bland fynden var det huvudsakligen bly-tenn föremål som saknar motsvarighet utanför norra Sverige. Dessa benämns som yxformade hängen och är daterade från järnålder till 1300-tal. Fynden från Mörtträsk är daterade till ca (Zachrisson 1984: 5-10) I Mörtträsk påträffades 259 metallartefakter och dessa kunde länkas till elva andra liknande depåer som var samiska offerplatser, eftersom de alla har samma typ av fynd. Av dessa fynd har tekniska analyser som 14 C-dateringar utförts på 53 av objekten. Första undersökningen med 11 av föremålen från Mörtträsk skedde 1974 och senare undersöktes 44 till av dem år 1979 (Zachrisson 1984, s.51). Upp till 6 prover togs på vardera av föremålen, arbetet försvårades av den mycket kraftiga korrosionen på några av objekten. Dessa provtagningar gjordes för att fastställa den exakta kompositionen av det metaller och legeringar som fynden bestod av. 19

20 Armbygel Smycket är av östbaltiskt ursprung och ett av de första fynden som hittades på platsen. Det bars av både män och kvinnor. bygeln är gjort i mässing och dekorativa djurornament är ingraverade längs sidorna av bygeln. Liknande smycken har hittats i Lettland och på Gotland, ofta är de gjorda i brons. Datering är något problematisk eftersom smyckestypen förekommit under lång tid och i olika varianter, vissa från järnålder till senare. Armbygeln från Mörtträskfynden är daterad från sen järnålder till 1200-tal (Zachrisson 1948: 32). Västerbottens museum förvarar denna mässingsarmbygel med invetarienummer VLM 13737:8 (Zachrisson 1984: 112) Figur 4: Armbygel i mässing, Västerbottens museum, inventarienummer VLM 13737:8 (Zachrisson 1984, s.32) Ringspänne Ett öppet hästskoformat spänne gjort i silver. Typen anses vara av finskt ursprung och förekommer på Gotland och enklare varianter av smycket hittades vid Unna Savia samt Vindelgransele. De platta ändskivorna på spännet är distinkt för typen hästskoformade spännen. Datering är något problematisk men troligt är runt 1000-talet. Spännet är troligtvis tillverkat i Finland och dekorerad med ingraverade trianglar. Västerbottens museum tillger inventarienummer VLM 13737:88 (Zachrisson 1984: 33). Figur 5: Ringspänne i silver-västerbottens museum, inventarienummer VLM 13737:88 (Zachrisson 1984, s. 33) Fingerring Tillverkad i tenn. Dekorerat med bandflätningsliknande mönster. En form av dekorativt mönster som återkommer på hängsmycken och andra föremål. Liknande ringar har hittats i Novogrod och i Lund tillverkade i brons. Denna fingerring tros vara tillverkad Lokalt vid Mörtträsk och mönstret är av en typ som är komplicerat att utföra. Material och stil är så likt andra fynd från Mörtträsk att de kan vara ett matchande sett. Datering är satt till runt sen järnålder fram till 1300-tal. Inventarienummer VLM 13737:167 från Västerbotten museum (Zachrisson 1984: 49) Figur 6: Fingerring i tenn-västerbotten museum, inventarienummer VLM 13737:167 (Zachrisson 1984, s. 49) Observera att respektive museum/instans som nämns och tillhandahåller fynd har rättigheter att organisera om i sina samlingar och variera utställningar. De inventarienummmer och annan data, bilder, figurer som angivits i texten kan komma att ändras beroende på den instans som förvaltar fynden. 20

21 3.2 Analys och tolkning Följande tabeller är hämtade från Inger Zachrissons avhandling och alla rättigheter tillgår henne samt dess rättighetsinnehavare, för mer information om bildkällor se källförteckning. Observera att värdena som anges i tabellerna är ungefärliga. Tabell 1: Olika lokaler där samiska metalldepåer påträffats samt fyndtyper som återfunnits på platsen med datering i relation med närliggande älv (Zachrisson 1984: 69). Första tabellen visar de olika lokaler där samiska metalldepåer påträffats samt fyndtyper som återfunnits på platsen med datering i relation med närliggande älv. Detta kan vara en relevant tanke för att kartlägga hur samiska depåer placeras i landskapet. I samisk religion är älvar och vattendrag viktiga markörer så även för näringen av folket Gråträskfynden innefattade som redan nämn massor av olika fyndtyper som sträcker sig över flera tidsperioder, studerar man den första tabellen ser vi att Gråträsk har mest spridda fynd men saknar t.ex. pilspetsar liksom Mörtträsk (Zachrisson 1984: 69). 21

22 Tabell 2: Översikt om tillverkningsplats och materialtyp gjorda i tenn-blylegeringar i de samiska metalldepåerna (Zachrisson 1984: 70). Tenn var bland det mest förekommande materialet bland dessa depåer. Lokalernas fynd indelas i tre ursprungsområden som var mest representerade, lokalt tillverkade, östliga och nordvästeuropeiska. Tabellen visar även olika fyndtyper tillverkade av tenn-blylegeringar. Tabellen ger även en översikt över de olika fyndtyperna som påträffats i de olika materialen (Zachrisson 1984: 70). 22

23 3.3 Diskussion Många av de författare som bidragit till detta källmaterial är eniga om att det finns vissa kopplingar mellan objekt och identitet, svårigheten ligger i att utveckla till vilken grad och tolka detta korrekt. För att relatera tillbaka till detta arbetes frågeställningar, vad kan samiska smycken daterade till järnålder och tidig medeltid säga om deras dåtida symbolik och identitet? Vad som kan observeras i denna samling av material är att samerna inte har en lika tydlig uppvisning av ideologisk symbolik och social identitet i sin materiella kultur som exemplet med Hodders studier av folkgrupper i Afrika. Det är även stora skillnader i förutsättningar mellan samer och afrikanska stammar. Man kan förutsätta att samer under järnålder var mer isolerade från andra grupper och hade inte samma samarbete med andra grupper eller samma behov, detta krävde då inte lika tydliga sociala markörer som de afrikanska grupperna demonstrerar. Miljön är också vitt skild från varandra och detta kan påverka levnadsätt. De samiska metalldepåerna visar oss en smyckestyp som kan betraktas vara typologiskt för deras kultur, nämligen de yxformade hängena. Detta bildar även en anknytning till den schamanistiska religion som samerna praktiserade, eftersom den typ av smycken tolkats ha använts som slaginstrument för den samiska heliga trumman. Detta gör smyckestypen distinkt i materiell kultur. För att avgränsa denna studie var endast smycken aktuellt, men för att utveckla liknade studier om samisk materiell kultur kan klädnad och högtidsdräkter som kolten vara väldigt intressant i samma aspekt som smycken. En annan intressant tanke om de metalldepåer som undersökts är dess ursprungliga funktion. Inga Serning benämnde dessa som offerplatser och senare menar Ingrid Zachrisson att det kan röra sig om en annan typ av depå, till exempel gömma eller handelslager. Vad som kan fastställas är att lokalerna i Gråträsk och mörtträsk är placerade i landskapet på så vis att de inte är uteslutet för rituella funktioner som offerplatser, eftersom de båda depåerna är återfunna vid vattendrag vilket är ofta ideal för den typen av offerritual. Symboler från andra kulturer och religioner som kristna kors förekommer i metalldepåerna men vad som är viktigt att nämna är att dessa ibland smälts ner och formas om. På så vis förekommer samisk design och utformning i nya material. Alltså anammar samerna detta då nya material metall och använder det i sitt eget hantverk. Troligen var det fördelaktigt eftersom metall är relativt formbart och inte lika benäget att flisa av med tiden som flinta och andra stentyper. Eftersom Sapmi området hade få metallfyndigheter kan de även antas att hantering och bearbetnings samt smältning av järn var kunskaper som samer fick från utomstående källor, men detta är något som är svårt att bekräfta med de källor beskrivna i denna studie. Så för att diskutera denna uppsats andra frågeställning, har denna samiska symbolvärld förändrats under järnåldern och i sådana fall varför? I korthet syns förändringar i det material som symboler uppvisas med, i synnerlighet en introduktion av materialet metall men det finns inte något säkert svar på orsaken till detta. Även om den personliga aspekten i identitet och symbolik via materiell kultur är svår att avläsa kan mycket information utläsas om integration mellan kulturer och handel. Det finns gott om indikationer som pekar på att andra kulturer har påverkat den materiella kultur som vi hittar i samiska kontexter. Alltså knyter det an till den sista frågeställningen i denna uppsats gällande om det går att spåra om den samiska kulturen har påverkat andra eller påverkats av andra kulturer. Det dåvarande handelsnätverk som inkluderade jägare i norden och köpmän från andra platser som Birka och Gotland gör detta möjligt. Silver och metaller var de importvaror som samerna verkar ha föredragit, och deras största exportvara var skinn och päls av olika slag. Särskilt skinn från ren var en vanlig handelsvara. På grund av detta så blir även andra kulturer påverkade av samerna. 23

24 4 Slutsats Den slutsats som framkommit, efter att tagit del av detta material som presenteras i denna studie är att det kan vara mycket svårt att påvisa personlig identitet genom materiell kultur. Mycket av den dåvarande kontexten försvinner med tiden och det är lätt att tolkningar blir färgade av våra egna uppfattningar. Att använda materiell kultur för att tolka identitet har gjorts många gånger tidigare inom arkeologisk forskning, och även om materiell kultur inte kan ge hela bilden av kulturell och personlig identitet är det en bra indikator som kan studeras med fördel. Gällande de frågeställningar som används i detta arbete så har de kunnat besvaras, men inte på djupet. Uppfattningen som framkommer av denna studie är att det inte går att betrakta objekt som fullständiga fönster till forna symboliska traditioner, utan bör istället användas som ett medium för att se aspekter och del av den komplexa helhet som är identitet. Ian Hodder utför fältstudier med afrikanska grupper som använder örhängen för att visa stamtillhörighet, vilket inte är lika tydligt i fallet om man jämför smycken funna i depåerna från Mörtträsk och Gråträsk. Uppfattningen av denna skillnad är att dåtida samerna inte hade samma behov som de afrikanska stammarna. Genom att studera material från två samiska depåer från Gråträsk och Mörtträsk som huvudsakliga källmaterial demonstreras att samer hade influenser från andra folkgrupper via handel med till exempel Gotland och Birka. Mycket intressant är att materialet funnet i dessa depåer visar att samerna inte bara antog järn och andra metaller som importvara. Fynden från de undersökta depåerna visar att objekt smältes om och omformades. Vid observation av de smycken som nämns som exempel i analysavsnittet är de yxformade hängena, det mest specifikt samiska av det inkluderade materialet. Dessa hängen antas även haft en funktion av religiöst syfte, vilket erbjuder ytterligare ett djup för betraktaren. Bortsett från dessa är det övriga smycken i exempelgruppen visade i analyskapitlet mestadels dekorerade med mönster. Av smyckena hade ett antal kristen ikonografi, övriga var dekorerade med mer svårdefinierade mönster. En svårighet i denna tolkning är huruvida depåerna Gråträsk och Mörtträsk kan klassas som offerplatser eller inte. Tidigare undersökningar på platserna har inte än avgjort detta, vilket skulle vara en viktig aspekt för att tolka denna studies resultat i sin helhet. För att återgå till den problemformulering som denna studie berör är tolkning av symboler och identitet mycket problematiskt. Att korrekt pussla ihop en bild av de personer som levde förr är ett stort syfte inom arkeologi och för att komma vidare i dessa frågor kan fortsatta studier med materiell kultur vara behjälplig, och min egna åsikt är att detta kan behjälpas med lämpliga naturvetenskapliga metoder och utveckla detta. Dendrokronologi och 14 C-datering är exempel på metoder som redan idag varit till stor hjälp för forskning och skulle säkerligen kunna utvecklas framöver. Vad man skulle kunna lära sig av detta att det är stor fördel att förena tidigare forskning med nyare metoder. Med framtida forskning i åtanke så skulle liknande studier kunna genomföras men kanske med andra eller fler komplement som tillhör materiell kultur. Förslagsvis undersökning med den samiska klädnaden kolten och dess utformning. Det är alltså viktigt att vara öppen för framtida tolkningar som kan förändra den kunskap om materiell kultur som finns idag. 24

25 5 Sammanfattning Denna studie ämnar klargöra om vi kan utläsa samernas symboliska tankevärld och identitet genom deras materiella kultur. Som utgångspunkt nämns många forskares litteratur i källmaterialet. Ian Hodders studier av afrikanska stammar och deras sed att använda smycken för att demonstrera identitet och social tillhörighet används i detta arbete för att observera samisk materiell kultur i Sápmi med nya infalsvinklar och betraktelser från ett etnoarkeologiskt och postprocessuellt perspektiv. Huvudsakligen metalldepåer på platserna Tjauter Gräträsk RAÄ Piteå socken 222:1 och Mörtträsk Lycksele, RAÅ 422 i området Sápmi studeras tillsammans med ett fåtal fynd från dessa depåer samt en sammanställning av tidigare forskning inom materiell kultur, Ian Hodders studier samt annan forskning i Sápmi. En närmare presentation av objekt från dessa plaster visar på en speciell typ av fynd lokalt producerade i norra Skandinavien, nämligen yxformade hängen som kan knytas till samerna genom uppfattningen att det en gång använts som slaginstrument för samiska heliga trummor. Andra importerade objekt visar att handel mellan samer och andra grupper förekom. Sammanfattningsvis kan samiska smycken säga en del om deras kultur och visa influenser från andra folkgrupper samt till andra folkgrupper. Detta visar en relation mellan ting och människor och en viss demonstration av tillhörighet och identitet, men vi når fortfarande inte det personliga och många frågor är obesvarade. Resultatet i denna studie är att genom att jämföra olika materiella kulturer kan nya perspektiv upptäckas och att arkeologisk forskning om ursprungsbefolkningar ska fortsätta sträva efter att vara hänsynsfull och överbygga det hinder tid och rum ger. Studier av materiell kultur kan inte ge hela svaret för att klarlägga samisk identitet, men det fungerar som en pusselbit vilken visar ett större sammanhang som kan hoppas klargöras ännu mer i framtiden. 25

26 6 Källförteckning 6.1 Litteratur Baudou, Evert Norrlands forntid, CEWE förlaget. Stockholm. Bennerhag, Carina Samhälle i förändring-järnålder i Norrbottens kustland, Arkeologi i norr nr 13. Umeå universitet. Bergman, Ingela Det samiska boplatskomplexet vid Rackträsk, Arjeplog, Arkeologi i Norr nr 1. Umeå universitet. Carlsson, Erica Björnen sover-en jämförelse mellan Björngravar och människogravar i det sydsamiska området. Högskolan på Gotland. Childe, V. Gordon Progress and Archaeology. Greenwood Press. Clarke, David. L Analytical Archaeology. Routledge Library editions. Crawford, O. G. S Man and his past. Oxford university press. Cohen, Vadim Reindeer distribution in the late paleolitic ot the Ukrane; serults of research. edt: Jackson. Lawrence J &. Tatcher. Paul T. Worldwide archaeologi series: Caribou and reinder hunters of the northen hemisphere. Ashgate publishing. Vermount. Edvinsson, Anders Samer eller Germaner? Arkeologi och etnicitet. Högskolan på Gotland. Hedman, Sven Donald. 1991/1992. Undersökningar av vikingatida och medeltida bosättningar i Lappland, Arkeologi i Norr nr 4/5. Umeå universitet. Hedman, Sven-Donald Samiska metalldepåer och bosättningar i Lappland under vikingatid och äldre medeltid. Arkeologi i norr 2. Umeå universitet. Hodder, Ian Symbols in action. Cambridge University press. Hodder, Ian Entanged-An archaeology of the relationships between human and things. Wiley Blackwell Publishing. Hodder, Ian The archaeological process. An introduktion. Blackwell publishing. Hyenstrand, Åke Förteckning över Inga Sernings tryckta skrifter. Fornvännner Journal of swedish antiquarian research, nr 82. Vitterhetsakademin. Stockholm. Iregren, Elisabeth & Zachrisson, Inger Arkeologi i Norrbotten: en forskningsöversikt. Länsstyrelsen Norrbotten, Luleå. Johnson, Matthew Archaeological theory, An introduktion (2 edt). Blackwell publishing. Karlsson, Håkan Swedish Archaeologists on ethics. Bricoleur Press. 26

27 Kuusela, Jari-Matti Closed and opend. Access to costal and inland interaction network in Northen Finland in the late Iron Age. Arkeologi i Norr 15. Umeå universitet. Mulk, Inga Maria & Zachrisson, Inger Samerna under tidig järnålder-tidig medeltid. Göran Burenhult(red). Arkeologi i Norden 2. Natur och Kultur. Stockholm. Nilsson, Sven Den Skandinaviska Nordens Ur-invånare. Ett försök i komparativa ethnografien och ett bidrag till mennisko- slägtets utvecklingshistoria (2 edt). Berlingska tryckeriet. Lund. Ojala, Carl Gösta Sami Prehistories: The Politics of archaeology and identity in northenmost Sweden. Uppsala Universitet. Ojala. Carl Gösta Etnicitet och sedan? Identitet, etnicitet och arkeologi i nordligaste Europa. Arkeologi och Identitet. Petersson, Bodil & Skoglund, Peter (red). Lunds universitet. Olsen, Bjørnar Från ting till text, Teoretiska perspektiv i arkeologisk forskning. Studentlitteratur AB. Malmö. Palmbo, Frida Arkeologisk förundersökning av fornlämning Pajala 1274, 1276, 1277, 1278 och 401:1-2, fastigheterna Aareavaara 4:10 samt Kolari 2:24 och 2:3, Pajala socken och kommun, Väs- terbottens landskap. Norrbottens län (Rapport 2014:1). Ramqvist. Per.H Högom: the excavations Umeå Universitet. Rathje, Liljan Amazonen och Jägaren-Kön och genderkonstruktioner i norr. Umeå universitet. Robinson, David Resolving Archealogical and ethnographic tensions. Archaeology & Anthropology understanding similarity, exploring difference. Gallow, Duncan & Yallow, Thomas (red). Oxford books publishing. Roslund, Ylva Silvret från Nasafjäll-Arkeologi vid Silbojokk, Historik kring Bergsbruket. Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Schefferus, Johannes. Lappland (orginaltryck 1673). Gebers tryckeri. Stockholm. Sayer, Duncan Ethics and burial archaeology. Duckworth publishing. London. England. Serning, Inga Övre Norrlands järnålder. Tryckeriakiebolaget city AB. Umeå. Serning, Inga Lapska offerplatsfynd från järnålder och medeltid i de svenska lappmarkerna. Hugo Gebers förlag. Stockholm. Tacitus, Publius Cornelius Germania. 2 ed. Orginaltext mellan e.kr (nu med svensk tolkning och kommentar). Natur och Kultur. Stockholm. Zachrisson, Inger De samiska metalldepåerna år Umeå universitet. Zachrisson, Inger Möten i gränslandet: samer och germaner i mellanskandinavien. Centraltryckeriet borås. Zimmerman, Larry J Sharing control of the Past. Archaeological Ethics. Vitelli, Karen D (edt). Altamira Press. Werbart, Bozena De osynliga Identiteterna: kulturell identitet och arkeologi. Umeå universitet. 27

28 Wallerström, T A merchant,s depot and a hiding place for stolen goods - or saami sacrificial sites? A suorce-critical look at the Gråträsk and Mörtträsket finds. Meddelanden från Lunds Universitets Historiska Museum Lund. Woodward, Ian Understanding material culture. Sage publication. London. 6.2 Internetkällor Samisk historisk tidslinje (Åtkommen ) Samtingets organisation (Åtkommen ) Samisk kultur idag (Åtkommen ) Hänge (Yxformad) i tenn mmen ) Hänge (yxformad) i ben ) Spänne i silver rens=shm/object/ (Åtkommen ) Öronhänge i tenn. (Åtkommen ) Forskningsprojekt Att samla Sápmi, Uppsala universitet ) Nationalencyklopedin Einicitet ) Identitet (Åtkommen ) Urfolk ) 28

29 7 Illustrationsförteckning Figur 1: Yxänge i tenn, Historiska museet, inventarienummer 13884, sida 18 mmen ) Figur 2: Spänne i silver, Historiska museet, inventarienummer 10501:2, sida 19 rens=shm/object/ (Åtkommen ) Figur 3: Örhänge i tenn, Historiska Museet, inventarienummer 13972, sida 19 (Åtkommen ) Figur 4: Armbygel i mässing, Västerbottens museum, inventarienummer VLM 13737:8, sida 20 (Zachrisson, Inger De samiska metalldepåerna år Umeå universitet, s.32) Figur 5: Ringspänne i silver, Västerbottens museum, inventarienummer VLM 13737:88, sida 20 (Zachrisson, Inger De samiska metalldepåerna år Umeå universitet, s. 33) Figur 6: Fingerring i tenn, Västerbotten museum, inventarienummer VLM 13737:167, sida 20 (Zachrisson, Inger De samiska metalldepåerna år Umeå universitet, s. 49) Tabell 1: Olika lokaler där samiska metalldepåer påträffats samt fyndtyper som återfunnits på platsen med datering i relation med närliggande älv, sida 21 (Zachrisson, Inger De samiska metalldepåerna år Umeå universitet. sidan 69) Tabell 2: Översikt om tillverkningsplats och materialtyp gjorda i tenn-blylegeringar i de samiska metalldepåerna, sida 22 (Zachrisson, Inger De samiska metalldepåerna år Umeå universitet. sidan 70) Framsidans bild är designad av Johanna Lundin. 29

30 8 Bilagor 8.1 Karta över Sápmi 2018 Referens ( )) Rättigheter enligt creative commons avtal 30

31 8.2 Karta över de samiska metalldepåerna 1. Pålhuvuoddo 2. Rautasjaure 3. Savio 4. Unna salvia 5. Atjekåive 6. Vidjakuoika 7. Skerfe 8. Seitaure 9. Gråträsk 10. Vindelsgransele 11. Mörtträsk 12. Bäsksjö Referens: Inger Zachrisson 1984 De samiska metalldepåerna år sidan 15. Renritning Emilia Lauer-Andersson (jfr Serning 1956). alla rättigheter tillfaller författaren och upphovsrättsinnehavare 31

32 8.3 Creative Commons avtal angående bildanvändning från Historiska museet 32